Öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd Del 2. Omfattningen av ekonomiskt bistånd resultat, metod och indikatorer

Transkript

1 Öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd 2014 Del 2. Omfattningen av ekonomiskt bistånd resultat, metod och indikatorer

2 Du får gärna citera Socialstyrelsens texter om du uppger källan, exempelvis i utbildningsmaterial till självkostnadspris, men du får inte använda texterna i kommersiella sammanhang. Socialstyrelsen har ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Även bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten, och du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. Artikelnummer Publicerad oktober 2014

3 Förord Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att publicera öppna jämförelser av socialtjänstens områden, däribland verksamhetsområdet ekonomiskt bistånd. Jämförelserna ska spegla olika aspekter av kvalitet, resultat och effektivitet. Det övergripande målet med öppna jämförelser är att stödja nationella aktörer, ansvariga huvudmän och utförare i arbetet med att främja en god vård och omsorg för den enskilde. Arbetet sker i samverkan med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Det är fjärde gången Socialstyrelsen presenterar öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd. I år publiceras resultaten för ekonomiskt bistånd i två separata delar. Del 1 belyser god kvalitet i verksamheten och del 2 belyser omfattningen av ekonomiskt bistånd. Syftet med denna rapport är att på övergripande nivå presentera 2014 års resultat som baseras på registerdata och belyser omfattningen av ekonomiskt bistånd mot bakgrund av socioekonomiska förutsättningar. Rapporten innehåller även en beskrivning av jämförelsemåtten och av hur uppgifter till dessa har samlats in. Resultatet av 2014 års öppna jämförelser som belyser förutsättningar för god kvalitet i verksamheten presenteras i en separat rapport [1]. Resultaten ska fungera som ett underlag till att förbättra kvaliteten i verksamheterna. Socialstyrelsens uppdrag och ambition är att ytterligare utveckla öppna jämförelser, både vad gäller innehåll, utformning och presentation. Projektledare för öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd har varit Anette Agenmark som också skrivit rapporten. Övriga deltagare i projektgruppen har varit Kristina Eriksson, Ingrid Jonasson och Kerstin Westergren från Socialstyrelsen samt Leif Klingensjö och Björn Andersson från SKL. Ansvarig avdelningschef har varit Petra Otterblad Olausson. Lars-Erik Holm Generaldirektör

4

5 Innehåll Förord... 3 Sammanfattning... 7 Inledning... 8 Socialtjänstens verksamhet med ekonomiskt bistånd... 8 Öppna jämförelser för att stimulera utveckling... 9 Indikatorer för att följa upp verksamheter... 9 Indikatorer som mäter omfattningen av ekonomiskt bistånd... 9 Bakgrundsmått...10 Hur indikatorer och bakgrundsmått tagits fram...10 Utveckling av indikatorerna över tid...10 God hälsa, vård och omsorg...11 Stöd för jämförelser och analyser...11 Underlag för öppna jämförelser Resultat Jämförelser av indikatorerna mellan åren...14 Jämförelser av indikatorerna mellan län och kommungrupper...16 Jämförelser av bakgrundsmåtten...29 Referenser Bilaga 1. Metodbeskrivning Kvalitetsdeklaration...33 Beskrivning av sorteringsnycklar...36 Gruppering efter kommunstorlek...38 Bilaga 2. Beskrivning av indikatorer och bakgrundsmått... 39

6

7 Sammanfattning I denna rapport presenterar Socialstyrelsen på en övergripande nivå resultatet av öppna jämförelser som belyser omfattningen av ekonomiskt bistånd i riket och i länen. Det är fjärde gången Socialstyrelsen presenterar dessa jämförelser och i rapporten finns även en redovisning av utvecklingen under perioden Omfattningen av ekonomiskt bistånd i befolkningen ger en indikation på hur välbärgade respektive ekonomiskt utsatta invånarna i stort är i ett län eller i en kommun. Biståndsmottagandet har ett samband med strukturella förhållanden som exempelvis befolkningssammansättningen och situationen på arbetsmarknaden. Resultatet visar att omfattningen av biståndsmottagandet varierar mellan olika län och kommunstorlekar, men särskilt stora är skillnaderna på kommun- och stadsdelsnivå. Bakgrundsmåtten som belyser faktorer som påverkar behovet av ekonomiskt bistånd visar att de socioekonomiska förutsättningarna skiljer sig mycket åt i landet. Exempelsvis är spridningen mellan kommunerna för andelen invånare år med låg inkomst 10,3 44,9 procent. Andelen biståndsmottagare i befolkningen har varit relativt oförändrad under perioden och är nu 4,4 procent i riket. I landets kommuner är spridningen 0,5 18,8 procent av befolkningen. Det långvariga biståndsmottagandet har stadigt ökat , från 31,7 till 36,7 procent av biståndsmottagarna i riket. På kommunnivå är spridningen i år 7,5 56,7 procent. Andelen med bistånd i tre år eller mer har också ökat under perioden, från 18,6 till 23,7 procent. På kommunnivå är spridningen i år 1,1 42,3 procent. Andelen barn i familjer med ekonomiskt bistånd har ökat, från 7,1 till 7,4 procent. På länsnivå är spridningen i år 3,7 13,6 procent och på kommunnivå är spridningen 0,5 28,5 procent. Andelen barn i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd är 2,8 procent av barnen i befolkningen. På kommunnivå är spridningen 0 14,5 procent. Under perioden har en klar minskning skett när det gäller andelen unga vuxna (18 24 år) med ekonomiskt bistånd. Andelen har minskat från 8,8 till 8,0 procent. På länsnivå är spridningen i år 4,6 13,4 procent och på kommunnivå är spridningen 0,6 29,7 procent. Resultaten bygger huvudsakligen på Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd och register över totalbefolkningen. ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014 DEL 2 7

