Mannen utan ansikte. Av Rolf Norrman

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Mannen utan ansikte. Av Rolf Norrman"

Transkript

1 Mannen utan ansikte Av Rolf Norrman 1

2 Förord Om det finns någonting man kan vara säker på här i världen så är det att verkligheten överträffar dikten. Alltid. Det verkar inte finnas några gränser för vad vi människor kan hitta på för att vinna fördelar, sko oss eller kan göra utifrån ren, skär dumhet. För er som läser den här boken och tvivlar på realismen; många av de beskrivna händelserna har hänt i verkligheten antingen precis som de beskrivs eller något förändrade för att passa in i skildringen. För er som läser den här boken och inte tvivlar på realismen; kanske är det dags att agera? Men den här boken är ett fiktivt verk och det märks bland annat i den största friheten jag har tagit mig. Att kombinera olika verkliga händelser till en sammanhängande berättelse. Vi tror att vi är i kontroll och att vi kan hantera vår omvärld. Men det är omöjligt, vi är ständigt utsatta för hot och det som skrämmer mest är hur bräcklig vår värld är och hur snabbt vår trygga vardag kan kastas omkull och förvandlas till någonting som vi inte kan kontrollera. - Rolf Norrman - 2

3 Prolog Det var en befrielse att hugga saxen i ansiktet på den självgode, leende mannen. En räddning. Huggen var många och hårda, ansiktet söndertrasat. Varje hugg lämnade ett rejält märke i det bastanta köksbordet, skivan var full av kraftiga hack i ett oregelbundet sicksackmönster. Bordet skulle aldrig bli sig likt igen. Men det spelade ingen roll, det var ändå gammalt och slitet. Mannens söndertrasade ansiktet uppvägde, han gick inte att känna igen längre. En svag smak av triumf blandad med blod spred sig långsamt i munnen när hugg efter hugg träffade honom. Känslan av makt över mannen var berusade. Befriande. Först när fotot var helt förstört fick saxen vila. Bredvid resterna, på bordet. Pulsen slog okontrollerat och hårt i halsen, som om den ville rusa ut ur kroppen. Men mannen gick inte att känna igen längre. Det var en lättnad som fick pulsen att lugna sig. Din förbannade djävul! Tanken kom tillbaka hela tiden, gång på gång. Du förtjänar att dö. En sur doft av svett blandad med ilska och vanmakt spred sig i rummet, infekterade varje hörn. Hatet mot mannen i tidningen var massivt, överskuggade allt. Föräldrarnas hus var tomt, ingen märkte hatet. Avskyn. Med ansiktet nerböjt, gömt i händerna hördes bara ett svagt gnällande mellan hårt sammanpressade fingrarna. Men det var inga ord, bara ljud. Smärtan i bröstet var outhärdlig. De upprepade slagen i bordsskivan hjälpte inte. Det är inte rättvist! Skriket var frustrerat och högt. När luften tog slut i lungorna återstod inget annat än att sjunka ihop i stolen och gråta ljudlöst. Något riktigt krävdes, artikeln i tidningen var droppen. När näven träffade bordet välte glaset, vattnet rann ut över tidningsresterna. Blandade sig med pappret, omvandlade resterna till en sörja. Beslutet var enkelt. Logiskt. Oåterkalleligt. Mannen ska betala med sitt liv. För sveket mot föräldrarna. Öga för öga, tand för tand. 3

4 1 September 2008 Färgerna var skarpa, smärtsamma. Löven växlade i rött, orange och gult. Luften var kall och fuktig, dimslöjor svävade envist över ängarna runt herrgården. Den tidiga morgonsolen var för svag, den orkade inte bränna bort dimman. Sommaren var inte riktigt över, men kampen mot hösten var redan förlorad. I luften blandades lukten av gödsel med blött gräs. Kall fukt drog upp från sjön. Marcus Lindh stängde dörren till herrgårdshuset och ryste till i den kalla, dimmiga luften. Dragkedjan på den gamla oljejackan krånglade och han kämpade med den i några sekunder. Marcus kisade mot den bleka solen och svepte halsduken tätare om halsen. Långsamt tvingade sig solen upp över trädtopparna, hösttrött och svag. Strålarna skänkte ingen värme, han var glad över sina tjocka byxor och Wellingtonstövlarna. Marcus hade fyllt sextiofem tidigare under sommaren men kände sig fortfarande stark och frisk. Han var lång och smal, med välklippt, grått hår. Ansiktet var fårat, kinderna ärriga efter vattkoppor och hyn grov. Fylliga läppar som såg mjuka ut. Blicken stadig och bestämd som hos en man van vid att få rätt, att folk gjorde som de blev tillsagda. Utan invändningar. Marcus tog ett djupt andetag av den kalla luften och svepte med blicken över gårdsplanen. Den var nykrattad, djupa fåror böljade i det kraftiga gruset. Bortanför träden glittrade morgonsolen i sjön. Marcus nickade för sig själv, det skulle bli en bra dag. SMHI hotade med regn och kraftig vind. Men det var först senare, mot kvällen. Han gick ner för de tre trappstegen och bort mot västra flygeln, snart skulle gästerna vara här. Allt måste vara förberett. Särbyholm låg vackert, på en liten udde i sjön Yngaren. Bara någon mil från Nyköping och Skavsta flygplats. Marcus älskade platsen, historien och gården. Att det var en riktig herrgård byggd av adelssläkten Sandecreutz var viktigt, och inte någon efterapning från sjutton- eller artonhundratalet när även ofrälse bruksägare och patroner började bygga hus som liknande herrgårdar. Gården var klassiskt utformad, ett vackert herrgårdshus inbäddat i djup grönska. Två flyglar på varsin sida av en rejäl gårdsplan. En lång allé med ståtliga bokträd ner mot landsvägen, mellan träden skymtade man den glittrande sjön. Längs med träden sträckte sig stora, välklippta gräsmattor som snart gick över i ängar med betande får. Marken arrenderades av bönder i närheten. 4

5 Marcus gick långsamt över gårdsplanen och spanade bort mot skogsbrynet. Bocken var tillbaka. Han hade inte sett den på några dagar. Marcus log, det var snart dags för jakt. Han var säker på att han skulle fälla den. Bocken såg upp mot honom, de granskade varandra några sekunder. En kraftmätning. Sedan tog hjorten ett kraftfullt språng in i skogen och lämnade Marcus åt hans drömmar. Särbyholm byggdes inte som ett slott, snarare som ett stort säteri. Fokuserat på matproduktion. Egendomen var en gång bland Södermanlands största, men familjen hade genom åren sålt mycket av marken och nu var bara några hundra hektar kvar. Precis lagom för att hålla herrgården i avskildhet med bra jaktmöjligheter. På åttiotalet byggde Marcus om flyglarna som flankerade herrgårdshuset. Han behövde utrymme för rekreation och representation och herrgårdens vackra läge och yttre var oslagbart. Men innandömet var hopplöst föråldrat. Byggnaderna inrymde förr vagnslider, stallplatser och andra nyttofunktioner för ett fullskaligt jordbruk. Nu innehöll västra flygeln flera gästrum och i den andra fanns spaanläggning och konferensutrymmen. I herrgårdshusets källare fanns ett toppmodernt restaurangkök och det gamla köket var en vedeldad bastu. Marcus slog av stövlarna på trappen till västra flygeln och drog upp den tunga dörren. En bred korridor gick tvärs genom byggnaden och gästrummen låg på rad på bägge sidor. Han kontrollerade att de tre rummen var städade och sängarna bäddade med rent linne. I varje rum stod färska blommor i kristallvaser och en flaska champagne på kylning. Rummen var i perfekt skick och innehöll allt hans gäster behövde. Marcus var nöjd. De var alla representanter för mäktiga familjer i svenskt näringsliv, allvarliga och tyngda av bördan att överleva i ett allt hårdare affärsklimat. Fixerade vid att skydda sin överlevnad i maktens centrum, något som blev svårare och svårare för varje år. De hade nått en gräns och var tvungna att agera. Oavsett kostnad. Trots det var de motvilliga till att träffas, att få ut dem i det sörmländska kulturlandskapet krävde en hel del övertalning från Marcus. De var vana att agera på egen hand, Marcus inbjudan pekade ut en ny riktning. En riktning de inte var bekväma med. Ryggmärgsresponsen var att svara nej. Men Marcus var envis, han gav sig inte. Han argumenterade, lockade och pockade. Pekade på vikten av att samarbeta. Att det var nya tider, att de var tvungna att anpassa sig. Och till slut övertygade han dem. De accepterade och kom till herrgården, en efter en. Marcus mötte dem på trappan till herrgårdshuset. 5

