Insatsstödjande åtgärder i höga byggnader upp till 16 våningar

Transkript

1 BIV:s tillämpningsdokument Remissutgåva Insatsstödjande åtgärder i höga byggnader upp till 16 våningar Utgivningsår: 2015 Publicerat: Org-nr: E-post: info@sfpe-biv.se Hemsida: sfpe-biv.se BIV Höga hus-remissutgåva medlemmarna nov

2 Förord Detta dokument är en del av BIV:s satsning på att stödja branschen i tillämpningsfrågor. Med nya lagar och regler följer också ett behov av att definiera praxis, att ge stöd i svårtolkade områden och skapa förutsättningar för samsyn. Detta dokument är särskilt viktigt för att underlätta räddningstjänstens förutsättningar vid en insats i höga byggnader, där insatsstödjande åtgärder är en förutsättning för en lyckad insats. Tillämpningsstöden avser att föreslå rekommendationer som håller en hög säkerhetsnivå samt föreslå lösningar som uppfyller gällande regler. Tillämpningsstöden ska spegla den höga etiska nivå som BIV representerar. Dokumentet riktar sig till sakkunniga brandprojektörer och räddningstjänster. Fastighetsägare samt installatörer är målgrupper i vissa delar av tillämpningsstödet, men inte i alla delar. Syftet är att ge stöd och vägledning i frågor som är öppna för tolkning vid projektering av höga hus. Dokumentet innehåller rekommendationer för utrustning och åtgärder som BIV anser vara rimliga. Arbetsgruppen har bestått av följande personer: Emma Nordwall, Räddningstjänsten Skåne Nordväst Henrik Rosenkvist, Fasteng Johan Nilsson, WSP Jakob Schlyter, FSD Lars Strömdahl, Structor Riskbyrå AB Mattias Delin, DeBrand Mattias Skjöldebrand, Brandkonsulten Mia Kumm, Mälardalens högskola/sp Peter Arnevall, Föreningen Sveriges Brandbefäl Slutligen vill vi framföra ett stort tack till arbetsgruppen, referensgruppen, styrgruppen, alla remissinstanser och andra som har bidragit i arbetet! Malmö, nov 2015 Karl Fridolf Ordförande Emma Nordwall Vice ordförande Ansvarig för tillämpningsstödet ii

3 Innehållsförteckning 1 Bakgrund och innehåll Syfte Målgrupp Arbetsmetodik Ansvar Avgränsningar Begrepp och definitioner Problembild med insats i höga byggnader Förflyttning i höga byggnader Släckning av högt belägen fasad eller tak Förmåga Föreskrifter och allmänna råd för höga byggnader Boverkets författningssamling Arbetsmiljöverkets författningssamling Lag om skydd mot olyckor Insatsstödjande åtgärder Nyckelsystem Räddningshiss Stigarledningar Tr2-trapphus Brandgasventilation av trapphus och vind Tillgänglighet till tak Radiosamband/Kommunikation Insatsstödjande information Tekniska byten och redundanta system Kontroller och underhåll iii

4 1 Bakgrund och innehåll 1.1 Syfte BIV:s syfte med detta dokument är att stödja branschen i tillämpningsfrågor där tolkningsutrymme finns. Det finns idag en rad olika vägledningsdokument publicerade i Sverige för lokala tolkningar och rekommendationer gällande insatsstödjande åtgärder för räddningstjänsten, i höga byggnader. Samspelet mellan det byggnadstekniska brandskyddet och räddningstjänstens förutsättningar och förmåga är avgörande för en lyckad insats. BIV vill därför, tillsammans med erfarna och sakkunniga i Sverige, bidra till att skapa en enhetlig tolkning kring de krav som bör ställas vid projektering av höga byggnader. BIV vill skapa ett tillämpningsstöd som kan användas i både projekteringen av höga byggnader, i dialogen mellan räddningstjänsten och projekterande aktörer samt i det insatsförberedande arbetet för räddningstjänsterna. Tillämpningsstödet ska beskriva en gemensam tolkning av gällande föreskrifter och allmänna råd för insatsstödjande åtgärder vid nybyggnation av höga hus. Det ska även beskriva en gemensam tolkning av begreppet insatsstödjande åtgärder och andra definitioner i relation till det. Dokumentet som ska vara praktiskt användbart och ambitionen är att det ska vara accepterat av såväl brandkonsulter, projektörer, fastighetsägare, installatörer och räddningstjänster. Tillämpningsstödet är även avsett att föreslå lösningar som är realistiska i förhållande till en kostnadsanalys men i grunden har säkerheten varit den mest grundläggande och avgörande parametern. Ett nationellt tillämpningsstöd avser att rekommendera grundläggande bra, hållbara och rimliga lösningar oberoende av specifika lokala variationer i beredskap och förmåga. Projekteringen av höga byggnader bör dock alltid ske i dialog med den lokala räddningstjänsten och förändringar kan göras då de specifika, lokala förutsättningarna tydliggörs. 1.2 Målgrupp Målgruppen för tillämpningsstödet är sakkunniga brandprojektörer och räddningstjänster. Fastighetsägare samt installatörer är målgrupper i vissa delar av tillämpningsstödet, men inte i alla delar. 1.3 Arbetsmetodik I arbetet med tillämpningsstödet sammankallades en arbetsgrupp och en referensgrupp med erfarenhet och sakkompetens inom området (brand- och riskkonsulter, universitet och räddningstjänster). En bred representation var en förutsättning för att förankra tillämpningsstödet inom branschen. I grupperna fanns även representanter med erfarenhet av projektering av höga hus internationellt. Dessa erfarenheter har också beaktats i arbetet. Arbetsgruppen har bestått av följande personer: Emma Nordwall, Räddningstjänsten Skåne Nordväst Henrik Rosenkvist, Fasteng Johan Nilsson, WSP Jakob Schlyter, FSD Lars Strömdahl, Structor Riskbyrå AB Mattias Delin, DeBrand Mattias Skjöldebrand, Brandkonsulten Mia Kumm, Mälardalens högskola/sp Peter Arnevall, Föreningen Sveriges Brandbefäl Arbetsgruppen har vid arbetsmöten diskuterat och enats om tolkningar samt gemensamt satt nivån på de krav som bör ställas. Därefter har dessa förslag skickats ut på remiss till referensgruppen. Då enighet ej har kunnat uppnås har en jämkning mellan föreslagna lösningar tagits fram. Tillämpningsstödet är således en produkt av samarbete och dialog mellan båda grupperna. Referensgruppen har bestått av följande personer: Emil Egeltoft, Brandtec Simon Israelsson, Brandskyddslaget Johan Westerlund, Briab Andreas Falegren, Ramböll Sverige AB 1

5 1.4 Ansvar Tillämpningsstödet är ett stöd och innehållet ska därför endast tolkas som förslag framarbetade av en sakkunnig grupp, utefter rådande förhållanden då dokumentet författades. Användandet och rekommendationer baserat på de föreslagna lösningarna i tillämpningstödet är specifikt för varje projekt och sker under eget ansvar. Arbetsgruppen eller BIV ansvarar ej för tillämpningen av stödet i praktiken, det gör endast brukaren av dokumentet. Brukaren av dokumentet bör ytterst värdera om föreslagna lösningar kan och bör användas i aktuellt projekt och dialog med den lokala räddningstjänsten rekommenderas alltid. Deltagare i arbetsgruppen eller referensgruppen representerar bara sig själva och den erfarenhet som de besitter. Deltagarna i arbetsgruppen eller referensgruppen representerar inte den egna organisationens (arbetsgivarens) åsikter och synpunkter. En organisation vars medarbetare har deltagit i tillämpningsstödets framtagande är inte skyldiga att hänvisa till tolkningar och rekommendationer som finns i tillämpningsdokumentet. Tillämpningsdokumentet syftar endast till att stödja branschen i tillämpningsfrågor där tolkningsutrymme finns, men är inte tvingande för någon. 1.5 Avgränsningar Tillämpningsstödet är framtaget för flerbostadshus upp till 16 våningar, våningsplan ovan mark (d.v.s. ej källare) och med våningsplan ej överstigande 900 m 2, projekterade med förenklad dimensionering. För byggnader över 16 våningar och vid förutsättningar som klassar byggnaden till en Br0-byggnad hänvisas till analytisk dimensionering och dialog med den lokala räddningstjänsten. Vid tolkningar av regelverk gällande Br0-byggnader hänvisas till BIV:s tillämpningsdokument Brandteknisk dimensionering av Br0-byggnader (3/2013) 1. Tillämpningsdokumentet är i grunden baserat på förenklad dimensionering men arbetsgruppen väljer i några fall att peka på då analytisk dimensionering behövs, exempelvis i kapitlet om brandgasventilering, avsnitt 5.5 samt stigarledningar avsnitt 5.3. Detta på grund av att tillämpningsstödet behandlar bostadshus upp till 16 våningar men brandgasventilering måste verifieras med analytisk dimensionering redan över 8 våningar och stigarledningar över 40m om avsteg eller egen tolkning görs kring begreppet trycksatta stigarledningar. Detta gäller även till viss del i avsnitt 5.7 Radiosamband/Kommunikation och insatsstödjande information avsnitt 5.8 där BBR inte ger en handledning i dessa frågor. Tillämpningsstödet är framtaget i syfte att användas vid nybyggnationer men kan även användas som vägledning i skälighetsbedömningen vid ombyggnationer och renoveringar. Vid ombyggnationer och renoveringar baseras dock bedömningen på ändringens omfattning och byggnadens förutsättningar vilket bör fastställas genom en dialog med kommunerna (byggnadsnämnden) i varje enskilt fall. Bedömningen bör i detta fall bygga på en genomgående kostnad-nytta analys. Med begreppet byggnation avses ej under byggtid utan ska tolkas som uppförandet av en ny byggnad och byggnadens livslängd. Vägledningen ger förslag på lösningar som bedöms uppfylla BBR och tar i några frågor ställning där tolkningssvårigheter föreligger. Vägledningen återger inte allting som behövs för att projektera och bygga ex. en bra räddningshiss utan måste läsas parallellt med BBR och andra regelverk ex. SS-EN Inga praktiska tester har utförts för att stödja antaganden och teser i framtagandet av tillämpningsstödet. Tillämpningsstödet refererar istället till befintliga dokumenterade tester, rapporter samt andra referenser

