gudstjänst Remiss till församlingen angående Kyrkohandbok

Transkript

1 gudstjänst Remiss till församlingen angående Kyrkohandbok

2 Remiss angående Equmeniakyrkans kyrkohandbok Equmeniakyrkan En kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen Postadress: Box 14038, Bromma Besöksadress: Gustavslundsvägen 18, Alviks torg, Bromma Telefon: e-post:

3 Innehåll: Instruktion till församlingen...4 Om remissen...4 Så här gör ni...4 Bakgrundsinformation och kontakt...5 Gudstjänst i Equmeniakyrkan...7 Gudstjänst för hela livet...9 Helig lek...11 Gudstjänstens flöde...13 Gudstjänstflödets intention...15 Gudstjänstens moment...17 Samlingens moment...18 Ordets moment...19 Delandets moment...20 Sändningens moment...21 Anvisningstexter för gudstjänst...23 Den kristna kyrkan firar gudstjänst...24 Den inkluderande gudstjänsten...25 Inkluderande språkbruk...26 Att leda och fira nattvard...27 Barns och ungas plats i gudstjänsten...28 Ekumeniska gudstjänster...30 Gudstjänst och miljöetik...31 Naturlig plats för pålysning och kollekt...32 Gudstjänst i mångfald och på olika språk...33 Frågor till remissen Tack för er medverkan! Skicka in era synpunkter senast: 31 augusti 2015

4 Instruktion Om remissen Kyrkostyrelsen har beslutat att ta fram en kyrkohandbok för Equmeniakyrkan som ska ersätta de tidigare bildarsamfundens ordningar. Sedan oktober 2013 finns en kyrkohandbokskommitté som leder arbetet. En enkätundersökning är genomförd och totalt närmare 500 diakoner och pastorer har lämnat synpunkter på kyrkohandbokens upplägg. I gällande tidplan är perioden från första advent 2014 till sommaren 2015 avsatt som en försöksperiod då det kommande förslaget för gudstjänst skall prövas i lokala församlingar. Perioden är vald med tanke på det nya kyrkoårets inträde och det naturliga avbrott i verksamheten som sommarlovet ofta innebär. Sommaren är dock inräknad som försöksperiod då det också för vissa församlingar innebär att gudstjänstfirandet kan vara nog så intensivt, men att det kan ta sig delvis andra former. Det blir därför av intresse att också kunna få in synpunkter på kyrkohandbokens funktion även i dessa sammanhang. Remissvaren önskas till den 31 augusti Så här gör ni Några församlingar tillfrågas via den regionala kyrkoledaren om att besvara remissen. Andra bereds möjlighet då de själva anmält intresse att delta i försöksverksamheten. De aktuella församlingarna tillsänds ett exemplar av remisstexten med anvisningsbrev och frågeställningar att besvara. Gudstjänstordningen utgörs av ett ramförslag, snarare än av konkreta texter. Detta är helt i linje med enkätsvaren, där de lokala församlingarnas praxis och preferenser står i fokus. Därför blir anvisningstexterna viktiga, då de ger övergripande motiv och argument för det obligatoriska i gudstjänstfirandet, medan de enskilda momentens konkreta gestaltning blir en fråga för den lokala gudstjänstledningen och de traditioner man följer. Vår önskan är att så många gudstjänster som möjligt under perioden från första advent 2014 till sommaren 2015 utformas utifrån remissförslagets anvisningar. Detta kommer att ge en rad lokala erfarenheter som kyrkohandbokskommittén får användning av inför revideringen av anvisningstexter och ramförslag till gudstjänst. Konkret kommer detta att vara gudstjänstledarens erfarenheter av anvisningstexter och gudstjänstmoment, deltagarnas upplevelser samt synpunkter utifrån kyrkostyrelsens direktiv. Till stöd för det kommande arbetet och förberedelserna inför försöksperioden finns ett antal frågor bifogade. Dessa är tänkta att vara en hjälp i remissförfarandet, inte en styrning. Det står varje remissförsamling fritt att välja omfattning och innehåll i sitt remissvar. Kom gärna med kompletterande frågeställningar och synpunkter. Utifrån gjorda erfarenheter av försöksverksamheten och mottagandet i församlingen finns säkerligen aspekter som det inte i förväg har varit möjligt att förutse och ställa frågor om. Vi vill poängtera att detta rör sig om en remiss på vägen mot ny kyrkohandbok, där församlingarnas erfarenheter och synpunkter bereds stor vikt. Det är nu vi i praktiken prövar oss fram. 4

5 Bakgrundsinformation och kontaktuppgifter För kyrkohandbokskommitténs arbete, se Equmeniakyrkans hemsida via länken: På näraliggande sidor återfinns uppgifter om kyrkostyrelsens direktiv, uppgifter om den genomförda enkäten och kontaktuppgifter till kyrkohandbokskommittén. För direkta frågor kring arbetet, kontakta projektledaren, Hans Andreasson, på e-postadressen: För kyrkohandbokskommittén, Sofia Camnerin ordförande kyrkohandbokskommittén biträdande kyrkoledare, Equmeniakyrkan Hans Andreasson projektledare kyrkohandbokskommittén föreståndare Kanalkyrkan, Sandviken 5

6 6

7 Gudstjänst i Equmeniakyrkan Remiss till församlingen 7

8 Ps 63:2 9 Gud, min Gud, dig söker jag, min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, som ett kargt och uttorkat land. Då skådar jag dig i helgedomen, jag ser din makt och din härlighet. Din nåd är mer värd än livet. Min tunga skall prisa dig. Jag vill lova dig så länge jag lever och åkalla dig med lyfta händer. Min hunger stillas som av feta rätter, jag lovsjunger dig med jublande tunga. Jag minns dig när jag har gått till vila, jag tänker på dig i nattens timmar, ty du kom till min hjälp, i dina vingars skugga jublar jag. Jag håller mig tätt intill dig, din hand ger mig stöd. 8