8 Inledning I denna rapport presenterar Socialstyrelsen på övergripande nivå resultatet av öppna jämförelser som belyser omfattningen av ekonomiskt bistånd i riket och i länen. Resultaten bygger på Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd 2013 och data ur befolkningsregister Rapporten innehåller även en beskrivning av jämförelsemåtten och av hur uppgifter till dessa har samlats in. Det är fjärde gången Socialstyrelsen presenterar öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd som hämtats från registerdata och i rapporten presenteras även jämförelser med tidigare år. Samtliga resultatet för riket, länen samt landets kommuner och stadsdelarna i Göteborg, Malmö och Stockholm presenteras i Excel-tabeller på myndighetens webbplats Dessa Excel-filer kan laddas ner för egen bearbetning. Socialtjänstens verksamhet med ekonomiskt bistånd Försörjningsproblem är det vanligaste skälet till att människor kommer i kontakt med socialtjänsten. Under 2013 fick hushåll, totalt personer, ekonomiskt bistånd. Av dessa var vuxna, varav kvinnor och män, och var barn. De vanligaste orsakerna är att de vuxna saknar arbete, är sjuka eller är ensamstående föräldrar och inte klarar familjens försörjning på egen hand. I vissa fall förekommer andra sociala problem som man behöver komma tillrätta med. I arbetet med ekonomiskt bistånd är enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL, socialtjänstens huvuduppgift att stödja de vuxna så att de kan klara sin varaktiga försörjning på egen hand (prop. 1979/80:1 och prop.1996/97:124). Den andra uppgiften är att ge ekonomiskt bistånd till dess att detta mål är uppnått. Skälen till att människor behöver ekonomiskt bistånd är både strukturella och individuella, och omfattningen av biståndsmottagandet styrs till stor del av faktorer som är svåra att påverka inom ramen för verksamhetsområdet ekonomiskt bistånd. Befolkningens samlade behov av ekonomiskt bistånd påverkas av en mängd samverkande faktorer som konjunkturläget och tillgången på arbete, utformningen av trygghetssystemen och inkomst- och kostnadsutvecklingen. Omfattningen av biståndsmottagandet måste därför betraktas mot bakgrund av de socioekonomiska förutsättningarna i respektive kommun och stadsdel. Det ska dock poängteras att kommuner av samma kommuntyp och med liknande socioekonomiska förutsättningar kan uppvisa mycket olika resultat på grund av verksamhetens kvalitet, arbetssätt, prioriteringar samt tillgång till stöd och insatser för personer med försörjningsproblem. 8 ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014-DEL 2

9 Öppna jämförelser för att stimulera utveckling Öppna jämförelser är ett verktyg för att analysera, följa och utveckla socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens verksamheter på lokal, regional och nationell nivå. I öppna jämförelser kan verksamheter på enhets-, kommunal och landstingsnivå jämföra sig med andra verksamheter utifrån ett antal indikatorer och bakgrundsuppgifter. Jämförelser kan även göras med länsoch riksgenomsnitt. För ett antal indikatorer är det möjligt att jämföra verksamhetens resultat över tid. De uppgifter som presenteras i öppna jämförelser ger inte en heltäckande bild av förutsättningarna för god kvalitet inom socialtjänsten. Det är därför viktigt att resultaten bedöms och analyseras såväl regionalt som lokalt. Positiva resultat är ingen garanti för god kvalitet eller en bra omsorg i det enskilda fallet. Den information som öppna jämförelser ger behöver kompletteras med andra underlag för en mer heltäckande bild. Indikatorer för att följa upp verksamheter En indikator är ett mått som ska påvisa (indikera) ett underliggande förhållande eller en utveckling [2]. Indikatorer används för att mäta och följa upp kvaliteten i verksamheternas strukturer och processer såväl som verksamheternas resultat. En indikator ska ha stöd i lagstiftning, forskning eller, när sådan saknas, beprövad erfarenhet. En indikator ska också ange en riktning för ett önskvärt resultat. Utfallet av en indikator ska dessutom kunna påverkas av huvudmannen eller utföraren. Det ska med andra ord vara möjligt för dem att förändra sina resultat över tid. Indikatorer som mäter omfattningen av ekonomiskt bistånd Vissa av måtten som bygger på registerdata och jämför omfattningen av ekonomiskt bistånd svarar i strikt mening inte upp mot beskrivningen av en indikator enligt ovan. Vi har dock valt att benämna samtliga omfattningsmått som indikatorer i presentationen. Det ekonomiska biståndet är välfärdssystemens yttersta skyddsnät vars syfte är att tillförsäkra befolkningen en skälig levnadsnivå. Det är därför inte okomplicerat att ange en riktning för önskvärt resultat. I enlighet med samhällets övergripande målsättning bör biståndsmottagandet vara så lågt som möjligt, men med hänsyn till inverkande omvärdsfaktorer är det ofrånkomligt att nivån på biståndsmottagandet varierar över tid. Skälen till att människor behöver ekonomiskt bistånd är som tidigare nämnts både strukturella och individuella, och omfattningen av biståndsmottagandet styrs till stor del av faktorer som är svåra att påverka inom ramen för verksamhetsområdet ekonomiskt bistånd. Indikatorerna som rör omfattningen av biståndsmottagandet måste därför betraktas mot bakgrund av de socioekonomiska förutsättningarna i respektive kommun och stadsdel. ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014 DEL 2 9

10 Bakgrundsmått Bakgrundsmåtten har tagits fram för att möjliggöra meningsfulla och mer rättvisande jämförelser mellan kommuner och stadsdelar. Bakgrundsmåtten belyser de olika socioekonomiska förutsättningarna i kommunerna, såsom invånarnas åldersfördelning, arbetsmarknadsanknytning, inkomstoch utbildningsnivå. Bakgrundsmåtten är viktiga för tolkningen av materialet eftersom de delvis, men inte helt, kan förklara utfallet. Hur indikatorer och bakgrundsmått tagits fram Indikatorer och bakgrundsmått som hämtats från registerdata har tagits fram av Socialstyrelsen i samverkan med SKL samt med bidrag från forskare och profession. Vid valet av indikatorer som presenteras har projektgruppen utgått från lagstiftning, målet med verksamheten och kunskap om ekonomiskt bistånd. När det gäller valet av bakgrundsmått har metoden varit att ringa in strukturella faktorer som ökar risken för behov av ekonomiskt bistånd med utgångspunkt från statistik och studier inom området. [3][4][5][6]. Underlaget kompletterades med en enkät till samtliga kommuner om vilka bakgrundsfaktorer som enligt deras mening var viktiga att redovisa i öppna jämförelser. Drygt hälften av landets kommuner och stadsdelar bidrog med underlag. Utifrån de faktorer som framstod som mest signifikanta och möjliga att mäta på kommun- och stadsdelsnivå togs därefter förslag på relevanta bakgrundsmått ur befolkningsdata fram. Projektgruppens förslag på indikatorer och bakgrundsmått presenterades för projektets externa referensgrupp som består av representanter för forskning och profession. Jämförelsemåtten diskuterades utifrån relevans, validitet och reliabilitet. Måtten testades även genom statistiska bearbetningar. Utveckling av indikatorerna över tid Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att intensifiera utvecklingen av öppna jämförelser och öka tillgången till data av god kvalitet inom socialtjänstens olika verksamhetsområden. Uppdraget avslutas den 31 december Målet är att det vid projektets avslutning ska finnas en uppsättning aktuella, ändamålsenliga och tillförlitliga indikatorer som kan användas för öppna jämförelser av verksamheten ekonomiskt bistånd under kommande år. Första gången Socialstyrelsen presenterade öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd var Då presenterades sex indikatorer som hämtats och bearbetats från Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd. Samtidigt presenterade vi även tio bakgrundsmått som belyser de socioekonomiska förutsättningarna i kommunerna och stadsdelarna. Ytterligare en indikator togs därefter fram och presenterades Därutöver har Socialstyrelsen inom projektets ram utvecklat en socioekonomisk sorteringsnyckel och en sorteringsnyckel utifrån kommunstorlek för att underlätta tolkningen av resultaten. 10 ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014-DEL 2

