Narkotikabruk, attityder och kontrollpolitik i Island

Transkript

1 Islänningarnas narkotikabruk och attityder till narkotikarelaterad brottslighet och kontrollpolitik analyseras här utgående från den första landsomfattande narkotikasurvey som gjorts. Författaren jämför resultaten med motsvarande från de övriga nordiska länderna. Länderna liknar varandra på många punkter, men i är livstidsprevalensen för cannabis överraskande hög. Helgi Gunnlaugsson Narkotikabruk, attityder och kontrollpolitik i En jämförelse med det övriga Norden En stor del av forskningen om sociala problem i har omfattat studier om bruk av legala och illegala droger, i synnerhet bland ungdomar. Tvärsnittsundersökningar om bruket av alkohol, tobak och andra droger har gjorts sedan början av 19-talet. Dussintals studier har genomförts i Reykjavik och andra lokalsamhällen (se Gunnlaugsson & Bjarnason 1994). Sedan början av 198-talet har dessa studier emellertid i allt högre grad omfattat hela landet. Dessa ackumulerande data har under de senaste åren använts för att kartlägga de allmänna trenderna i ungdomarnas bruk av olika substanser. I viss utsträckning har man också använt komparativa data (Hibell & al. 1997). Narkotikabruket bland åring ar har studerats i en undersökning (Kristmundsson 198), men däremot har drogbruket inom hela befolkningen aldrig tidigare utretts. Data och metod Sedan 1989 har jag vid tre olika tillfällen mätt allmänhetens uppfattningar om brottsligheten i (se Gunnlaugsson 1996a). Den senaste survey-undersökningen ägde rum år Med anledning av att inte hade varit med i den nordiska narkotikasurveyn Jag vill tacka Rannveig Thorisdóttir för hennes arbete med undersökningen i dess olika stadier. Jag är också tacksam för att s forskningsråd och Nordisk Samarbeidsrad for Kriminologi har finansierat denna undersökning. 278

2 (The Nordic Drug Survey, Hakkarainen & al. 1996) lades några frågor ur den undersökning en med i frågeformuläret. Den isländska survey-undersökningen utfördes i likhet med tidigare undersökningar i samarbete med det socialvetenskapliga forskningsinstitutet vid s universitet. I enkätundersökningen 1997 tillfrågades 1 personer i åldern 18-8 år, som slumpmässigt valts ut från det nationella befolkningsregistret. Svarsprocenten var ca 72 och motsvarade på ett tillfredsställande sätt både samplet och hela befolkningen i fråga om kön, ålder och bosättningsort. Man kan därför sluta sig till att samplet på ett adekvat sätt avspeglar landet i sin helhet. Undersökningen gjordes med telefonintervjuer, som utfördes av utbildade intervjuare under en tiodagarsperiod i november När man jämför resultaten med de övriga nordiska länderna måste två viktiga saker beaktas. För det första utfördes den nordiska narkotikasurveyn åren , dvs. mellan två och nästan fyra år tidigare än den isländska undersökningen. Detta är olyckligt, i synnerhet som det finns skäl att anta att en allt större andel av ungdomen i Norden experimenterar med droger (Olsson & al. 1997). För det andra gjordes de isländska intervjuerna per telefon, medan man i den nordiska undersökningen skickade ut frågeformulär per post. Det finns vissa belägg för en underrapportering av känsliga data (såsom prevalensen för narkotikabruk) när frågorna ställs per telefon, medan frånvaron av intervjuare i anonyma, postade frågeformulär minimerar denna effekt (Partanen & Metso 1998). Det faktum att svarsprocenten i var högre än i de övriga nordiska länderna motverkar eventuellt skillnaderna mellan de två intervjumetoderna. Men skillnaden i tid och datainsamlingsmetod i de två undersökningarna är dock beklaglig. Denna omständighet