1. Eftertankar kring ett avklarat certifikatprov. 2. Hur man kan använda sin signal 3. Många antenner och ingen plats

Transkript

1 WRC Ett organ för inbördes begrundan, läsövning samt spridande av kunskap kring elektronik, kommunikation, datorer, allmänna Köra aktiviteter såväl kommande som passerade, liksom eventuella ämnen som här ej specificerats. AttRadio Utgivning: helt oregelbunden. Ansv. utgivare: WårGårdA Radio Club SK6DZ. Redaktör: t f SM6FUD, Bengt Allt innehåll är Internet: under copyright Special: Vi tar upp vad man gör AKTIVITETER: när man har fått sitt certifikat. CT:Actividades, EA:El Actividatos, G:Activities, V.göt(SM6):åktivvitätör,SM7:aiuckteijveijtaeäiteijrrr, Vad man kan göra. SM0: vadddårråå? Vad man skall göra Vad man borde göra Vad man tänker göra Vad man vill göra Vad man inte vill göra Vad man vågar göra Vad man får göra 1. Eftertankar kring ett avklarat certifikatprov. 2. Hur man kan använda sin signal 3. Många antenner och ingen plats NAC kör vi från A3 Du hämtar dina QTH-lokator på A3 är JO68JB. QSL-kort på A3! NAC körs från detta QTH och du är När du vill! välkommen att deltaga när det passar dig som bäst. Tisdag kväll kl 19. Radiosambanden i WRC behöver din medverkan! Kontakta SM6VUL på Vi kör 2m och 6m NAC om så är telefon görligt. Kontakta Torbjörn/VUL för information. SK6DZ på RU388! PL 118,8Hz eller 1750Hz! QTH:Vårgårda Den som ropar får nästan alltid svar! ANSLAGSTAVLAN SK6DZ på R2X! PL 118,8Hz eller 1750Hz! QTH:Vårgårda Vårt postgiro OBS!! OBS!! Vi måste ha din -adress!!! SSA Sveriges S ändare Amatörer För dig som vet vad QSL verkligen betyder Måndag kvällar kl 19 på A3! Vår adress: Wårgårda Radio Club, c/o B. Christensen, Box 155, Vårgårda 1

2 Jättekul!...och nu då? Du har fått din signal. Gratulerar. Eller så har du länge haft din signal men inte kört något. Gratulerar dig också. Jo, därför att du har allt roligt framför dig. Jag har allt roligt bakom mig. Vem jag är? Min signal är SM6FUD. Den fick jag tilldelad i början av 1970-talet. Jag heter Bengt och tänker ta dig med på en resa med mina radioapparater. Vi ska inte resa långt alls. Inte ens runt hörnet men vi skall ut i vida världen med hjälp av radioapparater och ett stort uns magi. Informera Jag har gjort det här specialnumret av WRC-bladet för att 2 många har frågat mig om jag inte skulle kunna visa hur man gör. Det är svårt att bara visa rent praktiskt hur det går till att använda sin radio. Det skulle vara ungefär som att visa hur det går till att dricka en läsk. Man korkar upp den så här och för den till munnen så här. Sedan dricker man så här gllpglp-gullp-glup-gluuup-raaap. Har ni förstått? Naturligtvis har ni förstått! Men ni vet inte hur det smakade i alla fall! Likadant är det med radio. Det är den som använder radion som har utbyte av hela skådespelet. De som står runt omkring kan bara, just det...stå runt omkring. Det vet vi ju redan hur man gör, inte sant? Frågor Man frågar sig: vilken radio skall jag ha? Eller: vad för antenn skall jag sätta upp? Rätt och slätt så handlar det om att den totala frågan är: Vad skall jag göra med min anropssignal jag nu fått? Försökssvar Den bereste och erfarne gamle radioamatören säger vanligen att svaret på den frågan är att det beror på dig själv. Det beror på vad du vill göra och vad du är mest intresserad av! Ja men det hjälpte ju inte alls med ett sådant knasigt svar. Inte katten vet du vad du skall göra. Det finns så många frekvenser, så många band, så många antenner för att inte tala om hur många konstiga radioapparater det finns! Och de kostar pengar! Multum totalus fruktansvärdus vulgaris! Låt dig ruineras av en plasthink med en ratt! Det kan ge samma resultat för dig det vill säga den kan inte användas och du blev pank. Fjäderlätt! Din signal Okej, vi är tillbaka med frågan igen: vad gör du med din signal? Först och främst så är ju din signal ett unikum. Alltså, det är bara du i hela världen som har just den. Bara du. Ingen annan. När du insett det så förstår du att varthän du än kommer med din signal så är den en stämpel om att det är just du. Som en legitimation ungefär fast bankerna struntar i den så försök inte ens legitimera dig med ditt certifikat. Doh! Call Alltså din signal är den som är viktig för dig. Man använder oftast uttrycket "Call". Vad har du för call? SM6FUD säger jag då. Och ditt call då? Vad är det? Här berättar du vad du har för anropssignal. Du har ju ett call ju. När amatörer träffar varandra i verkligheten så kallas det för "Eye-ball QSO" = ögonkontakt.

3 Många brukar ha en namnbricka på sig där både signalen och förnamnet finns tydligt utsatt. En sådan namnbricka kan man göra själv om man vill men man kan också låta få den tillverkad. Det gör gärna Bengt- SM6GDU. Han brukar ha fullt upp med att göra namnbrickor på de olika mötena som amatörerna har genom åren. Jag säger amatör. Naturligtvis menar jag radioamatör. Eller sändaramatör. Det är enklare att skriva och säga amatör och därför använder vi amatörer det ordet mellan oss när vi pratar om oss själva. När vi pratar med utomstående är det annorlunda. Vi vill ju inte framstå som några amatörer, eller hur? Vi säger då sändaramatörer. Varför säger vi inte radioamatörer? Ja, det här är lite intressant faktiskt. Det är så att det är bara i Sverige vi kallar oss sändaramatörer. Det finns inga "transmitting amateurs" utomlands men det finns "radio amateurs". Här hemma säger vi också radioamatörer men det kan lätt ske en missuppfattning hos allmänheten om vilka figurer vi egentligen är. 27MHz Det hela härör sig från historian kring 27MHz-bandet. Detta band var ett allmänhetens TELEVERKET band förr, och är så fortfarande. Skillnaden är att amatörradio kräver ett amatörradiocertifikat medan 27MHz kräver ingenting. Hupp!? Alldeles så ja... Televerket På den tiden då den gamla myndigheten Televerket fanns så var allting mycket kontrollerat och alla som ville använda en sändare av något slag skulle kontrolleras av myndigheten. Vi måste tänka på att andra världskriget inte var så långt borta på den tiden. Jag är ju själv född strax efter att det tog slut, om man nu får vara lite lustig kring sin egen ålder. I krig finns spioner och sådana illustra illgärningsmän har sändare. Gömda sändare. Myndigheten var nervös förr. Televerket skulle kontrollera allting. Man lät "uppfinna" 27 MHz till alla de som skulle sända någonting bara "så där" utan att det var amatörradio. Här var det meningen att allehanda raditrafik skulle kunna ske utan att det uppstod störningar och annat för den kommersiella trafiken på kortvågen det vill säga den trafik som hade med rundradio, fartygsradio, militärradio och allt liknande att göra. 27MHz är en hög frekvens och går inte långt under normala förhållanden. Det var alltså tryggt att låta folk använda det bandet. Efterleva regler Televerket var dock fruktansvärt noggranna så att effektgränsen på 5W inmatad effekt efterhölls till punkt och pricka. Man fick heller inte ha riktantenner. Man fick inte kunna komma så långt ju! Nu inträffade alltså det som alltid händer när det sätts upp förbud. Många överträdde dem. 27MHz-intresserade skaffade riktantenner och slutsteg. Det blev så småningom totalt kaos. Vad annars? Dessa människor hade inte gått någon kurs där de fått veta hur man skall handskas med störningar till exempel. Det resulterade i att ordet radioamatör i stort sett alltid kopplades samman med de filurer som stör allt och alla. Vi radioamatörer bytte då till ordet sändaramatörer. Så enkelt var det med den saken. Utomlands Finns då inte 27MHz utomlands då? Jodå men där används även förkortningen HAM för 3

