Är du också släkt med Gustav Vasa, Birger jarl och Erik den helige?

Transkript

1 Släktföreningen SVINHUFVUD I WESTERGÖTLAND Skriftserien 2014 Är du också släkt med Gustav Vasa, Birger jarl och Erik den helige? I SVTs programserie Vem tror du att du är? får kända svenskar hjälp att söka sina rötter. I ett av avsnitten som sändes i höstas (2013) var huvudpersonen professor Mårten Palme, son till Sveriges mördade statsminister Olof Palme. Programmet kröntes med upplysningen att Mårten Palme och hans socialdemokratiske far var ättlingar i rätt nedstigande led till Gustav I ( 1560), alltså den svenske kung vi anakronistiskt brukar kalla Gustav Vasa. Men familjen Palme är inte ensamma om att vara descendenter till nationalikonen Gustav Vasa i dagens Sverige. Det finns fler och åtskilliga av dem råkar faktiskt vara medlemmar i släktföreningen Svinhufvud i Westergötland. Av JOHAN A. LUNDBERG Det figurerar lite olika uppgifter i medierna om hur många ättlingar till Gustav Vasa som går omkring på Sveriges gator i dag. Somliga säger Andra Oavsett hur många de är så är Sveriges nuvarande kung Carl XVI Gustav (f 1947) en av ätteläggarna. Trots Bernadotte- släktens franska ursprung härstammar han från Vasa- ätten via fyra olika anlinjer. Den kortaste går via hans farfars mor, drottning Victoria (av Baden, ), som var gift med Gustav V ( ). Hennes farmors farfar var Gustav III och hennes farmors farfars farmors farmors morfars far var Gustav Vasa. Enligt den här anlinjen är kung Carl XVI Gustaf alltså descendent till gamle kung Gösta i fjortonde generation (se Fig. 1). En annan nu levande ättling till Gustav Vasa är den i ingressen nämnde professorn Mårten Palme (f 1961), son till Sveriges mördade statsminister Olof Palme ( ). Enligt TV- programmet Vem tror Du att Du är?, som sändes hösten 2013 i SVT, härstammar familjen Palme från kung Gustav via dennes son, den spritt språngande galne hertig Magnus av Östergötland ( ). Hertig Magnus den ende av Vasasönerna, som aldrig blev kung hade med frillan Anna von Haubitz en dotter Helena (Gyllenhielm, ), som giftes bort med Karl IX:s hovmarskalk, den baltiske adelsmannen Wollmar Yxkull (d 1627). Enligt Fig. 1. Kung Carl XVI Gustavs härstamning från Gustav Vasa (14 generationer) ff mf mf ff mf mm ff Gustav I (d 1560), kung av Sverige ff mf mf ff mf mm f Karl IX ( ), hertig, kung ff mf mf ff mf mm Katarina ( ), svensk prinsessa, pfalzgrevinna ff mf mf ff mf m Christina Magdalena av Pfalz- Zweibrücken ( ), markgrevinna. ff mf mf ff mf Fredrik VII av Baden- Durlach ( ), markgreve ff mf mf ff m Albertina Fredrika av Baden Durlach ( ) ff mf mf ff Adolf Fredrik ( ), furstbiskop, kung av Sverige ff mf mf f Gustav III ( ), kung av Sverige, mördad 1792 ff mf mf Gustav IV Adolf ( ), kung av Sverige, avsatt 1809 ff mf m Sofia ( ), svensk prinsessa, storhertiginna ff mf Fredrik I av Baden ( ), storhertig ff m Victoria av Baden ( ), drottning av Sverige ff Gustav VI Adolf ( ), kung av Sverige f Gustav Adolf ( ), svensk kronprins Carl XVI Gustav (f 1947), kung 1

2 Fig. 2 Mårten Palmes härstamning från Gustav Vasa (14 generationer) Fig. 3 Johan Lundbergs härstamning från Gustav Vasa (14 generationer) ff mf mf mm mm fm ff Gustav I (d 1560), kung av Sverige ff mf mf mm mm fm f Magnus ( ), svensk hertig ff mf mf mm mm fm Helena Magnusdotter (Gyllenhielm, ), frillodotter ff mf mf mm mm f Didrik Yxkull (d 1637), överstelöjtnant. ff mf mf mm mm Helena Yxkull (d 1691) ff mf mf mm m Helena Gustaviana Duwall ff mf mf mm Beata Charlotta Wrede af Elimä ( ), friherrinna ff mf mf m Hedvig Helena Creutz ( ), friherrinna ff mf mf Johan Kristofer von Morian ( ), lagman ff mf m Katarina Elisabet von Morian ( ) ff mf Johan August von Born ( ), finländsk friherre, politiker ff m Hanna Maria