SKOGENS VÄRDEN Peter Sylwan

Transkript

1 SKOGENS VÄRDEN Peter Sylwan Inledning Den här texten bygger (nästan) helt på en utredning och analys av professor Sten Nilsson gjord åt Miljömålsberedningen. Utredningen skulle bland annat svara på tre frågor; om behovet av en ny skogspolitik för att bättre nå fram till skogsvårdslagens miljömål, om skogspolitiken och skogsvårdslagen kan förbättras för att ge en bättre miljö och om den nuvarande skogsvårdslagen förhindrar att skogen avverkas med andra metoder än kalhyggesbruket. På de två första frågorna är svaren två tydliga ja. Vi har ett stort behov av att framför allt sätta in skogspolitiken i ett nytt mycket bredare och mer systemorienterat samhälls och landskapsperspektiv för att komma närmare också den nuvarande skogsvårdslagens intentioner men lagen behöver kompletteras. Svaret på den sista frågan är ett för många förvånande nej. Skogsägaren får faktiskt sköta sin skog rätt mycket som han vill under frihet och ansvar bara han sköter den och når fram till skogsvårdslagens två mål; produktionsmål och miljömål. Men miljömålen nås ofta inte därför att miljöhänsynen är villkorad den får inte väsentligt hindra den nuvarande markanvändningen.

2 Skogspolitiken behöver också ett helt nytt mål säger Sten Nilsson. Sätter man in skogen och skogsindustrin i ett nytt mycket bredare och mer systemorienterat samhälls och landskapsperspektiv blir det uppenbart att skogspolitiken och skogsvårdslagen behöver ett nytt och tredje mål det sociala målet. Alla tre målen produktionsmålet, miljömålet och det föreslagna nya sociala målet är och måste ses som varandras jämställda förutsättningar inget kan nås utan de andra. Och inget kan ha prioritet framför det andra. För att nå dem alla behövs därmed ett nytt sätt att se på skogen som sätter in skogens alla värden och många funktioner i ett systemtänkande med ett integrerat landskapsperspektiv. Min uppgift har varit att skriva en svensk, lättläst och förhoppningsvis engagerande fristående text av denna omfattande och innehållsrika utredning. Det betyder förstås att den här uppsatsen bara rymmer en ytlig och förenklad bråkdel av alla de mängder av skarpsynta analyser, spännande iakttagelser och slutsatser som finns i själva utredningen. Den som vill gå på djupet rekommenderas varmt att ta sig till källan. Där kan det dock hända att läsaren inte känner igen allt som står i den här texten. Ett och annat har jag öst ur andra källor jag träffat på under många år som vetenskapsjournalist. Sten Nilsson har dock läst och sett att det som står här stämmer med hans tankar om hur framtidens systemtänkande om skogen behöver utformas och hur vi skall nå fram till en ny vision ett Nationellt Program för skogen. Skogens värden Sveriges skogar är en ovärderlig nationell tillgång. Den ägs och förvaltas till mer än hälften av över enskilda skogsägare, till en fjärdedel av några få stora privata skogsbolag och staten som äger nästan resten. Vad är en skog? Frågar man skogsägaren blir svaret möjligen hans arbetsplats, försörjning, kapitalplacering och pensionsförsäkring. Men också hans jakt-, bär- och svampmark. Tillsamman något som ger henne arbete för dagen, mening i livet och pengar på banken eller bara en plats i tanken därför att hon bor i en stad miltals från det ärvda föräldrahemmet eller den skog som köpts mest för att bara ha den. Frågar man skogsindustrin är skogen deras råvarubas, grunden för Sveriges största exportnäring och omistlig arbetsgivare. För naturforskarna är skogen hemort för stora delar av hela den svenska biologiska mångfalden från vargar över vitryggade hackspettar och älgar till lavar, mossor, svårsedda småkryp och osynliga mikrober. För helg- och semesterfirande stadsbor är den utflyktsmål, rid- och vandringskog. För den snabbväxande turist- och äventyrsbranschen är den basen för deras existens. För hitresande bärplockare från Thailand ger den dem en årsinkomst och sylt till stadsbor utan lingontuvor och plockningslust. Och i den svenska folksjälen antar skogen närmast mytiska och religiösa dimensioner som hemort för sagornas alla älvor, tomtar och troll. För några av alla är skogen allt detta samtidigt. Nu i klimatoch oljekrisens spår har skogen fått ännu ett ansikte. För den vetenskapsoptimistiske visionären är träden i skogen och växterna på åkern bryggan över till det hållbara gröna kunskapssamhället och en grön ekonomi. En ekonomi och ett samhälle där allt mer av det vi vill ha och behöver kommer från gröna system inspirerade av fotosyntesen och drivna av solenergi.

3 Vem man än vänder sig till är skogens värden omistliga sammantagna blir skogen ovärderlig. Kan skogen leverera alla dessa värden samtidigt och till alla? Det är det ingen som vet. Troligen dock över betydligt större områden och mycket mer samtidigt än vi kan föreställer oss idag. Och hur blir det om 40 år eller 100? Skogens träd växer (ännu så länge?) långsamt och vad vi gör med skogen idag avgör vilka värden och hur snabbt den kan leverera i morgon. Över denna ytterst komplexa och mångfacetterade mosaik av skogens nutida och framtida värden och hur de skall kunna utvecklas och bevaras borde vi förstås ha någon sorts överblick. En vision och ett program för vad vi vill med skogen och hur vi skall komma dit? En vision som kan delas av de flesta som äger, brukar, använder och sätter värde på skogen om det så bara är deras drömmars skog som de aldrig kommer att besöka. En vision som också innehåller mekanismer och institutioner som på ett konstruktivt sätt kan låta alla skogens intressenter mötas för att se var deras intressen sammanfaller, vari de skiljer sig, hitta samsyn och framförallt ser på framtiden och vad forskning, förändring och samhällsinsatser kan göra för att så många som möjligt skall få så mycket som möjligt så samtidigt och över så stor yta som möjligt. Det enögda Skogslandet Sverige. Sverige är en skogsnation mer än hälften av Sverige totala yta är täckt av skog. Den större delen är också produktiv skogsmark. Mark som levererar råvaror till sågverk, massafabriker och värmeverk. Skogen och skogsindustrin svarar för Sveriges största nettoinkomster från exporten och en ansenlig del av sysselsättning och inkomster i glesbygd. Sverige har fortfarande fast i vikande grad en internationellt ledande ställning bland världens skogsnationer. Här växer bara 1% av världens skogar men Sverige står för 10% av den globala produktionen av virke, massa och papper. Skogen och skogsindustrins historiska roll tillsammans med jordbruket i Sveriges förvandling från bondeland till industrination är svår att överskatta. Förvandlingen från bonde- och naturskog till dagens industriskog gav arbete, löner, skatter, kapital, produkter och exportinkomster. Det som var bra för skogsindustrin var bra för Sverige. Inte underligt att allt som hade med skogen att göra skogspolitik, lagar, utbildning, forskning, infrastruktur under nästan hundra år varit inriktad mot just detta och nästan enbart detta att optimera flödet av mätbara nyttigheter ur skogen. Den skogsvårdslag vi hade fram till 1993 reglerade också i detalj vad en enskild skogsägare fick och inte fick göra på sin mark. Plantering, röjning, gallring, tillväxt avverkning allt hade sina idealtider och idealmått och idealmetoder utforskade, uppmätta, utsatta, rådgivna och försedda med sanktioner om de inte följdes allt med det enda målet att ingen skulle misshushålla med marken till förfång för samhällsekonomin. I den skogsbruksmodell som dominerade hade lövträd knappast någon plats, den mest rationella avverkningsformen var stora kalhyggen med markberedning, återplanteringen eller självföryngring. Under 1900-talet ledde det till att Sverige fick ett nytt skogsansikte. En skog dominerad av stora områden av likformiga planteringar av jämngamla träd. Mätt i antal träd och volym virke per yta skogsmark har politiken och praktiken varit en dundrande succé. Sverige har aldrig