4 oss "riktiga" radioamatörer varför "radio amateur" blir: "I am a HAM operator". Det är knixigt med saker och ting här i världen minsan. Bättre nu När vi talar med utomstående säger vi lämpligen att vi är sändaramatörer. Min personliga åsikt i detta är att ordet radioamatör är på väg tillbaka som en hedervärd benämning på oss eftersom det kaos som tidigare fanns på 27MHz har lugnat sig oerhört numera. Dels beroende på att konditionerna svänger med solläcksantalet och dels beroende på att många som tidigare fanns på 27MHz numera finns på amatörradiobanden med amatörradiocertifikat. Före certifikatet Förr i tiden, för kanske 30 år sedan, kom man vanligen in i amatörradiohobbyn genom att man tidigare hade varit 27MHzanvändare och ville lite mera. Det var även många som kom från att ha DX-at som man kallade sysselsättningen att enbart lyssna. Man DX-ade. QSLkort sändes och mottogs på samma vis som radioamatörerna gjorde. Man sände bara aldrig och ett amatörradiocertifikat behövdes för att få lov till det. Många som DX-ade var inte egentligen intresserade av någonting annat än att lyssna. Från de här båda grupperna 4 kom alltså "radio-människor" som så att säga hade radion med sig. Teknisk licens Under 1970-talet tillkom en licensklass för amatörerna. Tidigare hade man haft C-, B- och A-certifikat varav A var högst. Nu kom även T-certifikatet. Många hade de tekniska kunskaperna som behövdes för att avlägga ett certifikatprov men det var inte lika många som ville lära sig telegrafi som ju tog så lång tid. Telegrafi var på den tiden ett krav för att få lov att köra kortvåg. T-certifikatet gav användaren lov att köra radio enligt samma regler som A-certifikatet men endast på frekvenser över 144MHz. Nu uppstod en febril verksamhet på 2m-bandet och de ändå kortare våglängderna. Före T-certifikatet hade det naturligtvis också varit en hel del verksamhet men genom att den tekniska licensen, med sin begränsning för endast dessa högre frekvenser, skapade så många nya radioamatörer steg denna verksamheten med ett jättesprång i Sverige. Skillnad på amatörer Ganska snart efter att T- certifikatet såg dagens ljus uppstod en urgröpning bland amatörerna. Det fanns nu två typer av radioamatörer. Dels de som körde kortvåg och dels de som inte körde kortvåg. Det här kan verka oskyldigt men tillskottet av kortvågsamatörer ökade inte. Däremot ökade de registrerade T-licenserna kraftigt. I sin förlängning ledde det här till att FM-trafiken på 2m och 70cm ökade kraftigt. Inriktning Den dag som idag är finns det fortfarande kortvågsamatörer som aldrig någonsin kör FM på 2m, hör och häpna. Den radiotrafik som finns på FM på VHF och UHF är mycket av snabbtelefon-typen och mest intressant för de som själva deltar. De som strölyssnar utan att delta är få. Det är annorlunda med de som strölyssnar på kortvåg eftersom kortvågen som sådan är helt annorlunda i sin natur än den kanalbundna FM-trafiken.

5 Kursdeltagare Kursverksamheten som förekommer på olika radioklubbar har ofta en majoritet av blivande FM-körare. Därför är intresset oftast större för sådant som inte alls har med kortvåg att göra. Man skulle kunna säga att det är en form att återkomst av det forna 27MHz med sin typ av kommunikation. Nu med certifierade radioamatörer. Inte alltid är det teknisk intresset så stort heller. Själva kommunikationen är däremot intressant. Enkelt uttryckt försvinner kortvågen lite grand. Det är synd eftersom det är faktiskt kortvågen som är den helt centrala punkten i hela amatörradioverksamheten, dess historia och dess största aktivitet. Man bör nog här säga att den tekniska licensen var en Svensk företeelse. Det är heller inte likadant i resten av världen som det är i vårt land. Till exempel i USA är det en stenhård kontroll på radioamatörerna och möjligen ändå hårdare på de som ligger på CB (Citizen Band = 27MHz). Här är kortvågen en viktig verksamhet. Landet är stort och kortvågen användbar även inom landet. Hos oss är det inte riktigt likadant. Gemensamhet Telegrafikravet försvann för en del år sedan och alla som idag tar amatörradiocertifikat i Sverige får samma typ av certifikat. Alla får göra samma saker och ingen är utestängd från någonting som andra får göra. Konditioner och tid Man sade förr att när det var bottenläge i solfläckscykeln så ökade aktiviteten på 2m och 70cm. Tvärtom när det var solfläcksmaximum. Det stämmer nog inte riktigt längre. Personligen undrar jag om inte aktiviteten på olika Internet-forum är större när konditonerna är dåliga och tvärtom. Tiden vi lever är 24 timmar per dygn med 7 dagar i veckan. Det innebär att vi helt enkelt inte hinner göra allting vi vill göra. Utöver sådant vi vill göra finns ju också sådant vi inte vill göra men måste. Alltså väljer vi väl automatiskt att på den lediga tiden göra det vi helst vill göra. Känns logiskt, inte sant? Alltså kör vi radio när det är riktigt bra konditioner och struntar i allt annat. GD DX Konditoner är ett ord som vi amatörer väldigt ofta tar i vår bredkäftade mun. Det är ett allomfattande ord som berättar hur förutsättningarna är. Vi kan berätta för kamraterna hur det var när vi körde just det där QSO-et. Det kan låta så här: "konditonerna öppnade upp helt fantastiskt mot USA sent på natten så jag körde en hel bunt rakt över nordpolen". Det kan också vara så att konditonerna är "kass". Alltihop handlar helt enkelt bara om hur väl våra radiosignaler kan nå någon avlägsen punkt på jorden. Men du skall veta att när det verkligen öppnar då är det en sagolik upplevelse. Tänk att du vecka efter vecka bara hört brus på din 2m station och plötsligt en morgon hör du några som pratar franska! Vad är detta undrar du då. Du vrider över bandsegmentet för SSB-delen och hör några andra som pratar spanska. Den känsla som då far rakt ner i maggropen är obeskrivlig. Det är så kallat Sporadiskt E! Det här kan vara över på några minuter så det gäller att raska på. Du griper efter mikrofonen! Svettdropparna är på väg. Du vet nämligen att det är en chans på kanske 10 år att du alls kommer att få uppleva detta du just nu bevittnar. Alltså ropar du på en av de 5