11 Parallellt har det skett en utveckling av kvalitetsindikatorer för ekonomiskt bistånd. Dessa baseras på Socialstyrelsens enkätinsamlingar och presenterades första gången Resultatet av 2014 års jämförelser som belyser god kvalitet i verksamheten presenteras i år i en separat rapport [1]. God hälsa, vård och omsorg Socialstyrelsen lanserade begreppet god vård 2007 [7] och begreppet god kvalitet i socialtjänsten 2008 [8]. Socialstyrelsen har under 2013 utvecklat och samlat dessa begrepp i en gemensam kunskapsstyrningsmodell för god hälsa, vård och omsorg som utgår från lagstiftningen i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)och socialtjänstlagen (2001:453). De nya samlingsbegreppen beskrivs nu som sex gemensamma dimensioner. De sex dimensionerna är: Kunskapsbaserad. Vården och omsorgen ska baseras på bästa tillgängliga kunskap och bygga på både vetenskap och beprövad erfarenhet. Säker. Vården och omsorgen ska vara säker. Riskförebyggande verksam-het ska förhindra skador. Verksamheten ska också präglas av rättssäkerhet. Individanpassad. Vården och omsorgen ska ges med respekt för individens specifika behov, förväntningar och integritet. Individen ska ges möjlighet att vara delaktig. Effektiv. Vården och omsorgen ska utnyttja tillgängliga resurser på bästa sätt för att uppnå uppsatta mål. Jämlik. Vården och omsorgen ska tillhandahållas och fördelas på lika villkor för alla. Tillgänglig. Vården och omsorgen ska vara tillgänglig och ges i rimlig tid och ingen ska behöva vänta oskälig tid på vård eller omsorg. Stöd för jämförelser och analyser I öppna jämförelser får kommuner och stadsdelar en överblick över resultaten för den egna verksamheten och kan samtidigt jämföra sig med andra. Socialstyrelsen publicerar jämförelserna för riket, länen samt landets kommuner och stadsdelar i Excel-tabeller på myndighetens webbplats Dessa Excel-filer kan laddas ner för egen bearbetning. För att kunna använda öppna jämförelser som en del i verksamhetsutvecklingen kan huvudmän och verksamheter behöva analysera resultaten utifrån lokala och regionala förutsättningar. Som stöd för analysen hänvisar Socialstyrelsen till SKL:s handbok för öppna jämförelser inom socialtjänsten som är tillgänglig på webbplatsen Färgläggning för relativa jämförelser I Exceltabellen är både indikatorer och bakgrundsmått färgade med grönt, gult eller rött. Grönt betyder att kommunens värde för indikatorer respektive bakgrundsmått hör till de 25 procent av kommunerna med lägst värden i förhållande till de andra kommunerna. Rött får de 25 procent av kommunerna med ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014 DEL 2 11

12 högst värde och gult gäller de 50 procent av kommunerna som ligger mitt emellan. Jämförelserna är relativa och varken rikets medelvärde eller ett grönt resultat behöver vara bra. En av fördelarna med den färgsatta jämförelsemodellen är att det är lätt att få en överblick över resultaten. De relativa jämförelserna är också användbara eftersom det inte finns några exakta och överenskomna målvärden för de enskilda indikatorerna. Om en annan kommun har ett bättre värde än den egna kommunen indikerar det att det värdet går att uppnå. I och med att även bakgrundsmåtten har graderats med färg på samma sätt som indikatorerna kan detta vara ett stöd för fortsatta analyser av resultaten. Sorteringsnycklar För att underlätta jämförelser mellan kommuner eller stadsdelar har Socialstyrelsen tagit fram en socioekonomisk sorteringsnyckel ur de register över befolkningsdata som anges nedan. Nyckeln ger en indikation på kommuners och stadsdelars relativa socioekonomiska förhållanden. Detta ger i sin tur en fingervisning om sannolikheten för behov av ekonomiskt bistånd i respektive kommun och stadsdel jämfört med övriga kommuner och stadsdelar. För att öka jämförbarheten har Socialstyrelsen även utvecklat möjligheten att sortera kommunerna i fem grupper efter storlek, dvs. invånarantal. Behovet av ekonomiskt bistånd varierar även mellan olika län och kommuntyper, såsom exempelvis storstad och glesbygd. Därför anges också vilken av tio kommuntyper respektive kommun tillhör enligt SKL:s kommungruppsindelning [9]. Se närmare beskrivning av de tre sorteringsnycklarna i bilaga 1. Underlag för öppna jämförelser 2014 Indikatorer och bakgrundsmått baseras på uppgifter från följande register: Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd 2013 Registret över totalbefolkningen (RTB), uppdateringsår 2013 Utbildningsregistret, uppdateringsår 2013 Inkomst- och taxeringsregistret (IoT), uppdateringsår 2012 Sysselsättningsregistret (Sreg), uppdateringsår Det bör noteras att i de fall det finns motsvarande uppgifter som i den officiella statistiken för 2013 kan dessa skilja sig något åt beroende på att definitionen av måtten är något olika. Se närmare information i bilaga 1, Jämförelser med officiell statistik. 12 ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014-DEL 2

