I Guds rättsal har för det första domaren överlämnat domen åt försvarsadvokaten.

Transkript

1 !1 1 Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus (KJV dem som inte lever efter köttet utan efter Anden). 2 Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3 Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden. 4 Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden. Något av det mest spännande som finns för dem som är TV-tittare är s.k. Rättegångsserier. Att se hur domare, advokater, åklagare, försvarare och vittnen och jury samverkar för att sanningen ska klarläggas och rätt dom falla och rättvisa skipas har alltid varit fascinerande för människan. Varje fungerande demokrati har ett fungerande rättsväsende och detta är förutsättningen för ett fungerande samhälle. När korruption i själva rättsväsendet avslöjas, när den oskyldige blir fälld eller den skyldige blir friad så förskräcks någonting djupt inom människan och hela samhällets grundvalar skakar. Någonting inom oss sträcker sig efter rättvisa och rättfärdighet. Bibeln säger att samvetet är en av de skärvor som fortfarande blänker inom varje människa också efter att vi krossades i syndafallet. I Matteus 5, bland saligprisningarna kan vi också se att barmhärtighetens salighet också ska vara befruktad av en hunger och törst efter rättfärdighet. Nåd och Sanning går alltid hand i hand i Jesus och hans undervisning. Mycket av det Nya Testamentets skrifter, Romarbrevet i synnerhet utspelar sig så att säga i en rättssal. Gud är domaren, Satan är åklagaren, Kristus är försvararen, människan är den dömde, lagen och samvetet är vittnena i livets domstol. Det är också intressant att iaktta människors sociala samspel. Det handlar ständigt om att fria eller fälla, att döma eller förlåta, att hålla emot eller hålla med. Det är som om själva livet vittnar om att vi är som besatta av tankarna på rätt och fel. Hela vårt väsen, det faktum att vi är skapade till Guds avbild, till helighet och

2 !2 rättfärdighet, ständigt lyser igenom och avslöjar vårt ursprung. Visserligen ofta i ett känslomässigt osorterat virrvarr med en enda röra av självförebråelser, förebråelser mot andra, förlåtelser och rädslor. Ofta kan dysfunktionella relationer beskrivas som kaos i rätten, tills domaren slår klubban i bordet och påbjuder ordning och tystnad. I den bibliska evangeliska sanningen om Kristi Himmelsfärd och hans kröning som Konung i det upprättade gudsriket på Faderns högra sida så möter vi detta juridiska tema återigen med förnyad och överväldigande makt och kraft. Kristi Himmelsfärd, Kristus - insatt som konung på Faderns högra sida handlar om att han i kraft av sin befriande död och uppståndelse för sitt folk har blivit världshistoriens störste försvarsadvokat! Lade ni märke till vad Fatima läste i inledningen: 1 Joh 2:1 Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte ska synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern: Jesus Kristus, den rättfärdige. Romarbrevet fortsätter på samma tema: Rom 8:34 Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. Ordet vädjar: översätts i svenska Biblar med: manar gott, ber, eller går i förbön. Ordet på grekiska är entug-chanó och kan betyda allt detta men också: möta, möta upp, träffa, påkalla, lägga fram begäran, lagföra, försvara. Vad vi alltså ser i Skriften är en domstol och en rättssal som på grund av Guds rådslut, hans nådesförbund och hans frälsningsplan i många stycken skiljer sig från den kalla rättvisans juridik. I Guds rättsal har för det första domaren överlämnat domen åt försvarsadvokaten.

3 !3 Joh 5:22-23 Och Fadern dömer ingen, utan han har överlämnat hela domen till Sonen för att alla ska ära Sonen så som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom. För det andra går domaren själv in i överträdarens ställe och tar hans straff på sig. Jes 53:5 Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. För det tredje är det den som bekänner sig skyldig som blir frikänd i rätten. 1 Joh 1:9 Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Man kan sammanfatta Guds rättsystem med några enkla ord: Nåd går före rätt på grund av Guds kärlek till sitt folk och Jesu offer. Därför måste, måste, måste Guds församling vara präglad av den gudomliga nåden om vi på ett rätt sätt ska kunna kämpa mot synd och orättfärdighet. Vårt ärende är inte anklagelse, anklagelse, anklagelse, dom dom dom, straff, straff, straff; Vårt ärende är barmhärtighet, barmhärtighet, barmhärtighet, nåd, nåd, nåd; förbön, förbön, förbön! I Hebr 10:12-14 Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har sedan satt sig på Guds högra sida och väntar nu på att hans fiender ska läggas som en pall under hans fötter. Med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som helgas. Tanten och Pastorn - Hur mycket låg i framtiden? Specifik försoning för dem han specifikt dog på ett specifikt sätt för: Gav han sitt liv för getterna? Nä den gode Herden gav sitt liv för fåren. Bad han för världen? Nä, han bad inte för världen, utan för

