Stöd till unga vuxna på deras väg mot självförsörjning Ett projekt i Söderköping April 2010-Maj 2013

Transkript

1 Stöd till unga vuxna på deras väg mot självförsörjning Ett projekt i Söderköping April 2010-Maj 2013 Viktoria Holst, Projektledare Sandra Lundqvist Medén, Processledare SamÖ

2 Innehåll Inledning... 1 Bakgrund... 2 Uppdraget... 2 Verksamheten... 4 Navigatorerna... 4 Vad kan Navigator stötta med programmet... 4 Individuell planering... 5 Självkänslagrupp... 6 Hur jobbar Navigator... 7 Förhållningssätt och professionell relation... 7 Vara med i praktiken... 7 Motivation... 8 Avslut och uppföljningsstöd Referensgruppen Handledning Vad har vi sett och vad har vi lärt oss? Varifrån har deltagarna kommit? Målgruppen Vilka är deltagarna? Vad är det som hindrar? Hur länge var deltagarna med i projektet? Vart tog deltagarna vägen efter avslut? Deltagarnas försörjning Förändring i arbetsförmåga Utvärdering och uppföljning Vad tycker deltagarna SUS Kompletterande frågor Kvalitativ uppföljning vid avslut Vad tycker deltagarna i självkänslagrupperna? SF36 Hälsoenkät och DOA NyttoSam Vad tycker handläggarna? Bilaga 1. Projektorganisation Bilaga 2. Flödesschema, fokus på anvisningsförfarandet Bilaga 3. Individberättelse Bilaga 4. Utvärdering självkänslagrupper Bilaga 5. Sammanställning handläggarenkät, oktober

3 Inledning När jag anställdes som Navigator för 3år sedan var jag ovetandes om vad det innebär att driva ett enmansprojekt mitt emellan fyra tunga myndigheter. Det jag såg framför mig var hur man skulle kunna jobba med individerna. Det hade jag erfarenhet och kunskap om. Utmaningarna har varit flera, dels utmaningen att få deltagarna vidare. Många har haft en komplex situation, hade snurrat i systemen länge och deltagit i diverse insatser innan. Att då våga tro på det vi gör och våga fortsätta, trots att det tar lång tid innan vi ser resultat, har ibland krävt en del mod. Vägen för deltagarna har oftast inte varit rak. Det är ju sällan så i livet, att vägen är rak, och en utmaning handlar om att forma ett stöd som kan följa deltagaren på dennes slingrande väg utan att själv komma vilse. Det har funnits många olika åsikter och meningar om hur arbetet bör bedrivas, att då stanna kvar och vara deltagarens stöd istället för att bli myndigheternas förlängda arm har emellanåt också varit en utmaning. Även uppdraget, att både jobba nära deltagaren, med att få med deltagaren i att acceptera och agera utifrån de regler och arbetssätt som finns hos myndigheterna, och ha till uppgift att lyfta sådant som skulle kunna förändras för att det ska fungera bättre för målgruppen blir i sig en utmaning. Nu när arbetet för att skapa en mer långsiktig verksamhet är i full gång är jag glad att jag nog var lite naiv när jag sökte tjänsten. Jag har lärt mig oerhört mycket under vägen, från både deltagare och professionella som funnits med i och runt projektet. Det är väldigt roligt att få fortsätta utveckla verksamhet riktad till de som står längst ifrån arbetsmarknaden, och det är extra roligt att det nu är som en del i ett team ombord på Plattform Söderköping. Hur vi jobbar med individuellt stöd i den plattform för samverkan som nu är på väg att ta form bygger till stor del på de erfarenheter vi gjort i Navigatorprojektet. Under projektets gång har vi varit tre personer som arbetat som Navigator (en tjänst). Navigatorerna har haft tillgång till en referensgrupp med representanter från myndigheterna, vilket har varit väldigt hjälpsamt i individarbetet och avgörande för att hitta Navigatorns funktion. Samordningsförbundets processledare har också varit en viktig del i arbetet. Hennes klarsynthet och engagemang när det gäller samverkan, myndigheternas möjligheter och målgruppen har varit till stor nytta för att behålla fokus och driva utvecklingen i positiv riktning. I den här rapporten redogörs för vad vi har lärt oss under projektets gång; vad vi sett i individarbetet, hur målgruppen ser ut, vilka behov vi sett, vad det uppstår för problem i mötet mellan myndighet och individerna. Det kommer även att redogöras för hur vi har jobbat och vad vi har sett fungerar. När det gäller vad som fungerar och vad som krävs för att deltagarna ska lyckas ta sig vidare, överensstämmer våra erfarenheter väl med det man sett i många andra projekt och verksamheter. Det krävs en autentisk relation, samverkan, tid samt en tilltro till individens förmåga och möjligheter. Viktoria Holst 1

4 Bakgrund Processledaren i Samordningsförbundet Östra Östergötland fick våren 2009 i uppdrag, från Lokala samverkansgruppen i Söderköping, att med hjälp av en arbetsgrupp fokusera på gruppen ungdomar som behöver extra stöd för att komma ut på arbetsmarknaden. Arbetsgruppen skulle kartlägga vilka insatser som fanns, analysera vad som saknades samt ge förslag på insatser för gruppen. Arbetsgruppen konstaterade att de flesta av målgruppens behov skulle kunna täckas med befintliga insatser men konstaterade samtidigt att så inte är fallet. Arbetsgruppen saknade en sammanhållande länk. Det som beslutas i handlingsplaner eller liknande behöver följas upp bättre och ungdomarna behöver mera tid med en vuxen än vad som kan ges. Det är svårt att hålla samman en gemensam planering mellan flera myndigheter/funktioner men ungdomarna behöver just helhetssynen. Ungdomen kan dessutom ha svårt att förstå och komma ihåg vad som bestämts och behöva handgriplig hjälp med att fullfölja en planering. Arbetsgruppen konstaterade att man saknar möjlighet att handgripligt hjälpa ungdomen med det den behöver när det rör sig om insatser utanför den egna myndigheten. Myndigheternas arbete bygger på att den enskilde tar ett stort eget ansvar men dessa ungdomar klarar inte detta utan behöver extra stöd. Det kan vara så enkelt som att behöva stöd av någon för att passa tider. När ungdomen missar bokade besök går denne ofta miste om de insatser den skulle kunna behöva och som skulle kunna hjälpa denne vidare. Dessa ungdomar har också svårt att se vägen till arbete eller egen försörjning eftersom de inte sällan har dåliga nätverk och förebilder. Det uppstår lätt en uppgivenhet och en sysslolöshet som för med sig tråkiga konsekvenser. I slutet av 2009 ansökte Söderköpings kommun om medel från Samordningsförbundet för att inrätta en tjänst som Navigator, medel beviljades from Efter rekryteringsarbete fanns en tjänsteman på plats Sedan dess har projekt Navigator genomförts i Söderköping med stöd av processledare i Samordningsförbundet. Avtalet har sedan förlängts och projektet avslutades Uppdraget Navigatorn ska kunna ge: Motiverande samtal med syfte att lyfta fram ungdomens egen motivation till förändring och hjälp att tydliggöra vägen dit. Hjälp i kontakter med myndigheter, att sköta en planering, passa tider m.m. Visst vardagsstöd, t.ex. komma upp på morgonen och genomföra det man planerat. Enklare kartläggningar om det finns hinder Lotsa ungdomen dit den kan få rätt hjälp Hålla samman en gemensam planering med flera myndigheter samt stöd i att genomföra planen. Stöd och uppbackning när det går trögt, många av dessa ungdomar har mycket dåligt självkänsla och tro på sin egen förmåga och ger lätt upp. Coachning Syftet med insatsen skall vara att ungdomen kommer i egen försörjning genom arbete eller studier. 2

