BILAGA 5. Svalövs Kommun BT KEMI EFTERBEHANDLING SKEDE: GENOMFÖRANDE SÖDRA OMRÅDET. Sweco Environment AB. Förorenade områden och avfall

Transkript

1 Svalövs Kommun BT KEMI EFTERBEHANDLING SKEDE: GENOMFÖRANDE UPPDRAGSNUMMER Åtgärdsalternativ STOCKHOLM Sweco Environment AB Förorenade områden och avfall Joakim Gustafsson Sweco Gjörwellsgatan 22 Box 34044, Stockholm Telefon Telefax Sweco Environment AB Org.nr säte Stockholm Ingår i Sweco-koncernen Joakim Gustafsson Telefon direkt Mobil joakim.gustafsson@sweco.se 1 (43)

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 0 SAMMANFATTNING 5 1 INLEDNING ORIENTERING SYFTE UNDERLAG REVIDERINGAR OCH KOMPLETTERINGAR 6 2 ÖVERGRIPANDE ÅTGÄRDSMÅL 7 3 ÅTGÄRDSBEHOV 7 4 ÅTGÄRDSKATEGORIER OCH -METODER ÅTGÄRDSKATEGORIER ADMINISTRATIVA SKYDDSÅTGÄRDER LÅNGTIDSUPPFÖLJNING INNESLUTNING MASSREDUKTION 15 5 ÅTGÄRDSALTERNATIV INLEDNING BESKRIVNING AV ALTERNATIVEN FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR GENOMFÖRANDE ÖVRIGA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH ANTAGANDEN PLANMÄSSIGA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH KONSEKVENSER AVGRÄNSNINGAR 21 6 ALTERNATIV FÖRUTSÄTTNINGAR OCH OMFATTNING TID FÖR EFTERBEHANDLING DRIFT- OCH UNDERHÅLLSBEHOV MASSREDUKTION OSÄKERHETER OCH RISKER 22 7 ALTERNATIV 1A FÖRUTSÄTTNINGAR OCH OMFATTNING INLEDANDE ARBETEN SANERINGSARBETEN ÅTERSTÄLLNING TID FÖR EFTERBEHANDLING DRIFT- OCH UNDERHÅLLSBEHOV MÄNGDER MASSREDUKTION 28 2 (43)

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 7.9 OSÄKERHETER OCH RISKER ALTERNATIVA FÖRFARANDEN 29 8 ALTERNATIV 1B FÖRUTSÄTTNINGAR OCH OMFATTNING INLEDANDE ARBETEN SANERINGSARBETEN ÅTERSTÄLLNING TID FÖR EFTERBEHANDLING DRIFT- OCH UNDERHÅLLSBEHOV MÄNGDER MASSREDUKTION OSÄKERHETER OCH RISKER ALTERNATIVA FÖRFARANDEN 33 9 ALTERNATIV 2A FÖRUTSÄTTNINGAR OCH OMFATTNING INLEDANDE ARBETEN SANERINGSARBETEN ÅTERSTÄLLNING TID FÖR GENOMFÖRANDE DRIFT- OCH UNDERHÅLLSBEHOV MÄNGDER MASSREDUKTION OSÄKERHETER OCH RISKER ALTERNATIVA FÖRFARANDEN ALTERNATIV 2B FÖRUTSÄTTNINGAR OCH OMFATTNING INLEDANDE ARBETEN SANERINGSARBETEN ÅTERSTÄLLNING TID FÖR EFTERBEHANDLING DRIFT- OCH UNDERHÅLLSBEHOV MÄNGDER MASSREDUKTION OSÄKERHETER OCH RISKER ALTERNATIVA FÖRFARANDEN TIDER KOSTNADER FÖRUTSÄTTNINGAR KOSTNADSSAMMANSTÄLLNING 42 3 (43)

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 13 TOTALSANERING 43 Bilagor 5:1 Översiktsritning 5:2 Tidplaner 4 (43)

5 0 SAMMANFATTNING I denna rapport identifieras och beskrivs tänkbara åtgärdsalternativ för efterbehandling av det södra BT Kemi-området, inklusive ett nollalternativ (alternativ 0). Utredningen ska tillsammans med övrigt underlag utgöra grund för värdering och slutligt val av åtgärdsalternativ. Utredningen bygger på underlag från de övriga delutredningar som ingår i huvudstudien för det södra området. I tabell A och B redovisas vilka åtgärder som denna rapport belyser samt vilken effekt dessa beräknas medföra med avseende på riskreduktion, kostnad och tid. Nuvärdeskostnaden baseras på en kalkylränta om 1,5% samt drift- och underhållsperioder enligt nedan. Tabell A. Omfattning av respektive alternativ. Alternativ 0 1A 1B 2A 2A u1 2B Byggnader Inga åtgärder Sanering av förorenade byggnader Sanering av förorenade byggnader Rivning Rivning Rivning Underjordskonstruktion Inga åtgärder Borttagning Skyddsåtgärder. Övertäckning och dränering Borttagning Borttagning inom röda områden Inneslutning Förorenad jord Inga åtgärder Urgrävning Skyddsåtgärder. Övertäckning och dränering Urgrävning Urgrävning inom röda områden Inneslutning Tabell B. Nyckeltal för respektive alternativ. Alternativ 0 1A 1B 2A 2A u1 2B Reduktion föroreningsmängd (ton) 0 1,7-3,8 0,4-0,9 1,7-3,9 1,4-3 0 (%) Utsläpp i Braån (kg/år) ,2-4,7 0,9-1,1 1,3-1,9 6,7-18 1,3-1,9 Entreprenadtid (mån) Drift och underhåll Typ* K K K, B, U K K K, B, U Tid (år) Investering (Mkr) D&U (Mkr/år) 0,3 0,3 0,9 0,3 0,3 0,5 Tot. nuvärdeskostnad (Mkr) * K = miljökontroll; B = pumpning och behandling av vatten; U = Underhåll av dräneringsledningar, pumpar och behandlingsutrustning samt i alternativ 2B barriärer. 5 (43)