6 här mycket avlägsna stationerna... och får svar! "Your signal is booming here in south france. My QTH is Seté and my name is Jean. Back to you in Sweden" Nu är du så spänd att du inte riktigt kan få ihop vare sig bokstaveringen eller vad du skall få sagt över huvud taget. Hur som helst får du ihop en rapport till fransmannen och berättar snabbt och stolpigt vad du heter och bokstaverar ditt QTH. Du håller nästan på att glömma att du skall säga din QTH-lokator och sedan snabbt iväg med anropssignalerna och skriker "over". Här kommer den franske fransmannan Jean igen och nu är hans signaler så starka att du inte har sett S-metern i din mottagare slå ut så långt utom när FMrepeatern i stan startar upp. S- metern visar nu 59+25dB! Det kan inte vara sant! Men det är det. Fort, fort nu...du måste bli av med Jean. Inget långsnack nu inte. Du måste försöka hitta någon annan som du kan logga ett QSO med. Efter att ha avslutat med fransosen Jean så vevar du över bandet igen...men det är helt tyst. Du kollar på Jeans frekvens men där är också tyst nu. Du sitter i över en timme och lyssnar fram och tillbaka över SSB-delen 144, ,350 MHz men det hörs ingenting annat än det fruktansvärt välbekanta bruset. Skit också! 6 Det var över på en struntkort stund! Spänningen finns fortfarande kvar i nacken. Den kommer att sitta där i många år! Du kommer aldrig, aldrig att glömma detta du just upplevt. Berätta för andra? Javisst kan du göra det. Men det finns ingen som kan förstå den känslan du hade, och minns, som inte själv varit med om det här. Dokumentera mera! - eller: logga! Hur skall du göra för att minnas alla du kör? Logga naturligtvis! Ja-ja jodå, det förstår vi väl alla men frågan är nog istället så här: Vad skall man logga med och hur? Skall du använda några tomma pappersblad och krafsa ner dina kråkfötter på eller vad? Jag använder en datorlog. Det innebär att min dator spelar en viktig roll i min radiovärld. Det här loggprogrammet är till och med ihopkopplat med min radioapparat så loggen vet hela tiden vilket band och vilken frekvens jag ligger på när ett QSO loggas. Visst kan man skriva ner sina kontakter i en så kallad papperslogg. Det gjorde jag som nybliven amatör men å andra sidan fanns det inga datorer på den tiden ha-ha-ha. När jag skaffade mig min första datorlog satt jag under lång tid och förde in allting som jag tidigare hade skrivit ner i min papperslog. Det var mycket och tog en hel del tid. En himla massa tid för att vara ärlig. Börja med en datorlog med en gång så slipper du sådant "pappersarbete" senare.

7 Måste man logga? Nej det måste man inte. Men det finns många radioamatörer som djupt ångrat att de inte loggat allting noggrant. Det finns de som säger "äh - jag struntar i QSL-kort", men ändå innerst inne tycker att det hade nog varit roligare om de hade börjat med det för länge sedan. Det är ju så att ju längre man drar på ett beslut desto mera hinner hända innan man bestämt sig, inte sant? Alltså, skaffa ett logprogram till din dator och se till att sköta allting noggrant. Du behöver inte överdriva men varje QSO bör matas in med rätt uppgifter. Även om du just nu inte tänker på det så kommer du kanske om några år att intressera dig för en del saker som verkligen kräver att du har skött dokumentationen ordentligt för att du skall kunna få glädje av de här sakerna som du då upptäcker. Bilden du ser här bredvid visar den datorlog som jag använder. Det är ett program som heter DX4WIN. Det har alla funktioner som jag behöver. Det har mycket mera än jag behöver. Riktigt mycket mera men vem vet, jag kanske behöver allt det andra sedan? Eller? Man får aldrig begränsa sig tycker jag. Det här programmet är ett sådant som man får betala för men om man tänker på hur ofta man använder det så är det småpengar jämfört med hur ofta bilen måste tankas och hur roligt det är att åka bil, eller något annat dumt i jämförelse. Du förtjänar ett bra logprogram. I synnerhet om du tänker köra kortvåg. Och det tänker du väl? Om du inte tänker köra kortvåg kan du lägga bort det här informationshäftet nu för jag kör huvudsakligen kortvåg. Varför? Jo, därför att det är det som är roligast. Jag har kört tusentals QSO på 144MHz och 432MHz också men det finns ingenting som slår kortvågen, tro mig!...och radion Hum-hum-hum... radion ja, och vad är det för radio man skall ha då? Det finns en faslig massa radioapparater att välja mellan och det är med detta som med allting annat när man är nybörjare. Ja, det är likadant för de som tar upp amatörradiohobbyn på nytt efter att kanske ha varit QRT i år. Det är många som intresserar sig för att återta intresset när pensionen inträtt. Bedöm dig själv Det finns några frågor man skall ställa sig innan man far iväg som ett blåljus och slänger upp en massa kosing i radiobutiken för att köpa det "värsta" som finns. 1. Hur mycket pengar kan jag lägga på min radio? 2. Vad vill jag kunna göra med min radio? 3. Varthän tänker jag ta mig själv i amatörradiohobbyn? 4. Hur ser mitt QTH ut med tanke på antennmöjligheter? 5. Hur mycket kan jag egentligen? Hur mycket begriper jag? 6. Finns det någon jag kan fråga om råd? 7. Kan jag köpa begagnat eller vill jag absolut ha nytt? Utvärdera dig själv Den sista punkten 7 är egentligen en av de viktigaste. Det finns två sätt att tänka; om du köper en helt ny apparat så får de automatiskt en produktgaranti och köper du en begagnad så får du oftast inte det. Om den begagnade radion är så ny att det "finns garanti kvar" så måste du få med dig köpekvittot från den förste ägaren annars har du ingen garanti att kräva från försäljningsstället. Det kan vara stor prisskillnad mellan en helt ny eller begagnad radioapparat. Det är vanligt att en begagnad kostar runt 75% av nypriset om den är runt 1-2 år gammal. Lämpligt pris tycker jag ligger på 60% men det har genom åren blivit eftertraktat med begagnade radiostationer. Priserna på helt nya radiostationer har också sjunkit genom åren. Det är bara att välja vilket man tycker passar bäst för plånboken. En sak är fullständigt klar i alla fall; man kör inte bättre kontakter med en ny radio, den bara kostar mera. Jag har många års erfarenhet av affärer av det här slaget efter- 7