9 gudstjänst för hela livet En gudstjänst för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen I den gudstjänstfirande församlingens gemenskap gestaltas mötet mellan Gud och människa, himmel och jord, nutid och framtid. Denna spännvidd tilltalar oss och väcker gensvar. Med psalmförfattarens ord stillar gudstjänsten vår hunger och vårt begär. Vi åtrår mötet med levande Gud. Vårt gudstjänstfirande skapar en samhörighet och en lovsång som bär oss när nattens timmar kommer. Genom den kristna kyrkans gudstjänst gestaltas hoppet om Guds rike. Guds handlande i historien till människans och hela världens frälsning återberättas och återupprepas genom liturgin. Den gudstjänstfirande församlingen utgör en unik gemenskap genom sin relation till varandra och till Gud. Samtidigt är den öppen för världens storhet och brustenhet, delaktig i Guds agerande men också i människans bortvändhet och nöd. Kyrkan firar gudstjänst i världen, för världens skull och till världen på Kristi uppdrag. Människan, skapad till Guds avbild, lever i Guds värld. Under vårt liv möter vi världen och allt den rymmer. Samtidigt är vi skapade för gemenskap med Gud och med varandra, tillsammans i tillbedjan inför Guds ansikte, med hela sin varelse är människan liturgisk. Hon är kapabel att med sina sinnen och sina vanor formas till Guds avbild. Tillsammans med varandra kallas vi till lovsång, bön och tillbedjan inför Gud, i en gudstjänst för hela livet. Samtidigt har vi del i världens brist och brustenhet, både genom egen förskyllan och genom att själva drabbas av den. Splittring i vårt eget inre, människor emellan, i grupper, samhällen och länder, hotar hela skapelsen. Orättfärdighet och tvivel drabbar alla varelser och rubbar jordens jämvikt. I gudstjänsten gestaltar vi också detta, när vi gråter och klagar, problematiserar och söker, med hela vår varelse uttrycker vår kluvenhet och sorg. För världens skull delar vi brödet och vinet, firar barnets födelse och sörjer våra döda. Liksom Gud i Jesus Kristus blir människa, bär våra smärtor och delar våra glädjeämnen, gestaltar kyrkan sina gudstjänster för världens skull. Gemenskapen sätter namn på enskildas behov, ondskans makter, sociala tillkortakommanden och strukturell synd, för att bära detta till Gud i bekännelse, förbön och delande. Mötet med Jesus Kristus förvandlar. Gudstjänsten firas i Guds mission. Fadern sänder Sonen som sänder kyrkan i den heliga Andens kraft. Genom nådemedlen, dopet och nattvarden, utrustas den gudstjänstfirande församlingen till tjänst och vittnesbörd. Liksom Jesus Kristus, Guds Ord, älskade världen, verkar kyrkan genom att förvalta försoningens hemlighet, förkunna det profetiska tilltalet och vara ett hoppets tecken om Guds rike. Guds framtid kommer oss till mötes redan nu, medan vi ber, arbetar och firar gudstjänst. 9

10 Luk 2:46: Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Luk 4:16: Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig. 10

11 helig lek I en gudstjänst i Equmeniakyrkan delas tro, räckes praktik och förmedlas värderingar i en helig lek som skapar identitet och ger den vidare Med tilltron till Guds möjligheter och den kommande världens liv förmedlar och etablerar gudstjänsten kristen identitet. Som gudstjänstfirande människor omformas vi i våra tankar, handlingsmönster och värderingar. När evangelisten Lukas beskriver Jesu tidiga år ser vi hur vanan och förtrogenheten med gudstjänsten spelar en viktig roll. Det är i gudstjänstens sammanhang profetian fullbordas och Jesus påbörjar sin offentliga verksamhet. I gudstjänsten involveras människans hela personlighet. Vi lär och minns genom det vi gör, inte bara genom det vi ser och hör. Den personligt omfattade tron kan förstås på ett intellektuellt plan men handlar lika mycket om tilliten till Guds löften. Vi kan förstå och lära av andras exempel om hur det kristna livet praktiseras men verklig förtrogenhet vinns bara genom egen erfarenhet. Vi förmedlar värderingar som bär oss under livets olika skiften. Det ord som i liturgiteologiska termer används för denna helhetssyn på gudstjänstens funktion kallas habitus. Det kan översättas karaktär, vana eller mönster. I detta sammanhang har vi valt att benämna denna formeringsprocess för helig lek. Liksom barnen prövar sig fram genom lekens mönster mot ett förhållningssätt till världen och vuxenlivet firas gudstjänsten också på prov inför Guds ansikte. Den kroppsliga vanans betydelse i gudstjänsten visar sig genom att deltagarna förmedlar tro, praktik och värderingar genom imitation. Därigenom både uttrycks och formas den enskildas och gemenskapens identitet i gudstjänsten. På detta vis markeras ett tydligt uppbrott från föreställningen om gudstjänsten som enbart en intellektuell händelse riktad till tanken eller gudstjänsten som en upplevelseföreställning där några producerar och andra konsumerar. Människans lek inför Guds ansikte är både medryckande för andra och fördjupande för dem som ger sig hän. 11

12 1 Kor 14:26, 33 Vad innebär nu detta, bröder? Jo, att när ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal eller uttolkning. Men allt skall syfta till att bygga upp Gud är inte oordningens Gud utan fridens. 12

13 gudstjänstens flöde Gudstjänstens flöde: Samling Ordet Delande Sändning I svenska kyrkor används många ord för att beskriva det som sker när vi samlas: till exempel möte, huvudgudstjänst, andakt, mässa, väckelsemöte, söndagsförmiddagsgudstjänst. I ett bredare sammanhang talar vi ibland också om den kristna gudstjänsten i vardagen, med tjänst, vittnesbörd och gemenskap. När vi fortsättningsvis använder termen gudstjänst handlar det om att involvera alla våra sammankomster och att dessa hör ihop med hela livet. Det råder ingen principiell skillnad mellan andakten med scouterna eller gudstjänsten på söndag förmiddag. När Paulus talar om den kristna sammankomsten ryms både frihet och ordning. Samtidigt som var och en har något att bidra med ställer Paulus upp ordningar för gudstjänstfirandet i församlingen i Korinth, föreskrifter som kan vara ganska detaljerade. Nådegåvorna och kyrkoordningarna är alla underordnade kärleken, men kärleken tar sig alltid konkreta uttryck. Gestaltningen i gudstjänsten underordnas gemenskapens uppbyggelse. Med liturgiteologiska termer har detta ibland benämnts ordo. Detta ord kan översättas ordning eller regel. Vi har valt ordet flöde för att markera rörelsen och rytmen i gudstjänsten. Genom att markera fyra riktningar i flödet vill vi medvetandegöra intentionen bakom de moment som ingår i varje enskilt flöde. På så vis möjliggörs stora lokala variationer samtidigt som igenkänning och identifikation blir möjlig för alla. Den som besöker en kyrka på annat håll ska kunna känna samhörigheten av att vi alla följer motsvarande flöde. Gudstjänstens flöde är allmänmänskligt. Samling förbereder oss för syftet med det vi vill göra när vi kommer in i ett sammanhang, vi hälsar på varandra och upplever oss välkomna. Alla förstår vad som ska hända. Därpå följer de centrala delarna, i gudstjänstens fall Ordet och Delande. Vi får något till oss som vi sedan delar med varandra. Här finns många paralleller i den allmänmänskliga erfarenheten vid evenemang av olika slag. Till sist avslutas samlingen, det som i den kristna gudstjänsten kallas Sändning. Vi bryter upp och återvänder till vardagssysslorna. Gudstjänstens flöde är också ekumeniskt. Inom den ekumeniska rörelsen har vi länge talat om det fyrledade flödet som Samling Ordet Bordet Sändning. Genom bruket av beteckningen Delande öppnar vi för en breddning av de uttryck som kan förmedlas i gudstjänsten. Dopet och nattvarden behåller sin särställning som särskilda nådemedel, men genom delandet kan vi öppna för hela den mångfald av uttryck och vanor som vi vet redan finns etablerade i våra kyrkor idag. 13

