SLFF.NU TRESTEGSRAKETEN. Nummer Kreativitet eller apati av Ordförande Dan Gustavsson. Målgång Härje. Handdator något för oss?

Transkript

1 SLFF.NU Nummer TRESTEGSRAKETEN Kreativitet eller apati av Ordförande Dan Gustavsson Målgång Härje av Sten-Göran Svedberg Handdator något för oss? av Lars Wiberg Blåst på pension av Alf Carlsson Words of wisdom by George Costanza

2 Kreativitet eller apati? Vad är en fackförenings främsta uppgift? Svaret är mycket enkelt, den skall arbeta för att medlemmarna skall få bättre villkor. Färdvägen till bättre villkor är ofta en slingrig väg där dikeskörningar kan förekomma, och dom kan vara svåra att reparera. Under mina år inom järnvägen har den avtalsbärande fackföreningen gjort flera riktigt rejäla dikeskörningar. Den första dikeskörningen gjordes av dåvarande förhandlingschefen och sedermera ordföranden i SF, Kurt Persson, när han åkte land och rike runt och förordade att vi skulle ge upp 60 års pensionsålder, för att nå några procent mer i avtalspension efter 65 års ålder. Kurt Perssons budskap var att: vi säljer pensionsåldern och fixar en allmänt sänkt pensionsålder via den politiska vägen. Detta pågick från slutet av 1980 talet och framåt, tills det att PA 91 var klart. Vad som sen hände i augusti 1989 var inget annat än lokförarnas svar på det förakt som visats mot en hel yrkesgrupp. Den som då verkligen kraschade var Rune Larsson på TCO, som i TV lovade att lösa 60 års pensionsålder för lokförarna. För Rune Larsson fanns dock bärgningshjälp tillskillnad från dom han företrädde. Hans vänner fixade hjälpen. Som vanligt kom dom till undsättning med fallskärmar. Påhälsningarna i diket har varit många under åren som gått. Inlösen av kilometerpengarna t.ex. Detta avtal har en unik inbyggd bärgningsklausul som inte har blivit utnyttjad. När det finns avtal som ger möjlighet att uppräkna kilometerna så görs inte detta, varför? Nästa krasch i diket är fribiljetterna för de tidigare SJ-anställda. I detta fall har man stämt väghållaren. Att döpa om 9 semesterdagar till 9 överdagar är en sån totalkrasch som kan liknas av att sälja en frys till en eskimå. Nu börjar det bli trångt i diket, och sist är alla dessa ombudsmän som under åren kört i diket och därefter har blivit bärgade av den allsmäktige arbetsgivaren som genast satte in god rehabilitering. Vad kan då vi andra göra för att undvika att hamna i samma dike? För det första låter vi våra kreativa tankar komma fram. Apatin är lokförarnas värsta fiende, den är bara destruktiv. Finns det någon anledning att säkra redan erhållna förmåner? Ja, men låt oss börja med våra pensionspengar, vem vill bli blåst på 2st Volvo CX 90? Inte jag i alla fall, och säkert inte du! Detta är värdet för den som idag skall gå i pension efter 30 års statlig anställning. Du kan räkna ut din tjänstepension på SLFF: s hemsida. Du klickar i menyns vänsterkant på medverkan och där efter på PA 91 kalkyl fyll i dina uppgifter och du får ett besked på ditt pensionsvärde. Kom ihåg att din tjänstepension inte är det orange kuvertet som kommer i mars varje år. Det orange är din allmänna pension som du kan ta ut från 61 års ålder, men kom ihåg att de summor som står där gäller om du skulle ta ut pensionen samma dag. Låt mig till sist påminna dig om att SLFF har ett av arbetsmarknadens bästa försäkringsskydd för sina medlemmar via Länsförsäkringar. Såsom; olycksfalls, sjuk, fritids och barnförsäkring. Bli en kreativ lokförare. Gå med i en fackförening för lokförare. Styrd av valda lokförare. Vi är politiskt och religiöst obundna Dan Gustafsson Ordförande SLFF REFLEKTION