5 Navigatorn ska jobba mot samtliga fyra myndigheter (Kommunen, Arbetsförmedlingen, Landstinget och Försäkringskassan). Den myndighet som kommer i kontakt med en ungdom mellan som har svårighet att bli självförsörjande skall kunna kontakta Navigatorn. Detta skall vara en frivillig insats från ungdomens sida och inte något påtvingat. Deltagandet regleras i referensgruppen som fungerar som inskrivningsgrupp. För ytterligare info se processkarta och flödesschema, bilaga 1 och bilaga 2. En viktig uppgift för Navigatorn är att i sitt arbete identifiera svaga länkar i samverkan, brister i samordning och annat som försvårar för målgruppen att komma till egen försörjning. Till Navigatorn har kopplats en referensgrupp bestående av tjänstemän från: Socialtjänstens försörjningsstöd Socialtjänstens boendestöd Arbetsförmedlingen Vårdcentralen (ungdomshälsan/psykiatrin) Försäkringskassan Representant från Barn och utbildningsförvaltningen Processledare från Samordningsförbundet som fungerar som en länk till Lokala samverkansgruppen. Lokala Samverkansgruppen fungerar som styrgrupp. Målen har under hela projekttiden varit: att myndigheterna i Söderköping skapar bättre planeringar med ungdomar, som de är mer motiverade till och att ungdomar med svårigheter kan få extra stöd i sin väg mot egen försörjning. att ungdomar i Söderköping på ett enklare sätt får tillgång till de insatser som kan hjälpa dem på vägen till egen försörjning. att myndigheterna får stöd i att hålla ihop en gemensam planering kring ungdomar med behov av insatser från flera myndigheter. att ungdomar som kommer i kontakt med Navigator mår bättre efter att de har fått stöd från Navigator. är att tjänstemännen upplever att, ungdomar med hinder, får det extra stöd de behöver för att kunna följa sina handlingsplaner. att ungdomar med hinder i Söderköping snabbare blir självförsörjande 3

6 Verksamheten Navigatorerna I april 2010 anställdes en Navigator/projektledare, denne startade upp verksamheten och påbörjade klientarbetet. Från oktober 2010-augusti 2011 ersattes denne av en vikarie p.g.a. föräldraledighet. I samband med att Navigatorn byttes ut kunde vi inte ta in fullt antal deltagare, både av hänsyn till deltagarna och med hänsyn till att den nya Navigatorn behövde tid på sig att komma in i arbetet. När den ordinarie Navigatorn kom tillbaka efter föräldraledigheten arbetade denne 80%, vilket gjorde att det fanns utrymme att fylla ut tjänsten och vikarien stannade kvar på 25% under hösten Båda Navigatorerna upplevde det positivt att ha en kollega att jobba tillsammans med, då man tidigare upplevt det periodvis tungt att vara ensam i sitt arbete. Under början av 2012 arbetade endast den ordinarie projektledaren i projektet och då på 80%, denne insåg snart att det vore bra att fylla ut tjänsten, både för att det fanns behov av fler platser och utifrån arbetssituation och fördelarna med att ha en kollega. I februari 2012 anställdes en Navigator till, denne jobbade 25% i Navigator och 25% i ett annat av Samordningsförbundets projekt. Hösten 2012 och våren 2013 har projektet varit bemannat med två Navigatörer (80% + 55%). Navigatörerna har haft följande kompetens och arbetslivserfarenhet; Beteendevetare, Steg 1 samtalsterapeut i Transaktionsanalys, MI-grundkurs, arbetslivserfarenhet från psykosocialt behandlingsarbete med ungdomar. Arbetsterapeut, MI-utbildning, arbetslivserfarenhet från kriminalvården (motivatör). Behandlings- och familjepedagog, MI grundkurs, arbetslivserfarenhet från psykosocialt behandlingsarbete med ungdomar. Vad kan Navigator stötta med programmet I början av projekttiden arbetades ett program fram utifrån uppdraget och den tilltänkta målgruppen. Tanken var att det skulle finnas en tydlighet i att deltagaren vet vad den tackar ja till och vad den kan förvänta sig för stöd och hjälp. Tanken var även att man ska få likartat stöd oavsett vem som jobbar i projektet och att Navigator ska vara en funktion eller ett sätt att arbeta på, inte en person. Bilden nedan visualiserar det program som vi utgått ifrån när vi jobbat med deltagarna. 4

7 Individuell planering Kartläggning Kartläggningen syftar till att navigatorn ska få förståelse för deltagarens situation och kunna starta där denne befinner sig. Vi har en helhetssyn på livet där vi tänker att alla bitar behöver fungera för att deltagaren ska komma vidare. Utifrån det som framkommer under kartläggningen så gör Navigatorn en individuell planering tillsammans med deltagaren. Stor vikt läggs vid det som deltagaren själv är motiverad till, där börjar vi jobba. Andra områden kan komma in efter vägen. Planeringen är levande och vi ändrar den utifrån deltagarens utveckling och nya val. Ibland är situationen så kaotisk när vi börjar så första steget blir att hjälpa deltagaren reda ut sin vardag (ekonomi, boende o.s.v.) innan det går att fokusera på framtiden. Överenskommelser Allt Navigatorn gör är i överenskommelse med deltagaren. Vi lägger stor vikt vid att det ska vara tydligt för båda vad vi jobbar med, på vilket sätt och vad det ska leda till. Navigatorn och deltagaren gör tillsammans en handlingsplan, den kan se olika ut och förändras över tiden. Exempel på stöd Motivation Hjälp att tydliggöra sin situation och vad man vill och behöver. Jobba med drömmar och planer inför framtiden. Sätta upp mål och delmål, tydliggöra vägen till målen. Peppning och stöttning. 5