14 Rom 12:1 2 Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt. 14

15 gudstjänstflödets intention Gudstjänstflödets intention: Gudstillvändhet Gudstillit Gudslikhet Guds-tjänst Gudstjänstens olika flöden kännetecknas av intentioner som påverkar de moment som ingår. På det viset blir varje moment tydligt: teologiskt, liturgiskt och pedagogiskt. Den som leder och medverkar får en överblick och för varje deltagare faller sig momenten mer naturligt och skapar delaktighet. Under varje flöde anger vi ett övergripande syfte, en intention. Dessa fördjupar vi med olika ledord. Dessa ledord sammanfattar vad vi önskar ska ske under respektive flöde och vad de moment som sedan inkluderas där skall syfta till. Intention och ledord fungerar alltså vägledande för gudstjänsten och skapar en igenkänning från gång till gång. Samlingens intention är gudstillvändhet. Här finns ledord som kallelse, förberedelse, fasväxling och hälsning. När vi kommer till gudstjänsten hälsas vi välkomna och bekräftas i att vi får vara med. På olika sätt ges vi möjlighet att bereda oss för gudstjänsten, allt efter den tradition som gäller lokalt. Alltså, syftet med detta inledande flöde i gudstjänsten är gudstillvändhet: att vi gemensamt bejakar Guds kallelse till oss och vår längtan efter mötet med Gud. Tillsammans hjälper vi varandra att förbereda oss för detta. Ordets intention är gudstillit. Här finns ledord som tro, tolkning, tystnad, tilltal, lyhördhet. Vi ser mötet med Bibelordet som ett Guds ords tilltal till oss idag. Guds ord tolkas på olika sätt, genom predikan, musiken eller andra estetiska uttrycksformer. Det väcker tro när vi i tystnad och lyhördhet möts av dess tilltal. När Guds levande ord är verksamt förvandlas vi genom förnyelsen av våra tankar. På så vis är intentionen med flödet gudstillit: att den tillit Gud visar oss får sitt gensvar i vår tillit och tro på Gud. Delandets intention är gudslikhet. Här finns ledord som kärlek, omsorg, rörelse, gästfrihet och förtätad samhörighet. Utvecklingen mot större liturgisk delaktighet i våra församlingar vill vi bejaka. Genom rörelse i kyrkorummet blir kroppen med alla dess sinnen delaktig med större tillgänglighet för alla åldrar. Vi gestaltar viljan att finnas till för andra genom de möten som sker, i gästfrihet och förtätad innerlighet. Syftet med flödet är gudslikhet: i den kärlekens gemenskap som Gud skapar ges utrymme till bön, tacksägelse, förbön och en mångfald av gestaltande uttryck. Sändningens intention är Guds-tjänst. Här finns ledord som hopp, utmaning och evighet. Gudstjänsten vidgas nu och vänder sig åter mot den värld vi och Gud älskar. Kyrkan är en del av Guds mission i världen och utmanas att vara delaktig genom vittnesbörd, tjänst och en vidgad gemenskap. Detta sker mot fonden av det eviga hopp som Gud lovat. Syftet med flödet är tjänst för Gud, att resa ett hoppets tecken mot en gudsmärkt framtid. 15

16 Upp 7:9 12 Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet. Alla änglarna stod kring tronen och kring de äldste och de fyra varelserna. Och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud och sade: Amen. Lovsången och härligheten, visheten och tacksägelsen, äran och makten och kraften tillhör vår Gud i evigheters evighet, amen. 16

17 gudstjänstens moment Gudstjänstflödets moment: en rikedom av uttryck under den heliga Andens ledning Gudstjänstens moment utformas utifrån lokala förutsättningar och tider. Somliga kan utgå och andra läggas till, men flödet bör finnas kvar för igenkänning och tydlighet. På så vis säkerställs både frihet och ordning, variation och tradition. Kreativa uttryck ges en plats där de kan komma till sin rätt. Samtliga moment kan utformas i talform eller genom musik, allt efter de resurser och möjligheter som finns lokalt. Gudstjänstens flöde i bred bemärkelse är överförbart på olika samlingar och mötesplatser. Det kan, som tidigare aviserats, användas både i andakten med scouterna eller i söndagens förmiddagsgudstjänst. I det följande kommer olika moment att beskrivas utifrån deras intention och i gudstjänstens flöde. Vid kortare andakter används endast tillämpliga moment. Det är fullt möjligt att ta momenten i den ordning som de beskrivs på s och göra en gudstjänstordning utifrån detta. Exempel på gudstjänster och texter kommer inte att publiceras här utan på annat sätt. För de kyrkliga handlingarna kommer dock moment och texter att inkluderas direkt i kyrkohandboken. Dessa utgör dock en annan remiss. 17