6 1 INLEDNING 1.1 ORIENTERING I föreliggande bilaga beskrivs olika åtgärdsstrategier och -metoder för att åstadkomma en godtagbar riskreduktion inom det södra BT Kemi-området. Utgångspunkten för utredningen är de övergripande mål som har formulerats för områdets framtida användning. Identifieringen av åtgärdsalternativ sker genom ett stegvis förfarande. Inledningsvis belyses olika åtgärdskategorier med syfte att identifiera sådana som bedöms kunna tillämpas. Därefter identifieras tillämpbar teknik eller metoder inom respektive kategori. Med utgångspunkt från gjorda val eller prioriteringar identifieras ett antal åtgärdsalternativ, som bedöms vara möjliga. Slutligen beskrivs åtgärdsalternativen med avseende på tekniskt utförande, genomförandetider, störningar och kostnader. Bedömning av den riskreduktion som uppnås med identifierade åtgärdsalternativ redovisas i Bilaga 4, medan värdering av alternativen görs i huvuddokumentet till vilken denna åtgärdsutredning utgör bilaga. 1.2 SYFTE Syftet med åtgärdsutredningen är att identifiera tänkbara åtgärdsalternativ för efterbehandling av det södra BT Kemi-området. Utredningen ska tillsammans med övrigt underlag (övriga bilagda handlingar) utgöra grund för värdering och val av åtgärdsalternativ. 1.3 UNDERLAG Underlaget till föreliggande delutredning omfattas av övriga till åtgärdsutredningen bilagda handlingar, vilka baseras på såväl äldre som nytillkommet utredningsmaterial. Vidare beaktas erfarenheter och resultat från saneringen av norra BT Kemi-området samt från test- och delsaneringar som har utförts inom södra området. Kontroll av kostnadsnivåer har utförts mot tidigare erfarenheter från sanering av norra området samt tidigare utförda saneringsentreprenader. Vidare har behandlingskostnader undersökts direkt mot leverantörer. 1.4 REVIDERINGAR OCH KOMPLETTERINGAR Föreliggande rapport utgör en reviderad version av granskningsrapport daterad Vid revideringen har kapitel 3 infogats. Övriga revideringar är endast av redaktionell art. 6 (43)

7 2 ÖVERGRIPANDE ÅTGÄRDSMÅL Enligt kommunens ursprungliga ansökan om bidrag för åtgärdsutredning och efterbehandling av BT Kemiområdet är målen att: 1. Området skall efterbehandlas på ett sådant sätt att det efter efterbehandling inte utgör någon risk för omgivningen och kan användas på ett ändamålsenligt sätt. 2. Markområdet skall efter genomförd efterbehandling användas till naturområde samt område för kontors- och småindustrilokaler. 3. Lakvattenpumpning till Landskrona ska upphöra efter genomförd efterbehandling och återställning. 4. Efterbehandlingen m.m. skall vara ett föredöme för framtida projekt. 5. Projektet skall öppna upp för vetenskaplig forskning av såväl miljömässig, teknisk, medicinsk samt social karaktär. 6. Ett viktigt delmål i projektet är att bilden av och attityderna till orten Teckomatorp skall förändras på ett sådant sätt att orten inte längre är belastad av BT Kemi. Vidare framhålls i bidragsansökan att pågående verksamhet inom närliggande fastigheter skall kunna bedrivas under efterbehandlingstiden utan några större störningar. Vad gäller framtida markanvändning (mål 2) avsåg den tidigare bidragsansökan att det norra BT Kemi-området omvandlas till naturområde och att det södra området även framöver används för kontor och småindustrier. Då föroreningssituationen på det södra området skiljer sig markant mot vad som var känt vid tiden för nämnda bidragsansökan har BT Kemi-projektets styrelse och kommunledningen funnit det befogat att åtgärdsutredningen även belyser ett alternativt markanvändningsscenario, där det södra området nyttjas som allmän platsmark, i första hand park. Utgångspunkten för identifiering av åtgärdsalternativ är mål 1-3, som fokuserar på framtida markanvändning och den riskreduktion som eftersträvas. I riskvärderingen bedöms dock alternativen mot samtliga nämnda mål. 3 ÅTGÄRDSBEHOV I Bilaga 4 redovisas en bedömning av risker och åtgärdsbehov. Följande sammanfattande bedömning görs: Spridningsrisker. Mycket höga halter av fenoxisyror, klorfenoler och klorkresoler finns i grundvattnet i det södra området kring tidigare betsvämmor och kulvertar. 7 (43)

8 Dessa ämnen har hög rörlighet i mark och medför en stor risk för Braån. Det finns ett stort antal möjliga transportvägar från området, med grundvattnet, i spill- och dagvattenledningar samt i äldre ledningar och konstruktioner från sockerbrukstiden. I dagsläget fångas en del av läckaget upp i dräneringssystemet på det norra området. I Braån nedströms BT Kemi har mycket höga halter uppmätts vid enstaka provtagningstillfällen. De halter som har uppmätts ligger långt över de haltkriterier som satts för att skydda miljön i Braån. Tolkningen är att de höga halterna uppkommer i samband med perioder med kraftig nederbörd som leder till ökade flöden i ledningssystemen och en snabb transport av föroreningar ut i Braån. För att förhindra att höga halter uppkommer i Braån finns ett behov av att reducera halten av mobila föroreningar i det södra området. De beräkningar som gjorts visar att halterna bör reduceras från dagens nivå (medelhalt av fenoxisyror, klorfenoler och klorkresoler på ca µg/l) till en nivå på i storleksordningen 100 µg/l. Detta bedöms vara tillräckligt för att skydda Braån mot halter som kan innebära negativa miljöeffekter i samband med plötsliga utläckage. Målet innebär att utsläppet av de aktuella ämnena från det södra området minskas till en nivå kring 1 2 kg/år, vilket medför att BT Kemi inte kommer att vara någon betydande källa för bekämpningsmedel till Braån. Hälsorisker. Ytnära markförorening i sådana halter att de är hälsoskadliga har endast påträffats under byggnader eller under hårdgjorda ytor där de i dagsläget inte är direkt åtkomliga. På större djup förekommer föroreningar i sådana halter att risker kan uppkomma vid långvarig exponering genom intag av jord och hudkontakt. Vid en fortsatt användning av området som industrimark kan schaktarbeten eller förändringar i utnyttjandet av marken innebära att människor kan komma att exponeras för jord med höga halter. Därför finns ett behov av att reducera risken för hälsoeffekter vid den nuvarande markanvändningen för industri. Eventuella förändringar av markanvändningen innebär också en risk att förorening blir mer åtkomlig om inga riskreducerande åtgärder vidtas. Golv och väggar i byggnad 5 vid Lans mekaniska verkstad innehåller så höga halter att åtgärder bör vidtas för att reducera riskerna. Vid en ändrad markanvändning till naturmark kan exponering även ske genom intag av växter som tagit upp förorening. Åtgärder bör därför vidtas för att se till att ytnära jord inte innehåller höga halter av fenoxisyror och dioxin. På samma sätt som vid användning av området för industri finns ett behov av att åtgärda områden med höga halter som kan bli åtkomliga vid schaktarbeten så att inte hälsorisker uppstår. Markmiljö. Behovet av att skydda markmiljön på området sammanfaller med de övriga behov som finns att reducera riskerna. I de områden där halterna överstiger riktvärdena för skydd av markmiljön finns också ett behov av att reducera riskerna för spridning eller för hälsoeffekter. Detta gäller både för användning av området som industriområde och som naturmark. 8 (43)

