RESELE SOCKEN PÅ 1860-TALET. En berättelse om armod och vedermödor. Erik Petter Jonssons hem, Myrsta Gård, och Hövensinget 1800-tal

Transkript

1 RESELE SOCKEN PÅ 1860-TALET En berättelse om armod och vedermödor Erik Petter Jonssons hem, Myrsta Gård, och Hövensinget 1800-tal Sollefteå Kommun Resele Hembygdsförening

2 Berättelsen Det var en sen novemberkväll i Myre, Resele socken och året var 1862 Kommunalstämmans ordförande, prosten O Nordensson hade bjudit hem stämmans vice ordförande Erik Petter Jonsson till möte för det var mycket som man nu måste resonera ihop sig om inför stämmans allra första möte. Den stora kommunreformen hade vid den här tiden fått genomslag i hela Sverige. Kyrkan hade delvis släppt sitt grepp om medborgarna och överlämnat åtminstone vissa delar till eget bestämmande i de nybildade socknarna eller landskommunerna som det också kallades. Före 1863 så var det i princip kyrkan som beslutade om allt som rörde människornas väl och ve. Ute i byarna fanns byastämmorna sedan lång tid tillbaka. Där fattades beslut om jakt, fiskerätter, underhåll av vägar och broar, rotegång för fattighjon och sjuka och en del andra saker, men det mesta bestämde kyrkan ändå över. Byn eller roten (ett geografiskt begränsat område som ibland kunde bestå av flera byar) var en väldigt viktig gemenskap som man höll hårt på under den här tiden. Inom sin by eller sin rote tog man hand om de sina och den sociala kontrollen var hård. Den som var fattig, sjuk eller sinnesjuk skulle man ta hand om och det skulle ske inom byns eller rotens gränser. En lista upprättades av byastämman, där varje gård hade sitt ansvar i tur och ordning. Var du fattig eller sjuk och inte kunde försörja dig så fick du gå runt i gårdarna, arbeta om du kunde och i gårdarna var man skyldig att hjälpa dig. Systemet kallades rotegång. Varje by hade också ansvar för sin del av körvägen som ofta gick längs älven, likaså snöröjning och annat underhåll. Så såg det ut i Resele och i hela landet - före Men nu hade det hänt stora saker. Gamla prästgården i Resele

3 Prosten Nordensson och Erik Petter Jonsson hade blivit valda till ordförande och vice ordförande i kommunalstämman och plötsligt hade dom båda fått ett stort ansvar. Dom brottades med starka känslor inombords när dom slog sig ner framför den stora öppna spisen i prästgården. Hustrun hade tänt fyra stearinljus och placerat ljusen så att det gick att läsa de handlingar som låg på bordet. Det var också viktigt att Prosten Nordensson och Erik Petter Jonsson kunde se varandra ordentligt i ögonen för uppdraget i kommunalstämman innebar ett mycket stort ansvar. Om något skulle hända, till exempel missväxt, farsot eller, ve o fasa ett krig, då var det dom två som hade det yttersta ansvaret för människorna i socknen. Men uppdraget innebar också en betydande makt, Erik Petter Jonsson smakade på ordet. Jo visst, han skulle få mycket att säga till om. Prosten Nordensson däremot var sedan tidigare van vid att få bestämma. Dom skulle besluta över: vilka som skulle få utskänkningslov, framförallt av maltdrycker vem som skulle få bli barnmorska, sockenskräddare fjärdingsman och färjkarl vilka som skulle bli ledamöter i kommunalnämnden utse en brandstodskommitté och utse olika ploglag kontrollera hur många rovdjur som dödades inom socknen dela ut ved, säd och korn till dom fattiga sköta ekonomin, skriva en inkomst och utgiftsstat, alltså göra en budget Så det var om de här sakerna dom satt och pratade om hemma hos Nordensson. Utanför fönstret i prästgården ven höststormen och det knakade i träden. Hustrun satt i ett mörkt hörn i köket och lyssnade intresserat. I vilken ordning skulle dom ta alla ärenden? Hur skulle dom dela upp olika ansvarsområden mellan varandra? Fanns det någon som kunde skriva protokoll? Nja, det fick nog Nordensson göra själv. Prosten Nordensson Erik Petter Jonsson Byarna fanns fortfarande kvar som enskilda enheter som även fortsättningsvis, till exempel, tog hand om sina egna fattiga och hjälpbehövande. Byastämmorna fanns också kvar och var ofta dom som föreslog åtgärder och i vilken ordning saker och ting skulle ske. Skillnaden var att kommunalstämman och kommunalnämnden nu skulle ha ett övergripande ansvar och även överta delar av den kontroll som kyrkan tidigare haft, framförallt över fattigvården.