18 Samlingens moment: Till ingång: Ingången i gudstjänsten kan ske på olika sätt: det kan vara klockringning, ljuständning eller procession med symboler som sedan kommer att brukas i gudstjänsten. Ingångsmusiken kan slå an gudstjänstens tema eller en mer allmän beredelse för gudstjänstfirandet. Det är viktigt att gudstjänstrummet är öppet och färdigt för gudstjänst en viss tid i förväg för den som enskilt vill förbereda sitt gudstjänstfirande i stillhet. Hälsning: Hälsningen i gudstjänsten bör komplettera den hälsning gudstjänstdeltagaren mötte vid ankomsten till kyrkan. Anvisningar, tema och medverkande kan finnas med, om det inte tidigare funnits angivet på utdelad gudstjänstordning eller projicerats på en skärm. Momentet bör också innehålla en hälsning från Guds ord, antingen i traditionell form utifrån någon av dagens texter eller utifrån en uppmuntran om deltagande i gudstjänsten. Beredelse: Det inledande bönemomentet kan utformas som en bön om förlåtelse som möts av Guds löftesord eller som en överlåtelsebön som möts med uppmuntran från Skriften. Av tradition bör detta finnas med i samband med att nattvard firas. Betoningen av brustenhet och synd som en mänsklig erfarenhet vi alla har erfarenhet av, bär vi till Gud med hoppet om befrielse och försoning. Lovsången: Lovsången bör ske med olika musikaliska uttryck men kan också utformas som en växelläsning ur exempelvis Psaltaren. Den gemensamma lovsången utformas utifrån församlingens resurser och traditioner, med de former som känns angelägna och viktiga för den samlade gemenskapen. Lovsångens riktning är Gud. Det kan markeras med att församlingen står upp och att den som leder gudstjänsten eller medverkar som försångare vänder sig mot kyrkorummets symboliska centrum. Se varandra: Med betoningen av gemenskapens betydelse blir samlingens flöde komplett. Om inte hela gudstjänsten är anpassad för barn och unga så är det lämpligt att särskilt se dem här. Det kan vara en hälsning till dem, eller att man tänder ett ljus och ber för och med barn i församlingen och världen. Om barnen har egen samling under predikan blir detta ett naturligt tillfälle för uppbrott och förflyttning, en slags tidig Sändning. Andra kyrkliga handlingar som dop, barnvälsignelse eller tacksägelse i samband med meddelande om dödsfall finner här en naturlig plats som avslutningen av flödet Samling. Dessa moment utformas då som en gudstjänst i gudstjänsten med det flöde som är gällande för gudstjänsten i sin helhet. 18

19 gudstjänstens moment Ordets moment: Bibelläsning: Formen för bibelläsning måste avgöras lokalt, likaså urvalet av texter som läses. Andra personer än predikant och gudstjänstledare kan med fördel vara aktiva här. Till bibelläsningen kan fogas någon form av gestaltning av det lästa, till exempel genom sång, bön eller andra uttryck, så att rytmen mellan läsning och mottagande blir tydlig. Då vissa texter uppfattas svåra att förstå kan pedagogiska förklaringar läggas till i samband med läsningen. Utrymme för tystnad och mottagande kan kompletteras med andra uttryck för Ordets betydelse, exempelvis procession eller att församlingen står upp under läsningen av evangelietexten. Tolkning: Ordets predikan har alltjämt en central plats i den reformatoriska gudstjänsten men kan med fördel förnyas utifrån gudstjänstens övergripande gestaltning. Predikans förnyelse är av stor betydelse för kyrkan och kan breddas till form och innehåll. Predikanten bör ses som en av flera uttolkare av texten, med ett uppdrag som ligger i linje med församlingens uppdrag. Andra tolkningar av solister, körer, fotografer, dansare, aktörer i ett drama eller poesiuppläsare är fullt möjliga. Tron föds i mötet med Ordet och väcker liv. Mottagande: Ordets flöde knyts samman med församlingens gensvar och mottagande i tro. Detta kan utformas som en stund av tystnad, som en formulerad bön, en sång framförd av en solist, kör eller instrumentalist. Flera gensvar är möjliga, där också församlingens gemensamma bön eller bekännelse av den kristna tron kan ingå. 19

20 Delandets moment: Anvisning: Då Delande utgör ett nytt flöde i gudstjänsten inleds detta med ett tillfälle då anvisningar inför de följande momenten kan ges. Detta kan givetvis också inkluderas i en utdelad gudstjänstordning, eller, då församlingen är mer bekant med nyordningarna, göras i en enklare form i samband med den inledande hälsningen. Här ges praktiska anvisningar till de olika moment som kan ingå som naturliga delar: bordets gåvor, kollekt, ljuständning i ljusbärare etc. Detta förutsätter rörelse i rummet där tillgängligheten blir viktig, både att nå dit man vill, att det ges tid för alla och att det är tydligt oavsett tidigare språkliga och förståelsemässiga förmågor. Nattvarden: Nattvarden som nådemedel medför att dess instiftelse har ett särskilt moment. Genom brödet och vinet finns Jesus Kristus mitt i sin församling och skänker nåd och liv. Här ingår instiftelseord och nattvardsbön som obligatoriska inslag, men även Herrens bön och fridshälsningen är mycket vanliga. Till detta kan den som leder instiftelsen även foga andra traditionella moment såsom Sanctus, Agnus Dei eller Kyrie, allt efter den lokala traditionens vanor och möjligheter. Den konkreta utformningen finns särskilt angiven tillsammans med de kyrkliga handlingarna. Insamling: Kollekten, offret eller insamlingen har sin grund i gemenskapen. Samhörigheten motiverar övningen i givande som fostrar oss till omsorg och generositet. Detta är gåvor och egenskaper som Gud räcker oss och där vi förvandlas genom att praktisera. När nya tekniska hjälpmedel möjliggjort givandet kan dess plats som en del av delandet också underlättas rent praktiskt genom att förläggas här. Rörelsen: Välkomsthälsningen efter nattvardsbönen kan vara den naturliga signalen till rörelsen i rummet. Om inte nattvarden firas kan signalen till rörelsen i rummet ges i form av en allmän inbjudan till att ta del av de olika stationer som finns förberedda. Rörelsen i rummet utgör Delandets centrum, utformat efter den lokala församlingens traditioner, möjligheter och förutsättningar. Intentionen med delandet, den utvidgade gemenskapen till gudslikhet, konkretiseras i ett givande och ett mottagande i bön, samtal och symbolhandlingar, med de gåvor som räckes. Exempel på aktiviteter kan vara förbönsljus, bönelappar, tecknande av korsets tecken med vatten, olja eller aska, personligt samtal och förbön, lovsång, barnen ritar sina böner eller att ungdomarna förbereder sin station. Förbönen: Sången och musiken ger en återklang av den himmelska lovsången och förbönen för världen. Delandet avslutas med att gudstjänstledaren sammanfattar hela gemenskapens bön och lovsång i egen formulering eller som en växelläsning. Förbönen för världen utanför de egna sammanhangen är särskilt viktig då den utgör en del av Guds mission och gör församlingen delaktig i denna. Den skapar också en naturlig övergång till det avslutande flödet Sändningen. 20

