M AR L O SOMMARLOV INSPELNING AV SKIVAN. Vi sjunger psalmerna i den här ordningen.

Transkript

1 INPENING AV KIVAN ARV söndag kl. 16 i Berghälls kyrka i Helsingfors I det här dokumentet hittar du ordningsföljden samt noter och ord till alla de psalmer som spelas in. För att inspelningen ska förlöpa så smidigt som möjligt ber vi dig att sätta din telefon och tablett i ljudlöst läge. Vi sjunger psalmerna i den här ordningen. 153 åne och sol 181 Kom inför Herren 437 Du för vars allmaktsord 447 Tack, gode Gud (vers 3 herrar, vers 4 damer) 312 ova Herren, sol och måne 451 jud högt, du psalm att lova Paus 539 En vänlig grönskas rika dräkt 540 kön är den jord (vers 3 herrar, vers 4 damer) 492 Jag lyfter ögat mot himmelen 507 Ge mig, Gud, en lärkas tunga 537 Naturen nu sig gläder Paus 454 Gud har skapat allting 534 I denna ljuva sommar tid (verserna 1-5) 538 Din klara sol, i Fader vår 535 Den blomstertid nu kommer

2 PA åne och sol, vatten och vind och blommor och barn skapade Gud. Himmel och jord, allting är hans. Herren vår Gud vill vi tacka. Herre vi tackar dig, Herre vi prisar dig, Herre, vi sjunger ditt heliga namn. 2. Jesus, Guds son, levde och dog, för alla, för oss, lever idag, ja, han är här, ja han är här, Herren vår Gud vill vi tacka. Herre vi tackar dig Anden vår tröst, levande, varm och helig och stark, talar om Gud. töder och bär, dag efter dag. Herren vår Gud vill vi tacka. Herre vi tackar dig...

3 PA Kom inför Herren med tacksamhet, gamla och unga. Kom att med glädje vår Fader av hjärtat lovsjunga. Vidga dig, bröst, lyft dig mot himlen, min röst, jubla Guds ära, min tunga! 2. Härliga verk har gått fram ur vår kaparens händer: sommarens ymnighet strödde han kring våra stränder, syndares jord dukar han såsom ett bord, manna från himlen han sänder. 3. Gud har gjort under och rikligt välsignat vår möda, växten han givit, och jorden har burit sin gröda. Än mera gott, rikare gåvor jag fått själen till glädje och föda. 4. Innan jag ropat om nåd är han redo att svara. Här i hans heliga tempel är saligt att vara. Han med sitt ord mättar sin hungrande hjord, leder till källan den klara. 5. Kom, Guds församling, och gläd dig att Herren är nära. jung, alla himlar, med jorden den Eviges ära. Hjälp oss i dag, Fader, att dig till behag heliga tackoffer bära.

4 PA Du för vars allmaktsord mörkret från öde jord förr tvangs att fly, se, än är jorden skum, öde är månget rum: änd evangelium, låt dagen gry! 2. Du vid vars kärleksglöd framgick ur natt och död skapelse ny, du som gav blinda ljus, löste ur fångahus, stillade stormens brus, låt dagen gry! 3. Ande av ljus och liv, åter en pingstvind giv, väckelse ny. åt dina vingars slag höras ännu idag, töcknen från jorden tag, låt dagen gry! 4. Helga Treenighet som ej av skiften vet, eviga ljus, bjud genom vågors svall starkt som basunernas skall vida kring världen all ditt: Varde ljus!