von Born ( ), finländsk friherrinna ff Gunnar Palme ( ), direktör f Olof Palme ( ), statsminister Mårten Palme (f 1961), professor mf mm mm fm fm ff mf Gustav I (d 1560), kung av Sverige mf mm mm fm fm ff m Sofia ( ), prinsessa av Sverige, hertiginna av Sachsen- Lauenburg mf mm mm fm fm ff Gustav (d 1597), hertig av Sachsen- Engern- Westfalen mf mm mm fm fm f Gustav Gustavsson Rutencrantz, frilloson mf mm mm fm fm Brita Gustavsdotter Rutencrantz (d 1690) mf mm mm fm f Carl Stråle af Sjöared ( ), löjtnant mf mm mm fm Maria Lilja född Stråle af Sjöared ( ) mf mm mm f Carl Magnus Lilja ( ), sergeant mf mm mm Anna Lisa Fagerström född Lilja ( ) mf mm m Anna C. Söderholm född Fagerström ( ) mf mm Augusta Nordwall född Söderholm ( ) mf m Gerda Svinhufvud i Westergötland född Nordwall ( ), godsägare mf Pontus Svinhufvud ( ), major m Birgitta Lundberg född Svinhufvud ( ), sophiasyster Johan Lundberg (f 1958), redaktör SVT- programmet är Mårten Palme en ättling i fjortonde generation till Gustav Vasa, som var hans farfars morfars morfars mormors mormors farmors farfar. En tredje descendent till Vasa- ätten råkar faktiskt vara jag själv (se Fig. 3). Denna oväntade upptäckt gjorde jag i höstas när jag började nysta i en av mina anmödrars bakgrund. Efter kontroller i kyrkböcker och genealogiska referensverk vågar jag numera hävda att Gustaf I, mannen som regerade Sverige , lade grunden till nationalstaten, genomdrev reformationen, införde ärftlig monarki samt lät nacka ett och annat klockupproriskt Svinhuvud i Dalarna på talet, är min morfars mormors mormors farmors farmors farfars morfar. Och precis som Carl XVI Gustav och Mårten Palme verkar jag vara en ättling i fjortonde led till nationalikonen. Att icke- kungliga personer som Mårten Palme och jag själv kan ha Gustav Vasa som en anfader beror i huvudsak på de virila Vasa- sönernas utomäktenskapliga förbindelser och omfattande bruk av bihustrur, så kallade frillor. Det resulterade understundom i avkomma. De kungliga frillorna och deras barn blev vanligtvis väl omhändertagna och underhållna. Frillorna fick, sedan de tjänat färdigt som furstliga mätresser, ståndsmässiga giften och frillobarnen fick adelskap, goda karriärmöjligheter och ofta även gods och gårdar i förläning av sina kungliga släktingar. Den mest omtalade och mytomspunna frillan under Vasa- tid är Agda Persdotter som födde Erik XIV två döttrar, som 2

3 blev gifta med adelsmän och av vilka det finns ättlingar i livet än i dag, bland annat inom släkten Gyllensvärd. Johan III hade med frillan Karin Hansdotter dottern Sofia Johansdotter som blev gift med den till Sverige inflyttade fransmannen Ponce d Escouperie ( ). Han antog namnet de la Gardie och paret blev stamföräldrar till en av de mest lysande ätterna i svensk historia, ännu levande, men i dag med ett betydligt mattare sken än tidigare. Karl IX hade med kyrkoherdedottern Karin Nilsdotter utomäktenskaplige sonen Karl Karlsson som adlades av sin farbror Johan III med namnet Gyllenhielm. Karl Karlsson Gyllenhielm ( ), som var halvbror till Gustav II Adolf, förärades omfattande godsdonationer och var som riksamiral högste befälhavare över den svenska flottan. Själv härstammar jag från en frilla som hade ihop det med en av Gustav Vasas dottersöner, den för de flesta helt okände hertig Gustav av Sachsen-Engern-Westfalen ( 1597) vars ättlingar antog eller erhöll namnet Rutencrantz. Nåväl, jag är nu inte ensam i Släktföreningen Svinhufvud i Westergötland om att vara en livs levande frilloättling och descendent till Gustav Vasa. Långt ifrån Faktum är att alla som i likhet med mig har Gerda Svinhufvud, född Nordwall ( ) som en anmoder, kan räkna sig till den illustra skaran av Vasa- ättlingar. Gerda var gift med överstelöjtnanten Pontus