3 Härje Pettersson har nått målsnöret i lokförarkarriären Vi har haft glädjen att fira en av våra medlemmar som nått både den magiska gränsen 60 års ålder och pensionering vid ett statligt järnvägsbolag. Härje började vid järnvägen uppe i Jämtland direkt efter skolan redan år Han fick alltså ihop hela 44 års tjänst, varav mer än 30 års loktjänst. Han blev SJ trogen ända tills bolagiseringsherrarna placerade honom på Green Cargo. Där blev det mycket nattjänst och tidiga mornar de sista 3 åren och han kände definitivt att han fått nog av att köra tåg och tvekade aldrig att ta sin tjänstepension och gå hem. Härje tog t.o.m. tillfället att ta ut kvarvarande lediga dagar och kunde på så vis gå hem i god tid före 60-årsfirandet. Härje blev alltså därigenom ytterligare en av våra medlemmar som får tillbaka den, efter 1 juli 2002, inbetalda avgiften till strejkfonden som inte använts. Härje hälsar till sina gamla kollegor att han är glad över att ha valt rätt fackförening och han känner ingen abstinens eller sorg över att inte få köra tåg på tidiga mornar, nätter och helger, eller ens av att inte få gå och skrota i Hallsberg på kvartstid. Han tillhörde Lokmannaförbundet i många år och sedan blev det ST-lok innan chansen att återigen få tillhöra en oberoende och fristående yrkesorganisation infann sig. Härje berättade även att han, tyvärr, tillhört gamla SF under sin åkande tid, men bara i c:a 4 månader! Vi har överseende med det, Härje! Det finns tyvärr många av oss som behövde 20 år för att vakna upp och lämna statens fackförening! Bra jobbat Härje och lycka till med jakten och framför allt med tränandet av den nya jakthunden som ska klara allt från björn och älg ner till råttor och fågel! Hoppas att den hunden verkligen finns och att du hittar den snart! Utsänd hemma-hos-reporter Sten-Göran Svedberg

4 HANDDATOR NÅGOT FÖR OSS? Sen i vintras pågår ett pilotprojekt på Affär Norrland som handlar om handdator. Försöket omfattar dom flesta tågmästare och en del lokförare. Projektet som kallas MobilREDA handlar om felrapportering, redovisning och kundräkning. Alltså huvudsakligen ett tågmästarverktyg. Tekniken har dock potential för betydligt mer, och det är här vi lokförare kommer in. I samarbete med banverket och järnvägsinspektionen skulle systemet kunna utvecklas betydligt längre, det är bara fantasin som sätter gränser. Så t.ex. skulle alla linjeböcker, säo, föreskrifter och IM av allehanda slag, kunna läggas in i handdatorn. Vidare skulle uppdateringar (ändringstryck) av linjeböcker mm. kunna göras genom att man dockar handdatorn till en centralenhet på jobbet när turen börjar. Självklart också information från nytillkomna IM, samt lokala föreskrifter. Perfekt efter en längre bortavaro som semester eller liknande. Tidtabeller och körorder skulle självfallet laddas ner vid tjänstens början i samband med någon slags anmälan/inloggning. Vidare, i loket dockas handdatorn i en hållare och all information visas på en fast display av tillräcklig storlek. Under gång är datorn uppkopplad Online så att tillkommande order, nuvarande S16, kommer direkt in i tidtabell/ körorder och visas på skärmen. Till detta kan läggas meddelande som idag sker via i outlook, turlistor, övertidsrapportering mm. Men som den luttrade skara vi är vet vi, att på oss satsas inget som inte kan räknas hem direkt. Trots en enorm pappersbesparing och att stationära datorer och skrivare som ofta är felaktiga skulle kunna skrotas, så är nog förhoppningen om en ändring till det bättre ändå just en förhoppning. Vi får nog fortsättningsvis räkna med att bära linjeböcker, överösas med mer eller mindre viktiga IM i pappersform, skriva S16 med kulspetspenna efter kontakt med fjärren på en knastrig gammal NMT-telefon osv. (Dock med den bästa täckningen) Jag ser enorma utvecklingsmöjligheter för lokförare (och för SJAB/GC med flera operatörer) samtidigt som min 27åriga erfarenhet på SJ säger mig att jag inte skall ha några stora förväntningar. Erfarenheten talar sitt tydliga språk. Om det mot all förmodan ändå skulle ske så är det tio år för sent (då fanns redan dom bärbara datorerna) och det skulle med all sannolikhet bli som vanligt, dvs. en halvmesyr. Lars Wiberg