4 haft så mycket och starkt växande skog som nu och av den totala årliga tillväxten i skogar avverkas långt ifrån allt. Skogens värde växer. Försvunna värden. Men inte alla värden. Så gott som samtliga skogens andra värden fick under talet stryka på foten för de värden som gick att räkna hem i skogsindustrins och nationalekonomins balansräkningar. Djupare ekologiska insikter, nya kunskaper om förlorade naturvärden, allt tyngre kritik från en allt kunnigare och mer välformulerade miljörörelse, konsumentbojkotter och starka protester från människor på landsbygden som fått sin livsmiljö kraftigt förändrad och stadsbor som inte längre kände igen sin skog, ledde fram till ny skogspolitik och en ny skogsvårdslag Med den handlade ett uthålligt skogsbruk inte längre bara om att avverka, beskoga, sköta och sträva efter största möjliga produktion. Samtidigt som de flesta tvingande detaljregler togs bort om hur markägaren skulle sköta sin skog för största möjliga produktion, tillkom nya regler för hur skogsägarna skulle ta miljö- och naturhänsyn. Nu skall skogen skötas med största möjliga frihet under mesta möjliga ansvar. I anvisningarna om hur markägaren skall ta sitt ansvar sägs att skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att leva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden skall värnas. Produktionsmålet fick ett i lagtexten jämställt tvillingmål miljömålet. Produktionen av virke, ved och värme får inte ske utan att man samtidigt måste bevara den biologiska mångfalden, värna kulturmiljön och beakta de sociala aspekterna. Hur det borde gå till specificeras i en lång rad rekommenderande hänsynsformuleringar om att Inte göra för stora hyggen. Lämna impedimenten (lågproducerande områden) orörda. Undvika att skada hänsynskrävande biotoper och värdefulla kulturmiljöer Vara särskilt försiktig när en avverkning berör områden där det finns ovanliga växter och djur. Bevara lövinslag i barrskog under beståndets hela växttid. Lämna de skyddszoner som behövs mot vatten, impediment, jordbruksmark och bebyggelse. Alltid lämna kvar ett antal äldre träd på hygget, gärna i grupper. Planera avverkning och transporter så att skador på mark och vatten undviks eller begränsas och att planera skogsbilvägar så att skadorna på naturen och kulturmiljön blir så små som möjligt. Systematiska systemfel. Sett till bokstaven och pappret verkar hänsynsrekommendationerna både detaljerade och omfattande. Många människor har dock utomordentligt svårt att få ihop bilden av storskaliga, markberedda kalhyggen och ensartade, jämngamla barrskogar, förstörda fritids- och boendemiljöer med skogsvårdslagen hänsynsparagrafer.

5 Tvärtemot mångas fasta övertygelse finns det dock inget i den nuvarande skogsvårdslagen som tvingar den enskilde markägaren att kalhugga sin skog, markbereda och plantera. Skogsvårdslagen kräver bara att hon skall se till att skogen växer och producerar hur man avverkar och sköter skogen lägger sig skogsvårdslagen och skogsstyrelsen inte i - bara det växer och man uppfyller lagens tvillingmål om produktion och miljöhänsyn. Uppenbarligen är det någonting i den skogspolitiska processen som inte fungerar. Trots frihet att välja skogsbruksmetoder är rådgivningen på marken begränsad till i huvudsak trakthyggesbruket, forskningen har inte funnit fram till tillräckligt många alternativa skogsbruksmetoder, utvärderingen av de alternativ som finns är bristfällig för att nu bara peka på några brister i processen. Läser man bara skogsvårdslagens paragrafer och anvisningar borde emellertid allt vara frid och fröjd och kritiken mot skogsbruket tillhöra förra seklet. Men det gör den inte. Kritiken har inte tystnat kanske har den till och med ökat trots att skogsbruket har gjort påtagliga insatser för att följa hänsynsrekommendationerna. Stora ansträngningar har gjorts för att öka biodiversiteten fast forskningen kan inte säga säkert om åtgärderna har gett någon verklig effekt. Områden med gammal skog har ökat, lövträden blir fler, mängden död ved ökar på hyggena, ädellövskogarna växer, kalhyggen har blivit mindre, hyggesplöjningen har upphört, ytan skog som certifierats enligt krav som är tuffare än skogsvårdslagen har ökat, mängden skog som frivilligt sparats åt naturvården har ökat. Så varför tystnar inte kritiken? Våren 2012 fick den en mycket uppmärksammad form i en lång artikelserie i Dagens Nyheter Skogen Vi Ärvde återpublicerad och kompletterad senare i en bok med samma namn. Även om skogsfolk av facket hittar detaljer i texten som inte stämde med deras kunskaper om skog underligt vore det väl annars så stämmer den övergripande beskrivningen av mycket som händer i skogen också med andra skogsmänniskors av facket egna erfarenheter. Framförallt fick artiklar och bok ett massiv gensvar i den offentliga debatten om skogen. Det finns tillräckligt många iakttagelser och undersökningar för att säga att stora delar av svenskt skogsbruk inte sker och i vart fall inte uppfattas ske i enlighet med den skogsvårdslag vi har och de anvisningar den innehåller. Skogsvårdsstyrelsen egna undersökningar visar också att mer än 30 % av alla slutavverkningar i skogen bryter mot intentionerna i skogsvårdslagen. Skogsindustrin har protesterat mot beräkningarna och kommit fram till andra och lägre siffror men tycks ha räknat på hur skogs som certifierats enligt delvis tuffare krav och delvis lägre krav än skogsvårdslagen, inte fyllt kraven i certifieringen. Att man inte kan hitta en gemensam grund för att mäta hur väl skogsbruket sköter sin frihet under ansvar är i sig anmärkningsvärt. Ett svar att hålla sig till och planera efter borde kunna ges av oberoende forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet. Men någon sådan systematisk forskning finns inte i Sverige. Många människors har också egna erfarenheter av stora brutala, hyggesplöjda kalavverkningar med stora markskador, sönderkörda skogsvägar och utan några