13 Resultat I detta avsnitt redovisar Socialstyrelsen jämförelser på övergripande nivå för indikatorer och bakgrundsmått som belyser omfattningen av ekonomiskt bistånd. Resultaten för kommuner och stadsdelar finns i Excel-tabeller på oppnajamforelser. Detaljerade beskrivningar av samtliga indikatorer och bakgrundsmått finns i bilaga 2. Kommungruppsindelningen utifrån invånarantal finns i bilaga 1. I redovisningen benämns och räknas både kommuner och stadsdelar som kommuner. Tabell 1. Förteckning över indikatorer och bakgrundsmått Indikatorer Andel vuxna biståndsmottagare med långvarigt ekonomiskt bistånd (10 12 månader under året) Andel vuxna biståndsmottagare med mycket långvarigt ekonomiskt bistånd (tre år eller längre) Andel biståndsmottagare i befolkningen (vuxna och barn) Andel barn i familjer med ekonomiskt bistånd Andel barn i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd (10 12 månader under året) Andel unga vuxna med ekonomiskt bistånd Biståndsbelopp per kommuninvånare (kr) Bakgrundsmått Andel invånare år med låg inkomst Andel arbetslösa invånare år Andel arbetslösa invånare år utan arbetslöshetsersättning Andel svenskfödda invånare år med låg utbildningsnivå Andel utrikes födda invånare år med vistelse 0 5 år i Sverige Andel utrikes födda invånare med vistelse 6 10 år i Sverige Andel unga vuxna år av invånare år Andel biståndsmottagare med försörjningshinder på grund av arbetslöshet Andel biståndsmottagare med försörjningshinder på grund av sjukdom och ohälsa Andel biståndsmottagare med försörjningshinder på grund av sociala skäl Bakgrundsmåtten belyser de olika socioekonomiska förutsättningarna i kommunerna, såsom invånarnas åldersfördelning, arbetsmarknadsanknytning, inkomst- och utbildningsnivå, dvs. faktorer som påverkar risken för behov av ekonomiskt bistånd. Statistikår kontra publiceringsår Indikatorerna i öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd som hämtas från registret över ekonomiskt bistånd grundar sig löpande på det bistånd som utbetalats året innan. I publiceringen av öppna jämförelser 2014 bygger indikatorerna alltså på statistik från 2013, publiceringen 2013 på statistik från 2012 osv. Vid årsangivelser i resultatredovisningen är det indikatorernas publiceringsår som avses. ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014 DEL 2 13

14 Jämförelser av indikatorerna mellan åren Diagram 1. Indikatorernas utveckling , riket Procent Långvarigt ekonomiskt bistånd Mycket långvarigt ekonomiskt bistånd Biståndsmottagare i befolkningen Barn i familjer med ekonomiskt bistånd Barn i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd Unga vuxna med ekonomiskt bistånd Kostnad per invånare för utbetalt EB, tkr ,7 18,6 4,5 7,1 8,8 1, ,3 21,3 4,4 7,0 8,1 1, ,1 23,1 4,3 7,0 2,8 8,0 1, ,7 23,7 4,4 7,4 2,8 8,0 1,127 Källa: Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd Diagram 1 visar att andelen biståndsmottagare i riket som har ett långvarigt, och ett mycket långvarigt, behov av ekonomiskt bistånd har ökat under perioden Andelen med långvarigt ekonomiskt bistånd (10 12 månader under året) har ökat med 16 procent, från 31,7 till 36,7 procent av biståndsmottagarna. Jämfört med förra året har andelen dock minskat med 0,4 procentenheter. Andelen biståndsmottagare med mycket långvarigt ekonomiskt bistånd (tre år eller mer) har ökat med 27 procent, från 18,6 till 23,7 procent. Andelen biståndsmottagare i befolkningen har varierat mellan 4,3 och 4,5 procent under perioden och är nu 4,4 procent i riket. Andelen barn i familjer med ekonomiskt bistånd har under perioden ökat med 4 procent, från 7,1 till 7,4 procent. Indikatorn andelen barn i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd (10 12 månader under året) tillkom 2012 och visar oförändrat på 2,8 procent av barnen i befolkningen. Andelen unga vuxna (18 24 år) med ekonomiskt bistånd har minskat från 8,8 till 8,0 procent under perioden, dvs. en minskning med 10 procent. 14 ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014-DEL 2

15 Kostnaden per invånare och år för utbetalt ekonomiskt bistånd har ökat med 53 kronor under perioden, från 1074 till 1127 kronor, vilket är en ökning med 5 procent. Diagram 2. Bakgrundsmåttens utveckling , riket Andel av befolkningen år / * andel av svenskfödd befolkning år Procent Låg inkomst Arbetslösa Arbetslösa utan ersättning Låg utbildningsnivå* Utrikes födda - vistelse 0-5 år Utrikes födda - vistelse 6-10 år Unga vuxna år ,1 11,8 4,3 8,7 5,2 2,4 15, ,3 12,3 4,2 8,6 5,1 2,8 15, ,3 11,2 4,2 8,5 5,0 3,2 15, ,3 11,4 4,1 8,3 5,1 3,6 15,6 Källor: Registret över totalbefolkningen (RTB), Utbildningsregistret, Inkomst- och taxeringsregistret (IoT), Sysselsättningsregistret (Sreg) Diagram 2 visar att variationerna på riksnivå för majoriteten av bakgrundsmåtten är relativt små under perioden Andelen med låg inkomst har ökat från 20,1 till 20,3 procent av befolkningen i åldern år. Det är en ökning med 1 procent under perioden. Andelen arbetslösa har minskat med 3,5 procent, från 11,8 till 11,4 procent av befolkningen i åldern år. Andelen arbetslösa utan arbetslöshetsersättning har minskat från 4,3 till 4,1 procent av befolkningen i åldern år, vilket är en minskning med 5 procent under perioden. Andelen med högst förgymnasial utbildning har minskat från 8,7 till 8,3 procent i den svenskfödda befolkningen år, vilket är en minskning med 5 procent under perioden. Andelen utrikes födda invånare med vistelsetid 0 5 år i Sverige har minskat med 2 procent under perioden, från 5,2 till 5,1 procent av befolkningen i åldern år. Andelen utrikes födda invånare med vistelsetid 6 10 år i Sverige har ökat med 50 procent, från 2,4 till 3,6 procent av befolkningen i åldern år under perioden. Andelen unga vuxna (18 24 år) av befolkningen i åldern år har varierat mellan 15,6 och 15,8 procent och är nu åter 15,6 procent. ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014 DEL 2 15