4 dem som Fadern gett honom? Kristus har älskat församlingen och utgett sig själv för henne. I en bemärkelse dog han för hela världen, men i en annan visste han exakt att du fanns med bland dem som Fadern gett honom och han tänkte på dig, älskade dig, och dog för dig personligt och specifikt, där på det urgamla korset. Vill du inte ta emot denna gåva, detta erbjudande och försoning för tid och evighet? Vill du inte vara inräknad bland den gode herdens återlösta får? Vill du inte erfara vad det är att vara fullständigt, helt, och radikalt frikänd, och bli löst från skuld, skam och ångest, som ett accepterat, älskat och omkramat Guds barn? Kom då, just idag och lämna dig helt åt Jesus, själv vill han helt bli din.!4

5 !5 5 De som lever efter köttet tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. 6 Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7 Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. 8 De som lever i köttet kan inte behaga Gud. 9 Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. Visst är det intressant att leva efter Anden vilket ibland också kallas följa Anden eller vandra i Anden, i Romarbrevet 8 definieras som ett förändring i tankelivet. Att vandra i Anden är att tänka annorlunda, att ha gjort sinnesändring - re-pentance - på engelska eller metanoia på grekiska, som ofta översätts med ordet omvändelse på svenska. Naturligtvis är inte frälsning bara ett intellektuellt omslag, utan ett nådesunder från Gud genom den nya födelsen. Men kännetecknet på pånyttfödelse är ofrånkomligen denna förändring i sinnelaget. Den förändring av tänket som äger rum när en människa blir född på nytt är ett nödvändigt mirakel, ett Guds under som verifierar att en människa verkligen är en kristen. Bibeln talar faktiskt ganska mycket om syndens makt just över sinnet, och sinnets hjälplöshet att ta sig ur sin position av otro, ointresse, och uppror mot Gud. Ett sinne i syndens grepp, kan i sig själv inte hitta den ringaste motivering till att omfatta Guds existens och evangeliet om Jesus; sådana saker förefaller totalt överflödiga, ja de upplevs som nonsens och ingenting av det sinne som är syndens slav (trots alla intryck från naturen, samvetet och kyrkans vittnesbörd) I vår text läser vi Köttets sinne är död alltså att vårt tänkesätt vittnar o huruvida vi är födda på nytt eller döda i synd. Vidare säger Paulus: Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. Den som inte är född på nytt har alltså en intuitiv fientlighet mot tanken på Gud och hans bud, av vilka det största är att Tro på hans Sons namn och Älska som han har befallt, enligt 1 Joh 3:23. Det är denna sinnets bedövning av syndens makt som kallas att leva efter köttet. Inte nödvändigtvis stora laster eller sexuella perversioner, nej, mycket mer sofistikerat

6 !6 och intellektuellt uppror mot Gud placeras också under rubriken leva efter köttet - även intellektuella människor går mot evigt fördärv, i sin överlägsna kulturelitistiska fientlighet mot evangeliet. Ämnet om det fördärvade sinnet är mycket vanligt i både GT och NT lyssna ska ni få höra: 1 Tim 6 brev talar om: människor med fördärvat sinne som har tappat bort sanningen 2 Tim 3:8 talar om människor med fördärvat sinne vars tro inte är äkta Kol 1:21 talar om att syndens barn mot Gud är främmande och fientliga till sinnet genom era onda gärningar Kol 2:23 talar om det köttsliga sinnet. Apg 14:2 talar om förgiftade sinnen. 2 Kor 3:14 förhärdade sinnen 2 Kor 4:4 talar om att Den här världens gud har förblindat de otroendes sinnen så att de inte ser ljuset från evangeliet. Och i Lukas ser vi hur Jesus öppnar Emausvandrarnas sinnen så att de förstod skrifterna och i det stora förbundslöftet från Jer 31 som ofta citeras i Nya Testamentet så säger Herren att det nya Förbundet bl.a. ska bestå i att Gud lägger sin lag i våra sinnen! Och i Filipperbrevet 2:5 uppmanas vi att vara så till sinnes som Jesus Kristus var. Visst är det utifrån detta perspektiv ganska tydligt att livet i Anden, eller vandringen i Anden, handlar om att tänka på, och sträcka sig efter det som hör Anden till, resultatet av Andens närvaro i våra liv: Gal 5:22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, 23 mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. 24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. 25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden. 26 Låt oss inte vara fåfänga, inte utmana varandra och inte avundas varandra.

7 !7