6 skyddande skogsbarriär mot sjöar och vattendrag, impediment som försvunnit, kända och kära rid- och vandringsstigar som försvunnit och hus som köpts just därför att de låg inbäddade i skog men plötsligt fått tomtgräns mot ett väldigt rishöljt och svårframkomligt kalhygge. Förklaringen till vad som många ser som direkta brott mot det ena av skogsvårdslagens tvillingmål miljömålet ryms troligen i första hand inom ett tillägg till anvisningarna om de hänsynsregler man bör följa. Den hänsyn samhället kräver av skogsbrukarna får nämligen inte vara så omfattande att den nuvarande markanvändningen avsevärt försvåras. Om vad som menas med avsevärt försvåras har man rimligen helt olika uppfattningar beroende på vilka värden man anser att den nuvarande markanvändningen leder till och bör leda till. Att det finns få rättsfall där skogsbrukare åtalats och fällts för brott mot skogsvårdslagens miljömål trots att vittnena om dem är många måste rimligen skrivas på denna gummiformulerings konto. Det finns dessutom en opinion (oklart hur stor) som inte tycker att skogsvårdslagens hänsynregler är tillräckligt tuffa. Nya värden och värderingar Men det är inte bara skogen som fått ett nytt ansikte. De som ser på skogen har också fått nya ansikten och kommer att få ännu fler nya ansikten. Sverige är det land inom EU som har den snabbaste urbaniseringen. Redan nu bor nästan 90 % av Sveriges befolkning i tätort och enligt OECD kommer 86 % av den rika befolkningen världen att bo i storstäder 2050 mot 77 % Och i demokratiskt styrda marknadsekonomier är det konsumenternas värderingar och val som bestämmer de lagar och regler som avgör skogsbrukarnas villkor oavsett hur de kommer fram till dem och oberoende av vilka val och värderingar de bör ha och göra sett från skogsbrukets och skogsägarnas horisont. Den skogsvårdslag vi fick 1993 speglar antagligen bara början på en förvandling av synen på och bruket av skogen. En förvandling som troligen blir minst lika stor som bytet från bonde- och naturskog till industriskog. I en alltmer globaliserad tjänsteoch kunskapsekonomi så är de just det som gäller tjänster och kunskaper. Hur bra vi är på att ta vara på skogens alla nya och nygamla värden och tjänster avgör om Sverige kan behålla sin plats som en av världens ledande skogsnationer. Och detta är viktigt. Om vi förmår läsa tidens tecken och tolka dem rätt har Sverige goda förutsättningar att behålla sin position och gå i spetsen för en ny och modern syn på och användning av skogen. Kritiken från miljö- och naturvården och bekräftande undersökningar handlar i första hand om förlorad biologisk mångfald, förstörda ekosystemtjänster, förlorade sociala värden och därmed en befarad försämring av skogsbrukets långsiktiga ekologiska och sociala hållbarhet. Genomslaget i opinion och debatt är förstås kopplat till miljökritiken men har också andra grunder; förlusten av stora estetiska, sociala och kulturella värden. Många människors kunskaper om och känslan för biologisk mångfald, näringsläckage, klimatnytta och andra ekosystem(o)tjänster är

7 rimligen begränsad. I vart fall i jämförelse med vad de kan veta och känna för en skog som förfulas, landskap som förändras och sociala och kulturella värden som går förlorade. Det vi upplever som fult uppfattar vi instinktivt och snabbt och därmed svårändrat också som fel. Olika människor har olika syn på vad som är vackert och vad som är fult. Men bara för att vi tänker olika om estetiken kan vi inte bortse från den. Vårt estetiska sinne är det instrument vi instinktivt använder för att blixtsnabbt dömma om vi gillar eller inte gillar det vi ser. Oavsett vad vi talar om kalhyggen, energiskogar, nya trädslag, förädlade träd, gödsel i skogen, röjning så kommer skogens estetik vara en viktig fråga att fundera över för den markägare och skogsbrukare som söker allmänhetens tillit och förtroende. Vår tids forskning om människa och miljö håller nu också på att ge oss nya kunskaper om hur starkt vi påverkas till kropp, själ och hälsa av landskap och naturmiljöer som vi upplever som positiva eller negativa. I den nuvarande skogsvårdslagens portalparagraf är produktionsmålen och miljömålen jämställda. I förklarings- och hänsynstexterna till miljömålet nämns förvisso skogens sociala och kulturella värde. Men med urbaniseringen, de nya kunskaper som växer fram om relationen mellan människan och landskapet och de förskjutningar vi ser i samhället av värden och värderingar, borde skogens sociala värden explicit hamna på jämställd fot med produktionsmålet och miljömålet också i skogsvårdslagens portalparagraf. Dessutom kan förklaringar och förtydliganden inte innehålla några reservationer som ger det ena målet företräde framför det andra. Givet alla dess nya värden, villkor och funktioner som vi tillmäter och som växer fram kring skogen är det uppenbart att skogspolitikens nuvarande aktörer är för få och orimligen kan ha full överblick. I en ny skogspolitisk process för ett hållbart markbruk är det oundgängligen nödvändigt att basen för den skogspolitiska processen vidgas rejält. Framförallt måste den engagera intressenter som kan klarlägga och hantera skogens sociala värde. Plattor hotar papper. Den globala tjänste- och kunskapsekonomin håller också på att radikalt förändra marknaden för de traditionella svenska skogsprodukterna. Det är förstå ingen plötslig händelse utan en process som pågått så länge det funnits en skogsindustri i Sverige. Tack vara att hela tiden ladda sina produkter med nya och djupare kunskaper och mer kvalificerade egenskaper och tjänster och sina industrier med allt effektivare och mer raffinerade teknologi har svensk skogsindustri kunnat behålla sin konkurrenskraft. Sveriges har bara 1 % av världens skogar men svarar för 10% av den globala marknaden av förädlade skogsprodukter. Det nya är att vi inte längre har något industriellt teknologiskt försprång i förhållande till världens nya tigerlejon- eller pumaekonomier. Allt det vi förr var tämligen ensamma om tack vare barrträdens långa fibrer och hög teknologi kan numera göras med högre teknologi och av kortare fibrer från mer snabbväxande träd i Asien, Afrika och Latinamerika. Det är också där som marknaden finns och växer och det är där marknaderna finns som de nya massa- och pappersfabrikerna kommer att byggas i framtiden. The West är inte längre the Best här där vi med IT samhällets hjälp äntligen är på väg

8 att befria tidningsbudet från hans fakirtidiga morgonvandringar i tröstlösa trappor. Det papperslösa kontoret kommer möjligen så småningom, men det dagstidningsfria samhället är redan en bra bit på väg via läsplattor och superlättunna lap-tops. De få pappersmarknader som växer i väst är kartong och wellpapp som rider på IT-vågens växande varuflöden och dess behov av transportsäkra förpackningar ända hem till dörren. Den skogsindustri som vill fortsätta att kalla sig skogsindustri måste antingen flytta eller förädla fibern ännu mer. Växande träd är inget annat än levande kolfällor. Av sol, vind, vatten och jordens salter plockar den gröna växten ihop andlöst eleganta och komplexa kemiska kedjor av kol och väte kolväten. Det tidningspapper som snart är ute kunde lika gärna varit gjort av olja men det betyder också att de fibrer vi nu gör tidningspapper av lika gärna kan användas för att tillverka allt det vi nu gör av olja och kol och en lång rad andra nya intressanta material som vi idag inte kan göra av fossilt kol och olja. Skogsindustrin på hugget meddelar också att de räknar med att fördubbla förädlingsvärdet i produktionen fram till 2030 och att hälften av den ökningen skall komma från helt nya produkter. Strängt taget är skogens träd och åkerns växter de enda möjligheterna vi på Jorden har för att fylla på våra förråd. Allt annat vi gör bortom det vi kan nyskapa eller återanvända med hjälp av solenergi och fotosyntesen är i grunden inte hållbart på sikt. Ett samhälle på väg mot en hållbar utveckling kommer i växande grad att byggas på vad vi kan få av gröna system eller material och metoder som i någon dimension utgår från solenergi, redan utvunna och återbrukade råvaror och biologins egna material, metoder och mekanismer. Grön ekonomi håller på att bli ett begrepp i den ekonomisk/politiska debatten och handlar dels om ett grönare skogs- och jordbruk men framför allt om att energi och material från jord och skog skall ersätta energi och material från kol och olja. Skogen och jorden hade avgörande strategiska roller i förvandlingen från bondeland till industriland. I förvandlingen från industriland till det gröna kunskapssamhället kan jord och skog återigen spela avgörande strategiska roller. Från vilket håll och med vems ögon man än betraktar skogen vill vi att den skall förse oss med fler produkter och tjänster. Trycket på skogen att leverera stiger. Och skogen kan leverera. Förbättrad skogsvård, förädlade plantor, nya trädslag, gödsling av skogen och på sikt med nya metoder att förädla skogens träd kommer forskarna troligen att både kunna ge träden nya egenskaper och framför allt öka deras förmåga att växa fort. Framtidens träd kommer att bli bättre och snabbare på att förvandla flyktig sol, luft, vatten och salter till fast materia. Träd växer långsamt och blommar ofta sent i livet. Förädling genom korsning och urval tar tid lång tid. Vår tids bioforskning ställer i utsikt betydligt snabbare väg till förädlade träd. Skogens träd har sannolikt lika stor potential att förädlas till både egenskaper och växtförmåga som jordbrukets växter. Och då talar vi om flera hundra procents snabbare tillväxt. Sett i perspektiven av förlorade marknader, förändrade värderingar, ny teknik för nya produkter, skogsbioteknikens framväxt och de växande förväntningarna på en grön ekonomi och en hållbar samhällsutveckling så står skogen och