6 Carl Mannhem var en obehaglig man, både till utseende och sätt. Blek och tunn med kort, svart hår. En smal mun som sällan log och små, plirande ögon. Carl kändes blodlös, som ett nattligt väsen. Marcus mage vred sig varje gång han såg mannen, helst hade han sluppit honom. Men Marcus behövde Carl, han var nödvändig för Marcus plan. Carls personlighet var lika motbjudande som utseendet. Ettrig och aggressiv, grälsjuk. Styrd av sitt humör. Carl gillade att diskutera, till vilket pris som helst. Om han fick rätt eller inte var oväsentligt, bara han fick utlopp för sina aggressioner. Det fanns en ironi i att de liknade varandra. Kanske var det en del i problemet, Marcus såg för mycket av sig själv i Carls beteende. Men det spelade ingen roll. Marcus gillade inte att mannen grälsjukt kritiserade allt och alla. Carl var först, han parkerade sin Jaguar på den välkrattade gårdsplanen och tog några steg upp på trappan till herrgården. Marcus. Carl. De skakade hand. Marcus hatade den anglosaxiska seden att hälsa med förnamn. Han tyckte den var högfärdig och distanserande. Men det var Carls vana. Fin dag. Carl svepte med handen. Marcus följde den med blicken. En flock gäss lyfte med ett hysteriskt kacklande från den glittrande sjön längre bort. Solen hade äntligen lyckats pressa bort dimman och värmde försiktigt männen på trappan, himlen var helt blå. Marcus öppnade jackan igen och drog in luft. Några sent blommande rosor längs husets framsida doftade sött. Han kunde bara hålla med, det var på väg att bli en underbar höstdag. Att ett regnoväder var på väg kändes overkligt. Omöjligt. Men trots sina ord såg Carl inte övertygad ut, han var stadsbo med liten förståelse för livet utanför Stockholms tullar. Verkligen. Marcus svar var kort och korrekt. Men inte mycket mer. Mannhemfamiljens förmögenhet startade i ett litet gruvhål i svenska fjällvärlden. I mitten av artonhundratalet fick de rättigheter till ett avlägset område i Lappland, några mil norr om Ammarnäs. På den tiden var det ingen som protesterade när prospektörerna kom ut. De kom med pengar och arbete till bygden och vad gjorde det att man sprängde långt ute i ödemarken där inget annat än renar betade? Fjällvärlden var stor och det fanns gott om bete. Efter några månaders prospektering upptäcktes silver och genom åren lyckades man bryta nära fyrtio ton under väldigt besvärliga förhållanden. Men kostnaderna för transporter till gruvan och forsling ut av silvermalm var oerhört höga. Trots det strömmade pengarna in och familjen använde intäkterna från silvergruvan till att köpa in sig i andra svenska gruvor. 6

7 Under nittonhundratalets första hälft investerade man stora summor i stålindustrin. Och familjen Mannhems förmögenhet växte. Gässen försvann över trädtopparna, kacklandet dog bort. En stilla tystnad la sig över herrgården. En ensam traktor stånkade i fjärran, från någon av arrendebönderna som tog in ensilagebalar till vintern. Marcus och Carl stod tysta bredvid varandra och såg ut över gårdsplanen. Till slut vände sig Carl mot herrgården. Vacker kåk, sa han med ett svårtolkat leende. Marcus var osäker på om det var sarkastiskt eller inte. Han undvek att svara och visade istället mot den öppna dörren. Carl nickade svagt och gick in. Marcus följde efter. Carl var tjugoåtta när hans far i början på sjuttiotalet dog i förtid i Creutzfeldt-Jakobs. På bara några månader angreps hjärnan och demensen bredde ut sig, han dog inom sex månader. Äldst i brödraskaran på fem tog Carl över. Utpekad men oförberedd. De första åren var besvärliga, han var nära att ge upp många gånger. Det var inte lätt att komma in som ung arvtagare och bli accepterad av faderns gamla trotjänare. Allra helst när koncernen under en rad år gått med stora förluster och Carls första åtgärd var att skära drastiskt i flera verksamheter. Striderna blev många men Carl var hård och kompromisslös. Och han fick rätt, hans agerande räddade koncernen och långsamt växte organisationens förtroende för honom. Till slut stod han på egna ben. Han var den obestridlige ledaren för Mannhems familjekoncern. William Axelsson kom i limousin från Arlanda, strax efter Carl. William spenderade sommaren i Schweiz, i ett stort hus i Chens-sur-Léman vid Genèvesjön. Han var kraftig med grått, lockigt hår och blå ögon i ett fyrkantigt ansikte. Näsan var stor och rak. Han klädde sig elegant i tredelad kostym med sidenslips och matchande näsduk. William var inte vacker, snarare distingerad. Vek och osäker uttryckte han sig i tveksamma, halva meningar och vände ofta kappan efter vinden. Det var inget ont i honom, men Marcus föraktade hans svaghet. William log brett när han tog Marcus hand. Välkommen, William. Tack. Hans näve var stor och Marcus fick hålla emot när William klämde till. Handslaget var i alla fall inte tveksamt, tänkte Marcus bistert. Gick resan bra? Marcus följde William in i huset. Ja Den gick väl som William såg tveksam ut. Förväntat. avslutade han meningen. Marcus suckade inombords och stålsatte sig. 7

8 För att komma till mötet hade han först flugit från Genèves internationella flygplats till Zürich-Kloten och därefter till Arlanda. William återvände alltid till Sverige i september, i och med mötet på Särbyholm var sommaren utanför Genève över för denna gång. Men Williams hustru stannade kvar, hon avskydde den svenska hösten och vägrade komma till Sverige innan advent. Det blev diskussion varje år och William tvingades att acceptera beslutet, men försökte ändå övertala henne att följa med. Hon vägrade varje gång. Det var ingen hemlighet att hustruns envishet och fasta principer påverkade Williams beslut. Hon var lika fast som han tveksam, och det var inte alltid till affärskollegornas tillfredsställelse. Under nästan åttio år byggde familjen Axelsson upp sin förmögenhet genom stora skogsoch papperstillgångar. Därifrån var inte steget stort till tidningsbranschen. Axelssons tidningar och böcker var nu ett av de större förlagen i landet och brottades precis som de flesta andra förlag med vikande lönsamhet, framförallt på tidningssidan. William hade under lång tid försökt göra sig av med förlaget men inte lyckats hitta någon köpare. Men det var väl bra, svarade Marcus obestämt. Det fanns inte mycket mer att säga. Ellen Birkheim anlände i en av sina sportbilar, en klassiskt silverfärgad Mercedes 300 SL från 1961 med måsvingedörrar. Hon tvärnitade på Marcus grusplan så gruset yrde. De böljande fårorna reducerades till små, oregelbundna högar. Dörren gled långsamt upp i en elegant båge och Ellen steg ut i en grå Donna Karan dräkt, laxfärgad blus och mörkgrå stövlar med låg klack. Hon var i femtioårsåldern, lång och smal med ljust, blont hår som skimrade i silver. De blå ögonen gnistrade och hon log gärna och ofta. Ellen såg smart, elegant och redo ut. Marcus stod på trappen till herrgården och kunde inte dölja sitt breda leende. De kramades lätt och kindpussades tre gånger, på det italienska sättet. Ellen var ingen man körde över hur som helst. Hon hade både pondus och elegans, skarp tunga och intellekt. Vid krigsslutet i mitten av 40-talet lämnade Ellens familj Norge och etablerade sig i Stockholm. Det var en ständigt återkommande spekulation i svenska medier om varför de lämnade Norge och varifrån de fått sitt kapital. Men ingen lyckades få fram mer än bara delar av sanningen. När trådarna närmade sig Quislingregimen tog informationen slut, oavsett hur mycket journalisterna grävde. Inom några år investerade Ellens familj i viktiga svenska industrier som SKF, Aga och Sandvik. De var en del av svenska industrins guldålder från krigsslutet till början på sjuttiotalet. Och trots den dunkla historien bakom familjens förmögenhet var de väletablerade i svensk affärsvärld, med ett mångsidigt ägande i tunga svenska industriverksamheter. 8

9 Allt bra? Frågan var familjär och Ellen log tillbaka. När Marcus var ung spenderade han flera månader i Italien och Ellen påminde honom om en kärlek han haft. Och förlorat. Allt är bra, svarade hon på sin sjungande variant av norska blandad med stockholmska. Fint, fint. Men Ellen hade inte alltid haft det bra, hon hade kämpat för sin existens. Hon var ofta ensam kvinna i affärsdiskussionerna och männens förakt var kompakt. Hon var inte kapabel till affärsbeslut, det var bättre om hon hämtade kaffe till herrarna. Vilket hon ibland gjorde. Det var lugnast så. Att män inte tog henne på allvar kunde hon hantera, men kvinnorna var värre. För männen var hon bara en främmande fågel. Exotisk och vacker. Men för kvinnorna var hon ett dödligt hot. Ett hot som de bara kunde hantera genom att sticka huvudena i sanden. De ignorerade henne totalt, med en kyla värre än på Nordpolen. Skönt att du är här, Ellen. Har Carl och William kommit? Ellen viftade mot Carls Jaguar. Marcus mulnade. Ja, de är här. Ellen skrattade mjukt. Så, så, Marcus. Så farligt är det inte. Jo. Nu är du barnslig. Ellen boxade honom lekfullt i sidan och Marcus lyste upp. Genom åren hade Ellen vänt sitt underläge till en styrka. För att överleva var hon alltid tvungen att förbereda sig minutiöst. Omsorg om detaljer gjorde att hon tog hem striderna; inom familjen, koncernen och ute i affärslivet. Det blev en vana hon fortsatte med även när hon var väletablerad och accepterad i näringslivet. I och med Ellens ankomst var alla där. De stod en stund i herrgårdens röda salong och konverserade artigt. Marcus bjöd på champagne och de skålade för varandras hälsa. När samtalet dog ut visade Marcus dem till västra flygeln och de moderna sovrummen, på ett behagligt avstånd från herrgårdshuset. Alla behövde några timmar på egen hand innan det var dags för middag. 2 Vid sju samlades de i herrgårdens stora matsal, herrarna i mörk kostym och Ellen i aftonklänning. Marcus höll på traditionen, middag på herrgården innebar aftonklädsel. Matsalen var elegant och fortfarande möblerad med möbler från artonhundratalets mitt, 9