ger anledning att efterlysa en uppföljning till den nordiska narkotikasurveyn, där man kan försäkra sig om Figur 1. Vilken av följande brottstyper anser du vara det allvarligaste problemet i? Stölder/ inbrott Narkotikabruk Sexualbrott Bedrägerier Annan våldsbrottslighet att såväl metod som tidpunkt är standardiserade. De isländska resultaten Figur 1 visar tydligt att islänningarna anser att narkotikabruket är det största kriminalitetsproblemet i landet. År 1989 ansåg procent att så var fallet, år 1994 nästan var tredje, medan andelen år 1997 hade stigit till procent. Allmänhetens oro inför drogerna avspeglar det bekymmer som lokala myndigheter länge har givit uttryck för. De isländska myndigheterna har vidtagit exceptionella åtgärder för att komma till rätta med problemet, bl.a. genom att upprätta en speciell narkotikapolis år 1971 och en oberoende narkotikadomstol år Den senare avskaffades år 1992, medan narkotikapolisen fortfarande är verksam. Åldern spelar liten roll för den allmänna bilden av hur brottsligheten graderas, men det finns ändå vissa skillnader i hur människor i olika ålder uppfattar de här frågorna. Yngre svarare har i alla undersökningar tenderat att betrakta narkotikabrott som mindre allvarliga, medan äldre understryker narkotikabrottsligheten (Figur 2). Den mest sannolika anledningen till de här skillnaderna är att uppfattningarna avspeglar de svarandes personliga erfarenheter. Undersökningar om narkotikabruk har visat att det så gott som enbart är 279

3 Figur 2. Andelen personer i olika åldersgrupper som anser att narkotikabruket är den allvarligaste formen av brottslighet Figur 3. Vilken av följande faktorer anser du är den främsta förklaringen till att människor blir kriminella i? Problem i familjen Alkoholoch narkotikabruk Ekonomiska problem 6 7 Lindriga straff Dåligt sällskap ungdomar som använder illegala droger (Hakkarainen & al. 1996). Den egna erfarenheten medför uppenbarligen att de här åldersgrupperna är mindre rädda för narkotika. Ett annat belägg för att de egna erfarenheterna påverkar attityderna är att kvinnor anser att sex ualbrott är allvarligare brott än män. Åsikterna om vad som leder till kriminalitet är klara, och det har heller inte skett några dramatiska förändringar under den studerade åttaårsperioden (Figur 3). Över hälften av de svarande anser att antingen alkohol- eller narkotikabruk är den främsta anledningen till den lokala brottsligheten och omkring en femtedel anser att brottsligheten beror på svåra hemförhållanden. Det verkar finnas vissa gemensamma antaganden bakom dessa uppfattningar. Över 9 procent av de svarande anser att olika psyko-sociala faktorer i de kriminellas liv är den främsta förklaringen till brottsligheten. Till de här faktorerna hör missbruk av olika slag, söndriga familjeförhållanden och dåligt sällskap. Däremot anses brottsligheten inte i någon större utsträckning bero på ekonomiska omständigheter. Likaså verkar ytterst få anse att brottsligheten beror på för lindriga straff. Majoriteten av de svarande hade emellertid antytt att straffen är för lindriga i, men av allt att döma anses problemet ändå inte vara så stort att det i sig skulle generera brottslighet. Enkätresultaten verkar stämma väl överens med den inställning som många representanter för det straffrättsliga systemet företräder (Gunnlaugsson 1992). Invervjuer med ledande personer inom justitieministeriet och den nationella kriminalpolisen, med fångvaktare och t.o.m. med fångar visar att alkohol- eller narkotikamissbruk och svåra familjeförhållanden är typiska bland återfallsförbrytare, och de här faktorerna anses också vara de främsta