6 2 Begrepp och definitioner Begrepp Definition Hänvisning Insatsstödjande Åtgärder (materiella och immateriella) som syftar till att Inledning åtgärder stödja räddningstjänstens insats i byggnaden. I de flesta fall kritiska för en lyckad insats för räddningstjänsten. Stödet Med begreppet stödet avses detta tillämpningsstöd. Allmänt BBR 19 Boverkets föreskrifter om ändring i verkets byggregler Föreskrifter och allmänna råd (2011:6) - föreskrifter och allmänna råd (trädde i kraft 2012) BBR 21 Ett omfattande revideringsarbete av Boverkets ändrade byggregler i form av BFS 2014:3 (BBR 21) trädde i kraft Föreskrifter och allmänna råd Brandtekniska stödinstallationer Tekniska installationer avsedda för att stödja räddningstjänstens arbete vid en insats och således ej brandtekniska installationer i övrigt (ex. passiva system, utrymningslarm) SS 3654 Svensk standard för Brand och räddning - branddetekterings- och brandlarmsystem, brandförsvarstablå och brandkårsnyckel Räddningshiss Nödtelefon Fas 1 och fas 2 Kolvverkan SS-EN Brandbekämpningshiss, avsedd för räddningstjänstens insats och inte utrymmande personer. Telefon som enbart är avsedd att användas i nödfall och är direktkopplad till förutbestämd mottagare. Beskrivs i SS-EN och är lägen på styrningen av räddningshissen. När hisskorgen rör sig i schaktet ger den ett dynamiskt tryck kring sig, övertryck framför sig och undertryck bakom sig. Också kallad Pistong-effekten. Säkerhetsregler för konstruktion och installation av hissar - Särskilda applikationer för person- och varupersonhissar - Del 72: Brandbekämpningshissar Nyckelsystem Nyckelsystem Räddningshiss Räddningshiss Räddningshiss Räddningshiss Räddningshiss SS-EN 81-2 Säkerhetsregler för konstruktion och installation av hissar Räddningshiss - Del 2: Hydrauliska hissar SS-EN 81-1 Säkerhetsregler för konstruktion och installation av hissar Räddningshiss - Del 1: Elektriska hissar Dubblerade Grovslangsmatning mellan fordonspump och intag för Stigarledningar slangledningar stigarledning Säkert vatten Säker tillgång till släckvatten enligt definition i AFS Stigarledningar 2007:7 SS 3112 Svensk standard för brandmateriel - Stigarledning för Stigarledning brandsläckning Basbil Släck och räddningsbil enligt MSB definition Stigarledningar Koaxialkabel Används för att överföra radiofrekventa signaler. Kabelns uppbyggnad ger en god skärmning vilket innebär att det mesta av signalen stannar i kabeln och inte stör eller störs av annan elektronik Radiosamband/kommunikation Repeater Direkt läge Trunkerat läge CAFS Förhöjt lågtryck Anordning som återsänder en signal som inte kunnat bekräftas nå mottagaren, exempelvis då sändare och mottagare ligger i radioskugga från varandra Rakelmobilerna kommunicerar direkt utan att använda en basstation i Rakelnätet. Direktläge kan användas där Rakeltäckning saknas. Också kallat nätläge. Det normala trafikläget i Rakel som innebär att Rakelmobilen har direktkontakt med RAKEL-systemet. I nätläge finns den största funktionaliteten. Compressed air foam system, skumsläckningssystem för brandsläckning, använd av räddningstjänsten. 4 MPa (högtryck eller förhöjt lågtryck) vid pumpen. Med högre tryck kan mindre droppar fås ur strålröret. Radiosamband/kommunikation Radiosamband/kommunikation Radiosamband/kommunikation Tekniska byten/ redundanta system Tekniska byten/redundanta system 3

7 Figur 1 Översiktsbild på höjdhänvisningar i tillämpningsstödet. 3 Problembild med insats i höga byggnader Byggnationer av höga hus innebär ofta byggnader som vid en viss våning eller höjd kräver kompletterande tekniska installationer för räddningstjänstens insats, se Figur 1. I detta tillämpningsstöd är en hög byggnad en byggnad över 23 m. Förutsättningarna gör att en effektiv och säker insats ej kan säkerställas i byggnaden. De största skillnaderna mot bränder i annan bebyggelse är svårigheten att skapa en överblick över händelseförloppet, tid- och resursåtgången vid vertikal förflyttning uppåt, tillträde till de högre belägna delarna av fasaden samt taket, tillgång till släckvatten och möjligheterna till utvändig vattenpåföring på delar över 23 meter. Tekniska installationer som i vanliga fall projekteras för lägre byggnader eller som i vanliga fall tillhandahålls av räddningstjänsten räcker inte till och måste därför kompletteras. I Storstockholms brandförsvars vägledning för utformning av byggnadstekniskt brandskydd i höga hus, beskrivs detta bra med följande omständigheter som råder vid en sådan insats 2 Byggnadshöjden medför svårigheter för att få överblick över vad som händer, vilka våningar som är berörda och vad som är akut. Räddningsledningen måste på mycket begränsad tid skapa en bild över byggnadens brandskydd, förstå hur de olika systemen är uppbyggda och med utgångspunkt från detta resurs sätta och organisera insatsen. Byggnadens högdel, dvs. den del som ligger utanför räckvidden för räddningstjänstens höjdfordon, är endast tillgänglig från insidan. Detta innebär att invändig insats med rökdykare är den enda tillämpbara metoden. Stor vertikal förflyttning inom byggnaden medför förlängd insatstid som i sin tur medför att branden får längre tid att utvecklas. Konsekvensen av detta är att insatsen blir mer resurskrävande jämfört med en lägre byggnad. Byggnadens höjd kan medföra att pumptrycket från räddningstjänstens släckbilar inte är nog för att ge tillräckligt tryck och flöde för insats i byggnadens högdel. Utrymmande personer använder normal samma trapphus som räddningstjänsten nyttjar som angreppsvägar. Detta kan fördröja eller komplicera insatsen och risken för detta ökar normalt ju fler människor som ska utrymmas. Byggnadens höjd, typ av konstruktion och utformning kan försvåra samband via kommunikationsradio inom byggnaden, vilket är en förutsättning för att insats med rökdykare ska kunna genomföras. 2 Höga byggnader, vägledning vid utformning av byggnadstekniskt brandskydd (Lars Strömdahl, Fredrik Wikström), Dokumentnummer VL

8 3.1 Förflyttning i höga byggnader En invändig räddningsinsats i en brandutsatt hög byggnad kommer att innebära rökdykning eller förberedelse och förflyttning till en plats där rökdykning påbörjas. Rökdykning definieras som inträngning i tät brandrök i syfte att rädda liv eller bekämpa brand. 3 Rökdykning sker alltid i par. Den minsta styrka som kan utföra rökdykning är fem personer fördelat på en arbetsledare, en rökdykarledare, två rökdykare och en pumpskötare. Vid brand eller risk för brand krävs att rökdykarna har säker tillgång på släckvatten i syfte att säkra den egna reträttvägen. Rökdykning innebär alltid utrustning med andningsapparat, med den tillhörande begränsning av mängden tillgänglig andningsluft som luftflaskornas storlek innebär. Även i byggnader med räddningshiss kommer förflyttning till intilliggande plan att behöva ske till fots. Förflyttning uppåt i trappor förbrukar förhållandevis mycket energi och luft och begränsar den enskilde rökdykarens möjliga tid för räddningsinsats. I högre byggnader understigande elva våningar, där räddningshiss inte krävs vid projekteringen, kommer förflyttningen uppåt till brandplatsen att enskilt stå för den största andelen av energiförbrukningen. Om delar av trapphuset också skulle vara rökfyllt, kommer värdefulla luftreserver att behöva användas, främst beroende på den hårda belastningen. I förflyttningsmomentet ingår förutom rökdykarens egen förflyttning även förflyttning av erforderligt materiel och slangutlägg för tillgång till säkert vatten. 3.2 Släckning av högt belägen fasad eller tak I fall då delar av fasaden, eller taket, inte kan nås med hjälp av räddningstjänstens utrustning krävs i enlighet med BBR en invändig insatsväg. Vid insatser i lägre byggnader utgör räddningstjänstens höjdfordon också en säkerhet för den egna personalen, där utrymning kan ske via fönster eller balkong om detta skulle bli nödvändigt. I högre byggnader där rökdykarnas faktiska arbetsplats inte kan nås, saknas denna extra trygghet och räddningsinsatsen måste anpassas därefter. Vid släckning av brand i dessa byggnader kan också själva fasadytan vara svår att nå med hjälp av en invändig eller utvändigt släckinsats eftersom varken höjdfordon eller vattentryck räcker till. Vid brandspridning i fasadkonstruktion kan denna vara svår att följa då yttre scanning med värmekamera sker nerifrån marken, på långt avstånd från själva brandhärden, där värmekamerans upplösning kan utgöra en begränsning. I byggnader med brännbar fasadisolering kan brandspridningen gå mycket fort och förändra förutsättningarna för en räddningsinsats. 3.3 Förmåga Räddningstjänstens egen förmåga är en avgörande parameter för vilka system som kan anses underlätta räddningstjänstens insats, vilket samspel med den insatsstödjande utrustningen räddningstjänsten kan förutsättas bemästra samt vilken risknivå som är acceptabel för insatspersonalens säkerhet. Tillfredsställande säkerhet för räddningspersonalen är en förutsättning för att en räddningsinsats ska kunna genomföras. Arbetsmiljöverket är tydliga med att en riskbedömning alltid ska föregå val av taktik och metod vid en räddningsinsats 3. Insatsstödjande åtgärder ska därför utformas för att säkerställa en säker räddningsinsats oberoende av var du är i landet. Den kommunala beredskapen och förmågan baseras på en risk- och sårbarhetsanalys som utförs inför varje ny mandatperiod 4. Eftersom risk- och sårbarhetsanalysen är en lokal analys ser den olika ut för olika kommuner, beredskapen och förmågan ser därför naturligt olika ut i olika kommuner. Ytterligare problem vid bedömningen av olika räddningstjänsters förmåga baseras inte bara på den immateriella förmågan utan också på utrustningens utformning och prestanda. Detta gäller oberoende av storlek på räddningstjänst. Ex. kan vissa stigarledningar behöva trycksättas med ett tryck på 15bar för att fungera tillfredställande, detta tryck kan vissa äldre brandbilar inte leverera. Arbetsmiljöbedömningen i vissa räddningstjänster kan även medföra att organisationen ej tillåter 15bars pumptryck vid pumpskötarens hantering 5. Val av nyckelhanteringssystem och märkning av ex. angreppsvägar är andra förutsättningar som styrs av lokala anpassningar/behov och ej av specifik lagstiftning. Sammanfattat kan det innebära stora fördröjningar vid räddningsinsats ifall utrusningen i byggnaden ej anpassas efter förutsättningar som gäller för den lokala räddningstjänsten. 3 AFS 2007:7 Rök- och kemdykning 4 Lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap 5 AFS 2006:4 Användning av arbetsutrustning 5