10 familjen lät inredningen i herrgårdshuset vara orörd. Det gjorde alltid ett kraftfullt intryck på gästerna att familjen värnade om kulturhistorien. Varsågoda och sitt, sa Marcus och drog ut sin stol vid bordets kortända. Ellen satte sig till höger om honom och de andra mittemot. Marcus rättade till besticken innan han höjde sitt glas till skål. De smuttade på vinet, log mot varandra och fällde ut servetter över sina knän. Ellen berömde dukningen. Carl och William satt tysta. Allvarliga. Middagen var nedtonad, med fokus på lokala säsongsråvaror och välbalanserade smaker. Rådjurssadel och ett kraftfullt franskt rödvin från Bandol. Alla fyra akter av Carmen på låg volym i dolda vägghögtalare. Tunga franska tapeter på matsalens väggar gjorde rummet mörkt. Skymningsljuset kämpade emot, men räckte inte till. De franska tapeternas dova färger glödde i det bleka ljuset. Brunt, blått och grönt. Motiv från grekisk mytologi, gudar som slogs och älskade. Alltid med samma intensitet. På rummets ena långsida vilade en eldstad i tung marmor tryggt mot väggen, innandömet var alldeles svart efter århundraden av eldande. En imponerande brasa var tänd och värmde rummet. Bordet var stort, med plats för tjugo gäster och dukat med vit duk, exklusivt italienskt porslin och kristallglas. Färska, doftande blommor stod i vaser mitt på bordet. Över bordet hängde stora kristallkronor, glasprismorna blänkte i skymningsljuset. Små, nästan osynliga mikrofoner var fastsatta på prismorna. De spelade in allt som sades runt bordet, inte ett ord missades. Marcus och hans gäster var avvaktande och försiktigt artiga, samtalet flöt trögt. I den absoluta makteliten neutraliserade man varandra effektivt. Maktspråk och medel naturliga i andra lägen var meningslösa bland likasinnade. Under några timmar konverserade de artigt om näringsliv, politik och kultur men undvek att debattera. Det var bäst att inte gunga båten. Inte öppna för konflikter. När resterna från rådjuret bars ut och kaffet serverades harklade sig Marcus. Det var dags. Dags att ta upp hur näringslivet förändrats genom ökad globalisering. Hur det var svårare att kontrollera dagens komplexa affärsuppgörelser via familjeföretag. Det är en förändrad tid, sa han och såg på sina gäster. Han hade noga planerat hur han skulle lägga upp förslaget. De var inte allierade. Även om de naturligtvis känt varandra länge och ibland till och med gjort gemensamma affärer. Han kunde inte veta säkert om de var redo för förslaget. Först var han tvungen att säkerställa en gemensam plattform för diskussionen. Det syntes inte på honom, men han var nervös. Marcus tog ett djupt andetag. 10

11 Ni har alla känt på globaliseringens effekter, eller hur? Marcus hade hoppats på något slags bifall men fick bara neutrala ansiktsuttryck. Avvaktande. Ellen drack av vinet och log. Vad menar du? Carls fråga var laddad med tvivel. Marcus mötte hans blick. Det kan inte vara någon nyhet för er att Sverige inte längre är ett isolerat land i utkanten av Europa? Vi har sett exempel på detta under en längre period. Kineserna äger redan Volvo och vem vet vilken juvel som lämnar landet nästa gång? Marcus suckade dramatiskt. Gästerna log åt ordvalet. Carl, stämmer det inte att ni blev snuvade på gruvrättigheterna i Atjantjakke av Northland? Carl grimaserade. Att bli påmind om att ett uppstickarföretag från Kanada återigen berövat Mannhems ett gruvprospekt på hemmaplan var inte direkt främjande för matsmältningen. Nja, svarade han undvikande. Kom igen, Carl. Det har ju stått i alla tidningar, det är knappast en hemlighet, sa Ellen med en blinkning till William som log försiktigt. Flera tidningar i Axelssonsfären hade slagit upp Mannhemfamiljens motgångar som exempel på principiella förändringar över hur gruvdrift fungerade i Sverige. Marcus lutade sig nöjt tillbaka och såg ut genom fönstret. Solens sista strålar tvingade sig in i rummet och lyste upp de grekiska gudarnas kamp om makten över jorden och människorna. Marcus favorit var tapeten som täckte hela kortväggen. Zeus och Poseidon i en dramatisk scen mellan himmel och hav. Poseidons treudd satt i Zeus lår, blodet rann. Zeus kontrade med en kraftfull blixt. Marcus älskade dramatiken. Men mörka moln drog upp bakom solen och aviserade regn. Årets första höststorm. Vi är inte de enda som har haft bakslag den senaste tiden, kontrade Carl och pekade på William. Om jag inte är felunderrättad så finns det knappt en dagstidning som inte går med förlust idag, William? Och vad beror det på? Internet tror jag bestämt att det kallas? Så mycket för den flugan, tänkte Marcus. Ines Uusmann berömda uttalande från mitten på nittiotalet var nästan alltid felciterat. Vad hon egentligen sa var hon inte vågade ha någon alldeles bestämd uppfattning, men att hon inte trodde att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid som det faktiskt tar åt att planlöst surfa på nätet. Att alla pratar om internet men kanske är det övergående och sedan blir inriktningen mer specificerad. Men det var en kvällstidning som myntade begreppet om flugan, inte Uusmann själv. Där ser man, tänkte Marcus. Så lätt är det att bli ihågkommen för något man egentligen inte har sagt eller gjort. 11

12 Skärp dig, Carl, sa Ellen innan William han replikera. Han var alltid ett steg efter. Det går inte att jämföra. Marcus fokuserade på samtalet. Carl vände sig mot henne och de mörka ögonen blixtrade. Men ni då? Birkheims ägarandelar i våra största och viktigaste industriföretag har ju successivt minskat de senaste åren. Du kanske ska ha lite självinsikt? Marcus var nöjd, det var inte speciellt svårt att få igång debatten. Man kunde alltid lita på Carls stridslust, det spelade ingen roll vad man la upp på bordet. Han nappade på allt. Men det var dags att ta kontroll över diskussionen och leda dem till det önskade resultatet. Så, så, sa han överslätande. Vi har alla haft våra motgångar de senaste åren. Vi är inte här för att strö salt i såren, vi är här för att undvika att liknande händer i framtiden. Låt oss se framåt istället för bakåt. Middagsgästerna nickade, de hade alla lyckats hålla sina positioner i familjerna genom att snabbt gå vidare och fokusera på resultat. Kvällssolens sista strålar dog och mörkret utanför herrgården tätnade. Marcus reste sig och drog upp ljuset i kristallkronorna. Tunga droppar slog mot rutorna och en kraftig vind slet tag i herrgårdshuset, det ylade till i eldstaden. Brasan var utbrunnen sedan länge. En lös fönsterlucka slog mot träfasaden med ett rytmiskt bankande. Företagsledarna i matsalen ignorerade oväsendet. Marcus ställde sig bakom sin stol med händerna på ryggstödet. Jag har funderat en hel del på hur samhället har förändrats och hur globaliseringen påverkar vår hemmamarknad. Naturligtvis måste vi följa med utvecklingen, höja blicken och flytta ut våra affärer och intressen till andra länder. Vi kan inte stillasittande se på när utländska aktörer kommer hit och utarmar våra affärsmöjligheter. Vi måste vara aggressiva. Han dunkade handen i ryggstödet för att markera sin poäng. Men hans gäster såg förvirrade ut och Marcus insåg att han måste vara försiktig. De var alla erfarna och imponerades inte av stora ord och dramatik. De lät inte känslor styra affärsbeslut. Marcus satte upp ett finger i luften. Det är två faktorer som utmanar oss, fortsatte han. Globaliseringen gör att Sverige inte längre är en begränsad marknad. Olika e-handelslösningar på internet gör att svenska företag och konsumenter lika gärna kan handla utanför våra gränser som innanför. Konkurrensen har helt enkelt hårdnat för oss. Marcus satte upp ett finger till. Men globaliseringen har också gjort att vår hemmaplan är mer öppen för utländska aktörer. Affärer som tidigare var givna för oss tas av utländska företag och konsortier. Se bara på logistikbranschen och alla utländska åkare som dumpar fraktpriserna. Han tog ner fingrarna och suckade. Men som om detta inte är tillräckligt innebär också den hårdare 12