8 Stöd i myndighetskontakter Stöd på möten. Hjälp att förbereda sig inför ett möte, vad vill deltagaren? Hur ska han/hon få fram det osv. Information kring vad olika myndigheter gör. Gemensam planering när det är flera myndigheter inblandade. Navigator följer upp den gemensamma planeringen tillsammans med deltagaren. Navigera till rätt insatser och möjligheter Hjälp att hitta och få tillgång till rätt hjälp och stöd. Navigator håller koll på vad som finns och har kontaktpersoner på de olika myndigheterna. Hjälp att hitta nytt socialt sammanhang, ny fritidsaktivitet osv. Jobbsökarstöd Stöd, hjälp, peppning att: Gå på sina möten på AF Skriva ansökningshandlingar Leta, ansöka till och förbereda inför; jobb, praktik eller utbildning Studiebesök på arbetsplats/praktikplats Få en bra start på arbetsplats/praktik Självkänsla & självförtroende Få krav och ansvar på en nivå som gör att man får lyckas. Stöd att se sina behov och hitta sätt att få dem tillgodosedda. Info/samtal om hur man kan stärka självkänsla & självförtroende i sin vardag. Jobba med självkänsla och självförtroende utifrån VågaVara. Vardagsstöd Stöd och hjälp med struktur i vardagen. Ringa och väcka/påminna/peppa inför viktig aktivitet. Hitta strategier för att klara saker själv och för att be om hjälp. Stöd att fixa t.ex. ID-kort, bankärenden, papper till försäkringskassan osv. Självkänslagrupp Navigator har, i samarbete med projektet Koordinator i Valdemarsvik, testat att jobba med självkänsla/självförtroende i grupp. Vi har satt ihop och modifierat en samtalsserie på 8ggr á 2h där materialet, till största del, är hämtat från Våga Vara 1. Våga Vara är ett koncept som syftar till att stärka grundtrygghet och självkänsla. Vi har jobbat med fem områden; trygghet, känslor, roller, behov och drömmar. Vi har blandat teori, övningar, lekar och spel för att få till en positiv nyfikenhet kring sig själv och hur man kan utveckla och påverka sig själv. Vi har gjort 4 omgångar av gruppen, 3 av dem tillsammans med koordinator i Valdemarsvik. Av dem var en förlagd i Söderköping och de andra två i Valdemarsvik. Deltagarna har varit väldigt positiva och vi har förvånats över hur mycket de växt. I slutet av projekttiden var även Våga Vara grupp en del av det Vill och Våga program som gjordes i Plattformens regi under våren Material som är framtaget i samarbete mellan Söderköpings kommun och Jana Söderberg, psykoterapeut och föreläsare. 6

9 Hur jobbar Navigator Förhållningssätt och professionell relation I Navigator eftersträvar vi ett förhållningssätt som är klientcentrerat, där hjälpare och klient är på samma nivå. Vi tänker att deltagaren gör så gott den kan i varje given situation samt att den vill och kan ta ansvar för sitt liv. Om Navigatorn inte kan se och förstå varför deltagaren gör som den gör så har Navigatorn inte hämtat deltagaren där denne befinner sig. Det är deltagarens kunskap och perspektiv som är det tongivande i det gemensamma arbetet, det är deltagaren som vet vad som är bästa vägen för denne att gå. Navigatorn kan bidra med kunskap om hur samhället fungerar, vilka vägar som finns, erbjuda nya perspektiv, påminna om deltagarens långsiktiga mål, ge råd och stöd och vara bollplank. En trygg relation är viktig Relationen mellan Navigator och deltagaren är en grundsten i verksamheten. För att kunna bygga en trygg relation krävs det tid. Tid att ses ofta och regelbundet, så att man lär känna varandra. Möjlighet för att kontakten ska finns kvar under en längre tid, så att deltagaren vet att denne kan räkna med stödet så länge den behöver det. Navigatorn träffar deltagaren en gång i veckan, att jämföra med en gång i månaden eller en gång varannan månad, vilket är vanligt att man träffar sin handläggare på de olika myndigheterna. Navigatorn har tid att lyssna och sätta sig in deltagarens situation, Navigatorn fattar inga beslut om deltagaren har rätt till pengar eller vad den får eller inte får göra. Man kan inte straffa ut sig från Navigator, om man inte uppfyller kraven eller kommer på möten hos myndigheterna så riskerar man förlora sin plats. Många av deltagarna har ett undvikandebeteende, d.v.s. man uteblir, av olika anledningar, till möten och annat som man förväntas komma till. Första uppgiften för Navigator och deltagaren att samarbeta kring blir då att få till en fungerande kontakt. Vi räknar med att deltagaren gör både framsteg och misslyckas med saker, när deltagaren misslyckas så stöttar vi i att hantera situationen, lära det som går, glömma resten och hitta nya vägar för att komma vidare. Det blir tryggt när man inte kan förlora stödet för att man misslyckas eller för att man lyckas navigatorn kan även finns med tills man känner sig trygg i en ny situation. Fungerande myndighetsgemensamma planeringar ett av målen i Navigator Ett av målen i projektet var att myndigheterna skulle få till bättre planeringar med unga vuxna. Många handläggare upplevde att personer inom målgruppen ofta säger ja till en planering men sedan inte följer den och inte gör så som man bestämt. För att få till planeringar som upplevs meningsfulla för både deltagare och handläggarna så behöver deltagaren själv och personerna runt omkring deltagaren veta vad denne vill och har för mål, vad den behöver hjälp med och vad den klarar på egen hand. Navigatorns uppgift blir här att tillsammans med deltagaren beskriva situationen och stötta deltagaren i att ta upp relevant information med handläggaren. Då kan handläggaren erbjuda åtgärder på rätt nivå och deltagaren får en positiv upplevelse av att det är meningsfullt att säga som det är. Vara med i praktiken Navigator är en praktisk hjälp och denne följer med deltagaren på möten, hjälper till att fylla i och få iväg papper, följer till praktik, skjutsar vid behov, hjälper till i allt som för deltagaren framåt. Mötena kan äga rum hos Navigatorn på Samverkanshuset, hemma hos deltagaren eller på annat ställe där Navigator och deltagaren tillsammans kommer fram till att det är mest 7