16 Jämförelser av indikatorerna mellan län och kommungrupper Vuxna biståndsmottagare med långvarigt ekonomiskt bistånd Lagstiftaren har gett socialtjänsten som huvuduppgift att hjälpa den enskilde så att han eller hon kan klara sig utan ekonomiskt bistånd. Personer med försörjningsproblem ska snabbt och effektivt få stöd för att uppnå varaktig självförsörjning. Studier [6][10][11] visar att långvarigt biståndsmottagande i sig kan vara en riskfaktor genom att det kan förstärka utanförskap och försämra möjligheten att få fast förankring på arbetsmarknaden. Tabell 2. Långvarigt ekonomiskt bistånd Andel vuxna biståndsmottagare av samtliga vuxna biståndsmottagare med ekonomiskt bistånd, månader under föregående år (procent) RIKET 31,7 34,3 37,1 36,7 Stockholms län 35,3 37,9 41,2 41,1 Uppsala län 31,9 35,1 38,5 38,8 Södermanlands län 33,2 34,2 35,2 33,4 Östergötlands län 32,1 34,7 43,8 43,8 Jönköpings län 27,8 30,0 31,5 32,0 Kronobergs län 29,6 30,2 34,1 31,8 Kalmar län 27,3 29,2 29,5 28,7 Gotlands län 19,0 21,8 21,6 21,6 Blekinge län 33,5 35,6 36,8 35,4 Skåne län 38,2 40,3 39,6 38,9 Hallands län 29,9 32,3 34,9 34,6 Västra Götalands län 33,2 36,6 39,8 39,3 Värmlands län 24,3 26,7 30,9 30,3 Örebro län 28,8 34,6 36,5 35,5 Västmanlands län 33,1 35,1 39,1 38,2 Dalarnas län 27,7 28,4 32,2 33,2 Gävleborgs län 23,5 26,6 31,8 30,7 Västernorrlands län 24,3 26,4 30,8 32,0 Jämtlands län 17,6 21,0 23,1 22,5 Västerbottens län 24,4 25,8 28,9 29,6 Norrbottens län 17,9 22,6 24,8 25,1 Källa: Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd Under perioden har andelen biståndsmottagare med långvarigt ekonomiskt bistånd (10 12 månader under året) i riket ökat med 5,0 procentenheter, från 31,7 till 36,7 procent. Jämfört med föregående år har andelen dock minskat med 0,4 procentenheter. Minskningen har varit störst i Kronobergs län och Södermanlands län med 2,3 respektive 1,8 procentenheter. Den största ökningen har skett i Västernorrlands län och Dalarnas län med 1,2 respektive 1,0 procentenheter. Förutom i Östergötlands län återfinns den högsta andelen med långvarigt ekonomiskt bistånd liksom vid tidigare mätningar i storstadslänen. 16 ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014-DEL 2

17 Diagram 3. Långvarigt ekonomiskt bistånd Andel vuxna biståndsmottagare av samtliga vuxna biståndsmottagare med långvarigt ekonomiskt bistånd, månader under föregående år - per län och riket Gotland Jämtland Norrbotten Kalmar Västerbotten Värmland Gävleborg Kronoberg Västernorrland Jönköping Dalarna Södermanland Halland Blekinge Örebro RIKET Västmanland Uppsala Skåne Västra Götaland Stockholm Östergötland Procent Källa: Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd Andelen biståndsmottagare med långvarigt ekonomiskt bistånd i riket är alltså 36,7 procent. På länsnivå är spridningen 21,6 43,8 procent. På kommunnivå är spridningen 7,5 56,7 procent. Kommunerna kan delas in i tre relativa nivågrupper ( procent) utifrån andelen långvariga biståndsmottagare. Tabell 3. Andel biståndsmottagare med långvarigt ekonomiskt bistånd, fördelning på relativa nivågrupper med låga, höga eller mellanvärden Nivågrupper Antal kommuner /stadsdelar Spridning (%) Medel inom gruppen (%) 25 procenten med lägst andel 77 7,5 22,8 17,6 50 procenten mitt emellan ,9 35,6 29,2 25 procenten med högst andel 77 35,8 56,7 41,3 Summa 309 Källa: Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd Förutom kommunernas socioekonomiska förutsättningar, geografiska läge och vilket stöd och vilka insatser som finns för personer med försörjningsproblem kan kommunernas befolkningsstorlek ha betydelse för resultatet. ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014 DEL 2 17

18 Tabell 4. Andel biståndsmottagare med långvarigt ekonomiskt bistånd, indelning i nivågrupper och fördelning på kommunstorlek Antal kommuner ochstadsdelar Kommungrupper, (invånare) Nivågrupp: 25 procenten med lägst andel Nivågrupp: 50 procenten mitt emellan Nivågrupp: 25 procenten med högst andel st st st st eller mer 30 st Summa antal 309 st Källa: Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd Av tabell 4 framgår att den lägsta andelen biståndsmottagare med långvarigt ekonomiskt bistånd återfinns i de mindre kommunerna och att det omvända förhållandet gäller i de större kommunerna. Ingen kommun med fler än invånare ingår i gruppen med lägst andel biståndsmottagare med långvarigt bistånd. Vuxna biståndsmottagare med mycket långvarigt ekonomiskt bistånd (tre år eller längre) På grund av bortfall i den officiella statistiken över ekonomiskt bistånd presenteras inget värde för län där bortfallet i enskilda kommuner påverkar och ger ett missvisande länsmedelvärde. Se bilaga 1, Metodbeskrivning, Hantering av bortfall i den officiella statistiken. Tabell 5. Mycket långvarigt ekonomiskt bistånd Andel vuxna biståndsmottagare av samtliga vuxna biståndsmottagare med ekonomiskt bistånd tre eller mer (procent) RIKET 18,6 21,3 23,1 23,7 Stockholms län 21,3 24,2 Uppsala län 19,3 20,9 22,9 24,4 Södermanlands län 20,4 23,0 22,9 Östergötlands län 20,1 22,3 26,8 29,2 Jönköpings län 15,9 18,3 19,6 20,4 Kronobergs län 15,0 16,7 Kalmar län 16,6 19,2 16,6 Gotlands län 10,6 12,8 13,4 12,6 Blekinge län 17,6 19,4 21,2 23,4 Skåne län 23,8 26,1 27,6 Hallands län 15,7 19,2 21,9 22,5 Västra Götalands län 19,3 23,0 26,0 Värmlands län 12,9 14,9 16,6 Örebro län 18,5 21,2 23,4 23,7 Västmanlands län 20,1 21,9 24,5 25,5 Dalarnas län 13,3 15,4 17,7 Gävleborgs län 11,1 14,5 16,2 17,0 Västernorrlands län 14,0 16,5 18,0 18,7 Jämtlands län 7,7 9,7 10,1 11,8 Västerbottens län 13,2 14,7 17,0 18,3 Norrbottens län 9,4 12,5 Källa: Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014-DEL 2

19 Under perioden har andelen biståndsmottagare med ekonomiskt bistånd tre år eller längre har ökat med 5,1 procentenheter, från 18,6 till 23,7 procent. Jämfört med föregående år har andelen ökat med 0,6 procentenheter till 23,7 procent. Bland de län där länsvärden kan redovisas har den största ökningen skett i Östergötlands län med 2,4 procentenheter och i Blekinge län med 2,2 procentenheter. Endast i Gotlands län har andelen mycket långvariga biståndsmottagare minskat, med 0,8 procentenheter. Diagram 4. Mycket långvarigt ekonomiskt bistånd Andel vuxna biståndsmottagare av samtliga vuxna biståndsmottagare med mycket långvarigt ekonomiskt bistånd, tre år eller mer - per län och riket Jämtland Gotland Värmland Kalmar Gävleborg Dalarna Västerbotten Västernorrland Jönköping Halland Blekinge Örebro RIKET Uppsala Västmanland Västra Götaland Skåne Östergötland Norrbotten Kronoberg Södermanland Stockholm Procent Källa: Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd Andelen biståndsmottagare med ekonomiskt bistånd tre år eller mer i riket är 23,7. På kommunnivå är spridningen 1,1 42,3 procent. Tabell 6. Andel biståndsmottagare med mycket långvarigt ekonomiskt bistånd, fördelning på relativa nivågrupper med låga, höga eller mellanvärden Nivågrupper Antal kommuner Spridning (%) Medel inom gruppen (%) 25 procenten med lägst andel 71 1,1 11,6 8,3 50 procenten mitt emellan ,7 23,1 17,1 25 procenten med högst andel 72 23,2 42,3 28,2 Summa 290 Källa: Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014 DEL 2 19