5 SVEN LOKFÖRARE OCH PELLE PRIVAT ELLER HUR STATEN BLÅSTE SVEN PÅ PENSIONEN 1980 anställdes Pelle Privat av en arbetsgivare som tyckte att Pelle minsann kunde ha en privat pensionsförsäkring. Han bakade in det i villkoren och sparade en liten summa åt Pelle varje månad. Pelle brydde sig inte så mycket om det, men ändå 1980 anställdes Sven Lokförare av staten för att köra tåg. Sven fick 60 års pensionsålder, detta var en självklarhet och bland de gamla gubbarna muttrades om 55 års pensionsålder. Det är fruktansvärt tungt med arbetstiderna när du blir äldre, ska du veta, sa gubbarna till Sven. Sven reflekterade inte över detta, han var ung och stark men kunde väl ganska snabbt förstå att 60 år var rimligt fick Pelle och Sven barn, ety man fick det på den tiden. Pelle och Sven lekte med barnen, läste läxorna med barnen åkte på semester med barnen, ja kort sagt allting annat än engagerade sig i någon pensionsfråga kom Svens fackförening och frågade alla i Svens fackförening om man kunde tänka sig att höja pensionsåldern till 65 år mot ett bättre ekonomiskt utfall vid 65. Sven tittade på frågeformuläret (han satt själv i det lokala facket ) efter sina 60 års pensionsålder, men det fanns liksom inte med som svarsalternativ. I Svens fackförening hade de flesta redan 65, många hade 63 och bara en liten grupp hade 60 års pensionsålder. Men herregud, en sådan omröstning kan bara sluta på ett sätt, tänkte Sven. Man frågar en majoritet där majoriteten redan har 65 om man vill ha mer pengar vid 65, förpackar det i en demokratisk omröstning och höjer alla andra. Vilken affärsidé!!! - Nej, nej, nej, tänkte Sven. Så kan vi inte ha det. Lasse hörde av sig och Sven anslöt sig direkt och snart var den lilla frågan uppmärksammad av de allra flesta stod tågen stilla i 3 dagar i en vild strejk. Ojdå, tänkte de små pensionshöjararkitekterna och så undantogs lokförarna från pensionshöjningen. Så gick åren vidare. Pelle fick se hur den lilla sparade slanten plötsligt började växa till fina pengar. Det fanns ingenting i HANS arbete som sakligt motiverade en lägre pensionsålder. Han hade bara haft en framsynt arbetsgivare. Sven lugnades och båda fortsatte de med sitt familjeliv. Sven hade visserligen blivit så förbannad på sin fackförening att han bytt till den andre, men utan att vidare reflektera. Så kom ett trafikpolitiskt beslut runt Privata företagare skulle få köra tåg. Jaha, tänkte Sven, även där utan att egentligen reflektera, mitt uppe i livets potentaste fas. Han kastade ett getöga och han såg att förarna i de nya bolagen fick 5 veckors semester eller någon slags övergångsvariant, men framförallt fick man 65 års pensionsålder. Dock reflekterade han inte riktigt vidare, utan nöjde sig med ett privat det är för djävligt. Behovet av en lägre pensionsålder minskar väl inte bara för att tågen körs av privata företagare, tänkte Sven, nöjd med att han åtminstone lämnat den politiska fackföreningen. Så gick åren och plötsligt började man dela upp SJ började man dela godstransporter från persontransporter. Sven skulle tvingas välja. Han skulle köra det ena eller det andra. Sven insåg snabbt att detta skulle bli dåligt, att det skulle bli tjatigt. Inte nog med att hela SJ avfolkats, att ensamtiden låg på % i lokföraryrket. Nu skulle det dessutom också begränsas till enformigare tjänst. Sven började surna till riktigt. Så här var det ju inte tänkt och i sitt val skulle han antingen arbeta extremt mycket på natten eller extremt mycket på helgerna. Så blev effekten av uppdelningen och Sven tyckte det blev ett val mellan pest och kolera. Ska jag välja godståg eller ska jag välja persontåg? Pelle Privat hade vid det här laget blivit ytterligare förtjust över sitt, av företaget betalda sparande. Börsen hade gått som en raket och hans pensionssparande med den. Han skulle kunna gå i pension vid 55 års ålder. Så god hade Gud varit mot honom. Fast det fanns inget egentligen som motiverade 55 års pensionsålder, mer än att han hade pengarna. Han jobbade både dagtid och var ledig alla helger och hade inte direkt något säkerhetsansvar heller. Men skit samma med det. Nöjd var Pelle. År 2000 anfölls pendeltrafiken i Stockholm av en liten anarkistisk avtalsdumparsekt kallad CiP. Med sjukligt dåliga arbetstider, med 25

