1 Vikten av samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning

Transkript

1 1 Vikten av samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning Det är i dag närmast en truism att hävda att de flesta av vår tids stora samhällsutmaningar (globala såväl som nationella och lokala) är genererade ur samhälleliga processer. Exempel på detta är att klimatförändringar till stor del genereras av mänskligt handlande; dvs. de har att göra med strukturella samhällsomvandlingar såsom industrialisering och ökat välstånd, liksom med individuella och kollektiva beslut om konsumtion, boende, arbete, livsstil och transportmedel. En energiomställning kräver ny teknik, men också modeller för att implementera nya energisystem i samhället. För att lösa miljöproblem krävs således forskning både om vad som styr individuella och kollektiva beslut, och hur stora samhälleliga och ekonomiska system kan förändras. Tekniska, naturvetenskapliga och medicinska landvinningar skapar här nödvändiga men inte tillräckliga kunskaper och förutsättningar för att hantera problemen. En långsiktigt hållbar lösning måste i väsentlig grad också bygga på samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning. Men inte bara miljö- och klimatfrågorna utgör stora utmaningar inför framtiden. Ett annat exempel är hur de nationella välfärdsystemen, som pensioner, sociala transfereringar och sjukvård, långsiktigt ska kunna finansieras. Här finns en allt tydligare motsättning mellan å ena sidan den globala ekonomins spelregler och förutsättningar för kapitalmarknader och varu- och tjänsteproduktion, och å andra sidan den enskilda statens sociala kontrakt om rättvisa och demokrati. Här utmanas redan idag skattesystemets hållbarhet och roll i samhällsekonomin. Dessa frågor, liksom många andra, har att göra med samhällets ekonomiska system, organisationsformer, värderingar och beslutsfattande. Insikter och kunskaper om samhällsorganisationen, individers och gruppers beteenden och samspel under olika historiska perioder och kulturella eller politiska villkor, är grundläggande för att hantera centrala utmaningar. Samhällsvetenskaplig och humanistisk kunskap kan här bidra till en handlingsberedskap som grundas i mer realistiska uppfattningar om hur förändring går till, och hur ansvaret inför framtiden måste förankrats socialt och politiskt. Samtidigt har samhällsvetenskaperna varit hårt trängda i den forskningspolitik som mejslats fram under det senaste decenniet: att samhällsvetenskaplig och humanistisk grundforskning och generella kunskapsuppbyggnad är en förutsättning för morgondagens samhällsutveckling har inte dominerat forsknings- och innovationspolitiken. Här finns en kollision mellan olika mål för forskningspolitiken: å ena sidan det starka fokus som vi ser idag på att forskningsresultaten som en quick-fix som kan lösa konkreta, definierade problem 1

2 och att forskningen i allt högre grad värderas efter standardiserade mått som citeringar eller artiklar i peer-review tidskrifter och å andra sidan den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden som gör att vi både kan fånga upp generella mönster, enskilda företeelser och processer. Om forskningspolitikens resurser i form av riktade strategiska satsningar görs alltför specifika, riskerar de missa den forskning som styrs av forskarnas nyfikenhet och förmåga att identifiera och utforska vetenskapliga liksom samhälleliga problem, vilket som alla vet kan vara avgörande för både problemlösning och innovationer längre fram. Innovationspolitiken verkar också i stor utsträckning likställa innovation med kommersialiserbara produkter eller tekniklösningar för en marknad, som nya läkemedel eller tekniska lösningar på t.ex. säkerhetsproblem. Därmed minskar man möjligheten att på ett aktivt sätt utveckla de forskningsrön som generar sociala innovationer. Det kan handla om nya organisationsformer eller modeller för att producera privata eller offentliga tjänster, inklusive utbildning på olika nivåer, men också för att utveckla demokrati, att bidra till konfliktlösning och utveckling i ett globalt perspektiv. Framgångsrik forskning inom dessa fält genererar innovationer som bidrar till ekonomisk konkurrenskraft och en socialt hållbar utveckling som ger kollektiva vinster men inte manifesteras i patent. Kontentan av detta är att dagens forskningspolitik styr mot mer av tekniskt orienterad, naturvetenskaplig och medicinsk forskning, och mot mer av tillämpad, nyttobaserad forskning organiserad i större miljöer och satsningar vilket inte är normaltillståndet inom det samhällsvetenskapliga och humanistiska området. Det är dock givetvis både rimligt och legitimt att staten försöker styra resurser mot forskning som bidrar till ny kunskap på områden som utgör mänsklighetens största utmaningar. Det är emellertid inte självklart hur detta skall göras på bästa sätt. Här finns strategiska avvägningsproblem, som ännu inte diskuterats tillräckligt och som kommer att vara viktiga kommande år. Ett exempel är vilken balans mellan nyfikenhetsstyrd grundforskning och behovsmotiverad tillämpad forskning som på kort och längre sikt ger störst kunskapsbidrag? Hur ska vi avgöra vad som är kvalitet inom olika forskningsområden? Vilken kunskap riskerar vi förlora på kort och lång sikt genom valet av finansieringsstruktur? 2 Ekonomisk-historia: forskningsläge och utmaningar Ämnet ekonomisk historia är etablerat som akademisk disciplin sedan slutet av 1800-talet. Att samhället är ett komplext system som ständigt förändras och utvecklas i sina olika delar är en grundläggande utgångspunkt för ekonomisk historisk forskning. I ekonomisk historia studeras i ett långsiktigt perspektiv hur samhällsutvecklingens materiella villkor och människans 2