8 som jag själv varit handlare under lång tid. Från 1985 och fram till 2004 arbetade jag som svensk generalagent för Yaesu Musen Co., Ldt. De kallas numera ofta även för Vertex. De här åren har varit fantastiskt givande för min förståelse för hur man som kund kan "tänka tokigt". Det är många gånger så att en radiostation som kostar, låt säga, kronor helt ny inte egentligen ger dig det du vill ha som nybörjare (utom garantin förstås). En station för kanske 9000 kronor är perfekt för dig och under flera år framöver. Varför? Tja, man kan ju säga att de helt nya apparaterna har alla de senaste teknikaliteterna som de olika märkesfabrikanterna konkurrerar med varandra om i sin iver att få kunderna. Det betyder verkligen inte att just du måste ha precis just de funktionerna. Tänk på att en radiostation som tillverkades på 1960-talet går precis lika fint att köra med som en apparat som just lämnat fabriken förutsatt att du inte skall ge dig på avancerad Contesting eller köra DX på låga banden direkt! 8 Köpa nytt Okej, du bestämmer dig för att köpa en helt ny station i alla fall. Vad skall du då ha för någonting? Det är ju inte precis en slitoch-släng-pryl du skall köpa dig. Apparaterna finns alltid i tre olika grupper: Handapparat, Mobilstation eller Basstation. Handapparat Bland handapparaterna handlar det mest om 2m och 70cm FM och utbudet är stort. Oftast är det frågan om en så kallad duobandare det vill säga en station som klarar både 2m och 70cm samtidigt. Förr fanns det monobandare för endast ett band. Det är inte lika vanligt idag tack vare att tekniken numera lätt tillåter duo-band eller rent av tre-band. Mobilstation M o b i l - stationerna då? Här är det lite snårigare. En mobilstation innebär rätt och slätt att den går att köra på 13,8VDC. Det finns i en bil. Men man kan ju också ha en sådan station hemma i sin lilla kammare att jaga DX på med världens största antenn ute på gräsmattan. Eller kan man det verkligen? Man kan ju ha ett nätaggregat som ger 13,8VDC så varför skulle det inte gå att ha en sådan apparat hemma? Jovisst katten kan man det! Men mottagaren i en sådan apparat brukar inte vara alltför duktigt utan man kan höra musik på frekvenser där det inte finns någon station som sänder ut den. Det beror på blandningsprodukter och andra storsignalproblem. Det är helt enkelt så att man kan inte ställa samma tekniska krav på en mobilstation som man ställer på en basstation. De är helt enkelt för små för att det skall få plats så mycket elektronik som krävs! Framtiden kanske bär bättre teknologi i sitt sköte. Den som lever får se, men vi lever just nu du och jag. Därför måste vi tänka så här. Basststation Basstationen är vanligen en ganska stor låda med en massa knappar och rattar på och den går oftast direkt på 230VAC. Det finns basstationer som kan drivas även på 13,8VDC. De här radioapparaterna är vanligen de dyraste och det finns apparater som är så duktigt konstruerade att de även används av kommersiella användare. De är då verkligt dyra men det ger knappast den amatörradioglädje

9 som du och jag eftersträvar. Snarare får vi i så fall svårt att köpa oss andra saker eftersom pengarna tog slut. En basstation, nästan vilken som helst oavsett modell eller fabrikat, fungerar bättre tillsammans med vår "världens största antenn" än någon av mobilstationerna. Svårt beslut Det skall inte vara lätt att bestämma sig. Det har tillverkarna sett till. Helst vill de att man köper flera olika apparater och det är ju en riktigt fin idé egentligen för då kan man ju ha en av varje handapparat, mobilstation och baststation, ju! Javisst är det en bra idé men dyr är den också. Så småningom kommer du nog att ha det just så men nu idag när du skall försöka bestämma dig för någonting alls så kanske det inte är en så fiffig lösning att köpa allt på en gång. Om du bara kan ha en handapparat så är det ett lätt beslut förutom att nästa bekymmer blir vilken modell och fabrikat förstås. Om du bara kan ha radio i din bil så är det samma sak som med handapparaten. Om du kan sätta upp antenner hemma så är det viktigt att du försöker tänka ut hur de skall kunna sättas. QTH styr Vi kommer nu till en viktig sak som faktiskt hjälper dig att bestämma vilken sorts radiostation du behöver. Ditt QTH som det ser ut kan styra upp ditt val ganska bra. Bor du i ett hyreshus kanske du inte alls får sätta upp någon antenn alls. Då är en mobilstation troligen den bästa vägen att gå med radioköpet. Då får du en apparat som du kan ta med dig men du får samtidigt en radio som du faktiskt kan ha hemma också. Det kan ju tänkas att du kan få sätta upp någon mindre kombiantenn senare, när du har tjatat tillräckligt på hyresvärden. En liten antenn ger dig heller inga större bekymmer med de tekniska prestanda som en mobilstation har som begränsning. Är det så att du inte har några begränsningar med ditt QTH? Du kanske bor i egen bostad? Villa eller kanske rent av mitt ute i skogen? Då har du alla förutsättningar för att kunna bygga dig något stort om du vill. I det här läget är grannar och tillgängliga träd viktiga fakta att ta ställning till. Även sådant som höjd över havet och omgivande natur. Finns det någon högre punkt alldeles i närheten av bostaden? Var finns järnvägen? Finns det högspänningsledning nära? Hur är marken och hur ser den ut? Ja, som du förstår så är det nu som de riktigt stora frågorna dyker upp. När du har alla möjligheter, då blir det många fler frågor. Öppet landskap Vi säger att du bor så lägligt till att du kan göra ungefär som du vill. Vad vill du göra med din radiohobby då? Ett QTH som ligger väldigt högt jämfört med den omgivande naturen, och kanske till och med över havet, ger dig alla de finaste förutsättningarna för att köra DX på de höga frekvenserna och i synnerhet på VHF 9

10 och UHF. Bor du så här så behöver du inte ens så särskilt märkvärdiga antenner för att det skall gå riktigt bra. De amatörer som har sådana här förutsättningar brukar efter många år ha byggt upp en imponerande antennpark. Det fordras också en faslig masa underhåll för att hålla många och stora antenner i ständigt bra skick eftersom stormar och väder kan gå ganska så hårt åt saker och ting. Ett roligt uttryck man ibland använder är "de antenner och master som fortafarande är hela Cubical Quad: 4 element element 40 Total vindyta 2 m 2 Total vikt 130 kg Total volym 1000 m 3 10 efter storm visar på att antennerna varit för små". 3 element 20,15, mb Om vi nu håller oss lite förnuftiga så är det så att en antennmast som är runt 12 meter hög och innehåller en Beam med minst 3 element för banden meter ger dig en bra start på ett QTH som detta. Du skaffar dig en rotor som du kan vrida på Beamen med. Den sätter du i masten och allting är frid och fröjd under de närmsta åren. Långa banden På 80 meter sätter du upp en halvvågsdipol om du har träd tillräckligt. Ett öppet landskap kan ju innebära att det är ett jättefint QTH men få träd. En horisontellt hängande dipol bör sitta minst en halv våglängd upp men i det här fallet blir det 40 meter och är normalt omöjligt att få till. Regeln är då att man hänter upp den så högt man kan. Använd gärna din mast som mittpunkt så blir det enkelt att hänga upp matningskabeln också. Om man inte har några träd eller motsvarande dipolhängare så kan man med bra resultat sätta en dipol som Inverted Vee. Då är matningspunkten kvar i mastens fäste och de båda "benen" på dipolen dras ner mot marken förlängda med snören för att det skall bli så nära ett uppochner vänt "V" som möjligt. Den här antennen får en liten riktverkan med fungerar mycket bra.