21 gudstjänstens moment Sändningens moment: Pålysningar: Pålysningarna kan finnas med i särskilt utgiven gudstjänstagenda men också lyftas in som en del av Sändningen. Genom detta moment tydliggörs än mer riktningen mot Guds mission. Detta moment kan med fördel utformas i bönens form så att de kommande verksamheterna också bärs av en förbön om Guds välsignelse. Sändningsord: Välsignelsen delas också utifrån de lokala förutsättningarna och dess traditioner. En viktig aspekt här är stringensen i linje med Sändningens intention. Den aronitiska välsignelsen är alltjämt den starkaste traditionen inom Equmeniakyrkan och har tydliga ekumeniska traditioner. Växlingen mellan den som uttalar sändningsorden och församlingens gensvar med exempelvis trefaldigt amen, gemensam sång eller andra musikaliska uttryck förstärker mottagandet. Till utgång: Gudstjänsten avslutas med ett moment till utgång. Det kan gälla ett traditionellt orgelpostludium, instrumentalt musikstycke eller en sånginsats. Det kan åtföljas av en procession i överens stämmelse med den som inföll vid gudstjänstens ingång. Genomgående bör detta moment hållas ganska kort. En utgångskollekt till ett diakonalt projekt kan vara på sin plats liksom att nattvardens gåvor symboliskt bärs ut till dem som inte har kunnat ta del av dem i gudstjänsten. 21

22 22

23 anvisningstexter för gudstjänst Anvisningstexter för gudstjänst Den kristna kyrkan firar gudstjänst Den inkluderande gudstjänsten Inkluderande språkbruk Att leda och fira nattvard Barn och ungas plats i gudstjänsten Ekumeniska gudstjänster Gudstjänst och miljöetik Naturlig plats för pålysningar och kollekt Gudstjänst i mångfald och på olika språk 23

24 Den kristna kyrkan firar gudstjänst Gudstjänst som gestaltar teologin Gudstjänsten på Herrens dag är det enskilt tydligaste uttrycket för den kristna kyrkan. I gudstjänsten förkunnas Guds ord, sakramenten förvaltas och de troende möts i gemenskap med Gud och varandra. Till sin utformning är gudstjänsten en unik mänsklig sammankomst genom att dess innehåll och form har en grund i kyrkans teologi. Det skulle kunna uttryckas som att den kristna tron söker uttryck, eller som att kyrkans identitet gestaltas i gudstjänsten som sin primära spiritualitet. Genom sin praktik att fira gudstjänst visar den lokala församlingen sin samhörighet med den världsvida kyrkan. En kyrkas teologi är alltså avläsbar genom sättet på vilket gudstjänst firas. På det sätt vi firar vår gudstjänst blir vår teologi synlig. Det gäller både gudstjänstens konkreta innehåll, men också dess form, yttre rum och riktning. Det handlar om den roll som den som leder gudstjänsten har och hur olika uttrycksformer samverkar under gudstjänstens genomförande. Den lokala församlingens förutsättningar sätter sin prägel på gudstjänsten. Saknas det personella resurser för exempelvis Ordets förkunnelse eller musikens framförande, sker ändå en gudstjänst inför Guds ansikte. Rytm och riktning I gudstjänsten sker ett möte mellan Gud och människa. Utifrån Guds löften och de troendes gensvar upprepas en ordning med Guds tilltal och människans svar i tro. Exempel på Guds tilltal kan vara Ordets förkunnelse eller instiftelseorden i nattvarden. Församlingen svarar med bön, växelläsning eller lovsång. Så utvecklas en rytm i gudstjänsten som för den framåt. Den liturgiska rytmen förstärks ännu tydligare genom rummets utformning, tydliggjort med liturgens placering, församlingens rörelse och kyrkorummets arkitektur. Predikstolen, nattvardsbordet samt sången och musiken är vänd mot församlingen och bildar en riktning i rummet. Finns knäfall, kors eller ett konstverk, ljusbärare eller platser för enskild andakt, skapas en riktning för de enskildas rörelse i rummet. De kyrkliga inventariernas betydelse skall inte underskattas. I den talande tystnaden kommuniceras församlingens respekt för Ordet genom den uppslagna Bibeln, vikten av dopet genom en dopfunt vid ingången eller det tända dopljuset, bönens betydelse genom de tända ljusen i ljusbäraren. Andra installationer lyfter fram viktiga teologiska aspekter. Tider och faser Gudstjänsten finns som en del i ett större sammanhang, över året, över veckan, över dygnet och över livet. Vanan att gå i kyrkan som en del av livet är en del av kristen sed. De troende möts till uppbyggelse, bön och lovsång i olika skeden av livet. Kyrkoåret bildar en rytm av fasta och fest, med julkretsen, påskkretsen och trefaldighetstiden. Söndagen blir en dag som bryter av mot andra dagar och skapar vila och sammanhang. Gudstjänsten finns som ett stöd för den kristnes dagliga andaktsliv. I olika skeden av livet finns gudstjänsten och dess rytm som tolkning och gestaltning av de troende växt och gemenskap med Gud och varandra. I livets skiftningar genomförs de kyrkliga handlingarna inom gudstjänstens ram, med hela gemenskapen närvarande och helheten representerad: dop, konfirmation, vigsel och begravning. På så vis blir kyrkan närvarande under hela livet och utrustar för tjänst och vittnesbörd i världen. 24