9 4 ÅTGÄRDSKATEGORIER OCH -METODER I detta kapitel belyses olika åtgärdsmetoder för efterbehandling med syfte att identifiera sådana som är tänkbara att tillämpa vid BT Kemi. Inledningsvis beskrivs olika kategorier av åtgärder, som i sig kan rymma olika metoder. För varje kategori görs en bedömning av dess effekt och tillämpbarhet i det aktuella fallet. Därefter belyses olika metoder inom de respektive kategori med syfte att identifiera sådan som är tänkbara. 4.1 ÅTGÄRDSKATEGORIER Syftet med detta steg är att tidigt identifiera lämpliga åtgärdskategorier som utifrån aktuella förhållanden kan leda till att åtgärdsmålen nås. Om det är tydligt att en viss åtgärdsinsats inte i tillräcklig grad skyddar människors hälsa eller miljön eller inte är tekniskt eller ekonomiskt genomförbar eller av någon annan anledning inte är tillämpbar så ska den uteslutas från vidare övervägande. Vissa av åtgärdskategorierna kan nyttjas som primär åtgärdsinsats, medan andra kan nyttjas enbart som kompletterande ÖVERSIKT Ingen åtgärd. Om det kan påvisas att det inte föreligger risk för människors hälsa och miljön vid nuvarande förhållanden och att åtgärdsmålen uppnås även om inga åtgärder genomförs, kan detta vara ett tänkbart alternativ. Administrativa skyddsåtgärder. Denna kategori av åtgärder omfattar skydd mot exponering genom administrativa åtgärder (såsom tillträdesbegränsningar och restriktioner i markanvändning), som förhindrar verksamhet som kan medföra oacceptabla risker. Sådana åtgärder används vanligtvis i kombination med andra insatser som beskrivs nedan. Tekniska skyddsåtgärder. Denna kategori av åtgärder omfattar åtgärder för att skydda mot skadlig exponering. Exempel på sådana åtgärder är ventilation under en bottenplatta eller ventilationstekniska åtgärder inne i en byggnad vid förekomst av flyktiga ämnen. Även behandling av förorenat dricksvatten räknas till denna kategori av åtgärder. Långtidsuppföljning. Denna åtgärdskategori omfattar långtidsuppföljning av exempelvis halter i grundvatten för att bekräfta att åtgärdsmålen uppfylls i ett långt tidsperspektiv. Vanligtvis kombineras långtidsuppföljning med andra åtgärdsinsatser. Övervakad naturlig nedbrytning. Denna åtgärdsstrategi baseras på att naturliga processer, såsom bionedbrytning, sorption, sedimentering, förångning och utspädning (dispersion), reducerar koncentrationer och risker över tiden. Ett val av övervakad naturlig nedbrytning som åtgärdsinsats medför behov av långtidsuppföljning för att bekräfta att processerna fortgår så att åtgärdsmålen uppnås. Medan man vid långtidsuppföljning samlar in och bedömer endast data rörande riskämnen, omfattar övervakad naturlig nedbrytning också att en rad redox- och geokemiska parametrar undersöks och följs upp för att kvantifiera i vilken omfattning naturliga processer medverkar till att åtgärdsmålen kan uppnås. 9 (43)

10 Inneslutning. Denna åtgärdskategori omfattar fysiska åtgärder för att styra eller minska föroreningsspridningen och/eller begränsa tillgängligheten till föroreningarna i sådan omfattning att åtgärdsmålen kan uppnås. Detta innefattar således inte någon reduktion av föroreningsmängden. Massreduktion. Denna åtgärdskategori inbegriper reduktion av föroreningsmängden genom antingen in situ-behandling eller fysisk massreduktion genom urgrävning med efterföljande ex situ-behandling, tills åtgärdsmålen uppnås BEDÖMNING Strategi Fortsatt Motivering övervägande Ingen åtgärd Ja Medför inte att skydd av människors hälsa eller av Braån säkerställs, men konsekvenser av ingen åtgärd bör bedömas inom ramen för ett nollalternativ. I det fall inga åtgärder genomförs för att reducera föroreningsmängden eller innesluta föroreningen kommer kompletterande insatser att behöva vidtas i form av administrativa skyddsåtgärder och långtidsuppföljning. Administrativa skyddsåtgärder Tekniska skyddsåtgärder Långtidsuppföljning Övervakad naturlig nedbrytning Ja, kompl. insats Nej Ja, kompl. insats Nej Om föroreningar kvarlämnas, behövs restriktioner för schaktning inom hela eller delar av förorenade fastigheter. Om detaljplan upprättas kan restriktioner i nyttjandet och verksamheter regleras med hänsyn till föroreningsförhållandena. Administrativa skyddsåtgärder som medför att skydd av Braån säkerställs har inte identifierats. Tekniska skyddsåtgärder, som medför att skydd av människors hälsa säkerställs, kan exempelvis omfatta ventilationstekniska lösningar i förorenade byggnader. Behov av sådana åtgärder har dock inte bedömts föreligga, men kan aktualiseras om föroreningar i väsentlig mängd kvarlämnas i och under byggnader (särskilt byggnad 5 vid Lans Mek. Verkstad). Tekniska skyddsåtgärder som medför att skydd av Braån säkerställs har inte identifierats. Om föroreningar kvarlämnas i väsentlig omfattning bör långtidsuppföljning av föroreningar i grundvatten, dräneringsvatten etc. övervägas för att verifiera att skydd av Braån säkerställs i ett långtidsperspektiv, men långtidsuppföljning av föroreningar i jord och grundvatten bedöms inte tillföra någon kunskap för att säkerställa människors hälsa. De aktuella föroreningarna kan omvandlas och brytas ned genom mikrobiologiska processer. För vissa av föroreningarna är det oklart om och under vilka tidsperioder omvandling och nedbrytning sker under rådande förhållanden (anaerob miljö). Möjligtvis kan övervakad naturlig nedbrytning utgöra en 10 (43)

11 Strategi Inneslutning Massreduktion Fortsatt övervägande Ja, primär insats Ja, primär insats Motivering kompletterande insats till massreduktion (se nedan) innebärande att restföroreningar medvetet lämnas kvar med insikten att de bryts ned och att skydd av Braån säkerställs i ett långt tidsperspektiv. Utredning rörande naturlig nedbrytning kan ge närmare upplysning inom vilka tidshorisonter föroreningshalterna avklingar samt verifiera att skydd av Braån säkerställs i ett långt tidsperspektiv, men inte för att verifiera att skydd av människors hälsa säkerställs. Osäkerheten i bedömningarna torde vara stor. Om markanvändningen förändras inom området kan fysisk inneslutning av källområden tillämpas för att skydda människors hälsa på såväl kort som lång sikt. Även skydd av Braån kan uppnås. Hydraulisk inneslutning genom pumpning av och behandling av grundvatten bedöms kunna leda till skydd av Braån, men inte skydd av människors hälsa. Massreduktion, d.v.s. borttagande av föroreningar leder till skydd av såväl människors hälsa som Braån på både kort och lång sikt. De åtgärdskategorier som bör beaktas är följande: Administrativa skyddsåtgärder avseende restriktioner i nyttjandet av området (kompletterande åtgärdsinsats) Långtidsuppföljning som en del av åtgärdslösningar där väsentliga mängder föroreningar kvarlämnas inom området (kompletterande åtgärdsinsats) Inneslutning av föroreningarna genom antingen fysisk inneslutning innanför täta barriärer eller hydraulisk inneslutning genom pumpning och behandling (primär åtgärdsinsats) Massreduktion genom antingen urgrävning och behandling ex situ eller destruktion in situ (primär åtgärdsinsats) Nedan redovisas möjliga metoder inom respektive kategori. 11 (43)