10 effektivt att ses. T.ex. om Navigatorn ska stötta en deltagare med att hitta arbetsgivarintyg och annat och skicka till FK, så är det kanske mest effektivt att ses hemma hos deltagaren. Eftersom Navigatorn finns med i praktiken så får denne möjlighet att själv observera vad det är som inte fungerar för deltagaren. Detta ökar förståelsen för deltagarens situation och ger möjlighet att lyfta beteenden som inte leder deltagaren mot dennes mål. Det ger även möjlighet att prata om och diskutera värderingar och attityder som annars inte hade framkommit. För både deltagarna och Navigatorn känns det tillfredställande att det finns utrymme att både prata om saker; om det som är svårt, om hur man mår, om tankar och idéer, och få den praktiska hjälpen och stödet från en och samma person. Då kan man på ett lätt och smidigt sätt gå från tankar och prat till handling och personen som stöttar vet förutsättningarna. Att stötta deltagaren i att göra det som fungerar för att nå sina mål, är en viktig uppgift för Navigatorn. Motivation Vi jobbar brett med motivation, riktlinjen är att göra det som är effektivt för att få deltagaren framåt. Hela arbetssättet där vi utgår från deltagaren, är i sig motiverande, eftersom vi jobbar med det som är aktuellt för deltagaren. Vi använder oss av; MI Motiverande samtal; både som förhållningsätt och de verktyg MI erbjuder. Beteendevetenskap & KBT; Vi jobbar med att synliggöra vad det är som styr ett beteende så att deltagaren ökar förståelsen för hur den kan påverka och styra sig själv. Navigatorn förstärker beteenden som leder deltagaren mot sina mål. Strategier; Navigatorn hjälper deltagaren att hitta strategier för att klara saker och bli mer självständig T.ex. hur man kan tänka för att klara något fast det känns meningslöst eller svårt, vilken hjälp jag behöver ta ifrån omgivningen, hur jag kan ta hjälp, vilka finns i privata nätverket som jag kan ta hjälp av. En del behöver få höra av sig och berätta hur det gick, andra behöver en punktlista, en del behöver göra när Navigatorn eller någon annan finns med som stöd. Synliggöra vägen; För att vara motiverad krävs att man både tror sig kunna genomföra och har ett mål. Vi reder ut vad det är som hindrar en, vad man har för styrkor och vart man vill. För en del gör det jättestor skillnad att man ser att det finns en framkomlig väg som man tror är överkomlig för just mig. Peppning: Navigatorn peppar och påminner om målen så att deltagaren orkar hänga i på vägen. Många av deltagarna ger lätt upp och behöver gång på gång påminnas om, och prata om sina drömmar eller mål, för att hålla dem levande. Byta perspektiv; använder mindmaps och samtal för att ändra fokus, ibland har någon fastnat i kraven från myndigheterna och ser inte längre vad den själv vill, eller ser inte att kraven och det man själv vill leder åt samma håll. Fokus hamnar då på att vara arg och bråka med myndigheten, eller utebli, istället för att göra det man behöver göra. Kan man få insikt om det och medvetet ändra fokus upplevs situationen helt annorlunda. Drömmar och fantasier; När vi pratar om och beskriver drömmar och mål på ett sådant sätt så att vi kan se dem framför oss så skapas bilder i hjärnan. Det är dessa bilder som utlöser de hormoner som behövs för att vi ska gå till handling(våga Vara). Genom att prata om och göra övningar som handlar om sina drömmar och mål så stärker vi deltagarens egen lust och drivkraft. Att vara där deltagaren är Under resans gång har vi börjat använda en nivåstege för förändringsarbete som grund för att kunna orientera oss och hitta riktning tillsammans med deltagaren. Vi har använt stegen både som karta för oss själva, i handledning och tillsammans med deltagare i samtal. 8

11 Nivåstege förändringsarbete Autonomi (automatisera) Vidmakthålla (praktisera) Verkställa (Vad funkar? Vad funkar inte?) Bestämma åtgärd Definiera problem (Vad är det egentliga problemet?) Reflektera problem (istället för ältande) Stabilitet (förutsägbarhet) För att deltagaren ska få utrymme att reflektera och komma fram till vad det är som är det egentliga problemet så behöver deltagaren uppleva stabilitet i sin tillvaro. Vi menar stabilitet i sin vardag. Instabiliteten kan handla om ekonomisk situation, boende, en destruktiv relation, sociala problem i familjen, att man har vänt på dygnet, sömnproblem, att man missar saker, glömmer och inte förstår vad som förväntas osv. Vi tänker stabilitet som något subjektivt, deltagaren behöver uppleva sin situation förutsägbar. Vi tänker alltså inte att varje deltagare måste få allting fixat åt sig, utan snarare att vi behöver ta i de problem som deltagaren är mest fokuserad på eller stressad över först. T.ex. om en deltagare är så stressad över sin sociala situation så denne inte kan tänka framåt, eller får så höga ångestnivåer att den inte fungerar, så behöver deltagaren få hjälp att ordna upp den sociala situationen först även om det kan tyckas ligga långt ifrån arbetslivsrehabilitering. Det är även viktigt med stabilitet i relationen till Navigator, att vad deltagaren än kommer in och berättar, uppger att den tänker, känner, vill så är Navigatorn intresserad av att lyssna och ta deltagaren på allvar. Navigatorn gör inga åtgärder direkt, att prata om något leder inte automatiskt till åtgärd. Deltagaren får tillsammans med Navigatorn komma fram till vad denne behöver göra, vem som behöver få information, vad deltagaren kan göra själv och vad den behöver stöd med. I början av kontakten lägger vi mycket tid på att få till stabilitet, om så behövs, och på att reflektera problem samt kring vad man behöver för att komma vidare. Många av de insatser som finns i ordinarie myndigheter är på åtgärdsnivå och ofta sätts de in utan att en ordentlig problemdefinition finns. Det kan vara svårt att veta vad som är problemet när man är hemma hela dagarna. Då behöver personen ut i någon aktivitet för att kunna reflektera vidare. När deltagaren kommit fram till en problemdefinition och/eller vad man skulle behöva för att ta sig vidare så gäller det att hitta rätt åtgärd. Här är referensgruppen och de professionella som finns runt deltagaren otroligt viktiga för att kunna skapa vägar och möjlighet för deltagaren att utvecklas, lära nytt och i slutänden komma vidare. Deltagarna kommer oftast inte vidare i första vändan uppför stegen utan behöver gå tillbaka och reflektera igen, komma fram till en ny åtgärd, verkställa och reflektera igen. För varje gång får deltagaren och Navigatorn med sig ny kunskap om vad som hindrar och vad deltagaren behöver förändra, eller hur omgivningen behöver se ut, för att det ska fungera. 9