25 anvisningstexter övrigt för om gudstjänst Aktörer och innehåll Församling, gudstjänstledare och olika aktörer samverkar i gudstjänstens genomförande. Inför gudstjänsten görs förberedelser utifrån gudstjänstens form och innehåll där de medverkande involveras. Gudstjänsten är hela församlingens angelägenhet men det praktiska arbetet överlåts i regel åt en mindre grupp att förbereda och förverkliga. Den kan bestå av alla medverkande men också av en enda person. När gudstjänsten väl firas är den dock hela församlingens gudstjänst, men där några personer har en särskild funktion. Det ingår som regel i pastors tjänst att leda församlingen i gudstjänst, att förkunna Guds ord och att förvalta sakramenten. Diakon kan, med vissa undantag, genomföra motsvarande arbetsuppgifter. Församlingar kan, när ordinerad personal inte finns att tillgå, ordna detta efter riktlinjer församlingen fastställer och avskilja dessa personer för den särskilda tjänsten. Även här finns det dock begränsningar som av ekumeniska och juridiska skäl bör iakttas. Gudstjänstens innehåll är dock inte en fråga enbart för de ordinerade eller för de personer som särskilt valts och avskiljts för dessa uppgifter. I gudstjänsten gestaltas hela församlingens tro och i den mån församlingen månar om sin samhörighet med den världsvida kyrkan finns även ekumeniska aspekter som bör vägas in. Därför är det viktigt att gudstjänstens tema, form och innehåll överordnas den enskildas personliga preferenser och position. Den inkluderande gudstjänsten Det finns många signaler och symboler i en gudstjänst som kan verka exkluderande på deltagarna. En del kan enkelt åtgärdas, andra kräver större insatser och en del kanske vi aldrig kommer att kunna åtgärda. Men det ligger i linje med god gästfrihet att sträva efter en välkomnande och öppen gudstjänst där några av de värsta uttrycken kan undvikas. Privat och offentligt Det krävs ganska lite för att göra gudstjänsten offentlig till sin karaktär. Bara att den utlyses genom annonsering i lokala medier och inte bara som föreningsmöte säger ganska mycket. Det är viktigt att det som sägs från predikostolen inte blir privat. Pålysningar och meddelande om medverkande eller motsvarande sker med nämnande av det fullständiga namnet. Predikan och vittnesbörd hålls i en personlig men inte privat ton, i medvetande om att alla inte gjort samma erfarenheter. Sånger och psalmer annonseras och texter finns tillgängliga så att alla, även den med exempelvis nedsatt syn eller hörsel, har möjlighet att ta del. Rummet och tillgängligheten Det kan vara svårare att anpassa gudstjänstrummet så att det är tillgängligt för alla. Det har länge funnits möjlighet att ansöka om statliga medel för att anpassa våra kyrkor. Men även interna ordningar bör vara genomreflekterade. Kan alla få del av nattvarden? Når alla till att tända ljus i ljusbäraren? Går det att höra det som sägs och förstå vad som avses? Finns det paus i gudstjänsten så att även den som rör sig saktare hinner vara delaktig? Listan kan göras lång och bör också vara det, utifrån de ständigt växlande förutsättningar vi möter i våra lokala sammanhang. 25

26 Medverkan och samhörighet I våra kyrkor har vi en lång tradition av många medverkande, inte bara diakoner och pastorer. Det öppnar upp för en större identifikation och skapar utrymme för en större mångfald av uttryck och beskrivningar. Genom att hela den gudstjänstfirande gemenskapen får komma till uttryck breddas formerna, när barn och äldre, kvinnor och män, ordinerade och lekfolk tillsammans medverkar och firar gudstjänst. En mångfald av uttryck Gudstjänsten öppnar för en lång rad av uttrycksformer. Det talade ordet, sången och gensvaret, brödet och vinet, ljusen som brinner i ljusbäraren, allt skapar förutsättningar för att inkludera olika erfarenheter och språk. Använder vi ett genomtänkt bildspråk när vi talar om Gud, med många olika bilder, kan fler identifiera sig med det som sägs. Genom en mångfald av uttryck sker kommunikationen på sätt som inkluderar människor av olika bakgrund. Alla kan inte sjunga, alla kan inte se vad som händer längst fram i gudstjänstrummet, alla får inte sammanhanget klart för sig i predikan, men genom att variera uttrycken i gudstjänsten inkluderas en bredare skara människor. Inkluderande språkbruk Icke-exkluderande språk Ett inkluderande språk avser här ett icke-exkluderande språk, när det gäller kön men också andra kategorier. Utgångspunkten är att gudstjänsten till språk och uttryck, skall inkludera män och kvinnor, barn och gamla, minoritetsgrupper, människor med olika kulturell bakgrund och olika förmågor. Det innebär att vi som arbetar med gudstjänsten behöver vara medvetna om hur vi använder det talade ordet, vilka bilder vi lyfter fram, vilka pronomen vi använder för det heliga, men också hur vi gestaltar själva gudstjänsten. Gud bortom genus Inkluderande språk när det gäller kön, innebär att vi strävar efter att inte endast använda manliga pronomen för Gud. När det är möjligt att skriva Gud istället för Han om Gud, skriver vi det. Vi utgår från att Gud är bortom genus. Behovet av ett inkluderande språk utgår från en medvetenhet om olika typer av diskriminering och ojämlikheter i vårt samhälle. Vi tror att gudstjänsten behöver vara radikalt välkomnande och att Jesu identifikation med de minsta, de mest marginaliserade och utstötta utmanar oss att göra detsamma. Strategier för inkluderande språkbruk Det finns olika strategier för att uppnå ett inkluderande språk. Vi tror att samtliga behövs för att undvika ensidighet. En strategi är att sträva efter ett befriande språk. Då söker man efter ett gudstjänstspråk som inte osynliggör och förminskar människor utan inbjuder till förändring. Denna strategi förutsätter en medvetenhet om vad som hindrar och binder människor. En annan strategi är könsneutraliserande. Då ersätter man så långt det är möjligt könsbestämda ord för människa och Gud med könsneutrala ord. En tredje strategi är könskompletterande språk. Detta innebär att använda både traditionellt maskulina och feminina benämningar för Gud och människa. Inkludering och tradition Arbete med ett inkluderande språk kräver varsamhet med inarbetade och välkända texter samt en fortsatt kontinuitet med bibel och tradition. Ett inkluderande språk kompletterar hierarkiska bilder med befriande bilder. Ett inkluderande språk utesluter inte maskulina bestämningar för att tala om Gud. Det präglas av synliggörande av människor och utgår från alla människors lika värde. I arbetet med inkluderande språk tas rikedomen i bibeln tillvara. 26