3 möjligheter till försörjning hänger samman med ekonomiska förändringsprocesser och sociala och politiska förhållanden under olika perioder. Särskilt fokus ligger vanligen på industrialiseringsprocesserna från 1700-talet fram till idag. Ekonomisk historia växte fram i skärningspunkterna mellan å ena sidan den snabba ekonomiska och sociala samhällsförändringen kring förra sekelskiftet och å andra sidan de då etablerade vetenskapernas begränsningar när det gällde att ta sig an att förklara de nya samhällsproblem som uppstod. I det internationella vetenskapssamhället befinner sig ämnet ekonomisk historia i en fruktbar relation mellan allmän samhällsvetenskap, ekonomi och historia. Detta gör också att ämnet är sårbart: organisatoriskt sett har det lett till att ämnet antingen ingår i mångdisciplinära enheter eller som egna institutioner, ofta med forskningen specialiserad på några centrala ekonomiska historiska forskningsfält. Exempel på det förra är ekonomisk historia i USA och England, där basämnet antingen hör till samhällsvetenskaperna inom ekonomi eller till humaniora där olika former av historiska institutioner är basen. När det gäller de specialiserade ekonomisk historiska enheterna är det i synnerhet inom business history, företags- och näringslivshistoria, som ämnet organiserats som spetsorganisationer. I Sverige organiserades ämnet först som egen disciplin inom Handelshögskolan i Stockholm under 1920-talet. Från 1950-talet och fram till 1960-talets mitt bildades ämnesinstitutioner vid de stora universiteten i Sverige. Särskild vikt lades då vid ämnets centrala roll för lärarutbildningarna vilket idag inte är fallet. Ekonomisk historia är det enda samhällsvetenskapliga ämne som använder en historisk ansats och ett källkritiskt förhållningssätt för att studera och förklara olika förändringsprocesser över tid. Bredden i det empiriska anslaget motsvaras av en liknande bredd i teoretiska angreppssätt: från historia till statsvetenskap, sociologi och ekonomi. Ekonomisk historia är därmed alltid starkt empiriskt kunskapsbyggande och forskningen har potential att driva på teoriutvecklingen och utmana grunden inom flera ämnesdiscipliner. Den historiska metoden innebär att olika samhällsfenomen förstås, tolkas och analyseras genom att man studerar hur ett förhållande uppkommit och förändrats. En viktig del av ekonomisk historias relevans för vetenskapssamhället ligger därför i grundforskningens nyfikenhetsstyrda och prövande förhållningssätt. En klar trend i svensk ekonomisk-historisk forskning de senaste åren är att miljö- och energiforskning i bred mening fått ett starkt genomslag. Utan tvekan kan vi säga att den internationella fronten är beroende av den svenska forskningen. Fokus ligger på att studera den långsiktiga utvecklingen av hur miljöresurserna används, och hur övergångar 3