anledningarna till brottslighet överhuvudtaget. Fattigdom och bristande förutsättningar verkar inte vara så viktiga förklaringar till kriminalitet. Således anses det inte att de sociala strukturerna leder till brottslighet, utan i stället personlig olycka eller personliga misslyckanden. Teorier om social struktur, som behandlar sambandet mellan samhällsklass och kriminalitet, verkar inte vinna mycket stöd bland de isländska medborgarna och myndigheterna, vilket eventuellt beror på att den sociala stratifieringen i landet inte anses vara speciellt tydlig. Jämförelse med nordiska resultat Som det påpekas i rapporten om den nordiska narkotikasurveyn (Hakkarainen & al. 1996, 28

4 Figur 4. Anser du att alkohol- eller narkotikabruk är ett större socialt problem? Alkohol är ett större problem Alkohol och narkotika är lika stora problem Narkotika är ett större problem 7 7 Vet inte Figur. Livstidsprevalensen för cannabisbruk i de fem nordiska länderna, enligt kön ,7 36,2 9,8 9 13,7 14,6 24,2 7, 9,3 18,6,1 7,3 Män Kvinnor Totalt 8,3 11,4 ) är alkoholproblemen en viktig referenspunkt när man skall definiera narkotikaproblemen. Alkoholen uppfattas allmänt som ett omfattande socialt problem i de nordiska länderna, i synnerhet i. Vilken av dessa två, alkohol eller narkotika, anser människor då vara ett större socialt problem i deras eget land? I figur 4 ser vi de första sins emellan jämförbara resultaten där också ingår. I liksom i verkar allmänheten vara betydligt mer bekymrad över alkoholproblemen än man är i, och. Däremot är oron över narkotikaproblemen större i än i något annat nordiskt land; 1 procent av islänningarna anser att narkotikan är ett allvarligare problem än alkoholen, medan endast med 44 kommer i närheten av denna siffra. Det finns utan tvekan flera orsaker till den djupa oro islänningarna känner inför narkotikan. För det första har de en lång tradition av oro över missbruk, framför allt då det gäller ungdomar, vilket avspeglas i att ölet så länge var förbjudet (Gunnlaugsson & Galliher 1987). För det andra kan narkotikan ses som ett främmande element i ett land som i århundraden har varit relativt isolerat, men som under de senaste decennierna har upplevt djupgående inre och yttre förändringar. För det tredje, och inte minst, har narkotikaproblemet internationella dimensioner, och gäller därför inte enbart, även om oron kanske är starkast där. Andelen personer i Norden som någon gång använt cannabis framgår av figur. Resultatet antyder att cannabisbruket är mer utbrett i än i de övriga nordiska länderna, med undantag av. Med en andel på ca 19 procent som någon gång i livet använt cannabis ligger mellan, med drygt procent, och de övriga nordiska länderna, med andelar mellan 7 och 11 procent. Den jämförelsevis höga siffran för är något oväntad och hjälper klart att förklara oron inför narkotika i. Jämfört med tidigare resultat, som presenterats av Nordiska kontaktmannaorganet för narkotikafrågor, ser vi att narkotikabruket är mest utbrett i och minst i och, medan och ligger någonstans mitt emellan (Hakkarainen & al. 1996, 1). I en survey som gjordes i år 1984 framgick det emellertid att var fjärde svarande i åldersgruppen år hade använt cannabis minst en gång (Kristmundsson 198), vilket visar att de höga prevalenstalen för inte är någonting nytt. Om dessa siffror bryts ner enligt kön (Figur 281