12 4.2 ADMINISTRATIVA SKYDDSÅTGÄRDER I synnerhet om betydande föroreningsmängder kvarlämnas inom området behövs olika former av restriktioner i markutnyttjandet upprättas. Även om föroreningar i låga eller måttligt höga kvarlämnas kan olika former av försiktighetsmått behöva iakttas vid det framtida nyttjandet av området. Om detaljplan upprättas kan i planen införas bestämmelser som reglerar Markanvändning Försiktighetsmått som ska iakttas vid byggnation, grävning och andra markarbeten Om detaljplan inte upprättas kan restriktioner behöva upprättas, implementeras och följas upp. En möjlighet att begränsa markanvändningen är att länsstyrelsen förklarar området som miljöriskområde enligt Miljöbalken 10 kap. 15 och Förordning (1998:930) om miljöriskområden. Området ska då vara så förorenat att det med hänsyn till riskerna för människors hälsa och miljön är nödvändigt att besluta om inskränkningar i markanvändningen eller andra försiktighetsmått. Sådana inskränkningar kan avse grävning, schaktning och andra markarbeten, bebyggelseåtgärder, ändrad markanvändning samt andra åtgärder som kan innebära: 1. att belastningen av föroreningar i och omkring området kan komma att öka 2. att den miljömässiga situationen annars försämras, eller 3. att framtida avhjälpandeåtgärder försvåras Att förklara området för miljöriskområde torde i första hand vara aktuellt om områdets användning inte regleras i detaljplan och om föroreningar i betydande halter eller mängder kvarlämnas inom området. Så vitt känt har inget förorenat område i Sverige hittills förklarats som miljöriskområde. 4.3 LÅNGTIDSUPPFÖLJNING Långtidsuppföljning av emissioner från området kan förutsättas behövas om betydande föroreningsmängder kvarlämnas inom området. Uppföljningen kan avse regelbunden provtagning och analys av grundvatten, dräneringsvatten, dagvatten och spillvatten. Om ett kontrollprogram upprättas bör larmnivåer (t.ex. i form av haltnivåer) fastställas, som i det fall dessa överskrids - bör kopplas till ett åtgärdsprogram. Om åtgärder vidtas som medför betydande massreduktion kan uppföljning behöva utföras under en viss tid (t.ex år) efter det att åtgärderna genomförts. Detta definieras här inte som långtidsuppföljning utan som en förlängd saneringskontroll. Långtidsuppföljning med varierande omfattning har pågått vid BT Kemi-området sedan saneringsinsatser utförde i slutet av 1970-talet. Långtidsuppföljningen har varit fokuserad på Braån. Någon riktad uppföljning av emissioner från södra området har inte ingått i programmet. 12 (43)

13 4.4 INNESLUTNING FYSISK INNESLUTNING Vid inneslutning behandlas inte föroreningen, utan syftet är att skärma av föroreningen från omgivande miljö med hjälp av barriärer som anordnas runt det föroreningarna. Inneslutning tillämpas ofta när volymen förorenade massor är för stor för att kunna behandlas och där lösta och mobila ämnen utgör ett överhängande hot mot t.ex. en vattentäkt. Vertikala barriärer används för att avskärma avfall, förorenad jord eller sediment och förorenat grundvatten och därigenom förhindra horisontell föroreningsspridning. En vertikal barriär kan byggas upp som en slurrybarriär av jord/bentonit-, jord/cement/bentonit- eller cement/bentonitblandning, eller som en tätspont av stål- eller plastpaneler. Horisontella barriärer kan användas som övertäckning av ett förorenat område för att förhindra infiltration av nederbörd eller ytvatten. Sådana tätskikt är vanligen uppbyggda av lera eller syntetiska material. Horisontella barriärer kan också anordnas under en förorening vid t.ex. nykonstruktion av en deponi för att förhindra spridning mot djupet. Fysisk inneslutning genom vertikala barriärer är en kommersiellt tillgänglig metod, som används traditionellt vid anläggningsarbeten för att hindra att grundvatten strömmar in schakter under grundvattenytan och för att stabilisera schaktväggar. Horisontella barriärer används också traditionellt vid anläggning av framför allt deponier. Fysisk inneslutning kan användas vid i stort sett alla typer av föroreningar, och vanligtvis för avskärmning av källföroreningar. Vertikala barriärer anordnas normalt i okonsoliderat material, d.v.s. jord. För att säkra funktionen av en vertikal barriär bör den föras ner och förankras i ett lågpermeabelt lager. Vertikala barriärer bedöms kunna anordnas inom det södra området för inneslutning av föroreningar, framför allt i anslutning till betsvämma 1 och 2, där huvuddelen av föroreningsmängden förekommer. Barriärerna bör föras ner till naturliga leriga jordlager, d.v.s. ca 5 m under markytan. Utformningen och materialvalet är inte närmare studerat, men en väsentlig faktor som bör beaktas är att grundvattnet som ska inneslutas är förhållandevis salt på grund dess kloridinnehåll. Det finns en rad hinder om vertikala barriärer ska anordnas när verksamheterna ska finnas kvar. Barriärernas lokalisering och utformning styrs då i avgörande grad av befintliga byggnader och anläggningar, och endast de föroreningarna som är belägna utanför byggnadskroppar kan avskärmas. Om verksamheterna flyttas ges större frihet att utforma en effektiv avskärmning, och möjligheter finns att schakta ur förorenad jord utanför den planerade avskärmningen och placera den innan för densamma. För att avskärmningen ska vara effektiv måste den förses med en horisontell avskärmning vid ytan för att begränsa inläckage av nederbörd till det avskärmade området. Om verksamheterna finns kvar kan den horisontella avskärmningen åstadkommas med hårdgöring och avvattning av ytan (som inte kan förändras i höjd nämnvärt mycket). Om verksamheterna flyttas kan avskärmningen byggas upp som vid en konventionell deponi 13 (43)

