Skillnad på folk och folk folkhögskolan förr och nu

Transkript

1 LINA MIDHOLM Skillnad på folk och folk folkhögskolan förr och nu Kunskap är makt väl citerade ord som redan år 1597 myntades av den engelske filosofen Francis Bacon. Men vilken betydelse har dessa ord? Har deras betydelse förändrats genom åren? Och vem är det egentligen som har makten att bestämma vilken kunskap som är den rätta och hur man ska gå till väga för att uppnå den rätta kunskapen? Jag avser här att presentera en påbörjad studie av den svenska folkhögskolan som (ut)bildningsform, men också som kulturarv. 1 Folkhögskolan är i Sverige både en alternativ och etablerad skolform som funnits sedan 1868 och tillkom under en tid då utbildning utöver den obligatoriska folkskolan var förbehållen en minoritet. Idag har den konkurrens av flera andra utbildningsformer, men har likväl, under åren i förändrade former, levt vidare. I Sverige finns det idag närmare 150 folkhögskolor. Torde då inte de av Sveriges befolkning som studerat på folkhögskola eller känner någon som gjort detta vara i majoritet? Men detta hör nog samman med vilka kretsar man umgås i, något som dessutom troligtvis är beroende av bakgrund och varifrån i landet man kommer etc. Det kan också vara stor skillnad mellan vad olika personer tycker om folkhögskolan, vare sig de gått där eller inte. I samtal med olika personer om ämnet folkhögskola är det tydligt att det antingen är något man hyser väldigt varma känslor för eller inte tycker är fint nog. Jag tänker främst på min morfar som med stolthet och glädje berättar om sina år på folkhögskolan. Hur han som yngsta elev fick stipendium, tog sig in på seminariet och senare blev rektor på en skola i storstaden där han i lokaltidningen kallades för den mänsklige rektorn. Hade de tidiga åren på folkhögskolan bidragit till hans värderingar och känslor? Jag vill gärna tro det. På åttiotalet fanns det en TV-serie som utspelade sig på en folkhögskola. Jag minns den som något alla tittade på och som det talades om på skolgården dagen därpå. Något kittlande, nästintill förbjudet. Idag tror jag snarare att serien spädde på och skapade nya fördomar om skolformen som något flummigt och okontrollerat. 2 Det var dock inte sex och droger som lockade mig när jag skoltrött under gymnasietiden och därav komvux, ämnestentering och åtskilliga ångestladdade lördagar med högskoleprovet tillslut kom på tanken att jag skulle läsa på folkhögskola. Tyvärr blev mitt år på 85

2 folkhögskola lite av en instrumentell mellanväg till högre instans. Jag pluggade och nådde mitt mål, men hade också väldigt roligt under tiden och mycket av min nyfikenhet och min vilja att fördjupa mig i folkhögskolans värld väcktes under mitt folkhögskoleår. Och så är det något speciellt med dess motto: att lära för livet. I mitt yrke som forskningsarkivarie vid ett folkminnesarkiv har jag intervjuat en före detta folkhögskolelärare om hans erfarenheter och förhållningssätt. 3 Detta aktualiserade mina tankar kring kulturarv, kunskap och makt vem/vad har makten att bestämma vilken kunskap som skall förmedlas till kommande generationer, d.v.s. vilken kunskap får status av kulturarv etc.? Jag uppmärksammade då att folkhögskolorna som aktivt bidragit till insamlingen av folkminnen, inte själva innesluts bland dessa här saknas vad som skulle kunna kallas folkhögskoleminnen. Jag kan dock inte säga att jag är förvånad över att det inte finns några sådana minnen. När forskarna runt om i landet började intressera sig för insamlandet av folkminnen i början av talet var folkhögskolorna en relativt ny och modern företeelse. Kanske ansågs de till och med vara en del av det förstörelseverk som ledde till denna massiva insamling. Men jag har ändå lyckats hitta några intressanta kopplingar mellan folkhögskolan och folkminnessamlingen vid Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg. Slående många av dem som var knutna till arkivets insamlingsverksamhet under de tidiga åren hade även anknytningar till folkhögskolan. Bland annat kunde folktro och folkminneskunskap ingå i undervisningen och även om folkhögskolans elever inte ansågs vara intressanta som studieobjekt då de var alldeles för unga så ansågs de vara desto bättre som upptecknare. Till en början var de här eleverna uteslutande bönder och det var bondesamhället som var av intresse för forskarna. Genom sitt allmogearv kände folkhögskoleeleverna till olika koder och talade samma språk som meddelarna. Vad främjade insamlingsarbetet om inte detta? Den här studien bygger på tanken att det finns värderingar och maktperspektiv kopplade till kunskap och bildning, men även till vad som blir kulturarv. Arbetet avser att belysa den svenska folkhögskolan som ett alternativ och komplement till andra utbildningsformer i Sverige som något högst levande med en händelserik historia. Tanken är att jag, utifrån etnologiska perspektiv, kommer att använda mig av kvalitativa intervjuer för att låta människors egna berättelser och erfarenheter bli en stor del av mitt empiriska material. Syftet är att studera hur folkhögskolan har förändrats över tid och jämföra hur människor utifrån ovan nämnda värderingar och maktperspektiv söker sig kunskap, bildning och utbildning. Vilka sökte, och vilka söker sig idag, och i framtiden, till folkhögskolan och varför? Då folkhögskolorna är av olika slag, både vad det gäller huvudman och profil, vill jag vidare även studera om det finns en medvetenhet i valet av specifik folkhögskola utifrån bland annat klass, kön, etnicitet, religion och/eller politiska åsikter. 86

3 Ett stipendium gjorde det möjligt för mig att påbörja min materialinsamling under hösten Jag valde ut fem stycken västsvenska folkhögskolor med kriteriet att de skulle ha olika bakgrund gällande tid och ideologi samt att de skulle ligga på pendlingsavstånd från Göteborg (skolorna presenteras nedan). Under ett par månader besökte jag skolorna där jag intervjuade ett tjugotal elever, drygt tio lärare och tre rektorer samt gjorde deltagande observationer. Eleverna har alla intervjuats gruppvis utifrån tanken att det på det här tidiga stadiet skulle vara ett samtal som ledde till att eleverna diskuterade med varandra snarare än att jag ställde frågor. Tanken är att på ett senare stadium göra enskilda kvalitativa och mer personliga intervjuer. 5 Folkhögskola eller en högre skola för folket De nya kommunallagarna år 1862, och avskaffandet av ståndsriksdagen 1866, medförde stora förändringar i samhället vilket bland annat ledde till att den besuttna bondebefolkningen fick ett större inflytande över kommunalpolitiken. För att axla detta ansvar behövde bondsönerna lära sig föreningsteknik, samhälls- och kommunalkunskap. Även den nya jordbruksreformen var anledning till ett nyväckt behov av kunskap och bildning och detta var något som den obligatoriska folkskolan inte ansågs tillräcklig för. En av mina informanter berättar om hur folkhögskolans elever på slöjdundervisning skulle göra sig ett skrivbord, ett ritbräde med linjal samt en ordförandeklubba. När detta var gjort så var de fullt utrustade för att ge sig ut i det kommunalpolitiska arbetslivet öppnades portarna till den första svenska folkhögskolan. Den allra första folkhögskolan startade i danska Rødding Prästen och författaren N.F.S. Grundtvig ( ) förespråkade en folkelig højskole för vuxna vars pedagogik inte främst var till för att förmedla kunskap utan för att främja den danska allmogens andliga frigörelse och sociala utveckling. Undervisningen skulle ske genom muntliga och fria föreläsningar utan läxor och prov och tanken var att detta skulle väcka en fosterlandskärlek och ett intresse för fädernelandets historia, diktning och språk. Både den danska och svenska folkhögskolan präglades av tidens nationalistiska anda, men förutom detta skiljer de sig åt på flera plan. Detta kan kortfattat förklaras med att den danska folkhögskolan var den andliga som utbildade känslan, den svenska var den materiella som i sin tur utbildade förståndet. 7 men vilka är folket? Ordet folk var länge förknippat med allmogebefolkningen. Samtidigt är det ett ord som får nya betydelser i takt med hur samhället förändras. När 87