5 PA Tack, gode Gud, för allt som finns. Först broder ol av alla ting. Halleluja, halleluja. Vår broder låter dagen gry, ditt tecken är han i vår rymd. Tack för alla dina under. Halleluja, halleluja, halleluja. 2. Du tänder varje stjärnenatt, ger syster åne hennes prakt. Halleluja, halleluja. Du sänder broder Vind att gå från land till land och driva moln. Tack för alla dina under. Halleluja, halleluja, halleluja. HERRAR 3. jung, syster Vatten, stäm din brunn, bred ut ditt starka hav och sjung. Halleluja, halleluja. Nu faller regn på torra fält, och träden lyser, marken gläds. Tack för alla dina under. Halleluja, halleluja, halleluja. DAER 4. Hör ord i natten: Varde ljus! ys, broder Eld, och tacka Gud. Halleluja, halleluja. Giv härden glöd, lys upp vår stad, dess ljus når vida över hav. Tack för alla dina under. Halleluja, halleluja, halleluja.

6 PA 447 FRT. 5. Tack, gode Gud, för moder Jord. Än bär hon oss och vad vi gjort. Halleluja, halleluja. Hon bringar träd och frukter fram och blomstersmyckar alla land. Tack för alla dina under. Halleluja, halleluja, halleluja. 6. Tack, Gud, för syster Död, som tar allt levande i sitt förvar. Halleluja, halleluja. Hon för oss i sin tysta vagn en afton hem från mödans mark. Tack för alla dina under. Halleluja, halleluja, halleluja. 7. å dag och natt, må liv och död, nu lova Gud i samma kör. Halleluja, halleluja. En enda sång i allt som finns, min Gud, min Gud och alla ting. Tack för alla dina under. Halleluja, halleluja, halleluja.

7 PA ova Herren, sol och måne, alla stjärnor som han tänt. ova Herren, höga himmel som han över jorden spänt. 2. ova Herren, hav som brusar, dimma, regn och vind och snö. ova Herren, träd och stenar, blomma, blad och minsta frö. 3. ova Herren, berg och höjder, bäck och källa, fors och flod. ova Herren, bin och fåglar, alla djur i mark och skog. 4. ova Herren i hans kyrka. Han som mitt ibland oss bor. Allt han ger oss. Han skall skapa nya himlar, en ny jord.

8 PA jud högt, du psalm, att lova vår kapare och Gud. e, allting är hans gåva, allt styr han med sitt bud. Till djupen når hans öga, kring ändlös rymd han ser, och från sin himmel höga han blickar ock till jorden ner. 2. Han stillar havets vågor och leder vindens gång. Han tänder norrskenslågor i vinternatten lång. Han skyddar markens gröda för frostens farlighet. Han signar rikt vår möda, och ej av gräns hans kärlek vet. 3. Dig vare pris och ära för allt som ständigt du har velat oss beskära och skänker oss ännu! ed hjärta som med tunga vi glatt vill prisa dig, din godhet högt lovsjunga, o Herre Gud, evinnerlig! PAU

9 PA En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar, nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar. ch solens ljus och lundens sus och bäckens sorl bland viden förkunnar sommartiden. 2. in lycka och sin sommarro hörs yra fåglar prisa, ur skogens snår, ur stilla bo framklingar deras visa. En hymn går opp av fröjd och hopp frän deras glada kväden, från blommorna och träden. 3. en du, o Gud, som gör vår jord så skön i sommarns stunder, lär mig akta främst ditt ord och dina nådesunder. Allt kött är hö, var växt skall dö och tiden allt fördriver. Blott Herrens ord förbliver. 4. Allt kött är hö. Allt flyktar här, och snart förvissnar gräsen. Hos dig allena, Herre, är ett oförgängligt väsen. in ande giv det nya liv som aldrig skall förblomma fast äng och fält står tomma. 5. Väl må förblekna sommarns glans och vissna allt fåfängligt: min vän är min och jag är hans, vårt band är oförgängligt. I paradis han, god och vis, mig sist skall omplantera, där intet vissnar mera.