14 med tätskikt. I detta fall kan överytan med fördel läggas med lutning (1:3 till 1:5), vilket kan åstadkommas genom att förorenade massor samlas innan för den vertikala avskärmningen. Det är inte aktuellt att anordna en undre horisontell barriär, då det förutsätter att man först måste schakta upp alla förorenade massor. Behov av en konstgjord undre barriär bedöms dessutom inte föreligga då de förorenade massorna underlagras av lermorän med låg genomsläpplighet, som fungerar som en naturlig undre barriär. Tillflöde av vatten in i avskärmningen kan i praktiken inte helt förhindras, vilket innebär att någon form av uppsamling av vatten innanför avskärmningen måste ske. Mängderna är dock väsentligt mindre än om ingen barriär anordnas. Halterna i det vatten som samlas upp kan förutsättas vara mycket höga, då omsättningen och utspädningen är mycket liten. Förutom driftsinsatser kan avskärmningen medföra behov av uppföljande kontroll och underhåll. Särskilt gäller detta den horisontella avskärmningen och vid en situation när verksamheterna bibehålls på platsen. Valet av material bör göras med stor omsorg så att barriärerna är motståndskraftiga i mycket långa tidsperspektiv. Preliminärt bedöms fysisk inneslutning vara ett tänkbart alternativ endast om verksamheterna flyttar. Osäkerheter om barriärernas beständighet bedöms vara alltför osäker i en situation när verksamheter bedrivs på platsen HYDRAULISK INNESLUTNING Hydraulisk inneslutning kan åstadkommas genom fysiska barriärer (se kapitel 4.4.1), men här avses pumpning och behandling ex situ för att förhindra eller begränsa spridning av förorenat grundvatten från de förorenade områdena utan fysiska barriärer. Vid pumpning och behandling inriktas åtgärden mot i första hand lösta föroreningar i grundvatten. Det förorenade grundvattnet pumpas upp via brunnar eller dräneringsledningar och behandlas innan det släpps ut. En viss massreduktionen sker genom utlösning av föroreningar i kontaktytan mellan från fri fas och omgivande grundvatten. Eftersom massreduktionen i allt väsentligt är diffusionsstyrd (styrd av koncentrationsskillnader mellan vattnet och den fast fasen) är pumpning av grundvatten vanligtvis en ineffektiv metod för att åstadkomma massreduktion av betydelse. Det finns olika möjliga metoder för behandling av det uppumpade grundvattnet. Biologisk behandling genom aktivt slam tillämpas vid Landskronas reningsverk sedan lång tid tillbaka för behandling dräneringsvatten från BT Kemi-området. Metoden är sannolikt effektiv för de i dräneringsvattnet lösta föroreningarna, men någon utvärdering av metodens effektivitet på det aktuella vattnet har så vitt känt inte gjorts. Ett annat alternativ är kemisk behandling med hjälp av avancerade oxidationsprocesser, exempelvis med ozon, vilket planeras ske för vatten från det norra BT Kemi-området. Vid avancerade 14 (43)

15 oxidationsprocesser genereras hydroxylradikaler (OH ), som har mycket starka reaktiva egenskaper, och de reagerar med och bryter ned de flesta organiska föroreningar. Pumpning och behandling ex situ passar bäst i akvifärer med god hydraulisk konduktivitet och är vanligtvis inte tillämpbar om den är låg. Metoden används oftast för att förhindra eller begränsa spridning av förorenat grundvatten från ett källområde, men kan också användas för att styra eller fånga upp spridningen av föroreningar i en plym. Hydraulisk inneslutning genom pumpning och behandling bedöms kunna ske för att förhindra eller begränsa spridning av föroreningar från det södra området. Detta bedöms kunna ske genom brunnar eller dräneringsledningar som anordnas i anslutning till områden med höga föroreningshalter. För att metoden ska fungera effektivt bör spridningsvägar i form av befintliga ledningar och ledningsgravar i möjlig omfattning skäras av. Preliminärt bedöms hydraulisk inneslutning genom pumpning och behandling vara ett tänkbart alternativ endast i det fall verksamheterna finns kvar. Åtgärden kan genomföras med måttliga intrång och störningar för pågående verksamheter. Om verksamheterna flyttar ges möjligheter för effektivare åtgärder att åstadkomma riskreduktion genom fysisk inneslutning eller massreduktion. 4.5 MASSREDUKTION Massreduktion, d.v.s. minskning av föroreningsmängden, kan åstadkommas genom urgrävning och behandling eller deponering ex situ. Ett alternativt förfarande är behandling (destruktion) in situ URGRÄVNING OCH BEHANDLING ELLER DEPONERING EX SITU Vid urgrävning tas de förorenade massorna bort från saneringsområdet, vanligen med konventionell schaktutrustning. De urgrävda massorna kan därefter transporteras till en godkänd behandlings- eller deponeringsanläggning, eller behandlas på plats och sedan återanvändas på platsen eller avyttras. Det finns en rad olika metoder tillgängliga för behandling av förorenad jord, t.ex. jordtvättning, biologisk, kemisk eller termisk behandling. Jordtvättning är i dess vanligaste utformning en fysikalisk metod, där en sortering sker av förorenade jorden i olika kornfraktioner. Föroreningarna är normalt koncentrerade till de finkornigaste fraktionerna, som avskiljs tvättningsprocessen och därefter omhändertas för vidare behandling eller deponering. För att jordtvättning ska vara ett tekniskt och ekonomiskt realistiskt alternativ kan endast en liten andel av jorden bestå av finmaterial (<15-20% silt och ler). Jordtvättning kan tillämpas för behandling av såväl organiska som oorganiska föroreningar, men vanligtvis tillämpas metoden för metallförorenade jordar. Biologisk behandling kan tillämpas vid föroreningar som kan brytas ner med hjälp av mikroorganismer. Metallförorenade jordar eller jordar med mycket svårnedbrytbara organiska ämnen kan således inte behandlas biologiskt. Behandling kan ske antingen i en biocell eller i en biorektor. En biocell är ett slutet system, där massorna behandlas under 15 (43)