4 mellan användningen av olika energislag på ett dynamiskt sätt samspelat med politiska och tekniska processer samt inverkat på makroekonomiska förlopp under olika perioder under de senaste 200 åren. Här har också viktiga syntetiserande arbeten om makrocykliska utvecklingsförlopp i den svenska ekonomin kommit att få genomslag när det gäller att undersöka den historiska periodiseringen och relationerna mellan tillväxt och krisförlopp. Vi ser också ett ökat intresse för företags- och näringslivshistoria, vilket internationellt sett är ett central forskningsfält inom ämnet. Inom båda dessa områden kan svenska forskare spela en viktig roll i utvecklingen av den internationella forskningen, inte minst tack vare kombinationen av tillgängligheten på empiriskt material och att den svenska ekonomisk historiska utvecklingen i sig inom många områden väcker frågor från den internationella horisonten. En tendens är dock samtidigt att den tidigare så omfattande forskningen om den svenska modellen (arbetsmarknad, ekonomisk politik) visar en svagt vikande utveckling. Samma förhållande kan också sägas gälla för genusforskningens omfattning. Ett inte alltför djärvt antagande är dock att frågor om välfärd, genus, tillväxt och fördelning, kommer att få en stark återkomst i ekonomisk historisk forskning mot bakgrund av de realpolitiska och ekonomiska förändringarna sedan 1990-talet. Redan idag växer forskningen inom dessa och näraliggande fält, exempelvis gällande förändrade relationer mellan stat och marknad och arbete och kapital. I internationell ekonomisk-historisk forskning har också sambanden mellan inkomstutveckling, förmögenhet och folkhälsa växt fram som ett viktigt grundforskningsfält. Samtidigt har samhällsnyttan, i bemärkelsen direkt tillämpningsbara problemlösande kunskaper, börjat bli en viktig del av den ekonomisk historiska forskningen. Detta märks inte minst mot bakgrund av kunskapsexplosionen inom den tekniska, naturvetenskapliga och medicinska forskningen. Denna utveckling skapar nya gränssnitt mellan tidigare etablerade forskningsområden och discipliner, vars resultat dels utmanar befintlig kunskap, dels skapar behov av ny mångvetenskaplig kunskap där ekonomisk historisk kompetens och kunskap är nödvändig. Exempel på detta är, förutom miljöområdet, den långsiktiga relationen mellan ekonomisk demografiska strukturella förhållanden och hälsa, samt relationen mellan ekonomiska kriser, teknisk utveckling och företagande. Ekonomisk historisk forskning är därför av dubbel strategisk betydelse; dels fördjupar den kunskapen om samhället, dess olika delar och dess förändringsprocesser, dels överbrygger, syntetiserar och prövar den forskningen kunskap från andra vetenskapsområden. 4

5 3. Den önskvärda utvecklingen för samhällsvetenskap och humaniora inom 5-7 år Vi ser en fortsatt ökad internationalisering på alla nivåer. Allt fler discipliner inser vikten av internationell publicering och utvecklar norm- och värderingssystem där aktivt deltagande i en internationell vetenskaplig dialog betraktas som självklar och central och drivande i den inomvetenskapliga utvecklingen. Samtidigt ökar insikterna om att samarbetet inom det svenska vetenskapssamhället också är värdefullt att utveckla inte minst för att fördjupa kunskaperna om de problem vi har att lösa nationellt. Sökande efter excellens och arbete inom den yttersta internationella kunskapsfronten, gör också att färre forskare står rustade att enskilt begripa de sammansatta problem som samtiden presenterar. Här måste satsningen öka både på breda, nyfikenhetsstyrda och problemlösande forskningssatsningar som stimulerar samverkan mellan forskare med olika kompetenser inom samma disciplin eller med olika ämnesbakgrunder. Detta kan både vitalisera och utveckla samhälls och humanvetenskaperna i sig och öka dess tillämpbarhet och nytta. Det senaste decenniet har vi sett våra forskarutbildningar professionaliseras och effektiviseras. Att regering och riksdag idag inte ger forskarutbildningen öronmärkta pengar är dock ett hot på lång sikt för att upprätthålla en tillräckligt omfattande och planerad rekrytering. Nya resurser att söka för doktorander är en del i lösningen av problemet. Samtidigt ser vi även inom samhällsvetenskaperna och humaniora de problem med fragmentisering som går hand i hand med en allt längre driven vetenskaplig specialisering. Detta gör att få personer kan anses var fullt kompetenta inom hela sitt ämnes bredd. Detta leder till att regering och riksdag beslutar om en ökad satsning på att stärka basanslaget till universitetens examinationsämnen på forskningsnivå för att kunna upprätthålla en tillräcklig generell kompetens inom ämnet. Med ett större basanslag kan mer tid ägnas åt forskning och internationella samarbeten istället för att söka forskningsmedel. I den nära framtidens universitetsvärld är också forskningskvalitet något som diskuteras nationellt inom varje disciplin utifrån dess förutsättningar. En reell istället för en instrumentell kvalitetsbedömning görs i en internationell peer review-process för varje ämne där forskningsresultat och forskningsidéer vägs samman. 5