12 Eftersom Navigatorn kan finnas med även när deltagaren växlar mellan myndigheter så får deltagaren kontinuitet i arbetet framåt även när det dyker upp problem som gör att man behöver stöd från en annan myndighet. När deltagaren väl har tagit sig vidare t.ex. börjat studera, så kan Navigatorn finnas med till dess att deltagaren kan vidmakthålla, antingen på egen hand eller med stöd från annat håll. Avslut och uppföljningsstöd Det har inte funnits någon maxtid för hur länge man fått vara inskriven i Navigator. Riktlinjen har varit att när en deltagare kommit igång i sysselsättning, inte är i behov av extra stöd eller har blivit självförsörjande är det dags att avsluta. Med de flesta deltagare har Navigatorn funnits med tills deltagaren verkligen kommit igång i sin nya sysselsättning. Detta för att ha kvar stabiliteten, och vid behov stödet, tills man är trygg på nya stället. I samband med att personen skrivits ut ur projektet har vi gjort ett tydligt avslut. Vid det tillfället har vi sammanfattat och utvärderat tiden deltagarens tid i projektet samt gjort avslutsenkäter. Referensgruppen Till projektet kopplades en referensgrupp som fungerat som inskrivnings/remissgrupp med representanter från Landstinget, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och ett antal från olika enheter inom kommunen. Här bedöms om individen passar för projektet, om det är något som måste utredas innan beslut kan tas och vilka som är inblandade. Till en början karaktäriserades gruppens arbete av informationsutbyte och medlemmarna blev snabbt varse att individerna har mer komplex problematik än man tidigare trott. Navigatorn har många gånger fungerat som tolk och förklarat varför individen beter sig som den gör och hur man skulle kunna göra för bättre resultat. Behovet av att förstå individen uppdagades tidigt, när bitarna får falla på plats och handläggarna får en förklaring till varför individen agerar som den gör uppstår en aha-upplevelse som förflyttar utgångspunkten för arbetet. Varefter medlemmarna lärt känna varandra och även varandras organisationer har diskussionerna utvecklats till mera kunskapsutbyte för att lättare kunna stötta individerna. Medlemmarna har börjat diskutera alternativa arbetssätt, vågar ifrågasätta varandra och tillsammans spåna utifrån klientens behov. Gruppen börjar gå från informationsöverföring utifrån myndighetens behov till att samhandla utifrån individens behov. Dock finns en lång väg kvar att gå för att nå dit. Varje gång gruppen får nya deltagare behövs en period av att lära känna varandra igen. Ett resultat av referensgruppens arbete är att man nu kan erbjuda informationsmöten i trepartsform innan individen tackar ja eller nej, detta då man sett att många anvisats utan att vara motiverade vilket gör startsträckan längre än om man själv valt att delta. Deltagarna i referensgruppen har uppmärksammat myndigheternas roll i att förbereda och motivera deltagaren till att delta i projektet från att anvisa deltagare utan att denne får yttra sig om det. Många deltagare kan känna sig tvingade att delta och det gör att Navigatorn får jobba hårt för att skapa ett förtroende. Referensgruppen har under vägen skapat en policy kring hur man hanterar när någon i referensgruppen har privat kännedom/relation till en individ i projektet. Man insåg i referensgruppen, efter de första åren, att det saknas lågtröskelverksamhet för unga i Söderköping. Något som kan vara ett försteg till att gå ut i praktik; en verksamhet som ställer låga krav, upplevs meningsfull och ger ett driv att vilja få ordning på livet. Flera av medlemmarna i referensgruppen var på studiebesök i Flen och tittade på deras verksamhet. 10

13 Efter det tillskapades en arbetsgrupp som tog fram ett förslag där myndigheterna skulle gå in med olika bitar i en gemensam gruppverksamhet. Idag har det förslaget utmynnat i att GPS i Söderköping har en extra tjänst och uppdrag att bedriva gruppverksamhet. Handledning Navigatorerna har regelbundet fått professionell handledning. Omfattningen har varit 2h var 3e vecka. Handledningen har varit gemensam med Valdemarsviks projekt Koordinator samt projektet Hälsosam i Söderköping. 11

14 Vad har vi sett och vad har vi lärt oss? Varifrån har deltagarna kommit? I början av projekttiden var det mest Arbetsförmedlingen och Kommunen (socialtjänsten) som anvisade deltagare. Man anvisade då de personer man var mest frustrerad över och som snurrat i systemet länge. Informationen vi fått om dessa personer vid anvisning är att personen verkar fullt arbetsför men inget fungerar. Det har alltså inte funnits tillräckligt med information och det har varit angeläget att kartlägga, lära känna och förstå varför det inte funkar och vad som behövs. Senare under projektet har man anvisat personer som är relativt nya hos myndigheten, en del direkt man skrivit in dem, så fort handläggaren misstänkt svårigheter. Senare under projekttiden har även Landstinget (vårdcentralen) anvisat en del personer. Dessa har då gått i behandling eller varit sjukskrivna och anvisas in som en fortsättning på rehabiliteringen. Kring dessa har det i regel funnits mer information och det som efterfrågats är det praktiska stödet i att aktivera sig eller komma i sysselsättning. Även ungdomshälsan (kommunen + LiO) har anvisat eller lotsat personer till Navigator. Försäkringskassan har inte anvisat någon, de allra flesta i målgruppen har aldrig arbetat, är 0- klassade hos FK och har inte heller varit sjukskrivna. Kring många deltagare har vi fått förfrågningar och information från flera håll innan de anvisats in. Då har man handläggarna på de olika myndigheterna kommit överens om vem som ska anvisa och man har varit överens om att stödet behövs. Totalt har vi skrivit in 33st deltagare i projektet. 2st av de som registrerats som annan har fått information från någon i sitt privata nätverk och själva tagit kontakt med Navigator. De andra har fått tips eller lotsats från någon professionell, de har själv tagit kontakt och ansökt efter ett informationsmöte. 12

15 Målgruppen Vilka är deltagarna? Eftersom målgruppen är beskriven utifrån att deltagaren är i behov av extra stöd så ser situationen väldigt olika ut deltagarna emellan. Svårigheter, orsak till att man fastnat, egna resurser och behov av stöd ser väldigt olika ut. Alla deltagarna vi träffat har hög funktionsnivå på något eller flera områden men hindras på något sätt från att ta sig vidare. Vi har under projektets gång sett att deltagarna har mer komplexa situationer och svårare problem, än vad man trodde när projektet tillskapades. I tabellen nedan har vi sammanställt information om bakgrund och hinder för deltagarna. En del information har vi samlat in vid kartläggningen och en del är sådant som framkommit under resans gång. Det kan därför vara så att det är fler än det vi uppger här som t.ex. har växt upp i en familj med social problematik, vi har inte kartlagt det för alla utan i efterhand sammanställt den information som framkommit. Deltagarna, bakgrund och hinder. Vad är det som hindrar? Psykosociala problem Många av de deltagare vi mött är uppvuxna i familjer med social problematik, t.ex. föräldrar med missbruk eller psykisk ohälsa, ofta i kombination med ekonomisk utsatthet. Deltagaren själv har ofta inte haft sociala problem (utöver att man inte är självförsörjande), men genom att denne växt upp i en familj där det finns sociala problem så ser vi beteendemönster som hindrar deltagaren från att ta sig fram i samhället och nå sina mål. T.ex. så saknar man fungerande sätt att lösa problem på, den strategi man har är att fly och undvika situationen när något blir jobbigt. Man är dålig på att be om hjälp. Man saknar kunskap om vad samhället, arbetsgivare m.fl. förväntar sig av en och hur man gör saker på ett sätt som är accepterat. Man känner sig inte delaktig, är snabb att ge upp och har nära till att uppleva saker hopplöst eller sig själv hjälplös. Social situation Man har en social situation som hindrar. Föräldrar som inte fungerar i samhället och ekonomiska problem har varit de vanligaste. Värderingar som familjen går alltid först efterlevs på ett sätt som gör att man inte är fullt arbetsför. Man offrar sina egna åtaganden 13