9 skogsbruket inför dramatiska förändringar och omställningar. De omställningarna kan knappast pareras och de nya möjligheterna tas till vara utan en kraftfull medverkan från samhällets sida. Både i form av kvalificerad forskning och institutionella förändringar som matchar den nya tidens krav. Stadigt på tre ben. Den vision vi borde enas om måste ha ett grundläggande produktionsmål långsiktigt och hållbart för all framtid eller åtminstone så länge evigheten varar. Måttstocken kan rimligen hämtas från historien den svenska skogen har vuxit hållbart här i minst år och på den globala tidsskalan räknas skogens hållbara livshistoria i årmiljoner. Men skogen skall också leverera miljö- och naturvärden, ekosystemtjänster och framför allt också sociala värden. Skogen är ett bokstavligt talat oändligt komplext ekologiskt system. Den grundläggande förutsättningen för dess långsiktiga produktionsförmåga är en bibehållen biologisk mångfald. I en skogsvision för framtiden är ett vetenskapsbaserat miljömål inte en restriktion jämställd med produktionsmålet. Det är själva förutsättningen för en långsiktigt hållbar produktion. Vetenskapen är dock de preliminära sanningarnas evigt oavslutade projekt. Vi vet inte idag vad vi kommer att veta eller inte veta i morgon. De miljömål, nivån och komplexitet för den biologiska mångfald som vi bestämmer oss för att sätta idag måste ha ordentlig marginal för det vi inte vet om morgondagen. Dels som en nödvändig försäkring för framtiden och dels som ett uttryck för människan respekt för andra levande arter. Men människan lever inte av bröd allenast och inte av ved och virke heller. Men om inte den ved och det virke vi behöver kommer från skogar som väljare och konsumenter kan acceptera så blir det ingen ved och inget virke heller åtminstone inte utan onödiga konflikter. Skogens förmåga att leverera sociala tjänster och skogsägarens förmåga hålla sams med och vinna tillit från samhället blir därmed också en förutsättning för skogens långsiktiga produktionsförmåga. De flesta sociala tjänster vi vill ha av skogen inklusive bevarandet och vården av skogens kulturella värden är i sin tur helt knutna till produktionen och skötseln av skogen. Den rena orörda naturskogen rymmer stora biologiska värden och innehåller andra höga sociala och kulturella värden än den väl skötta produktionsskogen. Det är i de rätt skötta produktionsskogarnas olika faser och varierande skötselrutiner som många av skogens sociala värden i bästa fall uppstår. Därmed blir det tydligt hur de tre mål som rimligen kommer att ligga till grund för en gemensam skogsvision produktionsmålet, miljömålet och det sociala målet är ömsesidigt beroende av varandra. Inget har prioritet framför det andra. De är varandras förutsättningar. Villkor för vision. Vägen till visionen måste dras längs några givna grundförutsättningar som svårligen kan ändras och om vilka det råder enighet i stort. En är de internationella överenskommelser som Sverige ingått för att skydda den biologiska mångfalden och garantera ett långsiktigt hållbart skogsbruk. Överenskommelser som bland annat innebär att 17% av skogsmarken skall skyddas för att bevara den biologiska mångfalden.

10 En annan grundförutsättning är den enskilda äganderätten. Den är för det första ett demokratiskt fundament och en grundbult i marknadsekonomin. Dessutom - utan markägarnas rätt att själva bestämma över sin mark hur de skall avverka, beskoga, sköta, avverka och dra nytta av skogens värde får vi inget livskraftigt och levande skogsbruk. Men äganderätten till skog och mark är lika lite villkorslös som äganderätten till en bil, ett hus, kapital eller vad det än är vi äger. Äganderättens gränser är reglerade och kommer att vara reglerade. Men den behöver troligen inte vara mer reglerad än idag bara annorlunda. Det är inte rimligt och möjligt att gå tillbaka till den detaljreglering av skogsägandet som gällde i skogsvårdslagen före Den frihet under ansvar som etablerades med 1993 års skogsvårdslag har kommit för att stanna. Men med stor frihet följer också ett sort ansvar. Den tredje grundförutsättningen är allemansrätten. Inte heller allemansrätten är någon villkorslös rätt. Men även för allemansrätten är det vare sig möjligt eller önskvärt att tala om nya detaljregleringar. Också för allemansrätten är det frihet under ansvar som kommer att gälla i framtidens skogsvision. Ett detaljreglerat skogsbruk är också omöjligt av ett annat skäl det går inte. Det är för svårt. Komplexiteten i de sam- med och motverkande krav, villkor och värden som gäller för framtidens skogar är för stor. Alla delmål och redskap som behövs för att nå de tre övergripande produktions-, miljö- och sociala målen varierar också med ägandet, marknaden, tiden, orten och inte mist klimatet och klimatförändringen. Hur, stilig, välmenande vetenskapligt och politiskt korrekt en detaljerad skogsvårdslag än skrivs i ett dylikt nystan av viljor och villkor är den dömd att misslyckas. Alla som är berörda kommer ändå att göra som de vill och finner bäst för att nå vad de tycker är lämpligast. Skogspolitikens stora utmaning är att ge förutsättningar och kunskaper för att det som skogsbrukarna uppfattar som vara i deras intressen också uppfattas av omgivningen som att de ligger i deras intressen. Dialog för intressenter Vad vi enskilda människor har för åsikter om skogen avgörs av våra känslor, värderingar och kunskaper och precis i den ordningen. Den som vill ändra på kunskaperna måste börja med känslorna. Den saken görs enklast och säkrast i dialog mellan människor som visar respekt för varandra. Den säkraste och rimligaste vägen för att nå alla mål och delmål i skogsförvaltningen och skogspolitiken handlar inte om detaljregler och att peka med hela handen. Den tiden är för länge sedan förbi när skogsvaktaren och jägmästaren var klädda i uniform och organisationen inom den samlade skogsförvaltningen påminde om en militär beslutsordning. I vår tid kommer människor som berörs av varandras liv och verksamhet överens om vad som är bäst för alla genom dialog och förhandlingar mellan alla indragna och jämbördiga parter. Men dialog och förhandlingar om vad som skall bli bra i framtiden måste handla om vad som kommer och inte om vad som har gått fel i det förgångna. En ny skogspolitisk process har behov av ett nytt institutionella verktyg på lokal, regional, nationell och internationell nivå. På den lokala och regionala nivån möjligen partssammansatta nämnder som kan ta emot anmälningar i förväg när någon planerar åtgärder i skogen som ger storskaliga förändringar i landskapet.