11 På 30 meter kan du använda samma antenn som för 80 meter. 40 meter betyder en kortaren dipol och kanske du har bättre möjligheter att hänga den horisontellt. Den kommer lättare upp på idealisk höjd också eftersom det är en högre frekvens. Annars blir det en Inverted Vee av den också. Även en så kallad Slooper går fint från masten och snett ner mot marken. Naturligtvis kan man sätta upp en riktantenn på 40 meter. En sådan blir stor men det är inte alls ovanligt att en mer erfaren amatör faktiskt har en Beam av något slag för 40. Det finns många bra böcker att läsa om hur man lämpligen arrangerar sina antenner. 160 meter gör en riktigt lång antenn. Som dipol fordrar den en hel del både mellan ändfästena och vad gäller idealisk höjd. Kan du få upp en sådan så är det verkligen bra men vanligen är det enklare att sätta den som en Inverted Vee. Tack vare att du har en mast så får du en hög fästpunkt för trådantennerna. Lågbands DX För DX-trafik är det bäst att hålla lobvinkeln så nära noll grader som möjligt vilket betyder att en vertikal antenn oftast är bäst lämpad. Om du har mycket plats som till exempel ett gärde eller mycket stor gräsmatta eller liknande så är vertikalantennen att föredra. Den här antennen är bäst lämpad som sändarantenn och som mottagarantenn på dessa långa band är en Beverageantenn bättre. En sådan antenn blir tystare men tar upp stor plats i sin hela längd. Den består av en tråd som sätts upp mellan 1 och 3 meter över marken. Längden bör vara minst en våglängd. Det betyder att den blir väldigt lång på 160 meter. För att spara plats kan man göra den dubbelriktande. Den har nämligen riktverkan vilket är en annan stark orsak att använda den här typen av mottagarantenn. Den duger inte alls att sända på. Vanligt QTH Som du ser finns det mycket mera att göra på en plats där allting är öppet och fritt från grannar och alltför mycket skog. Men vem kan vara så lyckligt lottad att man bor där innan man blir intresserad av att skaffa sig ett amatörradiocertifikat? Sällsynt...sällsynt! Vi återgår därför till en mera vanlig bostadssituation. Det är svårt att egentligen säga vad som är just vanligast. Att bo i lägenhet och inte ha tillgång till taket för antenner är väl vanligt kan jag tänka men det är väl också vanligt att bo i radhus eller egen villa. En villa kan ju dessutom stå i skogen med bra träd runtomkring. Lägenhet En svår situation för en radioamatör är lägenheten. Ofta är det rent omöjligt at få lov att sätta upp en dipol mellan två hus. Att sedan få tillgång till taket för att sätta upp en vridbar Beam kan vara ändå svårare. Sedan försäkringsansvaret för hyresfastigheter ändrades under tidiga 90-talet kom det att åligga fastihetsägaren att se till så att allting som fanns monterat var så utfört att det inte skulle kunna ge upphov till skador så att försäkringsbolaget var tvungna att ersätta. Tidigare var det försäkringsbolaget som själva stod för försäkringsavtalet. Nu är fastighetsägaren skyldig också och då blir livet svårare för en glad radioamatör. Man får helt enkelt ta kontakt med den person som är ansvarig för fastigheten och får man nej där så får man gå över huvudet på den personen och fortsätta uppåt. Om man "slår i taket" så är det advokat och mänskliga rättigheter som får bli sista instansen men det kan bli dyrt och man kan förlora tvisten. Bäst är nog trots allt att försöka den snälla vägen och bearbeta fastighetsägaren med vänlighet. Mycket tålamod. Balkong är en kul manick. På den kan man ha antenner. Ofta kan man sätta dit en och annan hyfsat bra antenn. Och ingen behöver lägga märke till 11

12 den så mycket att blir klagomål. En bra väg att gå med balkongantenner är att titta på vad marknaden erbjuder av mobilantenner för kortvågsbanden. Många amatörer ger tyvärr upp och ägnar sig istället åt att köra med handapparaten och mobilstationen utan att ha någon antenn utomhus. Eventuellt sätter man upp en två-bands vertikal på balkongräcket. Ofta blir det inte mera, tyvärr. Kanske man inte ens har tittat efter om det finns en vind man kan använda till trådantenner eller liknande? Jag kan bara ge det rådet att "man skall aldrig ge upp utan kämpa på med antenntillstånd". Antingen det är fastighetsägaren som sätter käpp i hjulet eller om det är bostadsföreningen. Andra människor förstår inte vad en radioamatör egentligen vill. Att visa vad man gör kan förenkla processen. Hus och villa Lycklig är man om det finns lite plats på marken som man får lov att själv förvalta till sina antenner och eventuella master. Själv bor jag i en egen villa och kan bäst förklara hur jag själv gjort. Jag har en 15 meter hög teleskopisk mast vilket gör att jag helt på egen hand kan sänka ner masten och dess antenn till ungefär 5 meter över marken. Sedan kan hela masten tippas över ett fundament så att jag lätt 12 En fällbar 15 meters aluminiummast likadan som den jag har hemma. Antennerna kommer helt ner till marken och allting kan kommas åt utan någon hög stege. når även högsta toppen på maströret. Det är lätt att komma åt allting och reparera om så behövs. För 40 meter har jag en vertikal som står bara några meter ifrån en hög björk. Det här är en mulitibandsvertikal och den går alltså på även meter. För 80 meter har jag en dipol som har matningspunkten uppe i masten på 15 meters höjd. De båda benen går sedan ner mot marken och bildar nästan ett Inverted Vee. 160 meter är inte att tänka på för min del om jag ska ha en dipol. Jag bor för trångt. Tomten är för liten. Därför har jag satt upp en förkortad vertikal i hörnet av mitt garage. Den är bar 17 meter hög. Det är kort jämfört med våglängden 160 meter. Den kan jag köra på 160 eller 80 vilket jag vill tack vare en fiffig matning med relä och lite spolar och annat. Jordplanslinor är alltid ett måste när man använder vertikalantenner. Det har jag inte heller plats för. Därför har jag kört ner ett ordentligt jordspett i marken under den här vertikalantennen. Ett långt kopparrör. Jag har kört både USA och Kanada på 160m och Japan på 80m! Att jag har min 15 meters mast beror på att jag vill få upp min kortvågsbeam så högt upp som möjligt. Det finns lika höga