4 folkhögskolorna i Sverige slog upp sina portar var det för de besuttna bondesönerna och det fanns de som föreslog att den nya skolformen skulle heta bondeskolan. Politikern och journalisten August Sohlman ( ) var en stor förespråkare av en svensk folkhögskola, och i ett tal år 1867 framförde han sina tankar om vad denna nya skolform skulle kunna åstadkomma för Sverige och dess folk: Jag har tänkt mig folkhögskolor skapade genom ansträngningar af framstående varmhjärtade patrioter och strödda öfver hela landet samt öfverallt verkande sitt välsignelserika värf. Jag har tänkt mig hundratals elever, utgående från dessa läroanstalter och hvar på sitt håll bildande en propaganda i fråga om aktning för och kärlek till vetandet och en ädel nationalkänsla. Jag har föreställt mig, huru inom allmogens krets sålunda skulle uppstå män, vuxna att värdigt föra dess talan både i kommunala och politiska angelägenheter, män, som, hörande till allmogen genom hela sin ställning och till fullo kännande alla dess önskningar och behof, voro i besittning af alltför mycket insigt, för att kunna vilseföras af ledare, som ville begagna dem för sina egoistiska syften. Jag har tänkt mig den nationella bildningen dymedelst så djupt rotad och så allmänt utbredd, att det skulle bli en absolut omöjlighet att någonsin från en folkrepresentants mun få höra sådana yttranden, som att det i grunden kan göra detsamma om vårt land är ett konungarike eller ett storfurstendöme, om blott någon lindring kan åvägabringas uti beskattningen. Jag har drömt om en nära liggande framtid, då Sverige skulle förete en sådan tafla af hög folkbildning, af förnuftigt begagnad frihet, af ädelt framåtskridande, att den i högsta grad skulle ega hela den civiliserade verldens sympatier och att det skulle kännas ytterst smärtsamt för alla frihetsälskande folk att tänka, att en sådan nationalitet skulle kunna undertryckas och gå sin undergång till mötes. 8 Folket var då samma sak som män män tillhörande bondeklassen och det var också dessa män som skulle få en högre bildning genom folkhögskolan startade den första sommarkursen för kvinnor som då undervisades i modersmål, naturlära, historia, hushållskunskap och handarbete, men det skulle dröja innan kvinnorna fick en jämställd plats inom folkhögskolan. 9 Vintertid, då männen kunde avvaras från gården, var folkhögskolan deras värld. Kvinnorna figurerade då endast som husmödrar, en roll som ofta tillföll folkhögskoleföreståndarens hustru. Berit Larsson beskriver i boken Ljus och upplysning äfven för qvinnan (1997) hur kvinnan i den tidiga folkhögskolan framställdes som husmor och hustru och hur folkhögskolans patriarkala och familjära prägel befäste könsskillnader i större utsträckning än andra skolformer: 88

5 Det verkar som om kvinnorna blir mödrar i männens projekt och att moderskapet görs till en funktion inom folkhögskolan. En idé om personlighetsdaning, närhet i relationer, en skola mellan det privata och offentliga, denna mellanposition som så många kallat för folkhögskolans särmärke tycks vara uppbruten av just moders- och husmodersfunktioner. Folkhögskolan verkar odla hemmets, husmoderns och moderns betydelse i sin uppgift att bilda medborgare. Vi får en utbildning som passar männen som samhällsmedborgare, och en annan utbildning som lämpar sig för den medborgare som har att fostra samhällsmedborgare. På så sätt blir den medborgerliga bildningen könsindelad och inte längre allmän i meningen lika för alla. 10 Idag finns det särskilda kvinnofolkhögskolor i Sverige. Två stycken för att vara exakt, en i Göteborg och en i Stockholm. Kvinnofolkhögskolan i Göteborg startade 1985 och drivs av Stiftelsen Kvinnofolkhögskolan. Långholmens folkhögskola i Stockholm startades av LO-distriktet i Stockholms län Utan att studerat de båda skolorna noggrannare tror jag dock att det kan vara en relativt stor skillnad i vilka som söker sig till respektive skola och av vilka anledningar, något som jag avser att se vidare på beviljade riksdagen medel till speciella elevstipendier som med tiden utgjorde stor betydelse för ungdomar från bland annat arbetarklassen och småbrukarhemmen. 11 Men det var det tidiga 1900-talets folkrörelser i form av bland annat arbetar-, nykterhets- och frikyrkorörelsen som blev folkhögskolornas verkliga stöttepelare. Då de första folkhögskolorna var knutna till lokala föreningar, senare även till landstingen, och främst till för folket i bygden skedde det en förändring i och med att folkrörelserna anammade skolformen. De så kallade rörelseskolorna, till skillnad från de tidigare bygdeskolorna, rekryterade genom sin särprägling elever från hela landet. Som exempel kan nämnas Brunnsvik i Dalarna, arbetarrörelsens första folkhögskola, som då den startade 1906 lockade till sig industriarbetare från hela landet. Samhället förändras hela tiden. Nya grupper bildas, rent av nya folkrörelser, men inte i samma utsträckning som under förra sekelskiftet. Folkhögskolorna försöker ständigt att förändra sig i takt med samhällets nydaningar samtidigt som de likväl håller fast vid forna profiler och ideologier. På de folkhögskolor jag besökt tycker jag mig ändå främst se att det är ett demokratiskt tänkande man lutar sig mot och att de förändringar som sker följer i linje med hur behoven i samhället förändras. Så här berättar en av dagens rektorer: Folkhögskolans resurser tycker jag ska användas så att de kommer dom till godo som har sett, eller fått minst utav det så kallade välfärdssamhällets gemensamma nyttigheter och att man använder dom här resurserna 89

