Behov av utbildningsinsatser och annat stöd för att stärka barnets rättigheter

Transkript

1 [Skriv text] Behov av utbildningsinsatser och annat stöd för att stärka barnets rättigheter I KOMMUN, LANDSTING OCH REGION [Skriv text] 1

2 Förord Riksdagen godkände den 1 december 2010 den strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige som regeringen har föreslagit i propositionen Strategi för att stärka barnets rättigheter (prop. 2009/19:232). Ett av regeringens initiativ inom strategin är en överenskommelse Handslaget som tecknats mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting. Syftet är att intensifiera och utveckla arbetet med barnets rättigheter utifrån barnkonventionen i verksamheter inom kommuner och landsting. Det är i kommuner och landsting som de flesta verksamheter som rör barn finns. Föreliggande kartläggning, det första steget inom ramen för Handslaget, visar på behov av utbildning och annat stöd hos kommuner och landsting för att kunna tillämpa konventionens artiklar inom verksamheterna förskola, skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård. Denna avgränsning har varit nödvändig av bland annat tidsskäl. Vår bedömning är dock att avgränsningarna inte på något avgörande sätt påverkar kartläggningens resultat. Vi bedömer även att resultaten från kartläggningen kan användas i ett vidare sammanhang utanför nämnda verksamheter. Med kartläggningen som grund ska, som steg två, inom ramen för Handslaget, en handlingsplan med förslag på åtgärder tas fram under våren I ett tredje steg vidtar ett arbete med att genomföra åtgärderna under åren I detta sista steg blir samverkan med kommuner, landsting och regioner särskilt viktig. I alla stegen inom Handslaget deltar Barnombudsmannen. Kartläggningen tar upp en rad förslag och önskemål från nämnda verksamheter. Förslagen/önskemålen kommer att vidare analyseras och prövas i arbetet med att ta fram handlingsplanen. Vår bedömning är att kartläggningen bidrar med omfattande och viktig kunskap som även kan komma till användning i olika sammanhang som ligger utanför ramen för Handslaget. Sveriges Kommuner och Landsting Håkan Sörman VD Stockholm, januari

3 Innehåll Sammanfattning 4 Inledning 7 Syfte 7 Organisation 7 Genomförande av kartläggningen 9 Frågorna i kartläggningen 10 Målgrupper för kartläggningen 10 Resultat 11 Tidigare kartläggningar och undersökningar Resultat från intervjuer, gruppdiskussioner och workshops 15 Hälso- och sjukvård 16 Sammanfattande analys och slutsatser inom hälso- och sjukvård 29 Förskola och skola 34 Sammanfattande analys och slutsatser inom förskola och skola 46 Socialtjänst 50 Sammanfattande analys och slutsatser inom socialtjänst 61 Nationella aktörer 64 Sammanfattande kommentarer 67 Bilaga 1 68 Bilaga 2 70 Bilaga

4 Sammanfattning En kartläggning har genomförts under hösten 2010, om vilka behov av fortbildning och andra stödinsatser som landsting, regioner och kommuner har för att bättre kunna leva upp till FN:s konvention om barnets rättigheter (konventionen). Kartläggningen har gjorts med utgångspunkt i den strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige som riksdagen nyligen har godkänt (prop.2009/10:232, bet.2010/11: SoU3, rskr.2010/11:35). Områden som ingått i kartläggningen är hälso- och sjukvård, förskola/skola och socialtjänst, vilka valdes för att dessa verksamheter i stor utsträckning möter barn. Avgränsningar har också gjorts på grund av begränsad tid för kartläggningen. Intervjuer, gruppdiskussioner och workshops har genomförts med sakkunniga inom varje område och även särskilda projekt och strategiska nätverk. Kartläggningen ska användas för att ta fram en handlingsplan med stödjande åtgärder för landsting, regioner och kommuner. Nedan lämnas en sammanfattning av den analys som har gjorts av de behov som finns av fortbildning och andra stödinsatser inom de tre områdena, inklusive strukturella behov och förutsättningar som redovisas med utgångspunkt i de nio principerna i strategin. Resultatet visar, liksom i tidigare genomförda kartläggningar, att för att stärka barnets rättigheter behövs strukturer, tydliga beslut och administrativa rutiner, bland annat för att följa upp det arbete man har beslutat om utifrån konventionen inom landsting, regioner och kommuner. För att samordna arbetet behövs funktioner på strategisk nivå, som är kompetenta inom folkrättsområdet och med mandat och resurser att arbeta med lärande och tillämpning. Enligt vad som framkommit önskar såväl landsting, regioner som kommuner ha en ökad tydlighet från nationella aktörer och en bättre samordning myndigheter emellan för de satsningar, som genomförs, till exempel föräldrastöd. De nationella aktörerna borde också ta ett större ansvar för att följa upp, sprida och utveckla de goda exempel som finns kring arbetet med konventionen idag. En hemsida med goda exempel, metoder, informations- och utbildningsmaterial utifrån olika verksamhetsområden skulle behöva utvecklas. Det behövs också tydligare stöd och vägledning, politiskt och juridiskt från de nationella aktörerna till såväl politiker som tjänstemän inom landsting, regioner och kommuner, samt nationell vägledning i tolkning av konventionen och lagstiftningen. Ett tydligt exempel är tillägget i Hälso- och sjukvårdslagen och i Socialtjänstlagen om information och stöd till barn som anhörig. Här behövs klara riktlinjer i form av vägledning och utbildningsinsatser och juridisk kompetens för att verksamheterna ska kunna leva upp till tillägget i dessa lagar.