10 PA kön är den jord du, Herre, gav till hem åt mänskors släkten. Hur glittrar ej det fria hav i sommarmorgonväkten! å djup som det din kärlek är, som det din nåd går vida. Det vittne om din allmakt bär, när storm och böljor strida. 2. Hur härligt har, o Gud, din hand ej format fjällens toppar! De flamma skönt i aftonbrand, när solguld på dem droppar. Till himlen deras resning når, din starkhet de predika, att kaparns trofasthet består, hans löften icke svika. HERRAR 3. ch skogens friska, gröna skrud, din mantelfåll på jorden! I deras famn din mildhet, Gud, är uppenbarad vorden. om orgelton, som psalmers tröst, med budskap som hugsvalar, i vindens sus, i fågelns röst din godhet till oss talar. DAER 4. e, under fästets blåa loft på fälten blomstrens skara! Var stängel fin, var färg, var doft din vishet uppenbara. En sång om oskuld, himmelsk vår ur tusen blomstermunnar i sol, i dagg mot höjden går och blyg ditt lov förkunnar. 5. Ja, fager, Herre, är den jord du oss till boning givit. Din mildhets bud, din kärleks ord på varje blad du skrivit. å gör vår ande ödmjuk, vis och våra tankar fromma, att ljuvt en gång ditt paradis må för vårt öga blomma.

11 PA Jag lyfter ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer. Till dig, o Gud, som är barnens vän, min håg och tanke jag vänder. 2. Jag är så glad att få tacka dig, och gärna vill jag det göra. Jag vet det visst att du ser på mig och mina böner vill höra. 3. Tack för allt gott du mig ständigt ger att känna, älska och äga! Tack, gode Fader, för mycket mer än jag kan tänka och säga. 4. Jag är en planta uti din gård, för evigheten uppdriven, jag var knappt till när i fadersvård åt dig jag redan blev given. 5. å håll du över mig än din hand, min Fader god utan like, och låt mig växa för livets land som är ditt himmelska rike.

12 PA Ge mig, Gud, en lärkas tunga att jag jublande kan sjunga rent och klart för dig! Varje morgon vill jag lova dig för livets rika gåva som du skänkte mig. 2. Himlen vittnar om din ära. åt min morgonvisa bära lov från mig också. ch när aftonklockan klingar, låt min sång på lärkans vingar dig i höjden nå. 3. änskans sång och fågelns visa mäktar aldrig nog dig prisa, din barmhärtighet, lika stor i ny och nedan, hittills, nu och evigt sedan, mer än änglar vet. 4. Även under dagar hårda vill du livets blomster vårda enligt dina bud. ist när höstens dag är nära får vårt livsträd frukter bära. Evigt god är Gud!

13 PA Naturen nu sig kläder uti sin sköna högtidsskrud och av din nåd sig gläder, du världens skapare och Gud. Den blomstertid är inne med lust och mod och hopp, du fröjdar mänskans sinne och fyller jorden opp med mången härlig gåva, med fägring och behag, att vi dig högt skall lova den långa, sköna sommardag. 2. Till dig sitt lov uppsänder allt skapat, allt vad liv du gav. Dig prisar lugna stränder, dig prisar stormupprörda hav. Den ljusa sommarnatten, den klara källans språng och alla strömmars vatten och alla fåglars sång och blixtens röda tunga och stormens starka ljud får natt och dag lovsjunga ditt namn, du store Herre Gud. 3. Hur mäktiga, hur visa är dina verk, o Gud, kring mig! Hur skall jag nog dig prisa, hur skall jag, Herre, tacka dig, att allting du har danat så underbart och stort, vad tanken än ej anat har du för mänskan gjort. Väl har oss synden drivit ur Edens lustgård ut, dock mycket skönt du givit vår snart förgångna livsminut. 4. om markens blomster alla vi växer fort och snart förgår. ss, Herre, nådigt kalla, att vi din vilja väl förstår, att vi oss ödmjukt böjer för dina verk och råd och så med glädje höjer vårt lov för Kristi nåd. Vi frälsningen har funnit från all vår synd och brist. För segern som du vunnit vi prisar dig, o Jesus Krist. PAU

14 PA Gud har skapat allting. Allting rår han om. Allt som finns i världen är hans egendom. 2. Alla jordens skatter han åt mänskan gav, makt att råda över land och luft och hav. 3. Åt varenda av oss någonting han gett, små och stora saker att ha hand om rätt. 4. Vi skall inte tänka på oss själva blott. Andra skall få glädje av vad vi har fått. 5. Ge, så blir dig givet! Jesus säger så. Den som delar med sig allra mest skall få.