13 träd så det är inte någon som stört sig på vare sig masten eller antennen som är en 2 element Quad för meter. I toppen på masten har jag tidigare haft en vertikal rundstrålande antenn för 2 meter och 70 centimeter. Nu sitter där en 5 elements riktantenn för 6 metersbandet. Det är lite trångt för mig att få upp en Yagi-antenn för kortvågsbanden på grund av att det på tomten står några träd som då är i vägen när masten fälls ner och upp. Däremot är Quad'en enastående därför att den är smalare mellan ytterspetsarna än vad en Yagi är. Perfekt för mig alltså. Om en Yagi eller Quad är bäst att köra radio med är en sak som man kan diskutera i oändlighet. Jag föredrar Quad därför att den är enklare för mig att få upp och ner med masten och därför att jag har separata matningskablar till vardera bandet...?...! Varför detta nu då? Jo, en Yagi har en enda matningskabel och går på flera band. En Quad är en trådantenn och består av ramar av tråd där Yagi'n istället har spröt. Det gör att en Quad därför "kan" ha en matningskabel för varje band. Det här kan verka vara överdrivet men det är det inte om man vill kunna köra på mer än ett band samtidigt. Man kan här fråga sig varför man skall göra det. En ensam operatör kan väl inte köra på mer än ett band i taget? Fel! Man kan köra på upp till tre band åt gången! Det du! Så här är det: Om man som jag tycker det är trivsamt att delta i Contest så kan man köra på ett band eller flera samtidigt. Efter att ha kört så mycket tävlingar som jag ändå har gjort vid det här laget så upplever jag att det är en större utmaning att aktivera flera band. Det finns även en speciell tävlingsklass för detta och den kallas för SO2R = Singel Operator 2 Radios. Det betyder att man använder två radiostationer och därför kan ockupera minst två band åt gången. Det ställer stora krav på en SO2R-operatör men det är också fantastiskt roligt. Tre band är svårt att köra samtidigt men det går. Om man kör RTTY går det bäst eftersom sändningshastigheten är fast till 45,45 Baud. Då kan man hålla igång tre stationer men det gäller att vara på alerten. Av de här orsakerna har jag en Quad istället för en Yagi. När vi nu tittat på det här arrangemanget så vill jag säga att JA, jag skulle kunnat klara mig med en enda antenn. En sådan vertikal som jag har. Den hade jag kunnat satt på garagetaket så den kom att sitta fritt och fint. Den skulle då ha räckt egentligen. Varför gör man då så att man inte nöjer sig med en enklare antenn? Nu kommer vi till någonting som är väldigt intressant! En radioamatör är en utvecklare. Med det menar jag att du kommer att vilja förbättra dina möjligheter hela tiden. I själva essensen av att vara radioamatör ligger ett sorts sökande som gör att man ständigt lyssnar, läser och funderar. Man kommer hela tiden i kontakt med andra och får då veta hur de gjort. Man läser tidningar och funderar igen. Så småningom kan det bli så att man står där och tittar på sin tomt och undrar om det inte skulle gå fint att gräva ett mastfundament där i alla fall. Bygglov för mast Många som vill sätta upp en mast ställs inför frågan om man måste söka bygglov eller inte. Det finns någonting som heter PBL = Plan och ByggLagen. Här regleras de krav som ställs på bland annat master och torn. Det står tydligt men ändå luddigt vad som gäller för en amatörradiomast. Erfarenheten berättar då gärna för oss att det är klokt att göra så att man frågar de närmaste grannarna innan man frågar kommunens byggnads- 13

14 En mast som "kommit ner" är inte vackert. Utan korrekt planering kan det bli så här. Tänk noga igenom hur du vill ha din antennmast så blir det bra. nämnd. Om det skulle vara så att en eller flera grannar säger tvärt nej så kommer man knappast att kunna få igenom ett bygglov hos byggnadsnämnden heller. Grannarna sätter sig ju emot. Om däremot allt är väl på grannfronten så frågar man byggnadsnämnden. Här är en viktig sak att tänka på: Skriftligt! Inte ringa och fråga "hörru...va säger du då?". Det måste finnas ett skriftligt tillstånd att du får lov att bygga din mast. Grannarna kan ju komma ångande i efterhand och "ha ångrat sig". Räkna heller inte med att du självklart skall få bygglov. Det är absolut ingenting säkert. PBL säger att det inte är bygglovsplikt på en liten mast som används för enskilt bruk men det står inte hur hög en "liten mast" är. Därför kan vilken byggnadsnämnd som helst göra vilken bedömning som helst. Inte riktigt klokt enligt min mening. Om fastigheten ligger utanför stadsplanens område så kan man mer eller mindre sätta upp vilken sorts mast man vill. Möjligen bör man först fråga grannarna förstås. Däremot om man sätter upp en antenn som en vertikal till exempel så behöver man inget bygglov. Det behövs inte på antenner nämligen. Däremot får den inte stå närmare än 4 meter till tomtgränsen. Tänk också på att alla "linor" som syns är såna saker som alla andra också tittar på. Om det ser ut som ett spindelnät hemma hos dig så kommer det finnas en och annan granne eller rent av förbipasserande som tycker "men fy så det ser ut!". De förbipasserande kan vara vilka människor som helst och så lände de inte bor så de stör sig på dig så kan du strunta i dem. 14

15 När grannar tycker att det ser illa ut är det lite svårare att låta passera utan vidare. Det bästa man kan göra är att ha eller skaffa en riktigt god social kontakt med de närmaste grannarna. Låna ut din spade eller gräsklippare, erbjud dig att skotta snön om du kan. Ja, rent av lite fjäsk kan få din fruktansvärda antennpark att bli vacker i deras ögon, med lite tur. Går man för långt med fjäskeriet blir man uppäten så försök hålla en lämplig balans. Din radio i första hand! Kablar och sån't Antenner och master i all ära men det är rent fantastiskt så många små detaljer som behövs. Om man har en mast som jag och en antenn i den så räcker ju inte det. Man måste ha en kabel från antennen till sin radiostation! Och visst vill man kunna svänga runt på sin antenn om det är en riktantenn? En rotor behövs då. Plus en styrkabel för den! Ända ner till radiostationen den också. Som om inte detta vore nog så krävs det bra koaxialkontakter som ska monteras och kabeln kan inte hänga och dingla som grenarna på ett träd i vinden. Eltejp! Fantastisk sak! Köps på rulle! Det går också bra att binda upp kablarna med små snören. Går det? Japp! När man använder sig av snören och rep brukar "knutar" vara "knepiga". De är de också om man inte gått scoutkurs för knopar eller varit sjöman på de sju haven. När man blir sjöman får man ett litet chip som stoppas in i nacken så kan man alla knopar...? Nej, mycket övning är vad som behövs för knopning. Det finns några knopar som är bra att kunna för att hålla ihop kablar och trådar. 1. Buntband (bra oknop) 2. Eltejp (annan oknop) 3. Dubbelt halvslag (knop) 3. Trumpetstek (knop) 4. Råbandsknop (knop) Varför kan man inte göra vanliga kärringknutar? De håller inte! Det beror på vad du vill. Jag ska inte har knopkurs här. Men dubbelt halvslag är en fruktansvärt användbar sak! Lär dig den! Råbandsknop kan du säkert redan. Det är den som är som två kärringknutar. Se bilden. Trumpetstek är en riktig specialare. Den använder du när snören, trådar och sånt, är för långa men du vill inte klippa av dem! Trumpetsteken micklas ihop och hej hopp har du en kortare längd utan att använda vare sig sax eller avbitare. När som helst kan du släppa upp knopen igen! De flesta använder buntband och eltejp. Men det räcker inte när en hel bunt med kablar ska ner från antennen och rotorn. Koaxialkablar, till exempel, är inte gjorda för att klara av att hänga hur långt som helst. De väger en del på grund av all koppar som de innehåller. Plasten som håller kopparen på plats är mjuk. Så småningom blir det bekymmer med såna kablar. För att kunna hålla uppe en tung kabelbunt så gör man en eller ett par slingor av hela bunten och använder en bit kraftigt snöre eller rep. Ett par bra knopar håller alltihop på plats och hjäl- Koaxialkabeln är din bäste vän på vägen till antennen! 15