5 Tabell 1. Livstidsprevalensen för cannabisbruk i de fem nordiska länderna i olika åldersgrupper ålder N N N N N , , , , ,8 487 (84) (9) (38) () (72) , , , , (6) (133) (38) (7) (78) , , 294 4, ,6 6 (42) (78) (12) (18) (47) -9 2, , 246 1,3 223, 1 4,8 334 (4) (27) (3) (1) (16) 6-2, , 174 1, ,4 273 (4) (7) (2) () (1) Totalt ) ser vi att cannabisbruket är vanligare bland män än bland kvinnor. Skillnaden mellan könen är tydligast i och, och minst tydlig i. Med hänseende till bostadsort visar det sig att prevalenstalet är högre i huvudstaden Reykjavik än i de mer rurala delarna av landet. I huvudstadsområdet uppgav sammanlagt nästan 22 procent av de svarande att de hade använt cannabis, medan motsvarande siffra för de övriga delarna var knappt 14 procent. Denna skillnad i fråga om bostadsort framgick också av den nordiska narkotikasurveyn, vilket än en gång visar att cannabisbruket främst är ett urbant fenomen, eftersom det är vanligast i huvudstäderna eller i huvudstadsområdena (Hakkarainen & al. 1996, ). Det har upprepade gånger påvisats att åldern är en viktig bakgrundsvariabel i fråga om narkotikabruk. Bruket av illegala droger är ett fenomen som i huvudsak förekommer bland ungdomar och unga vuxna (Hakkarainen & al. 1996). I tabell 1 kan vi se livstidsprevalensen av cannabisbruk enligt ålder. Liksom i de övriga nordiska länderna är det svarande i de yngre åldersgrupperna som uppger sig ha använt cannabis. I är detta ännu tydligare än i de övriga nordiska länderna. Omkring Figur 6. Åldersfördelningen mellan dem som någon gång har använt cannabis i de fem nordiska länderna ,3 39,4,8 39,7 33,6,6 32,9,8 4,2 36, 21,6 19,3 12,9 14,3 22, ,1 6,7 3,2,8 7, 2,1 1,7 2,2,, procent av de isländska svararna i åldern år säger sig ha använt cannabis en eller flera gånger, medan motsvarande andel i åldersgruppen -39 år är 27 procent och i åldersgruppen -49 år 21 procent. I de övriga nordiska länderna är prevalensen högst i åldersgruppen -39 år. Den studie om drogbruk som gjordes år 1984 visade, som det redan nämndes, att omkring en fjärdedel av islänningarna i åldern år hade använt cannabis (Kristmundsson 198). År 1997 var motsvarande andel i åldersgruppen år ca 29 procent, vilket antyder en ökning, om än knappt statistiskt signifikant. 282

6 Figur 7. Prevalensen för cannabisbruk under de 6 senaste månaderna, enligt kön 2 2,,7 1,2 3,3 2,1 1,3 2, 1,,4,3 1,6 4,1 1,1 Män Kvinnor Totalt 1,8 1,2 Figur 8. Inställningen i de fem nordiska länderna till polisens rätt att avlyssna telefoner Ja Nej Vet inte Om vi analyserar hur drogbruket i är fördelat mellan de olika åldersgrupperna (se Figur 6) ser vi att omkring tre fjärdedelar av dem som medgav att de hade använt droger fanns i åldersgruppen år. Omkring 43 procent av dem som sade sig ha använt cannabis en eller flera gånger fanns i åldersgruppen år, och detta är något högre än i de övriga nordiska länderna. Detta ger oss en tydlig fingervisning om att drogbruket i är mer koncentrerat till de yngre åldersgrupperna än i de övriga nordiska länderna. Resultatet antyder också att narkotikabruket kanske ökar snabbare i. Men, det måste understrykas: av dem som uppgav sig ha använt cannabis fanns proportionellt sett fler i åldersgruppen -49 år i (22 procent) än i de övriga länderna (med undantag av, med 22 procent), och relativt sett en mindre andel i åldersgruppen -39 år (ca 31 procent). Detta antyder att cannabisbruket i tenderar att fluktuera mer över tid än i de övriga länderna. Andelen personer som uppger att de har använt cannabis under de sex senaste månaderna är emellertid en bättre indikator på det faktiska drogbruket, och den ger oss också ett estimat för hur stor den andel är som använder droger regelbundet. Siffrorna för prevalensen under sex månader (Figur 7) visar att siffrorna för, i likhet med de övriga nordiska länderna, är betydligt lägre än siffrorna för livstidsprevalensen. Resultaten visar också att är