6 medvetet när det gäller dom här stora tjusiga målen som oftast bara finns i policydokumenten, men där verkligheten ser nånting helt annorlunda ut ( ) Folkhögskolorna har funnits i hundratrettiofem år och skolformen hade inte funnits kvar om man inte hade förmått göra korrekta omvärldsanalyser och anpassa sig till den utveckling som just nu finns. Och vi har ju då alltid i folkhögskolan vänt oss till nya grupper och nytt innehåll. Alltså, så fort ett behov uppstår så har folkhögskolan varit där. Utifrån nån form av analys och övertygelse om att det här är viktigt för landet och för ja vad det nu är och det är i linje med vår ideologi ( ) för vår lojalitet ligger ju alltid hos dom små människorna så att säga. 12 Bönder, kvinnor, pigor, drängar, tjänstefolk, industriarbetare. Men vilka är då folket på 2000-talet? Det svenska folkhemmet är ett minne blott och klassgränserna synliggörs allt mer på nytt. Nya grupper är i behov av kunskap och bildning. Problemen kvarstår, det är bara folket som förändras. Men genom att folket förändras så förändras också folkhögskolornas förutsättningar. De äldre skolorna är oftast internat och ligger på landsbygden eller i småstäderna där behovet av en folkhögskola idag kanske inte är lika stort som det var i slutet av 1800-talet. Idag bor de flesta i större städer, i egna lägenheter. Är det kanske där behovet är störst idag? Men för vem ska då folkhögskolan finnas till för idag? Är det den unga ensamstående mamman i storstaden? Tjugofemåringen som bor hemma hos mamma och pappa för att han/hon inte får något jobb? Fyrtiofemåriga Lena som har arbetat inom hemtjänsten sedan hon var arton år och nu har ledsnat? Det är aldrig för sent att börja om Eller är det Bosse, fyrtio år, som är drogfri efter tjugofem år och som behöver miljöombyte en skola långt ut på landet vackert belägen vid en sjö kanske kan hjälpa honom tillbaka? På frågan vem som skulle kunna anses vara en lämplig folkhögskoleelev svarar en av mina informanter så här: En lämplig folkhögskoleelev? Det kan jag inte säga för det finns ju så många. En lämplig folkhögskoleelev är ju en sån som egentligen inte har reflekterat för då har vi ju material att jobba med. Men om alla vore såna så skulle det vara väldigt tungt också. Men egentligen ska dom ha lite livserfarenhet. Dom ska inte vara för unga, inte allihopa. Det är ju det jag säger att man måste ha någon att lära av. Om bara lärarna är vuxna och äldre så blir det ju fel. Man måste ha kamraterna så jag tycker att det ska vara en salig blandning. Det är det jag tror och jag tror också att en folkhögskola inte ska vara för liten för det ska finnas möjlighet att vara flexibel och ta in grupper som behöver hjälp. (...) alla dom här långtidsarbetslösa eller utbrända måsta ju samhället på nåt sätt hjälpa och antagligen kan folkhögskolan göra mycket där. Det finns en gemenskap och det finns en kulturell bas också

7 Så det går inte direkt att säga att det finns någon speciell person som lämpar sig för folkhögskolestudier utan det verkar vara kombinationen av olika människor och miljöer den sociala samvaron. Det är nu drygt hundra år sedan folkrörelsernas storhetstid tog sin början och genom dessa skapades ett nytt sätt att umgås i det nya urbana samhället. Folkets Hus, böne- och ordenshus fick ersätta tryggheten i den gamla hembygden, ett exempel på hur folkrörelserna växte upp ur tanken om att gå samman och att ta hand om varandra i det nya och förändrande samhället. I dagens samhälle är det fortfarande många som lutar sig mot gruppen, men samtidigt visar tendenser på att samhället blir alltmer individrelaterat. I ett sådant samhälle kanske folkhögskolan är platsen där människor fortfarande kan luta sig mot gruppen. Frågan är hur länge det håller för dagens folkhögskolor att profilera sig genom ideologier som skapades i slutet av 1800-talet. Samtidigt har de en stadig grund att stå på, en folkbildningstradition som saknar motstycke i dagens samhälle. Men jag kan ändå inte låta bli att undra vad som händer när de får konkurrens av nya grupper som växer upp. Grupper med nya ideologier som vill starta folkhögskolor? Finns det plats för hur många folkhögskolor som helst eller måste någon ge vika? Vilka är det som överlever och vad är det folk vill ha? Vad söker människor sig till? Tryggheten i det gamla eller spänningen i det nya? Vad är folkhögskola? Fem folkhögskolor i ett jämförande perspektiv I skrivandets stund har jag besökt fem västsvenska folkhögskolor. Bortsett från att alla skolorna har allmän linje, vilket innebär möjligheten att komplettera och läsa in gymnasiebetyg samt att det finns möjlighet att pendla från och till Göteborg, så skiljer de sig åt då de alla har olika bakgrund och profil tidsmässigt, ideologiskt samt i utbud av kurser. Att jämföra olika uppslagsverk under flera tidsperioder är ett intressant sätt att se förändringar, eller som i det här fallet, kontinuiteten i en företeelse. Jag har här jämfört ett antal uppslagsverk som passar in i tiden för starten av de fem folkhögskolor jag besökt Folkhögskolan är för allmogen afsedda undervisningsanstalter, undervisningsanstalter, som avse att bibringa män och kvinnor av folket (ursprungligen lantbefolkningen) ett högre mått av medborgerlig bildning än vad folkskolan kan giva. 15 År 1908 slog nykterhetsrörelsen upp portarna till Wendelsbergs folkhögskola i det slottsliknande vita trähuset i Mölnlycke (tidigare brukspatron Bruno Wendels privatbostad). Idag, närmare hundra år senare, är skolan synnerligen levande och mycket beror på dess treåriga teater- och musikallinje. Här finns även fritidsledarlinje och möjlighet att studera matematik, fysik och kemi motsvarande gymnasiets högsta nivå. Som ett resultat av skolans nykterhetsprofil finns en särskild 91