16 kontrollerade och styrda förhållanden. Biocellen byggs upp på tät botten och täcks över med membran samt förses med anordningar för uppsamling och hantering av lakvatten och gaser som bildas under processerna. I biocellen läggs också ledningar för att möjliggöra tillsatser avsedda att stimulera och styra nedbrytningen. I en bioreaktor behandlas den förorenade jorden i en omblandningsbar slurry. Sten och grus avskiljs först från de urgrävda massorna. I vissa fall förbehandlas dessutom massorna genom jordtvättning så att föroreningarna koncentreras till en finfraktion. Därefter blandas jorden med vatten i lämpligt förhållande beroende på föroreningshalt, nedbrytningshastighet och massornas fysikaliska egenskaper. Vanligtvis uppgår andelen fast material i slurryn till vikt%. Efter avslutad behandling avvattnas slurryn. I båda typerna av system kan olika tillsatser med t.ex. näringsämnen, kolkällor eller anpassade mikroorganismer göras för att stimulera nedbrytningen. Behandling kan ske aerobt eller anaerobt, och förhållandena i biocellen/bioreaktorn kan styras med avseende på ph, syrehalt och temperatur för optimering av processen. Kemisk behandling kan ske i en reaktor liknande den som används som bioreaktor (se ovan). Skillnaden är att nedbrytningen åstadkoms med ett kemiskt oxidationsmedel, t.ex. väteperoxid, ozon, permanganat och persulfat. Även organiska ämnen som är mycket svåra att bryta ner på biologisk väg kan behandlas (destrueras) med lämpligt oxidationsmedel. Metaller kan inte destrueras genom kemisk behandling, men metallföroreningar kan i vissa fall behandlas genom t.ex. kemisk oxidation för att omvandla föroreningarna till en mindre toxisk eller mindre mobil form. Termisk behandling kan ske genom olika metoder, i första hand termisk desorption. Vid termisk desorption sker uppvärmning av den förorenade jorden så att flyktiga föroreningar förångas och separeras från jorden. De erhållna gaserna behandlas därefter i en efterbrännkammare, där föroreningarna destrueras, varefter gaserna kyls och behandlas. Genom värmeväxlare återvinns värmen i avgaserna och återförs till tilluften. Termisk desorption kan tillämpas på flertalet organiska ämnen, men vid föroreningar med lågt ångtryck (låg flyktighet) krävs högre temperaturer för att åstadkomma avdrivning. Det är också väsentligt att efterförbränningen sker vid tillräckligt höga temperaturer så att fullständig destruktion sker av inte bara moderföroreningarna utan även av potentiella förbränningsprodukter (t.ex. dioxiner). Metoden är inte tillämplig på metallförorenad jord eftersom metaller inte kan destrueras och endast i undantagsfall kan drivas av vid de temperaturer som används vid termisk desorption (typiskt o C). Deponering är den i Sverige vanligaste formen av omhändertagande av förorenad jord. Grundregeln är dock att endast avfall som behandlats får deponeras. Detta innebär att förutsättningarna för behandling och vilka effekter som kan uppnås med denna måste bedömas i varje enskilt fall. Kravet på behandling gäller inte om det kan visas att behandling inte medför minskade negativa effekter på människors hälsa eller miljön (Förordning om deponering av avfall SFS 2001:502). Den förorenade jorden från norra området behandlades genom termisk desorption på extern behandlingsanläggning, vilket har visat sig fungera väl. Förutsättningarna vad 16 (43)

17 gäller förorenad jord från södra området bedöms inte avvika i väsentlig grad från dem som gällde för det norra. En skillnad som dock bör beaktas är att en betydande del av de förorenade massorna utgörs av betong, som före behandling måste krossas till lämplig fraktion (<50 mm). Jordtvättning bedöms inte vara ett realistiskt behandlingsalternativ, då huvuddelen av jordmassorna innehåller hög andel lera. Föroreningarna finns delvis också inneslutna i betong, som inte kan behandlas genom konventionell jordtvättning. Jordtvättning utelämnas därför för vidare överväganden. Biologisk eller kemisk behandling kan möjligtvis vara tänkbara alternativ, men det är oklart vilka effekter som kan uppnås. Vid upphandling av saneringsentreprenaden för norra området gavs möjligheter för anbudsgivarna att presentera olika former av behandlingsalternativ, men inget av de konkurrerande anbuden redovisade förslag baserade på biologisk eller kemisk behandling. Biologisk och kemisk behandling utelämnas därför för vidare överväganden. Termisk behandling genom desorption bedöms med stöd av erfarenheterna från norra området vara ett tänkbart alternativ att åstadkomma massreduktion. Termisk desoprtion kan utföras antingen på plats eller på annan plats. Vid den tidigare upphandlingen befanns behandling på annan plats vara det klart bästa alternativet (tekniskt, ekonomiskt och miljömässigt). Deponier med tillstånd att ta emot massor från BT Kemi bedöms finnas i Sverige, vilket gör att deponering bedöms vara ett tänkbart alternativ för omhändertagande av de förorenade massorna. Att anordna en särskild deponi för urgrävda massor inom området bedöms inte vara ett realistiskt alternativ, vilket också konstaterades i den tidigare huvudstudien. Däremot bedöms inneslutning på plats enligt kapitel vara ett tänkbart alternativ, under förutsättning att verksamheterna flyttas från platsen. I ett sådant alternativ sker urgrävning och omflyttning av endast begränsade mängder förorenade massor som är belägna utanför tänkta barriärer. Urgrävning och omflyttning av den förorenade jorden till en lokal deponi utelämnas därför för vidare övervägande. Sammanfattningsvis bedöms urgrävning i kombination med extern behandling genom termisk desorption alternativt extern deponering vara tänkbara metoder för att åstadkomma massreduktion BEHANDLING IN SITU Vid in situ-behandling sker massreduktionen genom destruktion av föroreningarna utan att jorden dessförinnan grävts upp. I princip finns tre olika föranden: biologisk, kemisk eller termisk behandling. Vid biologisk behandling in situ sker omvandling och/eller destruktion av föroreningar med hjälp av antingen naturligt förekommande (endogena) eller tillförda (exogena) mikroorganismer. I undermarksmiljö är det främst bakterier som svarar för dessa processer. Vid sti- 17 (43)

18 mulerad bionedbrytning in situ sker tillsats av additiv, såsom elektrondonatorer, elektronacceptorer, näringsämnen, ph-buffrande ämnen eller mikroorganismer. Bioaugmentering är en form av stimulerad bionedbrytning som innebär att specialiserade mikroorganismer ympas in i behandlingsområdet för att önskade nedbrytningsreaktioner ska uppnås. Tekniken används på platser där den existerande bakteriepopulationen antingen är oförmögen att åstadkomma fullständig nedbrytning av föroreningarna eller där den är för liten och tillsats av en mer koncentrerad bakteriekultur påskyndar den biologiska nedbrytningsprocessen. Vid kemisk behandling in situ tillämpas vanligen oxidation, genom att ett kemiskt oxidationsmedel fördelas i det förorenade mediet för att destruera föroreningarna eller omvandla dem till mindre toxiska former. De oxidationsmedel som vanligtvis används är väteperoxid, ozon, permanganat och persulfat. Vid termisk behandling in situ nyttjas värme för att mobilisera, lösa upp, ta bort och/eller bryta ner organiska föroreningar. De vanligast förekommande metoderna är: Ånguppvärmning, elektrisk resistivitetsuppvärmning eller elektrisk konduktiv uppvärmning. De olika metoderna skiljer sig åt i sättet som uppvärmningen sker. För samliga metoder erfordras uppsamling och omhändertagande av gaser med avdrivna föroreningar, vilket vanligtvis sker genom porgasextraktion med efterföljande behandling. För såväl biologisk som kemisk behandling in situ krävs att reagenserna som behövs för processerna (näringsämnen, elektrondonatorer etc. respektive oxidationsmedel) kan fördelas effektivt i de jordlager där föroreningarna finns. För att detta ska vara möjligt kan jordlagren inte vara alltför finkorniga och heterogena. Vidare försvåras behandlingen om föroreningen består av olika typer av föroreningar med olika förutsättningar för nedbrytning. Förhållandena vid BT Kemi kan därför på förhand bedömas vara mycket ogynnsamma för såväl biologisk som kemisk behandling in situ. Av de termiska metoderna som omnämns ovan kan konstateras att ånguppvärmning inte är tillämpbar. Metoden förutsätter att ånga kan ledas genom det förorenade mediet, vilket inte är möjligt att åstadkomma i de finkorniga och heterogena jordarterna och fyllnadsmassorna. Vid elektrisk resistivitetsuppvärmning sker uppvärmning till höga temperaturer genom att elektrisk ström leds genom det förorenade området via elektroder som placeras i jordlagren (vanligtvis används sexfasström). Uppvärmning sker företrädesvis längs de elektriskt ledande lagren eller strukturerna. På grund av de heterogena förhållandena är det tveksamt om effektiv uppvärmning kan åstadkommas. Vid elektrisk konduktiv uppvärmning sker uppvärmning genom doppvärmare som placeras inom det förorenade området. Effektiviteten vid konduktiv uppvärmning påverkas i likhet med de båda andra metoderna av heterogeniteten i de jordlager som ska behandlas, men inte fullt lika mycket som vid resistivitetsuppvärmning, och framför allt inte i jämförelse med ånguppvärmning. 18 (43)

