fokus på anhöriga till äldre nr 3 jan 2008

Transkript

1 FOTO: SCANPIX fokus på anhöriga till äldre nr 3 jan 2008 Strategiskt grepp om anhörigstödet i Kinda Kindabygden med centralort Kisa, är belägen i södra Östergötland mellan Linköping och Vimmerby. Kommunen har i dag knappt invånare. Alla som färdats på Kalmarvägen genom Kinda vet att bygden bjuder på ett vackert och omväxlande landskap kring Kinda kanal och sjöarna Åsunden och Sommen. Ett helhetsgrepp Vi är flera personer som arbetar med utvecklande av anhörigstöd i Kinda: jag Marie Delling som är anhörigkonsulent, Ann-Charlott Nilsson, anhörigsamordnare och Linda Ljungkvist, vår områdeschef. På dagverksamheten för personer med demensproblematik erbjuder man sedan länge ett långsiktigt och kontinuerligt stöd riktat till anhöriga till de gäster som besöker dagverksamheten. På senare år erbjuder man också kursverksamhet för anhöriga till nyinsjuknade och yngre. På våra äldreboenden bedrivs stödet ofta i form av anhörigträffar ett par gånger om året. Efter att utvecklingen av anhörigstödet gått på lågvarv en tid efter projektet Anhörig 300 känner vi nu åter luft under vingarna. Vi har successivt kommit fram till att ett väl fungerande stöd till anhöriga kräver ett helhetsgrepp. Utöver de traditionella stödformerna såsom dagverksamhet och växelvård och avlastning i hemmet har vi därför valt att satsa på utbildning av vård- och omsorgspersonal, strukturerad samverkan med frivilligorganisationerna och specifika insatser för att den enskilde anhörigvårdaren ska må bra. Under hösten påbörjar vi arbetet med uppsökande verksamhet hos äldre. Det är en verksamhet som vi vet kommer att ge oss många nya kontakter med anhöriga som vårdar. Och under 2008 hoppas vi att med lite hjälp av Anhörigas Riksförbund starta vår första anhörigförening i Kinda.

2 Vårt övergripande mål Varje anhörigs situation är unik och därför bör det finnas möjlighet till alternativa lösningar för att tillgodose den enskildes behov. Vår strävan Vid behov ska en plan med individuella stödåtgärder upprättas mellan den anhörige och kommunen. Vi ska organisera träffpunkter för anhöriga. Dessa ska fungera som en arena för samvaro, erfarenhetsutbyte, utbildning och inspiration samt ge en möjlighet för den som vill utöka sitt sociala nätverk. Vi ska erbjuda Må bra-dagar där anhöriga efter eget behov kan koppla av och träffa andra i samma situation. Dagarna är också ett led i det förebyggande hälsoarbetet. Vi hoppas att Må bra-dagarna ska leda till en känsla av ökad livskvalitet och en insikt om vikten av att vårda också den egna hälsan. Vi ska erbjuda de anhöriga enskilt stödsamtal och möjlighet att delta i samtalsgrupp. Vi ska öka vård- och omsorgspersonalens insikt i anhörigas situation. Anhöriga ska uppleva att de känner sig som en resurs och samarbetspartner. Arbetet ska utmynna i en gemensam policy för bemötande av anhörig. Alla medborgare i Kinda ska veta vart och till vem man vänder sig då man som anhörig eller närstående är i behov av hjälp eller stöd. Vi ska organisera ett väl fungerande samarbete med frivilligorganisationerna. Må bra-dag för anhörigvårdare Jag vill berätta om Må bra-dagarna vi anordnade under våren och hösten Kinda ingår i ett regionalt nätverk för personer som arbetar med anhörigfrågor. Efter att ha tagit del av andras erfarenheter av Må bra-dagar bestämde vi oss för att se hur stort intresset var i Kinda. Under planeringen dök många frågor upp, bland annat hur många dagar vi skulle erbjuda - en dag eller fler, kanske en hel vecka? Efter att ha fått fram synpunkter genom samtal med anhöriga bestämde vi att arrangera Må bra-aktiviteter under en dag och i Kindas närområde. Anhörigvårdare vi talade med sa att de knappast kunde eller ville vara hemifrån under flera dagar. Även om det nog kunde ordna sig med avlösning så sa många att de inte ville vara borta under någon längre tid. Vi förstod att vi skulle nå fler genom att erbjuda en kort återhämtningspaus på nära håll. Vi beslutade oss för att arrangera dagen enligt ett färdigt program. Vår planering resulterade i en inbjudan med information om dagen samt fyra olika datum att välja på. Hur skulle vi då nå ut till de anhöriga? Vi hade redan kontakt med de sju anhörigvårdare som var anställda av kommunen. En annan grupp hade vi kontakt med genom vår gruppverksamhet för yngre neurologiskt handi-