16 per till att bära upp kabelbuntens tyngd. Koaxialkabel är en dyr sak att köpa. Ingen orsak att slarva med den. Och en sak till: köp helst ny koaxialkabel! Om du köper allting på loppisar och av kamrater som samlat på hög i sitt garage en hel livstid så kan du vara säker på att koaxialkablarna är gamla. Tror du inte det? Det tror jag. Koaxialkablar är färskvara precis som bildäck! Det visste du inte nej...! En bra koaxialkabel ska ha en skärm som är riktigt ordentligt tät. Nästan så det är svårt att montera kontakten! Och den ska ha en mjuk och fin plastisolation mellan innerledare och skärmen. En hård plast i en gammal kabel tyder på att det inte ska användas. Den är inte bra eftersom hård plast är ett tydligt tecken på åldrad kabel. Eltejp håller ihop kablarna finemang! Så avlastar man med ögla och lite snöre på var tionde meter ungefär. Har du buntband så använd gärna det. Men tänk på att de ska vara svarta. Annars är de inte UV-beständiga och solens varma vackra sken kommer att paja hela din installation. De går av. Snören finns kanske inte svarta men det finns mörka. Bomullssnören blir hårda med tiden men brukar inte gå av. Flagglina är toppen! Så att säga... Fungerar riktigt bra. Kostar peng dock. Rotorn - en viktig sak! HF-trubbel Rotorkabel bör helst hållas borta från koaxialkablarna. Knasigt? Tänk på att om du har kopplat en koaxialkabel direkt till en antenns matningspunkt så har du HF-ström i skärmen. Så är det alltid. Därför har man en BALUN. På amatörradiokursen fick du lära dig om såna saker. Minns du? Inte så lätt kanske. En antenn är "balanserad" och en koaxialkabel är "obalanserad". Det betyder enkelt uttryckt att i en antenn ska det vara högfrekvensström i båda ledarna. I en koaxialkabel ska det vara högfrekvensström bara i innerledaren. Skärmen ska vara just "skärm" och inte leda sån ström därför att då strålar den som en antenn den också! Gör en rulle av koaxialkabeln så nära antennen som det går rent praktiskt. Ungefär varv och bunta ihop den med eltejp (eller bra buntband). Nu har du gjort en sorts HFdrossel som spärrar för högfrekvensström i skärmen riktigt duktigt! Men om i fall det inte blir riktigt perfekt så är det bra att hålla rotorkabeln borta från de andra kablarna. Låt den gå ner genom masten i ett annat hörn. Det räcker. Vad som kan hända annars? Jo, manöverboxen till rotorn kan ändra sig i takt med att du sänder. Naturligtvis kan du dra alla kablarna tillsammans om du så vill men då måste du veta vad du ska göra om det blir problem med HF. Avstörning kallas det och kan vara riktigt ordentligt pilligt att komma till rätta med. Regeln är att aldrig släppa in HF-strömmar från antennen till radiostationen. Andra hållet är helt ok! Om de går i koaxialkablarna alltså. Den tekniskt välbevandrade kan påpeka både ditt och datt om att göra si eller så för att undvika bipp eller bopp. Men du måste börja någonstans och någon gång, så börja nu och gör bara så gott du kan så kommer det att lösa sig efter hand. Jaha? Okej? Vad gör du nu då? Eller rättare sagt vad gör jag nu då? 16

17 Jag har skrivit en massa saker om olika ting och kanske hittade du några guldkorn. Ja jag vet! Det är mycket att läsa och du tycker inte du har tid att läsa. Så är det för mig också. Så har det alltid varit. Men ibland får man ett "ryck" och vill läsa om någonting man undrar över. Internet är en jättefin källa till information om det är nåt man vill veta. Men tro inte på allt som står där! Wikipedia i all ära men tänk på att det är andra människor som skriver där. Det är inte alltid helt duktiga människor... Det finns också privata hemsidor med mycket intressant information på! Men återigen, tro inte på allting som står där heller! En privat hemsida betyder privata idéer och privata åsikter. Kanske inte alltid korrekta rent tekniskt. Och det kanske inte är rätt information för dig. Hur ska man då vara säker på att den information man får på Internet är rätt? Det kan du aldrig vara. En del i att vara radioamatör är att man har skaffat sig grundkunskaper och kan gå vidare med att lära sig mera. Ett bra och enkelt sätt att få hjälp när man har frågor är att vara medlem i en Amatörradioklubb. I de flesta länderna runt om i världen finns, utöver lokala radioklubbar, också någon sorts moderorganisation. I Sverige har vi SSA, Sveriges Multi-Multi Contesting betyder mycket utrustning som kräver kvalificerade kunskaper att sammanställa SändareAmatörer. Var gärna medlem. Du får då alla QSL-kort från andra länder utan någon annan kostnad än den årliga medlemsavgiften. Du kan självklart vara medlem i andra länders moderorganisationer också! De här stora organisationerna ger vanligen ut en föreningstidning som har mycket hög kvalitet. Läsvärd och trevlig att spara på när frågorna senare dyker upp. Många amatörer går med i grannländernas organsiationer men ofta också Amerikanska ARRL, Tyska DARL, Engelska RSGB och så vidare. Tidningarna kanske lockar eller kanske man helt enkelt är ARRL - the American Radio Relay League Tidningen heter QST och har hög kvalitet språkintresserad och har utländska kamarater? De kamrater du på det viset får är nyttiga för dig. Och tänk på att du kan också vara nyttig för dem! Tillsammans löser man saker och tillsammans har man trevligt. 17

18 Det finns så många olika intressesfärer inom en hobby vilken som helst. Amatörradiohobbyn är gigantisk rent ut sagt. Så många detaljintressen finns det att det inte går att räkna upp alla. Många är också avsedda att utövas i grupp som till exempel multi-multi Contesting, Fieldday aktiviteter, Rävjakt och Radiosamband plus mycket annat. Föreningar är ett viktigt och allvarsamt inslag. I en förening sker utbildning till amatörradiocertifikat och inte minst vidareutbildning genom att man är aktiv medlem och "hänger med" i vad föreningen håller på med. Man blir aldrig fullärd och du kommer att upptäcka att även om din nyfikenhet stillas när du får svar på en fråga så dyker det ganska snart upp ett par nya Exempel på hur ett QSL-kort kan se ut. frågor. Hela tiden likadant. Nya frågor. Som ger dig mer och mer kunskaper och erfarenheter. Viktigt! Sist men inte minst tänk alltid på två viktiga saker: 1. Kör mycket radio! 2. Det finns människor som inte är radioamatörer! Många radioapparater är roligt att ha. Dyrt att skaffa på en gång men under en livstid hinner en radioamatör göra fantastiskt mycket och många apparater blir det så småningom. Även om några kanske inte längre fungerar! 18

19 VERKSAMHETEN Till sist - vad betyder vi? Under uppstod en svår situation för vår förening då, enkelt uttryckt, alla förutsättningar för vår fortsatta existens på Tånga Hed kördes i sank. Många svårigheter löstes genom förhandlingar och diskussioner. Ett led i detta var en skrivelse som tillställdes ett möte som hölls i Vårgårda Kommuns lokaler mellan WRC och Tång Fritids AB ägare och ledning. Denna skrivelse är ett bra exempel på en sammanfattning om vad en radioamatör är för någonting och vilken eventuell betydels en sådan kan tillskrivas. Som avslutning till det här specialnumret "Kör Radio" vill jag lägga detta utdrag ur nämnda skrivelse. Amatör - vad då? Amatörradio bör inte förringas på grund av att ordet amatör ingår i dess benämning. Tänk på att eftersom det finns professionella golfspelare så är den private golfspelaren en amatörgolfare. Det finns således amatörseglare, amatörfotbollspelare, amatörfotografer, amatörpolitiker, amatöraktiehandlare, amatörpiloter osv. Detta ord som av alltför många människor förväxlas med en sorts slarvighet eller struntsysselsättning, är tyvärr ganska missvisande. Ända tills den 21 december 1994 fanns det professionella radiooperatörer och alltså måste det finnas också amatörer. Därav benämningen radioamatörer. Historia Från det att ett företag som hette Handic på 1960-talet uppfann allemansradion, eller PRradion, och jaktradion har ordet radioamatör kommit att felaktigt peka på denna form av radionyttjande. Därför beslutade den Svenska nationella föreningen SSA, Sveriges Sändareamatörer, för länge sedan att en urskiljning var möjlig genom att ordet radioamatör byttes mot ordet sändareamatör. Man bör vara observant på att det är enbart i vårt land som denna förfelning uppstått. I andra länder är det så att en radioamatör utövar amatörradio och man kallar sig inte sändareamatör. Radioamatören Radioamatör är en person som har skaffat sig teoretiska kunskaper i speciella ämnen. Dessa ämnen och kraven på kunskapsnivån drogs upp av gamla tidens Televerket, numera 19

20 VERKSAMHETEN Post- & Telestyrelsen. Kunskaperna sätts på prov genom skriftligt bevisad kompetens. De kvaliteter som innefattas i denna kunskapsflora är mångskiftande. Det kan nämnas att även viss ren specialistkunskap ingår som bland annat inrymmer elektronik, astronomi, ellära, språk, systemteknik, etik och kommunikationsteknik. En person vem som helst klarar inte att felfritt lösa samtliga problemställningar i det skriftliga prov som avkrävs av myndigheten. En civilingenjör saknar också den möjligheten. Man bör därför undvika att förringa en radioamatör bara därför att ordet ger sken av att det verkar vara fråga om en ren amatör. Föreningsverksamhet En amatörradioförening som bland sina medlemmar har tillgång till teknisk kompetens brukar också tillhandahålla komplett utbildning i form av kursverksamhet blandat med praktiska övningar åt de medlemmar som vill avlägga ett certifikatprov. Ungdomsverksamhet är en mycket viktig del i en förenings arbete och kräver ett stort engagemang. Viktig roll Kring detta är det intressant att tänka att för ca 10 år sedan var det ungefär 25% av de sökande till högskolestudier som sökte till tekniska linjer och att 20 denna siffra har sjunkit till närmare 10%. Om den här trenden fortsätter kommer vi i vårt land att så småningom ha en stor brist på tekniskt utbildade. Vad det leder till kan man inte säkert säga. Dock framstår det tydligt och klart att då vår värld inte kommer att vara mindre teknisk i framtiden så kommer troligen behovet av teknisk personal i Sverige att öka men tillgången minska. En amatörradioförening kan spela en stor roll eftersom det finns en inspiration till teknik och genom kursverksamheten. Wårgårda Radio Club WRC har under alla år haft kursverksamhet och ofta två kurser per år. Genomströmningen av medlemmar är idag uppe i över 180 till trots för att det aktuella medlemsantalet är endast 70. Orsaken ligger i att våra kurser är populära och att de som kommer till oss för detta ibland bor i andra kommuner. När kursen avslutats så försvinner ibland även medlemmen. Det är någonting vi försöker ändra men inte alltid vinna. Bland de medlemmar vi har finner vi personer från så fjärran orter som Göteborg, Skövde, Lidköping, Skara, Kungsbacka och Kungälv för att nu inte nämna grannkommunerna. Kostsamt För att klara finansieringen i en sådan här förening utövas ofta säkerhetssamband vid tillfällen som exempelvis Rally, Hästfälttävlan och andra sporter. Medlemmar bidrar då vanligen med sin helt privata utrustning och sitt privata fordon när så behövs. De ersättningsbidrag som tävlingsarrangören lämnar går oavkortat till föreningsverksamheten. Den inkomsten skall omsättas inom föreningen så att den kommer medlemmarna tillgodo. De senaste åren har föreningen även varit tvungna att i vissa fall köpa tjänster utifrån för att kunna erbjuda en fullgod sambandsservice. Kvalificerat Ett säkerhetssamband kräver mycket av en operatör och hans eller hennes radioutrustning. Det är en ganska spridd missuppfattning att några stycken walkie-talkies är allt som fordras för ett radiosamband. Det är lätt gjort att tro att det är så enkelt. Olika kunskaper Att solstormar påverkar oss har förmodligen inte gått någon förbi eftersom massmedia numera lyfter fram sådana händelser som liknande katastrofscenarier. För en radioamatör är det dock ingenting nytt utan vänds istället till sin fördel. Orsaker och verkningar kring sådant ingår i radioamatörens kunskapsbas. Enkelt uttryckt är således de grundläggande aspekterna hos en radioamatör kommunikation och teknisk kunskap.