4 Om Nordensson och Jonsson där inne i stugvärmen framför den öppna spisen, känt till eller ens anat vad som skulle komma och hur åren framöver skulle se ut, då skulle dom nog ha tänkt sig för en extra gång. De värsta nödåren i mannatid, klimatförändringar som vi idag inte tror är möjliga och en massa andra saker som kunde vara nog så svåra att hantera, det var vad som väntade! Nordensson stannade kvar som ordförande fram till 1868 då han avled och ersattes av Hans Abraham Bostedt. Erik Petter Jonsson var först vice ordförande fram till 1875 och gick sedan upp som ordförande, stannade kvar på sin post fram till 1891, alltså i nästan 30 år i politiken. Kommunalstämmans sammanträden hölls i sockenstugan och var oftast allmänna vilket betydde att alla hade möjlighet att besöka den och lyssna på vad som beslutades. Man kan jämföra dåtidens kommunalstämma med dagens fullmäktigemöten. Nu kommer berättelsen, i kronologisk ordning, om alla förskräckligheter som drabbade Reseleborna, om allt armod och alla umbäranden som dom fick genomlida under 1860-talet Naturligtvis var det många ärenden om fattigvård och hjälp till behövande, i kommunalstämmans protokoll, för fattigdomen var utbrett i Norrlands samtliga socknar. Det här året gör man också om en del nödvändiga reparationer av barnmorskans bostad. Man beslutade även att alla nattvardsgäster skulle betala 9 öre till kyrkan för vin o bröd. De som åtnjöt fattigvård var undantagna betalningen Ersättningen (lön) till barnmorska, lärare och djurläkare diskuterades och man bestämde att de anställda skulle få ersättning efter fyrk eller rök. Det var orostider ute i världen och centrala cirkulär kom till prosten med uppmaning att svara på vilka åtgärder man föreslog för betryggande mot ett eventuellt fientligt anfall. Svaret blev att man tänkte avvakta till man fick veta hur/vad kuststäderna planerade Detta år är prosten upprörd, för under sina husförhör har han upptäckt okristligt leverne! Onyttigt mycket kaffedrickande, ibland flera gånger om dagen står det i protokollen. Prosten anser att endast vid bröllop, barndop, gravöl och andra högtidliga tillfällen är det lämpligt med kaffe i syfte att inte få fart på brännvinssupandet, men inte annars! Vad beträffar klädsel så hänvisar han till bibelns straffdomar vid prålig prakt och fåfänga. Höstens skörd är dålig, på gränsen till missväxt I början av året så delas Resele socken upp i sex rotar (områden med 3-4 byar i varje rote) och de hjälpbehövande fördelades ut i rotarna. De personer som var arbetsföra fördelades också ut i rotarna till bönderna som ålades att sätta dom i arbete. Liknande åtgärd hade vidtagits 1851 då det också hade varit ett svårt år. Man började även upprätta listor för kommande utdelning av säd och korn. En begäran om statsbidrag för nödens lindrande inom socknen skickades till Kungl.Majt men begäran blev avslagen. I mars kallades till extra sockenstämma då man befarade att hungersnöden nu inte var långt borta.

5 De som hade kreatur hade under vintern varit tvungna att slakta en del och eftersom bönderna drabbades hårt av missväxten hade dom inte möjlighet att bereda, varken arbete eller mat, till alla hungrande. Man beslutade vid stämman att lämna en ny ansökan om lån till Kungen, denna gång på 4500 Riksdaler. Lite längre fram i protokollet står det så här: I händelse Kungl. Mjt i nåder beviljar ett statslån å riksdaler med 3-5 års betalningstid eller den tid Kungl. Mjt bestämmer vill sockenmännen en för alla, alla för en, förbinda sig att för återbetalningen deraf gå i full borgen såsom för egen skuld. Det kan knappast tolkas på annat sätt än att dom satte sina egna gårdar i pant. Tomte Gård i Höven på 1800-talet. Erik Petter Jonssons föräldragård I april får dom veta att något lån ej kommer att beviljas i pengar däremot kommer dom att få motsvarande i sädeskorn. Men det är också ett lån och ska betalas tillbaka i pengar under åren 1866, 1867 och Var skulle dom få tag på pengarna? Skulle nämndemännen bli tvungna att gå från sina gårdar? Många paragrafer därefter handlar om utdelning av sädeskorn och matkorn samt listor över vilka som har de största behoven av hjälp. Inget finns antecknat om någon missväxt under hösten men restlängden 1866 upptar ett stort antal personer som inte kan betala skatt på grund av fattigdom När man den 9 september samlas till kommunalstämma är ledamöterna mycket bekymrade för man räknar med mycket dålig skörd även detta år. I protokollet står antecknat: i avseende till redan här och där förekommen frost. Tankarna på att få låna i korn även detta år finns men det stora överhängande problemet är att bönderna inte har möjlighet att sätta någon i arbete på grund av missväxten. Det finns i princip ingen som har möjlighet att ge någon annan arbete och några pengar eller andra resurser finns inte heller.