5 Det finns behov av utbildning/kompetensutveckling inom hälso- och sjukvården samt förskola/skola i att uppmärksamma barn som far illa och stöd för att utveckla rutiner och verktyg för hur personal ska hantera misstanke om barn som far illa. Även finns ett behov av att tydliggöra roller och ansvar på olika nivåer i respektive verksamhet. Det uppdrag som Stiftelsen Allmänna Barnhuset har skulle delvis kunna täcka detta behov. Det behövs stöd och kompetens till att utveckla former för att barn (0-18 år) ska kunna uttrycka åsikter utifrån sina egna förutsättningar och en ökad tydlighet i återkopplingen till barnen efter åtgärder och beslut. Befintliga metoder inom området behöver spridas, till exempel via en nationellt uppdaterad hemsida. För att barn ska få reda på sina rättigheter anses det viktigt att information till barnet ges, anpassad till barnets ålder och mognad i den verksamhet det handlar om. Informationen bör ske kontinuerligt under barnets uppväxt, till exempel i förskolan och skolan. Det finns stöd för detta i den nya skollagen och läroplaner, men det skulle behöva förtydligas för att omsättas i praktiken. Det finns ett behov av att i samarbete med barn och unga utveckla lättillgänglig information om barnets rättigheter på internet och i andra sociala medier. Behov finns även att skapa digitala mötesplatser utifrån barns och ungas önskemål och synpunkter. Via befintliga strukturer och kanaler såsom föräldramöten, föräldragrupper och enskilda samtal bör föräldrar få information om barnets rättigheter och ges stöd i sitt föräldraskap. Samverkansformer behöver utvecklas för hur informationen bör förmedlas och informationsmaterial utformas både för personal och föräldrar. Barnombudsmannen har ett uppdrag att ta fram ett material om barnets rättigheter som riktar sig till föräldrar och till blivande föräldrar, vilket delvis kan täcka behovet. Ett önskemål, som inte är nytt, men som behöver upprepas är att initiera obligatorisk undervisning om barnets rättigheter på alla utbildningar, som i den framtida yrkesutövningen innebär möten med barn. Detta önskemål uttrycks också tydligt i faktabladet från Socialdepartementet, Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige. Enligt Högskoleverket finns det skrivningar kopplat till konventionen för bland annat socionomer och lärare. Men även i utbildningar där detta finns inskrivet, beror det sen på lärosäte och kursansvarig lärare hur det presenteras och dessutom är det inte obligatoriska kurser. Vidare finns det ett stort behov av utbildning/fortbildning/kompetensutveckling på alla nivåer för politiker, chefer och medarbetare. Utbildningar behöver samordnas och systematiseras, vara målgruppsanpassade och innehålla konkreta exempel utifrån den egna verksamheten samt beskriva hur kunskapen ska kunna tillämpas i praktiken. Det behövs också fortsatt stöd i arbetet efter utbildning och uppföljning av hur kunskapen omsätts och används. Det finns behov av metodstöd för samverkan mellan olika verksamheter, som till exempel förskola/skola, socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri, ungdomsmottagning och primärvård. Det kan gälla enskilda ärenden, men också gemensamma utbildningar och metodutveckling för att få en samsyn och klargöra roller i det som ska samverkas kring barnets bästa. För att samverkan ska fungera krävs gemensamma mål, att fokusera på resultat, att uppföljningar genomförs kontinuerligt samt en långsiktig finansiering. De goda samverkansmodeller som redan finns och är under utveckling behöver spridas, så att fler kan ta del av hur man kan arbeta med till exempel barn i behov av stöd. Utveckling av indikatorer, som har en tydlig koppling till konventionen och som kan följas på regional och lokal nivå skulle både underlätta och förstärka arbetet. Det vore bra att införliva dessa indikatorer i de uppföljningssystem som finns idag. För att barn ska få en mer jämlik hälso- och sjukvård, förskola/skola och socialtjänst krävs tydligare styrning, stöd och resurser inom dessa områden. Tidiga insatser, som att stödja förskolans roll som viktig arena för att arbeta med att stärka barnets rättigheter 5

6 och främja psykisk hälsa behöver lyftas. Det kan behövas både kompetensutveckling för förskolans personal och översyn av antalet barn per förskollärare. Andra tidiga insatser som är viktiga är att mödra- och barnhälsovård arbetar med metoder som fångar upp och ger stöd till blivande föräldrar och föräldrar som är deprimerade. Det finns redan metoder, som kan användas vid utbildning av personal. Dessa metoder behöver spridas och kontinuerligt följas upp. Depressionssjukdomar kostar mycket för samhället, föräldrarna och det enskilda barnet. För ett framgångsrikt arbete krävs ett långsiktigt perspektiv och ett, planerat utvecklingsarbete kring alla barn - i samverkan Det finns en efterfrågan kring utveckling av lättanvända barnchecklistor och barnkonsekvensanalyser för att användas vid beslut och åtgärder, samt vägledning och system för att kunna använda sig av dem. Det finns idag både barnchecklistor och barnkonsekvensanalyser, som har använts i olika verksamheter, men de flesta har ansetts för svåra eller för tidskrävande att använda. De flesta som har använt dessa verktyg har inte heller fått utbildning och vägledning i hur de kan användas, vilken nytta de ger och hur de ska anpassas till verksamheten. Föreliggande kartläggning är ett viktigt underlag inför det fortsatta arbetet med Överenskommelsen. Kartläggningen visar på flera förslag och åtgärder från kommuner och landsting som syftar till att stärka barnets rättigheter. Dessa förslag och åtgärder kommer närmare att analyseras med målsättningen att omsättas i praktiskt arbete i kommunala verksamheter som rör barn. 6

7 Inledning Riksdagen har den 1 december 2010 godkänt den strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige som regeringen föreslagit i sin proposition (prop.2009/10:232, bet.2010/11: SoU3,rskr.2010/11:35). Regeringen presenterar flera initiativ i propositionen. Ett av dessa är en överenskommelse mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), som syftar till att intensifiera och utveckla arbetet med barnets rättigheter utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter (konventionen) i verksamheter inom kommun, region och landsting. Överenskommelsen består av flera steg. SKL ska, i samråd med Barnombudsmannen (BO), inledningsvis genomföra en kartläggning för att få kunskap om behov och efterfrågan avseende fortbildning och andra stödinsatser som behövs för att utveckla arbetet med barnens rättigheter utifrån konventionen. Utifrån kartläggningen ska en handlingsplan tas fram med stödjande åtgärder för landsting, regioner och kommuner. Efter samråd ska åtgärder i handlingsplanen genomföras och därefter följas upp. Överenskommelsen gäller I föreliggande rapport om kartläggningen har vi valt att göra avgränsningar i landstings och kommuners ansvarsområden och lagt fokus på förskola/skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård. Syfte Att samla kunskap om behov och efterfrågan av fortbildning och andra stödinsatser som landsting, regioner och kommuner har för att intensifiera och utveckla arbetet med barnets rättigheter i sina verksamheter. Organisation Styrgrupp I styrgruppen ingår Kristina Reinholdsson, Socialdepartementet, Fredrik Malmberg, BO och Marianne Granath, SKL. Adjungerade är Anna Holmqvist, Socialdepartementet, Thomas Rostock och Ludmilla von Zweigbergk, SKL. Gruppen har haft tre möten under hösten Arbetsgrupp I arbetsgruppen ingår Monica Gustafsson Wallin, Landstinget Sörmland Ingela Sjöberg, Kommunförbundet Skåne, Cecilia Ljung, Partnerskapet för barnkonventionens genomförande i kommunen, Hanne Simonsen, BO, Thomas Rostock 7

8 och Ludmilla von Zweigbergk (projektledare), båda från SKL. Arbetsgruppen har haft två möten under hösten Mellan möten och inför slutskrivningar har analysarbetet företrädesvis skett via e-post och telefonkontakter. 8

9 Genomförande av kartläggningen Styrgruppen beslutade att de verksamhetsområden som kartläggningen kommer att beröra är hälso- och sjukvård, förskola/skola och socialtjänst. Skälet till detta urval var att dessa verksamheter i stor utsträckning möter barn (framför allt gör förskola och skola det). Områdena speglar också huvudmännen kommun, landsting och region. Vissa avgränsningar inom dessa områden har genomförts på grund av den begränsade tiden för kartläggningen. Kontakter har tagits med sakkunniga inom barnrättsområdet. Möten har genomförts med strategiska personer inom bland annat SKL och BO. En genomgång och sammanställning har gjorts av tidigare ( ) undersökningar och kartläggningar om behov och stöd kring tillämpning av konventionen om barnets rättigheter, som berör landsting, region och kommun inom områden hälso- och sjukvård, förskola/skola och socialtjänst. Metoderna som använts för att få fram underlag från de utvalda områdena i kartläggningen har varit workshops, gruppdiskussioner och intervjuer. Fokus har varit att identifiera behov av fortbildning samt behov av stödinsatser för att stärka barnets rättigheter. Diskussionerna har utgått från principerna i strategin. Ett faktablad om Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige har delats ut vid varje tillfälle 1. De nio principerna i strategin: Princip 1: All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen. Princip 2: Barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sammanhang. Princip 3: Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som berör dem. Princip 4: Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad det innebär i praktiken. Princip 5: Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap. Princip 6: Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter Princip 7: Aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan. Princip 8: Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn. Princip 9: Beslut och åtgärder som rör barn ska följas upp och utvärderas utifrån ett barnrättsperspektiv

10 Frågorna i kartläggningen Frågorna har utformats utifrån de nio principerna i strategin för att stärka barnets rättigheter i Sverige. Vid intervjuerna använde SKL alltid två grundfrågor som sedan kompletterades med specifika frågor rörande principerna och det sakområde som diskuteras. Grundfrågorna, som är gemensamma för alla workshops, gruppdiskussioner och intervjuer, var: Vilka behov av fortbildning och andra stödinsatser behövs inom målgruppens verksamhetsområde för att utveckla arbetet med att stärka barns rättigheter? Vilka förutsättningar krävs för att genomföra insatserna? Målgrupper för kartläggningen Urvalet av målgrupper för kartläggningen grundar sig på följande kriterier: - nätverk som har ett brett verksamhetsområde (till exempel Modellområdesprojektet som täcker primärvård, BUP, förskola/skola, skolhälsovård, socialtjänst), - nätverk med en strategisk roll (ledning, beslut) i kommuner och landsting, - experter och särskilda projekt inom området Med svaren från intervjuerna som grund har SKL, BO och arbetsgruppen i samråd analyserat behoven och dragit ett antal slutsatser. Förklaring av olika verktyg för att tillämpa barnkonventionen, som förekommer i rapporten, finns i bilaga 1. 10

11 Resultat Resultatdelen innehåller tidigare kartläggningar och undersökningar. Därefter följer de resultat som framkommit i intervjuer, gruppdiskussioner och workshops utifrån de tre områdena hälso- och sjukvård, förskola/skola och socialtjänst. Varje område avslutas med analys, slutsatser och kommentarer. I intervjuerna och gruppdiskussionerna framkom även synpunkter på vad den nationella nivån skulle kunna bidra med. Denna del kommer efter de tre områdena, som kartläggning har haft fokus på. Tidigare kartläggningar och undersökningar I arbetet med kartläggningen har fokus lagts på relevanta dokument och undersökningar, framför allt från perioden Resultaten kommer från forskning och utvecklingsprojekt som bedrivits vid högskola/universitet, via intresseorganisationer samt offentlig förvaltning. Här följer en kort redovisning av implikationer från desamma som har betydelse för den samlade analysen. Forskning om implementering av konventionen i offentlig verksamhet Under åren bedrevs forskning om hur Sverige implementerat konventionen i avhandlingen Folkrätt barn - Statligt ansvar, regionalt lärande från Stockholms universitet. Syftet med undersökningen var dels att ta reda på vilka steg Sverige tagit på nationell nivå och hur det har påverkat implementeringen i Sverige, dels analysera lärande om konventionen inom offentlig verksamhet. Undersökningsobjekt var Landstinget Sörmland. Författaren Elizabeth Englundh visar i resultatet att den regionala och lokala nivån behöver statliga initiativ och direktiv med konventionen som utgångspunkt. Hon konstaterar att det inte finns någon enhetlig tolkning av artiklarna eller metod för implementering. När det enligt henne finns en underliggande tro att Sverige redan genomfört barnrättigheterna (i synnerhet i de verksamheter som riktar sig till barn) är det än viktigare att staten visar vägen så att den röda tråden blir möjlig att följa från FN till regional nivå. Särskilt utbildade barnkonventionspiloter i verksamheterna i Landstinget Sörmland uttrycker även att det är viktigt att konventionen finns med i de kontrakt som verksamheterna skriver. En annan viktig parallell mellan statlig och regional nivå enligt Englundh är, att arbetet med konventionen sällan efterfrågas högre upp i organisationerna. Detta kan därför enligt författaren undergräva allt arbete. Frågan många i verksamheterna ställer sig är, varför de ska genomföra rättigheterna, när arbetet inte efterfrågas av den politiska ledningen. 11

12 I undersökningen påpekar dessutom FN-kommittén för barnets rättigheter vikten av att konventionen synliggörs i det vardagliga arbetet, i regionala och policydokument och i handlingsplaner. Här är det också centralt att konventionen finns med i budgetdokumentet som är ett incitament för organisationens inre arbete. Vidare understryker avhandlingen vikten av att organisationen på alla nivåer känner till konventionen och hur den kan tillämpas för att den ska kunna synliggöras i hela verksamhetens arbete 2. Utvecklingsprojektet Trygga barn och unga inom hälso- och sjukvård Utvecklingsprojektet Trygga barn och unga inom hälso- och sjukvård, som presenteras i antologin Barns och Ungas rätt i vården från 2010, visar att barnkompetensen behöver utvecklas i primärvården. I begreppet barnkompetens inryms vårdpersonalens förmåga att kunna kommunicera med barn och deras föräldrar och en tilltro till att barnet själv kan beskriva sin situation och sina besvär. Att ha barnkompetens innebär en insikt om att barn i alla åldrar ska vara med i utformningen av sin vård. Praktiska tips finns om hur man kan öka barnkompetensen genom fortbildning och handledning av personal 3. Primärvårdens roll för barns och ungdomars psykiska hälsa Centrum för Allmänmedicin (CeFAM) i Stockholm har 2010 genomfört en kartläggning inom primärvården i Stockholm, som visade att en stor del av primärvårdspersonalen ansåg att arbetet med barn och ungdomars psykiska hälsa inte ingick i deras uppdrag. De flesta trodde att patientkategorin togs om hand av någon annan. Kartläggningen visade också att primärvårdspersonalen ansåg att en förutsättning för att kunna arbeta med barn och ungdomar med psykisk ohälsa var att förbättra kompetensen, samverka med olika yrkeskategorier i primärvården, samarbeta med specialistenheter som barnoch ungdomspsykiatrin, öka personalresurser samt att förändra de ekonomiska ersättningssystemen. Om detta genomförs kan dessa barn och ungdomar få en ökad möjlighet till vård på lika villkor. I det fortsatta arbetet genomfördes skräddarsydda utbildningar för primärvårdspersonal av ett team från CeFAM bestående av arbetsterapeut, dietist, distriktsläkare, distriktssköterska, kurator, psykolog och sjukgymnast 4. Ungas inflytande i skolan I projektet Inflytande i skolan mer än en möjlighet! fann man fyra områden som berör elevers förutsättningar att utöva inflytande i skolan: att ta emot frågor, sprida information, samråda och bedriva kvalitetsarbete. Bakom projektet står Elevrörelsens förlag i samarbete med Lärarförbundet skolledarförening, Lärarnas riksförbund, Sveriges skolledarförbund, SKL, Sveriges elevråds centralorganisation SECO och Sveriges elevråd SVEA. I projektet, som också utmynnat i en bok, beskrivs olika metoder och tips på hur skolan kan arbeta med dessa områden. Ett exempel är att det viktigaste när man tar emot frågor 2 Englundh E. Folkrätt för barn som pedagogiskt åtagande. Statligt ansvar regionalt lärande? Doktorsavhandling i pedagogik vid Stockholms universitet 2008:143 3 Stiftelsen Allmänna Barnhuset. Barns och Ungas rätt i vården. 2010:3. 4 Primärvårdens team för fortbildning om barn och ungdomars psykiska hälsa, CeFAM, slutrapport

13 är att man alltid försöker ge ett svar. Ett annat är att man måste lyssna, ta in och överväga, men också fatta ett beslut och sedan meddela och motivera det. Projektet visade även att informationsarbetet i skolan behöver följas upp och utvärderas. Om man väljer att samråda med representanter för klasserna, och inte direkt med klasserna, är det viktigt att kunna motivera det. Det är alltid viktigt att få igång en diskussion på skolan om de resultat som uppkommit genom skolans undersökningar 5. Kartläggning av hur konventionen tillämpas utifrån vårdpersonals perspektiv En kartläggning genomfördes 2009 bland vårdpersonalen på Sachsska Barnsjukhuset i Stockholm, Barn- och ungdomscentrum samt Barn- och ungdomshabiliteringen i Malmö, genom en webbaserad enkät för att ta reda på hur konventionen tillämpas. Svaren genomsyrades av ett barnperspektiv, även om vårdpersonalen inte alltid nämnde konventionen. Majoriteten uppgav att när de besvarade enkäten började de reflektera över hur de arbetade. Vanliga tankar, som beskrevs både skriftligt i enkäten och muntligt vid återkopplingen av resultaten, var att de funderade över vad de är bra på och vad de kan utveckla, till exempel att bli ännu bättre på att lyssna och tolka barnets signaler och göra det mer delaktigt. Författarens slutsats är att dessa resonemang och tankar kan bli en utmärkt start för reflektion och fortsatt utveckling av konventionens tillämpning i verksamheten 6. Att hjälpa barn i tid är klok samhällsekonomi Det är nödvändigt att ha starka argument för att kunna hävda utrymme för förebyggande arbete också i kärva tider. Det framgår av en rapport NU Inte senare! Om hur vi hjälper barn i tid och om klok samhällsekonomi från Författaren poängterar också att politiker och chefer behöver bättre beslutsunderlag för att kunna fatta kloka långsiktiga beslut kopplat till barnets bästa. Rapporten speglar den process som pågår runt om i landet kring utveckling av samverkansmodeller 7. Kunskapsöversikt avseende delaktighet för barn och ungdomar med funktionsnedsättning I en systematisk kunskapsöversikt avseende delaktighet för barn och ungdomar med funktionsnedsättning i mötet med samhällets stödsystem är genomförd. Studierna visar att det sällan är enbart en faktor som är avgörande för hur och i vilken utsträckning barnet har möjlighet att vara delaktig. Det är ett mönster av olika incitament som främjar eller försvårar barns delaktighet. I implementeringen av barnkonventionen behöver barns delaktighet i habiliterande aktiviteter utvecklas. Det ställer krav på systematisk implementering och långsiktighet 8. 5 Inflytande för elever. En handbok för rektorer och lärare. Allmänna Arvsfonden, Elevrörelsens förlag, von Zweigbergk L. Hur tillämpas Barnkonventionen inom vård riktad till barn? Ett utvecklingsarbete för barns bästa. Karolinska Institutets folkhälsoakademi 2009:16 7 NU-inte senare! Om hur vi hjälper barn i tid och om klok samhällsekonomi. Britt Lundborg. Stiftelsen Allmänna Barnhuset. 2009:3 8 Stenhammar A-M. Lyssna på mig! Barn och ungdomar med funktionsnedsättningar vill vara delaktiga i möten med samhällets stödsystem

14 Bra beslut för barn I rapporten Bra beslut för barn har Rädda Barnen undersökt hur långt Sverige har kommit i genomförandet av de strukturer, administrativa rutiner och institutioner som FN:s barnrättskommitté identifierat som grundläggande för att barnkonventionen ska kunna uppfyllas. Rapporten, finns från februari 2011 på hemsidan 9 och där finns även liknande rapporter från fem andra europeiska länder samt från EU:s institutioner. Här följer några av de rekommendationer som Rädda Barnen ger till regering, landsting och kommuner i Sverige: - I syfte att förbereda inkorporering av konventionen i svensk lagstiftning, bör regeringen snarast initiera den utlovade kartläggningen av hur svensk lagstiftning överensstämmer med konventionen. - SKL bör se till att barn och unga är med i utformandet av den handlingsplan för barnets rättigheter som ska tas fram. - Se till att de indikatorer som nu utvecklas av BO och Statistiska Centralbyrån har en tydlig utgångspunkt i konventionen samt speglar situation på lokal och regional nivå. - Användbara modeller för att synliggöra barn i budgetar behöver utvecklas på nationell och lokal nivå. - BO bör se till att det finns aktuellt informationsmaterial av hög kvalitet om barns rättigheter för alla relevanta målgrupper. Kunskapsöversikt av tidigare kartläggningar sammanställd av SKL En kunskapsöversikt har genomförts med utgångspunkt i rapporter från BO, Statens folkhälsoinstitut, Skolverket, Socialstyrelsen, Ungdomsstyrelsen och SKL (se en mer utförlig beskrivning i Kunskapssammanställning bilaga 2). Utifrån kunskapsöversikten har ett antal faktorer identifierats som anses vara viktiga förutsättningar för om kommuner och landsting ska kunna tillämpa barnkonventionen i sina verksamheter. Dessa är: - Ledningen på alla nivåer behöver ge sitt entydiga stöd och engagemang för arbetet som också behöver utgå från befintliga arbetsprocesser. - Kompetenshöjande insatser behövs i såväl grundutbildningar som fortbildningar för berörda yrkesgrupper och beslutsfattare. - Arbetet med barnkonsekvensanalyser bör stärkas och barnperspektivet bör ingå i centrala styrdokument. - Kvantitativa och kvalitativa verktyg måste skapas för att kunna mäta barnrättsperspektiv och barnperspektiv i verksamheterna. - Ekonomiska och personella resurser måste stärkas. - Uppföljning och utvärdering behöver ingå som naturliga delar i arbetet. - Mer fokus bör finnas på metodutveckling, exempelvis stärka arbetet med BBIC (Barns Behov I Centrum) inom socialtjänsten. - Utvecklade metoder som exempelvis Nöjt Barn Index behöver användas i arbetet. - Barns eget perspektiv behöver tydligare efterfrågas, inhämtas, beaktas och skrivas in i allt arbete. - Samverkan inom och mellan verksamheter måste stärkas

15 Resultat från intervjuer, gruppdiskussioner och workshops Resultaten som följer är baserade på intervjuer, gruppdiskussioner och workshops samt skriftliga svar med representanter från hälso- och sjukvård, förskola/skola och socialtjänst. Vid varje tillfälle har överenskommelsen mellan regeringen och SKL presenterats och faktabladet om strategin bifogats 10. Resultaten av dessa intervjuer, gruppdiskussioner och workshops är indelade efter respektive område: hälso- och sjukvård, förskola/skola och socialtjänst. Varje område har en kort inledning, där aktörer redogör för vilka insatser och förutsättningar som behövs för att stärka barnets rättigheter. Svaren har kategoriserats utifrån behov av insatser och förutsättningar som efterfrågas såväl organisatoriskt som utifrån de nio principerna. En tabell med vilka målgrupper som är berörda och kunskap/stöd som behövs finns efter varje princip. Efter varje område kommer en avslutande analys, slutsatser och kommentarer. Många av dem som har intervjuats under kartläggningen har haft synpunkter på vilket behov av stöd som behövs från de nationella aktörerna. Dessa har samlats under rubriken Nationella aktörer i slutet av dokumentet. Analysarbetet har genomförts genom att arbetsgruppen först har läst igenom alla svar utifrån strukturella/organisatoriska behov och förutsättningar. Svaren har sedan förts in i en matris utifrån varje princip, där berörda beslutsfattare/yrkesgrupper, sammanhang/situation och behov av kunskap/stöd redovisas. Om det finns uppgift har även nuvarande stöd tagits med. Arbetsgruppen har därefter gjort en analys och kommit fram till följande slutsatser uppdelade i underrubriker, strukturella/organisatoriska behov och förutsättningar med utgångspunkt i varje princip

16 Hälso- och sjukvård Inledning Beslutsfattare och personal som har medverkat i intervjuer, gruppdiskussioner och workshops eller bidragit med skriftliga svar: handläggare på BO och SKL, landstingspolitiker, tjänstemän och chefer på förvaltningar inom landsting och region, personal inom mödrahälsovård, barnhälsovård, ungdomsmottagning, barn- och ungdomspsykiatri och habilitering, primärvård, personal inom vuxensjukvård som neurologi, onkologi och rehabilitering samt projektledare/medarbetare för projekt inom området. För en mer utförlig beskrivning av grupperna, vilka frågor och principer som har tagits upp, se bilaga 3. I resultatet av svaren återges det som har framkommit under intervjuer, gruppdiskussioner och workshops samt skriftliga svar. I vissa fall efterfrågas stöd som redan finns, men som de intervjuade inte känner till eller så tycker de att detta stöd inte är tillräckligt. Behov av strukturella/organisatoriska insatser/förutsättningar Ytterligare insatser och förutsättningar krävs kring organisation, styrdokument, mandat, ekonomi och samverkan för att få in barnperspektivet i hälso- och sjukvården. Många intervjuade uppfattar en viss pilot/projekttrötthet i hälso- och sjukvårdsorganisationerna och ser ett behov av att i stället integrera konventionen om barnets rättigheter i ordinarie verksamhet. I gruppdiskussionerna framkom också att den politiska beslutsamheten är oerhört viktig för att få genomslag för barnrättsfrågor. När beslut tas i landstingsstyrelse och fullmäktige får frågan hög prioritet och blir därmed intressant även för landstingets revisorer. Nästa steg är att se till att det sker en attitydförändring på alla nivåer, att detta är en viktig fråga. Erfarenheter från ett landsting säger att, de viktigaste framgångsfaktorerna är att arbetet utgår från och fokuserar på rättighetsaspekter, folkrätt för barn, snarare än att vara en specifik barnfråga. Landstingen behöver en övergripande handlingsplan för tillämpning av konventionen, som ska var ett underlag för att skriva handlingsplaner på förvaltnings- /verksamhetsnivå. En grundläggande förutsättning för landstingen är att det finns ett tydligt system vad gäller ansvar, samordning och utveckling av barnrättsfrågorna. Det behövs en central befattning, som har uppdrag att följa och utveckla barnrättsfrågorna till stöd för såväl politiker som profession. Önskvärt vore att ha barnombud i varje verksamhet, som bevakar och tillgodoser barnperspektiv och barnrättsperspektiv, precis som skyddsombud och miljöombud. Behov av insatser och stöd utifrån de nio principerna Under varje princip speglas resultatet av svaren. För att se vilka målgrupper som är berörda, sammanhang/situation, om det finns uppgift om vilket stöd som finns idag och ytterligare kunskap/stöd som behövs, se tabell under varje princip. Princip 1: All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen Ledningen måste ge mandat till hälso- och sjukvårdens verksamheter att arbeta med stöd till barn som är anhöriga och skjuta till resurser för utveckling av rutiner och stödinsatser till dessa barn. Detta måste också följas upp med någon form av 16

17 kvalitetsredovisning. För att verksamheterna ska kunna följa tillägget i Hälso- och sjukvårdslagen om stöd till barn som anhörig behövs rutiner för hur och när barn behöver stöd som anhörig. Checklistor för vårdpersonal kan vara ett sätt att uppmärksamma och dokumentera när barn som anhörig får information om sin förälders sjukdom, funktionshinder och om andra stödåtgärder genomförs. Barn och ungdomar som deltog i konferensen Om vi får bestämma! så vill barn och unga förbättra den psykiska hälsan hade synpunkter på att barn till psykiskt sjuka sällan informeras, trots att sjukdom och behandling ofta påverkar barnen. De tycker att bättre information bör ges av personalen och anpassas efter barnets ålder. Dessutom bör också utbildningsinsatser genomföras för vårdpersonal för att lyfta frågan och få kunskap om att barn som anhörig har rätt till information och stöd. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper Tjänstemän i beställarorganisation, vårdpersonal inom vuxenpsykiatrin, primärvård, missbruksvård, rehabilitering, neurologi, onkologi och berörd somatisk vård samt BUP Sammanhang/ situationer där kunskap behövs Information och stöd till barn som anhörig enligt tillägget i Hälso- och sjukvårdslagen samt samverkan med BUP, socialtjänst och förskola/skola. Status idag. Om uppgift finns Några landsting/regioner har börjat arbeta med detta framför allt vuxenpsykiatrin i Skåne och Västerbotten. Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling Stöd till utveckling av rutiner och vägledning för hur och när barn som anhörig behöver stöd, samt utbildningsinsatser för vårdpersonalen. Princip 2: Barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sammanhang För att barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras måste region/landsting arbeta aktivt med värdegrund, det vill säga hur man ser på och bemöter varje enskilt barn. Varje möte bör kvalitetssäkras utifrån denna värdegrund. Detta kräver i sin tur en organisation som stödjer värdegrunden, såsom Barnahus, familjecentraler och sammanhållna vårdkedjor. Hälso- och sjukvårdsverksamheter bör också bli bättre på att lyssna på barn och tolka barns signaler. Ett konkret exempel är att låta unga patienter få möjlighet att ställa frågor kring till exempel sin egen behandling. Barn har även rätt att säga nej till en behandling. Det behövs utbildningsinsatser för personal i hur man samtalar med barn, etik och förhållningssätt i möten med barn. En av de viktigaste uppgifterna för verksamheter inom landstinget som rör barnrätt är att ha tillräcklig kunskap om och beredskap för att agera, om man misstänker att barn far illa eller att barnet/föräldern behöver stöd. Personal behöver vara trygg i sin kunskap hur de ska agera och vem som bör ingripa. De bör till exempel ha kännedom om socialtjänstens roll vid en anmälan men också hur den kan involveras för ett förebyggande arbete. Således bör det skapas en god samverkan kring individen såväl inom organisationen som utanför densamma. För att upptäcka och kunna ge, barn som riskerar att fara illa, stöd behövs utbildning/fortbildning av vårdpersonal. Barnolycksfall bör uppmärksammas redan på akuten, om det kan finnas misstanke om att barnet farit illa, och direkt sätta in rätt stöd och insatser från vårdpersonalens sida. Att också ta fram rutiner för vården för hur barn i riskzonen ska identifieras är viktigt, att till exempel fråga misshandlade kvinnor och män som kommer till akuten om de har barn för att kunna sätta in stöd och insatser till 17

18 barnet. Aktuell forskning visar att utbildningsbehovet är stort kring misshandlade och vanvårdade barn 11. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper Vårdpersonal inom BVC, barnsjukvård, BUP, habilitering och primärvård samt tandläkare Vårdpersonal på barnakut och vuxenakut Sammanhang/ situationer där kunskap behövs Hur agera när misstanke om att barnet far illa eller när barnet/föräldern behöver stöd Barnolycksfall Status idag. Om uppgift finns Vissa landsting, som Sörmland har utarbetat ett material för anmälningsplikt. Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling Utbildning i barn som far illa. Kunskap och stöd hur personal upptäcker och hanterar misstanke om barn som far illa. Göra mätningar årligen på antal anmälningar. Utbildning om barn som far illa. Kunskap och stöd hur personal upptäcker och hanterar misstanke om barn som far illa. Vårdpersonal på vuxenakuten Vårdpersonal, chefer Misshandlad kvinna/man som har barn I samtal med barn, vårdkedjor Metodstöd har utvecklats i tre kommuner, kommer att presenteras i feb 2011 Utveckla rutiner för att fråga om de har barn, om de har det, utveckla rutiner för hur barnen ska få stöd. Utbildnings-/fortbildningsinsatser utifrån vilken erfarenhet kring hur man samtalar med barn och etik, kopplat till värdegrund. Princip 3: Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som berör dem. Att stärka barns rättigheter omfattar alla barns rätt att uttrycka sina åsikter. Detta är en stor utmaning inte bara för personal i verksamheterna utan även för beslutsfattare som politiker och chefer. Många upplever att det finns ett intresse från politiker och tjänstemän att göra barn och ungdomar mer delaktiga i de frågor som berör dem. För att barn ska kunna uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem krävs mötesplatser där barn kan träffa politiker. Metoder bör utvecklas för att barn ska bli delaktiga i sin behandlingsplan. I samtal med barn är det viktigt att barnet alltid ska vara huvudpersonen och föräldern den som komplettera. Personal i alla verksamheter bör vara medvetna om barnets rättigheter i varje samtal med och om barn, men också om vad barns rättigheter innebär i praktiken. Deras delaktighet kan öka genom att de får vara med och skriva under papperet om övergången från BVC till skolhälsovården vid fem års ålder och att läkaren då förklarar vad detta innebär och vad händer. Genom att lyssna till vad barn och unga tycker om vården kan man använda det i verksamhetens kompetensutveckling. Nya utvärderingsverktyg, där barnen blir tillfrågade, behöver utvecklas för alla verksamheter. För att få in barns synpunkter i olika åldrar på ett systematiskt sätt kan metoder som fokusgrupper, referensgrupper och barnpanel vara lämpliga. Barnanpassade enkäter, som barn själva varit med att utforma, skulle också kunna användas för att lyssna in barns och ungdomars synpunkter på verksamheten. Brukarnöjdhetsenkäter, som barn besvarar efter sitt besök, kan vara ett sätt. 11 Mårtensson T, Janson S. Få blivande barnläkare utbildas om barnmisshandel. Största utbildningsbristerna på landets stora barnkliniker, visar nationell enkät. Läkartidningen, 2010, 35 (107):

19 Forum för hur barn och unga ska få säga sin mening och vara delaktiga behöver dock utvecklas. Samverkansformer för olika verksamheter för att ta del av barns och ungdomars erfarenheter och kunskaper som brukare och anhörig måste tas fram. Slutsatser från projektet Egen växtkraft har undersökt hur barn och unga med funktionsnedsättning kan få mer att säga till om vid sina möten med samhällsstödet och ser hur de vill vara mer delaktiga i processer som berör dem, att de har förmåga att reflektera över sig själva och situationer, men också att de behöver sina föräldrar för att kunna vara delaktiga i planerings- och beslutsprocesser. Viktiga förutsättningar för att dessa slutsatser ska kunna genomföras är att det finns tid i mötet med personal och feedback i detta arbete samt flexibla och lustfyllda metoder så att barnet kan komma till tals. Ett illustrativt exempel på hur man kan arbeta för barns delaktighet är den engelska hemsidan 12 som utarbetats mellan vuxna och barn gemensamt. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper Politiker, tjänstemän, chefer, vårdpersonal inom BVC, barnsjukvård, BUP, habilitering, ungdomsmottagning, primärvård och vuxensjukvård Tjänstemän, vårdpersonal inom BVC, barnsjukvård, BUP och primärvård Vårdpersonal inom barnsjukvård, BUP, habilitering och primärvård Sammanhang/ situationer där kunskap behövs I samtal med barn angående sin egen vård och barn som anhörig Brukarnöjdhet I samtal med barn med funktionsnedsättning Status idag. Om uppgift finns De flesta enkäter om vården besvaras av föräldrar, vissa besvaras av tonåringar Politiker Mötesplats Ungdomsrådslag finns, men det krävs bra organisation för att de ska överleva. Informatörer, tjänstemän Hemsida Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling Utveckla metoder/former för hur barn och unga ska få komma till tals och bli delaktiga i t ex sin behandlingsplan och få möjlighet att uttrycka sin åsikt när anhörig har fysisk/psykisk funktionsnedsättning Insatserna ska följas upp. Utveckla enkäter och utvärderingsverktyg anpassade efter ålder, som barn och unga själva besvarar. Utveckla flexibla och lustfyllda metoder så att barnet kan komma till tals Utveckla mötesplatser där barn kan träffa politiker och ha en dialog. Utveckla strategier för återkoppling efter dialog. Utveckla en hemsida tillsammans med barn där barn kan uttrycka sina åsikter Princip 4: Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad det innebär i praktiken. Kunskap till barn om vilka rättigheter de har, skulle kunna förmedlas både i det enskilda samtalet med barnet och genom barnstödsutbildningar för barn i grupp liknande föräldrastödsutbildningar. Bra, lättillgänglig information om barnets rättigheter på Internet är också en god informationskanal. Därutöver kan även skriftlig information riktad till barn behövas, dels om deras rättigheter, dels praktisk information om vart de kan vända sig, om de inte mår bra och inte är nöjda med vården. För att barn med funktionsnedsättning ska kunna vara delaktiga i beslut som rör dem behöver även de få information om sina rättigheter, till exempel mig-själv -kunskap om sin funktionsnedsättning och information om de verksamheter barnet möter

20 Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper Vårdpersonal inom BVC, barnsjukvård, BUP, habilitering och primärvård Sammanhang/ situationer där kunskap behövs I samtal med barn om deras rättigheter utifrån deras nivå Status idag. Om uppgift finns Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling Utveckla metoder för att förmedla barns rättigheter. Utveckla lättillgänglig information om barnets rättigheter på internet. Informatörer, tjänstemän Personal vid habilitering, BUP och barnsjukvård Hemsida Samtal med barn med funktionsnedsättning Utveckla en hemsida där barn kan få reda på sina rättigheter och var de kan vända sig när de behöver stöd och hjälp. Utveckla metoder för att ge information till barnet om sina rättigheter, migsjälv-kunskap om sin funktionsnedsättning och information om verksamheten. Princip 5: Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap. Både i föräldragrupper och i enskilda samtal ska föräldrar få kunskap om sitt barns rättigheter och få stöd i sitt föräldraskap. En viktig förutsättning är att personalen har barnkompetens och kan ge föräldrarna stöd i att stärka sitt barns rättigheter. Material behöver utvecklas för att informera föräldrar och barn om barnets rättigheter. En användbar sagobok är Trasiga Tanden, Ledsna Hjärtat, Brutna Benet och Arga Armen behöver hjälp, som finns i Stockholms läns landsting och i Landstinget Sörmland. Hittills finns den dock bara på svenska, men önskemål finns att översätta den till flera språk. Det finns också önskemål om att utveckla ytterligare böcker, till exempel en pekbok om barns rättigheter. Berörda beslutsfattare och yrkesgrupper Personal inom primärvården Personal inom BVC, barnsjukvård tandvård och primärvård BVC Sammanhang/ situationer där kunskap behövs I samtal med föräldrar och barn, förberedelser inför provtagning informationsmaterial Föräldrautbildningar och i enskilda samtal Status idag. Om uppgift finns Stockholms läns landsting och Landstinget Sörmland har en sagobok på svenska Trasiga tanden, Ledsna Hjärtat, Brutna Benet och Arga Armen behöver hjälp Finns och arbetet är under utveckling Behov av ytterligare stöd, kunskap och metodutveckling Utbildning för att öka barnkompetensen och ge föräldrarna stöd i att stärka sitt barns rättigheter Översättning av nuvarande sagobok på andra språk sprida den till andra landsting. Utveckla en pekbok om barnets rättigheter, gärna på fler språk Stöd i att ge föräldrar information om barnets rättigheter. 20

21 Princip 6: Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter. Utbildningar och fortbildningar om barn och deras rättigheter krävs kontinuerligt på alla olika nivåer, politiker, chefer och medarbetare inom hälso- och sjukvården. Beslutsfattare: utbildning/ kompetensutveckling Många intervjuade anser att kompetensutveckling är en särskilt viktig insats inför arbetet med regeringens nya strategi. En strateg/samordnare skulle kunna ordna riktade utbildningar och ge stöd i ett fortsatt lärande inom organisationen. Det politiska engagemanget kan enligt många stärkas genom utbildningar med konkreta arbetssätt på hur man arbetar utifrån konventionen. Beslutsfattare på olika nivåer i landsting, till exempel landstingsstyrelse, landstingsfullmäktige och chefer, behöver omfattande och kontinuerlig utbildning i barnets rättigheter, kopplat till lagstiftning och tillämpning i den egna rollen och organisationen samt även mycket stöd för att kunna tillämpa kunskaperna. Lika viktigt är att de förstår vilka praktiska förändringar ett större barnrättsfokus ger i arbetet. Särskilt vid en ny mandatperiod är det extra viktigt att nå nya politiker med information och utbildning. Nyckelpersoner är också de politiker och tjänstemän som arbetar med befolkningsinriktat arbete i hälso- och sjukvårdsnämnder och regionsgemensamma arbeten, då dessa beslutar i frågor som sedan omsätts i såväl hälso- och sjukvård som i samarbete med kommuner. Med ett ökat fokus på barnrättsfrågor måste beslutsfattare också kunna följa upp arbetet i efterhand. Några aktörer i kartläggningen lyfter också fram vikten av hur den egna uppfattningen hos yrkesverksamma kring barns rättigheter påverkar möjligheten att följa konventionen. Barnfrågan skulle kunna ses i ett folkrättsperspektiv, att frågor om barnrätt påverkar synsätt på begrepp som medborgare, patient och anhörig. Från materialet med aktörerna framkommer också att beslutsfattare behöver kunskap och stöd om att det är möjligt att arbeta med barnrättsfrågor inom ramen för de reguljära uppdragen. Lagar och riktlinjer, policydokument samt koppling till den konkreta tillämpningen gällande beslutsprocesser, prioriteringar och resurser visar vägen för hur verksamheter kan arbeta med barnkonventionen. En förutsättning för att beslutsfattare ska få kunskap är att det finns ett mandat för frågan, som ger ett uppdrag som i sin tur kan skapa ett intresse. Ett konkret förslag var att utse politiska barnkonventionspiloter som draghjälp i arbetet. Personal: utbildning/fortbildning/kompetensutveckling Aktörer i kartläggningen anser att personal inom hälso- och sjukvården ska vara medvetna om barnrättskonventionens innehåll och vilken påverkan den bör ha i deras yrkesutövning. För att uppnå det målet, måste det finnas ett stödsystem i varje landsting, vilket ska utgå från den centrala samordningen. Genom utbildning av personal, kunskapsstöd i vardagen och regelbunden revidering av verksamheter utifrån konventionen kan barnperspektiven tas till vara. Hur man beaktar konventionen ska årligen framgå ur klinikers och verksamheters årsberättelser. Vilka professioner behöver utbildas i hälso- och sjukvården? Många anser att de flesta personalgrupper i landstingens verksamheter behöver kontinuerlig utbildning i barnrättsfrågor, alltifrån tjänstemän som beställare av hälso- och sjukvård till operativa verksamheter som läkare och annan sjukvårdspersonal till växeltelefonister som kan hjälpa barn och unga som ringer. Alla behöver grund- och vidareutbildningar i barnkompetens, vid bemötande och samtal med barn och unga, uppger flera aktörer. Utbildning bör enligt någon av de intervjuade ges kontinuerligt i hemlänen och läggas upp efter konkreta tillämpbara exempel, anpassade efter verksamhetsområdet så att de kan omsättas direkt i praktiken. Utbildningar skulle kunna arrangeras vid 21

22 nyanställningar och som återkommande inslag i andra utbildningar, erfarenhetsutbyten och utvecklingsarbeten. Att dessutom ge bra informationsinsatser med material, nyhetsbrev och webbplats tillsammans med utbildningsinsatser blir viktiga delar i ett verkligt processarbete. Kunskap från fortbildning bör också anpassas, struktureras och systematiseras till rutiner i verksamheterna, och föras vidare i dialoger och verksamhetsplaner. Det måste också finnas beredskap för att olika avdelningar och enheter har kommit olika långt med att arbeta med frågan och att utbildningen därför behöver anpassas till skilda kunskapsnivåer. En aktör anser också att man kan tänka sig en medveten kommunikationsplan, som är ett arbetsdokument utifrån barnrättsstrategin. För att ytterligare skärpa till uppföljningen kan utbildningsfrågan uppges som ett obligatoriskt nyckeltal. Utsedda personer på varje arbetsplats, som är mer kunniga, skulle kunna ta ansvar för att sprida ny information och kunskap. Några lyfter också fram betydelsen av att följa upp utbildningsinsatserna och hur kunskaperna används samt vilka konsekvenser det blir om landstingen inte följer konventionen. Ett tydligt ansvar ligger därför på verksamhetschefen som har uppdraget att se till att frågorna hålls aktuella, till exempel genom särskilda barnombud eller barnkonventionspiloter. Dessa funktioner behöver återkommande påfyllning för att förmå driva arbetet över tid, gärna i form av erfarenhetsutbyte och praktiska exempel från närliggande verksamheter. Personal kan även behöva utbildning för att möta barn/unga i olika åldrar. Flertalet behöver också större kunskap för att på ett bra sätt kunna möta/hantera olika typer av riktade föräldragrupper, till exempel en särskild utbildning för föräldrar med barn som har stora svårigheter/funktionsnedsättningar. Landstingets personal möter även barn/unga och föräldrar som vänder sig till hälso- och sjukvården med symptom/ohälsa som förklaras av psykosociala faktorer. För att denna målgrupp ska kunna mötas adekvat behöver personal både ha kunskap om symptom och hur dessa kan behandlas, oavsett om insatser ska ske inom landsting eller kommun. De yrkesgrupper som har direktkontakt med föräldrar och barn måste stärkas, både genom kompetenshöjning och genom att man får tillgång till konsultation i psykosociala frågor. Utbildningar riktade till vuxensjukvården om hur man informerar och samtalar med barn och ger stöd när barnet är anhörig till förälder med psykiskt funktionshinder, missbrukar eller långvarigt somatisk sjukdom är också aspekter som betonas i kartläggningen. Kunskaper om hur man förbereder barn inför provtagningar och behandlingar samt hur man hanterar barns reaktioner vid kriser, är också viktiga. Insatser behövs även för att alla ungdomsmottagningar ska få ökad kunskap om HBTfrågor, detta för att kunna ge ett bra bemötande och stärka de HBT- ungdomar man möter. I dagsläget finns endast en formell kompetenshöjande utbildning, HBTcertifiering. Den är omfattande och dyr och eftersom dessutom många ungdomsmottagningar har delat huvudmannaskap (kommun och landsting), riskerar detta till att ingen av arbetsgivarna tar ansvar för fortbildningen av personalen. Det faktum att vården i allmänhet saknar HBT-kompetens innebär att HBT-personer riskerar att få sämre vård. HBT-personer måste ha samma förutsättningar som heterosexuella att få en god vård, utan att behöva oroa sig för att behöva komma ut i varje möte med vården eller att utsättas för personalens okunskap och eventuella homoeller transofobi. Framför allt ska HBT-personer slippa behöva undervisa den man söker hjälp hos i dessa frågor. Metodstöd/ material/ spridning Metoder och arbetssätt att reflektera, över hur man gör barn delaktiga är stöd, som tas upp av de intervjuade. Även stöd för ålders- och mognadsbedömningar och att utveckla metoder för samtal med barn (det finns redan bra material) bör spridas bland 22