6 semesterdagar och 65 års pensionsålder skulle man ta den gamla staden i besittning. Kung Elwe, det gamla högerpolitiska trafikborgarrådet gnuggade händerna. Här skulle min själ tjänas pengar.* Sven började ana ugglor i mossen och ringde Statens pensionsverk. Här är något som inte stämmer, tänkte Sven. - Hur mycket pengar finns det sparat för min pension? - Ingenting, hur så, svarade handläggaren lite irriterat. - Vadå INGENTING? Jag har jobbat i 20 år och du säger INGENTING? - Ja, alltså du får pension vid 60 efter 30 års tjänst. Men nu finns det ingenting, d v s om du slutar nu och lämnar avtalet så får du ingenting, därför att det inte finns någonting. Staten betalar dig direkt ur sin budget, när du går i pension om du nu lyckas hålla dig kvar i avtalet till 60. Surt la han på luren. Sven fick en chock. *100 man accepterade inte att Elwe gjorde vinsthemtagningar på deras villkor och vips var det kaos i pendeltrafiken. De från början dumpade avtalen börjar nu flyta upp till en personalstabiliserande nivå. Dock verkar man ha glömt/lämnat pensionen därhän, till skillnad från A-train. Tar bara staten sin del, så tar vi vår, sa Thord Hulth, vd för BK-tåg i full förvissning om att staten aldrig skulle ta sin del. Thord Hulth förstår nämligen mycket väl vad lokförarna pratar om. Sven kontaktade den politiska fackföreningen, alltså de som skötte förhandlingarna med CiP, alltså de som har avtalsrätten med Almega. - Men ska inte gubbarna ha sin pension? - Nej, man HAR inte 60 års pensionsålder på den privata sidan, sa den fackföreningen. - Vadå HAR inte? Då får väl fackföreningen ordna det då, tyckte Sven. Det är väl därför man har en fackförening???? Dumt tänkt av Sven. Det är inte medlemmarna som har en fackförening, det är fackföreningen som har medlemmar. Se det är en väsentlig skillnad det. - Men alla de SOM REDAN GJORT TID I DET STATLIGA AVTALET?, undrade Sven. DE måste ju ha pengar eller har åtminstone legat lägre i sina villkor under många år. (För Sven visste att de som arbetade betalade dagens pensionärer via statens budget. Det var ju så det var. Inga pengar kommer från Gud. De kommer ju från produktionen. Det visste Sven. - Det finns inga pengar, alltså finns det heller ingen skuld sa den politiska fackföreningens representant. (Han skrev det dessutom i deras officiella skrift LO-tidningen. Det var ju en förbannat märklig logik tänkte Sven. Nu var han riktigt ursinnig. Samtidigt som SJ privatiseras, samtidigt som lokförartjänsten reduceras från blandad tjänst till ensidig, med extremare arbetstider så privatiserar inte staten pensionsförhållandet, utan låter avtalet ligga kvar i sitt statliga skick. Sven satt plötsligt livegen i ett utarmat jobb. Antingen står man ut i 13 år och spränger 60- års snöret eller så byter man jobb. Sven kan inte ens arbeta på andra järnvägsbolag. Då förlorar han pensionen. (Ändå finns det de lokförare som tycker att arbetsvillkoren är så fruktansvärda på hemmaplan, att man flyttar in i en husvagn och börjar arbeta på CiP bara för att överleva, till priset av att man offrar sitt krav mot det statliga pensionsavtalet. Man kastar bort 20 år som BORDE ha genererat ett sparande. Arma satar. Dom privata lösningarna står som spön i backen i total brist på försvar från den egna fackföreningen. Någon slutar helt och hållet, någon flyr till Norge. Nu sitter Pelle Privat och funderar om han ska gå vid 55. Han funderar på om han har 8 eller 13 år kvar till pension. Så bra har börsen gått. Fast det finns egentligen ingenting i HANS arbete som motiverar en lägre pensionsålder. Eller man ska kanske byta jobb, tänker Pelle. Man skulle kanske kunna göra något helt annat som intresserade en mer. Pensionsavtalet är ju redan hemma. Sven däremot har fått panik. Han kommer inte loss från sitt jobb utan att offra sin pension och det handlar om :-, kanske mer. Skulle han gå får han ju inget med sig. Sven, som börjar få problem med att sova, som börjar få problem med de tidiga mornarna och de sena kvällarna, som har säkerhetstjänst sitter FAST i valet mellan pest och kolera. Svens problem är om han ska gå i pension om 13 eller 18 år, fast det var ju egentligen HAN som hade jobbet, som sakligt motiverar 60 års pensionsålder, från början. Skulle DESSUTOM just de tåg som Sven kör