6 I oktober kallas till allmän kommunalstämma. Återigen för att besluta om vilka åtgärder med anledning af den genom frost felslagna skörden till den allmänna och hotande nödens lidande borde vidtagas. Fattigvårdsstyrelsen föreslår att stubbrytning och tjärbränning ska erbjudas männen och spånadsarbete (linberedning) ska erbjudas kvinnorna. Återigen går man till Kungl. Majt, med begäran om ett undsättningslån på 3000 riksdalermynt och återigen blir sockenmännen tvungna att sätta sina egna gårdar i pant. Vördsam tillfrågan om lån den 18/ Vid samma stämma beslutar man om ordningsregler för det nyinrättade sockenbiblioteket. Vi kan tycka att det är konstigt att man inrättade ett bibliotek mitt i detta armod. Svaret är att samma sak händer också i de andra socknarna så troligtvis var det order uppifrån, från någon regional myndighet eller kyrkan. Biblioteket finansierades av medel dels från landstinget och dels från frivilliga gåvor i penningar och passande böcker. En Nödhjälpskommitté för hela länet tillsätts i november och man skulle nu i socknarna skyndsamt ta reda på villkoren för att få lån eller bidrag från kommittén. Erik Petter Jonsson i Myre och N J Tidén i Höfven fick uppdraget. Tillsammans med ansökan skulle också finnas en lista på dels dom personer som var arbetsföra och dels en lista på dom som var orkeslösa och som för sig och de sinas försörjning ansågs vara i saknad av arbetsförtjänst och livsuppehälle. De föreslagna åtgärderna var tjärbränning, stubbrytning, spånadsarbete och förbättring av de förstörda vägarna vid Monipan och Selsberget. I december skriver så samtliga ledamöter på borgensförbindelse för det undsättningslån som Kungl Majt äntligen beviljar på 3000 riksdaler. Ledamöterna i kommunalstämman är: Hemmansägaren Erik Petter Jonsson i Myre, H A Bostedt i Österå, N G Bostedt i Österrå Garvaren H J Rolén i Höfven och Daniel Bergqvist i Norrtanflo. En del av pengarna fick man i spannmål som sedan förvarades i sockenmagasinet. Kornet och säden fick hämtas hos Constantin Falc i Lo dit säden anlände via fartyg. Där fanns ett centralt lager för socknarna i Ådalen som alla, mer eller mindre, hade drabbats av missväxt Nu är det fart, framförallt på tjärbränningen, och tjärbränningsarbetsinrättningen i socknen har brist på tunnor. Lin häcklas och spånadsarbete utförs som understödsarbete till stor del av de bönder som fått sin skörd förstörd av frosten. Arbetet betalas med korn. Redan i mars avbryts arbetet med tjärveden eftersom det inte finns varken pengar eller spannmål till någon avlöning. Nödhjälpskommittén beviljar Resele socken 35 st tunnor ytterligare av olika sädesslag i nödhjälp men spannmålet finns i Härnösand och måste på något sätt fraktas därifrån. Man anordnar då en auktion och den som vill hämta tunnorna till lägsta pris får göra det. Ersättningen för transporten utgår i natura av kornspannmålen.