8 linje för studier av alkohol, narkotika och tobak Folkhögskolorna är undervisningsanstalter, avsedda att under en kortare lärokurs bibringa vuxna unga män och kvinnor ett högre mått av allmän och medborgerlig bildning, än vad barndomsskolan förmår giva. 16 I en stor gul byggnad på en kulle ovanför det lilla bohuslänska kustsamhället Ljungskile ligger skolan med samma namn. Den startade 1928 som en ekumenisk folkhögskola, hårt motarbetad av de bohuslänska schartauanerna. Här finns idag musik-, journalist- och fritidsledarlinje samt en särskild linje för förståndshandikappade. Det finns också en kurs som inriktar sig på fred, rättvisa och miljö i ett globalt perspektiv Folkhögskolan är en undervisningsanstalt med allmänbildande syfte för vuxen ungdom, de nordiska ländernas mest egenartade bidrag till uppfostringsväsendet. 17 Nordiska folkhögskolan i Kungälv startade 1947 som den första samnordiska folkhögskolan. Undervisning i ämnen som journalistik, teater, Nordisk horisont samt teckenspråk och tolkning sker på svenska, norska och danska då skolan har elever och personal från hela norden. Här finns även en av Nordens visskolor Folkhögskolan syftar till att meddela vuxen ungdom allmän och medborgerlig bildning startade Helsjöns folkhögskola på den gamla kurorten med samma namn, mitt i skogen med strövområden omkring och en fantastisk utsikt över sjön. Skolan drivs av Göteborgs stift och är knuten till Svenska Kyrkan. Den präglas av en kristen livssyn och här kan man studera både bibellinjen och Svenska kyrkans grundkurs, men även musik- och estetisk linje Folkhögskolan är en undervisningsanstalt för vuxen ungdom med fristående ställning inom skolsystemet 19 och undervisningsanstalt med allmänbildande syfte för vuxna elever, en särskild nordisk skolform som i Sverige företräds av ett hundratal skolor. Två typer av folkhögskolor kan särskiljas: landstingsskolor, vilka har en mer allmän inriktning, och rörelseskolor, vilka företräder mera speciella intressen. 20 Göteborgs folkhögskola, belägen vid Nya Varvet, startade 1967 som en filial till Nordiska folkhögskolan i Kungälv och drivs av landstinget. Detta är en storstadsfolkhögskola och den enda av de skolor jag besökt som inte har någon möjlighet till boende. Här studerar eleverna främst på allmän linje med bland annat inriktning mot naturvetenskap eller teater. Skolan profilerar sig genom att rikta sig till människor med diverse arbetsskador samt läs- och skrivsvårigheter. Här finns även en högskoleförberedande collegelinje. Först 1970 står det att läsa något om att folkhögskolorna är internat Folkhögskolan är en nordisk skolform för vuxna, tillkommen vid mitten av 1800-talet för att väcka nationalmedvetandet och stärka den medborgerliga bildningen i breda folklager. 22 Det är ganska tydligt att uppslagsverken och de olika folkhögskolornas start följer varandra i spåren och de nyckelord som klart genomsyrar drygt åttiofem års beskrivning av folkhögskolan är undervisningsanstalt, medborgerlig bildning och allmänbildande syfte. Men det är klart att det har skett förändringar 92

9 i folkhögskolans värld. Det som en gång utgjorde den största skillnaden i folkhögskolans pedagogik, jämfört med andra utbildningsformer, var främst dess fria förhållningssätt till studier vilket bland annat utmärkte sig genom att det inte fanns något inträdesprov eller avgångsexamen, inga läxor, samt få läroböcker. Studiernas syfte bygger alltjämt på förkovran och tanken om att bildning och utbildning går att förena det ska vara roligt att lära sig. Idag tyder vissa tendenser på att studier främst på folkhögskolans allmänna linje blir alltmer förknippade med ett instrumentellt tänkande, något som jag återkommer till senare. Makten och folkhögskolan Som jag nämnde tidigare är det tankar om hur olika maktperspektiv och värderingar kopplas till kunskap och bildning som ligger bakom min studie. I folkhögskolan knyts frågan om Vems kulturarv blir kulturarv? samman med frågan Vems kunskap, eller vilka slag av kunskapsbildningar som dominerar i samhället hur, varför, i vems intresse och med vilka konsekvenser? Mina tankar bygger främst på filosofen och idéhistorikern Michel Foucaults teorier om makten som en diskurs som utmärker sig genom tre utestängningsprinciper det förbjudna ordet, avskiljandet av vansinnet samt viljan till sanning och att alla dessa principer är kopplade till makt och begär. Här är det främst viljan till sanning som betonas då den här principen visar på ett ständigt behov av att skilja sant från falskt, samt en vilja till kunskap som utesluter mångfald. Viljan till sanning stöds och förstärks institutionellt, samt av en nödvändighet att legitimera tankegångar och åsikter och det är ur viljan till sanning som maktinstrumenten för de två andra utestängningsprinciperna föds att besitta makten till att skapa och kanonisera sanningen ger även makt att styra samhället. 23 Denna teori kan knytas till frågan om vem eller vad det är som bestämmer vilken kunskap som är den rätta och även till vad som blir kulturarv. Med Foucaults viljan till sanning som grundsten är det lätt att bygga på med Antonio Gramscis kulturella hegemoni som visar på att all makt måste ha stöd och samtycke från den dominerande klassen. Och hur får den det? Jo, den styrande klassens världsåskådning blir det sunda förnuftet och till vilken de undertryckta ansluter sig. Enligt Gramsci är till exempel alla människor intellektuella, men det är inte alla som får den rollen i ett samhälle. 24 Vilka är det då som tillskrivs den här rollen utifrån de olika maktperspektiv och värderingar som knyts till vilken kunskap och (ut)bildning som gäller i ett samhälle? Sociologen Pierre Bourdieu talar om makt som en del av ett fält och som bygger på en hierarkisk uppdelning utifrån människors habitus och kapital. 25 Jag anser att även Bourdieus teorier kan kopplas till ovanstående frågor och ge svar på varför makt och kunskap är så sammanlänkade. 93

10 Folkhögskolan förändring och kontinuitet Folkhögskolorna har inneburit en viktig (ut)bildningsväg för generationer av människor, som på grund av sin bakgrund i vad som idag kallas studieovana miljöer inte sökt sin vidareutbildning inom det mer konventionella utbildningssystemet. I och med utbyggnaden av det allmänna skolväsendet har förmodligen folkhögskolornas betydelse som yrkesförberedande minskat. Idag, i och med att folkhögskolan erbjuder möjlighet till komplettering och inläsning av gymnasiebetyg, är det nog snarare så att den fått större betydelse som högskoleförberedande och troligtvis ännu mer i takt med att man skär ner på vuxenutbildningen. Därav kan det antas att många väljer att studera på folkhögskola av taktiska skäl för att genom den så kallade folkhögskolekvoten ta sig in på universitets- och högskoleutbildningar. 26 Om det tidigare varit särpräglingen hos specifik rörelseskola som lockat elever är det idag kanske snarare utbudet av kurser i teater, musik, foto, keramik etc. som får profilera de olika folkhögskolorna. Samtidigt tycker jag mig se en urbanisering av folkhögskolorna. När de första folkhögskolorna uppfördes fanns det inga allmänna kommunikationer, människorna bodde utspridda på landsbygden och därför var det en självklarhet att placera böndernas skola på landsbygden och efter behov med tillhörande internat. Och internatverksamheten var inte enbart till för att tillgodose elevernas bostadsbehov, utan här fanns även tanken om en gemenskap mellan lärare och elever även efter skoldagens slut. Idag bor istället större delen av Sveriges befolkning i egna lägenheter i storstäderna så man skulle kunna tänka sig att folkhögskolornas internat inte utnyttjas lika frekvent längre. Men på de skolor jag besökt är internaten mer eller mindre fullsatta. Kanske beror detta på att majoriteten av de som väljer att läsa på folkhögskola är unga människor, utan familj att ta hänsyn till. Kanske bor de hemifrån för första gången. Då de fem folkhögskolor jag besökt ligger i och i närheten av en storstad där det råder stor bostadsbrist, kanske boende på folkhögskolans internat är en temporär lösning på unga människors bostadsproblem. Min intention är vidare att även jämföra hur det ser ut på folkhögskolor som inte ligger i en storstadsregion. Varför folkhögskola? Förälskelse, lust och förförelse är kanske inte ord som vanligtvis förknippas med kunskap och lärande, men detta är formuleringar som återkommit i de samtal jag haft med personer som har anknytning till folkhögskolan. Det finns även de som talar om folkhögskoletiden som den bästa tiden i deras liv. Vad beror detta på? Och får man samma svar oavsett vem man frågar och vilken folkhögskola personerna i fråga har gått på? Kan det helt enkelt vara så att 94