13 konkurrensen och det ökade utbudet att våra kunder blir mer kräsna, mer pris och kvalitetsmedvetna. Marcus andades in, flera djupa andetag. Det var dags för poängen. Pressen på oss ökar och även om vi naturligtvis välkomnar konkurrens så finns det gränser. Han gjorde en kort konstpaus. Nu är det i och för sig upp till var och en av oss att trygga våra affärer genom expansion utomlands. Det är inte det jag främst reflekterar över. Hans gäster sneglade på varandra, de såg fortfarande förvirrade ut. Marcus skakade på huvudet. Vad vi bör göra är att säkra upp vår hemmamarknad bättre för att på så vis möjliggöra en expansion utomlands. Genom stabilitet hemma kan vi fokusera på kraven utomlands, eller hur? Marcus fortsatte utan att vänta på svar. Han fick plötsligt bråttom att uttala sitt förslag, innan någon protesterade. Han snubblade nästan på orden. Marcus hejdade sig, började om. Han hade bara en chans att få med dem på hans förslag. Vi bör sluta att konkurrera mellan oss och snarare dela upp våra intressen ännu mer, vi måste hjälpa varandra till bra affärer inom landet, avslutade han. Utan att snubbla på orden. De såg på varandra. Det var svårt för Marcus att tyda deras blickar, vad de egentligen tyckte om hans ord. Hans förslag. Men han hade sagt sitt och nu var det upp till dem. Rummet var tyst, det enda som hördes var regnets smattrande mot rutorna. Marcus observerade sina gäster noggrant. Det är nu det avgörs. Ellen var först ut. Vad menar du, Marcus? Någon slags kartell Hon såg förbryllad ut. Eller? Ja, kanske det. Marcus ryckte på axlarna och satte sig. Vad tycker ni själva? Ska vi bara traska på som vi har gjort eller ska vi göra något åt situationen? Det blev tyst igen. Huset kved i den starka vinden. Bjälkar knakade och rutor knäppte, när vinden tryckte på och ville in. Det är klart vi måste göra något, fräste Carl till slut. Trött på tystnaden. Men en kartell? Är inte det lite radikalt? Han rynkade pannan. William harklade sig och de andra såg på honom. Väntade på hans ord, men det kom inga. Carl tog upp tråden igen. Han slog handen i bordet så de andra hoppade till. Men lagligt är det inte i alla fall, sa han. Marcus sjönk ihop i stolen, diskussionen gick inte riktigt som han tänkt. Han hade hoppats på ett öppnare klimat, mer vilja till nya lösningar. Han hade verkligen inte räknat med att Carl skulle hänvisa till lagen. Lagligt? sa Ellen. Som om hon läst Marcus tankar. Sedan när bekymrar du dig för lagen? Hon såg uppriktigt förvånad ut. 13

14 Carl svarade inte, han såg ner i bordet. William harklade sig igen. Hmm vad tänker du dig egentligen, Marcus? Marcus sträckte på sig. Kanske en kartell, William. Jag vet inte. Definitivt ett samarbete där vi slutar att motarbeta varandra och istället möjliggör för varandra Han nickade långsamt. Ja, det kanske är en slags kartell. Marcus var avsiktligt vag. Han ville inte pressa dem. Tvinga in dem i hans lösning. De fick gärna tro att kartellen var en gemensam idé. En kartell ja William nickade svagt, nästan omärkligt. Det pirrade till i Marcus mage, det syntes att William gillade tanken. Att han såg fördelar. Marcus kände ett svagt hopp om att lyckas. Om han bara kunde övertyga de andra två också. Han såg på dem, försökte tyda deras uttryck. Vad säger du, Ellen? Ska vi hjälpas åt eller inte? frågade Marcus uppmanande. Han ignorerade Carl, övertygad om att mannen skulle ändra sig om de andra två var med. Ja Ellen tvekade. Hur skulle det fungera då? I princip kan jag hålla med om att vi har större utmaningar globalt än att vi behöver motarbeta varandra. Men det beror ju på hur det ska gå till, eller hur? Carl ryckte till och tittade förvånat på Ellen. Hmm Vi behöver väl något slags regler skulle jag tro, sa Marcus mjukt. Kanske vi ska ha någon form av utvärderingskriterier där vi kan ta upp förslag till affärer, bedöma dem och besluta om hur vi gör. Vi är ju fyra stycken. Han såg på Ellen som fortfarande inte verkade övertygad. I ögonvrån såg han hur Carl vände bort huvudet och fnyste. Marcus svor inom sig, han skulle inte få över Carl om inte de övriga var positiva. Och hittills hade han bara fått ett vagt svar från William, och inte ens det från Ellen. De var långt ifrån överens. Marcus sneglade på klockan, det skulle bli en lång kväll. Ja sa han och reste sig. Kanske vi ska förflytta oss Han pekade mot dörren till matsalen. Hans gäster behövde tid, han kunde inte stressa beslutet. Förslaget måste sjunka in, bearbetas. Ett miljöbyte var nödvändigt. Marcus och hans gäster tog vinglasen och lämnade rummet. Biblioteket i herrgården var ett bekvämt, ombonat rum med inbyggda, mörka bokhyllor. Fyllda med böcker i olika färger. Fyra tunga skinnfåtöljer stod runt ett lågt bord i mörkbetsad ek. Under bordet låg en tjock matta med orientaliskt mönster. Det var ett rum som bjöd in till lågmälda diskussioner och eftertanke. Marcus serverade avec och diskussionen fortsatte. Under flera timmar argumenterade Marcus för sin idé, samtidigt som stormen tilltog. Gästerna var glada att de inte behövde 14

15 resa hem i natten. Regnet slog med full kraft mot landskapet, vatten rann i små bäckar över gårdsplanen. Invändningarna var många och långa. Oron för oönskade effekter stor. Nyttan var uppenbar, riskerna svåra att bedöma. Tveksamheten runt bordet solid, men till slut blev det ändå som Marcus önskade. Långsamt vände opinionen och när väl William och Ellen var ombord gav också Carl med sig. Precis som de andra visste han när det var läge att ansluta sig till den gemensamma uppfattningen. Ellen såg ut på mörkret utanför innan hon nickade försiktigt. Med sina ord sammanfattade hon alla deras känslor. Jag tror att det kan vara bra för oss alla. Marcus log mot henne. Vi behöver ta initiativ på ett helt nytt sätt, fortsatte hon och Marcus fick en varm känsla i magen. Marcus lutade sig tillbaka i fåtöljen, tillät sig att slappna av. Han drack av sin konjak. Samarbetet var i hamn, nu gällde det bara att komma överens om formerna. Den första stora tröskeln var passerad, allt annat skulle bli en barnlek i jämförelse. De var tvungna att hitta en lösning på konkurrenslagstiftningen. Ingen av dem ville bryta mot lagen, i alla fall inte på ett alltför uppenbart sätt. Lagar är stiftade för att hålla massorna i schack, ibland måste man hitta vägar runt, sa Marcus och de andra nickade. Till slut lyckades de konstruera ett system för bedömning och beslut som skulle ta dem runt lagboken. Trodde de i alla fall. En gång i månaden skulle kartellen träffas, i ett roterande system, oavsett om det fanns en aktuell affär eller inte. Till slut var till och med Carl entusiastisk över det kommande samarbetet. När Marcus gick till sängs vid tvåtiden på natten hade han svårt att somna. Han var nöjd med lösningen. Riktigt nöjd. Lösningen var kanske inte laglig men inte heller direkt olaglig. Som så ofta annars låg den i gråzonen och det var tillräckligt för Marcus. Så länge de kunde gå under radarn och inte väcka någon uppmärksamhet. Verka men inte synas. Mindre konkurrens och bättre samarbete var räddningen för familjeföretagen, äntligen var den hotande konkursen avvärjd. Räddningen var nära, hans far och farfar hade varit nöjd med honom. Marcus låg i mörkret och log vid minnet av den gamle mannen och hans järnvilja. Det här var precis i gubbens stil. Det enda molnet på Marcus euforiska himmel var om han kunde lita på sina nya partners eller inte. Risken var att de inte skulle hedra överenskommelsen. Men han hade inget val, han var tvungen att tro på idén. Alternativet var konkurs. 15