20 Tabell 7. Andel biståndsmottagare med mycket långvarigt ekonomiskt bistånd, indelning i nivågrupper och fördelning på kommunstorlek Antal kommuner ochstadsdelar Kommungrupper, (invånare) Nivågrupp: 25 procenten med lägst andel (antal) Nivågrupp: 50 procenten mitt emellan (antal) Nivågrupp: 25 procenten med högst andel (antal) st st st st eller mer 30 st Summa antal 290 st Källa: Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd Av tabell 7 framgår att det mycket långvariga biståndsmottagandet följer samma mönster som det långvariga. Även när det gäller biståndsmottagare med ekonomiskt bistånd tre år eller längre återfinns den lägsta andelen i de mindre kommunerna och det omvända förhållandet gäller i de större kommunerna. Ingen kommun med fler än invånare ingår i gruppen med lägst andel biståndsmottagare med mycket långvarigt bistånd. I gruppen med högst andel ingår endast 5 procent av kommunerna med mindre än invånare men 76 procent av kommunerna med mer än invånare. I storstäderna, dvs. stadsdelarna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt Uppsala återfinns hela 87 procent i gruppen med högst andel. 20 ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014-DEL 2

21 Biståndsmottagare i befolkningen Måttet beskriver den totala omfattningen av biståndsmottagandet i befolkningen och ger en indikation på hur välbärgade respektive ekonomiskt utsatta invånarna i en kommun är. Måttet har ett samband med strukturella förhållanden som exempelvis befolkningssammansättningen och situationen på arbetsmarknaden. Kommuner av samma kommuntyp och med liknande socioekonomiska förutsättningar kan ändå uppvisa olika resultat på grund av verksamhetens kvalitet, arbetssätt, prioriteringar samt tillgång till stöd och insatser för personer med försörjningsproblem. Tabell 8. Biståndsmottagare i befolkningen Andel i befolkningen som någon gång under föregående år mottagit ekonomiskt bistånd (procent) RIKET 4,5 4,4 4,3 4,4 Stockholms län 3,6 3,4 3,1 3,0 Uppsala län 3,9 3,8 3,7 3,8 Södermanlands län 7,0 6,8 6,9 7,3 Östergötlands län 6,0 5,6 5,7 5,8 Jönköpings län 4,5 4,3 4,5 4,8 Kronobergs län 4,5 4,4 4,5 5,0 Kalmar län 3,8 3,6 3,6 3,6 Gotlands län 4,4 4,4 4,5 4,6 Blekinge län 3,6 3,9 4,0 4,0 Skåne län 4,9 5,0 5,3 5,4 Hallands län 2,7 2,6 2,5 2,5 Västra Götalands län 4,8 4,6 4,5 4,7 Värmlands län 4,4 4,2 4,3 4,5 Örebro län 5,2 5,1 5,0 5,0 Västmanlands län 5,8 5,4 5,3 5,5 Dalarnas län 4,8 4,8 5,1 5,3 Gävleborgs län 5,5 5,4 5,6 6,1 Västernorrlands län 4,6 4,6 4,6 4,4 Jämtlands län 3,9 4,0 4,1 4,1 Västerbottens län 4,3 4,3 4,1 3,8 Norrbottens län 3,6 3,5 3,4 3,2 Källa: Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd Andelen biståndsmottagare i befolkningen är 4,4 procent i riket vilket är en ökning med 0,1 procentenhet jämfört med förra året. Den största ökningen jämfört med föregående år återfinns i Kronobergs län och Gävleborgs län med 0,5 procentenheter samt i Södermanlands län med 0,4. procentenheter. En minskning har skett i fyra län. Västerbottens län minskar med 0,3 procentenheter, Norrbottens län och Västernorrlands län med 0,2 procentenheter och Stockholms län med 0,1 procentenheter. Liksom förra året återfinns de lägsta andelarna biståndsmottagare i befolkningen i Hallands län med 2,5 procent och i Stockholms län med 3,0 procent. Den högsta andelen biståndsmottagare finns fortfarande i Södermanlands län med 7,3 procent av befolkningen. ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014 DEL 2 21

22 Under perioden har andelen biståndsmottagare i befolkningen minskat med 0,1 procentenhet i riket. Störst minskning kan ses i Stockholms län med 0,6 procentenheter, Västerbottens län med 0,5 procentenheter och i Norrbottens län med 0,4 procentenheter. Den största ökningen av andelen biståndsmottagare i befolkningen perioden har skett i Gävleborgs län med 0,6 procentenheter samt i Dalarnas län, Skåne län och Kronobergs län med 0,5 procentenheter. Diagram 5. Andel biståndsmottagare i befolkningen Invånare, vuxna och barn, som någon gång under föregående år mottagit ekonomiskt bistånd, andel av befolkningen - per län och riket Halland Stockholm Norrbotten Kalmar Uppsala Västerbotten Blekinge Jämtland RIKET Västernorrland Värmland Gotland Västra Jönköping Kronoberg Örebro Dalarna Skåne Västmanland Östergötland Gävleborg Södermanland Källa: Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd Procent När det gäller andelen biståndsmottagare i landets kommuner är spridningen 0,5 18,8 procent. Tabell 9. Andel biståndsmottagare i befolkningen, procentuell fördelning på nivågrupper per kommungrupp. Kommungrupper, (invånare) Nivågrupp: 25 procenten med lägst andel (%) Nivågrupp: 50 procenten mitt emellan (%) Nivågrupp: 25 procenten med högst andel (%) Summa (%) eller mer Källa: Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd Av tabell 9 kan utläsas att när det gäller de mindre kommunerna i kommungrupp 1 och 2, är kommunerna relativt proportionerligt fördelade på de tre 22 ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014-DEL 2