11 Nämnder som kan organisera öppna hearings, samtal och dialog med alla som berörs. Förslaget kan möjligen ses som radikalt och nytt för skog och landskap men är ju ett välkänt inslag i den svenska förvaltningen och väl förankrat i svensk demokratisk tradition i andra sammanhang. Vägbyggen, nya stadsplaner och fastighetsförrättningar, alla skall kungöras i förtid och bedömas av de som berörs i olika varianter av samråd och medinflytande. Dags att förbereda för en dialog om skogen som ger en gemensam överenskommelse i förväg innan någon drar i gång några skogsbruksplaner som för med sig större förändringar i landskapet och av skogens värden. Och så förstås en uppföljning i efterhand för att se om överenskommelsen har hållit. Den här föreslagna nyordningen kommer förstås att ställa stora och nya krav på skogssverige. Organisation, utbildning, forskning, rådgivning, uppföljning och kontroller mycket blir helt nytt, annat måste ändras och en hel del kompletteras. Villkoren och bestämmelserna för när en markägare i förväg måste anmäla vad han vill göra och samtala om saken med de som berörs, måste förstås bestämmas av samhället i sin helhet. De villkoren och samtalen måste i sin tur präglas av ett avancerat systemtänkande alla bitar hänger ihop med alla andra. Vad som händer i skogen måste ses ur ett integrerat landskaps- och mångbruksperspektiv. Hur och var de yttre ramarna skall sättas och målen beskrivas måste ske i en öppen och transparent process med öppna webbsända hearings där alla berörda parter är indragna; markägarna, friluftslivet, skogsindustrin, egnahemsägare, naturvårdsorganisationer, miljörörelsen..men om detaljerna måste man komma överens om nära marken. Många markägare ser människor som använder allemansrätten eller har uppfattningar om skogen som problem som skall hanteras. Andra ser människor som tar sig ut i deras skog eller har åsikter om skog och skogsvård som en resurs värd att ta till vara. Ibland till och med som en källa för nya idéer om hur man kan sköta skogen för att nå fler och nya sätt att skapa en lönsam skog. Med tanke på de tre huvudmålens ömsesidiga beroende av varandra är medborgaren som resurs rimligen det synsätt som ger bäst utdelning. Rutiner med föranmälan av stora skogsprojekt, dialog och överenskommelse med hjälp av kvalificerade rådgivare och en oberoende uppföljning och feedback för framtida slutsatser är rimligen som gjorda för att bäst ta vara på den utdelningen. Skilda skalor Systemtänkande och ett integrerat mångbruks- och landskapsperspektiv är också nödvändig för att hantera den mest svårlösta skogspolitiska frågan; att skogens värdeskalor är så skilda åt i tid och rum. Hur skall man beräkna och fördela bördorna och vinsterna av alla de olika värden skogen har och skapar? Produktionsmålet går att räkna på. Flödet av virke ur skogen är koncentrerat i tid och rum, det har ett pris och arbetet med att plantera, sköta och avverka skogen har en kostnad. Allt har sina beräkningsbara värden i form av prislappar på inköp, maskiner, löner, och skatter ända in i bruttonationalprodukten. Hur nödvändiga de två andra målen än är för att realisera värdena i det första så försvinner de lätt i morgondimman över ett storskaligt landskap och kan bara räknas hem i ett långt

12 tidsperspektiv och på stort avstånd. Kanske bara i form av som några mer välmående, mindre sjuka och något lyckligare skogsbesökande innevånare i ett land långt borta. I en del skogar nära tätorter eller i landskap som är stora turistmagneter går det förstås lättare att sätta pris på både miljö- och sociala värden. Men skogsägaren som skapat de värden det går att sätta pris på hur skall hon på få betalt för det? Och vilket är hennes intresse för att bevara och utveckla ett värde hon inte kan få del av när virkesvärdet istället trillar ut i reda pengar så fort skogen huggs ner och företaget med äventyrsturismen förlorar sin inkomst? Lösningen heter förstås samtal, dialog och förhandlingar. I det här fallet är det ju också någorlunda lätt att se vem som skall samtala med vem. Självklart skogsägar(na) och företaget som tjänar pengar på skogsäventyren men också kommunen och länsstyrelsen. En skog som sköts med avsikt att också ge rekreation och upplevelser är ju tillgänglig för alla. Andra av skogens värden försvinner in i en allmän kollektiv samhällsnytta men bara om skogsägaren tar på sig extra kostnader eller avstår från inkomster. Några kostnader och förluster kan kanske självklart skrivas på den egna långsiktiga lönsamhetens konto. Andra är värda att ta eller förlora för den sociala respektens och grannglädjens skull. Andra går kanske att trolla bort genom ett nytt sätt att bruka skogen. Den offentliga debatten om vad man vinner eller förlorar på olika sätt att bruka skogen sitter fast i två nerkörda hjulspår kalhyggesbruket och kontinuitetsskogsbruket. I verkligheten sköter skogsägarna sina skogar efter eget huvud och efter kanske lika många blandformer som det finns skogsägare. Blandformer av allt mellan kalhyggen med plantering och att bara hugga ner de stora träden, låta skogen föryngra sig själv och röja sig fram till ny storvuxen skog. Mellan och bortom extremerna borde forskning och utveckling kunna berätta om en rad olika varianter på skogsskötsel som kan ge vackra och produktiva skogar med höga estetiska, ekologiska och ekonomiska värden Men hur många äger skogen? I många fall kan vare sig produktionsmål, miljömål eller det sociala målet nås med mindre än att många markägare samverkar över stor yta. Att organisera sig tillsammans för att förvalta och förädla gemensamma resurser är dock inget nytt framför allt inte på landsbygden. Folkrörelsesverige har sina rötter i landsbygdens alla mejeriföreningar, fryshusföreningar, utsädesföreningar, slakteriföreningar, skogsägarföreningar Och älgen går över alla gränser. Hur markägarna gemensamt förvaltar en gränsöverskridande älgstam kan kanske tjäna som modell för hur de också kan förvalta hela skogen. För viltförvaltningen sätter samhället upp de övergripande målen via Naturvårdsverket. Hur de skall nås och viltet förvaltas i praktikens alla detaljer är en fråga om samtal och dialog mellan länsstyrelsen, markägare och jägare. Den kollektiva viltförvaltningens sociala och materiella belöningar är dock tämligen gripbara och handfasta både i tid och rum. Hur man tar reda på, värderar, sätter pris på nyttan och fördelar vinster av kollektiv förvaltning för samhällets, medborgarnas och den biologiska mångfaldens skull, är betydligt svårare.