16 3 Augusti 2013 måndag förmiddag John Drew slickade sig om läpparna och svalde ansträngt. Munnen var torr, det raspade i svalget. Han svalde igen, men med samma resultat. Känslan av fjärilar i magen var bekant, det var inte första gången han var i situationen. En liten svettpärla ringlade ner mot ögonbrynet, John torkade bort den med sidan av handen. Han hade gjort liknande jobb förut, men aldrig med denna design. John försökte hålla pulsen låg, andningen jämn. Med fokus på uppgiften. Instruktionerna var tydliga, omöjliga att missförstå. Att montera sprängladdningar krävde noggrannhet, slarv var dödligt. Ett misstag och städerskorna fick ett drygt jobb med att torka upp söndersprängda kroppsdelar. John log ironiskt. Det skulle inte kännas speciellt lämpligt. Eller proffsigt. Och John var stolt över sin professionalism, även om de allra flesta säkert föraktade hans yrke. Men han hade gjort sitt val och aldrig ångrat sig. John kopplade en röd kabel till kontakten märkt med en fyra. Den lilla siffran var instansad i den fyrkantiga kontrolldosan och svår att se. Han strök med fingret över den, kände på mönstret. Försäkrade sig om att det var rätt innan han kopplade de resterande kablarna till de andra kontakterna i dosan. Han gjorde det långsamt och systematiskt, det fanns inget utrymme för misstag. John sträckte på sig och drog ett djupt andetag innan han gick över kopplingarna igen. Dubbelkollade att rätt färg var kopplat till rätt siffra. John nynnade tyst för sig själv. En barnvisa han växt upp med. Med kablarna inkopplade var den mest kritiska delen av uppdraget klart, John andades ut och lutade sig tillbaka. Han sträckte på ryggen igen, försökte slappna av. Konstruktionen var inte optimal, materialet man försett honom med var inte förstklassigt. John skakade på huvudet, han var tvungen att göra det bästa av situationen. Ett jobb var ett jobb. Sprängmedlet var inte problemet, C-4 är stabilt och lätthanterligt. Optimalt. Men elektroniken var förlegad och kopplingarna klena. John fick kämpa för att de skulle sitta ordentligt. Han svor och tryckte fast dem ännu en gång. Den kraftiga metallväskan var redan fylld med åtta, stora rektangulära paket inslagna i skyddande svart plast. Sprängmedlet hade en svampig konsistens och svagt ljusgrå färg, mängden var tillräcklig för att spränga bort ett helt kvarter. Kablarna gick till ett kort, runt metallrör på kortsidan av varje paket. Andra änden av kablarna anslöt till kontrolldosan. 16

17 John stannade upp och studerade kopplingarna. Kände på dem. Håller de? Han vickade försiktigt på dem, som på lösa tänder. Kanske. Han kunde inte göra mycket mer än hålla tummarna. Han sträckte sig efter den figursågade skumplastformen. Den passade exakt i väskans form. John tryckte den försiktigt över de plastade paketen, några millimeter i taget. När den var på plats och dolde innandömet andades han ut. John kände adrenalinet rusa i kroppen, men inte av nervositet. Snarare fokusering. Risken för en spontan reaktion var närmast obefintlig, men överlevnad handlade alltid om att eliminera slarv. Utan undantag. Mitt i skumplasten fanns ett fasat fyrkantigt hål. John tryckte långsamt in kontrolldosan, den passade perfekt. Han gjorde det försiktigt, för att inte rubba kabelkopplingarna. Men trots det lossnade en och han svor lågt. John plockade upp dosan igen och skruvade åt kopplingen. Ännu en gång kände han på dem, säkerställde att de satt fast. Med allt på plats tryckte han till en ensam, röd knapp mitt på dosan för aktivering. När displayen lyste upp andades han försiktigt ut. Bredvid väskan låg en enkel vit lapp med en siffersekvens. John tryckte in den via knappsatsen, lika enkelt som att trycka in en vanlig pinkod. En grön lampa tändes och bekräftade att dosan var aktiv och lösenordspärrad. Han var klar. John lyfte upp väskans bottenskiva och la tillbaka den över skumplasten. Han kände efter att skivan låg stabilt och att det inte fanns några glipor mellan den och väskans ram. John stängde locket och tog några djupa andetag. Det var ett väl utfört jobb, med ännu en rejäl slant på kontot i Hong Kong. Han var bokad på en flight till London under kvällen. John såg fram emot att snart vara hemma igen. 4 Adam Vikman bet ihop, med mjölksyra i låren och stramande vadmuskler. Trots tröttheten försökte han springa avslappnat med höga, långa steg och fokus på andningen. Adam hoppade över en murken trädstam och rundade några stora stenar, han ökade farten och trängde sig fram genom trädens grenar. Mot skogsbrynet. I samma ögonblick som han sprang ur skogen bröt solen fram genom de mörka regnmolnen. För att vara fyrtio var Adam vältränad. Över medellängd med mörkt kortklippt hår, men inte för kort. Han ville inte att man skulle missta honom för militär. Adam hade gråaktigt blå ögon med en vass blick. Munnen var smal med tunna läppar. Han fick ofta höra att han såg sur ut men tänkte själv på sitt utseende som allvarligt och seriöst. En man som tar livet på allvar. 17

18 Solen värmde Adams ansikte, de sista veckorna av sommarvärme låg framför dem. Sedan kom hösten. Det var bara några hundra meter kvar till huset, precis lagom för att jogga ner och komma i fas inför arbetsdagen. Adam andades djupt för att få ner pulsen och öppnade ytterdörren, han var tvungen att sparka bort flera par skor för att komma in i hallen. Adam drog av sig de svettiga löparkläderna och slängde dem i tvättkorgen. Hallå! ropade han. Är ni uppe? Jo. Nickys svar var kort och torrt. Hon stod vid diskbänken och åt yoghurt med müsli. Osminkad, med håret i en tajt hästsvans. Hon såg allvarlig ut. Trött. Nicky mötte inte hans blick, besvarade inte hans leende. Emma sa inget, hon var fullt upptagen med att bläddra på telefonen. Elva år och på väg till femton, tänkte Adam sorgset. Emma var lång för sin ålder, med långt blont hår och stora rådjursögon. Ena ögat var något mindre än det andra på grund av en komplicerad förlossning. Det hade tvingat henne till glasögon i tidig ålder. Hur känns det? frågade Nicky. Jodå, en bra tid. Runt åtta minuter per kilometer. Dominique rynkade pannan. Jag menade inte med löpningen. Det är ju din första dag idag, eller hur? Hon ställde ner tallriken i vasken och gick mot badrummet. Big day, la hon till. Adam log blekt, trots femton år tillsammans hade han fortfarande inte vant sig vid hennes ständigt återkommande engelska uttryck. Han kunde inte låta bli att reta henne. Big day? Vad menar du? sa han till hennes rygg. Du vet lika väl som jag! ropade hon tillbaka samtidigt som hon stängde dörren till badrummet. Pappa, att du orkar. Emma himlade med ögonen. Vadå? flinade Adam medan Emma försvann in i husets andra badrum. Adam stod kvar några sekunder och såg på de stängda dörrarna. Jag älskar er med! ropade han utan att få svar. Tystnaden inifrån badrummen var kompakt. Men Nicky hade rätt, det var en stor dag. Och Adam var nervös. Det var en grå, tråkig vinterdag när Adam träffade David Ragnér första gången. Hans missnöje var tydligt, det syntes i hela kroppen. Axlar och huvud hängde, blicken var aggressiv. 18

19 Det var ännu en nätverksträff, ett enda stort slöseri med tid. Maten var alltid dålig och sällskapet tråkigt. Adam hatade nätverksträffarna. Till råga på allt piskade regnet honom rakt i ansiktet. Det var en typisk vinterdag i Göteborg. Adam hatade vinterdagarna. En stor telekomoperatör stod för arrangemanget och alla skulle vara där, han var tvungen. Att det var en del av jobbet spelade ingen roll, han hade verkligen ingen lust. Oftast blev han stående med människor han redan kände. Så mycket nätverkande blev det inte. Den hyrda lokalen på Lindholmen var stor och kal, utan stolar. Med olidlig ljudvolym, kacklandet var värre än i en kycklingfabrik. I ena änden stod några långa bord med drycker och billig buffémat, rummet stank av fritering och svett. Man fick stå upp och äta. Runt de få ståborden klängde män och kvinnor desperat för att slippa utmaningen med att balansera tallrikar och plastglas utan att spilla. Adam rynkade på näsan, klängandet såg obscent ut. Nästan sexuellt. Sin vana trogen hade han stått och slängt käft med några kollegor från Volvo när Ragnér kom fram till honom. Han presenterade sig som ensamrekryterare från Top Recruits, en liten firma Adam aldrig hört talas om. De var inriktade på marknad och försäljning. Adam hade suckat. Nätverksträffarna var en enda stor köttmarknad, Adam hatade känslan av att vara en gris färdig för slakt. Leverantörer sökte kunder, kunder sökte produkter, uttråkade människor letade efter nya, spännande jobb och företag letade efter nya dynamiska medarbetare. Headhunters strök längs med väggarna. Ragnér var bara ytterligare en. Kanske var han något mer påstridig än andra. Välfriserad, luktade gott med dyr kostym. Hugo Boss. Han såg självsäker och hungrig ut. Adam fick associationer till amerikanska filmer om framgångsrika människor med alltför mycket pengar. Han såg en bild med leende, kostymklädda män framför sig. Leende, men beredda att hugga kniven i varandra vid första bästa tillfälle. Adam stirrade avfärdande på Ragnér, budskapet var tydligt. Han försökte glida undan lite snyggt, men Ragnér hängde efter. Adam rörde sig runt ståborden med rekryteraren ett halvt steg bakom. Ragnér snackade på och till slut insåg Adam att det inte gick att komma undan huvudjägaren. Han vände sig om och besvarade irriterat en rad nyfikna frågor om roll, ansvar och arbetsuppgifter innan han lyckades slingra sig ur Ragnérs grepp. Trots allt var han ju där för att knyta kontakter med potentiella samarbetspartners och kunder, inte för att sälja sig själv. Adam glömde David Ragnér i samma ögonblick som han vände ryggen åt honom. 19