väldigt likt de övriga nordiska länderna, genom att endast 1,6 procent av de svarande uppger sig ha använt cannabis under de sex senaste månaderna. med sin högre nivå (4,1 procent) utgör ett undantag. Om vi ser på dessa resultat enligt kön framgår det än en gång att konsumtionen är högre bland män än bland kvinnor. Denna skillnad är skarpast i och. Attityder till narkotikakontrollen I den nordiska narkotikaundersökningen ingick det två frågor om attityder till ett par narkotikapolitiska kontrollåtgärder, nämligen telefon- och mikrofonavlyssning. De här frågorna togs också med i den isländska undersökningen. Som det konstaterades i rapporten om den nordiska narkotikasurveyn (Hakkarainen & al. 1996, 148) innebär åtgärder av det här slaget en kränkning av individernas rätt till ett privatliv, och är därför mycket känsliga. I figur 8 och 9 kan vi emellertid se att dylika åtgärder har ett överraskande stort stöd i alla nordiska länder, medräknat. Islänningarna tenderar dock att vara något mindre positivt inställda till åtgärder av det slaget än övriga nordbor, även om denna skill- 283

7 Figur 9. Inställningen i de fem nordiska länderna till polisens rätt till mikrofonavlyssning Ja Nej Vet inte 16 Figur. Inställningen i till polisens rätt att köpa information och rätt till husrannsakan Ja Nej Vet inte 8 Köpa information Husrannsakan nad vad gäller telefonavlyssning knappt är statistiskt signifikant. I fråga om mikrofonavlyssning verkar islänningarna vara något mer skeptiska än de övriga, trots att en klar majoritet också av dem är för den. Det faktum att allmänheten i de nordiska länderna stöder okonventionella polisåtgärder visar hur allvarligt narkotikaproblemet uppfattas vara. I kampen mot narkotikan kan polisen ges tillstånd att vidta en kontrollstrategi som t.o.m. kan kränka privatlivet. Denna välvilliga attityd bland allmänheten visar också indirekt att man hyser förtroende för polisen, något som kanske inte är fallet i mer heterogena länder och i länder där det av historiska skäl finns en misstro gentemot myndigheter. Allmänheten verkar tycka att myndigheterna är förtroendeingivande, och att detta förtroende inte kommer att utnyttjas eller missbrukas. Men attityden kan också tyda på att man ser en klar distinktion mellan allmänheten och drogbrukarna, mellan "oss" och "dem". Därför kanske man uppfattar dessa kontrollåtgärder som någonting som riktas mot andra än en själv. Detta kan te sig överraskande i ett homogent samhälle som det nordiska, där det har visat sig att drogbruket inte alls är ovanligt bland ungdomarna. För telefonavlyssning krävs domstolsbeslut i, och villkoren är att nationella intressen befaras stå på spel eller att straffet för det brott som misstänks är minst åtta år fängelse. Åren gav isländska domstolar tillstånd till telefonavlyssning i 29 olika fall, och samtliga handlade om narkotikabrottslighet. Det kan vidare påpekas att polisens begäran om telefonavlyssning inte avslogs en enda gång (Gunnlaugsson 1996b). Enligt den isländska strafflagen är maximistraffet för narkotikabrott tio år fängelse, men de straff som utmätts av domstolarna har aldrig överstigit sju år. Mikrofonavlyssning har däremot aldrig tillåtits, och enligt resultaten från vår undersökning uppfattas denna åtgärd som mer komplicerad än telefonavlyssningen. I den isländska undersökningen ingick ytterligare två frågor som inte fanns med i den nordiska undersökningen. I figur ser vi att majoriteten av islänningarna är för att polisen skall ha rätt att köpa information av narkotikahandlare eller narkotikabrukare, i syfte att bekämpa narkotikaproblemen. En avsevärd del verkar dock vara rätt skeptisk, vilket visar att denna fråga inte är helt okontroversiell. I början av år 1997 fördes det en häftig debatt i om de olika metoder narkotikapolisen har tillämpat i kampen mot narkotikan. Den händelse som förorsakade debatten handlade om en förmodad polisinformant, som tidigare dömts för narkotikabrott och 284

