Identifieringen av skdeiten i Magnus "EaduB5s" grav

Transkript

1 Hans Glllingstaws Identifieringen av skdeiten i Magnus "EaduB5s" grav i Riddarholmskyrkan ICornmentar tall Ola Ryhlbergc araikei BiagerssGnernais gravar 9 RiddarhoBmshcy~kan En metodshdie B historisk arkeologi Ola KyhPberg har i sin artikel P Scandia %984:2 sbkt omprevva CarP M Fursts och Martin Olssons framstallning i boken Magnus LadealAs' och Karl Mnutssons gravar i Riddarholmskyr?ian (N21). Kärnan i Kyhkbergs studie %P en analys av benen i dessa gravar och deras placering. Dess publicering i en tidskrift far historisk forskning torde emellertid ha föranletts av hans f6rs8k att ni längre %n Bisson i identifieringen av de begravna personerna. Liksom O1sson konstaterar Myhlberg (s 418 f), att det endast &n tvii personer som i en faga yngre kalla, EriksPa~-Cinlkan, uppges ha blivit begravna E Magnias "ladu49s" grav, n2rntigei-i denne konung sch hans sonson med s'amma förnamn, konung Birgers aidste son. OHsson (s 4"Lfq har darg5mrce pipekat, att den flera sekler senare levande Johannes Messenius uppger, att aven Magnus "'ladueis" brorson ]Erik Valdemarsson, konung Vaidemars son, skaile ha begravts hos sin farbror. Detta föranledde honom att i sina spekulationer angående identifieringen av de Bva-igafyra skeletten I graven antaga, att Erik Vaidemarssons son Valdemar Eril~sson och dennes son Erik Valdemarsson d y skulle kunna komma i fraga. kcgihlberg (s 129 f) anser sina iakttagelser rörande begravningsf~ljdena tyda phtt det av Olsson med konung Valdernars son Erik identifierade skelettet i stallet ar T~aldemar Eriksson. Erik Valdemarsson d a vi41 han identifiera med ett skelett i konung Karl LCnuessons grav (s 1371, och det skelett, som Olsson velat identifiera meid Valdemar ErB~ssons, anser Kyhlberg (s 130) vara hans farfar konung Valdemars. Svagheten i detta KyhEbergs hypotetiska BauvudresaaHtat ar att ingen kalluppgift föreligger om att konung Valdemar skulle ha blivit begravd i gribrödraer4ostret pi Riddarholmen. An svagare blir det genom att det faktiskt finns en kalluppgift om att konung Valdemar och hans första gemål, drottning Sofia, skulle ligga begravna 1 Vreta kloster. Denna uppgift ar visserligen belagd Il6rst på 1500-talet, di Vasakungarnas sekreterare Rasmus Eladvigsson fi2rde In dizn Y en margbaaalantecknia,g i sin starsta slaktbok, den sl2ktbok som pi 1600-talet anvandes som uppslagsbok i det kungliga kansliet p5 Stockholms slott och sannolilkt f6rst~rdes i slottsbranden 1497, eftersom den ej kunnat belaggas ha blivit citerad senare. Dessf6rinnan hade tv5 hllstandiga avskrifter tillkommit, som gen oss m6:jlighet att studera dess inne- hall.' Det kan tilläggas, att anteckningarna om konung VaEdernars och drottning Sofias begravning i Vreta kloster fö~ekommer tillsammans med excerpter ur den