Svinhufvud i Westergötland ( ). Paret ägde och bebodde under lång tid gården Stocktorp i Lilla Mellösa församling, strax utanför Flen. De hade sönerna Pontus Svinhufvud d. y. ( ), Lennart Svinhufvud ( ) och Åke Svinhufvud ( ) samt döttrarna Ingeborg Svinhufvud gift Hessle ( ), Gunhild Svinhufvud gift Löfgren ( ) och Eva Svinhufvud gift Melin ( ). Flertalet nu aktiva medlemmar i släktföreningen härstammar från något av dessa barn. Gerda och Pontus Svinhufvuds äldsta nu levande ättlingar är sondottern Gunborg von Hofsten, född Svinhufvud, som fyller 103 år på Valborsgmässoafton (åldersrekord i Svinhufvud- släkten) och sondottern Görel Österlöf, född Svinhufvud som fyller 92 år i september. Gerda Svinhufvud var ättling till Gustav I i elfte led. Han var hennes mormors morfars morfars morfars farmors far. I det följande skall jag redogöra för Gerda Svinhufvuds härstamning från kung Gustav I och passar samtidigt på att ge några biografiska upplysningar om de olika personerna i hennes anlinje, som också är mina (och antagligen även era) anor: Proband: Gerda Svinhufvud, född Nordwall Född i Strängnäs, Södermanlands län. Död på Stocktorp, Lilla Mellösa förs., Södermanlands län. Gift i Strängnäs med sedermera överstelöjtnanten Pontus Svinhufvud i Westergötland. Född på kaptensbostället Kleva, Tanums förs., Västra Götalands län. Död på Stocktorp, Lilla Mellösa förs., Södermanlands län. Son till kaptenen och postmästaren Samuel Svinhufvud i Westergötland (adl. ätt nr 199) och Emanuella (Malla) af Geijerstam (adl. ätt nr 2010). Biografiska anteckningar: Om Gerda skriver hennes mor Augusta Nordwall född Söderholm ( ) i ett brev till en väninna i februari 1855:»Min klenod, min lilla älskade Gerda är en rask, kry och klotrund unge med stor isterhaka, samt skön som en liten Engel i mina ögon åtminstone - men en Mors omdöme säges ju icke vara fullt tillförlitligt? Alla förvåna sig öfver att jag kan ha en liten afkomma som redan Gerda Svinhufvud, född väger öfver pundet. I början hade det lilla Nordwall ( ) välsignade kräket så när tagit lifvet af mig, ty jag trodde hon skulle dö hvar gång hon skrek, och jag visste ej något bättre råd än att sätta mig ned och gråta jag med. Detta repeterades minst 30 gånger om dagen, ty Gerda har aldrig brukat sofva som andra små barn, utan hon är till det mesta vaken både natt och dag. Nu har jag likväl tranquiliserat mig och sedan jag blifvit utaf med en af dumhet halfgalen, och med skrofler och spenböld utrustad Amma, och fått en bra menniska i stället, så må både Gerda och jag väl. Mycken oro och mycket nattvak har mitt lilla dockhufvud kostat mig, ehuru alla påstå, att det är ett ovanligt tyst och snällt barn - och du kan säkert ej föreställa dig hur förtviflad jag var innan jag lärde den stora konsten att linda henne. För hvarje gång trodde jag mig ha brutit af henne en arm eller ett ben, eller ock genom min långsamhet ha ådragit henne gräsliga sjukdomar. Ja, allt detta låter roligt nu, men jag kan försäkra, att då tyckte jag mig aldrig ha varit ute för värre 3

4 bekymmer och elände. Om Söndag är det 6 månader sedan Gerda anlände hit till verlden, och vi plågas nu som värst af ondt för tänder.«1 Barnet med den stora isterhakan förlorade sin mor innan hon ens hunnit fylla ett år och växte upp i Strängnäs med sin far, den geniförklarade filosofie doktorn, lektorn och statstjänstemannen Adolf Leonard Nordwall ( ). Eftersom han aldrig gifte om sig och var mitt uppe i en yrkeskarriär som innebar mycket resande fick han god hjälp av sin egen mor, änkeprostinnan Ulla Nordwall, född Callerström ( ) och sin svärmoder änkemajorskan Anna Söderholm, född Fagerström ( ) att ta hand om lilla Gerda under hennes barn- och ungdomsår. Redan vid 20 års ålder gifte sig Gerda med