3 kappade. Och genom att ta kontakt med biståndshandläggare och områdeschefer inom äldreomsorg, LSS och psykiatrin fick vi kontakt med flera. 16 personer anmälde sig. Det var personer från hela kindabygden och de var alla kvinnor. Vi står nu inför en intressant utmaning att försöka komma i kontakt med männen som vårdar, för vi vet att de finns! Avkoppling, kunskap och inspiration på programmet Vi valde att förlägga Må bra-dagarna till Storgården i Rimforsa. Här fanns allt vi behövde, lugn och ro, vackra omgivningar och god mat. Kommunens anhörigsamordnare och jag fungerade som värdinnor under dagen. Vår uppgift var att guida deltagarna, hålla samman programmet och vara ett stöd där så behövdes. Flera av deltagarna hade ingen möjlighet att själva ta sig till Storgården så självklart ordnade vi gemensam skjuts för dem som ville. Behövdes avlösning därhemma ordnade vi detta genom utökad dagverksamhet eller hemtjänsttimmar. Hur programmet för dagen skulle se ut var något vi stötte och blötte länge. Tanken var ju att erbjuda både avkoppling, kunskap, inspiration och förhoppningsvis också väcka en insikt om värdet av att vårda även den egna hälsan. Vi valde att ta hjälp av Margareta Normann, sjukgymnast med psykoterapeutisk utbildning i existentiell psykologi och med många års erfarenhet av anhörigutbildning. Förmiddagen ägnade vi åt föreläsning och gruppövningar för att sedan ägna resten av dagen åt mer lekfulla aktiviteter. Redan i inbjudan var vi noga med att poängtera att alla deltagare deltar efter egen lust och förmåga. Mycket luft planerades in mellan de olika aktiviteterna, allt för att inte skapa stress eller korvstoppningskänsla hos deltagarna. Måltider och kaffestunder var viktiga inslag under dagen och fick ta mycket tid i anspråk. Så här blev det Vi samlades runt frukostbordet kl 8.30 och vi tog god tid på oss för att lära känna varandra. För att det skulle kännas lätt att komma till tals så var gruppen delad i två smågrupper. Här gjorde vi inget urval, t.ex. efter ålder eller diagnos på den de vårdade, utan grupperna indelades efter geografisk hemort eller om någon hade önskemål om att få vara tillsammans med någon man kände. Sedan ägnade vi förmiddagen åt kunskap och inspiration tillsammans med Margareta. Rubriken var: Hur blir jag en hållbar anhörig? Här ingick en föreläsning i ämnet stressrelaterad ohälsa. Vi provade på övningar i basal kroppskännedom där deltagarna guidades i övningen att besöka dina händer, en avslappningsövning som uppskattades mycket och som var lätt att göra på någon annan. Vidare genomförde vi värderingsövningar där vi tog ställning till olika påståenden genom att placera oss i olika lägen i rummet. Den som ville fick motivera sitt ställningstagande. Övningen genererade intressanta diskussioner kring ämnet ohälsa och stress kopplat till anhörigvård. Mycket av tiden ägnades åt diskussion och reflektion där deltagarna berättade om sig själva och sin situation.