27 anvisningstexter övrigt för om gudstjänst Att leda och fira nattvard Nattvard och dop är de främsta nådemedlen i den reformatoriska gudstjänsten. Av tradition omgärdas dessa med ordningar som vi följer för att deltagarna och andra kyrkor skall känna igen sig och se legitimiteten i det vi gör. Vad konstituerar en nattvard? De teologiska grundmotiven för nattvarden är många: tacksägelse, gemenskap/enhet, påminnelse om Jesus död och uppståndelse, det nya förbundets måltid, diakoni, försoning och eskatologi. Man kan vid olika tillfällen lägga betoning på olika aspekter, men alla nämnda motiv finns med i de texter vi läser och de handlingar vi gör, också i den allra mest avskalade ordning. Instiftelseorden i nattvarden följer Jesus eget handlande: han tog, tackade, bröt och gav. Böner och texter kan varieras men bygger på tre delar: tacksägelse av Fadern, åminnelse av Kristus och bön om Andens närvaro. Det som måste finnas med i en nattvard är instiftelseorden och nattvardsbönen. Utöver det är det också bra, men inte tvingande, att ha med ett moment av bekännelse och befrielse, att be Herrens bön, att bjuda Herrens frid samt att bryta brödet och lyfta bägaren. Vem får leda nattvarden? En pastor har i och med sin ordination fått i uppdrag att förvalta sakramenten. Därför bör nattvarden ledas av en pastor när pastor finns tillgänglig. I en gemenskap där ingen ordinerad pastor finns närvarande leds nattvarden av den eller de som fått församlingens förtroende och kallelse för detta uppdrag. Ekumenisk gästfrihet Eftersom nattvarden är ett synligt uttryck för de kristnas gemenskap i Kristus är det en stark upplevelse att fira nattvard i ekumeniska gudstjänster, och en smärtsam erfarenhet där så inte är möjligt. Att välkomna även den som inte kan dela nattvarden till nattvardsstationen för att ta emot välsignelsens ord är ett sätt att överbrygga splittringen. Fridshälsningen mellan alla som firar gudstjänst tillsammans är ett annat. Gudstjänst på många språk Man kan med fördel fira nattvard i gudstjänster där gudstjänstdeltagarna talar olika språk. Nattvarden kan till och med vara en hjälp att kunna fira gudstjänst tillsammans. Eftersom nattvarden talar med många fler språk än de talade orden, kan den hjälpa oss känna samhörighet trots att vi inte förstår varandras språk. De som är vana gudstjänstbesökare känner igen handlingarna. Utdelandet Utdelandet kan ske på olika sätt. Varje församling och gudstjänst får hitta den form som passar bäst. Gemenskapstanken förstärks om man står i en ring och skickar gåvorna till varandra, det kristna evighetshoppet om man knäfaller i en halvcirkel. Innan nattvarden börjar bör man ha kommit överens om vem som är med och delar ut samt när och hur de själva tar del av gåvorna. 27

28 Inkluderande Det finns anledning att tänka igenom hur man kan genomföra nattvarden så att människor känner sig välkomna. Var tydlig med att alla /som vill söka sig nära Kristus/ är välkomna att delta, oavsett ålder och medlemskap. Ge tydliga men samtidigt ytterst kortfattade instruktioner om hur det praktiskt går till. Använd bara glutenfritt bröd och alkoholfritt vin. Erbjud förbön/välsignelse för den som inte kan/vill ta emot nattvarden. Använd fridshälsningen som en gemenskapshandling där även de som inte tar emot nattvarden kan vara med. Med fridshälsningen uttrycker vi: du tillhör den gemenskap vi vill ha fred med. Ha inte övertro till orden, handlingen och riten talar för sig själv, också till dem som inte kan höra eller inte förstår språket. Säkerställ att alla har möjlighet att ta emot och dela ut nattvarden, även de som inte kan gå i trappor eller röra sig i rummet. Låt församlingens mångfald av människor synliggöras i nattvardstjänarna. Vad gör vi med brödet och vinet som blir över? Det finns i vår tradition inte ett enda rätt sätt. Det är bra att i församlingen tänka över detta och ha en bestämd ordning. En del av gåvorna kan sparas och användas vid enskild nattvard. Det som inte kan användas kan ges tillbaka till naturen. Detta stärker insikten att vi hör ihop med hela skapelsen och att de gåvor vi får i nattvarden har kommit från och kan återvinnas av naturen. Om möjlighet finns, häll ut vinet under ett träd, strö brödsmulorna i naturen, eller lägg det i komposten där det blir till ny energi. Barns och ungas plats i gudstjänsten Barn och unga har en plats i gudstjänsten. Frågan är inte om utan hur den platsen ser ut för att vara ett led i deras andliga växande, där mötet med Gud och andra människor ger förebilder i tro. Barnen bevaras hos Gud Talet om den förekommande nåden lär oss att barn inte främst behöver omvändas, utan få höra om den Gud som redan älskar dem. I tonåren kan det finnas ett behov av att ta ett tydligt beslut om att följa Jesus. Detta har gjorts på olika sätt. Vissa har sagt jag vill i tysthet, och andra har tillsammans med en ledare bett en bön till personlig avgörelse. För ungdomar som vuxit upp i kyrkan är det viktigt att de också får hjälp att se och bekräfta den tro de redan levt med hela sitt liv. Familjens betydelse Församlingen räcker gudstjänstens gåvor till barn och unga tillsammans med föräldrarna. Då det gäller små barn kan det handla om att föräldrarna rent praktiskt tar med dem till kyrkan. Till den gudstjänst där föräldrarna känner sig trygga, där de får möten med Gud och där de växer i sin tro, kommer de att ta med sig sina barn. Men gudstjänsten vill också vara en plats för barn som kommer utan föräldrar. För detta behövs en särskild beredskap för att skapa trygghet och hemkänsla. 28