11 dessa personer, genom sina studier på folkhögskolan känner att de blir sedda för första gången? Någon lyssnar och för första gången får de gehör, får visa vad de kan att de kan. Men vad är det som från början får människor att välja studier vid en folkhögskola? Här tycker jag mig kunna se en skillnad mellan de olika skolor som jag besökt. Vissa menar att det främst handlar om att få läsa på en folkhögskola och att kurserna egentligen inte har särskilt stor betydelse. Andra säger att det handlar om att läsa upp gymnasiebetygen och att det av en slump blev på folkhögskola istället för någon annan vuxenstudieform. Folkhögskolans marknadsföring är dessutom mycket intressant. Att annonsera verkar inte vara den rätta vägen att gå och åtminstone på två av de skolor jag besökt säger de att annonser bidrar till så få elever att de helt slutat med detta. I stället kommer några elever genom syokonsulent och arbetsförmedling, men de allra flesta kommer ändå till folkhögskolan genom mun-till-mun-metoden. Jag vet inte, men jag tycker att det är något som man slås av inom folkhögskolebranschen, för när man är ute och så, så är det väldigt många människor som inte vet vad folkhögskola är och det är lite märkligt när det ändå finns etthundrafyrtiosju stycken över hela landet. Det finns då en massa hör man ibland fördomar kring detta: Ja, där går man när man inte lyckas med nånting annat Det kan finnas såna här generella uttalanden. Samtidigt, tror jag att väldigt väldigt många som har gått på folkhögskola, majoriteten, tycker att detta är det bästa dom har gjort i sitt liv och så här skulle all skola se ut och så, så lyckas vi inte riktigt nå ut med det.( ) Men när vi tittar på hur dom kommer hit så är det övervägande majoritet mun-till-mun-metoden. Man talar om för nån att man har gått här och så blir nån intresserad. Men då är det nån enstaka individ som svarar på nån annan individs berättelse om folkhögskolan. Och det har gjort det kanske är baksidan. det har gjort att vi inte tvingats jobba så mycket med marknadsföring, alltså traditionell marknadsföring, och kanske är det därför som det inte har spritt sig så mycket. Jag vet faktiskt inte varför. Jag skulle ha lättare att förstå det om det var så att folk inte var nöjda, men det är dom ju i allmänhet. Väldigt nöjda och mer nöjda än med andra skolformer. Det är ungefär som om det vore en klubb det är vi som är här och som går här och som jobbar här. Vi vet precis vad det är och så. 27 Vilka konsekvenser får det här för vilka som söker sig till folkhögskolan? Självklart blir det olika homogena grupper som söker sig till olika skolor artister, journalister, kristna, marxister men i vilken omfattning och vad händer med folkhögskolan? Vad händer med de personer som sökt sig till skolan, men inte ingår i den homogena gruppen? Men när det gäller skolornas olika profilering är det hitintills egentligen bara vid Helsjöns folkhögskola 95

12 som jag tydligt kan se att eleverna sökt sig dit på grund av den kristna tron och så här berättar två elever om hur dom upplever att gå på Helsjöns folkhögskola: Axel: Det är ju så att om man till exempel tittar på omgivningen hemma så är inte det så där många som är troende eller så utan det är egentligen bara jag som är det och då kan man inte liksom leva ut på samma sätt som den jag är. Men här uppe kan man göra det för det är den här gemenskapen. För även om man är här som icke troende man kan ändå prata med folk som inte är troende om min kristna tro. Jag menar, man kan sitta och sjunga psalmer för sig själv utan att nån tycker att det är något konstigt med det ( ) Jag skulle kunna säga att jag är lite förälskad i det här. Går liksom och smålullar lite för mig själv, verkligen får leva ut det här andliga som jag längtar efter att få göra när jag är hemma, som jag inte kan få göra där på samma sätt. Johan: Det finns verkligen utrymme för att få vara sig själv på ett helt annat sätt än jag någonsin fått göra innan. Jag tror inte att det är någon på skolan som inte känner att man kan vara den som man är utan att Axel: Man kan vara sig själv. Om man har svårt för att vara det hemma, jag vet inte om man har det kanske, men om man har det så Här i alla fall så tror jag nog att man kan vara sig själv på ett annat sätt. Det är så mycket människor och man har så mycket olika tankar och funderingar, och framför allt bakgrund som ju också påverkar en framåt ( ) Ja, alltså, jag tror att det handlar lite grann om träning. Det finns ju en sång som heter Våga vara den du är vilket jag försöker tillämpa lite mer och så här är jag och sån är jag 28 Och jag förstår vad de menar. Är man en sökare, åtminstone om man är en religiös sådan, är Helsjön det rätta stället. Det märktes tydligt när jag var där. I skolans kapell satt en flicka försjunken i bön eller tankar, från ett klassrum hördes en vild diskussion om existens och nere vid sjön mötte jag en ung kvinna och en äldre man som sakta promenerade. När jag passerade dem hörde jag delar av samtalet det handlade om Jesu lidande. Samtidigt talade jag med två på allmän linje som kom från trakten och som gick på skolan för att den låg i närheten av där de bodde. På frågan om det kunde vara störande med det religiösa och existentiella svarade båda att det sällan var något de tänkte på och att det snarare kunde vara en tillgång. I Sverige är man sexton år då man förväntas välja linje till gymnasieskolan. Att vid denna relativt unga ålder bestämma vad man vill göra med sitt liv är kanske inte alltid en självklarhet och det finns de som fallit ur utbildningssystemet redan i grundskolan. Många har dessutom negativa erfarenheter av den obligatoriska skolgången. Folkhögskolan kan erbjuda vuxna människor möjligheten att gå vidare i livet, att skaffa sig ny kunskap som förbättrar 96