2 L62 Hans Gillingstam genom fullstandigare excepter2 och ett avskriftsfiagment3 kanda längden aver 8100-talsdonationer till detta kloster. Den enda kalluppgif en om att en medlem av den detroniserade konung Valdemars släktgren skulle ha blivit begravd i gribrödraklostrei pi Riddarholmen härrör, såsom 1 det föregiende niimnts, från 1600-talshistorikern Johannes hfesseniras. BBsson (s 42 f) papekade emellertid, att dennes uppgift er om Erik Valdemarssons begravning förekommer i ett felaktigt sammanhang si till vida som han uppges ha dödats som finge p5 Stockholms slott. Det finns narnligen en annalnotis' om att han frigavs ur sin f5ngenslcap redan 8302, alltså samma ar som hans far konung Valdemar dog. Erik Valdemarsson Eevde sedan i flera decennier. Efter att ha gift sig med en dotter tibe den främste mannen i konung Magnus Erikssons förmyndarregeringi drotsen Knut Jonsson (Aspen5s-aetenp, föreicornmer han pi 1330-talet som riksråd,5 och han dog först Under sidana omstiindigheter är det tvivelaktigt, om man vågar acceptera Messenius' uppgift om hans begravning i gr5brödralilostset. Om Messenius9 skildring återgir p5 tradition, f6refaller det snarast som om det ar avrattningen och begravningen av konung Birgers r9n Magnus som L denna tradition hänförts till fel person. Olssons gissningar, att bide Erik Valdemarssons son och dennes son skulle ha begravts i Magnus "ladulas" grav, hör tib1 det svagaste i hans fiamst3ilning. Vafken Vaidernar Eriksson eller Erik Valdemarsson d y tycks ha raknats till kungahuset.' Den förre gifte tv5 ganger in sig i det svenska högfralset och framträder huvudsakligen som östgötsk storgodsägare,' och den senare var häradshövding i Dalarna.9 Kyhabergs andra personhistoriska huvudresultat ar att han med hänsyn till skelettens ålder anser (s 1281, att Olsson förväxlat skteletten av Magnus "ladu\is" gemål drottning HeBvig och deras dotter Rikissa. I fråga om Rikissa nämnde emellertid Olsson (s 41, not ó), att hon enligt Kasmus Eudvigssons utkast till gravstes~sinskription i Fb 2, f X, KB, begravdes i S:ta Clara kloster i ShsckhoPm. dar hon varit abbedissa. OBsson söker bortförklara denna uppgift som en slutsats av att kon varit abbedissa dar. Eftersom Ingen kaiiuppgift föreligger om att hon begravts Z grabrödraklostret, fejrefalles det emellertid metodiskt mer oförsvar!igt att av hennes fars och brorsons begravning dar dra skutsatsen. att iven hon skulle ligga dar. Det bör i sammanhanget pspekas, att hennes bröder hertigarna ErEk och Valdemar jordfastes i Storkyrkan i ~tockholm,'~ och att sedan itminstone Erik flyttades till Uppsala domkyrka." KyhTberg föreslar (s 136, 138 och 141) ocksa, att aven Magnus "ladulås" bror biskop Bengt i Linköping skulle ha begravts i hans grav. Detta &r emellertid ännu mindre sannolikt an att Itonung Valdemar och abbedissan Rikissa sltulle vara begravna dar. I hans fall föreligger namligen ett testamente,'* upprättat 4287 och Y6rnyat 1289, allts5 endast tvi ar f3re hans dejd Enligt detta valde Bengt sin gravplats i Linköpings domkyrka, sch ett utkast ej14 gravstensinskription dar föreligger med Rasmus Luclvigssons handstil i Fb 2, f '7, KB. Identifiering av andra skelett i Magnus "ladulis" grav an hans eget och hans fikanämnde sonsons torde ej vara rn~jlig med rara känt kallmaterial, aven om hans gemål drottning Helvigs begravning dar förefaller sannolik. Sedan Olssons framstallnlng skrevs, har jag emellertid pivisat, att niskesjagmannen, sedermera drotsen Leonard (kidhinvard) Odessons (Ornfot) hustru Margareta var systerdotter till Magnus "lad~lås".'~ Hennes död 28 oktober 4304 har noterats av munkarna i StocklihoPrns gribrödrakloster, och hon var sannolikt mor till den "Odho kindwardason" som begravdes m samma kloster 19 april 1312.''

3 Identifieringen av skeletten Y Magnus "iadulis" grav 263 Der maste ocks2 patalas, att flera uppgifter i Myhlbergs artikel vittnar om bristande fbjrtrogenhet med den historiska liiteraturea. Liksom Olsson följer han (s 149) sasunda Erikskrönikaws D-version i fraga om dateringen av konung Birgers son Magnus' avrättning till 27 oktober 1320, ehuru Hiilsingelagens uppgift. att han avrättades 1 juni närnida ar numera anses trov2rdigare. " DA Myhlberg (s 138) undrar, varför konung Karl IlCnutsson begravdes invid Mageus "Hadulas", fcbibpser han, att Rar1 Knutsson sb?átiz legalisera sitt kungadöme genom att i den nya inledning till Erikskrönilcan, som pi 1450-talet tillkom i hans kansli, lata infoga en uppdiktad släktledning, som innebar, att hans morfar skulle ha harstammat fran en för samtida källor okänd nassler t331 Magnus "lad~las".'~ Mot denna bakgrund ar det naturligt, att han vilie bli begravd invid denne. Di ICyk-ilbel-g (s 138) åberopar Fursts uppgifter om Magnus Nilssons och Hnge d y:s resliga viixt, förbiser han: att Nils Ahnleind k349 publicerade Rasmus Lwdvigssons excerpter ur donationsliingden f6r Vreta kloster, som visar, alt de t911 detta kloster knutna konungarna inte var Magnus Nilsson och Inge d y utan Magnus Henriksson och Inge d ii." HKyhlbergs framställning om jarl- och hertigtitlarina (s 132) har han inte utnyttjat min artikel Hertigtitelns inf6rande E Sverige (Hist ticiskr 1972) och Herman Schiicks biografi CPver Magnus "ladulas" i Svenskt biografiskt lexikon. Uppgiften om en drots "Mats" Magvaldsson (s 139) bör rattas till Magnus Ragva!dsson.lx Om man vill klarlagga historiska fakta, racker det inte med enbart arkeologisk metod. De? behövs framför allt historisk kallkritisk metod och kunskap om den tidigare historiska forskningens resultat.