20 Men Ragnér hade inte glömt, dagen efter ringde han upp. Adam stönade tyst, han visste vad som skulle komma. Om Adam kunde tänka sig att byta arbetsgivare. Flytta på sig. Men Adam trivdes bra på Volvo, trots att arbetet på marknadsavdelningen inte var något drömjobb. Men det fanns sämre. Efter några banala artighetsfraser om väder och vind blev det som han befarat. Ragnér ställde frågan. Känner du till TA Dynamics? Nej, inte direkt, svarade Adam utan närmare eftertanke. Han hade aldrig hört namnet. TA Dynamics är ett tillväxtföretag inom fordonstelematik och har på sistone varit omnämnt i media för deras banbrytande forskning och utveckling inom överföring och styrning av bränsledata. Jaha Adam avvaktade. Det lät som Ragnér läste innantill från ett manus och det han sa kändes inte speciellt unikt. Adam var skeptisk, det var underligt att han inte hört någonting om företaget. Han brukade följa forskningen inom fordonstelematik noggrant, de flesta i branschen insåg att framtiden låg i nya telematiklösningar. Trots det hade Adam aldrig hört om TA Dynamics. Men Ragnér lät sig inte nedslås av det avvaktande tonfallet. Jo, har du inte läst om dem? Nej, inte direkt, sa Adam igen. Men det låter intressant, var kan jag hitta artiklarna? Han hörde själv hur ihåligt det lät. Jag kan skicka över några länkar till dig svarade Ragnér vagt. Men i vilket fall är de ett av de mer spännande företagen i branschen just nu. Och som sagt, de växer så det knakar. Adam suckade lågt. Han anade vad som skulle komma, ännu ett för bra för att vara sant erbjudande. Låter spännande, sa han oentusiastiskt. Visst gör det. Nu är det så att jag har fått förmånen att hjälpa dem med rekryterandet av en nytillsatt position. De har insett att de behöver en marknadschef på fulltid. Hittills har deras VD gjort jobbet men han hinner inte med längre. Okej Adam hade tröttnat, samtalet gav honom inget. Det var dags att avsluta. Och då tänkte jag på dig, Adam. Du gjorde ett starkt intryck på mig när vi träffades igår och det du beskrev för mig om din nuvarande roll och arbete gör att jag ser dig som en stark kandidat Ragnér babblade på. Som om han var uppskruvad i ryggen. Bara floskler. 20

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i Ensamhet Danielle hade precis slutat jobbet och var på väg hemåt för en lugn och stilla fredagskväll för sig själv. Hon hade förberett med lite vin och räkor, hade inhandlat doftljus och köpt några bra

Läs mer

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett. Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48.

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48. Kraaam Viktor, Vilma och jag, Viking, har bildat en hemlig klubb. Den heter AB Klant & Kompani. Det är jag som är Klant och Viktor och Vilma som är Kompani. Vi har lånat namnet från min pappas målarfirma.

Läs mer

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN FÄRG EN NY FÄRG EN NY Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright Oskar Skog 2013 Omslag Wickholm Formavd. Tryckt hos ScandBook

Läs mer

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 1 Dunk dunk hjärtat (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 2 Dunk dunk hjärtat Personer: (kring 70) (under 70) (dock över 30) (dock över 30) PROLOG Det blev så tomt, plötsligt. Så

Läs mer

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga.

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Slå folje Stig Claesson Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Hon hette Karin det mindes han tydligt. Han skulle hinna precis. Klockan var bara

Läs mer

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det.

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det. Huset är precis så stort och som på bilden pappa visade oss. Det ligger i utkanten av det lilla samhället på en kulle. Vart man än tittar ser man granskog. Mörk och tät som i sagorna. Det är så tyst på

Läs mer

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han

Läs mer

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Zackarina bodde i ett hus vid havet tillsammans med sin mamma och sin pappa. Huset var litet men havet var stort, och i havet kan man bada i alla

Läs mer

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias.

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013 Jag heter Cally Louise Fisher och jag har inte sagt ett ord på trettioen dagar. Det är inte alltid det blir bättre av att man pratar, hur gärna man än vill att det ska bli det. Tänk på regn det kommer

Läs mer

Marie Oskarsson Helena Bergendahl

Marie Oskarsson Helena Bergendahl Marie Oskarsson Helena Bergendahl Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta

Läs mer

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad BARCELONA 2008 Stefan och Karin hade skaffat mobiltelefonen nästan genast när de anlände till Barcelona drygt en månad tidigare. De hade sedan dess haft den inom räckhåll alla dygnets timmar, varit måna

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA?

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? Den här uppgiften börjar med att du läser ett utdrag från romanen Talk Talk av TC Boyle. Boken handlar bland annat om Dana som är döv och hur hennes familj och pojkvän uppfattar

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 Zackarina och Sandvargen spelade fotboll nere på stranden. De spelade riktig match, och det var helt klart vem som var på väg att vinna. Jaaa! Måååål! tjöt Sandvargen. Pang i smeten! Mål igen! Han slängde

Läs mer

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se Arbetsmaterial LÄSAREN Ensam och fri Författare: Kirsten Ahlburg Bakgrund Ensam och fri är en berättelse om hur livet plötsligt förändras på grund av en skilsmässa. Vi får följa Lena och hennes tankar

Läs mer

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till 1 De mystiska drakägget Kapitel 1 Jag vaknade upp tidigt jag vaknade för att det var så kallt inne i vår lila stuga. Jag var ganska lång och brunt hår och heter Ron. Jag gick ut och gick genom byn Mjölke

Läs mer

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det Ett Jag har älskat tre män. Tobias var den förste. Han gav mig Gud. Den andre, Christer, gav mig kärlek. Och ett barn han aldrig ville veta av. Den tredje mannen heter Bengt. Han kom med döden. j a g s

Läs mer

25 Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Bild Kristina Digman Rabén & Sjögren 2006

25 Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Bild Kristina Digman Rabén & Sjögren 2006 Zackarina hade målat en tavla, med vattenfärger. Den hade inget namn, men den var stor och fin och lysande blå, med stänk och prickar i gult och rött, och nu ville hon sätta upp den på väggen. Jag måste

Läs mer

Livets lotteri, Indien

Livets lotteri, Indien Livets lotteri, Indien Jag heter Rashmika Chavan och bor i Partille, men mitt ursprung är Indien (Mumbai). Jag, min mamma Angirasa och lillebror Handrian flydde till Sverige när jag var 11 år. Nu är jag

Läs mer

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö Min egen ö Tror du på gud? Han svarade inte genast. Fortsatte bara framåt i den djupa snön. Den var tung och blöt, som om den legat där i flera år och bara blivit tjockare. Säkert skulle det ta lång tid

Läs mer

DÖDLIG törst Lärarmaterial

DÖDLIG törst Lärarmaterial sidan 1 Författare: Peter Gotthardt Vad handlar boken om? I staden där Anna, Siri och Lina bor finns ett gammalt hus som alla kallar Slottet. Det är ett mystiskt hus där helt otroliga saker kan hända.

Läs mer

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet.

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Monstret Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Jag bara satt och väntade, jag var så jävla irriterad av att ingen Kunnde komma in så de kan börja

Läs mer

EN ANNAN PERSON. Fabian Buebo. inspirerad av en verklig händelse

EN ANNAN PERSON. Fabian Buebo. inspirerad av en verklig händelse EN ANNAN PERSON av Fabian Buebo inspirerad av en verklig händelse SLUTVERSION 160428 fabian@fabianbuebo.se 0735554992 1 INT. HOTELLRUM - KVÄLL Vi hör en kvinna sjunga för sig själv. Vi ser hela hotellrummet.

Läs mer

Utdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo

Utdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo Utdrag ur Misstänkt ljus Kapitel 1: Ljuset från ett ufo Har du tänkt på att ljuset från ficklampan syns ut genom tältduken, viskade Kajsa. Om det skulle komma ett ufo flygande där uppe över trädtopparna

Läs mer

Rita och Krokodil SKOGEN

Rita och Krokodil SKOGEN Rita och Krokodil SKOGEN af SIRI MELCHIOR ANDERS SPARRING JANNE VIERTH Version 06 April 2011 Director Siri Melchior Kontakt Producer Lennart Ström Auto Images AB Monbijougatan 17E SE-21153 Malmö E-post.

Läs mer

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes

Läs mer

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

Halvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den

Halvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den Halvmånsformade ärr Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den kalla luften. Det är inte så varmt längre. Dagen har börjat sjunka in i natten. Mamma talar

Läs mer

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Hej! Hej! Jag heter Lisa och jag är 11 år. Jag går på Valnötsskolan i Malmö. Min bästa kompis heter Vera. Hon är den bästa kompis man kan ha. Hon är så snäll och

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 En solig dag mitt i sommaren satt Zackarina på stranden och frös så att tänderna skallrade. Här, ta på dig badrocken, sa pappa. Han frös också. De hade varit i vattnet i säkert en timma, för Zackarina

Läs mer

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2 De gröna demonerna Jorden i fara, del 2 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-35-4 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Camilla Läckberg. Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN

Camilla Läckberg. Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN Camilla Läckberg Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN Personer i berättelsen Helga Änglamakerskan Dagmar Helgas dotter Laura Dagmars dotter Hermann Göring Tysk pilot och senare nazistledare Carin

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

En kristen i byn. Kapitel 3

En kristen i byn. Kapitel 3 Kapitel 3 En kristen i byn halvdan skyndade bort mot ragnars gård. ragnar var känd för sitt häftiga humör. Många kunde berätta om hur han slog och sparkade dem som inte lydde honom. hövdingagården låg

Läs mer

Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den

Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den lilla bergsbyn Aljustrel nära Fatima i Portugal märkte ingenting ovanligt. Som vanligt hade de gått upp före gryningen, ätit frukost och vallat föräldrarnas

Läs mer

Men jag försov mig! Ge mig en andra chans! Snälla Om du tar dig hit på 10 minuter så kan vi forsätta prata. Men det tar 15 minuter med bil!