16 (praktik, möten osv.) för att man måste rädda någon förälder/familjemedlem. Ofta blir personen själv så stressad i de här situationerna att den inte meddelar frånvaro, försöker ändra tid eller göra annat som är socialt accepterat i vårt samhälle. Neuropsykiatriska funktionshinder (NPF) Det är betydligt fler som har NPF i vår målgrupp än vad det är i samhället i stort. Flera som deltagit i projektet har varit diagnostiserade med Adhd, de har haft hög funktionsnivå på många områden men får inte till det med myndighetskontakter, A-kassa och planering. De deltagare som har varit eller blivit diagnostiserad med Asperger har i samtliga fall även haft social problematik, vilket försvårat ytterligare för dem att förstå omvärlden och ta sig fram. Depression, ångest och social fobi En del deltagare har anvisats från Landstinget efter att de fått behandling för fortsatt rehabilitering när man sett att de behövt mer praktiskt stöd i att komma ut i sysselsättning. Andra har härifrån blivit lotsade till vården för att få behandling för psykiatriska problem. De psykiatriska symtomen finns ofta i kombination med social problematik eller NPF. Rädsla och erfarenhet av mobbning Vi har träffat på flera unga vuxna som har extremt dålig självkänsla/självförtroende, så till den grad att man inte vågar söka jobb eller plugga utan isolerar sig. Många av dem uppger att de varit mobbade i skolan eller känt sig utsatta/utanför i skolan. Ofta är detta i kombination med depression och det är både rädsla och passivitet som hindrar dem. Missbruk Om missbruket varit känt och är det personen behövt ta itu med först så har vi inte erbjudit plats i Navigator. Men för några deltagare har missbruket framkommit efter hand, då har vi jobbat med motivation för att ta tag i sitt missbruk. Vi har då sett ett behov av att fortsätta jobba kring frågor som rör yrke och framtid parallellt med missbruksbehandling. Varför säger man ja till en planering man sen till synes struntar i? Vi har sett flera anledningar till att man säger ja och verkar positiv till en planering och sen inte gör som det är sagt. Mötesstress ; man är så stressad av situationen att man inte uppfattar vad som sägs, en del deltagare har uppgett att de blir tunnelseende på möten med myndighetspersoner och inte kommer ihåg någonting efteråt. Undvikandebeteende; man säger ja för att komma från mötet som man upplever obehagligt Maktlös; man upplever sig inte ha någon makt att påverka och tror att det är vad som förväntas av en. Myndighetsrädsla; man har lärt sig att det är bäst att säga så lite som möjligt eller så förstår man inte vilken information som är relevant för handläggaren. Oförmåga att reflektera/bristande självinsikt; man säger ja utan att förstå vad det innebär, man har inte förmåga att tänka sig in i vad det innebär och om man vill eller kommer att klara det, eller man kommer inte ihåg vad som bestämdes. Oförmåga att genomföra planeringen; Ickefunktionellt stressbeteende paradoxalt nog så är det inte helt ovanligt att en person som inte har pengar till hyran blir så stressad att den inte går på de möten och aktiviteter som på sikt skulle ge pengar till hyran. Det har också framkommit dolda NPF, sömnproblem, social fobi/oro när man är på aktiviteten eller inför en aktivitet. Samspelet mellan deltagaren och handläggaren blir väldigt lidande av att planeringen inte fungerar. Det man ser på ytan är att personen inte verkar vilja, inte är motiverad, skiter i saker, ljuger, är lat osv. Handläggarna har i regel varken tid eller möjlighet att förstå vad det är som hindrar personen när inte personen själv kan eller vågar förklara det. 14

17 Stress och oro över privatekonomi, papper och myndighetskontakter gör att man inte orkar När man inte reder ut det med sin ekonomi, har en hög papper liggande som man inte förstår eller inte förmår skicka iväg, och inte klarar att ringa myndigheter och be om hjälp så blir man passiv och gör ingenting. Vi har sett flera deltagare som fått en betydligt högre funktionsnivå och ett helt annat driv när deltagaren tillsammans med Navigatorn rett ut kaoset som rådde när den blev anvisad. När all kraft går åt till att reda i den akuta situationen finns ingen kraft och motivation kvar till att tänka framåt, bestämma vad man vill jobba med, söka utbildning osv. Man vågar inte drömma En del av de deltagare vi träffat har medvetet bestämt sig för att inte drömma eller inte tänka på framtiden eftersom man blivit besviken gång på gång. Det är ofta smärtsamt att prata om och vi har sett att då behöver man gå väldigt försiktigt fram. Då har det ofta fungerat att fokusera på kortsiktiga mål och ta en liten bit i taget. Flera av de här personerna har drömmar men är så rädd att någon ska förstöra dem så de vill inte berätta. Man gömmer sin dröm för att skydda sig och för att man tror att det ändå inte kommer bli som man vill. Man får då inget driv framåt och är inte på väg någonstans. Hur länge var deltagarna med i projektet? Deltagarna har varit med i allt från 2 månader till 2 års tid, medelvärdet är ca 10 månader. Vart tog deltagarna vägen efter avslut? Totalt har vi haft 33st inskrivna deltagare i projektet, 24st av dem avslutades inom ramen för projektet. De 9 personer som var inskrivna, och inte var klara för avslut, flyttades över till individuella stödet i Plattform Söderköping när projektet avslutades. Deltagaren gick till: Antal: Kommentar: Arbete 3 Studier (inkl. Arbetsmarknadsutbildningar via Af) 7 2 via Af Arbetslivsinriktad rehabilitering (AF och eller AME) 6 Behandling (Kommun eller Landsting) 2 1 missbruk, 1 vård Avbrutit 4 3 kvar på Af, 1 kvar på Soc Flyttat till annan kommun 2 Plattformen (vid projektets avslut ) 9 Totalt 33 15

18 Deltagarnas försörjning Förändring i arbetsförmåga I månadsfilen har Navigatorerna skattat deltagarnas arbetsförmåga på en skala Basbehov; Kan ej tänka jobb. Behov av att förändra livssituationen. 2. Motivation; Bättre livssituation. Behöver hjälp med motivation för att förändra och gå vidare. 3. Praktik/Fritidsstudier; Fokuserar mot arbete eller studier. Är i regelbunden aktivitet. 4. Arbete/Studier; Är självförsörjande genom arbete eller studier. Deltagarna har, enligt Navigatorernas skattning, tagit ett steg i riktning mot ökad arbetsförmåga. I snitt har de ökat från 1,45 till 2,45. 16