15 PA I denna ljuva sommartid gå ut, min själ, och gläd dig vid den store Gudens gåvor. e, härligt smyckad jorden står, se hur för dig och mig hon får så underbara håvor! 2. Av rika löv är grenen full, och jorden täckt sin svarta mull med sköna, gröna kläder. ch blommorna i ängens krans med större härlighet och glans än alomos dig gläder. 3. Nu växer säd för skördens tid, och ung och gammal gläds därvid och bör Guds godhet prisa, som vill i överdådigt mått oss människor så mycket gott var dag och stund bevisa. 4. När jag hör lärkans morgonsång, när fåglar kvittrar dagen lång på ängar, berg och backar, då kan jag icke tiga still. in Gud, så länge jag är till, för livet jag dig tackar. 5. Ack, är det redan här så skönt på denna jord, så härligt grönt, hur skall det då ej bliva i himmelen, där Gud berett vad ingen här i världen sett och ord ej kan beskriva.

16 PA Din klara sol, o Fader vår, högt över ond och god uppgår, gör luften mild och dagen ljus och klär i fägring jordens grus. 2. Nu vaknar här på höjd, i dal löv, gräs och örter utan tal, var fläck blir grön, var tuva rik av växter, en ej annan lik. 3. iksom till högtid kläds var äng, var glänta är en blomstersäng, och härlig vaggas åkerns skörd, av himlens varma vindar rörd. 4. Ja, ute är nu sommartid med jorden grön och himlen blid. Hur är det i vår egen själ, är sommartid i den jämväl? 5. Har otrons kalla vinter flytt, har hjärtat livats upp på nytt av nådens evigt klara sol som skiner från Guds kungastol? 6. Ack, fattigt blommar jorden här, hur härlig än dess fägring är, mot mänskans själ i tro och hopp, när livets sol för den gått opp. 7. Den solen blid, den solen klar, som varit, förrän världen var, hur saligt när vår själ får se det ljus som endast den kan ge. 8. Gud, som låter sommar skön där ute stråla frisk och grön, låt inte hellre i vårt bröst få råda mörker, storm och höst. 9. Då först är rätt din sommar här, när ute sol och blomstring är och i vårt hjärta lyser klart den sol som icke skapad vart.

17 PA Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor. Nu nalkas ljuvlig sommar då gräs och gröda gror. Den blida solen väcker allt det som varit dött. Den allt med grönska täcker, och allt blir återfött. 2. De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd, de rika örtesängar och alla gröna träd skall oss var dag påminna Guds godhets rikedom. åt oss den nåd besinna som räcker året om. 3. Nu hör vi fåglar sjunga med mångahanda ljud. kall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud? in själ, till Herrens ära stäm upp din glädjesång. Han vill oss rikligt nära och fröjda på en gång. 4. Jesus, du som frälsar, du är de svagas tröst. Dig, glädjesol, vi hälsar. Värm upp vårt kalla bröst. Gjut kärlekseld i hjärta, förnya själ och håg. Vänd bort all sorg och smärta som på vårt sinne låg. 5. Du arons blomster sköna, du lilja i grön dal, ack, värdes själen kröna med dygder utan tal. Befukta henne ofta med dagg där ovanfrån, att hon så ljuvt må dofta som ros på ibanon. 6. Välsigna årets gröda och vattna du vårt land. Giv alla mänskor föda, välsigna sjö och strand. Gjut fruktbarhet av höjden ned till den vida jord. Uppfyll vår själ med fröjden och sötman av ditt ord.