19 Av in situ-metoder torde elektrisk resistivitetsuppvärmning eller elektrisk konduktiv upvärmning torde ha viss potential att kunna tillämpas, men underlaget för att avgöra detta är alltför bristfälligt. Betydande tekniska utmaningar återstår att klarlägga, t.ex. hur föroreningarna effektivt ska samlas upp och hur kondensation av gaser ska kunna undvikas innan de har fångats upp. Vidare kan konstateras att de nämnda två metoderna marknadsförs av endast ett fåtal specialiserade företag. Till denna åtgärdsutredning finns således inte underlag att värdera massreduktionsmetoder baserade på in situ-behandling. In situ-behandling utelämnas därför för vidare överväganden. 5 ÅTGÄRDSALTERNATIV 5.1 INLEDNING Åtgärdsutredningen utgår, som nämnts ovan från två olika markanvändningsscenarier, nämligen: 1. kontor och småindustri 2. allmän platsmark, främst park Inom ramen för dessa kan man tänka sig två huvudstrategier, nämligen att man utför riskreducerande åtgärder som främst bygger på: A. reduktion av föroreningsmängden B. inneslutning av föroreningarna med syfte att begränsa för sannolikheten för exponering och spridning I det förstnämnda fallet omhändertas föroreningarna genom t.ex. urgrävning. I det senare fallet kvarlämnas alla eller merparten av föroreningarna på plats, men under kontrollerade förhållanden. Utöver alternativ som bygger på antingen massreduktion eller inneslutning belyses också ett noll-alternativ, som innebär att området även i framtiden används för kontor och småindustri. 5.2 BESKRIVNING AV ALTERNATIVEN Med ovanstående som utgångspunkt har följande tre huvudalternativ (alternativ 0, 1 och 2), de två sistnämnda med vardera två underalternativ (benämnda A och B) identifierats: Alternativ 0, som innebär: Att inga efterbehandlingsåtgärder genomförs 19 (43)

20 Att området används som verksamhetsområde för kontor och småindustri i nuvarande omfattning Alternativ 1, som innebär: Att efterbehandlingsåtgärder genomförs under pågående verksamheter, men att delar av verksamheterna flyttas till provisoriska lokaler i anslutning till området under den tid efterbehandlingsarbetet pågår Att området efter genomförda åtgärder används som verksamhetsområde för kontor och småindustri Alternativ 1 omfattar två underalternativ: Alternativ 1A, som innebär att efterbehandlingen omfattar sanering av förorenade byggnader och jordlager Alternativ 1B, som innebär att efterbehandlingen omfattar sanering av förorenade byggnader och skyddsåtgärder för att förhindra spridning av förorenat grundvatten, men ingen sanering av förorenade jordlager utöver vad som uppkommer i samband med installation av dräneringsledning. Alternativ 2, som innebär Att samtliga verksamheter inom området flyttas till nytt läge Att efterbehandlingsåtgärder genomförs, och att området iordningsställs som allmän platsmark, främst park Alternativ 2 omfattar två underalternativ: Alternativ 2A, som innebär att efterbehandling omfattar rivning av samtliga byggnader och sanering av förorenade jordlager. Alternativ 2B, som innebär att efterbehandlingen omfattar rivning av samtliga byggnader och inneslutning av förorenade jordlager på plats. 5.3 FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR GENOMFÖRANDE Både alternativ 1 och 2 förutsätter att överenskommelser kan träffas med berörda fastighets- och verksamhetsutövare. En förutsättning för att alternativ 1 ska kunna genomföras är att bygglov kan lämnas för de byggnader som behövs för att möjliggöra saneringen. En förutsättning för att alternativ 2 ska kunna genomföras är att befintliga verksamheter kan lokaliseras till för ändamålet lämpliga platser. 20 (43)

21 5.4 ÖVRIGA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH ANTAGANDEN Mängdberäkningar baseras på underlag från bilaga 3 (tabell 8) samt egna principskisser och överslagsberäkningar. Vidare har erfarenheter från utförda del- och testsaneringar använts. Bedömning av borttagna föroreningsmängder har utgått från uppgifter i bilaga 4 och medelhalter för respektive område. Inget generellt påslag för att täcka in t.ex. oförutsedda mängder, har använts i mängdberäkningarna. Däremot har ett generellt påslag om 20% gjorts för oförutsedda kostnader i kostnadssammanställningen. 5.5 PLANMÄSSIGA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH KONSEKVENSER Området omfattas i dag inte av någon detaljplan. Förändringar i markanvändningen eller betydande förändringar av pågående verksamheter kan leda till att detaljplan behöver upprättas. Området ska i så fall bedömas lämpligt för sitt ändamål, vilket i sin tur kan innebära krav på att området ska vara sanerat och efterbehandlat. Om detaljplan upprättas ges möjlighet att i planen införa bestämmelser om restriktioner i markanvändningen och krav på att vissa försiktighetsmått ska iakttas i samband med olika typer av åtgärder, t.ex. grävning och hantering av jord. Planmässiga förutsättningar och konsekvenser för de olika alternativen behandlas i bilaga 2 och huvudrapporten till åtgärdsutredningen. 5.6 AVGRÄNSNINGAR Utredningen behandlar inte i detalj omfattningen och konsekvenserna av totalsanering, d.v.s. att i stort sett samtliga förorenade jordlager behandlas eller omhändertas, då godtagbar riskreduktion i såväl kortare som längre tidsperspektiv bedöms kunna uppnås med åtgärder som inriktas på de mest förorenade områdena. En översiktlig bedömning av omfattningen och kostnaderna för totalsanering redovisas dock i kapitel (43)