den nio år äldre löjtnanten Pontus Svinhufvud ( ) från Strängnäs. Paret bosatte sig på herrgården Skiringe i Lilla Mellösa socken, som Gerda var ägare av sedan början av talet. Hennes far hade köpt gården åt henne som en investering, sedan både han och lilla Gerda fått ärva pengar efter en ingift släkting, den förmögne textilfabrikören Gustaf Lejdenfrost ( ). På talet flyttade Gerda och Pontus Svinhufvud från Skiringe och bosatte sig på den mindre granngården Stocktorp, som blev Gerdas hem för resten av livet. I Släktarkivet Svinhufvud i Westergötland finns många brev av Gerdas hand och eftersom vi har ett kungligt tema i årets skriftserie- artikel kan det vara lämpligt att återge följande utdrag ur ett av dessa brev. Det är daterat Stocktorp 1909 och skrivet till sonen Lennart Svinhufvud:»Kan du tänka dig hvilken ära som vederfarits Putte Döm om min häpnad, då det ringdes på från Stenhammar med anhållan om att få låna Putte till hertigparets lilla taxhynda. Hon var visserligen både gammal och sjuklig, men prinsessan önskade så mycket få afkomma efter henne om möjligt vore och de hade förgäfves efterhört andra hundar. Jag gjorde en föga smickrande beskrifning på Puttes yttre, men det afskräckte icke utan en stund senare kom ekipage efter Putte, som var så föga trakterad af att bli instängd i en låda, att han bet karlen i handen. Några dagar senare återkom Putte i högönsklig välmåga, och nu får vi väl vänta på om hans besök får önskad verkan. Kanske få vi t o m en hertiglig valp«2 1 Nordwall, Augusta f Söderholm ( )- PARK: C. KorrespondensAvsända brev, Brev till Aurore Ljungstedt f Hjort ( ) (SlA SiW). 2 Svinhufvud, Lennart ( )- PARK: C. Brev fr Gerda Svinhufvud f Nordwall ( ) Generation I Gerdas mor Augusta Nordwall, född Söderholm Född på St. Gålstad, Slaka förs., Östergötlands län. Död i Varberg, Hallands län. Gift i Kvillinge förs., Östergötlands län, med fil. dr. Adolf Leonard Nordwall. Född i Linköping, Östergötlands län. Död i Strängnäs, Södermanlands län. Son till kyrkoherde Gustaf Nordwall och Ulla Callerström. Biografiska anteckningar: Augusta var sladdbarnet i sin familj, tjugo år yngre än sitt äldsta och elva år yngre än sitt yngsta syskon. Pappan, majoren Johan Peter Söderholm, dog när hon var åtta år gammal. En fadersgestalt i hennes liv blev då den rike textilfabrikören Gustaf Lejdenfrost ( ), som egentligen var hennes svåger. Han ägde herrgården Loddby utanför Norrköping och där växte Augusta upp. Lejdenfrost bekostade utbildning åt Augusta i Stockholm, där hon sattes i flickpension på talet. Redan i slutet av samma decennium visade hon dock spår av att ha drabbats av lungsjukdomen tuberkelos (lungsot). Trots det gifte hon sig födde hon dottern Gerda men knappt ett år senare hade den fruktade sjukdomen tagit hennes liv. I släktarkivet har Augusta bland annat efterlämnat en mycket läsvärd dagbok från åren 27 (SlA SiW). Det i brevet omskrivna hertigparet på Stenhammars slott är prins Vilhelm ( ) och hans dåvarande hustru, den ryska storfurstinnan Maria Pavlovna ( ). 4

5 kring talets mitt. En maskinskriven och med noter försedd kopia av denna dagbok finns fortfarande till försäljning hos släktföreningen. Hennes make, filosofen och etikern Adolf Leonard Nordwall blev i mitten av talet den framväxande svenska djurskyddsrörelsens chefsideolog. Han var en av initiativtagarna till organisationen Nordiska Samfundet mot plågsamma djurförsök, vars första ordförande han blev (denna organisation lever kvar än i dag, men numera under namnet Djurens Rätt). 