9 4 Föreskrifter och allmänna råd för höga byggnader För aktuella byggnader, flerbostadshus upp till 16 våningar, finns det i förenklad dimensionering enligt boverkets byggregler BBR vissa åtgärder som måste tillvaratas för räddningstjänstens insatsmöjligheter. I BBR 19 (2012), presenterades flera nya regleringar som avser att belysa vikten av kompletteringar för räddningstjänstens möjlighet till insats i höga byggnader. Dessa regler har senare förtydligats fram till gällande BBR 21. Vidare finns det föreskrifter från arbetsmiljöverket som reglerar hur räddningstjänsten får bedriva rökdykning, vilket kan antas behövas i de flesta fall för aktuella byggnader i händelse av brand. Brandmannens säkerhet vid rökdykning regleras i Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2007:7 Rök- och kemdykning. Föreskrifterna reglerar både den organisatoriska uppbyggnaden av rökdykarinsatsen och det materiel som rökdykarna behöver ha med sig in i byggnaden. Fastighetsägare har också krav i lag om skydd mot olyckor (LSO och föreskrifter), om att hålla ett skäligt brandskydd. Kravnivån baseras således på ett samspel mellan flera lagstiftningar. Det kan konstateras att föreskrifter och allmänna råd för insatsstödjande åtgärder vid nybyggnation av höga hus ej är tillräckligt tydliga i vissa delar. Detta medför att lokala tolkningar och tolkningar i varje enskilt projekt är möjligt. I tolkningsbegreppet inryms bland annat hur tydliga föreskrifter och allmänna råd är gällande utrustningens utformning, placering, prestanda och driftsäkerhet samt räddningstjänstens ansvar och krav på egenförmågan. Vid projektering av byggnader bör det också beaktas i ett vidare perspektiv att fastighetsägare ska kunna hålla ett skäligt brandskydd under byggnadens livstid samt att räddningstjänsten ska kunna utföra en säker insats. Detta bör speciellt beaktas vid en ev. analytisk dimensionering. 4.1 Boverkets författningssamling Styrande för nybyggnationer och ändringar/ombyggnationer är plan och bygglagen (PBL 2010:900) med tillhörande föreskrifter (PBF 2011:338). PBL anger att ett byggnadsverk ska ha tekniska egenskaper i händelse av brand. PBF förtydligar detta sedan i fem stycken egenskapskrav av vilka det femte egenskapskravet är att: hänsyn har tagits till räddningsmanskapets säkerhet vid brand. Boverket har i sina byggregler BFS 2011:6 med ändringar till och med 2014:3 (BBR 21) ytterligare förtydligat detta i speciellt avsnitt 5:7 (ex. 5:72 tillgänglighet, 5:73 utformning av installationer o.s.v.). Övriga delar av avsnitt 5 ger också grundläggande förutsättningar (t.ex. ytskikt, brandcellsindelning, utförande av trapphus) för räddningstjänstens insats i byggnader. För höga byggnader och byggnader över 4 våningsplan tillkommer det också enligt regelverket vissa installationer för släck och räddningsinsatser, utöver de som föreskrivs även för låga byggnader. Dessa är brandgasventilation, stigarledningar och räddningshiss. Brandgasventilation Föreskriftstexten i 5:732 gäller från och med BBR21 att I byggnader i klass Br1 ska trapphus, som kan antas användas som tillträdesväg för räddningspersonal, förses med brandgasventilation eller motsvarande samt att Brandgasventilation eller motsvarande ska utformas så att invändig räddningsinsats underlättas, vind i byggnader över fyra våningsplan ska också förses med brandgasventilation. Stigarledning I 5:733 anges att i byggnader med en byggnadshöjd på över 24 meter ska tillgång till släckvatten säkerställas. Vid 40m bör också stigarledningarna vara trycksatta. Räddningshiss För byggnader med mer än tio våningsplan anges det i BBR 5:574 att det ska finnas räddningshiss som utformas enligt SS-EN eller likvärdigt. 4.2 Arbetsmiljöverkets författningssamling AFS 2007:7 (med ändringar till och med 2014:14) Rök- och kemdykning För räddningstjänsten gäller att vid rökdykning (invändig insats) ska AFS 2007:7 Rök- och kemdykning följas. I 5 finns krav om att riskbedömning ska göras innan en insats påbörjas. I 8 anges att rökdykarledaren ska ha samband med dem som ingår i räddningsinsatsen och i 12 anges att Vid brand eller risk för brand ska rök- och kemdykare för sitt skydd ha tillgång till säkert vatten. AFS 2006:4 Användning av arbetsutrustning Det ska utföras riskbedömningar på den arbetsutrustning som används. 6

10 4.3 Lag om skydd mot olyckor Fastighetsägare har utöver kraven i BBR också i Lag om skydd mot olyckor (LSO 2003:778) krav om att hålla ett skäligt brandskydd. Andra kapitlet, andra paragrafen anger att Ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader eller andra anläggningar ska i skälig omfattning hålla utrustning för släckning av brand och för livräddning vid brand eller annan olycka och i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand. I tillägg till fastighetsägarens ansvar har också räddningstjänsten ett ansvar att kunna genomföra en insats inom godtagbar tid samt genomföra denna på ett effektivt sätt 6. Detta kan till exempel förutsätta att räddningstjänsten har viss utrustning för att kunna utföra insatser i höga byggnader eller att krav kan ställas på ex. insatsstödjande information för räddningstjänstens insats. 5 Insatsstödjande åtgärder I följande avsnitt har arbetsgruppen gjort en värdering av begreppet insatsstödjande utrustning och behandlar endast utrustning som inryms i det begreppet. Således behandlas ej ytskikt, maximal yta på brandceller, brandskydd av bärverk, med mera, även om dessa åtgärder också är avgörande för räddningsinsatsens resultat och ska inte förringas i detta hänseende vid en projektering. 5.1 Nyckelsystem Resonemang och problembild De olika brandtekniska stödinstallationerna i ett flerbostadshus är primärt avsedda att nyttjas av räddningstjänsten vid en räddningsinsats. Sekundärt ska även fastighetsägare eller dennes besiktningsmän kunna underhålla och testa de brandtekniska systemen. Det är således viktigt att de brandtekniska installationerna beslås med öppningsanordningar som är enkla och standardiserade för räddningstjänsten för att inte fördröja räddningstjänstens arbete i onödan. Det är även lämpligt med enkla och robusta nycklar som har låg sannolikhet att bli obrukbara på grund av ålder. Nycklars funktion i låsanordningar som finns utomhus (exempelvis för luckor för intag för stigarledningar) bör även beaktas särskilt med avseende på frysrisk, korrosion och andra väderpåverkningar så att dessa ej blir obrukbara på grund av dessa faktorer. SS-EN är i grunden en europeisk standard som inte tar hänsyn till lokala förutsättningar och byggregler medan hänvisningen till standarden i BBR utgör ett allmänt råd och är exempel på lämpligt utförande. För räddningshissar anger SS-EN både placering av nyckelbrytare samt vilken typ av nyckel som avses. Standarden anger då att nyckeln ska utföras som så kallad trekantsnyckel enligt SS-EN 81-1 och SS-EN Sekundära nyckelbrytare kan även finnas som tillval och enligt standarden anges då inte någon särskild nyckel. I BBR anges däremot på flera ställen hänvisningar till brandkårsnyckeln (enligt SS 3654), vilket säkerställer att denna typ av nyckel kommer att finnas vid andra brandtekniska installationer i byggnaden. BBR anger förslag kring exempelvis nyckeltyp för öppningsbara fönster (för brandgasventilation av trapphus), rökluckor i trapphus samt luckor för stigarledningarnas uttagsanordning. Nyttan av att införa ett nyckelsystem till bör därför diskuteras och ifrågasättas i projekteringen. Det innebär även eventuella extrakostnader för annat låssystem samt en eventuell problematik med behörighet att kvittera ut en skyddad nyckel. För en tillverkningsskyddad nyckel erfordras ofta en särskild behörighet som troligen endast fastighetsägaren har. 6 1 kap. 1 och 3 LSO 2004:778 7