19 Samverkan Samverkan både mellan Navigator och ordinarie myndigheter samt myndigheterna emellan har upplevts avgörande för att insatsen ska lyckas. Kombinationen av vägen (som myndigheterna står för) och det individuella stödet, har vi sett är nyckeln till framgång. Det är jätteviktigt att samverkan mellan inblandade professionella fungerar under hela vägen så att alla är med på samma tåg på deltagarens tåg. Annars kan det ta stopp. Antingen utifrån att åsikterna om vilken åtgärd som behövs går isär, att ordinarie handläggare inte känner sig engagerad och ansvarig eller att timingen mellan deltagarens motivation och att få igång åtgärden inte stämmer. Vi har sett att samverkan inte är något statiskt man gör utifrån givna ramar, utan att samarbete och samverkan är beroende av engagemang, kunskap och värderingar hos den enskilde handläggaren. Samverkan och samarbete som får växa och utvecklas tillsammans med de individer som arbetar med det fungerar väl. T.ex. under en period testade referensgruppen att använda tid på mötena för att samverka kring personer som inte var inskrivna i Navigator. Då var en ordinarie handläggare på myndigheten spindel i nätet och hade ökad kontakt med individen och vi följde upp hur det gick på Referensgruppsmötena. Då blev engagemanget stort och det hände positiva saker för individerna. Men när handläggare byttes ut så försvann även engagemanget i gruppen och arbetssättet försvann. För att få till samverkan som är hållbar över tid, som överlever att handläggare byts ut, så behöver myndigheterna skapa rutiner i sina egna organisationer för hur samarbete och samverkan ska gå till. I de perioder då tjänstemännen i Referensgruppen varit väldigt engagerade, både i samverkan kring individer och kring att utveckla gemensamma verksamheter (lågtröskelverksamhet för unga) har vi sett att det blivit ett kreativt och positivt klimat. Ett klimat där man är mer benägen att titta på vad jag kan erbjuda och åstadkomma utifrån min organisation än att titta på vad man tycker andra borde göra. Vi har även sett att samverkan med likartad verksamhet i Valdemarsvik gagnar båda kommunerna. Både när det gäller erfarenhetsutbyte och rent praktiskt samarbete kring att bedriva gruppverksamhet och dela på resurser (t.ex. handledning och utbildningar). 17

20 Utvärdering och uppföljning Samtliga av samordningsförbundets verksamheter registreras i Försäkringskassans system för utvärdering av samordnade insatser SUS. Där registreras utbildningsnivå, sysselsättning och försörjning vid start och avslut. Under 2011 började man även utvärdera hur deltagarna upplever insatserna med hjälp av enkäten Kompletterande frågor. Utöver det har vi redovisat en excelfil, Månadsfilen, till utvärderingsansvarig på SamÖ. Månadsfilen har vi skickat in i slutet av varje månad med aktuella förändringar i deltagarantal. Där har vi redovisat ålder, kön, vem som anvisat, huvudsaklig problematik. Filen innehåller även info om eventuell sjukskrivningsgrad, arbetsförhållanden och en skattning av arbetsförmåga vid start och vid avslut. De uppgifter om deltagarna som är sammanställda här kommer huvudsakligen från månadsfilen då den ger en bättre överblick än SUS. Hälsoenkäten SF36 skulle fyllas i av deltagarna vid start och avslut. Projektet kommer även utvärderas med en samhällsekonomisk studie. Projektledaren har varit ansvarig för att samla in data, till den, med hjälp av kontaktpersonerna på de olika myndigheterna. Vad tycker deltagarna SUS Kompletterande frågor Inom ramen för SUS har deltagarna, vid avslut, fyllt i Kompletterande frågor. Det är en enkät där deltagaren har möjlighet att säga vad den tycker om verksamheten. Deltagaren har vid ifyllandet suttit avskilt från navigatorn och efteråt fått lägga i enkäten i ett kuvert som den själv fått slicka igen. Detta för att undvika att deltagarens svar påverkas av att Navigatorn ser eller får veta vad den skrivit. Navigatorn har sedan skickat enkäten till utvärderingsansvarig på kansliet som registrerat in svaren i SUS databas. Det har varit vissa problem kring administrationen av dessa. Navigatorerna har inte tittat på när deltagaren fyllt i. Om enkäten varit felaktigt ifylld (en fråga obesvarad, två svar på en fråga osv.) har inte enkäten registrerats alls i systemet. Detta har gjort att en del enkätsvar saknas. Enkäten infördes under 2011, sammanlagt har 20st enkäter registrerats i SUS från deltagare i Navigator. Sammanställning av SUS Kompletterande frågor Antal svar totalt: 20 st. Verksamheten som jag deltagit i är utformad utifrån mina behov 18

21 Verksamheten har varit anpassad till vad jag klarar av Jag har fått påverka innehållet i verksamheten Jag klarar av att arbeta bättre efter att ha deltagit i den här verksamheten Mina möjligheter att få arbete har ökat efter att ha deltagit i den här verksamheten 19

22 Vad tycker du om verksamheten i sin helhet Kvalitativ uppföljning vid avslut Vi har, vid avslut, med varje deltagare haft ett samtal kring vad man tyckt varit bra och mindre bra. Vi har frågat efter tips på hur vi kan bli bättre. Vi har tyvärr inte sammanställt detta men har tagit med oss informationen, som ny kunskap, i vårt fortsatta arbete. Exempel på bra är: Att man har fått hjälp med det man själv vill. Att vi har lyssnat. Att det varit bättre än man förväntat sig. Att man mår bättre. Jag mår ju bättre efter att ha flyttat och allt flyter på. Ja, då mår jag ju bättre. Annars hade jag väl bott kvar hos morsan, inte haft boendestöd eller fått den hjälp jag får från AF. Finns alltid dom som bryr sig mer om att få jobbet gjort än om den som behöver hjälp, men det här är annorlunda. Man blir lite mer motiverad på nåt sätt. Det har hjälpt mig att se mer framåt. Exempel på förbättringsområden är: Minska väntetid för att hitta arbetsträningsplats. Vara tydligare med vad det är som gäller vid arbetsträning. I Bilaga 3 hittar du en individberättelse, där ingår bl.a. deltagarens egen berättelse om sitt deltagande. Vad tycker deltagarna i självkänslagrupperna? Deltagarna i självkänslagrupperna har fått fylla i enkäter i samband med att vi avslutat grupperna. Se bilaga 4. SF36 Hälsoenkät och DOA Ett av målen var att deltagaren skulle må bättre efter insatsen. För att utvärdera om så blev fallet så skulle SF36 Hälsoenkät användas. Det visade sig ganska snart att den enkäten passade dåligt för målgruppen. SF36 byttes därför ut mot DOA (Dialog Om Arbete) som är ett arbetsterapeutiskt instrument. DOA har fungerat väldigt väl i avseende att utvärdera insatsen tillsammans med deltagren, som diskussionsunderlag och för att visa på att deltagarens framsteg även är mätbara. Det visade sig dock när materialet skulle sammanställas att det inte är utformat för kvantitativa mätningar. Av den anledningen finns ingen kvantitativ sammanställning av upplevd hälsa hos deltagarna. NyttoSam Vi har valt att avvakta med att sammanställa den samhällsekonomiska studien tills indata från samtliga deltagare finns. Individuella stödet har flyttat över till SamÖs nya verksamhet i Söderköping, Navigatorerna + 9 st. deltagare flyttades då över. 12 månader efter dessa är avslutade kan samtlig indata samlas in. Då kommer studien att fullföljas. 20