13 Hur allt det här skall göras och hur skogens värden skall fördelas är rimligen en fråga för avancerad ekonomisk och socialpolitisk forskning. Det är svårt att överskatta forskningens roll för att jämka samman skogens olika värdeskalor. Den ena som räknas i prissatta flöden av pengar produkter och och den andra som (ännu) inte har ett pris och som handlar om skogens tillstånd. Att den bara är och förser oss med svår(o)värderliga sociala och ekologiska tjänster. Det är en stor och angelägen uppgift för forskningen och skogspolitiken. Forskning för framtiden. Forskningens roll för skogsförvaltningen och skogspolitiken är svår att överskatta. Vi behöver veta mycket mer om hur man sätter pris på skogens värde. Utan fungerande instrument för att mäta skogens olika värden och översätta dem till samma skala i tid och rum får vi ingen grön ekonomi och grönt samhälle. Vägen dit kräver också att vi vet mycket mer om människan i skogen. På SLU lär vi oss allt om hur man skall sköta träd, hörde jag en gång från en jägmästare. Men det första vi måste lära oss när vi kommer ut i skogen det är hur man sköter människor, fortsatte han. I en skogspolitisk process som bygger på dialog och samtal mellan alla intressenter i processen är science understanding of public mycket viktigare än public understanding of science. Den insikten borde få långtgående konsekvenser för skogsrikets alla fackutbildade och för både utbildning och forskning. En skogspolitisk process som bygger på systemanalys, av ett mångformigt skogsbruk i ett integrerat landskapsperspektiv kräver samhällsvetenskap, socialpsykologi och humaniora och de är inga prioriterade områden inom den skogliga utbildningen och forskningen. Det borde de bli. Vi behöver mycket mer och mycket mer avancerad forskning kring hela den skogspolitiska processen. Kunskaper om och förståelsen av hur människor känner, tänker och tycker och varför de gör som de gör kommer också att få allt större betydelse. Den kunskap och teknik som växer fram i den nya och alltmer avancerade biologiska forskningens spår blir också allt svårare att förstå utan egen avancerad vetenskaplig kunskap. Därmed är den också lätt att uppfatta och beskriva som skrämmande och något som verkligen inte skall ut i skogen. Ny teknik och ny kunskap måste gå att försvara både estetiskt och etiskt och gå att förena med människors värderingar. Kunskapskommunikation är en central strategisk resurs i kunskapssamhället. Kunskap utan kommunikation i bägge riktningarna är lika värdelös som vind utan segel. Eller om det nu är segel utan vind. Hur klimatförändringen påverkar skogen och vilken roll skogen själv spelar i klimatförändringen är också en central forskningsfråga. Hur vi avverkar och återbeskogar efter en avverkning och till vad vi använder skogens produkter har stor betydelse för kolbalansen mellan marken och atmosfären. Olika sätt att avverka frigör olika stora mängder växthusgaser. Växande skog suger i sig mellan 1 och 10 ton koldioxid per hektar och låser in den i mark och växter. Hur snabbt skogen

14 återtar sin roll som kolsänka efter avverkning påverkas både av hur vi avverkar och metoderna för återbeskogning. Skog som används för att bygga hus med låser in mer koldioxid under längre tid än skog som via andra produkter så småningom blir avfall i sopförbränningen. Hur skogen bäst skall brukas och användas för att minimera klimatskadan och maximera klimatnyttan är en fråga för forskningen. För att förverkliga den systemorienterade nya skogspolitiska process som Sten Nilsson föreslår med en integrerad landskapssyn som inkludera skogens alla olika värden behövs en rad nya vetenskapsbaserade kunskaper. Inga av de två (djupa och skyttegravsliknande) huvudspår som den skogspolitiska debatten nu kör längs kan integrera skogspolitikens alla tre föreslagna mål. Analysen och praktiken visar att vare sig kalhyggesbruket eller kontinuitetsskogsbruket kan realisera ens de nuvarande två målen samtidigt och fullt ut. Det måste rimligen finnas en rad olika sätt att odla och avverka skog på som betydligt bättre når fram till alla målen samtidigt. Vilka är en fråga för forskningen. Hur resultaten skall föras ut i skogen och till skogsbrukaren är en fråga om utbildning och rådgivning. Nationellt program för skogen vägen framåt. Nutidens och framtidens skogspolitiska utmaningar är ytterst komplexa. De kan troligen bara hanteras via en vision om ett Nationellt Program för Framtidens Skogar. Ett program som bygger på ett nytt socialt kontrakt mellan staten, medborgarna, skogsindustrin och skogsägarna. Ett nationellt program som bygger på ett tydligt systemtänkande och integrerar skogens många olika värden på tvären över landskapstyper och samhällssektorer. Ett program där skogen och skogsbruket ses som en integrerad del i närings- miljö- och välfärdspolitiken och inte som en sektorsfråga. Ett program som arbetas fram i en lång och öppen process med dialog mellan skogens samtliga olika intressenter. Ett program som ersätter dagens svåröverskådliga och ibland motsägelsefulla och över lång tid och av många olika intressegrupper och myndigheter och departement framtagna regelverk. Nästan vartenda departement med tillhörande förvaltningar som på något sätt har intresse i skogen har haft ett finger med i spelet om hur nuvarande regelverk, rådgivning och använd praktik vuxit fram. Erfarenheten visar också hur varje departement och myndighet i den processen har prioriterat sitt eget ansvarsområde istället för att se till skogen som helhet och som ett integrerat system i hela samhällsutvecklingen. Dessa sakernas svåröverskådliga tillstånd påpekades redan i regeringens proposition 2002/03:122 från utrikesdepartementet. Där konstaterades att; kordinationen och samstämmigheten mellan olika viktiga politiska områden måste förbättras regeringsansvaret för viktiga områden är splittrat mellan för många områden och aktörer, Det har inte hänt mycket för att förbättra situationen sedan Inspiration till hur man formar ett svenskt nationellt program för skogen kan lämpligen inhämtas från de som gått före ute i världen. Sverige i Världen Många av världens skogsnationer har för länge sedan startat en process i riktning mot att komma fram till ett nationellt skogsprogram en National Forest Plan (NFP)

15 med helhetssyn. Flera har också lyckats arbeta sig fram till ett nytt integrerat och systemorienterat nationellt skogspolitiskt program räknade sig FAO (FN s livsmedels och jordbruksorgan) fram till att c:a 130 länder i världen har skaffat sig ett nationellt skogsprogram i den riktning Sten Nilsson föreslår. Sverige har knappt börjat om ens försökt. Inspiration till vägen framåt kan rimligen hämtas från de som har gått före. Finland Hos vår skogsgranne Finland har skogen en än mer central roll i människors medvetande, den kulturella identiteten och för landets ekonomi än i Sverige. Nästan 90% av landets yta (knappt 50% i Sverige) är skog och på varje finne går det nästan dubbelt så mycket skog (4,5 ha) som per svensk ( 2,5 ha). Följaktligen har Finland har en Nationell Forest Plan. I den slår man fast att det finns ett behov av att ha en neutral och överordnad systemsyn på de olika värden skogen erbjuder för att kunna samordna och balansera olika krav. I den NFP som reviderades 2010 och tar sikte på 2015 slår man fast att skogen måste skötas i ett mångbruksperspektiv för att förbättra välfärden. I begreppet välfärd innefattas både landets ekonomi och den enskilde medborgarens välbefinnande och att begreppet välfärd innehåller många både materiella och immateriella faktorer. Finska NFP fram till 2015 vilar på en trebent vision: bättre affärsvillkor för hela skogssektorn och en högre förädlingsgrad av skogens produkter bättre lönsamhet i skogen bättre biologisk mångfald, bättre ekosystemtjänster och mer välfärdstjänster från skogen. Medlen för att nå målen är utveckla en mycket mer mångsidig och större kompetens längs hela skogskedjan från brukare över rådgivare till förädlare. Dessutom satsar finska staten över 200 miljoner /år utöver den ordinarie budgeten i de departement som hanterar skogsfrågorna. Det finska NFP utvecklas i samverkan med intressen som sträcker sig långt utanför skogen. Intressen som alla enats om naturens samlade värde, att skogssektorns lönsamhet och konkurrensförmåga avgörs av hur väl den möter kundernas behov, att hela sektorn är beroende av en mångfacetterad kompetens och att tillit och förtroende mellan alla berörda förutsätter öppenhet och respekt mellan alla olika intressen, grupper och aktörer. Helt riktigt är det finska NFP också försett med en kommunikationsplan. Utan öppen kommunikation med omvärlden får man ingen acceptans för några skogsprogram hur bra, välunderbyggda, överenskomna och förankrade de än är. Skogsprogrammet utvecklas och genomförs under en särskild kommission Skogsrådet som leds av skogs- och jordbruksministern. Medlemmar är