7 Konstaterades att, av fällda rovdjur, var 22 rävar och 23 hökar. De personer som arbetade på linberedningsinrättningen fick i dagavlöning vanligtvis 1,5 kanna korn. Nödhjälpskommittén kräver in uppgifter från socknarna om befintlig mängd sädeskorn och priset på detta. Man vill också inventera behovet framöver. Rotemännen som redan har gjort inventeringen kan konstatera att något sädesförråd inte finns varken till avsalu eller att bortbyta i matkorn. Något pris är inte känt eftersom de personer som haft något att undvara har bytt det mot tvåradigt matkorn. Behovet framöver beräknades till 105 tunnor utsädeskorn men medel till att betala kornet saknades. Vägbygget genom Monipan fortskrider och alla arbetslösa män skulle göra dagsverken vid vägbygget. Socknen delades upp i distrikt där fyra sockenmän delade på ansvaret att se till att de arbetslösa verkligen gjorde sina ålagda dagsverken. I april skulle så en tredjedel av undsättningslånet betalas och det fattades 211 riksdaler. Man hade vid tidigare sammanträde beslutat om inköp av en stubbrytare till det stora vägbygget. Stubbrytaren kostade 85 riksdaler men köpet fick nu bero eftersom man i första hand måste betala av på undsättningslånet. Nödhjälpskommittén hade efter påtryckningar till sist beslutat att tilldela socknarna extra spannmål och Resele socken fick 5 tunnor korn och fem tunnor havre i gåvospannmål och spannmålet fanns att hämta i Sollefteå hos kronolänsman H Sjödén. Prosten Nordensson avlider under försommaren och magazinsföreståndaren och hemmansägaren Hans Abraham Bostedt i Österå valdes till ny ordförande för den återstående mandattiden. För de tunnor man fått som gåvospannmål i april skulle man nu redovisa in till nödhjälpskommittén på vilket sätt Resele socken tänkte anordna arbete som skulle avlönas med spannmål. Det skulle endast vara arbete som på något sätt gynnade hela bygden och fick inte på något sätt komma någon enskild till fördel. Föreslogs då att man skulle gräva tjärdalar med inläggning, stybbning, bränning m.m. Tillsynsmän och arbetsledare utsågs till arbetet. Efter ett antal månader kom frågan upp om det var meningsfullt att fortsätta arbetet med tjärdalar. Beslutet blev att upphöra med dessa eftersom bränningen gick med förlust. I december upprättades en så kallad restlängd vilket var en lista över de personer som inte hade pengar att betala skatt. Redovisades dessutom fattighjon per by och det var många också det här året. Men det ljusnar och av nödhjälpskommitténs spannmålslager finns i slutet av år 1868 fem-sex kannor havre kvar. Den som åtog sig att skura sockenstugan två gånger skulle som godtgörelse få hafren 1869 Prosten Nordensson och hemmansägaren N P Tidén hade båda avlidit under 1868 och i deras ställe valdes Erik Petter Jonsson i Myre samt skolläraren P Sellgren som dessutom valdes till föreståndare för biblioteket. Sockenmagasinet hade nu en mindre kassa och av denna skulle 20 riksdaler avsättas till inbindning av bibliotekets böcker. Av allt lingarn som producerats tidigare år återstod en hel del och det skulle säljas på auktion. E P Jonsson i Myre skulle ansvar för auktionen. 23 tunnor tjära som låg uti Nordhammars skog skulle hemforslas och även tjäran skulle säljas på auktion och för det skulle L P Sellstedt i Översel ansvara.

8 P Sellgren Den allra värsta tiden var nu över för Resele och övriga socknar i Norrland. Insamling startade det här året till de nödlidande i Småland där man under hösten 1868 hade drabbats av svår missväxt. Insamlingslistor finns sparade i arkiven och det är en rörande läsning, för trots att människorna var så fattiga och utarmade så försökte man ändå skänka en liten slant till dom som hade det ännu värre. I augusti 1869 var det dags att utse en ny fjärdingsman eftersom bonden Per Persson i Myre inte ansågs som lämplig. Zackris Modin fick uppdraget att försöka hitta en lämplig person, vilken skulle få ersättning för tjänstens bestridande Ett större ras hade inträffat vid avlidne Jakob Westerlunds skifte i Rödsta. Alla väghållningsskyldiga skulle gemensamt hjälpas åt i december kallas till extra allmän kommunalstämma till följd av att venerisk sjukdom spridit sig i socknen. En rad åtgärder vidtas för att stävja smittan. Frågan om ett fattighus kommer upp första gången 1869 och man beslutar sig för att köpa Johan Högbergs gård men köpet blev aldrig av och frågan om fattighus kom tillbaka först 1890 då en kommitté utsågs Under slutet av 1860-talet och början av 1870-talet byggs den stora landsvägen. I maj1872 beslutas om förbättring av samtliga vägar och broar inom socknen. Systemet med gångled, alltså att dom väghållningsskyldiga, var och en, själva skulle ansvara för visst antal arbetsdagar, det systemet var nu på väg att överges. Många familjeförsörjare fick därmed äntligen möjlighet till en egen inkomst.

9 Lås på sockenmagasinet Sockenmagasin Gåsnäs Författare: Carina Alm Källa: Resele socken arkiv Kommunalstämmans och Kommunalnämndens protokoll Foto: Resele Hembygdsförening