13 chanserna på utbildnings- och arbetsmarknaden. I flera fall passar även folkhögskolans pedagogik bättre än andra utbildningsformer. Naslim är 35 år och kommer från Irak där hon har en examen som maskiningenjör. Naslim säger att hon medvetet har valt att läsa på folkhögskola för att folkhögskolestudier inte enbart handlar om inlärning utan också om den sociala kompetensen. Genom att gå på folkhögskola tror hon bland annat att hon kommer lära sig svenska bättre. När man är mellan svenska personer lär man mer och blir bättre. Jag tror komvux Man tar inte så mycket chans att lära sig svenska ( ) Grupparbete och mer att vi ska vara i skolan. Vi ska läsa nästan åtta timmar varje dag. Om vi är i komvux kanske två tre timmar per dag. Det hjälper inte Här man ska läsa allt med varandra ( ) Det passar mig. Vet inte om det finns annan personlighet Men det passar mig här. 29 Det verkar vara vanligt att människor genom studier på folkhögskola känner att de bygger upp ett självförtroende och en självkänsla som i flera fall kan leda till att de vill, och vågar, söka sig till högre utbildningar eller nya arbeten. Det finns universitet som samarbetar med folkhögskolor för att på så sätt rekrytera fler studenter till universitet och högskolor. Då handlar det främst om människor från studieovana miljöer och genom filialer till folkhögskolan i invandrartäta stadsdelar vill man nå ut till dem som man tror har ett psykiskt avstånd till högre utbildning, och att en fysisk närhet ska förändra den här inställningen. 30 Samtidigt är det flera folkhögskolor som hyser starkt motstånd till att folkhögskolan enbart blir en slags instrumentell mellanväg till universitet och högskola. Bland de elever jag intervjuat tycker jag mig se ett tydligt mönster, särskilt hos de som är lite äldre. Här finns ett nyväckt behov av bildning, något som skulle kunna beskrivas som känslan av en ny chans som måste tas tillvara. På frågan om hur de upplever studierna på folkhögskolan och vad de får ut av dem, svarade två elever: Mårten: Man bildar sig och man utbildar sig samtidigt. Alltså, det är en skolform som uppmanar eleverna att tänka själva och vara kritiska och det tycker jag speglas i resten av ens liv också. Många av mina kompisar är så avundsjuka på mig för dom tycker jag har blivit så nyfiken och Det kanske är lite kaxigt att säga, men dom vill veta vad man gör där på skolan Susanna: Ja, bara på ett år som man har gått här så tycker jag att man har förändrat sig själv väldigt mycket. Man får bättre självförtroende, bättre självkänsla och ja Man är en helt annan person tycker jag. 31 Det är något tillfredsställande med att träffa människor där både de själva och personer i deras omgivning så tydligt ser hur en förändring sker. Och det 97

14 händer verkligen något med flera människor i folkhögskolans värld. Och jag frågar mig: vad fan är det som händer med folk? Och det är ju likadant här. De klagar på att vegkäket inte är något bra och måste vi gå Och efteråt, eller till och med redan när dom ska sluta så är det alldeles Ja, det är ju alltid några som går igenom likadana som dom kom, men dom flesta händer det med Det är som om det finns någonting i sättet, när det fungerar bra. I sättet att vara som träffar folk på ett ställe som dom inte visste att det gick att bli träffade på. Är du hungrig så går du och käkar, är du pilsk så gör du något annat. Men här blir man tillfredsställd på ett ställe som man inte visste att det gick att bli tillfredsställd på. Och det vill säga att det är något som träffar en från sidan utan att man kan försvara sig för det och än mindre förklara. 32 För våra elever är snälla mot varandra och jag vet ju inte för det är ju inte så att det är snälla människor som söker till folkhögskola utan det är nånting som händer här på något sätt och det beror mycket på dom och det beror mycket på stämningen i väggarna, nån kultur Men dom mår himla bra här När folkhögskolan först tog form var det för att bönderna, som sedan talet fått hålla till godo med folkskolan där många dessutom endast hade möjlighet att gå varannan dag, skulle få möjlighet till högre bildning. Då var det inte ovanligt att folkhögskolestudier var något man gjorde under ett års tid för att på detta sätt få större inblick i kommunalpolitik eller den nya jordbruksreformen och att man sedan gick tillbaka till föräldragården eller sitt tidigare arbete. I och med 1900-talets industrialisering skapades nya grupper som var i behov av högre utbildningar. Folket flyttade i allt större utsträckning in till städerna och blev arbetarklass. Hårda tider krävde hårda tag. Nya politiska grupper och fackföreningar bildades och för detta behövdes bildning. Under första hälften av 1900-talet var det folkhögskolorna som bidrog till att bönder och industriarbetare blev till en del av den svenska offentligheten i form av författare, journalister och riksdagsmän. Idag är det inte ovanligt att till exempel kända TV-personer och artister av olika slag har folkhögskola i bagaget och vetskapen om detta kan i vissa fall bidra till att det finns de som söker sig till folkhögskola med förhoppningar om att upptäckas. Under det mer radikala sjuttiotalet talas det om att många sökte sig till folkhögskola av ideologiska skäl, som en slags medveten motstrategi till det mer konventionella utbildningssystemet. Reaktionärerna blandades med hemmafruar som var trötta på att sköta hemmet och ville utbilda sig för att komma ut på arbetsmarknaden. Idag har hemmafruarna ersatts med invandrarkvinnor och samtidigt växer kritiken mot att folkhögskolan allt mer blivit en instrumentell mellanväg till högre utbildningar ett års taktiska studier på folkhögskola 98

15 kan bidra till antagning på drömutbildningen vid universitet, fotohögskola, scenskola etc. Medelåldern på landets folkhögskolor blir allt lägre och det verkar inte vara helt ovanligt att man går raka vägen från gymnasiet för ett års folkhögskolestudier, kanske för att läsa in de betyg man misslyckats med på gymnasiet. Arbetslöshet och konkurrens till högre utbildningar är stor. Gustav är tjugotvå år och har gymnasiestudier bakom sig och säger så här om varför han läser på folkhögskola: Nu känner jag mig mer manad till att läsa eftersom jag vet att jag måste läsa upp betygen och jag måste gå här och göra bra ifrån mig för att få ett bra omdöme så att jag kan komma in på en bra utbildning. 34 Gustav är en av de här taktiska personerna och det är även Ulrika som också går på folkhögskola för att komma in på universitetet, men som medvetet valt folkhögskola före andra möjligheter på grund av dess utbildningsform: Jag har fått frågan varför jag inte går på komvux eller läser basår på universitetet. Det är många som inte förstår det där riktigt. Men jag måste slå ett slag för folkhögskolan och dess sätt att lära. Betygsystem finns inte utan det gäller att få godkänt. Sen räcker det liksom. Då har man klarat sig Eller så enkelt är det kanske inte, men det känns inte som att den här betygshysterin och konkurrensen som finns på gymnasiet, komvux så där den slipper man här och människorna Ja, det är en schysst stämning. 35 Det är väldigt skilda svar jag får när jag frågar om varför olika människor går på folkhögskola. För flera är det ett medvetet val att vilja gå på folkhögskola och ingenting annat. Det är även ofta de personerna som sedan talar om folkhögskoletiden som en av de bästa i deras liv. Men det finns de som söker sig till folkhögskolan för att ta en paus från det vanliga livet och göra något annat. Kanske för att få chansen att prova något som de alltid drömt om, till exempel att få sjunga: det är också några som har haft den här drömmen med sig att dom vill sjunga och så har dom gått in i tagit ett annat jobb och vantrivs, mår dåligt och är psykiskt sköra. Och ofta när dom sen kommer hit så har dom bestämt sig att nu går det inte längre, dom är långtidssjukskrivna eller något sånt och kommer hit och är här ett år. Och många av dom har vi verkligen fått på fötter bara genom att låta dom få sjunga ett år. Sen ser dom ofta att dom kan ju inte leva på att sjunga visor, men dom har det med sig bredvid det jobbet dom har ( ) För det är ju det där att har man nån slags konstnärlig talang och inte vågat riktigt pröva den. Att det har varit för många konventioner som har tryckt ner en Så går man ju hela 99