16 representanter från alla större grupper som har intressen i skogens värden. En viktig detalj intressegrupperna finns också representerade i Skogsrådets sekretariat. Det operativa arbetet sker i 6 arbetsgrupper som gör utvärderingar, omvärldsanalyser och framtidsspaningar. Konkurrensförmåga, klimat och energi, biodiversitet/ekosystemtjänster, kultur/rekreation/sociala värden, sektorns kompetensförsörjning och internationella skogsfrågor det är arbetsgruppernas arbetsområden. Den finska skogsvårdslagen är på väg att revideras för att tillåta alternativa skogsbruksmetoder. I detta kommer den att likna vad svensk skogsvårdslag redan tillåter men det svenska skogsbruket långt ifrån alltid utnyttjar. I principen frihet under ansvar kommer de revidering som föreslås göra lagen än mer liberal än den svenska. Till skillnad från Sverige står skogens sociala värden och politikens sociala mål på jämställd fot med de ekonomiska och ekologiska. Och till skillnad från Sverige använder finsk skogspolitik pengar som verktyg. Lån, subventioner och ekonomisk politik ingår bland medlen för att säkra en hållbar virkesproduktion, säkra biodiversiteten, betala för skydd av värdefulla biotoper och skötsel av ekologiskt värdefulla skogsområden. Sammantaget är den finska NFP och skogspolitiska processen präglad av systemtänkande över hela sektorn, är starkt framtidsorienterade, proaktiva i sin policyformulering, konkreta i sina rekommendationer, baserade på inkluderande och deltagande, noggranna i planeringen, kommunikativa och blir utvärderade och reviderade med jämna och regelbundna tillfällen. Tyskland En tredjedel av tyskt land är täckt av skog. 11 miljoner ha fördelat på c:a 80 miljoner ger 0,13 ha skog på varje tysk innevånare. Trots att Tyskland bara har hälften så mycket skog som Sverige är skogstillväxten nästan lika hög c:a 100 milj. m 3 /år mot våra 120 milj. m 3.. Tyskland har också utvecklat en NFP och Strategi för Skogen med sikte på I den ingår planer på att öka avverkningen i skogen ända upp till en nuvarande årliga tillväxten. Också i Tyskland ökar trycket på skogen att kunna leverera i spåren av både klimatkris och energikris. Med bara 0,13 ha skog per innevånare är trycket stort på skogen att också kunna leverera annat än virkesvärde % av skogarna är föremål för någon form av skyddslagstiftning med sikte på att tillvarata skogens stora sociala, rekreativa och ekologiska värden Tysklands skogar tar emot 1,5 miljarder besökare om året. Trots detta är det ekonomiska målet inte underställda de sociala och ekologiska. Kravet på skogen att leverera mätbara ekonomiska värden är minst lika stora i Tyskland som andra skogländer. Det kräver förstås en kreativitet utöver det vanliga. Till de 9 delmål som huvudmålen är indelade i identifierar Skogsstrategin också mellan 5 och 12 olika vägar till målen. Att ta vara på skogens många olika värden är ett överordnat skogsstrategiskt mål i Tyskland och är insatta i ett systemtänkande och integrerat med ett övergripande landskapsperspektivet. Ett skogsbruk med mer naturliga förebilder ses som ett verktyg för att nå flera olika mål men

17 tvärtemot mångas uppfattning i Sverige är kalhyggesbruket inte förbjudet i Tyskland. Däremot är den tillåtna hyggesstorleken begränsad till lite olika storlekar i olika delstater. Från 1 ha till inga gränser alls men med den mest frekventa begränsningen till 2 ha. Den NFP som gäller nu har tagits fram under en fyra år lång process som beskrivs; som en social dialog om samhällets framtida och långsiktiga förhållande till skogen. En dialog som präglades av; samlad systemsyn, tvärsektoriellt tänkesätt, deltagande av alla intressegrupper, långsiktighet och med ansvar för internationella överenskommelser. Tre inslag den tyska NFP är kanske värda lite extra intresse; vildmark är en ny skogstyp som skall inkluderas bland skogens värden, skogen skall också ses som del av fritidssamhället och dessutom ses som ett klassrum som ger medborgarna bättre kunskaper som skog och natur. Tyskland har alltså satt tre mål på jämställd fot. De ekonomiska, de ekologiska och de sociala målen. I Tyskland deltar de olika intressegrupperna fullt ut i den skogspolitiska processen i Sverige bara delvis, Tyskland använder liksom Finland men inte Sverige finansiella verktyg för att nå sina mål. Den Tyska politiska processen syftar uttryckligen till att uppnå positiva effekter med hänsyn till klimatförändring och klimatpåverkan, livskvalitet, innovationer och arbete. Den svenska politiska processen är inte formulerad i dessa termer. Andra och mer naturliga skogsbruksmetoder ses som fungerande vägar att samtidigt nå flera av processen olika mål. Vägar som är tillåtna i den svenska skogsvårdslagen men inte uppmuntras i den svenska praktiken. Landskapet är centralt i det tyska skogskonceptet och saknas i det svenska. Polen Också Polen har ett National Forest Program för de 30 % av ytan som är skog. Förutsättningarna för polskt skogsbruk är lite speciella. Över 80 % av landets totala skogsareal på 9,3 miljoner ha ägs staten. Privata skogsägare står för 17 %, är fler än men äger i genomsnitt bara 1,3 ha skog. Man avverkar c:a hälften av den årliga tillväxten helt enkelt därför at Polens skogar är unga. Bara år helt enkelt därför att 95 % av landets skogar är nyplanterade efter andra världskrigets katastrofer. Produktionsskogen är c:a 40 % av totalen, 20 % brukas med avsikt att skydda jord och vatten. Skogar med uttalad uppgift att bevara biodiversitet tar c:a 5 % och skog avsatt för direkta sociala ändamål är c:a 11%. Skog som är skyddad i nationalparker, naturreservat, landskapsparker och natur/landskapskomplex upptar c:a ha. Polens nationella skogspolitik har som mål att,