11 Förslag på utformning Arbetsgruppen rekommenderar att brandkårsnyckel enligt SS 3654 nyttjas för såväl räddningshiss, brandgasventilation, stigarledning (luckor för uttag inom byggnad) etc. trots att detta är ett avsteg från standarden. Samråd ska ske med lokala räddningstjänsten vid avsteg från standard eller allmänt råd i BBR. Det är viktigt att beakta att valet av brandkårsnyckel för aktivering av fas 1 kan innebära att en specialbeställning från hissleverantörer behöver göras eftersom hissar annars levereras enligt standarden. Om det inte är möjligt att få brandkårsnyckelutförandet rekommenderas att trekantsnyckeln används för aktivering av fas 1. För brandtekniska installationer vilka placeras utomhus bör trekantsnyckel enligt SS-EN 81-1 och 81-2 nyttjas för att ta hänsyn till påverkan av väder och vind. 5.2 Räddningshiss Figur 2 Trekantsnyckel (ovan) och Brandkårsnyckel (nedan) Resonemang och problembild I BBR 5:734 anges krav på att det ska finnas minst en räddningshiss i byggnader med fler än 10 våningar. Hissen får endast förbindas med andra utrymmen genom brandsluss och räddningshissens schakt ska vara en egen brandcell. I rådet anges bland annat att SS-EN kan följas och att hissen bör vara så stor att den rymmer en sjukbår. I detta är riktlinjerna relativt tydliga. När det gäller kraftförsörjningen till hissen är det otydligare och Boverket har vid ett antal tillfällen besvarat frågor avseende den sekundära kraftkällan till räddningshissen. Den 9 juli 2014 skriver de att funktionskravet är att en brand inte ska slå ut båda kraftmatningarna och att de därför i så hög utsträckning som möjligt ska vara oberoende av varandra. 7 Räddningshissen behöver fungera även om det uppstår ett strömavbrott som beror av brand eller annan skada inom eller intill byggnaden. Boverket nöjer sig således inte med oberoende inom byggnaden utan uppger att oberoendet ska sträcka sig även utanför byggnaden, t.ex. genom att den sekundära matningen sker från en grannbyggnad eller en kraftmatning som delas upp innan den kommer in i byggnaden. Dock krävs inte att matningen kommer från olika ställverk eller motsvarande. Det har även ibland funnits oklarheter i projekteringar både vad avser placering av nyckelbrytare, antal nyckelbrytare samt lokala önskemål kring vilken nyckel som önskas, som tidigare nämnts. Säkerhetsstrategin i denna vägledning baseras därför på följande princip: Det är förenat med risker att använda en hiss i en byggnad i vilken det pågår en brand, även en räddningshiss. För att räddningsledaren ska kunna göra fortlöpande bedömningar av risken behövs aktuell information om säkerhetsbarriärerna och om någon av dessa slutar att fungera tillfredställande. I annat fall kan flera barriärer ge vika utan att det uppmärksammas, vilket kan leda till mycket riskabla situationer. En balans mellan bra barriärer och bra information bedöms i denna vägledning vara mycket värdefullt för att inte lägga stora resurser på starka barriärer men sakna information om deras status. Förslag på utformning Hissens och brandslussens storlek och läge För att hissen ska rymma en sjukbår måste den vara minst 1,1 x 2,1 m 2. En brandsluss ska vara så stor att den kan passeras utan att båda dörrarna behöver vara öppna samtidigt. Vid val av storlek behöver även måtten enligt ovan (för sjukbår) tas i beaktande. Syftet med slussen är att skapa en barriär mot hissen från den brinnande lägenheten. Om direkt access till trapphus saknas kan brandslussen även utgöra en flyktplats för räddningstjänstens personal. En hissdörr kan inte ensamt ingå som ena sidan i en brandsluss eftersom den inte uppfyller erforderlig brandteknisk klass EI 60-S mc. (Klassen S m avser röktäthet och provas för 200 C vid en tryckskillnad på 50 Pa, något som hissdörrar normalt inte klarar). Figur 3 Slagdörr framför hiss 7 Boverket Dnr /2013 samt minnesanteckningar Boverkets referensgrupp brandskydd , Dnr /2009 8

12 Om en slagdörr placeras framför hissdörren, enligt Fel! Hittar inte referenskälla., kan dock hissdörren användas om ena sidan av en brandsluss enligt förenklad dimensionering. Det har föreslagits inom ramen för analytisk dimensionering att trycksättning av hisschaktet eventuellt kan kompensera för att hissdörrar inte uppfyller S m men det är inget som behandlas ytterligare i denna vägledning. Lägenhetsdörrar kan utgöra ena sidan av en brandsluss men det kräver att de är utförda i brandteknisk klass EI 60- S mc, se Figur 3. Att ha automatiska dörrstängare på lägenhetsdörrar kan vara otympligt för dem som bor där och riskerar därför att bli avhakade. Lösningen där lägenhetsdörren används som del i brandsluss avrådes ifrån men om en sådan lösning ska användas rekommenderas dörrstängare vars stängande mekanik aktiveras av rökdetektor (så kallad fri sving). BBR och SS-EN anger inte hur räddningshissen och dess brandsluss ska placeras i relation till trapphus men för att möjliggöra en effektiv räddningstjänstinsats och erbjuda en flyktväg så bör brandslussen ansluta mot trapphus alternativt att trapphus kan nås exempelvis från en hisshall som ansluter till brandslussen. Stigarledning i byggnaden ska placeras så att säkert vatten (enligt AFS 2007:7) kan erbjudas räddningstjänstpersonalen i kombination med att insatsen sker med hjälp av hissen. Räddningshiss bör därför placeras i direkt anslutning till trapphus med stigarledningar. Hisskorgens och hisschaktets utformning Hisskorgen ska utformas med kommunikationsmöjlighet med entréplanet. Enligt SS-EN ska den utformas som fast anslutning eller motsvarande. Den normala nödtelefonen kan användas om det är förenligt med kraven på nödtelefon i övrigt. Hisskorgen ska utformas med flyktlucka. I SS-EN förekommer två olika minimimått på luckans öppning, beroende på hissens storlek. Med avseende på den rekommenderade storleken på räddningshissen ska det större måttet (0,5 x 0,7 m 2 ) alltid används för räddningshissen. Hisschakt och dess öppningar ska utformas för att begränsa inträngande vatten och för att hantera konsekvenserna av detta. För att åstadkomma detta kan man exempelvis använda sig av trösklar vid hissdörrarna, skydd av elektrisk utrustning inom schakt (även i större omfattning än vad SS-EN anger, d.v.s. t.ex. inom hela schaktet istället för endast inom delar av det), avlopp i schaktbotten och dylikt. Om pump används för evakuering av vatten så behöver den ha samma driftsäkerhet som hissens nödvändiga funktioner i övrigt. Vid dimensionering bör dimensionerande vattenmängd beakta att varje stigarledning dimensioneras för 600 l/min men att det ej kan anses vara troligt att den maximala mängden vatten kommer att behöva tas omhand samtidigt. I dimensioneringen bör också beaktas att vattnet bör ges möjlighet att ta sig ut från brandslussen en annan väg än via hisschaktet. Projekterade lösningar måste även ta hänsyn till väntade felmarginaler vid uppförandet av byggnaden (d.v.s.1 % lutning i teorin och på en ritning kan vara för lite i ett utförandeskede för att fungera tillfredställande i praktiken) Brandgasventilation av hisschakt Hisschakt som förbinder olika brandceller utförs normalt med brandgasventilation som syftar till att tryckavlasta schaktet på ett sådant sätt att brandgaser som tränger in genom otätheter i hissdörrarna vädras ut i toppen utan att spridas till andra våningsplan. I stödet rekommenderas dock att hissdörren till en räddningshiss ej utförs som del av brandslussen, varför brandgasventilering av hisschakt ej är aktuellt i detta fall. Nycklar Kraven på nycklar och deras funktion framgår av SS-EN I tidigare avsnitt rekommenderas dock att brandkårsnyckel enligt SS 3654 används, se avsnitt 5.1 Nyckelsystem. Enligt SS-EN ska nyckelbrytare för att aktivera fas 1 finnas i entréplanet. Det rekommenderas att det finns en nyckelbrytare även i hisskorgen. Övertemperaturer i hissmaskinens miljö Om hissen har maskinrum som kräver kylanläggning (eller om hissen är maskinrumslös och kräver kylning av maskinen) måste kylningen utformas med samma driftsäkerhet avseende kraftförsörjning som resten av hissen. Även avstängning av normalventilationen måste beaktas om det kan leda till övertemperaturer som automatiskt kan stänga av hissen. 9