23 Vad tycker handläggarna? Flera av projektmålen (sid 2) rör handläggarna och andra professionella på myndigheterna. I oktober 2011 gjordes en utvärdering i syfte att se om dessa mål uppfylls. Utvärderingen bestod av en enkät som representanterna från vardera myndighet fick till uppgift att fylla i. Sammanställningen av enkäterna, se bilaga 5, ger ett gott betyg till projektet och vi kunde konstatera att från myndigheterna upplever man att projektet uppfyller förväntningarna. Det gjordes inga förändringar utifrån resultatet. 21

24 Bilaga 1. Projektorganisation Lokala samverkansgruppen Uppdragsgivare och fungerar som styrgrupp. Styrgruppen ska säkerställa att resursen används som tänkt. Hit lyfter referensgruppen via processledaren frågor som inte kan lösas i referensgruppen eller som kräver beslut högre upp i organisationerna. Referensgruppen Är utsedd av Lokala samverkansgruppen för att representera sin myndighet i projektet. Säkerställa att resursen används som tänkt; o Fungera som remissinstans (rätt målgrupp). o Navigator förankrar program och innehåll i Referensgruppen (gör rätt saker). o Följa processen på individnivå (gör rätt saker). Utveckla metoder och modeller, för samverkan mellan myndigheterna, vilka leder till snabbare återgång till arbete eller studier för målgruppen. Representanterna i referensgruppen fungerar som experter från sin organisation vilka Navigator kan ta hjälp av och bolla idéer med. Representanterna har till uppgift att förankra förändringar, t.ex. när det gäller samverkan, i egna organisationen. Representanterna har även till uppgift att ta fram indata till utvärderingssystemen som är kopplade till Navigatorprojektet. 22

25 Samordningsförbundet Processledare Sammankallande för referensgruppen. Ser till att processen går framåt, banar väg vid behov. Samordningsförbundet Utvärdering Utvärderar projektet utifrån data Navigator samlat in. Skriver slutrapport. Socialförvaltningen Arbetsgivare Frågor som handlar om arbetsmiljö, arbetsplats, anställningsvillkor, semester osv. Ekonomiska frågor inom ramen för projektet. Navigator Underhålla ett nätverk med kontaktpersoner Informera och nätverka med representanter från samtliga myndigheters olika enheter och funktioner som kommer i samröre med målgruppen. Informera och nätverka med andra organisationer och föreningar som kan vara till nytta för funktionen och målgruppen. T.ex. organisationer som erbjuder sociala aktiviteter, socialt sammanhang osv. Utvärdering samla in data Navigator ansvarar för att samla in, sammanställa och vidarebefordra data till de olika utvärderingssystemen. Praktiska verksamheten Jobba med deltagarna i projektet utifrån programmet för Navigator. Detta är huvuduppgiften och det som större delen av arbetstiden skall ägnas åt. Funktions- och programutveckling Skapa ett program att jobba enligt samt bestämma hur funktionen ska se ut. Utveckla och förbättra programmet allt eftersom nya erfarenheter görs under projektets gång. 23

26 Bilaga 2. Flödesschema, fokus på anvisningsförfarandet 24

27 Bilaga 3. Individberättelse Deltagaren som skrivit texten här nedan deltog i Navigator i nästan 2 år, han har samtyckt till att texten finns med i rapporten. Navigatorprojektet Jag är en 25 år gammal man som har deltagit i navigatorprojektet. Min bakgrund kan beskrivas som ganska stabil men med smärre inslag av depression. Efter att ha hoppat av gymnasiet som 18 åring då jag inte längre kände mig inspirerad att studera, fick jag väldigt svårt att hitta arbete. Min inkomst var väldigt låg och trycket från familj och arbetsförmedling gjorde mig väldigt trött och nedstämd. Efter ett par år av småarbeten inom familjen från och till, blev jag erbjuden plats i navigatorprojektet som då skulle försöka hjälpa mig att ta tag i saker och komma på fötter för att bli självförsörjande. Jag gick på mitt första möte sommaren 2011 och var till en början väldigt tveksam till det som jag från början bara såg som ännu en verkanslös hjälpstation för "samhällets förlorare". Även om jag inte kände någon större lust för det, så försökte jag att närvara på mötena som ägde rum varje vecka så gott jag kunde under tiden som jag fortsatte att söka arbeten. Efter ett tag började jag dock se på mina möten i ett mer positivt ljus. Jag fick hjälp att reda ut mina tankar och kartlägga problematiska situationer som jag befann mig i, så att det blev lättare att tackla och hantera. Via navigatorprojektet fick jag även mitt första riktiga arbete sommaren Det var något som gav mig en rejäl push framåt. Efter att arbetet tagit slut fortsatte jag att gå på möten och några månader senare kom jag med hjälp från min navigator fram till att jag ville börja studera igen för att kunna söka in på Högskola. Mitt mål är nu att inom ett år påbörja en fastighetsmäklarutbildning. Hela projektet har varit mycket givande för mig och hade jag inte fått den hjälp jag behövde hade jag troligtvis fortfarande varit hemmaboende och arbetslös. Jag rekomenderar starkt att detta vidareutvecklas. Navigatorns perspektiv (Pelle är inte personens verkliga namn) Pelle anvisas till Navigator av handläggaren på ekonomiskt bistånd, i maj Pelle var 23 år, bodde hemma hos sin förälder en bit utanför Söderköping och hade varit arbetslös i ca 4år. Han var uppväxt i en familj som socialtjänsten haft kännedom om under hela uppväxten, mestadels till följd av ekonomiska problem men även utifrån orosanmälan kring barnen. Pelle hade påbörjat gymnasiet men inte gått färdigt, han hade sedan försökt sig på Komvux men inte kunnat slutföra det heller. När han kom till Navigator var Pelle inskriven som öppet arbetssökande på Arbetsförmedlingen och uppbar ekonomiskt bistånd. Pelle var väldigt tystlåten och försynt. Han uteblev från många inbokade möten och upplevdes svår att få kontakt med. Navigatorn upplevde sig få jobba hårt för att bygga en relation och få Pelles förtroende. Pelle sätter i augusti 2011 upp följande mål tillsammans med Navigatorn; Kortsiktigt mål: Få okvalificerat jobb för att kunna försörja sig själv, flytta hemifrån och ta körkort. Långsiktigt mål: När läget är mer stabilt läsa in gymnasiet och plugga vidare till mäklare eller landskapsarkitekt. 25