29 anvisningstexter övrigt för om gudstjänst Gudstjänsten och annan verksamhet i kyrkan Om gudstjänsten är församlingens nav leder alla församlingens verksamheter för barn och unga in i ett gudstjänstfirande liv. Annars kan den som gått genom alla kyrkans grupper, men aldrig hittat in i gudstjänsten, glida ifrån den kristna gemenskapen den dagen man vuxit ur alla grupper. Söndagsskolan är i sig en gudstjänst, andakten i slutet av innebandykvällen kan ge en vana av bön och bibelberättelser. Scoutinvigningen kan vara ett sätt att bjuda in scouter och deras föräldrar att komma till gudstjänsten på samma sätt som körsången kan göra det. Gudstjänstens gåva till barn och unga Gudstjänsten är något annorlunda. Den bär moment som man behöver lära sig. Det är i grunden inte ett bekymmer utan en del av gudstjänstens möjlighet. Just genom att vara en annorlunda tid och plats finns möjligheten att få tag på det som vi inte kan få på annat håll. Gudstjänstvana och gudstjänstens ord är en gåva vill vi ge till barn och unga. Barn och vuxna är olika och har olika behov. För att ett barn ska kunna höra Guds röst i en bibelberättelse behöver orden vara färre och bilderna konkreta. Vuxna kan uttrycka sina böner genom att skriva dem, men den som inte kan skriva skulle kunna rita samma bön. Där den vuxne möjligen vilar i tonen från en gammal hymn så vilar barnet kanske på samma sätt enklare i rytm. Gudstjänsten behöver få formas utifrån barns och ungas behov, som också kan bli till välsignelse för äldre. Att tänka på i gudstjänster som ger plats för alla åldrar Barn och unga går ofta ut till söndagsskola eller lek en bit in i gudstjänsten. Låt gudstjänsten innan dess vara anpassad för barn och unga. Sjung åtminstone en sång som man tror passar barn och lägg in en samling för barnen. På det sättet grundas en förståelse hos barnet av att gudstjänsten är till också för honom eller henne. Låt barn och unga medverka i den första delen av gudstjänsten, innan de går ut. Att själv få vara delaktig, eller se sina vänner eller sina ledare vara delaktiga i hela församlingens gudstjänst, bidrar också till möjligheten att känna samhörighet med gudstjänsten. Om församlingen har söndagsskola och en samling för barnen i gudstjänsten innan dess, berätta då vad barnen kommer att göra i sin söndagsskola och inte bara vad de vuxnas gudstjänst handlar om. För barnen blir gudstjänsten då mer sammanhängande och för föräldrar och andra vuxna skapar det förutsättningar för att fortsätta samtalet med barnen om tro då man ses igen. Barn kan vara söta när de sjunger eller ber böner, men söta barn är aldrig gudstjänstens syfte. Barn är kloka och genomskådar också sådant och vill inte visa upp sig. Försök istället hitta de uppgifter där barn kan få ge uttryck för sin egen tro. Det kan handla om att få måla böner som sedan blir en del av den gemensamma förbönen, eller att få vara med och spela till den gemensamma sången. Om barnen förväntas vara med i ett moment där det ställs frågor till dem, ta då deras svar på allvar. De tänker ytterst sällan att deras svar ska vara något man ska tycka är gulligt eller något man ska skratta åt. Passa på att lyssna till barnen och lär av dem när tillfälle ges. Barn är välsignat kroppsliga. Vilket utrymme finns för barnen att använda sina kroppar i gudstjänsten? Barnen kan få vara förebilder som lär även vuxna att tro med hela kroppen. Det är vanligt att vi, då vi talar om gudstjänster med alla åldrar, framförallt menar gudstjänsterna för barn mellan ungefär tre och tolv år. Men även tonåringar behöver känna att det finns beröringspunkter mellan deras sätt att uttrycka tro och gudstjänsten. Kanske finns det moment från tonårsandakterna som går att lyfta in i gudstjänsten? 29

30 Även barn och unga behöver se hur Bibeln också är berättelsen om deras liv. Lyft fram barn och unga som finns i Bibeln eller exemplifiera texter med sådant som är del av barns och ungas vardag idag. Gudstjänst är gemenskap. Fundera över vilka mötesplatserna för barn och unga som finns i och runt gudstjänsten. Om det inte finns så många unga i den egna församlingen finns kanske andra gudstjänstsammanhang med fler unga att hjälpa unga att hitta in i. Gud har utrustat barnen och de unga med gåvor. Fundera över vilka de gåvorna är och hur de kan få berika gudstjänsten. Kanske kan vuxna också avstå från sina uppdrag för att någon yngre ska få växa i sina gåvor genom det ansvaret. För riktigt små barn är trygghet det viktigaste gudstjänsten kan ge. Se till att det finns platser där föräldrar kan vara trygga med att deras barn behöver röra på sig och låter ibland. Trygga föräldrar ger trygga barn. Om den platsen inte är i gudstjänstrummet, kan då föräldrarna ändå vara delaktiga i gudstjänsten genom att till exempel höra vad som sägs? Att få ifrågasätta är en viktig del av tonårens identitetsskapande. Tonåringar kommer därför förr eller senare ifrågasätta delar av gudstjänsten. Fundera över hur den kritiken kan bemötas så att deras frågor tas på allvar och att deras frågor tolkas som en längtan efter en ärlig tro. Även i den gudstjänst som sällan besöks av barn kan man ha en påse med leksaker längst bak eller i förbönen alltid tända ett ljus för barn. Den dag en barnfamilj kommer på besök kommer de att känna att det finns plats för dem. Ekumeniska gudstjänster I dagens kyrkliga landskap firar många församlingar gudstjänst tillsammans med andra kyrkor eller sammanlyser sina gudstjänster vid vissa tillfällen. Samarbetskyrkor har utvecklat egna ordningar. I ekumeniska arbetslag som till exempel vid sjukhuskyrkan eller universitetskyrkan firas gudstjänst. Under lokala ekumeniska råds paraply firas gudstjänst regelbundet eller med anledning av särskilda händelser i samhället. Många av de senaste decenniernas internationella gudstjänstförnyelse har nått flera olika svenska kyrkosamfund. Därför känner vi igen varandras ordningar när vi firar lovsångsgudstjänst i ekumeniska böneveckan, Världsböndagen, Taizégudstjänster eller vid veckomässor på institutioner. Möjligheter och svårigheter Ibland firas gudstjänster gemensamt med församlingar från olika kyrkofamiljer, ett tillfälle att smaka på gudstjänsttraditioner som är olika ens egen. För de allra flesta är det lokala samarbetet mellan stadens eller bygdens församlingar det mest synliga tecknet på ekumeniska strävanden. En lokal ekumenisk gudstjänst utgör ett tydligt tecken både för församlingarna själva och för samhället i stort att kyrkan ytterst sett är en, sänd av Jesus Kristus för evangeliets skull. Grundhållningen och erfarenheten från ekumeniskt firade gudstjänster är att det finns en glädje i att göra det, mångfalden berikar gudstjänsten och öppnar för nya perspektiv i tolkningen av evangeliet. Inte sällan finns i ekumeniska sammanhang en koppling till den världsvida kyrkan, ibland även till andra religioner, vilket vidgar perspektiven ännu mer. Samtidigt bjuder också ekumeniska gudstjänster på svårigheter när olikheterna kyrkosamfund emellan blir tydliga, till exempel när det gäller nattvardsfirande. I det lokala ekumeniska samarbetet löses ofta den här typen av svårigheter genom principen att man följer den kyrkas ordningar som står som värd för gudstjänsten. Samtidigt kan det vara så att ekumeniska gudstjänster alltid firas i samma kyrkosamfunds kyrkolokal, av utrymmesskäl eller av tradition. Därför är det viktigt att i samband med arrangerandet av ekumeniska gudstjänster ta tid att 30