23 nivågrupperna ( procent) när det gäller andelen biståndsmottagare i befolkningen. Utmärkande för kommunerna i kommungrupp 3 med invånare är att dessa som grupp betraktat har den lägsta andelen biståndsmottagare i befolkningen jämfört med de övriga grupperna. Kommungrupp 3 har en stor andel kommuner i nivågruppen med lägst andel biståndsmottagare och en liten andel i nivågruppen med högst andel biståndsmottagare. För kommunerna i kommungrupp 4 med invånare råder i princip det motsatta förhållandet och som grupp betraktat har de den högsta andelen biståndsmottagare jämfört med övriga grupper. När det gäller kommungrupp 5, dvs. stadsdelarna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt Uppsala har även dessa en stor andel i gruppen med högst andel biståndsmottagare men även en relativt stor andel i gruppen med lägst andel biståndsmottagare. Kommungrupp 5 har en vidare en oproportionerligt liten andel i mellangruppen, och för storstäderna är snarast polariseringen det utmärkande. Barn i familjer med ekonomiskt bistånd Att belysa barnperspektivet inom verksamhet med ekonomiskt bistånd är angeläget. Att inte ha samma ekonomiska förutsättningar som andra barn kan innebära att barnet måste avstå från sådant som kamraterna tar för givet. Ekonomisk utsatthet kan även påverka annat som har betydelse för barns möjligheter att utvecklas och styra över sina egna liv såsom skolresultat, hälsa och trygghet. Ur ett barnperspektiv är det därför viktigt att föräldrar med minderåriga barn får stöd för att komma in på arbetsmarknaden. Tabell 10. Barn i familjer med ekonomiskt bistånd. Andel barn i befolkningen som ingår i hushåll som någon gång under föregående år mottagit ekonomiskt bistånd (procent) RIKET 7,1 7,0 7,0 7,4 Stockholms län 5,2 4,9 4,5 4,3 Uppsala län 6,0 6,0 5,9 6,0 Södermanlands län 11,5 11,3 11,8 13,6 Östergötlands län 11,3 9,6 10,1 10,9 Jönköpings län 6,9 6,7 7,1 8,0 Kronobergs län 7,7 7,7 8,3 9,7 Kalmar län 6,5 6,3 6,6 6,6 Gotlands län 7,2 7,5 7,4 7,8 Blekinge län 6,0 6,6 7,3 7,3 Skåne län 8,3 8,6 9,0 9,3 Hallands län 3,8 3,8 3,7 3,7 Västra Götalands län 7,4 7,2 7,1 7,8 Värmlands län 6,9 6,7 7,0 7,3 Örebro län 8,4 8,4 8,2 8,6 Västmanlands län 9,7 9,0 8,9 9,9 Dalarnas län 8,2 8,5 9,2 10,4 Gävleborgs län 9,6 9,7 10,2 11,5 Västernorrlands län 7,5 7,4 7,8 7,6 Jämtlands län 6,1 6,6 6,9 7,2 Västerbottens län 6,5 6,7 6,5 6,2 Norrbottens län 5,7 5,5 5,6 5,3 Källa: Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014 DEL 2 23

24 Under perioden har andelen barn i riket som lever i familjer med ekonomiskt bistånd ökat med 0,3 procentenheter till 7,4 procent. Jämfört med förra året har det skett en ökning med 0,4 procentenheter. Ökningen har skett i 15 län och den största ökningen återfinns i Södermanlands län med 1,8 procentenheter. En minskning har skett i fyra län, Västerbottens län och Norrbottens län med 0,3 procentenheter och Västernorrlands län och Stockholms län med 0,2 procentenheter, dvs. i samma län där andelen biståndsmottagare minskat. Diagram 6. Andel barn i familjer med ekonomiskt bistånd Barn som ingår i hushåll som någon gång under året mottagit ekonomiskt bistånd, andel av totalt antal barn - per län och riket Halland Stockholm Norrbotten Uppsala Västerbotten Kalmar Jämtland Värmland Blekinge RIKET Västernorrland Västra Gotland Jönköping Örebro Skåne Kronoberg Västmanland Dalarna Östergötland Gävleborg Södermanland Källa: Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd Procent Liksom förra året finns lägst andel barn i familjer med ekonomiskt bistånd i Hallands län med 3,7 procent och högst andel i Södermanlands län med 13,6 procent. På länsnivå är spridningen 3,7 13,6 procent och på kommunnivå är spridningen 0,5 28,5 procent. Barn i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd Indikatorn publicerades första gången förra året och avser att belysa barn som växer upp med en ekonomisk utsatthet som kan vara svår för barnet[10][11]. På grund av bortfall i den officiella statistiken kunde inget värde för län med bortfall presenteras i förra årets öppna jämförelser och därför görs ingen jämförelse av länen över tid. 24 ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014-DEL 2

25 Tabell 11. Barn i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd Andel barn i befolkningen som ingår i hushåll med ekonomiskt bistånd, månader under föregående år (procent) RIKET 2,8 2,8 Stockholms län 1,9 Uppsala län 2,5 2,3 Södermanlands län 4,4 Östergötlands län 4,6 4,6 Jönköpings län 2,5 2,8 Kronobergs län 2,9 2,9 Kalmar län 2,0 Gotlands län 1,6 1,6 Blekinge län 2,9 2,7 Skåne län 4,0 3,9 Hallands län 1,2 1,2 Västra Götalands län 3,1 3,2 Värmlands län 2,1 Örebro län 3,1 2,9 Västmanlands län 3,7 3,6 Dalarnas län 3,5 3,6 Gävleborgs län 3,8 3,7 Västernorrlands län 2,3 2,4 Jämtlands län 1,7 1,6 Västerbottens län 1,9 Norrbottens län 1,5 Källa: Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd Lägst andel barn i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd finns i Hallands län med 1,2 procent och högst andel i Östergötlands län med 4,6 procent. På kommunnivå är spridningen 0 14,5 procent. Diagram 7. Andel barn i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd Barn som ingår i hushåll med ekonomiskt bistånd, månader under föregående år, andel av totalt antal barn - per län och riket Halland Norrbotten Jämtland Gotland Stockholm Västerbotten Kalmar Värmland Uppsala Västernorrland Blekinge RIKET Jönköping Örebro Kronoberg Västra Dalarna Västmanland Gävleborg Skåne Södermanland Östergötland Procent Källa: Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014 DEL 2 25