16 livet med en potentiell bitterhet över att man inte vågade. Och den är ju väldigt skönt att få förlöst någonstans att ja, nu prövade jag det här och det visade sig att det inte höll så nu går jag tillbaka till det andra och har det här som något kul bredvid. 36 Jag undrar hur många människor som går omkring i livet och när tanken att de vill sjunga. Eller spela teater, sy, fota, skriva. Kanske vill de räkna matte, läsa samhällskunskap, engelska. Livet är alldeles för kort för att människor ska behöva gå miste om sina drömmar. Jag kan inte låta bli att tänka på alla de som blir utbrända och långtidssjukskrivna. Och då tänker jag vad en av lärarna sa. Det var något om att lägga ner militärtjänstgöringen och låta alla människor gå på folkhögskola istället vilket han trodde skulle göra Sverige gott. Kanske lite väl hårddraget, men vore det åtminstone inte en bra idé att ge alla de som är arbetslösa eller långtidssjukskriva en möjlighet att studera på folkhögskola kanske har de drömmar som de kan förverkligas och på så sätt kan dessa personer må bättre och snabbare ta sig tillbaka till arbetslivet. Folkhögskolan som kulturarv Folkhögskolan är i hög grad ett levande kulturarv. Den är inte bara en institution utan representerar också en alternativ syn på kunskapsbildning och lärande. Folkhögskolans unika form och pedagogik har, trots stora samhälleliga förändringar, överlevt i Sverige i närmare ett och ett halvt sekel. (Ut)bildning och kunskap tillhör ett immateriellt kulturarv och kan beskrivas med Jaques Delors ord i inledningskapitlet till Learning: the treasure within (1997) som ingår i Svenska Unescorådets skriftserie. Delors skriver här att det övergripande målet och grunden till utbildning är att alla ska få möjlighet att utveckla sina talanger till fullo och att förverkliga sin kreativa begåvning 37 samt att lära sig leva tillsammans, genom att utveckla förståelse för andra, deras historia, traditioner och andliga värderingar. 38 Det handlar om det livslånga lärandet och folkhögskolans motto: att lära för livet och går hand i hand med den definition av kulturarv som anammas här. Något som förklarar och etablerar sin tid i historien, nutiden och framtiden, som inte får stagnera och inte heller resignera. Eller som idéhistorikern Bernt Gustavsson beskriver det: Kulturarv blir inte bara ett minnesalbum att bläddra i, eller ett monument att betrakta, utan blir till näring för oss här och nu. 39 Folkhögskoleformen är en nordisk företeelse, som tog sin början i Grundtvigs Danmark och så här långt har jag endast gjort en kort jämförelse av skillnaden mellan folkhögskolans uppförande i Danmark och Sverige. I Norge har folkhögskolan funnits sedan 1864, i Finland sedan 1889 och om möjligheterna finns så är min intention att göra en jämförelse mellan folkhögskoleformen i de olika nordiska länderna skillnader och likheter i historik, ideologi och pedagogik. Det finns även skolformer utanför nordens gränser vars 100

17 pedagogik liknar den nordiska folkhögskolans. Intresset för att starta folkhögskolor i bland annat Ryssland och Afrika finns, eller har åtminstone funnits. En av mina informanter menar dock att den inhemska traditionen är mycket viktig för att en folkhögskola ska fungera: Dom gånger man har försökt så har det gått åt pepparn så fort svenskar, norrmän eller danskar åker hem igen därför att folkhögskolorna i Norden har aldrig startats. Dom har växt upp ur andra behov och behoven har varit autentiska och så har man hittat den här fullständigt bisarra skolformen. Vuxna människor som kommer för att dom har lust, utan att få något för det annat än att det faktiskt ger dom något. 40 Vad beror då detta på? Finns det en nordiskhet, ett nordiskt arv, som är så dominerande i den här frågan. Är den Grundtvigska stöttepelaren så pass stark? Kan hända är det något annat, i så fall vad, eller en kombination mellan flera faktorer? Genom en vidare jämförelse mellan folkhögskolorna i de nordiska länderna kan jag förhoppningsvis komma fram till ett svar. Folkhögskolan idag och i framtiden Det svenska samhället har förändrats avsevärt under de närmare etthundrafyrtio år som gått sedan de första folkhögskolorna startade, men samtidigt har kanske inte folkhögskolans uppgift förändrats i lika stor utsträckning. Då, 1868, handlade det i och för sig om att bilda de burgna bondesönerna inför kommunpolitik och nya jordbruksreformer i ett samhälle som med rasande fart gick från agrart till urbant. Idag är Sverige, i flera aspekter, ett mångkulturellt samhälle där den största befolkningen lever i städerna. Konkurrensen om arbetena ökar och för att få arbete krävs i de flesta fall en utbildning. Härmed ökar även konkurrensen om utbildningsplatserna vid olika universitet och högskolor. Folkhögskolans främsta uppgift är i stort sett dock den samma att bidra till att alla får möjlighet till en allmän bildning. Trots att det talas om ett med åren minskat intresse för studier på folkhögskola i och med konkurrensen från andra vuxenutbildningar, har antalet folkhögskolor i Sverige ökat med närmare tjugo stycken sedan Och antalet sökande har med åren ökat på de folkhögskolor som jag besökt och även om dessa skolor antagit fler elever än de egentligen tar emot, och på vissa ställen fyllt internaten till brädden, så är det ändå många sökande som fått avslag. Detta kan möjligtvis bero på att de skolor jag studerat ligger i en storstadsregion, den mest avlägsna ligger endast sju mil bort och har goda kommunala förbindelser med Göteborg och andra närliggande städer. Dessutom är de skolor jag besökt väletablerade och har under åren gjort sig namn och profil genom sina speciallinjer. Hur det ser ut för de folkhögskolor som 101