4 264 (C) Scandia 2008 Hans Gillin, astam NOTER E 8676 (Skoklostersanal H Fol-vol57), f 360, RA. Rålambska sam1 Fol-vol 12, f 359, KB. Texten om begravningarna i Vreta kloster ar efter den förra handskriften publicerad av H Spegel, Andra delen utaf swenska kyrkiohistorian (17071, s 238. och efter en avskrift i Rasmus Ludvigssons lärjunge arltivsekreteraren Per Månsson Utters GoPlectanea genealogica (Genealogica 411, f 5 Ii2 a, RA, av H Toll, Kungagravarna i Vreta Rtioster (1922). s 3. Om de båda förstnämnda handskrifternas karaktär av avskrifter efter Rasmus Ludvigssons stora förlorade slaktbol< se H Giiiingstam, De svenska släktböckerna före Rasmus Ludvigsson (Slakt och havd 19511, s 213. Om nämnda slaktboks senare öde se densamme, Ha några av medeltidsatterna med en sparre i vapnet gemensamt ursprung? (Slakt sch havd 19531, s 272f, not 4. Om Rasmus Ludvigsson se H Rosman, Wasmus Ludvigsson som genealog (18971% och H Gillingstam, Genealogiska manuskript från vasatiden och stormaktstiden som kallor för svensk medeltidsforskning och äldre arkivhistoria (Personhist tidskr 19741, s Uppgiften om konung Valdemars begravning i Vreta kloster förekommer utan lcäilhänvisning i P D Widegren, Försök till en ny beskrifning öfwer Ostergötland, 1:2 (18181, s 424, A Ridderstad. Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver ostergötland, 2 (18771, s 369, densamme, Ostergötlands beskrivning, 2 (1918), s 445, S Curman och E Lundberg. Vreta klosters kyrka (Sveriges kyrkor. astergötland, 2, 1935), s 171, och L Lagerqvist, Sverige och dess regenter under 1000 år (1976), s 73. Utg av W Ahniund, Vreta klosters äldsta donatorer (Wist tidskr 19451, s 319ff. Utg av W Gillingstarn, Ett nytt bidrag till Itunskapen om Vreia klosters äldsta historia (Hist tidskr 1948), s 26f. G Paulsson, Annales $uecici medii aevi (1974), s 282. J Rosén, Erik Valdemarsson d ä (Sv biogr lex, 14, 1953, s 306 f). PauPsson, a a, s 307. H Gillingstam, Folkungaättens Valdemarsgren (Aldre sv fralseslakter. 1:1,1957), s 48. S Engström, Bo Jonsson, 1 (19351, s 280. Engström, s 282, visar. att han aldrig blev riksråd, såsom Rosen med orätt uppger. Diplomatarium Dalekarlicum, 2 (18441, nr 292. Erikskrönikan, ulg av W Pipping (1963), s 244. Jfr Olsson, a a, bilaga 1. Dipl Svec 3 ( , nr Jfr J Peringskiöld, Monumenta killerakerensia cum Upsalia nova (1719), s 57, A M Strinnholm, Sv folkets hist fran äldsta tilk närvarande tider, 5 (1854), s 320, not 677, Bj Beckman, Nar avledo hertigarna Erik och Valdemar? (Hist tidskr 1942), s 59, och Olsson, a a, bilaga 1. Dipl Suec 2 ( ), nr 941 och Jfr H %chuck, Ecclesia Lincopensis (39591, s 300. H Gillingstam, Leonard Odessons (&fot) hustrus harstamaing frin Birger jarl (Personhist tidsltr 1953). Jfr densamme, Leonard Odessons hustrus sigill (Personhist iidskr 1954).

5 Identifieringen av skeletten i Magnus "ladulås" grav J Rosen, Studier i Stockholms grabrödraklosters diarium (Vetensl<apssocietetens i Lund årsbok 1940), s 110, 115 f och A Nelson, Halshöggs junker Magnus Birgersson del I eller 2 juni 1320? (Hist tidskr 1949, s 26 f) och dar anförd litteratur. Jfr min artikel cim denne Magnus i Sv biogr lex 24 ( ). s Kj Kumlien, Karl Knutsconc politiska verksamhet (19331, s 12. Jfr bla Bj Beckman, Matts BCattilmundsson och hans tid, 1 (19531, s 344, och 4 Andersson, Erikskrönikans författare (1958), s Ahnlund, a a, s K-E Eöfqvist, De svenska drots- och marskämbetena under och 1300-talen (Vetenskapssocietetens i Lund Arsbok 1936), s 17 f. R Yrvving, Maktkampen mellan Valdemar och Magnus Birgersson (Skr utg av Vetenskapssocieteten i Lund, ), s 63.