13 Kraftförsörjning Räddningshissen (och dess nödvändiga kringliggande funktioner) ska ha både en primär- och en sekundär kraftkälla. Båda ska vara skyddade mot brand och placeras separerade från varandra och från annan kraftförsörjning. Enligt Boverket ska kraftförsörjningen vara robust för händelser både i och intill byggnaden. 8 Den sekundära kraftkällan kan utgöras av exempelvis: Reservkraftverk som medger minst 1,5 timmes drift 9. Anslutning till annat ställverk i annan byggnad än den primära kraften. Batterier som medger 1,5 h drift (minst 10 transporter av hissen) från entréplanet till det översta planet (5 x tur och retur), se resonemang i avsnittet övergripande analys avseende kraftkällorna. Enligt Boverket kan det också vara tillräckligt att dela matningen till huset innan den kommer in i byggnaden och leda den två olika vägar (utan krav på olika ställverk). Batteridrift för 1,5 timmes hisstransporter är svårt att projektera för eftersom detta baseras på användningsfrekvensen av räddningshissen under denna tid och andra systems användning av batteridriften. En säkerställd tid kan därför ej garanteras vid en räddningsinsats, då batteridrift väljs som system. Systemet bör därför dimensioneras för ett minimalt antal transporter med hissen som är känt för räddningsledaren vid en insats då batteridrift väljs som alternativ, Felövervakning och indikering under pågående insats Räddningshissen kan bara användas så länge som skyddsbarriärerna kring den fungerar. En del av dessa barriärer har redundans, andra inte. För att räddningstjänsten ska kunna bedöma säkerheten vid insats behöver denna nås av information om barriärer ger efter. BBR och SS-EN ger ingen vägledning i denna fråga och det är därför inget som definieras och krävs vid förenklad dimensionering. Några åtgärder som arbetsgruppen dock anser bör ingå, för att ge larm/information till hissens entréplan, eller motsvarande plats för insatsledare eller styrkechef/styrkeledare för att skapa underlag för en adekvat riskbedömning för räddningsledaren/arbetsledaren är: Värmedetektering i brandslussarna med larm som anger att brandgenombrott skett till brandsluss. Värmedetektorn bör vara för höga temperatur t.ex. 141 C. Indikering om att primär kraftkälla har ersatts av sekundär och information om hur länge den sekundära kraften räcker (om den är begränsad). Indikering om att den sekundära kraftkällan har slagits ut även om räddningstjänsten fortfarande använder den primära. Indikering om att vattennivån i hisschaktet närmar sig kritisk nivå (med kritisk nivå avses nivå ovanför vad exempelvis avlopp på plats kan hantera). Indikering om att temperaturen vid hissmaskinen närmar sig kritisk nivå som riskerar att ge temperatur i maskinen som automatiskt stänger av denna. Denna information och larm kan med fördel samlas på en informationstavla, med grön respektive röd lampa för normal status respektive larm. Utöver att grön lampa slocknar och röd tänds vid larm bör varje indikering ha en summer som ljuder vid larm samt en knapp för kvittens (att man uppfattat larmet) som tystar aktuell summer (för en bättre arbetsmiljö och kommunikation för räddningstjänstpersonalen). Övergripande analys avseende kraftkällorna Den övergripande analysen förutsätter att indikering används (enligt föregående avsnitt, felövervakning och indikering under pågående insats), vilket inte är krav enligt SS EN eller BBR. Åtgärderna i analysen utgör exempel på möjliga utfall och syftar inte till att bestämma hur en räddnings-/arbetsledare ska agera vid en given händelse. Viktigt att känna till är att nomenklaturen vid insatsledning är inte enhetlig i Sverige men analysen avser endast att beskriva ett normalt förfarande vid beslutsfattande i räddningstjänsten och nomenklaturen är därför inte styrande för analysens giltighet. Analysen avser ytterst att belysa behovet på den sekundära kraftmatningens kapacitet och skall läsas i sin helhet. Scenarierna kan därför ej lyftas ur analysen och bli dimensionerande i sig själva. 8 Boverket, dnr: /2013, räddningshiss 9 Höga byggnader, Vägledning vid utformning av byggnadstekniskt brandskydd, SSBF,

14 Händelse Åtgärd Skälig kraft Brand i byggnaden slår ut den primära kraften. Brand i byggnaden slår ut den sekundära kraften före den primära. Sekundär kraft kopplas in automatiskt. Räddningsledaren görs uppmärksam på vad som hänt och får information om hur mycket kraft som erbjuds från den sekundära källan. Räddningsledaren fattar beslut om att omfallsplanera för att sluta använda hissen eftersom även den sekundära matningen kan vara hotad och beordrar hissföraren att inom 10 transporter köra ner hiss till ett våningsplan beläget under brandplanet och därefter sluta använda den. Räddningsledaren kan även besluta om att undersöka varför den primära kraften har slagits ut. I väntan på detta används räddningshissen sparsamt. Om det kan bekräftas att sekundär kraftmatning inte är i fara så tas hissen återigen i bruk. Räddningsledaren görs uppmärksam på vad som hänt. Räddningsledaren fattar beslut om att sluta använda hissen eftersom även den primära matningen kan vara hotad och beordrar hissföraren, enligt ovan resonemang, att köra ner hiss till ett våningsplan beläget under brandplanet och därefter sluta använda den. Tillräckligt för att transportera ner hjälpbehövande i livräddande fas samt egen personal. Tillräckligt för att transportera ner hjälpbehövande i livräddande fas samt egen personal. Brand i byggnaden slår ut den sekundära kraften efter den primära. Händelse intill byggnaden slår ut den primära kraftkällan. Det brinner inte i byggnaden. Händelse intill byggnaden slår ut den primära kraftkällan. Det brinner i byggnaden. Om hissen inte redan tagits ur drift kommer den nu att fastna mellan två olika våningsplan eller bli stående vid ett våningsplan utan att dörrarna går att öppna. Personerna i hissen är fast där. Hissen behövs inte för släckinsats och byggnaden behöver inte evakueras. Möjligtvis kan transport av enstaka material eller enstaka evakuering av person via hissen behövas om räddningstjänsten av någon anledning befinner sig i byggnaden. Enligt det första resonemanget ovan. Finns ingen kvar. Möjligtvis kan man tänka sig en körning upp i huset samt ner igen. Tillräckligt för att transportera ner hjälpbehövande i livräddande fas samt egen personal. Det är inte sannolikt att en räddningsledare som har fått information om att den primära kraften är bruten, kommer att ge direktiv om att hissen ska användas som innan. Sannolikt kommer bedömningen att risken med att använda hissen är för stor att göras. Utifrån detta är det inte kostnadseffektivt att dimensionera den sekundära kraften för omfattande användning av hissen. Det bedöms mer kostnadseffektivt att lägga resurser på att ge räddningsledaren bra beslutsunderlag för sin löpande riskbedömning i form av utrustning/informationstavla för indikering, enligt avsnitt Felövervakning och indikering under pågående insats. 5.3 Stigarledningar Resonemang och problembild I BBRs föreskrift anges att tillgången till släckvatten bör säkerställas med stigarledningar i trapphus för byggnader över 24m. Bostadshus på 16 våningar kan ha en byggnadshöjd på runt 45m, så för våningshus innebär det att avsnittet i rådet som anger trycksatt stigarledning över 40m behöver beaktas. Vad som är en trycksatt ledning finns dock inte definierat. Enligt mailsvar från Boverket till arbetsgruppen, anger inte BBR ansvar för någon extern organisation gällande trycksättningen av stigarledningen och att det normalt är vatten i ledningarna, men att det likt vissa sprinklersystem skulle kunna vara luft i ledningarna och att pumpar sedan startar om det blir ett tryckfall när räddningstjänsten kopplar in sig för att ta ut vatten. 10 Ett system med tryckluft kan dock vara förknippat med en viss risk för räddningspersonalen. En stigarledning med egen matning och pumpar kan också innebära att räddningstjänsten är helt beroende av ett system som de inte kan kontrollera och övervaka på samma sätt som egna pumpar i fordonen. I det fall en trycksatt stigarledning är en ledning som är permanent ansluten till det allmänna vattenledningsnätet innebär det att serviceanslutningen behöver ha tillräcklig kapacitet (jämför ex. med en sprinklerinstallation och det skydd som behövs mot att dött vatten från ledningen kommer ut i dricksvattnet). Det är inte heller säkert att vattenleverantören ger tillstånd till en sådan anslutning, vilket är en pågående diskussion i många 10 Mailsvar av Boverket till RSNV , diarienr: 376/