8 som antogs ge polisen information om narkotikahandeln i i utbyte mot olika tjänster av polisen. Debatten nådde också alltinget, vilket ledde till att det företogs en oberoende undersökning av narkotikapolisen. Undersökningen beordrades av justitieministern, och resultatet var en kritisk rapport om narkotikapolisens verksamhet, men den har inte offentliggjorts. Trots dessa avslöjanden, eller kanske på grund av dem, verkar allmänheten vara för att man tar till okonventionella kontrollåtgärder i kampen mot narkotikan, och man verkar också tycka att dylika är nödvändiga för att utrota detta påstådda hot mot allmänheten. Men denna episod kanske också förklarar varför den isländska allmänheten verkar vara något mer förbehållsam till okonventionella polisåtgärder än invånarna i de övriga nordiska länderna. Ytterligare belägg för att allmänheten har en positiv inställning till okonventionella narkotikastrategier är att en överväldigande del av islänningarna godkänner husrannsakan; över 8 procent av de svarande är för dylika åtgärder (Figur ). Den isländska polisen gör ofta husrannsakan, dvs. flera hundra gånger per år, antingen med eller utan domstolstillstånd, och allmänheten verkar inte att ha speciellt mycket emot dylika metoder. Diskussion Utgående från jämförelserna ovan verkar på en del punkter inte avvika speciellt mycket från de övriga nordiska länderna. Livstidsprevalensen för cannabisbruk är emellertid signifikant högre än i de övriga nordiska länderna, utom i, som är i en klass för sig. Om vi däremot ser på cannabisbruket de sex senaste månaderna visar det sig att är mycket likt det övriga Norden. Konsumtionsmönstret i fråga om ålder och kön verkar också följa samma mönster som i de andra nordiska länderna. I fråga om attityder till olika kontrollåtgärder är det uppenbart att allmänheten i hela Norden verkar acceptera okonventionella metoder i kampen mot narkotikan. Resultaten avspeglar i hög grad det konsumtionsmönster man kunde iaktta bland ungdomar i Norden år 199. Proportionellt sett uppgav fler isländska tiondeklassister ( procent) än norska (6 procent), svenska (6 procent) och finländska ( procent) att de hade använt cannabis, men även här hade den klart högsta andelen (17 procent) (Hibell & al. 1997). Vad gäller andra droger uppgav sammanlagt 4 procent av de isländska ungdomarna att de hade använt andra droger än cannabis, vilket motsvarar genomsnittet i den europeiska skolungdomsundersökningen ES- PAD (Hibell & al. 1997). Det finns inga undersökningar om hur allmänt bruket av tung narkotika är inom befolkningen som helhet i, vilket gör det svårt att dra några generella slutsatser om narkotikabruket. Polisen har emellertid nästan aldrig beslagtagit heroin, medan amfetaminet verkar ha vunnit ett visst fotfäste (Valsson 1997, 9). Utgående från de nordiska siffrorna om bruket av tung narkotika verkar det dock troligt att narkotikabruket bland den isländska befolkningen, liksom i de övriga nordiska länderna, i hög grad är begränsat till ett experimenterande med cannabis. De som ex perimenterar är för det mesta unga, medan de antingen avstår helt från narkotikabruket när de blir äldre eller övergår till att använda cannabis endast sporadiskt eller mycket sällan. Med hänvisning till detta har Goode (1997) argumenterat för att det egentligen finns två former av illegalt drogbruk i samhället. Den ena består av människor som använder narkotika tillfälligt, i experimentsyfte eller endast ibland, vanligen under veckosluten. Dessa kan kallas fritidsbrukare. En relativt liten andel av dessa går vidare till ett mer allvarligt bruk, där de uppnår missbruksnivåer. Vidare använder en rätt liten andel heroin eller kokaincrack, och de som använder dessa gör det mycket säl- 28