Men jag försov mig! Ge mig en andra chans! Snälla Om du tar dig hit på 10 minuter så kan vi forsätta prata. Men det tar 15 minuter med bil! En brottslig polis Jag känner hur jag börjar kallsvettas, att jag nästan får panik när jag hör att telefonen börjar ringa. Jag slänger mig över den och svarar med ett svagt hej. Det är en man som svarar,

Läs mer

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1 Ingen gråter (Katarina och Alf) Inledning Bastian kan inte sova. Han ligger i sängen och tittar rakt upp i taket, vänder och vrider på täcket och puffar till kudden. Det är tyst, det enda Bastian hör är

Läs mer

Felix och gammelgäddan

Felix och gammelgäddan Felix och gammelgäddan Tycker du om den här sagan? Surfa in på www.smasagor.se Där kan du hitta fler sagor Har du funderingar, kommentarer eller frågor skicka ett epostmeddelande till jonny_carlsson@passagen.se

Läs mer

Kapitel 1 - Hej Hej! Jag heter Lola. Och jag är 10 år och går på vinbärsskolan som ligger på Gotland. Jag går i skytte och fotboll. Jag älskar min bästa vän som heter Moa. Jag är rädd för våran mattant

Läs mer

FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN

FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN 1 2 Översättning: Göran Gademan FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN 3 ERWARTUNG 4 black 5 In här? Man ser inte vägen 10 15 Så silvrigt stammarna skimrar som björkar! Åh, vår

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Textbearbetning: Boel Werner Illustrationer: Per Hardestam 2005 Räddningsverket, Karlstad Enheten för samhällsinriktat säkerhetsarbete Beställningsnummer:

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

med mig lite grejer som jag kunde använda till att bygga en hydda med. Jag hittade löv några stockar och träd.

med mig lite grejer som jag kunde använda till att bygga en hydda med. Jag hittade löv några stockar och träd. Kapitel 1 Resan Jag har väntat länge på att göra denna resan. Jag heter Hanna och är 23 år. Jag ska åka båt till en Ön Madagaskar. Jag kommer ha med mig en hel besättning. Vi tog med oss väldigt mycket

Läs mer

Johanna: Ta mera av soppan, den måste gå åt. 02 Ola: Den var god, jag tar gärna lite till.

Johanna: Ta mera av soppan, den måste gå åt. 02 Ola: Den var god, jag tar gärna lite till. 1 Spelet om Beredskapsåret 1940 Av Ragnar Karlsson 2013-01-16 Akt 4 Nerklippt ver. 1 Hösten 1940 Personer: Thure 65 småbrukare Johanna 60 hans hustru Stina 30 dotter Mona 78 mormor Ola Norman flykting

Läs mer

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media 3 1934 5 måndagen den 26 november anatomiska institutionen, uppsala prolog Runtomkring honom var allt svart. Inte svart som mörker, utan bara svart och

Läs mer

Alba och Forum för poesi och prosa presenterar ett utdrag ur romanen Pojkarna (2011) av Jessica Schiefauer

Alba och Forum för poesi och prosa presenterar ett utdrag ur romanen Pojkarna (2011) av Jessica Schiefauer Alba och Forum för poesi och prosa presenterar ett utdrag ur romanen Pojkarna (2011) av Jessica Schiefauer Luften var ljummen, gruset var solvarmt och sista lektionen för dagen var gymnastik. Vi spelade

Läs mer

Utdrag ur Monica Braw: Hiroshima överlever (roman)

Utdrag ur Monica Braw: Hiroshima överlever (roman) Utdrag ur Monica Braw: Hiroshima överlever (roman) Medan jag gick där på Fredsavenyn kom jag på att jag naturligtvis skulle ta tillfället i akt och tala med kvinnan på museet. Hon skulle självklart kunna

Läs mer

Manne Molin var kulturredaktör. Eller hade varit. Nu satt

Manne Molin var kulturredaktör. Eller hade varit. Nu satt 12 Manne Molin var kulturredaktör. Eller hade varit. Nu satt han i ett rum i källaren och tittade på videofilmer dagarna i ända. Det var så konstigt så det borde inte vara sant. Men lika fullt satt han

Läs mer

Ljuden Kap 1. -Vad var det där, sa Moa?

Ljuden Kap 1. -Vad var det där, sa Moa? Baksidan Moa och Alex hör konstiga ljud på vinden. Ska dom våga kolla? Den elaka klasskamraten ställer till det för dom hela tiden. Moa går och kollar och sen. Hur ska det gå? Om du vill veta så får du

Läs mer

INDISKA BERÄTTELSER DEL 8 MANGOTRÄDET av Lena Gramstrup Olofgörs intervju och berättelse. Medverkande: Arvind Chander Pallavi Chander

INDISKA BERÄTTELSER DEL 8 MANGOTRÄDET av Lena Gramstrup Olofgörs intervju och berättelse. Medverkande: Arvind Chander Pallavi Chander INDISKA BERÄTTELSER DEL 8 MANGOTRÄDET av Lena Gramstrup Olofgörs intervju och berättelse Medverkande: Arvind Chander Pallavi Chander Uppläsning av Cecilia Frode Indiska Berättelser del 8 Hej Jag heter

Läs mer

Den magiska dörren. By Alfred Persson

Den magiska dörren. By Alfred Persson Den magiska dörren By Alfred Persson 1 Hej Ffcbtgbgfjbfgjb Hej jag heter Benjamin. Jag är 10 år och går på Heliås. Mina ögon är bruna och håret är svart och jag har 5 finnar. Jag gillar att ha matte då

Läs mer

Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra

Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Inte längre. Den kärlek jag har för dig slutar

Läs mer

!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Träffen! Ett filmmanus av! Linda Åkerlund!

!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Träffen! Ett filmmanus av! Linda Åkerlund! Träffen Ett filmmanus av Linda Åkerlund Linda Åkerlund Skapat datum: Kamomillgången 15 25 oktober 2015 61145 Nyköping Version 8 070-5883143 Slutmanus 151102 INT. SEBASTIANS VARDAGSRUM -KVÄLL Sebastian,

Läs mer

Sol och vår ORDLISTA LÄSFÖRSTÅELSE ÅSA ÖHNELL ARBETSMATERIAL FÖR ELEVEN

Sol och vår ORDLISTA LÄSFÖRSTÅELSE ÅSA ÖHNELL ARBETSMATERIAL FÖR ELEVEN ARBETSMATERIAL FÖR ELEVEN ÅSA ÖHNELL ORDLISTA otrogen (sida 6, rad 10) träffat andra kvinnor (eller män) efterlyste (sida 6, rad 16) sökte efter, frågade efter, kanske på teve och i tidningar inte råd

Läs mer

KAPITEL 2. Publicerat med tillstånd Bankrånet Text Anna Jansson Bild Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2010. Bankrånet inl.indd 18 2010-08-24 10.

KAPITEL 2. Publicerat med tillstånd Bankrånet Text Anna Jansson Bild Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2010. Bankrånet inl.indd 18 2010-08-24 10. KAPITEL 2 De hade knappt kommit ut på gatan förrän Emil fick syn på Söndagsförstöraren. Tant Hulda brukade komma och hälsa på varje söndag, fast Vega som bott i huset före familjen Wern hade flyttat för

Läs mer

- Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm..

- Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm.. Lucia - Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm.. Jag funderar, jag har liksom inte riktigt kommit på vad jag vill ha jag menar, det finns ju så mycket saker nu för tiden.

Läs mer

Kapitel 1 Ljudet. -Nej, hur lät det? undrade Kalle -Det lät "wha wha"

Kapitel 1 Ljudet. -Nej, hur lät det? undrade Kalle -Det lät wha wha Författare: Filip Sahlberg 2014 Kapitel 1 Ljudet Alexander och Kalle var i deras hemliga kemirum i källaren. En otrevlig källare med gamla tegelväggar och avloppsvatten rör som läckte. Plötsligt hörde

Läs mer

Sara och Sami talar ut Arbetsmaterial för läsaren Författare: Tomas Dömstedt

Sara och Sami talar ut Arbetsmaterial för läsaren Författare: Tomas Dömstedt Sara och Sami talar ut Arbetsmaterial för läsaren Författare: Tomas Dömstedt Om arbetsmaterialet Det här arbetsmaterialet följer sidorna i boken. Till varje sida finns det ordförklaringar och frågor att

Läs mer

Pojke + vän = pojkvän

Pojke + vän = pojkvän Pojke + vän = pojkvän Min supercoola kusin Ella är två år äldre än jag. Det är svårt att tro att det bara är ett par år mellan oss. Hon är så himla mycket smartare och vuxnare än jag. Man skulle kunna

Läs mer

Innehållsförteckning. Kapitel 1

Innehållsförteckning. Kapitel 1 Innehållsförteckning Kapitel 1, Zara: sid 1 Kapitel 2, Jagad: sid 2 Kapitel 3, Slagna: sid 3 Kapitel 4, Killen i kassan: sid 5 Kapitel 5, Frågorna: sid 7 Kapitel 6, Fångade: sid 8 Kapitel 1 Zara Hej, mitt

Läs mer

Provet. Läs novellen Provet och besvara frågorna.