15 kommuner 11. Pump/-ar för tryckstegring behöver också ha tillfredställande tillförlitlighet och redundans och installationen som helhet kan därför vara av samma omfattning som en konventionell sprinklercentral med pumpar. AFS:s krav på säkert vatten för insats är till viss del beroende på stigarledningens förutsättningar. Enligt AFS 2006:4, användning av arbetsutrustning, ska riskbedömningar utföras på den arbetsutrustning som används. Till exempel så ingår i detta att analysera vilka tryck som pumpar säkert kan användas vid, vilket kan vara aktuellt vid inkoppling till stigarledningar som kräver högre tryck än vad pumpar normalt används vid (>15bar). Även i byggnader lägre än 40 m behövs en minsta kapacitet hos räddningstjänstens utrustning för att erhålla angivna tryck och flöden i stigarledningsuttagen. BBR anger inga förutsättningar som byggherren har att utgå ifrån. Dock anges i SS 3112 att pumpen ska ge 15 bar. Kravspecifikationen för moderna basbilar anger att pumparna ska kunna ge ett tryck på 15 bar och att de lätt ska kunna ställas om till att ge minst 17 bar. 12 Höga tryck innebär dock i sig ökade risker för olyckor om slangledningarna brister. Det tryck som slangledningar driftprovtrycks med för att kontrollera efter eventuella defekter eller liknande är 15bar. Kopplingarna provtrycks dock för 20 bar och sprängtrycket på slangar ligger generellt på bar. Det finns även en speciell slangversion som ligger på 70bar, special beställs ofta till specifikt stigarledningar. Räddningstjänstens prestanda är således ej allmänt definierad och pumptryck och slangars maxtryck är exempel på indata som saknas vid projekteringen. Väljs en stigarledning där erforderliga tryck och flöden kan erhållas även i en 45 m hög byggnad med hjälp av räddningstjänsten normala utrusning så är det således en robust lösning. Bostadshus upp till våningar har ofta en byggnadshöjd på max 40 m. Ett 16 våningshus är normalt max 5-10 m högre, vilket innebär att den statiska tryckhöjden ökar med 0,05-0,10 MPa. Med en stigarledning med dynamiska förluster som är 0,05-0,10 MPa mindre trots 5-10 m ökad längd blir förhållandet på plan 16 då identiskt med översta plan i referensbyggnaden på våningar. För räddningstjänstens innebär det en stor fördel då de inte alls blir beroende av ett system som de inte har kontroll över eller kan bemästra. Förslag på utformning Konceptet bygger därför på att räddningstjänsten ska kunna kontrollera de system som de får sitt säkra vatten ifrån eftersom detta är avgörande för en insats ska bedömas vara säker i byggnaden. Bostadshus max 40 m Bostadshus upp till våningar har ofta en byggnadshöjd på max 40 m. Ett sådant hus kan utföras med en torr stigarledning enligt SS Arbetstrycket vid uttaget från stigarledningen bör ligga mellan 0,8 MPa och 1,2 MPa. Stigarledningar ska dimensioneras för att minst två strålrör kopplas in med ett flöde av 300 l/min för varje strålrör. Låsta luckor bör vara öppningsbara med brandkårsnyckel utformad enligt SS Intag och uttag bör förses med skyltning. Regler om skyltning finns hos Arbetsmiljöverket, se förslag Figur 3. Figur 3 Skylt för stigarledning Uttag bör finnas i trapphuset från och med våningsplan tre och på minst vartannat efterföljande våningsplan. Om insats på tak ska kunna utföras behöver stigarledningsuttag även finnas på översta planet, se avsnitt 5.6 tillgänglighet tak. Avståndet mellan uttag för stigarledning och den mest avlägsna delen i ett utrymme eller på annat plan bör inte överstiga 50 meter för att beakta räddningspersonalens möjlighet till insats (BFS 2014:3). Bostadshus högre än 40 m (trycksatta stigarledningar) Eftersom det inte är definierat i detalj vad en trycksatt stigarledning innebär i BBR är en förenklad dimensionering inte självklar. Det finns därför möjlighet att också utföra analytisk dimensionering avseende utformning av stigarledningen. Främst kan då följande tre typlösningar väljas: Större dimension på stigarledningen för att minimera tryckförlusterna i ledningarna på grund av friktion. Förse stigarledningen med dubbla intag med separata ventiler för avstängning. Med dubblerade slangar mellan fordonspump och stigarledning minskar tryckförlusten. Med dubbla avstängbara intag skapas även en möjlighet att mata stigarledningen från två oberoende pumpar vilket ger en helt annan säkerhet vid Teknisk specifikation Bas - fordon för samhällets räddningstjänst BAS 1,2,3 och 4 MSB/SKL

16 insats/rökdykning. Förfarandet med dubbla intag är dock nytt för de flesta räddningstjänster och rutinen att koppla två intag istället för en kan, vid etableringen, skapa otydlighet för räddningspersonalen. Tryckstegring med pump. Pumpen bör dock installeras så att ledningen kan användas utan onödiga tryckförluster utan fungerande pump. I det fall pumpen inte fungerar ska räddningstjänstens pump utgöra den enda tryckhöjningen. Med hjälp av ett par backventiler kan installationen fungera med eller utan fungerande tryckstegringspump och dessutom kunna provköras, se Figur 4. För att pumpen ska vara lätt att köra och förstå kan den även förses med tryckhållningsautomatik. I ett 16 våningshus kan man då ha två val för att få avsett tryck i uttagen ett lägre för plan 1-10 och ett högre för plan Pumpen bör även för att vara enkel att köra installeras med lätt förståelig aktiverings/körfunktion. Exempel på detta är en enkel switch för på och av funktion samt kvittens på att pumpen går (ex. indikatorlampa). Pumpen ska även för att uppfylla ett redundant system förses med sekundär kraftmatning. Figur 4 Kopplingsschema för tryckstegringspump utan onödiga tryckförluster utan fungerade pump. Tillämpningsstödet ger dock ingen rekommendation på vilken lösning som bör väljas i detta fall, det är upp till användaren att värdera och verifiera. Om insats på tak ska kunna utföras behöver stigarledningsuttag även finnas på översta planet, se avsnitt 5.6 tillgänglighet tak. Avståndet mellan uttag för stigarledning och den mest avlägsna delen i ett utrymme eller på annat plan bör inte överstiga 50 meter för att beakta räddningspersonalens möjlighet till insats (BFS 2014:3). Arbetstrycket vid uttaget från stigarledningen bör ligga mellan 0,8 MPa och 1,2 MPa. I övrigt bör ledningarna utföras enligt SS3112 och bör vara öppningsbara med brandkårsnyckel utformad enligt SS Intag och uttag bör förses med skyltning, se Figur Tr2-trapphus Resonemang och problembild Enligt BBR 5:311 ska byggnader med fler än åtta men högst sexton våningsplan med bostäder och lokaler ha tillgång till minst ett trapphus i Tr2. Syftet med Tr2-trapphus är att skapa en förhöjd säkerhetsnivå för att motivera att trapphuset ofta utgör enda utrymningsvägen. Det har rått tolkningssvårigheter avseende utformning av Tr2-trapphus samtidigt som ändringar i kravnivån har införts i de senaste årens revideringar av BBR. Det har också diskuterats vad den praktiska kopplingen till rådstextens utförande har varit och hur man verifierar eventuella avsteg. Detta tillämpningsstöd ska inte beröra analytisk dimensionering, men det bedöms lämpligt att försöka tydliggöra bakgrunden till BBR:s allmänna råd för höga hus. Det finns också viss tolkningssvårighet för vad som gäller då olika delar av BBR ska sammanföras, exempelvis i just högre byggnader då högre krav kan ställas i andra avsnitt och/eller standarder. Förslag på utformning Trapphuset utförs med ett utrymme i egen brandcell mellan sig självt och angränsande kontor, bostad eller brandtekniskt likställd verksamhet. I övrigt med brandsluss mot andra verksamheter och i det bedöms även källare innefattas. Undantag är dock vindsutrymmen där personer endast vistas tillfälligt som då får stå i direkt anslutning förutsatt att dörren utförs i lägst brandteknisk klass EI 60-S mc. Förråden och vinden i övrigt omfattas även av andra brandtekniska krav, exempelvis brandgasventilation och insatsväg för räddningstjänst, se avsnitt 5.5 brandgasventilation och avsnitt 5.6 tillträde tak. Observera att en vind med mer än stadigvarande vistelse medför krav på brandsluss. 13

17 Vanlig hiss får, generellt och i motsats till tidigare, ingå i trapphusets brandcell men observera då att motsvarande krav för ytskikt etc. ska gälla för hela denna brandcell (dvs. inklusive hiss). Observera också att särskilda krav gäller för räddningshiss, brandslussen och att dess schakt generellt ska utgöra egen brandcell, se avsnitt 5.2 räddningshiss. Samtliga trapphus som är utrymningsvägar i byggnader med fler än 8 våningsplan ska enligt BBR förses med nödbelysning. Markplan Tr2-trapphus ska mynna direkt till det fria i markplan och där utan att passera sluss eller annan brandcell. Denna anvisning finns dock inte direkt uttryckt i definitionen av Tr2-trapphus, BBR 5:246, vilket var fallet i tidigare byggregler. Trapphuset ska, i grundfallet, inte heller fortsätta ner i källare om inte aspekter enligt följande avsnitt beaktas samt att utrymmande personer inte ska fortsätta förbi vägen till det fria och fortsätta ner i källare. Det är lämpligt att placera fysisk barriär, exempelvis dörr, i entréplanet, markera ut vägen ut med vägledande markering eller motsvarande. Lösningen bör tas fram med hänsyn tagen till personernas lokalkännedom, hur lätt identifierbar passagen till det fria är etc, se Figur 6. Figur 6. Exempel på utformning av markplan där källartrappa separerats från TR2-trapphus. Anslutning av TR2 trapphus till källare Enligt BBR 5:256 får Tr2-trapphus inte ha direkt anslutning mot källare om inte minst en ytterligare angreppsväg finns till källaren. Detta är i grunden för att kunna möjliggöra räddningsinsats i källaren utan att Tr2- trapphuset riskerar att rökfyllas. Observera att kravnivån är att möjliggöra insats och inte att helt förhindra att en räddningsinsats ändå påbörjas genom trapphuset med en brandgasspridning som följd. Detta är således en viktig brand- och utrymningsteknisk aspekt som måste värderas av räddningspersonalen innan de påbörjar sitt arbete. Notera att det framgår att minst en angreppsväg ska finnas, det kan alltså finnas fall där fler vägar kan krävas, exempelvis stora källare med stora avstånd från angreppsväg in i byggnaden (vilket då också troligen krävs för utrymningen). Ett annat Tr2-trapphus, får inte utgöra alternativ angreppsväg även om detta utgör enda utrymningsväg. En alternativ angreppsväg till källare bör markeras med skyltning enligt AFS 2008:13, så kallad halvmånesymbol, kombinerat med text Angreppsväg källare eller motsvarande, se Figur 77. Figur 7. Skylt för angreppsväg källare 14