4 Efter en lång skön lunch, då vi satt vid ett avskilt och lugnt beläget bord, ägnade vi oss åt att prova på nya aktiviteter och alla ville delta. Qigong, massage och lerduveskytte med lasergevär stod på programmet. Kanske kände vi en viss tvekan inför detta med lerduveskyttet var det verkligen en lämplig aktivitet? Men jag kan lova det blev lyckat! Under stoj och glam intog vi trädgården med gevären i högsta hugg allt under ledning av vår mycket entusiasmerande instruktör. Vi hade en härlig stund där under äppelträden. Även den äldsta av oss provade höja bössan till axeln och klämma iväg ett par skott sittandes på en vinglig stol. I efterhand är vi glada att vi trots viss tvekan tog med detta lite annorlunda inslag. Skyttet blev liksom ett vitaminpiller! Kontrasten till den övriga dagens mer rofyllda och eftertänksamma innehåll blev bra och erbjöd oss många förlösande tjut och skratt. Några erfarenheter från Må bra-dagarna Må bra-dagarna har varit ett bra sätt för oss att komma i kontakt med anhöriga. Vi har fått en arena där vi kan fånga upp mer individuella behov och vi har fått mycket mer kunskap om anhörigvårdarnas situation i vår kommun. Må bra-dagen har också gett oss tillfälle att peppa den som vill fortsätta komma till höstens anhörigträffar där vi planerar att fortsätta på den inslagna vägen från Må bra-dagen. Under planeringen diskuterade vi om vi borde dela upp deltagarna efter ålder, kön eller diagnos på den vårdade. Nu är vår erfarenhet att det var bra att vi inte gjorde så utan helt fokuserade på deras gemensamma roll som anhörigvårdare. Den yngsta var 25 och den äldsta 86 och vid utvärdering har deltagarna beskrivit att just erfarenhetsutbytet över ålder- och diagnosgränser var mycket givande. Däremot kan det mycket väl bli så att framtida anhörigkurser kommer att rikta sig till en smalare grupp. En annan erfarenhet vi tar med oss är att inte vara rädda att ta till lite nya grepp då det gäller anhörigstöd jag tänker på lerduveskyttet. Anhörigvårdarna har många gånger en tuff vardag med ytterst lite utrymme för sig själva. De berättade för oss att de uppskattade både avkoppling och kunskap men sist men inte minst komma ut och ha lite roligt tillsammans med andra också! Vi vill stärka samarbetet med frivilligorganisationerna Frivilligarbetarna utför ett stort och viktigt arbete i vår kommun. De håller t.ex. i engagemang på särskilt boende, de håller i bokcirklar, promenadgrupper och träffpunkter. Kommunen bjuder in till samarbete genom att erbjuda frivilligarbetarna att organisera sig i Väntjänsten där anhörigsamordnare och anhörigkonsulent fungerar som samordnare och stöd. Väntjänsten riktar i huvudsak sitt arbete mot äldre i samhället. Kinda Väntjänst Kinda Väntjänst är en ung organisation som bildades hösten Hur får vi fatt i personer som vill engagera sig i frivilligarbete frågade vi oss

5 då vi skulle starta. Vi annonserade i lokalpressen, bjöd in till informationsträff och satte upp informationsbroschyrer på biblioteket. Intresset var klent och många menade att detta bara var kommunens ansvar. Här gällde det att försöka med ett annat angreppssätt. Lotta, vår anhörigsamordnare, tog med sig informationslappar och gick ned till torget som är mycket välbesökt när det är torghandel. Många kände igen Lotta från dagverksamheten. Det var lätt att få kontakt, flera kom fram och ville veta mer och många ville hjälpa till. På den vägen är det, informationen har spridit sig från mun till mun och som ringar på vattnet. Vår erfarenhet är att det gick bättre att väcka intresse på det här sättet. Kinda Väntjänst består i dag av 40 personer som i huvudsak håller i kontinuerliga aktiviteter på våra äldreboenden. Målet är dock att vi i framtiden ska ha en organisation som även kan förmedla punktinsatser hos enskilda. Några av våra anhörigvårdare är själva engagerade i Väntjänsten och håller i aktiviteter på boenden och upplever det som mycket stimulerande att komma ut och göra något som bryter vardagens sysslor. Varje ny medlem som vill engagera sig i Väntjänsten genomgår en kort introduktion innan uppdraget börjar. Den blivande Väntjänstaren beskriver vad hon eller han kan tänka sig att hjälpa till med, vi går igenom vad uppdraget innebär, tystnadsplikten, vilka försäkringar som gäller samt lämnar ut en identifikationsbricka. Vi stöttar Väntjänsten Väntjänsten är indelad i tre grupper geografiskt utspridda i kommunens tätorter. De erbjuds praktisk handledning, möjlighet att låna lokaler och att gå Röda Korsets utbildning för frivilligarbetare. Den praktiska handledningen innebär att vi finns med de första gångerna man håller i en aktivitet på ett boende, vi hjälper till med kontakter och fungerar som bollplank och inspiratörer. Vi finns till hands om det uppstår problem eller oklarheter. Det är viktigt att alla vet vart de ska vända sig, både Väntjänsten och de som vill anlita dem. Två gånger per termin samlar vi Väntjänsten till en nätverksträff. Här ges deltagarna möjlighet till erfarenhetsutbyte, inspiration och sist men inte minst att träffa varandra för att stärka vi-känslan i gruppen. Och Väntjänsten är guld värd! Deras arbete går ju också ut på att sätta just, guldkant på tillvaron för de äldre. Deras arbete uppskattas av de allra flesta men kan ibland bli ifrågasatt. Det är därför en viktig uppgift för oss som arbetar som samordnare att gå ut och informera om Väntjänstens arbete, inte minst till personal på det särskilda boendet. Vidare tror vi också att en lite mer formell utbildning, t.ex. Röda Korsets utbildning för frivilligarbetare, skulle vara till stor hjälp för alla inblandade. Inspirationsresa till Hultsfred För att visa kommunens uppskattning bjöd vi hela Väntjänstgänget på inspirationsresa till Hultsfred i somras. Hultsfred har under många år

6 samarbetat med frivilligorganisationerna och de delade gärna med sig av sina erfarenheter. Dagen ägnades åt erfarenhetsutbyte, givande diskussioner och allsång. Med löfte om fortsatt kontakt och efter att vi hade gjort ytterligare några studiebesök och utflykter for vi fulla av inspiration så småningom hemåt. Hittills har Väntjänstens engagemang mest bestått av kontinuerliga insatser på särskilt boende. Målet är nu att utveckla vårt samarbete så att vi även kan förmedla enskilda punktinsatser till äldre som bor i ordinärt boende och att Väntjänsten i samarbete med oss kan verka som anhörigstödjare. Utbildning i hur anhöriga kan ha det Många anhöriga beskriver att den största krisen kom då den man vårdat flyttat in på särskilt boende. Maken eller makan får plötsligt en förändrad roll och stödet som varit kopplat till ordinärt boende försvinner. Någon annan tar över och den som tidigare vårdat känner sig inte lika behövd eller delaktig. Vi erfar att anhöriga ibland inte känner sig hemma på det särskilda boendet och att det inte alltid finns plats för en make eller makas åsikter. Man kan uppleva att man får tassa på tå när man besöker sin närstående. För att motverka detta satsar Kinda på att långsiktigt utbilda vård- och omsorgspersonal i bemötande av anhöriga. Tanken är att väcka insikt och införa anhörigperspektivet i vardagsarbetet. Grundutbildning år 2006 Det hela började under 2006 då all personal genomgick grundutbildningen Att möta och bemöta anhörig. Utbildningen innehöll diskussioner och värderingsövningar med frågeställningar som: Vad innebär det att vara anhörig? Hur kan jag som vårdpersonal agera i mötet med anhöriga? Vilka möjligheter finns att skapa goda relationer? Kan vi skapa ett gott klimat för samarbete med de anhöriga som orkar och vill det? Utbildningen var uppdelad i tre utbildningstillfällen. Vid tillfälle ett gavs en grundläggande föreläsning i de anhörigas situation, det professionella mötets ingredienser och vilka processer som styr det egna handlandet vid ett möte t.ex. med anhörig. Kombinerat med föreläsningen genomfördes värderingsövningar som syftade till att ge en inblick i både sina egna och arbetskamraternas värderingar. Utbildningstillfälle två var uppdelat på två träffar. Den första innehöll en föreläsning om stressrelaterad ohälsa hos anhöriga och enkla kroppsövningar som motverkar stress. Alla deltagarna fick möjlighet att prova övningen och kunde även ta till sig övningens effekter för egen del. I slutet av dagen delades en hemuppgift ut.

7 Vid andra träffen redovisade deltagarna hur de diskuterat hemuppgiften i sina arbetslag. Därefter delades deltagarna in i mindre grupper för diskussion kring fyra ämnesområden: Biståndsbedömning utifrån ett anhörigperspektiv Anhörigas roll i rehabilitering Anhörigas roll i särskilt boende Anhörigas roll i hemvården Mot slutet av dagen redovisade grupperna vad man kommit fram till och svaren finns samlade i en pärm. Stora variationer i utvärderingarna När vi tittar på hur personalens reaktioner efter utbildningen har varit, finner vi att variationerna har varit stora i hur deltagarna tagit till sig materialet. Många har uttryckt att jag har fått mig en tankeställare har inte tänkt på anhöriga på det här sättet förut. Några har inte varit mottagliga alls beroende på olika omständigheter. Vår ambition är att skapa en anhörigvänlig verksamhet där alla anhöriga blir sedda och värdigt bemötta. Här finns många vägar att gå. Ett sätt har varit att medvetandegöra genom utbildning. Efter utvärdering pågår nu diskussionerna hur vi bäst ska fortsätta arbetet med att lyfta in anhörigperspektivet i vardagsarbetet. Marie Delling Tel Mobil E-post Marie.Delling@kinda.se Artiklarna i projektet Anhöriga till äldre i vård och omsorg är skrivna av utomstående experter. Frågor om sakinnehållet i texterna ställs till respektive författare.