7 nu utsättas för en privat ägare, så skulle Sven, likt CiP-förarna, tvingas till 65 års pensionsålder. Blir han sjuk av sitt arbete FÖRE 60 år och omkodas till annat arbete så förlorar han också sin pension. Till och med det. Absurditeterna sprutar vid det här laget som ett fyrverkeri i skallen på Sven. Kära kolleger, resenärer och journalister. Staten sitter bakom gardinen och låter systemskiftet i sig ta villkoren ifrån lokförarna. Statens redskap, den politiska fackföreningen som organiserar 1200 lokförare hänvisar till den privata sektorn, som om det vore en naturlag. Det vi ser prov på är en moraliskt kriminell handling utförd av den politiska fackföreningen på uppdrag åt staten. Det avtal som Sven Lokförare fick när han började 1980 var 60 års pensionsålder.. Sven Lokförare tyckte inte det fanns anledning att fördjupa sig i pensionsfrågan, på samma sätt som Pelle Privat inte heller tyckte det, eftersom det fanns en välbetald fackförening som skötte detta och att han faktiskt såg utfallet direkt när han såg de gamla gubbarna sätta sin väska. Nu börjar Sven Lokförare själv bli en gammal gubbe och försöker kämpa sig fram till en värdig ålderdom i enlighet med det avtal som HAN ansåg att man slöt men HONOM Staten ska ta sitt ansvar, men är inte vår förhandlingspart. Då får Almega ta det istället. Var pengarna kommer ifrån intresserar inte Sven Lokförare ett dugg. Att det sitter historielösa kontorister på Almega och pratar om den svenska modellen, anarki, missnöjesgrupp och huggsexa intresserar inte Sven lokförare heller. Det är klart det kommer nytt varsel. Och att Putte inte kommer till mormor en och annan dag kan vi inte göra något åt. Jag hoppas ni förstår det. Och att produktionslinjerna stannar och smältugnarna kallnar kan vi inte heller ta hänsyn till. Ty, det är en jättestor skillnad att ha 13 eller 18 år kvar till pensionen. Staten har privatiserat järnvägen. Då får man också privatisera pensionsavtalet och intill den dagen är det statens eget ansvar om landet står stilla. Det är klart det kommer nytt varsel. Och till alla er journalister som jagat sensationen om ett nytt varsel, så att ni åter kan göra tårdrypande reportage om lidande resenärer Nu har även NI insikt och kan ta chansen att visa er journalistiska heder och rädda landet INNAN vi åter låter släggan falla i den svenska kollektivtrafiken. För visst har vi rätt? Och jag frågade en högt uppsatt SJ-chef. - Vad tycker du? - Njaa, men pensionsavtalet är sådant. - Ja, men nu frågar jag dig som privatperson. Lämna din roll som chef och svara som människan. - DET ÄR FÖR DJÄVLIGT Det är klart det kommer ett nytt varsel. Det kanhända att medborgarna inte förstår alla lagar och avtal alltid, men man förstår MORA- LEN och det är utifrån moralen domen kommer att falla i detta ärende. Alf Carlsson Staten har beslutat om avreglering. Sven Lokförare har inget som helst intresse av att denna avreglering även ska innebära att villkoren avregleras med någon slags automatik. En moraliskt kriminell handling blir inte mindre kriminell bara för att det är Staten som är boven. Statens val är att befästa sin rätt till moraliskt kriminella handlingar genom begränsningar i strejkrätten eller att göra rätt för sig.

8 SAMMANSTÄLLNING AV PENSIONSSKULDEN På SLFF:s hemsida kan du räkna ut statens pensionsskuld till dig. Gå in på slff.nu och klicka på texten som gungar fram och tillbaka PÅ DENNA SIDA När du får upp sidan om pensionsuträkningen, följ anvisningarna. Är du datorovan, fråga en kollega. Alla kan gå in och göra sin uträkning. Det kan vara intressant även för SEKO och STlokförare. SOM MEDLEM I SLFF GÄLLER EN DIREKT UPPMANING TILL DIG. RÄKNA UT PENSIONSSKULDEN OCH POSTA DIN KALKYL.