18 5.5 Brandgasventilation av trapphus och vind I tillämpningsstödet behandlas ej brandgasventilation i vanliga hissar eftersom stödet endast behandlar insatsstödjande åtgärder för räddningstjänsten. Räddningstjänsten förväntas inte kunna använda vanliga hissar vid en insats i detta tillämpningsstöd, eftersom detta är olämpligt ur säkerhetsynpunkt. Brandgasventilering av hissar kan dock ställas av andra anledningar i projekteringen. Resonemang och problembild Krav avseende brandgasventilation av trapphus föreligger i BBR 5:732 (BBR21) där det i föreskriften anges att trapphus i byggnader i klass Br1, som kan antas användas som tillträdesväg för räddningspersonal, ska förses med brandgasventilation eller motsvarande. I BBR 5:732 beskrivs även att vind i byggnader över fyra våningsplan ska förses med brandgasventilation för att underlätta för invändig räddningsinsats. Brandgasventilation definieras i BBR 5:253 och då förutsätts att systemet utformas så att det, med hög tillförlitlighet, kan kontrollera brandgaser under avsedd tid. Systemet ska ha tillräckligt snabb aktiveringstid och tillräcklig kapacitet för att säkerställa att brandskyddet blir tillfredsställande. I det allmänna rådet till BBR 5:732 anges att brandgasventilation kan vara röklucka eller mekanisk fläkt samt att systemet ska vara utformat för att kunna manövreras av räddningstjänsten. Då röklucka installeras i trapphus ska den fria (geometriska) öppningen vara minst 1 m 2 i byggnader med högst 8 våningsplan. Vidare anges i det allmänna rådet att i trapphus kan en lösning som motsvarar brandgasventilation vara öppningsbara fönster på minst vartannat våningsplan och det bör även finnas på det översta våningsplanet. Samtliga fönster bör gå att öppna med en brandkårsnyckel utformad enligt SS Syftet med brandgasventilation av trapphus förtydligas i konsekvensutredningarna. För BBR 19 redovisades att för trapphus i Br1 är det tillräckligt med öppningsbara fönster i vartannat våningsplan men ett fönster måste finnas överst i trapphuset för att undvika ansamlingar. Det förtydligas även att erforderlig storlek på lucka är 1 m 2 upp till 8 våningar. I kommentaren anges att brandgasventilation är till för att underlätta för invändig insats för räddningstjänsten. I Konsekvensutredning för BBR 21 förtydligas under motivering att brandgasventilationen är främst till för räddningstjänsten och deras insats, samt för att efter insats kunna vädra ut så att byggnaden kan återgå till normal verksamhet. Olika system för brandgasventilation Principiellt finns två olika systemlösningar för brandgasventilation av trapphus; termisk brandgasventilation och mekanisk brandgasventilation. Termisk brandgasventilation Termisk brandgasventilation bygger på att varma brandgaser stiger och ventileras ut via högt sittande öppningar. Termisk brandgasventilation med lucka i toppen av trapphuset innebär att volymflödet ut genom luckan ökar med temperaturskillnaden mellan brandgaserna och omgivning. Större temperaturskillnad medför ökat volymflöde. Främsta fördelen med termisk brandgasventilation i form av lucka i trapphustopp är att räddningstjänsten har möjlighet att påverka och öka brandgasventilationsflödet med en mobil fläkt. Termisk brandgasventilation är således oftast att föredra då detta ger en större flexibilitet för räddningstjänsten. Mekanisk brandgasventilation Mekanisk brandgasventilation förutsätter en mekanisk fläkt i toppen av trapphuset som ska suga ut brandgaserna. Detta innebär att ett konstant volymflöde erhålls inom trapphuset och detta är oberoende av temperaturskillnader mellan omgivningen och brandgaserna. Boverket har i publicerade konsekvensutredningar varit tydliga med att mekanisk brandgasventilation av trapphus ska dimensioneras analytiskt. Förslag på utformning Vid förenklad dimensionering ska föreskrifterna uppfyllas genom att följa de lösningar och metoder som anges i de allmänna råden. Följande förenklade lösningar finns för brandgasventilation av trapphus: Röklucka med en geometrisk area om 1 m 2 i toppen av trapphuset. Detta gäller endast för trapphus upp till åtta våningar. Öppningsbara fönster på minst vartannat våningsplan samt fönster på det översta våningsplanet. Fönster ska gå att öppna med brandkårsnyckel utformad enligt SS

19 Röklucka i trapphus topp Detta är enligt förenklad dimensionering endast tillämpbart för trapphus omfattande maximalt 8 våningar. Vid större våningsantal krävs, som tidigare nämnt, analytisk dimensionering av lösningen. Troligtvis krävs större geometrisk öppningsarea vid ökat våningsantal. Utformning sker med en lucka med geometrisk öppningsarea om 1 m 2 i toppen av trapphuset. Luckan ska placeras horisontellt i tak för att motverka försämrad funktion till följd av vindpåverkan. Luckor kan med fördel utföras med elmotor för öppning och stängning. Detta för att möjliggöra för räddningstjänsten att stänga luckorna och övertrycksätta trapphuset. Luckor kan utformas vilströmskopplade vilket betyder att luckan är strömlöst öppen. Alternativ är att förse öppningsfunktion med batteribackup eller skyddade kablar för kraftförsörjning och styrning. Styrning (aktivering) av lucka ska ske manuellt från tydligt utmärkt manöverdon placerat inom trapphus på markplan. Automatisk aktivering bör undvikas och öppnad lucka ska indikeras. Det är även lämpligt att denna indikering vidaresänds till fastighetsskötare. Kablage i form av brandskyddad kabel krävs när luckan ej är vilströmskopplad. Brandskyddad kabel gäller både för kraftförsörjning och styrning när detta dras inom trapphus eller inom brandceller som betjänas av trapphuset. Vid luckor som är utförda strömlöst öppna ska risk för vattenskador inom trapphuset beaktas. Detta kan uppstå om luckan öppnar utan att fastighetsskötare/driftsansvarig får ett meddelande om detta. Öppningsbara fönster Enligt BBR är utformning med öppningsbara fönster på vartannat våningsplan samt det översta våningsplanet den enda lösning som kan användas vid förenklad dimensionering av trapphus i byggnader omfattande 9-16 våningar. Utformningen sker med öppningsbara fönster som ska finnas på minst vart annat våningsplan samt på översta våningsplanet. Den översta öppningen rekommenderas utföras som en röklucka enligt föregående avsnitt med manövrering från markplan och övriga fönster öppningsbara med brandkårsnyckel enligt SS Styrningen av den översta luckan ska vara utformad enligt krav för rökluckor avseende styrning, storlek och kraftförsörjning, enligt tidigare angivet. Kablage: för de öppningsbara fönsterna ställs inget krav på kraftförsörjning eller styrning. Om lösningen med röklucka väljs överst i trapphuset ska röklucka vara utformad enligt tidigare angivelse. Det ska betänkas att vid lösning, med bara öppningsbara fönster utan röklucka, är det nödvändigt för räddningstjänsten att öppna de översta fönsterna för att få en ordentlig funktion. Detta kan medföra stora ansträngningar för räddningsmanskapet. Vid föreslagen utformning med röklucka om 1 m 2 geometrisk öppning överst i trapphuset och öppningsbara fönster på vartannat våningsplan i övrigt bedöms denna problematik vara hanterad. På vindar kan en lösning som motsvarar brandgasventilation även vara andra öppningar såsom fönster eller luckor som är lätt öppningsbara utifrån eller som är lätta att slå sönder. Analytisk dimensionering Det finns även möjlighet att utföra analytisk dimensionering avseende utformning av brandgasventilation av trapphus. Främst studeras då två olika typlösningar: Röklucka i trapphus omfattande mer än 8 våningsplan Mekanisk fläkt för brandgasventilation Brandskyddshandboken (2012) anger följande för respektive system: Röklucka Vid termisk brandgasventilation av trapphus som omfattar mer än 8 våningsplan men högst 16 våningsplan bör rökluckans geometriska öppningsarea ökas. Riktvärde bör vara 1,5 2 m 2 med hänsyn tagen till antal våningar, men detta bör analytiskt verifieras snarare än använda fasta riktvärden. Mekanisk fläkt Vid mekanisk brandgasventilation med fläkt ska fläkten dimensioneras för ett flöde motsvarande 20 omsättningar per timme av trapphusets volym. En sådan fläkt ska vara temperatur tålig och klara minst 350 C under minst 30 minuter. Kablage för kraftförsörjning och styrning ska skyddas mot brand inom trapphus samt inom de brandceller 16