26 Unga vuxna (18 24 år) med ekonomiskt bistånd Många unga vuxna har svårighet att etablera sig på arbetsmarknaden och arbetslösheten i åldersgruppen är cirka tre gånger högre än bland övriga åldersgrupper oavsett konjunktur. [10][11]. Det är viktigt att unga vuxna snabbt får stöd att komma in på arbetsmarknaden eller påbörja studier [12]. Tabell 12. Unga vuxna med ekonomiskt bistånd Andel unga vuxna (18-24 år) i befolkningen som någon gång under föregående år mottagit ekonomiskt bistånd (procent) RIKET 8,8 8,1 8,0 8,0 Stockholms län 5,9 5,2 4,9 4,6 Uppsala län 6,7 6,2 6,2 6,2 Södermanlands län 15,4 14,3 14,5 13,4 Östergötlands län 10,1 9,5 9,2 9,1 Jönköpings län 9,2 8,2 8,3 9,1 Kronobergs län 8,6 8,6 8,1 8,4 Kalmar län 8,6 7,5 7,2 7,2 Gotlands län 8,7 8,5 8,8 9,4 Blekinge län 8,3 9,0 8,3 8,3 Skåne län 8,5 8,5 8,8 9,0 Hallands län 6,0 5,6 4,9 4,9 Västra Götalands län 9,4 8,3 8,2 8,5 Värmlands län 9,8 9,1 9,4 9,7 Örebro län 10,8 10,0 9,5 9,2 Västmanlands län 12,2 10,9 10,3 9,8 Dalarnas län 11,9 11,2 11,6 11,5 Gävleborgs län 12,6 11,9 12,4 13,1 Västernorrlands län 11,5 10,8 10,4 10,3 Jämtlands län 9,1 8,5 8,9 8,8 Västerbottens län 9,6 9,1 8,5 7,9 Norrbottens län 8,9 7,8 7,3 7,0 Källa: Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd Under perioden har andelen unga vuxna med ekonomiskt bistånd minskat med 0,8 procentenheter till 8,0 procent i riket. Under perioden har en minskning skett i alla län utom Blekinge, Skåne, Gävleborg och Gotland. Den största minskningen har skett i Västmanlands län med 2,4 procentenheter och i Södermanlands län med 2,0 procentenheter. Jämfört med förra året är andelen unga vuxna med ekonomiskt bistånd oförändrad i riket. En minskning har skett i tio län och den största minskningen finns i Södermanlands län med 1,1 procentenheter. I fem län är andelen oförändrad och i sju län har andelen ökat. Högst är ökningen i Jönköpings län och Gävleborgs län där andelen har ökat med 0,8 respektive 0,7 procentenheter. Den lägsta andelen unga vuxna med ekonomiskt bistånd finns i Stockholms län med 4,6 procent. Högst andel finns i Södermanlands län med 13,4 procent. Spridningen på kommunnivå är 0,6 29,7 procent. 26 ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014-DEL 2

27 Diagram 8. Andel unga vuxna med ekonomiskt bistånd Unga vuxna år som under föregående år mottagit ekonomiskt bistånd, andel av totalt antal unga vuxna -per län och riket Stockholm Halland Uppsala Norrbotten Kalmar Västerbotten RIKET Blekinge Kronoberg Västra Götaland Jämtland Skåne Östergötland Jönköping Örebro Gotland Värmland Västmanland Västernorrland Dalarna Gävleborg Södermanland Källa: Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd Procent Biståndsbelopp per kommuninvånare Måttet biståndsbelopp per kommuninvånare mäter omfattningen av ekonomiskt bistånd i kommunerna och stadsdelarna och visar främst på olikheter. Måttet har bland annat samband med strukturella förhållanden som befolkningssammansättningen, situationen på arbetsmarknaden och kostnadsläget på orten eller i stort. Stora skillnader mellan kommuner med liknande socioekonomiska förutsättningar och kommuntyp kan spegla verksamhetens effektivitet, kvalitet och prioriteringar. Tabell 13. Biståndsbelopp per kommuninvånare Kostnad per invånare för utbetalt ekonomiskt bistånd (kr) RIKET Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Skåne län Hallands län ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014 DEL 2 27

28 Västra Götalands län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Dalarnas län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Källa: Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd Under perioden har kostnaden i riket per invånare och år för utbetalt ekonomiskt bistånd ökat med 53 kronor, från till kronor. Jämfört med förra året har det skett en ökning för riket med 5 kr per invånare. Den största kostnadsökningen har skett i Jönköpings län med 74 kronor och i Värmlands län med 73 kronor. Den största kostnadsminskningen har skett i Södermanlands län med 74 kronor. Biståndsbeloppet per invånare är liksom förra året högst i Södermanlands län med kronor och lägst i Hallands län med 660 kronor. Spridningen på kommunnivå är kronor, vilket medför en skillnad på kr per kommuninvånare. Diagram 9. Biståndsbelopp per invånare Kostnad per invånare för utbetalt ekonomiskt bistånd under föregående år (kr) Halland Norrbotten Kalmar Jämtland Västerbotten Blekinge Kronoberg Stockholm Västernorrland Värmland Gotland Uppsala Jönköping RIKET Örebro Gävleborg Dalarna Västra Götaland Västmanland Skåne Östergötland Södermanland Kronor Källa: Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014-DEL 2

29 Jämförelser av bakgrundsmåtten Bakgrundsmåtten belyser de olika socioekonomiska förutsättningarna i landets kommuner och stadsdelarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. De belyser invånarnas åldersfördelning, arbetsmarknadsanknytning, inkomst- och utbildningsnivå, dvs. några av de mätbara faktorer som påverkar risken för behov av ekonomiskt bistånd [3][4][5][6][10][11]. Tabell 14. Bakgrundsmåttens variation på läns- och kommunnivå, inkl. stadsdelar i Stockholm, Göteborg och Malmö Bakgrundsmått Riket (%) Spridning på länsnivå (%) Spridning på kommunnivå (%) Andel invånare år med låg inkomst 20,3 Hallands län 16,3 Skåne län 24,6 10,3 44,9 Andel arbetslösa invånare år 11,4 Uppsala län 8,9 Gävleborgs län 14,8 5,2 21,8 Andel arbetslösa invånare år utan arbetslöshetsersättning 4,1 Jönköpings län 3,6 Södermanlands län 4,9 2,1 9,1 Andel svenskfödda invånare år med låg utbildningsnivå 8,3 Västerbottens län 6,6 Södermanlands län 11,1 3,1 18,3 Andel utrikes födda invånare år med vistelse 0 5 år i Sverige 5,1 Gotlands län 1,6 Stockholms län 7,3 1,0 19,3 Andel utrikes födda invånare år med vistelse 6 10 år i Sverige 3,6 Gotlands län 0,9 Stockholms län 5,0 0,5-13,4 Andel unga vuxna år av invånare år 15,6 Stockholms län 14,1 Västerbottens län 17,9 9,5 22,1 Källor: Registret över totalbefolkningen (RTB) 2013, Utbildningsregistret 2013, Inkomst- och taxeringsregistret (IoT) 2012, Sysselsättningsregistret (Sreg) 2012 Tabell 14 visar att de socioekonomiska förutsättningarna för arbetet med ekonomiskt bistånd skiljer sig mycket åt. Det är stor variation mellan länen, men särskilt stora är skillnaderna på kommunnivå. Resultaten för samtliga län, kommuner och stadsdelar finns i Excel-tabeller på ÖPPNA JÄMFÖRELSER AV EKONOMISKT BISTÅND 2014 DEL 2 29