9 lan. Den andra formen av drogbruk är helt annorlunda. Här övergår bruket rätt snabbt i missbruk, och sannolikheten att så sker är också större än i den första typen av bruk. Drogbruket tenderar att bli mer tvångsmässigt, kraftigt och skadligt för både brukaren själv och för den omgivning han eller hon lever i. Våra resultat i fråga om narkotikabruket i de nordiska länderna kanske avspeglar en mer allmän bild: för de flesta innebär drogbruket ett experimenterande cannabisbruk på fritiden under ungdomen, medan bruket av tyngre droger är mycket ovanligt. Enligt Goode (1997) ingår här emellertid också en klassaspekt: den första formen av narkotikabruk förekommer i alla samhällsklasser, inklusive medelklassen och den övre medelklassen, medan den andra formen framför allt förekommer bland de fattiga och i den så kallade underklassen, där man på grund av hopplöshet tillgriper narkotikamissbruk. De resultat som presenteras i den nordiska narkotikarapporten tar inte uttryckligen ställning till förhållandet mellan social klass och narkotikabruk, men detta skulle vara värt att följa upp i en framtida studie. Även om denna teori kanske inte räcker till för att förklara varför bara en liten del av ungdomen i underklassen börjar missbruka tung narkotika, och inte heller ger någon vattentät förklaring till varför detta slag av beteende inte uteslutande förekommer i underklassen, har den ändå visat sig ha validitet (Curry 1993). En undersökning av det här slaget kan dessutom ge oss upplysning om hurdan den sociala stratifieringen är till sin karaktär, och huruvida den har en så genomgripande inverkan som den verkar ha i t.ex. Storbritannien och USA. Översättning från engelska: Nina Edgren-Henrichson REFERENSER Curry, E. (1993): Reckoning: Drugs, The Cities, and the American Future. New York: Hill and Wang Goode, E. (1997): Deviant Behavior. Fifth Edition. Prentice Hall Gunnlaugsson, H. (1992): The Social Reality of Crime in Iceland: Criminal Punishment in a Land with Little Crime. Doctoral thesis, University of Missouri-Columbia, USA Gunnlaugsson, H. (1996a): Empiri og ideologi i kriminologi: Den objektive og subjektive siden av kriminaliteten i. Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskap 83 (1): Gunnlaugsson, H. (1996b): Narkotikaproblemet i : realiteter og reaktioner. Rapport fra 38. Forskerseminar, Hverager i,. Nordisk Samarbeidsrad for Kriminologi Gunnlaugsson, H. & Bjarnason, Th. (1994): Establishing a discipline: The impact of society on the development of Icelandic sociology. Acta Sociologica 37: Gunnlaugsson, H. & Galliher, J.F. (1987): Om symbolisk politik och ölförbudet på. Alkoholpolitik. Tidskrift för nordisk alkoholforskning 4: Hakkarainen, P. & Laursen, L. & Tigerstedt, C. (eds.) (1996): Discussing Drugs and Control Policy: Comparative Studies on Four Nordic Countries. NAD Publication No 31. Helsinki: Nordic Council for Alcohol and Drug Research (NAD) Hibell, B. & Andersson, B. & Bjarnason, Th. & Kokkevi, A. & Morgan, M. & Narusk, A. (1997): The 199 ESPAD Report: Alcohol and Other Drug Use Among Students in 26 European Countries. Stockholm: CAN Kristmundsson, Ó.H. (198): Ólögleg ávanaog fíkniefni á Íslandi. Reykjavík: Dóms- og