20 som betjänas av trapphuset. Vid mekanisk fläkt bör hänsyn till brandgasventilation i hisschaktet också beaktas, se avsnitt 5.2 Räddningshiss. Tillämpningsstödet ger ingen rekommendation på vilken lösning som bör väljas vid analytiskt dimensionering och det är upp till användaren att värdera och verifiera. 5.6 Tillgänglighet till tak Resonemang och problembild I höga byggnader kan inte tillgänglighet till tak säkerställas via räddningstjänstens utrustning och höjdfordon. De flesta kommunala räddningstjänster saknar förmågan att göra insatser på tak på mer än 23 m höjd 13, om inte en lämplig invändig tillträdesväg finns att tillgå. Denna beskrivning avser således förenklad dimensionering av byggnader med 9-16 våningsplan (över den höjd som höjdfordon i kommunen normalt kan nå). Vid räddningsinsatser är det viktigt att snabbt och säkert komma åt brandhärdar. Brandgasventilation och god tillgänglighet är i detta avseende en fördel vid insatser på vindar och kan utgöra förutsättningen för att en invändig släckinsats ska kunna genomföras. Tillgänglighet till tak är normalt inte ett syfte i sig utan snarare ett sätt att nå vindsutrymmen, öppna upp befintlig brandgasventilation eller utföra håltagning. Viss försiktighet bör dock vidtas så att inte lösningen förutsätter att räddningstjänsten behöver göra insatser via tak i direkt anslutning ovan en brandhärd. Om en insats förutsätts kunna ske via tak är det viktigt att brandvattentillförseln t.ex. stigarledningar utformas för en insats ovan översta våningsplanet. BBR 5:72 beskriver att byggnader ska vara åtkomliga för räddningsinsatser och i BBR 5:722 förtydligas kravet på tillträdesväg för invändiga insatser på varje våningsplan. Förslag på utformning Tillträdesväg kan utgöras av utrymningsväg. Tillträdesväg till en vind kan utgöras av luckor i yttertaket. Om räddningstjänsten inte kan förväntas nå yttertaket med egen utrustning bör en brandteknisk avskild invändig tillträdesväg ordnas. Utvändiga tillträdesvägar ska utformas enligt kraven i BBR 8:24 (taksäkerhet) i tillämpliga delar. Invändiga tillträdesvägar ska avskiljas från vindar enligt kraven för avskiljande konstruktion (EI60). Invändiga tillträdesvägar till tak kan anordnas från trapphus eller en altan från vilken taket lätt kan nås. 5.7 Radiosamband/Kommunikation Resonemang och problembild De flesta räddningstjänster har i dagsläget övergått till RAKEL som är ett kommunikationssystem som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) äger och ansvarar för. MSB arbetar kontinuerligt med att förbättra Rakeltäckningen i landet men trots det kan konstruktioner motverka ett fullgott samband inne i byggnader eller andra anläggningar. Bristande radiosamband begränsar räddningstjänsten under en insats, bland annat på grund av följande omständigheter: Arbetsmiljölagstiftningen (AFS 2007:7) som reglerar förutsättningar för rök- och kemdykning som ställer krav på samband för att rök- och kemdykning ska få användas som arbetsmetod. Kravet gäller mellan rökdykarna, rökdykarledaren, pumpskötaren och arbetsledaren som genomför riskbedömningen. Räddningstjänsten använder Rakel för ledning av insatser och samverkan med andra blåljusaktörer. Av ovanstående skäl kan inte en lika effektiv insats från räddningstjänsten förutsättas i byggnadsverk med begränsad Rakel-täckning. Detta måste därför kompenseras genom särskild hänsyn när byggnaden eller anläggningen uppförs. Åtgärder för att förbättra kommunikationsmöjligheterna i byggnaden under pågående insats är tidskrävande och kan innebära en avsevärt fördröjd räddningsinsats. I höga byggnader har det konstaterats att kraftiga bärverk av betong, många mellanbjälklag, bärverk av stål eller liknande kan störa radiovågor och i ogynnsamma fall helt omöjliggöra radiosamband (Vissa fasadglas, t.ex. vissa energiglas, har ett tunt metallskikt på en sida, vilket har visat sig hindra ca % av radiovågorna) 14 Vissa speciella typer av energiglas kan även ha samma effekt. 13 Utrymning med hjälp av räddningstjänstens utrustning, vägledning vid utformning av byggnadstekniskt brandskydd (SSBF)

21 BBR 5:71 beskriver att byggnader ska utformas så att räddningsinsatser är möjliga att genomföra med tillfredsställande säkerhet. I allmänt råd anges att räddningsinsatser kan vara både utvändiga och invändiga. Möjlighet till räddningsinsats med tillfredsställande säkerhet för räddningstjänsten innebär att byggnaden utformas så att räddningstjänsten har möjlighet att ta sig in i byggnaden och att installationer för att underlätta släck- och räddningsinsats finns i tillräcklig omfattning. Boverket har i korrespondens förtydligat vad som avses med föreskriften 5:71 i ärendena: Boverket, dnr: /2013, förstärkt inomhustäckning samt Boverket, dnr: /2014, rakeltäckning. Boverkets svar kan sammanfattas i att det för närvarande inte finns något generellt krav på att byggherren ska se till att tillräcklig inomhustäckning i byggnaden finns, annat än att det ligger i fastighetsägarens intresse att se till att räddningsarbete kan ske tryggt och utan avbrott. Boverket har dock uttryckt att det kan finnas behov av att titta närmare på Rakel-täckningen för att uppfylla kravet på räddningsmanskapets säkerhet vid analytisk dimensionering av Br0 byggnader. Krav på förstärkt Rakel-täckning kan inte heller ställas utifrån Lagen om skydd mot olyckor i befintlig bebyggelse. MSB har i korrespondens förtydligat att det åligger kommunen att se till så att Rakel- täckningen är fullgod och det kan inte anses som skäligt att förelägga fastighetsägare eller verksamheter att bekosta nya installationer till följd av att räddningstjänsten bytt kommunikationssystem. Flerbostadshus är ett objekt där många bränder inträffar och ett objekt där personer kan utsättas för en stor risk att avlida i samband med brand. En livräddande insatsen (med rökdykning som metod) är därför ett sannolikt scenario i denna typ av objekt. Därför bör det anses rimligt att kommunikationsmöjligheterna för räddningstjänsten säkerställas i detta objekt vid en nybyggnation. Förslag på utformning Mot bakgrund av ovan resonemang rekommenderar arbetsgruppen att förutsättningarna för radiosamband inom byggnaden via sambandsnätet Rakel utreds och säkerställs av fastighetsägaren samtidigt som övriga trådlösa system såsom GSM, trådlöst bredband etc. utformas i byggnaden. MSB har ett arbetssätt för detta som finns redovisat på deras hemsida 15 Normalt förordas ett system där en repeater installeras som förstärker signalen antingen via antenn eller via läckande koaxial-kabel. Utrustningen måste dock vara godkänd av MSB. Två typer av repeatrar finns; en som fungerar i direkt läge och en som fungerar i trunkerat läge. Normalt förordas typen som fungerar i trunkerat läge. Detta innebär att handburna Rakel-enheter kommer fungera utan särskild omställning precis som de gör i vanliga fall. Rekommendationen kan dock inte tolkas som allmängiltig för ställningstaganden i andra objekt, projekt och befintlig bebyggelse. 5.8 Insatsstödjande information Resonemang och problembild I begreppet insatsstödjande information inryms sådan information som antingen via insatsplaner, insatskort, orienteringsritningar, uppmärkning eller motsvarande underlättar för räddningstjänstens insats i byggnaden. I enlighet med Lagen om skydd mot olyckor 2 kap. 2 ska ägaren och nyttjaren av en byggnad ha en ingående kunskap om byggnadens byggnadstekniska brandskydd samt bedriva ett systematiskt brandskyddsarbete. Således ska ägaren och/eller nyttjaren besitta den insatsstödjande informationen som är relevant vid en räddningsinsats. Det är viktigt att räddningstjänstens insats i byggnaden genomförs effektivt så eventuella skador och driftstörningar minimeras i händelse av brand. Därav har ägaren och nyttjaren krav, intresse och den faktiska möjligheten att upprätta en insatsplan eller motsvarande som underlättar för räddningstjänstens insats. Vem av ägaren och nyttjaren som har det slutliga ansvaret beror på gränsdragningen mellan dessa två. Men det åligger även den lokala räddningstjänsten att bistå med relevant information avseende förmåga och behov av insatsstödjande information. Således avgör den lokala räddningstjänsten om informationen behöver upprättas eller ej, samt i vilken omfattning. Räddningstjänsten ansvarar även för att ta emot information om att en insatsstödjande information finns och var den förvaras, samt att den förs in i relevanta beslutsstöd

22 Förslag på utformning För att underlätta räddningstjänstens överblick av befintliga system ska minst en enklare form av orienteringsinformation upprättas som kan anslås ex. i angreppsvägar, se exempel Figur 9. Om objektet är enkelt, med få system och våningar, kan denna enkla orienteringsinformation räcka som insatsstödjande information för räddningstjänsten. Det är dock inget som hindrar att en fullvärdig insatsplan upprättas på objektet. Den lokala räddningstjänsten avgör om informationen behöver upprättas eller ej, samt i vilken omfattning. Innehållet i orienteringsinformationen beror på byggnadens ingående brandtekniska installationer. Ritningen ska förslagsvis placeras vid den naturliga angreppsvägen, exempelvis huvudtrapphuset och/eller i närhet till styrningar för brandgasventilation, stigarledningen eller motsvarande. Lämpligtvis placeras ev. insatsplaner/kort i dessa typer av objekt på insidan av luckan till stigarledningen eller brandgasventilationen. I normalfall placeras insatsplanen/kortet i brandförsvarstablån, men i flerbostadshus förekommer oftast ej automatiskt brandlarm. I undantagsfall (ex. studentbostäder) kan ett automatiskt brandlarm vara installerat och då bör insatsplanen/kortet placeras i brandförsvarstablån. Orienteringsinformationen och ev. insatsplan ska innehålla information som underlättar räddningsinsatsen, exempelvis. Stigarledningarnas placering och uttag Styrning och placering av brandgasventilatorer Nyckelsystem Angreppsvägar Brandposternas placering Placeringen av manövertablån för räddningshissen Tryckhöjande pumpar Eventuell installation av Rakel repeatrar Tillgängligheten till tak Figur 8 Brandskyddsföreningens rekommendation för insatsplan Då Sveriges räddningstjänster har olika system för insatsplanering generellt måste detta upprättas i samråd med den lokala räddningstjänsten. Dock är Brandskyddsföreningens rekommendation Insatsplan 16, se figur 8, en bra utgångspunkt avseende utformning, symboler och innehåll. Denna skrift utvecklar även resonemanget om ansvarsfördelning mellan ägare, nyttjare och räddningstjänst. Vidare ska utvändiga installationer, så som räddningsvägar och brandposter, i byggnadens direkta närhet märkas ut med skyltar. Även ut- och invändiga uttag för stigarledningar, rökluckor och så vidare ska märkas ut. Det rekommenderas även att det sker en samordning vid beslut om styrningen och placeringen av systemen i byggnaden så att styrdonen hamnar på samma ställe och utformas på ett likvärdigt enkelt sätt. Det ska vara enkelt för räddningspersonalen att förstå hur systemen hanteras vid en insats. 16 Rekommendation för insatsplan, Brandskyddsföreningen, 2013, Artikelnr: