Tullinge i november Eva Nyberg Forskningsledare FoU-Södertörn

Transkript

1 1

2 Förord Det här är en rapport från ett projekt som varit omfattande både tids- och materialmässigt. Förberedelserna för projektet startade 2009 då Nätverkslaget i Haninge kontaktade FoU-Södertörn med en förfrågan om att granska mobiliseringsarbetet till nätverksmöten. Nätverkslaget arbetar på uppdrag från socialsekreterare för att anordna nätverksmöten kring barn och unga där utredningsarbetet tyder på att nätverket kan vara en resurs i lösningen av problemen. Nätverkslagets intresse var att utvärdera förberedelserna inför mötet, ur olika intressenters perspektiv men framför allt från de anhörigas. Vilken betydelse har det informations- och motivationsarbete man utför med nätverket inför mötet? Det saknas forskning om förberedelsefasen i nätverksarbete. Men man hade också uppfattat att mötesdeltagarna ofta tyckte att det tog för lång tid att arrangera ett möte. FoU-Södertörn har tio ägarkommuner och involverar gärna fler än en i ett utvecklingsarbete, för att det gör projektet mer dynamiskt, och för att få ett större underlag vid undersökningar och utvärderingar. Så kom också Huddinge med sin nätverksgrupp med i projektet. Med Huddinges anslutning till projektet aktualiserades fler frågor. Frågeställningen breddandes till att omfatta uppfattningen om nyttan med nätverksprocessen samt att belysa även de professionellas syn på både mobiliseringsarbete och nätverksmöte. Dessa frågeställningar las till den om mobilisering när undersökningen inleddes. Dock har intresset för just mobiliseringsfasen dominerat genom hela utvärderingsarbetet. I projektgruppen för projektet Utvärdering av nätverksarbete med särskilt fokus på mobiliseringen har ingått deltagare från nätverksgrupperna i Haninge och Huddinge och från FoU-Södertörn. Från Haninge ingick Yvonne Engström, Maria Hjertén, Sandra Rosqvist och Marianne Holme, från Huddinge Ola Gyllenvåg och Hassan Rahauoi. Från FoU-Södertörn medverkade Eva Nyberg och Tomas Bons. Cheferna Bengt Tellberg, Haninge, Paula Eriksson och Kicki Lundberg, Huddinge, kom att utgöra en stödjande styrgrupp för det gemensamma utvärderingsarbetet. Då projektet haft resursbrist under hela projektarbetet så beslutades att erbjuda praktikanter från socionomprogrammet att medverka med en arbetsinsats i studien. Två praktikanter, Andrea Eckstein i Huddinge och Karin Steive vid FoU- Södertörn, färdigställde under sin praktik en intervjuguide samt gjorde ett antal intervjuer med deltagare i nätverksmöten. Andrea skrev på detta material sin c- 2

3 uppsats: Mobilisering i nätverksarbete: en kvalitativ intervjustudie från två kommuners öppenvård. Karin gjorde därefter ytterligare intervjuer och skrev sin c-uppsats: Mobilisering i nätverksarbete - om syftets betydelse och konstruktion. Uppsatsen vann fackförbundet Visions nationella uppsatstävling Ett flertal seminarier utifrån Andreas och Karins uppsatser anordnades under 2010 och 2011 i både Haninge och Huddinge. Tre av FoU-Södertörns ägarkommuner avsätter årligen lokala utvecklingsmedel på FoU-Södertörn, för kortare projekt. Huddinge kommun använde 3 månader av sina utvecklingsmedel under 2011 för utvärdering av nätverksarbetet i samarbete med Haninge. Yvonne Engström, tidigare nätverksledare i Haninge, anställdes då för att slutföra intervjuarbetet och göra en första sammanställning av materialet. Tomas Bons, forskningsassistent vid FoU-Södertörn, är författare till denna projektets slutrapport. Vi hoppas att den blir en användbar röst i samtalet om nätverksarbetets konstruktion och nytta. Tullinge i november 2013 Eva Nyberg Forskningsledare FoU-Södertörn 3

4 Innehållsförteckning SAMVERKAN KRING UTVÄRDERING AV NÄTVERKSARBETE... 5 OM MOBILISERING Sammanfattning av de lokala studierna 2 C-uppsatser och en utvärdering NÄTVERKETS SYNPUNKTER PÅ NÄTVERKSPROCESSEN - EN INTERVJUUNDERSÖKNING NÄTVERKSPROCESSER I SAMMANFATTNING Mobilisering inför nätverksmötet Att delta på ett nätverksmöte vilka skäl anger man? Vem bjuder in till nätverksmötet en viktig fråga i mobiliseringen? Vilken betydelse fick nätverksmötet? Betydelsen av nätverksprocessen i mötesdeltagarnas tolkning Gjordes några överenskommelser under nätverksmötet? MOBILISERINGEN I RELATION TILL UTFALL OCH UPPLEVELSE AV NÄTVERKSMÖTET UTVÄRDERINGSPROJEKTET SOM METOD- OCH KUNSKAPSUTVECKLING MOBILISERING OCH MÖTE SLUTORD OM NÅGRA FASER AV NÄTVERKSPROCESSEN REFERENSER BILAGOR

5 Samverkan kring utvärdering av nätverksarbete En samverkan kring en utvärdering av nätverksarbete mellan socialtjänstens nätverksgrupper i två kommuner och en FoU-enhet har pågått under några år. Nätverksgrupperna arbetar med att genomföra nätverksmöten för barnfamiljer som är aktuella för utredning då man bedömer att det kan finnas en risk för barnens utveckling och hälsa. Nätverksmötet kan också utgöra en del av socialtjänstens pågående insats i en familj. Den enskilda medarbetaren i en nätverksgrupp kallas nätverksledare, vilket syftar på hans eller hennes roll som ledare för nätverksprocessens alla delar. I en studie där nätverksmötets deltagare får komma till tals om vilken betydelse mötet har haft för dem har intervjuer genomförts med familjemedlemmar, som föräldrar och syskon, släktingar och vänner, samt professionella, som lärare, fritidsledare, behandlare m.fl. Studien redovisas i denna rapport. Den är unik av två skäl. Genom att studien pågått under lång tid har ett stort material insamlats, mer än 50 intervjuer har genomförts. Inom nätverkslitteraturen är nog metodhandboken, som diskuterar teorin bakom nätverksarbetet och instruerar hur en nätverksprocess ska genomföras, den vanligaste publikationen. Utvärderingar är ovanliga. Ett nätverksinriktat synsätt kan betraktas som ganska självklart inom det sociala arbetet med barn och ungdom. Att som socialarbetare inbegripa familj, släktingar och vänner samt yrkesverksamma inom vård och omsorg omkring barnet vid bedömningar och samtal om lösningar av problem har ju också visat sig vara verksamt. Ett nära och stort nätverk är en av de viktigaste skyddsfaktorerna mot psykisk ohälsa och sociala problem. I de flesta nätverk som mobiliseras kring ett barn i risk finns ett engagemang och en välvilja att hjälpa. Men samtidigt kan motsatsen vara lika sann. Problemen kan vara känsliga för familjen som inte vill lämna ut dem till de närmaste. Då fungerar det inte att inleda en kommunikationsprocess som ska leda till ett nätverksmöte. Socialarbetaren väljer bort nätverksarbete för att familjen kan uppleva det kränkande. Nätverksteori Den som först myntade begreppet socialt nätverk var den engelske antropologen Barnes under ett fältarbete i den norska orten Bremnes. Han satt och tittade ut över fjorden och såg fiskenät som hängde på tork. För honom visualiserade dessa nät hur människor är sammanlänkade till varandra genom kontakt och handling (Fyrand 2005). Hans begrepp socialt nätverk kom att inta en framträdande plats som analysredskap inom den engelska s k strukturfunktionalistiska skolan inom antropologi, representerad av bl. a Radcliffe-Brown (Fyrand 2005). En människa 5

6 är inte ensam utan befinner sig i ett ständigt samspel med andra och för att studera en människa måste man studera detta samspel. En annan tidig inspirationskälla är psykologen Moreno (Fyrand 2005) som utvecklade sociometrin när han i sitt arbete med patienter behövde förstå och illustrera patientens sociala livssituation. Ett sociogram illustrerar grafiskt en persons sociala kontakter, med grad av intensitet och ömsesidighet i kontakterna. Sociogrammet som visar hur ett antal personer är knutna till och interagerar med varandra, utgör den modell som nätverkskartan senare utvecklades ur. Ett enkelt exempel på sociogram med illustration av relationerna mellan 3 personer, uttryckt i styrka (wikimedia.org): En utgångspunkt inom nätverksteori är att varje människa är del av ett eller flera system. En familj är ett system, men ingår samtidigt i ett större system, en släkt. Detta system i sin tur interagerar med såväl närsamhället som det övergripande samhällssystemet. Olika system interagerar med varandra på olika nivåer. Ett personligt nätverk består alltså av en mångfald av system. Detta är den teoretiska grunden för nätverksarbete. Hur dessa system interagerar finns bland annat beskrivet i Bronfenbrenners socialekologiska systemteori (Forsberg & Wallmark 2002). Att använda klientens nätverk i socialt förändringsarbete bygger på erfarenheten av nätverkets betydelse som livsvillkor för individen. Nätverksarbete innebär en process med syfte att leda till en gemensam syn i en gemensamt konstruerad berättelse om individens problem och försök till lösning. Den gemensamma problembeskrivningen är ett verktyg, att gemensamt skapa resurser för hjälp och stöd till klienten. Formen för att inbegripa nätverket i det sociala arbetet sker i nätverksmötet, utvecklat av Attneave & Speck (1973). De arbetade som familjeterapeuter och utvecklade arbetet till att inkludera förutom familj, släkt, vänner och övrigt nätverk. Man fann att detta ökade potentialen för en förändring hos klienterna. Så för att komma till rätta med en problematisk livssituation försökte man med hjälp av nätverksmetodik engagera så många relevanta personer som möjligt i lösningen av problemet. För att tillgodose detta så började man arbeta med 6

7 nätverksmöten. Dessa de första nätverksmötena samlade ett väldigt stort antal människor, det kunde vara uppåt 40 personer närvarande. Även i en kort och övergripande genomgång av de viktigaste personerna inom utvecklingen av nätverksteori och praktik bör Fyrand (2005) nämnas. Live Fyrand är en norsk forskare som sammanställt boken Sosialt nettverk: teori og praksis. Den presenterar den mesta forskningen och teoribildningen runt nätverksbegreppet, som en uppslagsbok. Tyvärr har Fyrands kunskapsöversikt haft en begränsad läsning i Sverige, kanske beroende på att boken aldrig översatts till svenska. I Sverige har nätverksarbete framför allt presenterats i några böcker som numera har några år på nacken. Det är Svedhems bok Nätverksterapi teori och praktik (1985) och Klefbeck & Ogdens Barn och nätverk: ekologiskt perspektiv på barns utveckling och nätverksterapeutiska metoder i behandlingsarbete med barn (1996). Forsberg & Wallmark gav ut en antologi om nätverksarbete 2002: Nätverksboken om mötets möjligheter. En praktisk vägledning i nätverksarbete är Aresik-Ram & Elfs handbok Mitt sociala nätverk (1997). Borgengren m.fl. (2007) redovisar i en antologi från Psykiatri Södra Stockholm en flerårig satsning på familj- och nätverksarbete inom en psykiatrisk verksamhet. Men förevarande år, 2013, kommer så en ny bok om arbetet med nätverksmöten, med författare från Nätverkskompaniet i Västerås: Engagerande nätverksmöten. Metod och praktisk tillämpning (Hedberg Eriksson m.fl. 2013). Den ger en illustration av hur dagens arbete med nätverksprocesser ser ut. Det sociala nätverket som skyddsfaktor med starkt stöd i forskningen Nätverksbegreppet har särskilt uppmärksammats i arbetet med att urskilja riskoch skyddsfaktorer i den växande individens utveckling och hälsa. Så har ett aktivt och mobiliserat nätverk visat sig vara en av de viktigaste skyddsfaktorerna i ett antal kända longitudinella studier, varav några nämns nedan. I den berömda studien från Hawaii av Emma Werner (bla Werner & Smith 1992), den s.k. Kauai-studien, har alla barn som föddes 1955 följts framåt i livet i en longitudinell studie. Den svenska barnpsykiatern Marianne Cederblad (2003), som själv genomfört longitudinella studier där hon följt ett stort antal individer med delad geografisk uppväxtmiljö, har sammanfattat Werners studie relaterad till begreppen risk- och skyddsfaktorer. Särskilt har uppmärksammats att vissa barn trots dåliga förutsättningar ändå växt upp till socialt anpassade och fungerande individer. Studien har därmed bidragit till att mynta begreppet maskrosbarn. Ett fungerande socialt nätverk förekommer som en av de främsta skyddsfaktorerna under barnens uppväxt. Werners studie pågår faktiskt fortfarande, vilken gör den unik i världen. Några exempel på de nätverksrelaterade stöd/skyddsfaktorerna är: 7

8 släkt och grannar tillgängliga för känslomässigt stöd värderingsgemenskap känsla av sammanhang nära vänrelationer lärare och/eller präst som kan ge råd och stöd Vi kan dra slutsatsen att det gynnar individen, även om de sociala förhållandena är svåra, att befinna sig i ett bredare sammanhang än själva kärnfamiljen. Svårigheter i den egna familjen kan kompenseras med resurser i närmiljön, av vänner och släktingar, och professionella. Cederblad redovisar vidare ett stort antal longitudinella studier och ger en sammanvägd slutsats av hur erfarenheterna av dessa kan appliceras på svensk barnpsykiatri och socialtjänst. Två slutsatser är särskilt intressanta ur ett nätverksperspektiv: i valet av behandlingsmetod kan man inte bortse från familjens roll därför att olika föräldrastödsåtgärder, föräldrautvecklingsprogram och familjeterapi har ett starkt vetenskapligt stöd, studierna visar att det är samspelet mellan olika krafter i ett ekologiskt system som är avgörande för individens utveckling. När problem uppstår behövs därför insatser av olika slag samtidigt. Det krävs då ett samarbete mellan olika vårdgivare. Med referens till Aronsson m fl. (2001), en antologi med den ödesdigra titeln Haverier i social barnavård, skriver Hessle (2003) att många misslyckanden inom den sociala barnavården kan härledas till några olika missförhållanden varav två är relevanta för denna studie: - sällan lyssnar man på barnens och föräldrarnas åsikter när det gäller val av insatser, - från socialtjänstens sida är man ofta fastlåst vid en lösning av problematiken. Inom det sociala arbetet med familjer karakteriseras de misslyckade insatserna av brist på ett nätverksperspektiv. Nätverksarbetet ger ju i sin konstruktion utrymme för familjens röst och processen med en gemensam berättelse om problem och lösningsmöjligheter motverkar en ensidig uppfattning. Även Andershed m.fl. (2010) visar i sin genomgång av insatser för ungdomar som begår brott, att olika typer av familjebehandling där det personliga nätverket deltar i behandlingen har visst stöd i internationella effektstudier. Nätverksarbetet i praktiken Ett nätverksarbete präglas av det organisatoriska sammanhang som det genomförs inom. Nätverksarbetet som redovisas och utvärderas i den här rapporten hör till utredningsarbete och insatser för barn och ungdom inom socialtjänsten i två stora förortskommuner till Stockholm. Det genomförs av två grupper av socialarbetare som är specialiserade på uppgiften. 8

9 Ett nätverksuppdrag för dessa grupper kan beskrivas på följande sätt. En familj aktualiseras hos nätverksgruppen av sin utredande socialsekreterare, som framför önskemål att gruppen skall organisera ett nätverksmöte med specifikt syfte. Oftast arbetar man med förmöten med en del av nätverket, för att planera det större nätverksmötet. Syftet formuleras som ett antal frågor, som nätverksmötet skall besvara. Det handlar både om frågor om hur situationen ska bedömas och om metoder och möjligheter till lösning. Oftast används en skriftlig inbjudan. En fas av nätverksprocessen, mobiliseringen eller förberedelsefasen, startas därefter av nätverksledaren/na. Ofta ingår konstruktionen av en nätverkskarta (se figur nedan) i det inledande arbetet med familjen, mest använd är en cirkel med fält motsvarande sammanhanget för kontakten (familj, släktingar, vänner, professionella och skola/arbetsliv). Olika typer av streck får betyda intensitet och karaktär på kontakten mellan personerna, och mellan de olika personerna och ego, som huvudpersonen i nätverksprocessen ofta benämns. Familj Släkt Vänner Professionella Arbete Skola Nätverkskartan med de kategorier av personer som traditionellt ingår. Huvudpersonen ego placeras i mittpunkten. Mobiliseringen fortsätter med kontakter med alla i familjen och bland släkt och vänner i det privata nätverket som ska inbjudas till nätverksmötet. De professionella personer som finns runt barnet och som man önskar ska delta kontaktas också. Därefter håller man nätverksmötet, som leds av nätverksledaren/na. Ofta beslutar man om att ha ett nätverksmöte till, i uppföljningssyfte, med frågan: har det man planerade fungerat som tänkt? 9

10 Från mobiliseringsfokus till bredare frågor i utvärderingen Dokumenterad utvärdering av nätverksarbete är alltså ovanlig. Inledningsvis presenterades ett förslag till fokus på mobiliseringsprocessen när en kommun kontaktade FoU-Södertörn för att föreslå en samverkan kring en utvärdering. När samtal om utvärdering med ytterligare en kommun inleddes uppkom önskemål att omfatta flera frågor. De som föranledde mest intresse att belysa kom att bli: Mobilisering inför mötet hur anser deltagarna att den ska organiseras? Att delta på ett nätverksmöte vilka skäl anger deltagarna? Har det någon betydelse vem som bjuder in till ett nätverksmöte? Betydelsen av nätverksmötet för familjens livssituation Gjordes några överenskommelser under nätverksmötet? Man beslutade också att både anhöriga/vänner och professionella skulle utgöra målgruppen i undersökningen. Om mobilisering Den mobilisering som studeras i den här undersökningen är alltså en process som ligger innan nätverksmötet. Den handlar om förberedelser inför mötet. När fokus läggs på mobiliseringen i utvärderingsstudien sker det i syfte att metodutveckla den process som innebär att nätverksmötets huvudperson skall känna sig motiverad att bjuda in personer som är viktiga för honom eller henne. Det innebär också att nätverket skall hörsamma inbjudan till mötet, och känna stark motivation att delta. Begreppet mobilisering kan även ha en annan betydelse i nätverkssammanhanget. Nätverkseffekten är det verksamma i familjens förändring som konsekvens av interventionerna i nätverket. Den kan sammanfattas som en fasindelad process, och där ingår mobiliseringen som en av faserna (Attneave & Speck 1975). Ibland benämns processen nätverksspiralen (tex Forsberg & Wallmark 2002). Hedberg Eriksson m.fl. (2013) beskriver de två olika betydelserna av mobilisering genom att benämna processen före mötet förberedelse med syfte att stärka nätverkets engagemang, och reservera ordet mobilisering för en av nätverksspiralens faser. I den praktik och undersökning som beskrivs här använder vi dock begreppet mobilisering, som nämnts ovan, för den del av nätverksprocessen som föregår själva mötet. Det motiveras med att mobilisering har en vidare betydelse innehållsmässigt än ordet förberedelse och passar därför bättre vårt syfte. När nätverksgrupperna i det här projektet vill utvärdera sina rutiner för mobilisering inför nätverksmötet handlar det om frågor som - hur mycket kraft som skall läggas på detta arbete, 10

11 - hur aktivt det professionella respektive det privata nätverket behöver bli genom denna mobilisering, - hur mycket dialog mellan nätverksledare och nätverk som behövs för att ge deltagarna lagom information innan mötet. Det handlar också om personalens idéer om att använda ett förberedelsearbete till att ge utrymme för barnets situation, och lägga eventuella konflikter mellan de vuxna i nätverket åt sidan. Projektet som verksamhetsutveckling De båda kommunernas nätverksgrupper utgjorde i samverkan med personal från FoU-Södertörn utvärderingens projektgrupp med ansvar för studiens genomförande. Nätverksgruppernas chefer bildade den styrgrupp som höll sig informerade om att arbetet framskred inom överenskomna ramar. Då projektet varade länge medförde det många möten med projekt/styrgrupp samt en hel del seminarier kring de två C-uppsatser som genererades inom studien. Det betyder många tillfällen till samtal om vardagens nätverksarbete på hemmaplan, vissa frågor väckta av intervjusvar från familjemedlemmar eller professionella deltagare på nätverksmötena, andra utifrån generella aktuella frågeställningar om arbetet. Som personal tog man vara på möjligheten till egen metodutveckling i denna form. Ett avsnitt av rapporten tar upp denna del av projektarbetet. En översikt över rapporten Efter en presentation av studiens planering och metod följer en sammanställning över intervjupersonerna, med en redovisning av deras relation till respektive huvudperson i de 9 nätverksprocesser som ingår i undersökningen. Därefter följer ett avsnitt som belyser var och en av nätverksprocesserna med utgångspunkt i studiens frågeställningar. De två C-uppsatser som skrevs inom projektet presenteras som en inledning till en analys av hela materialet. Var och en av dem bygger på en del av intervjumaterialet och har sitt eget perspektiv och frågeställningar, utifrån studenternas egna intresseområden. En ytterligare publikation presenteras också här. I Huddinge började man hösten 2009 pröva nätverksmöten som en rutin i barnavårdsutredningar och genomförde i samband därmed en mindre utvärdering. Såsom en lokal studie av nätverksarbete motiverar den sin plats i rapporten, även om arbetet låg innan projektet. Sedan får studiens frågeställningar utgöra rubriker i en analys av materialet som helhet och diskuteras var för sig. I analysen anknyts till uppsatsernas slutsatser och diskussioner. 11

12 Projektets betydelse i projektgruppens, och dess samarbetspartners, egen verksamhetsutveckling där projektets olika möten och seminarier flätades samman med den yrkesutveckling som ständigt försiggår, diskuteras i ett eget avsnitt. Rapporten avslutas med en övergripande kommentar om studiens betydelse för nätverksprocessens utformning i en utredningsverksamhet bland barn och ungdom med risk för problem med utveckling och psykisk hälsa. Sammanfattning av de lokala studierna 2 C-uppsatser och en utvärdering Mobilisering i nätverksarbete: en kvalitativ intervjustudie från två kommuners öppenvård. Angerbjörn, V. & Eckstein, A. (2010) Andreas och Victorias C-uppsats, den första rapporten i projektet, fokuserar på mobiliseringen utifrån aspekter av motivation bl. a. genom följande frågor: hur tänker en person om inbjudan till ett nätverksmöte? kontaktar man andra personer i nätverket? skiljer sig representanter för olika delar av nätverket, det privata kontra professionella, i ovanstående avseenden? En intressant aspekt av nätverksprocessen som författarna tar upp är motivation och tilltro till mötet. Det är inte alltid dessa aspekter samvarierar. Materialet visar på en skillnad mellan professionella och personer från det privata nätverket. Det privata nätverket har en stark känslomässig motivation att komma på mötet. Vad som kanske är oroväckande är att dessa personer inte sätter så stor tilltro till själva mötets potential att lösa problemet. Det kan givetvis ha olika anledningar men är till övervägande del knutet till en misstro visavi socialtjänsten. De professionella däremot har inte samma känslomässiga motivation, vilket kanske inte är så märkligt, men är motiverade utifrån sina roller som yrkespersoner. De sätter dock en större tilltro till mötet. Man kan konstatera att det privata nätverket går in i processen på ett annat sätt än de professionella. Flera av de intervjuade upplever att inbjudningsbrevet är viktigt, det signalerar situationens allvar och man får också reda på vilka andra personer som är inbjudna. Det är angeläget att identifiera viktiga resurser i nätverket under mobiliseringsarbetet. Detta diskuterar författarna utifrån begreppen starka respektive svaga länkar (Granovetter 1973). En stark länk har en stark känslomässig bindning och närhet till huvudpersonen. En svag länk befinner sig längre ifrån denna person. Dessa olika länkar konstruerar problembilden på olika sätt i och med att de befinner sig på olika avstånd från huvudpersonen. Därför 12

13 kan de bidra med olika synpunkter och förslag till lösningar på problemen. Just i detta sammanhang, att kunna bidra med nya infallsvinklar, påpekar författarna särskilt de svaga länkarnas betydelse i och med att de kan bidra med nya perspektiv och mer innovativa lösningar på problemet jämfört med de starka länkarna. Mobilisering i nätverksarbete. Om syftets betydelse och konstruktion. Steive, K. (2010) Karin utgår i sin C-uppsats utifrån tre frågeställningar: Hur ser relationen ut mellan enighet om mötets syfte och mötets utfall? Varför vill socialsekreterare, klienter och nätverksledare att ett nätverksmöte ska hållas? Vilket utrymme har nätverksmötets deltagare att påverka nätverksmötets syfte under mobiliseringsfasen? Som teoretisk ram i analysen av materialet använder författaren Bourdieus handlingsteori, som bland annat tar upp maktaspekter i mänskliga relationer där begreppet doxa blir centralt. Doxa innebär, kortfattat, de föreställningar och regler som finns inom en grupp. Klienter hamnar i underläge i och med att de inte behärskar socialtjänstens doxa på samma sätt som socialsekreterare och nätverksledare gör. Några av författarens centrala slutsatser är att enigheten kring mötets syfte samvarierar med upplevelsen av mötet. Socialsekreterare och nätverksledare har stort utrymme att konstruera mötets syfte och innehåll. Privatpersonerna har störst möjlighet att påverka genom att välja att delta eller inte under mobiliseringsfasen. Den maktobalans som finns mellan klienter och socialsekreterare/nätverksledare har en potential att utjämnas under mobiliseringsfasen. Karin visar vidare att det ibland finns motstridiga uppfattningar om vad nätverksmötet är och vad det ska leda till. Hon menar att socialsekreteraren ofta har ett utredningsperspektiv på nätverksmötet medan nätverksledaren ser på mötet utifrån ett nätverksterapeutiskt perspektiv, mer behandlande, där mötet sätter igång läkande processer. Privatpersonerna får helt enkelt lov att förhålla sig till detta och sätta sina förhoppningar till att mötet kan hjälpa. Nätverksmöten som metod i barnavårdsutredningar. En utvärdering. Hartvig Egebark, G. (2010) I Huddinge har man sedan hösten 2009 prövat nätverksmöten som metod i barnavårdsutredningar (Hartvig Egebark, 2010). Syftet var att snabbt kunna samla in information kring barnets situation och mobilisera resurser kring barn och familj. Tanken var också att dessa möten skulle anordnas tidigt i utredningen. När en utredning inletts skickas en kallelse till vårdnadshavare med tid för ett första möte med socialsekreterare, och information om nätverksmöte bifogas 13

14 kallelsen. Vid mötet informerar socialsekreteraren om att utredning inletts, att man använder sig av nätverksmöten som metod och nätverksledaren ritar barnets nätverkskarta tillsammans med familjen. Tillsammans formulerar man frågeställningar till nätverket inför mötet. Därefter mobiliserar nätverksledaren det privata respektive det professionella nätverket till mötet. Gunnel, utvecklingsledare i Huddinge, gjorde en mindre utvärdering av modellen, med en materialinsamling med enkäter till socialsekreterare och vårdnadshavare. Trots en låg svarsfrekvens i båda grupperna kan några intressanta aspekter i materialet nämnas. Generellt hölls nätverksmötena sent i utredningstiden. Socialsekreterarna uppger på frågan vad nätverksmötet gav? att man fick en snabb och samlad information samt en tydlig bild av situationen. Den dominerande insatsen efter genomförda nätverksmöten var familjebehandling. De erfarenheter som socialsekreterarna tog upp i en sista öppen fråga var: det var inte klargjort under vilka former nätverksmötena skulle hållas, samt det var svårt att få till ett möte med kort förberedelsetid. Av de 12 vårdnadshavare som besvarat enkäten anser hälften att nätverket kunde hjälpa och den andra hälften att nätverket inte kunde det. Då det inte blev något nätverksmöte var en vanlig orsak att familjen inte lämnade sitt samtycke, i andra fall ansågs ett möte uppenbart obehövligt. En försiktig tolkning av de svar där anledningen till att mötet inte blev av på grund av att familjen inte lämnade samtycke kan vara ett otillräckligt mobiliseringsarbete. Även nätverksledarna fick möjlighet att ge synpunkter på en ny arbetsmodell för utredning med nätverksmöte som rutin. Många av deras kommentarer handlar om att modellen var dåligt förankrad i organisationen och många socialsekreterare var oförberedda på en sådan förändring av arbetssättet. Ett utökat informationsoch implementeringsarbete hade varit önskvärt. 14

15 Nätverkets synpunkter på nätverksprocessen - en intervjuundersökning Planering av undersökningen Projektet har inneburit att nätverksgrupperna i två kommuner och FoU-personal i deras FoU-enhet reflekterat över nätverksarbetets utformning med stöd i synpunkter från deltagare i nätverksmöten som man själv anordnat. Projektarbetet har varat länge, från det första mötet med preliminära tankar om behovet av utvärdering av nätverksarbetet till sista punkten sattes i denna rapport cirka 4 år senare. Planeringen var att intervjua nätverken från 10 nätverksmöten med 6 deltagare per möte, både anhöriga och professionella. Slutresultatet blev 52 intervjuer med deltagare från 9 nätverksprocesser. Projekttiden sammanhänger med att studien huvudsakligen genomfördes utan externa projektmedel. Dessutom har ett antal personer stått för såväl materialinsamling som analysarbete, vilket också visat sig vara en intressant arbetsform. Den slutliga sammanställningen av rapporteringen har gjorts vid FoU-Södertörn. Själva materialinsamlingen genomfördes i huvudsak under 2 etapper, under våren 2010 och sommaren Intervjuer gjordes dels av studenter från flera universitetsinstitutioner för socialt arbete med sin praktik förlagd vid FoUenheten eller i kommunernas nätverksgrupper. En forskningsassistent vid FoUenheten har också gjort ett antal intervjuer, liksom en personal inom ett av nätverkslagen som just avslutat sin anställning där. Hon gjorde också en första sammanställning av de 18 intervjuer som hon genomförde. Med ett pussel av intervjuare blev det möjligt att få en stor undersökning. Dock ser det ut som om det leder till ett visst förlorat djup i materialet. Det kan vara logiskt eftersom varje person måste börja från början med intervjuarbetet. Att nå ett djup i dialogen kräver en tids erfarenhet av frågeställningarna. Intervjuguide Vid intervjuerna har en semi-strukturerad intervjuguide använts (Kvale 1997), i en version för personer som tillhörde det privata och i en version för dem som tillhörde det professionella nätverket. Som ovan nämnts har ju därutöver ett antal personer stått för materialinsamlingen. Var och en av dem har satt sin prägel på intervjuerna både till språk, innehåll och form, vilket också präglar de svar man får. Dessutom har varje intervjuare haft sina speciella intresseområden, vilket i flera fall medfört att frågor adderats till den ursprungliga intervjuguiden. Det har skett efter samtal i projektgruppen, revideringen har motiverats av att kunskapen på området är så liten att det finns anledning att belysa de områden som utifrån en bra argumentering kontinuerligt växt fram som intressanta under projektarbetet. 15

16 De slutgiltiga versionerna för privat respektive professionellt nätverk: se bilaga 1 och 2. De ämnen frågorna vill täcka i intervjuerna är: a) den intervjuades kännedom och förhållningssätt till barnets problem vid nätverksprocessens början, b) vilka samtal, med vilka och om vad, var den intervjuade inbegripen i under förberedelse-/mobiliseringsfasen? c) övergripande synpunkter på mobiliseringen innan mötet? d) mötets betydelse för nätverksprocessens huvudperson? e) reflektioner efteråt, både om nätverksmötet och dess konsekvenser på längre sikt. Intervjupersonerna Nätverksledarna valde ut intervjupersoner från de olika nätverken och frågade om de ville medverka i en utvärderingsstudie. Då det kan vara svårt att få personer att medverka i undersökningar, särskilt om man ställer frågan i efterhand, valdes vida kriterier för medverkan. Det handlade om att nätverksmötet/ena inte skulle ligga alltför långt bak i tiden och att familjen inte skulle befinna sig i en akut kris vid tidpunkten för förfrågan. Efter samtycke tog intervjuaren kontakt med personerna. Flertalet intervjuer gjordes i ett personligt möte men en del genomfördes per telefon. I några nätverksprocesser är nätverksledaren intervjuad. Det gäller de intervjuer som gjordes för Steives C-uppsats, då syftesformuleringen inför nätverksmötet var ett speciellt intresse: Nätverksledarens funktion var under belysning. Översikt över materialinsamlingen Nedan presenteras en översikt över intervjuarbetet. Den visar hur många intervjuer som gjordes per nätverksprocess och relationen mellan huvudpersonen (ego) och den intervjuade. Nätverksprocess 1 Ego Mamma till ego Vän till ego Familjebehandlare Socialsekreterare Nätverksledare 16

17 Nätverksprocess 2 Mamma till ego Bror till ego Lärare Behandlare (MiniMaria, mottagning för ungdomar med missbruksproblem) Socialsekreterare Nätverksledare Nätverksprocess 3 Mamma till ego Styvfar till ego Mamma till styvfar Handledare till familjehem Väninna till mamman Lärare Socialsekreterare Nätverksledare Nätverksprocess 4 Mamma till ego Farfar till ego Gift med mammans syster Lärare Skolsköterska Behandlare (från barnpsykiatrisk mottagning) Nätverksprocess 5 Mormor Biståndshandläggare Socialsekreterare Mamma till ego Farbror Egos farmor Lärare Nätverksledare Nätverksprocess 6 Behandlare (MiniMaria, mottagning för ungdomar med missbruksproblem) Jourhemsmamma 17

18 Jourhemspappa Mamma till ego Nätverksprocess 7 Syster till ego Mormor till ego Svåger Morfar till ego Familjebehandlare Nätverksprocess 8 Socialsekreterare Ego Mamma till ego Styvpappa till ego Rektor Familjebehandlare Nätverksprocess 9 Pappa till ego Mentor (lärare) Behandlare (MiniMaria, mottagning för ungdomar med missbruksproblem) Sammanställning av intervjupersonernas relation till ego Ego 2 Privata nätverket Mamma 7 Pappa 1 Styvpappa 2 Övrig släkt 11 Vänner

19 Professionella nätverket Socialsekreterare 5 Behandlare 7 Lärare/skolpersonal 7 Jourhemsföräldrar 2 Handledare för familjehem 1 Biståndshandläggare 1 Nätverksledare

20 9 nätverksprocesser i sammanfattning I det här avsnittet systematiseras intervjumaterialet efter studiens frågeställningar. Familjernas nätverksprocesser sammanfattas under varje frågeställning som rubrik. Mobilisering inför nätverksmötet Under denna rubrik som anknyter till den första frågeställningen sammanfattas hur förberedelse-/mobiliseringsarbetet inför mötena uppfattats av de intervjuade. Nätverksprocess 1 Intervjuade personer: Ego, mamma, vän till ego, familjebehandlare, socialsekreterare, nätverksledare I detta nätverk tas mest kontakter av praktisk art under mobiliseringen. Det privata nätverket har frågor och önskemål om hur barnets framtid ska bli i samband med placering i familjehem, men under förberedelserna för nätverksmötet har de i princip redan accepterat socialsekreterarens förslag om placering. Mamman tar kontakt med de privatpersoner som hon vill ska komma på mötet, och berättar för dem att en nätverksledare kommer att kontakta dem för att ge mer information. I övrigt pratar eller förbereder sig inte det privata nätverket inför mötet. Alla vet redan hur situationen ser ut och vad tjänstemännen har tänkt sig. De två vuxna i det privata nätverket som intervjuades, mamman och en vän till huvudpersonen, är båda tacksamma över att få komma på nätverksmötet. De har försökt att få insyn i hur socialsekreteraren arbetar och bedömer och har både frågor och synpunkter de vill ta upp på mötet. De tyckte inte att de behövde förbereda sig på något särskilt sätt. Jag vet inte om jag tänkte så mycket för jag visste inte vad det var, från början, förrän jag kom dit liksom och fick se/ / innan man visste vad det rörde sig om riktigt och vad de skulle ha att säga och hur planeringen gick från deras sida. Så du hade ganska många frågor innan? Ja för man har mycket i huvudet men allt kommer ju inte ut. Är det någonting som du tycker kunde ha varit annorlunda i informationen eller förberedelserna? Nej jag tycker de var jättebra. Och hon som höll i det hon var fantastisk också. Socialsekreteraren inbjöd familjebehandlaren till nätverksmötet. Hon förberedde sig genom att fråga barnets mamma om hon ville ha sin familjebehandlare med. Det ville mamman och då pratade de om vilka förväntningar behandlaren kände på sitt eget agerande på detta möte. Familjebehandlaren ville också veta vad 20

21 mamman ville få ut av mötet. Behandlaren tänkte att hon kunde hjälpa mamman att ställa vissa frågor som mamman kanske inte skulle klara att ställa själv. Några andra kontakter tog hon inte, men hon och socialsekreteraren hade redan ett nära samarbete vilket var till hjälp i förberedelserna inför mötet. Socialsekreteraren hade samtal med både barnets mamma och pappa innan mötet. Det var vanliga utredningskontakter men pappan vände sig också särskilt till socialsekreteraren med anledning av mötet. Andra kontakter med nätverket inför mötet överlät socialsekreteraren till nätverksledarna. Socialsekreteraren förberedde sig genom att aktualisera tidigare kontakter med mamman under hela utredningstiden. I övrigt tyckte han att han hade barnets situation klar för sig. Syftet med mötet, menade han, präglades av en hög grad av samförstånd mellan honom och familjen. Nätverksprocess 2 Intervjuade personer: Mamma, bror, lärare, behandlare (Mini-Maria), socialsekreterare, nätverksledare Under intervjun berättar mamman om nätverksmötet: Vi träffades flera stycken och hela familjen och massa med olika personer i samma lokal då, så att vi satt och pratade tillsammans allihop. Hon tänker inget särskilt om det eller känner att hon var tvungen att förbereda sig. Hon har haft så många möten med socialsekreterare genom åren att hon tänker att det är väl ingen skillnad om man är två eller tio personer i rummet på ett möte. En del kontakter av rent praktisk art försiggick i nätverket innan mötet. Mamman kontaktade en vän samt sin vuxne son för att fråga om de ville vara med på mötet. I övrigt pratades det inte om situationen i familjen: Nej, nej vi kände som att det var samma sak att gå dit och sätta oss och prata. Som vi har gjort i många år. Förberedde du dig? Nej. Jag vet ju vad det rör sig om så man fick ju prata då om sig själv och sitt, hur man mådde och sin situation och vad man kände och tyckte. Det har jag gjort så många gånger så det var ingenting som jag behövde förbereda om man säger så. Huvudpersonens bror tillfrågades av sin mamma om han ville delta på nätverksmötet. Han menar att det kändes självklart för honom att vara med eftersom mötet skulle handla om hans lillebror. Han hade inga särskilda tankar om vilka frågor han skulle kunna få, och vad han i så fall skulle svara. Innan mötet pratade han inte med någon, varken om mötet, problemen eller om eventuella lösningar. Det var ju bara att gå dit. Han kände ju redan till sin brors situation och förstod vad mötet skulle handla om. 21

22 Läraren förberedde sig genom att prata med sin kollega och kolla av med sin chef att hon hade mandat att gå, då huvudpersonen inte längre är elev i skolan. För övrigt tar hon inga kontakter och förbereder sig inte annat än i tanken. Behandlaren från Mini-Maria menar att hon alltid går igenom sina mappar innan ett nätverksmöte, och skriver kanske ner några punkter som hon tycker ska komma upp på mötet. Hon har nästan alltid etablerat en regelbunden kontakt med sina klienter när de väl blir föremål för ett nätverksmöte. Den kontakten handlar dock sällan om mötet utan om annat, provtagningar osv. Nätverksprocess 3 Intervjuade personer: Mamma, styvfar, mamma till styvfar, handledare till familjehem, väninna till mamman, lärare, socialsekreterare, nätverksledare I denna familj är det mamman som tar initiativ till ett nätverksmöte. Tiden innan mötet var hon väldigt aktiv. Hon bjöd själv in personer från det privata nätverket och informerade om hur ett nätverksmöte går till. Hon diskuterade barnets situation med sitt nätverk och framhöll att mötet är till för barnets bästa. Vidare förberedde hon sig genom att läsa journaler och tänka igenom de frågor hon själv har och hur hon ska kunna ställa dem på ett bra sätt. Nästan alla i det privata nätverket hörde av sig till mamman innan mötet. Många undrade varför vissa frågor inte skulle diskuteras. Mamman förklarade att mötet är till för att förbättra barnets nuvarande situation, inte för att prata om vad som hänt tidigare. Hon säger att det var kontakten med nätverksledaren som hjälpte henne mest under förberedelserna: Jag tror att allt hjälpte till väldigt mycket, men mest tror jag när vi pratade, alltså när de hörde av sig i telefonen. - Ja men det här datumet, blir det bra och så här kommer det stå i brevet. Man hade chansen att ställa frågor; Hur gör man nu? Hur gör man så? Sen lämnade de ut telefonnummer ifall det dök upp någonting eller om jag behövde höra av mig och så. Deltagarna i det privata nätverket bekräftar bilden: i det här nätverket försiggick en väldig aktivitet innan mötet. Många hade frågor som de insåg under mobiliseringsperioden att de inte skulle få ställa på mötet, vilket ledde till en viss besvikelse. Styvpappans mamma talade bara med sin son, sin svärdotter (huvudpersonens mamma) och nätverksledaren om det förestående mötet. Dock hade hon noga tänkt igenom det hela. Hon var på det klara med att hon, som också är lärare, inte trodde att barnen skulle fara illa av att flytta hem till sin mamma. En åsikt hon kände att hon kunde framföra på mötet. Kontakterna med socialtjänsten var av rent praktisk art: Kan hon få ersättning för utebliven arbetsinkomst när hon har umgänge med barnen? Vilka datum kan de komma? Styvpappans mamma anser att det var lagom med förberedelse innan mötet. Mammans väninna undrade vad hon kunde tillföra mötet då hon inte känner barnen, men tänker att hon kan tala om för socialsekreteraren hur hon kan stötta 22

23 sin väninna. Samtal förs mellan tre väninnor till mamman som alla är inbjudna till nätverksmötet. De tror att mötet ska komma till ett beslut rörande barnens boende, och försöker att komma fram till hur en lösning skulle kunna se ut. En viss besvikelse inträder när de förstår att så inte är fallet: mötet ska bara diskutera och samla information runt barnets situation. Socialsekreteraren har kontinuerlig kontakt med mamma och familjehemsföräldrar. Den kontakten är en del av ett pågående uppföljningsarbete. Socialsekreteraren förbereder sig inte på något särskilt sätt, men säger: Ibland är det så att man kanske har mer eller mindre lustiga sammanhang man ska till men. Det lever man ju med, tänker jag, i sitt arbetsliv. Så man hanterar det. Handledaren till familjehemmet säger: Nej, jag pratade bara med familjehemsföräldrarna och vi kom överens om att vi skulle ses innan. För de har varit oroliga för det här. Dom var oroliga inför mötet. Så det kändes också bra att kunna prata igenom med dem innan vad som kunde hända och vad som kunde vara det värsta, så att säga. Hjälpa dem att vara lite förberedda. Handledaren för familjehemmet hade träffat mamman tidigare, dock inte på grund av nätverksmötet utan för att mamman ville bemöta en sak som handledaren hade skrivit. Att de träffats var alltså mammans förtjänst, det är hon som är den aktiva i det här nätverket. Handledaren reflekterar över vad hon har skrivit, samt tänker över sin åsikt som kommer till uttryck i texten. För övrigt har handledaren inga kontakter innan mötet. Specialläraren uttrycker sig så här: Vi uppfattade det som att vi skulle vara med och presentera skolbiten och sedan skulle vi gå. När vi kom där så var det inte alls så utan alla från skolan skulle vara med hela tiden. Det där tror jag man skulle ha diskuterat innan. På sätt och vis kan jag tycka att vi från skolan bidrar med en del, men vi kan inte gå in i behandlingsarbetet och vi kan inte gå in i helheten runt familjen, det är inte vår kompetens. Läraren, likt de flesta professionella, går igenom sina papper, kartläggningar osv. Han hade också viss kontakt med familjehemsföräldrarna. Läraren hade velat ha mer information innan mötet: Vad innebär ett nätverksmöte? Hur jobbar just det här teamet? Det var väl en privat firma som jobbade med det här, hur gör de? Lite kort bara. Sen får man ju läsa det man orkar. 23

24 Nätverksprocess 4 Intervjuade personer: Mamma, farfar, ingift morbror, lärare, skolsköterska, behandlare vid barnpsykiatrisk mottagning Mamman informeras om nätverksmötet av socialsekreteraren när hon ansöker om kontaktfamilj för sonen (huvudpersonen). Mamman och sonen har ett förmöte med nätverksledaren, då de bestämmer vilka som ska inbjudas till mötet. I övrigt ingen kontakt med nätverksledaren. Mamman hade ingen aning om vad ett nätverksmöte är och tycker att det hela blev för stort. Flera från det privata nätverket hör av sig till mamman när de fått inbjudan till mötet. Det kommer många på mötet och mamman säger: Jag tyckte alla var väldigt engagerade, vilket jag absolut inte hade förväntat mig. Farfar pratar lite om situationen med sin svärson innan mötet. Han förberedde sig inte på något särskilt sätt: Nej. Jag visste ju inte vad det skulle innebära. I och med att jag aldrig varit med på ett sånt här tidigare så visste jag ju inte vad som skulle ske. Utan det fick man ju ta när man kom dit. Den ingifta morbrodern blir inbjuden till nätverksmötet via brev. Han har en lite ambivalent inställning då han tycker att det innehåller onödig information som han redan känner till. Han förstår inte syftet med nätverksmötet. Han blir också arg eftersom han tycker att han har känt till situationen så länge och bråkat för en förändring för barnet inom det privata nätverket. Han ställer sig också undrande över sin roll på mötet, han uppfattade att det redan var planerat att han skulle vara kontaktfamilj. Innan mötet pratar han med sin fru, som i sin tur pratar med sin syster (mamman till huvudpersonen). Han blir, som många andra intervjuade, engagerad att gå på mötet av att se inbjudningslistan, men hade uppskattat att bli kontaktad före mötet för att få lägga fram sin syn på saken. Ingen ringer honom och inga kontakter tas förutom brevet och samtalet med frun. På frågan om han förberedde sig inför mötet svarar han: Det var svårt att bestämma innan hur ett möte ska se ut när jag inte visste alls hur det funkar eller någonting utan jag gick dit med ganska öppna ögon så att säga, så fick man ta situationen för vad den var. Så att jag hade ingen speciell förberedelse alls/ /jag har lärt mig med åren att det är ingen idé att förbereda sig för någonting som kanske kommer att inträffa eller någonting utan det blir mycket lättare att ta situationen som den är. Morbrodern tycker att mötet var jönsigt och tramsigt. Det skulle avhandla alldeles för viktiga saker för att vara på en sådan nivå, menar han. Hela detta privata nätverk upplever mötet som mycket diffust. Det kan sammanhänga med hur socialsekreteraren motiverade det. Hon presenterade idén med nätverksmötet: vi gör så, alltid. Även om mötet till slut tycks ha lett till 24

25 något bra var inte det privata nätverket med på tåget. Det påverkar antagligen deras inställning till nätverksprocessen. Den ingifte morbrodern menar att problemet borde ha lyfts fram tydligare under mötet eftersom många personer har undgått att se att pojken mår dåligt. Han menar också att pappan inte klarar att ta sitt ansvar, det måste någon annan göra. Pojkens lärare blev först lite förvånad: Jag visste inte att det var så stort. Jag tog över klassen i augusti förra året, så jag hade inte känt dem så länge. Det var så många personer inblandade och att det var så allvarliga problem. Läraren pratade med övrig skolpersonal som var inbjudna till mötet, för övrigt ingen förberedelse: Jag tänkte ju igenom vad jag visste och vad jag har sett. Och vad jag och mamman hade pratat om innan. Läraren tycker att det var lagom med förberedelse inför mötet: man måste ju ha något att prata om där också. Skolsköterskan känner familjen och vet det mesta om situationen. Hon bestämde sig genast för att gå på mötet. Mamman ringde upp och frågade om hon visste något om nätverksmöten, vilket hon inte gjorde. Skolsköterskan tänkte att hon hade två roller på mötet: en professionell och en som vän till mamman. Hon förberedde sig lite genom att prata med den övriga skolpersonal som skulle vara med. Behandlaren från den barnpsykiatriska mottagningen säger om sin roll och sina förberedelser inför mötet: Det fick jag ju se när jag kom dit vilken roll jag hade. Eftersom jag hade en behandlingskontakt, en sporadisk behandlingskontakt med familjen, och kände familjen väl så var det beroende på vad nätverksledaren ville ha för information. Jag hade mycket att komma med. Jag behövde inte gå tillbaka så mycket till journaler för att titta. Jag hade koll på vad det handlade om. Jag hade det i huvudet. Socialsekreteraren meddelade mamman att man brukar ha ett nätverksmöte när man utreder behovet av stöd. Det var hon som informerade mamman och bjöd in nätverksledaren. På frågan om hur hon tyckte att mamman reagerade kring inbjudan svarar hon: Nej jag meddelade det innan, har jag för mig. Skickade hem brev om att när vi träffas så kommer vi träffas först en liten stund och sen kommer jag bjuda in nätverksledare till mötet. Så de kommer också vara med för vi brukar ha nätverksmöten. Så att hon visste det när hon kom. Så jag tror inte hon reagerade hon verkade då som hon var, som att det var ok. I denna familj är det väldigt lite kontakter från nätverksledarens sida. Flera personer i nätverket undrar vad det egentligen är som händer. De flesta verkar 25

26 tänka att de väl får åka dit och se. Flera av de intervjuade personerna i det privata nätverket hade dock fortfarande efter mötet svårt att förstå vad det hela handlade om. Nätverksprocess 5 Intervjuade personer: Mamma, mormor, farmor, farbror, lärare, socialsekreterare, biståndshandläggare, nätverksledare Mamman i detta nätverk har deltagit i nätverksmöten förut. Redan innan förmötet frågar hon personer i sitt privata nätverk om de vill komma. Mamman förbereder sitt privata nätverk: Jag beskrev ju det att vi skulle sitta i en ring då och prata om hur situationen är och hur vi ska lösa det. Och så sa jag det även att de fick prata fritt. Och säga vad de tyckte. Att det var viktigt att de pratade fritt liksom. Kontaktade någon dig? Nej. Inte efter att de hade fått brevet. Det var nog mer att man kollade om de skulle komma. Annars så var det väl inget speciellt utan vi möts på mötet/../och vi hade ju haft förslaget, jag tror vi pratade om det innan, jag och min syrra också, så att jag hade ju lite där i bakhuvudet att förslaget om min syrra skulle komma fram. Så att det var ju ganska skönt för då visste jag att (barnet) inte skulle komma till någon främmande människa. Mamman betonar att det mesta pratade man om på mötet, man kan inte förbereda sig så mycket: Ja det är ju svårt att tänka sig hur ett möte ska bli. Pappan, som var lite orolig inför mötet, talade med sina kontaktpersoner inom psykiatrin. Han tycker att socialtjänsten kunde ha tagit mer kontakt innan mötet, men att mötet ändå blev bra, bättre än han förväntade sig. Farfar får reda på mötet genom sin son, som har pratat med sin före detta fru. Farfar och pappa pratar om situationen, om mötet och hur de ska gå vidare. Farfar var med på ett förmöte och pratade igenom situationen från sin synvinkel innan nätverksmötet. Han är väldigt nöjd med hela processen. Mormor har sin dotter (mamman) boende hos sig under mobiliseringsfasen och hade därför kontakt med socialsekreteraren innan nätverksmötet. Mormor är också med på ett förmöte. Mormor tycker att socialsekreterarna var tydliga med att beskriva hur de tänker. Hon tycker också att hon visste, innan mötet, hur de flesta deltagarna skulle resonera: Ja. I och med att man visste vad det handlade om så var det ju lätt att komma dit. För att man visste ju redan vad orsaken var och så där. Så det var ju inte så svårt. Och sen att sitta bland de andra och vem som helst pratade och sådana här grejer. Så att det gick bra. 26