22 6 ALTERNATIV FÖRUTSÄTTNINGAR OCH OMFATTNING I detta alternativ genomförs inga åtgärder med syfte att reducera föroreningsmängden eller för att innesluta föroreningarna. Långtidsuppföljning av emissioner (vatten) från området förutsätts ske. Vidare genomförs administrativa skyddsåtgärder i form av restriktioner på markanvändning etc, t.ex. genom att förklara området som miljöriskområde. Alternativet förutsätter att befintliga verksamheter bibehålls i nuvarande omfattning. Etablering av nya verksamheter förutsätts inte ske. 6.2 TID FÖR EFTERBEHANDLING Någon efterbehandling genomförs inte. 6.3 DRIFT- OCH UNDERHÅLLSBEHOV Långtidsuppföljning av emissioner från området (grundvatten, spillvatten, dagvatten och ytvatten) bedöms behöva ske under lång tidsrymd (i storleksordningen 100 år). 6.4 MASSREDUKTION Alternativet medför ingen reduktion av föroreningsmängden. Under en mycket lång tidsrymd sker dock en massreduktion genom urlakning och naturlig nedbrytning. Om endast effekten av urlakning beaktas bedöms detta ta ca 50 år att halvera utsläppet. Uppskattningsvis skulle det ta flera hundra år att nå ned till medelhalter i lakvattnet som understiger 25 µg/l (Bilaga 4). 6.5 OSÄKERHETER OCH RISKER Risken att förorenat grundvatten inom södra området kan avledas till dräneringssystemet på norra området bedöms som stor. Detta kan medföra att det finns ett behov att fortsätta pumpa och behandla dräneringsvatten från norra området under lång tid framöver. 22 (43)

23 7 ALTERNATIV 1A 7.1 FÖRUTSÄTTNINGAR OCH OMFATTNING Detta alternativ bygger på massreduktion genom urgrävning och externt omhändertagande av förorenade massor. Massorna förutsätts behandlas genom termisk desorption. Administrativa skyddsåtgärder i form av restriktioner för markanvändning, ex vid anläggande av ledningar eller nya byggnader kan erfordras, då totalsanering inte utförs. Alternativet förutsätter att befintliga verksamheter bibehålls, och att markanvändningen framdeles är avsedd för kontor och småindustri. Åtgärderna omfattar följande: Byggnad 5 rivs och ersättningsbyggnad anordnas öster om Lans Mekaniska Verkstad byggnad 2 Förorenade jordlager schaktas ur och transporteras till mottagningsanläggning Betongkonstruktioner hanteras likt förorenade jordlager Området återställs Efterbehandlingen omfattar områden enligt Figur 1. Saneringen indelas i skeden vilka utgår från geografiska avgränsningar i plan enligt nedan. Figur 1. Alternativ 1A. Områden som omfattas av efterbehandlingsåtgärder (gråstreckade ytor). 23 (43)

24 7.2 INLEDANDE ARBETEN Runt respektive delområde placeras ett 2 m högt staket/stängsel typ TROAX. Inhägnat området benämns framdeles arbetsområde. Omläggning av befintlig S 800 enligt Figur 2. Detta utförs för att rivning av alla ledningar inom arbetsområdet skall kunna utföras samt för att utlastning skall kunna ske där den är tänkt. Befintlig S 800 proppas i brunn A samt i brunn B. Ledningar som härstammar från verksamheter inom området proppas norr om brunn C. När detta är utfört är känt utflöde från området stoppat/begränsat. Söder om befintlig sorteringsyta byggs lastningsplats och köryta. Denna planeras så att all lastning, av utsorterat material, sker över staket. Figur 2. Planerad lastningsplats och köryta (blått område) samt nytt läge för spillvattenledning (röd heldragen linje). 7.3 SANERINGSARBETEN SKEDE 1 - SANERING AV BETSVÄMMA 1 OCH 2 Inledningsvis anordnas alternativa transportvägar för angörning av verksamheter. Dessa föreslås placeras norr om byggnader med infart väster om arbetsområdet. Sanering inleds med urschaktning av rena massor ovanpå betsvämmorna, dessa placeras inom arbetsområdet för senare återläggning. Därefter schaktas betsvämmorna ur, Figur 3, schaktmassorna körs till sorteringsyta. Betong bilas/sågas ned och läggs i sidoupplag för senare omhändertagande. Förorenade jordlager under och kring svämmor schaktas ned till erforderligt djup. Dessa schaktmassor körs direkt till mottagare. 24 (43)

25 Figur 3. Skede 1 Sanering av betsvämma 1 och 2. Återfyllning, anordnande av nytt ledningssystem och återställning av ytorna skall utföras innan skede 2 påbörjas SKEDE 2 - SANERING VID F.D. FABRIK Ny transportväg för Lans Mekaniska Verkstad anordnas. Denna föreslås placeras ovanpå bestvämma 2. Figur 4. Skede 2 Sanering vid f.d. fabrik. Sanering inleds med urschaktning av rena massor vid den f.d. fabriken. Dessa placeras inom arbetsområdet för senare återläggning. Massor som misstänks vara förorenade körs till sorteringsytan. Betongväggar och golv bilas/sågas ned och läggs i sidoupplag för senare omhändertagande. Förorenade jordlager under och kring den gamla grundläggningen schaktas ned till erforderligt djup. Dessa schaktmassor körs direkt till omhändertagare. Återfyllning, anordnande av nytt ledningssystem och återställning av ytorna utförs innan skede 3 påbörjas. 25 (43)

26 7.3.3 SKEDE 3 - RIVNING AV BYGGNAD 5 SAMT UPPFÖRANDE AV ERSÄTTNINGS- BYGGNAD Innan rivning av byggnad 5 inleds måste en alternativ lokal för verksamheten ordnas. Denna uppförs öster om befintlig byggnad 2. Byggnaden, Figur 5, rivs selektivt och material omhändertas. Betonggolv bilas/sågas ned och läggs i sidoupplag för senare omhändertagande. Under golvet schaktas förorenad jord ur till bedömt djup av 2 m u my. Dessa schaktmassor körs direkt till mottagare. Figur 5. Skede 3 Rivning av byggnad 5. Återfyllning, anordnande av nytt ledningssystem och återställning av ytorna skall utföras innan skede 4 påbörjas SKEDE 4 - SANERING AV BETSVÄMMA 4 Innan saneringen inleds måste skyddsåtgärder göra för att säkerställa konstruktionen och grundläggningen av byggnad 1 i Lans Mekaniska Verkstad. Sanering inleds med urschaktning av rena massor ovanpå bestvämman, dessa placeras inom arbetsområdet för senare återläggning. Därefter schaktas bestvämman ur, Figur 6, schaktmassor körs till sorteringsytan. Betong bilas/sågas ned och läggs i sidoupplag för senare omhändertagande. Förorenade jordlager under och kring svämman schaktas ned till erforderligt djup. Dessa schaktmassor körs direkt till mottagare. 26 (43)