Provet. Läs novellen Provet och besvara frågorna. Provet Läs novellen Provet och besvara frågorna. Provet Saihtam Wonelc Svetten forsade ner i ögonen på den yngre av de två männen. Han var i 30-årsåldern, såg någorlunda bra ut och hade i vanliga fall

Läs mer

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. ALBUM: NÄR JAG DÖR TEXT & MUSIK: ERICA SKOGEN 1. NÄR JAG DÖR Erica Skogen När jag dör minns mig som bra. Glöm bort gången då jag somna på en fotbollsplan. När jag dör minns mig som glad inte sommaren då

Läs mer

Grådask. eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER

Grådask. eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER Grådask eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER (före detta Snövit) (hennes man) (den åttonde, bortglömde, dvärgen) SÅNGER Min dröm, vart

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 I huset vid havet var det lördag, och i köket stod mamma och diskade. Zackarina höll henne sällskap, så att hon skulle ha det lite roligare. Hon rullade omkring på golvet, fram och tillbaka, och ylade.

Läs mer

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

När ni är klara så får ni öppna ögonen. Har ni frågor eller kommentarer till detta?.

När ni är klara så får ni öppna ögonen. Har ni frågor eller kommentarer till detta?. Övning för att koncentrera sig på andningen Att koncentrera sig på andningen erbjuder ett sätt att stänga av tillståndet för automatstyrningen och att återgå och leva i nuet. Eftersom övningen är kort

Läs mer

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra

Läs mer

Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde

Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde Kapitel 1 Dörren Hej jag heter Carli och jag är 9 år. Min skola heter Nyckelpigan. Min kompis tycker jag om, hon heter Marie. Vi är rädda för

Läs mer

Lärarrummet för lättläst lattlast.se/larare

Lärarrummet för lättläst lattlast.se/larare Kampen mot klockan - funderingsfrågor, diskussion om tid och skrivövning Ämne: Svenska, SVA, Årskurs: 7-9 Lektionstyp: reflektion, diskussion, skrivövning Lektionsåtgång: 2-5 Upp och hoppa! hojtar mamma.

Läs mer

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista Kapitel 1 I full galopp Sol Hästarna galopperade så snabbt att Sol fick tårar i ögonen. Hon hann knappt ducka för ett par lågt

Läs mer

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.1 OCH Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.2 EXT. I SKOGEN/ÅN DAG SCEN 1 (10 år) - en söt liten flicka med en röd luva

Läs mer

Martin Widmark Christina Alvner

Martin Widmark Christina Alvner Ne ly Rapp monsteragent: Vampyrernas bal Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 Hälsningar från DU-VET-VEM Nelly! Sträck på dig! In med magen! Upp med hakan! Jag gjorde som jag blev tillsagd och försökte

Läs mer

Avslappningslådans anvisningar för daghemspersonalen

Avslappningslådans anvisningar för daghemspersonalen Bilaga 1 1 Avslappningslådans anvisningar för daghemspersonalen Ida Malmström Avslappningslådan Lugna Lådan är ett redskap, som skall användas på daghem för att få barnen att slappna av. Lådan innehåller

Läs mer

Leroy är en lilamaskad snart 6 årig herre, vår första siames och den mest underbara katten som finns.

Leroy är en lilamaskad snart 6 årig herre, vår första siames och den mest underbara katten som finns. Leroy är en lilamaskad snart 6 årig herre, vår första siames och den mest underbara katten som finns. Han har gått upp i vikt en del varje gång vi haft kattungar hemma, men gick tillbaka rätt fort till

Läs mer

Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN MAMMA OLE DOLE DOFF

Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN MAMMA OLE DOLE DOFF Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN D sovande flicka mamma lat son lat son lat son flitig gårdskarl gift med Ingvild flitig gårdsfru gift

Läs mer

Och efter livet följer döden

Och efter livet följer döden Och efter livet följer döden Solen har lyst in ganska länge genom fönstret innan han slutligen vaknar. Ett litet betongrum med vita, fladdrande gardiner gör sig långsamt synliga och han följer tygets rörelser

Läs mer

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1) LEKTIONER KRING LÄSNING Lektionsövningarna till textutdragen ur Sara Kadefors nya bok är gjorda av ZickZack Läsrummets författare, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Läs mer

Tunadalskyrkan TEMA Att vara lärjunge del 2. Bön Luk 11:9-10

Tunadalskyrkan TEMA Att vara lärjunge del 2. Bön Luk 11:9-10 1 Tunadalskyrkan 160918 TEMA Att vara lärjunge del 2. Bön Luk 11:9-10 Mobiltelefoner är en bra uppfinning. Man har den alltid med sig, har man en nyare telefon kan man också ansluta till internet och hitta

Läs mer

Mamma Mu gungar. Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen.

Mamma Mu gungar. Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen. 1 Mamma Mu gungar Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen. Utom Mamma Mu. Mamma Mu smög iväg och hoppade över staketet.

Läs mer

Anna Siverbo 5B Ht-15

Anna Siverbo 5B Ht-15 1 Drakägget Kapitel 1 Hej jag heter Maja jag är 9 år. Jag och min familj bor på en bondgård. När jag går ut från vårat hem så kommer jag till en marknad som heter Rikedall. Så min familj brukar gå dit

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per

Läs mer

1 En olycka kommer sa " llan ensam

1 En olycka kommer sa  llan ensam 1 En olycka kommer sa " llan ensam Ewa Christina Johansson Illustrationer Johan Egerkrans Axel! Där är du ju! Axels hjärta hoppade till i bröstet. Fast på ett bra sätt. Det var ju söta Rut som ropade på

Läs mer

Inledning. ömsesidig respekt Inledning

Inledning. ömsesidig respekt Inledning Inledning läkaren och min man springer ut ur förlossningsrummet med vår son. Jag ligger kvar omtumlad efter vad jag upplevde som en tuff förlossning. Barnmorskan och ett par sköterskor tar hand om mig.

Läs mer

Jag tog några mackor och lite saft och sa att vi skulle sitta på bryggan och fika. Vi gick ner till bryggan och fikade och pratade.

Jag tog några mackor och lite saft och sa att vi skulle sitta på bryggan och fika. Vi gick ner till bryggan och fikade och pratade. Huset Huset är precis så stort som på bilden pappa visade oss. Det ligger i utkanten av det lilla samhället på en kulle. Vart man än tittar ser man granskog eller vatten. Mörk och tät som i sagorna. Det

Läs mer

Ögat öppnas. Långsamt tänds ögat En stråle som är blind men Ser ett ögonblick. - Kima Shams

Ögat öppnas. Långsamt tänds ögat En stråle som är blind men Ser ett ögonblick. - Kima Shams Ögonblick Ögat öppnas Långsamt tänds ögat En stråle som är blind men Ser ett ögonblick - Kima Shams Morgonstund Låt mig få stanna i min trygga sfär Långt bort från ljuset som om dagen spår Emedan drömmar

Läs mer

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett Nere på stranden vid havet var Sandvargen och Zackarina mycket upptagna, var och en med sitt. Sandvargen var upptagen med att plaska runt i vattenkanten. Det sa plosch och det sa pläsch, och han stänkte

Läs mer

Författare: Can. Kapitel1

Författare: Can. Kapitel1 Ön Författare: Can Kapitel1 Jag heter Johnny Depp och är 37 år. Jag. bor i Madagaskar. Min mamma är svårt sjuk och jag måste försöka se min mamma innan hon dör.hon bor i Australien och jag har lånat en

Läs mer

Du kan inte ens ana. Stacia hade uppenbarligen känt av hans rädsla och hennes tankar nådde in i hans huvud.

Du kan inte ens ana. Stacia hade uppenbarligen känt av hans rädsla och hennes tankar nådde in i hans huvud. 6 Han hade aldrig sett henne så arg, tänkte Blake där han hängde nästan en meter upp i luften. Stacia, snälla bad han i ett försök att blidka henne. Hon knyckte till med handen och plötsligt flög han genom

Läs mer

Martin Widmark Christina Alvner

Martin Widmark Christina Alvner Nelly Rapp monsteragent: Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 På hotell Fjällvidden Nej, sa mamma. Jo, sa pappa. Nej, sa mamma. Du är finare utan. Det blir som jag har sagt, sa pappa. Det är jag

Läs mer

Gud är en eld inuti huvudet.

Gud är en eld inuti huvudet. Gud är en eld inuti huvudet. Siri Frances Stockholm 2013 Gerlesborgsskolan Du skulle gått till skolan och på ett möte och på lokal med en vän idag. Det skulle varit en dag av saker att uträtta, en dag

Läs mer