kirkjumálará uneyti Olsson, B. & Stymne, A. & Hakkarainen, P. & Schmidt, D. & Skretting, A. & Valsson, K.S. (1997): The Nordic Drug Scene in the 199s. Recent Trends. Nordisk alkohol- & narkotikatidskrift/nordic Studies on Alcohol and Drugs 14 (English Supplement): Partanen, J. & Metso, L. (1998): Cannabis i på 199-talet. En jämförande analys av olika undersökningar. Nordisk alkohol- & narkotikatidskrift (1): Valsson, K.S. (1997): Narkotikasituationen i. I: Olsson, B. & Rosenqvist, P. & Stymne, A. (red.): Narkotikasituationen i Norden. Utvecklingen NAD-publikation nr 32. Helsingfors: Nordiska nämnden för alkohol- och drogforskning (NAD). 286

10 Summary Yhteenveto Helgi Gunnlaugsson: Drug use, attitudes and control policies in Iceland. A comparison with the other Nordic countries Studies on the use of alcohol, tobacco and other drugs have frequently been conducted in Iceland in the past few years. These studies have mostly involved use among youth, so trends in the adult population have not yet been mapped out to the same extent. In this presentation, findings from the first ever general population survey on drug use in Iceland will be presented. Prompted by the Nordic Drug Survey, in which Iceland did not take part, a few questions from that survey were adopted in a survey conducted in Iceland in late Based on the Nordic comparative figures, it appears that Iceland is in some respects not very different from the other Nordic nations. Yet lifetime prevalence of cannabis use was found to be significantly higher in Iceland than in the other Nordic nations, except for Denmark, which clearly is in a league of its own. However, if the use in the last 6 months is analysed, Iceland is very similar to the other Nordic nations. The consumption pattern, in terms of age and gender, seems also to follow the general pattern found in the other Nordic nations. As for attitudes toward different control measures, it is apparent that the public in all of the Nordic countries seems to be in favour of adopting unconventional control methods in the fight against drugs. Key words: Drug use, attitudes, control policies, Iceland, Nordic countries Helgi Gunnlaugsson: Huumeidenkäyttö, asenteet ja kontrollipolitiikka Islannissa. Vertailu muihin Pohjoismaihin. Alkoholin, tupakan ja muiden päihteiden käyttöä koskevia tutkimuksia on Islannissa toimeenpantu useasti muutamien viime vuosien aikana. Nämä tutkimukset ovat enimmäkseen käsitelleet nuorten päihteiden käyttöä, joten trendejä aikuisväestön keskuudessa ei ole vielä yhtä laajasti kartoitettu. Tässä artikkelissa esitellään ensimmäinen Islannissa suoritettu koko väestön päihteiden käyttöä käsittelevä survey-tutkimus ja sen tulokset. Pohjoismaisen päihdetutkimuksen, johon Islanti ei osallistunut, innoittamana siitä otettiin muutamia kysymyksiä tähän Islannissa vuoden 1997 jälkipuoliskolla tehtyyn tutkimukseen. Verrattuna muihin Pohjoismaihin ei Islanti eräissä suhteissa näytä paljoakaan eroavan niistä. Kuitenkin cannabiksen käytön elinaikainen yleisyys todettiin huomattavasti suuremmaksi Islannissa kuin muissa Pohjoismaissa, Tanskaa lukuunottamatta, joka on selvästi omassa sarjassaan. Kuuden viime kuukauden aikaista käyttöä analysoitaessa huomataan kuitenkin, että Islanti on hyvin samanlainen kuin muut Pohjoismaat. Kulutusmalli iän ja sukupuolen mukaan ilmaistuna näyttää myös noudattavan muissa Pohjoismaissa vallitsevaa yleistä mallia. Mitä asenteisiin erilaisia kontrollitoimenpiteitä kohtaan tulee, on ilmeistä, että kansalaiset kaikissa Pohjoismaissa näyttävät hyväksyvän myös epätavalliset kontrollimenetelmät huumeiden vastaisessa taistelussa. 287