18 ligger i avfolkningsbygd eller de som är nyetablerade är något som återstår att jämföra. Att utbilda sig kostar pengar och därför är det vidare av intresse att undersöka hur studiemedelsystemet påverkar människors val att studera, och här då främst hur det påverkar studier på folkhögskola. Hösten 2001 förändrades det svenska studiemedelsystemet. Tidigare fick studerande studiemedel i sex år, dock med en möjlighet till tidsmässig dispens. Idag är fortfarande studiemedlet på sex år, men nu finns det inga möjligheter till dispens. Lånet skall dessutom vara betalt inom tjugofem år vilket innebär att det inte längre beräknas utifrån inkomst utan alla ska betala lika mycket, oavsett årsinkomst. Vid fyrtioett års ålder begränsas successivt rätten till studiemedel och du kan dessutom endast få lov till studiemedel fram till det år du fyller femtio. 41 I systemet finns det lite utrymme för de som vill prova sig fram, de som inte har bestämt vad de vill utbilda sig till eller som har hamnat fel från början och kanske vill byta yrke och därav behöver en ny utbildning. Systemet verkar endast gagna de som går raka vägen från gymnasiet till en yrkesutbildning vid högskola eller universitet. Och utbildningen ska helst ge både arbete och hög lön med detsamma då lånet ska betalas på så kort tid. Frågan är om det inom detta nya system finns något utrymme för de som helt enkelt bara vill göra något annat än det gamla vanliga. Till exempel för de som vill gå på folkhögskola något år för att förkovra sig genom att spela teater, sjunga, skriva bilda sig för att det är roligt och för att växa som människa, inte för att det absolut måste leda till något. Och vid fyrtioett års ålder är det fortfarande långt kvart till pensionen. Kanske en kritisk ålder då det antingen är dags att byta yrke eller att för första gången ge sig ut i utbildnings- och yrkeslivet. Personligen tycker jag mig se att systemet binder oss till val som kanske inte längre passar in i våra liv, något som inte drar jämt med tanken om ett livslångt lärande. I min studie finns det än så länge inget som tyder på att det nya studiemedelsystemet har åstadkommit några förändringar, men likväl finns det en medvetenhet och en oro för vad detta kan innebära, något som återstår att se när det nya systemet varit i bruk under en lite längre tid. Nu tror inte jag att det kommer att leda till att människor slutar söka sig till folkhögskolan. Däremot finns det en risk för att konkurrensen skolorna emellan hårdnar och att skolorna kan tvingas profilera sig enbart utifrån efterfrågan för att kunna överleva. Om människor främst söker sig till de skolor som ligger i storstäderna kan det kanske hända att landsbygdsskolor med anor från 1800-talet tvingas läggas ner. Och är det tillslut endast de med god ekonomi som har råd att (ut)bilda sig så har folkhögskoleformen förlorat sin starkaste grundsten att finnas till för de mest behövande. Francis Bacons ord är alltjämt aktuella. Kunskap är makt och detta gör att människor ständigt, vare sig det är medvetet eller ej, har ett behov av ett livslångt lärande. Troligen kommer många fortsättningsvis att söka sig till folkhögskolan, därför att de har lust. Nya folk för med sig sina erfarenheter 102

19 och traditioner, bildningsbegrepp och kulturarv och tar del av och inverkar på den folkhögskola som växte fram i en tid då samhället såg annorlunda ut och andra folk var i behov av skolformen. Noter 1 Detta är en presentation av en påbörjad, men långt ifrån avslutad studie. Därav många frågor och få svar. 2 Min intention är att på nytt se den här TV-serien för att kunna använda mig av den i min forskning. 3 DAGF Erhållit stipendium från Stockholms Arbetareinstitutsförening. 5 Materialet består idag av: 5 gruppintervjuer med elever, 1 enskild intervju med en studierektor, 3 enskilda intervjuer med rektorer, 2 gruppintervjuer och två enskilda intervjuer med lärare, 1 föredrag av en f.d. rektor, 1 intervju med en f.d. folkhögskolelärare samt en intervju med författarens morfar, f.d. folkhögskoleelev. Endast utvalda delar av materialet presenteras i den här artikeln. Informanterna är av praktiska skäl anonymiserade. Eleverna presenteras med fingerat namn, ålder samt skola. Personalen presenteras med fingerat namn samt yrke. 6 Sven, lärare. 7 Tengberg 1967, s Sohlman, så som citerat i Tengberg 1967, s. 78f. 9 Redan 1869 startade, med inspiration från Grundtvig, den första kvinnofolkhögskolan i Sverige för kvinnor från alla stånden. Dock fanns skolan endast under en sommar (se Larsson 1997, s. 98). 10 Larsson 1997, s. 69f. 11 se Vestlund Margareta, rektor. 13 Lena, studierektor. 14 Folkets bok 1906, s Arbetarens uppslagsbok 1907, s Nordisk familjebok 1927, s Svensk uppslagsbok 1948, s Tidens lexikon 1957, s Lilla uppslagsboken 1966, s Bonniers lexikon 1966, s. 168f. 21 Bonniers 3-bandslexikon 1970, s Nationalencyklopedin 1991, s Foucault 1993, s. 7ff. 24 se Joll 1977; Johansson/Miegel 1996, s se Bourdieu 1986, jfr. Svanberg Hård

20 27 Kristina, lärare. 28 Axel 20 år och Johan 21 år, elever på Helsjöns folkhögskola höstterminen Naslim 35 år, elev på Göteborgs folkhögskola höstterminen jfr. Eriksson En liknande tanke finns även bakom relativt nya högskolor, t.ex. vid Södertörn i Flemingsberg utanför Stockholm. 31 Mårten 40 år och Susanna 31 år, elever på Göteborgs folkhögskola höstterminen Frank, rektor. 33 Lena, studierektor. 34 Gustav 22 år, elev på Wendelsbergs folkhögskola höstterminen Ulrika 21 år, elev på Wendelsbergs folkhögskola höstterminen Helle, lärare. 37 Delors 1997, s Delors 1997, s. 15f. 39 Gustavsson 1996, s Frank, rektor. 41 Så här ser det ut idag men det finns planer på ändring den övre gränsen för rätten till studiemedel höjs från femtio år till femtiofyra och den begränsade rätten höjs från fyrtioett till fyrtiofem. 104 Referenser Arbetarens uppslagsbok. Del 1. Stockholm: A.B. Weijmers Bokförlag AB, Bonniers lexikon. Band 5. Stockholm: Albert Bonniers förlag, Bonniers 3-bandslexikon. Stockholm: Albert Bonniers förlag, Bourdieu, Pierre: Kultursociologiska texter. Stockholm: Salamander, Bourdieu, Pierre: Kultur och kritik. Göteborg: Daidalos, Delors, Jaques: Utbildning: den nödvändiga utopin. Stockholm: Svenska Unescorådet, Eriksson, Lisbeth: Jag kommer aldrig att tillhöra det här samhället Om invandrare integration folkhögskola. Linköping: Linköpings universitet, Folkets bok. 1:a bandet. Stockholm: Fröléen & comp., Foucault, Michel: Diskursens ordning. Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion, Gustavsson, Bernt: Bildning i vår tid. Om bildningens möjligheter och villkor i det moderna samhället. Stockholm: Wahlström & Widstrand, Johansson, Thomas; Miegel, Fredrik: Kultursociologi. Lund: Studentlitteratur, Joll, James: Gramsci. Glasgow: Fontana/Collins, Larsson, Berit: Ljus och upplysning äfven för qvinnan. Kvinnors medborgarbildning i den svenska folkhögskolan Göteborg: Anamma, Lilla uppslagsboken. Malmö: Förlagshuset Norden, Nationalencyklopedin. Band 6. Höganäs: Bra Böcker, Nordisk familjebok. Stockholm: AB Familjeboks förlag, Svanberg Hård, Helene: Informellt lärande. En studie av lärprocesser i folkhögskolemiljö. Linköping: Linköpings universitet, Svensk uppslagsbok. Malmö: Förlagshuset Norden AB, Tengberg, Eric: Folkhögskolans uppkomst i Svensk folkhögskola 100 år. Del 1. Stockholm: Liber, 1967.