18 skapa en relation mellan människan och skogen under växlande naturliga och socioekonomiska förhållanden så att skogens mångfunktionella egenskaper bevaras för framtiden. Att kriget förstörde nästan alla landets skogar, att stora skogsarealer blivit allvarligt skadade av industriutsläpp och sviterna av en centralplanerad ekonomi gör att Polens skogspolitik i mångt och mycket är inriktat med restaurering, plantering och beskogning. De mål och medel som anges i de skogspolitiska dokumenten skiljer sig inte på något anmärkningsvärt sett från dokument som styr andra länders politik som strävar mot ett mångfunktionellt och hållbart skogsbruk. Värt att notera är dock att också Polen använder finansiella verktyg för att nå de uppsatta målen. Österrike Österrikes skogar täcker nästan halva landet, omfattar 4 miljoner ha som ägs till nästan 70 % av privata skogsägare och resten av olika offentliga ägare - kommuner och regioner. Skogens är djupt och emotionellt förankrad i österrikisk kultur med månghundraåriga historiska rötter. 80 % av befolkningen tar sig ut i skogen på sin fritid minst en gång om året. Många flera gånger i veckan eller ett par gånger i månaden. Österrikaren använder nästan 15 % av sin månadsinkomst på olika fritidsaktiviteter. Äventyrsgenerationen och upplevelseturismen växer snabbt och mycket just i anslutning till natur och skog. Bergsskogarna är många och spelar en viktig roll för att skydda känsliga områden. 25 % av skogarna är skyddade skogar österrikare har sin utkomst direkt eller indirekt från skogen och skogens produkter och i befolkningen i stort sätter stort värde på skogens kulturella, sociala och rekreativa värden i form av rent vatten, turism, landskapets estetik och betydelse för klimatet. En av skogens viktigare funktioner är att garantera friskt dricksvatten. I bergslandet Österrike spelar skogen en mycket central roll som skydd mot översvämningar och snölaviner och landet har en lång historia av skyddande lagar och regler ägnade att bevara skogarnas skyddsfunktioner. Österrikes skogsvårdslag från 1975 visar på fyra viktiga skogsfunktioner; produktion av virke, skydd mot naturkatastrofer, miljö och välfärd och rekreation. Produktionen av sågtimmer var prioriterad och lagen förbjöd avverkning av träd yngre än 60 år, kalhyggen större än 2 ha och avverkningar med risk för jordförstöring eller dricksvattenförsörjningen förbjudna. I en utvärdering av skogspolitiken fick skogspolitiken trots detta skarp kritik för att ensidigt gynna industrins intressen och äventyra skogens sociala, ekologiskaoch miljövärden. Kritiken pekade också på att Österrike gjort internationella åtagande som man inte levde upp till. Internationell konkurrens, ökande internationella åtaganden och en växande insikt om behovet av att involvera mycket bredare intressegrupper i den skogspolitiska processen ledde fram till att man sjösatte planer på att utveckla ett Österrikiskt Nationellt Skogsprogram som publicerades och accepterades Regeringen drog igång den Österrikiska Skogsdialogen med målet att nå samhällelig konsensus om det hållbara skogsbrukets ekologiska, sociala och ekonomiska värden

19 och dess roll i en hållbar samhällsutveckling. Dialogen kom fram till ett NFP som nu utgör basen för den Österrikiska Strategin för Hållbar Utveckling. Man etablerade ett Skogsforum för att underhålla och utveckla sitt NFP som därmed blev en dynamisk process i ständig utveckling som bygger på 7 olika huvudspår. Aktiv medverkan av alla intressegrupper. Öppenhet Transparens. Åtaganden. Helhetssyn med ett sektorsöverskridande och tvärdisciplinärt angreppssätt Långsiktig och återkopplande process. Överensstämmelse med internationella åtaganden. Varje tänkbar stakeholder och intressegrupp inbjöds att delta i Dialogen. Allmänheten inbjöds att delta via en speciell plattform på internet och att skicka in kommentarer. Dialogen publicerade också ett Newsletter och man höll återkommande presskonferenser. Dialogen genomfördes i två olika typer av fora. Den första via så kallade Working Groups med experter och alla typer av intressegrupper som hade någon form av engagemang i skogsfrågor. Dessa Working Groups försökte att arbeta sig fram till en gemensam syn på skogens alla olika värden och komma fram till en gemensam handlingsplan. Rundabordssamtal utgjorde den andra typen av fora och leddes av skogs- och jorbruksministern med 40 olika medverkande med uppgift att nå konsensus kring vilka regler som skulle gälla för dialogprocessen. Alla aktiviteterna i Dialogen leddes av oberoende moderatorer och hade oberoende rapportörer. Dialogen och NFP strukturerades kring sex åtaganden som Ministerkonferensen för Skydd av Europas Skogar numera kallad Forest Europe kommit fram till och omfattade sju Action Areas: De österrikiska skogarna bidrag till att bromsa klimatförändringen. Skogarnas hälsa och vitalitet. Skogarnas produktivitet och lönsamhet. Skogarnas biodiversitet. Skogarnas betydelse för samhällsskyddet. Skogarnas ekonomiska och social betydelse. Österrikes internationella åtagande för ett hållbart internationellt skogsbruk. Med de här sju punkterna sände Österrike en stark signal om att internationella åtaganden är viktiga i deras skogspolitiska process. Av denna mycket ambitiösa och omfattande process har det gjorts en oberoende utvärdering. Slutsats; att processen lyckat engagera breda intressen i dialogen om NFP men också att ett antal nyckelintressenter aktivt motarbetat inblandning av utomstående i deras egna intresseområden.

20 Skogdialogen resulterade också i en Forest Charter som behandlade Skogen som Samhällsskydd, Skogen och Människans Hälsa, Skog och Natur, Skog och Virke, Skog och Energi, Skog och Sysselsättning, Skog och Vatten, Skog och Läkning, Skogen som Äventyr, Skogen som Hemort och Österrike och Skogen. De mest intressanta delarna i denna mycket omfattande skogspolitiska process är Skogsdialogen och det Nationella Skogsprogrammet och att processen involverat alla olika intressegrupper, varit öppen, transparent, lett till politiska åtaganden, haft en helhetssyn, att den varit långsiktig och återkopplande och i linje med internationella åtagande. I dessa delar uppfyller processen alla krav som kan krävas av en modern och samtida skogspolitisk process och kan rimligen tjäna som förebild för en motsvarande process i Sverige. Kanada I Kanada växer 10% av världens boreala skogar. Alla jämförelser mellan Kanadas skogspolitik och Sverige är vanskliga av framför allt ett skäl. Nästan all Kanadensisk skog är allmänningar eller rättare sagt är offentligt ägda. Skogsindustrin köper avverkningslicenser för kortare eller längre tid och över större eller mindre områden. För att få en licens kräver staten/regionen skogsbruksplaner för ett hållbart skogsbruk. Planer som måste godkännas i förväg innan bolagen får tillstånd att avverka. Däremot kan den fredsprocess som så småningom fick slut på ett fullskaligt ord- och marknadskrig med natur- och miljöorganisationerna i Kanada ge en del intressanta lärdomar i konflikthantering. Den nuvarande kanadensiska Nationella Strategin för Skogen har en minst sagt ambitiös upptakt när den säger att Kanadas skogsbruk skall bli: bäst i världen på hållbart skogsbruk och en global ledare inom hela den innovativa skogssektorn. Denna visionära strategi följs förstås upp av en rad långt gående utfästelser om medlen för att nå målen. Medel som i stora delar känns igen från de europeiska exemplen på NFP. Men vägen dit har varit lång och började under 1970-talet när Kanadensisk skogsindustri och skogsbruk blev utsatta för tung beskjutning från mer än trettio miljöorganisationer. Anklagelserna är välkända från svensk skogsdebatt de gällde bara i så mycket större skala. Brutala och omfattande kalhyggen, rovdrift på skogen, dålig föryngring, förstörd natur, förlorad biologisk mångfald, förstörd miljö, giftspridning Miljörörelsernas tyngsta vapen i kampen var en Don t buy Canadian kampanj som hotade skogsindustrins marknad. Efter många års strider tog den Kanadensiska skogsindustrins organisation (FPAC) initiativet till fredsförhandlingar. FPACs utgångspunkt var att ingen intressent ensam kunde sitta inne med lösningen på problemet med förlusten av kollektiva värden i den Kanadensiska skogen. Förhandlingsbordet var blankt. Förhandlingarna byggde på en solid teoretisk