3 Augusta Nordwall, född Söderholm, växte upp på herrgården Loddby utanför Norrköping, som ägdes av hennes svåger Gustaf Lejdenfrost. Foto: Sten Österlöf. Generation II Gerdas mormor Anna Catharina (Charlotta) Söderholm, född Fagerström Född i Snararp, Asby församling, Östergötlands län. Död i Strängnäs stadsförs., Södermanlands län. Gift i Nykils församl., Östergötlands län med bataljonsadjutanten, sedermera majoren Johan Peter Söderholm. Döpt i Slaka förs., Östergötlands län. Död på officersbostället Ekeby, Ekeby förs., Östergötlands län. Son till kvartermästaren vid Östgöta kavalleriregemente Peter Söderholm och Brita Stina Hammarstrand. Biografiska anteckningar: Anna döptes med Catharina som andra namn enligt dopboken men själv skrev hon sig alltid Anna Charlotta. Hon döptes den 11 april 1788 i Asby församling i Östergötland. Som dopvittnen och faddrar 3 Adolf Nordwalls betydelse som ideolog och portalfigur för den svenska djurskyddsrörelsen har bland annat behandlats i idéhistorikern Karin Dirkes doktorsavhandling De värnlösas vänner. Den svenska djurskyddsrörelsen (Stockholm 2000). Anna Söderholm, född Fagerström ( ) eller Gumman med ruskorna som hon kallats av sentida ättlingar på grund av detta porträtt, där hon avbildats med en huvudprydnad som liknar ruskor. Släktarkivet Svinhufvud i Westergötland. uppträdde idel prominenta personer i bygden: majoren vid Östgöta infanteriregemente Carl von Olthoff ( ) på säteriet Ruda, välborna fru Brita Margareta Rääf i Småland, född Oldenburg ( ) och icke minst storgodsägaren Adolf Durée ( ), som var adjutant hos Gustaf III och bland annat ägde säterierna Tångarp, Sonarp och Redeby, alla belägna i Asby. 4 Även om det inte var ovanligt förr att ståndspersoner engagerades som vittnen för att förgylla dop, så antyder uppställningen kring lilla Annas vagga att hennes föräldrar hade goda försänkningar i bygdens societet, ja, rent av var en del av den. Vid 17 års ålder blev Anna gift med den tretton år äldre bataljonsadjutanten Johan Peter Söderholm ( ) och flyttade till officersbostället Stora Gålstad i Slaka socken utanför Linköping. Fem år senare och vid 22 års ålder var hon redan mamma till tre döttrar: Charlotta Söderholm ( ), Amalia Söderholm ( ) och Emilia Söderholm ( ). Den sistfödda dottern dog dock redan 1811, knappt ett år gammal födde hon sonen August Söderholm ( ), och elva år senare kom sladdbarnet Augusta Söderholm, gift Nordwall ( ) (se Generation II). 4 Asby C:3, fol 63h. 5

6 Anna Söderholm fick begrava många nära och kära. Från vänster: maken Johan Peter Söderholm (d 1835), äldsta dottern Amalia Lejdenfrost, född Söderholm (d 1833), näst äldsta dottern Charlotte Lejdenfrost, född Söderholm (d 1837) och mågen Gustaf Lejdenfrost (d 1857). Släktarkivet Svinhufvud i Westergötland Äktenskapet med kaptenen Johan Peter Söderholm verkar ha varit lyckligt. Enligt uppgift var han»den huldaste make och far, den gladaste umgängesman och ägde den största ömhet för alla.«5 Han fick avsked i början av talet efter mer än fyrtio års»trogen och nitisk«militärtjänstgöring och avled några år därefter. bevarade släkthandlingar som stödjer detta rykte. Gustaf Lejdenfrost gifte aldrig om sig, men levde resten av sitt liv tillsammans med svärmodern Anna Söderholm som kom att förestå hans hushåll, först på Loddby och senare i Strängnäs. År 1853 avled sonen August Söderholm, 1855 dog sladdbarnet och älsklingsdottern Augusta och 1857 tvingades Anna Söderholm även begrava mågen Gustaf Lejdenfrost. Därmed var nästan alla hennes nära och kära borta alla utom nye mågen Adolf Nordwall och dotterdottern Gerda, som blev hennes första och enda barnbarn. En svagare människa skulle lätt ha kunnat brytas ned av allt detta elände, men Anna Söderholm fortsatte alltså att stå upprätt. Styrkan fann hon i en orubblig gudstro. Så här skriver Anna Söderholm i ett brev till mågen Adolf Nordwall efter dottern Augustas död: I ett brev från början av talet till dottern Augusta skrev Anna Söderholm:»Många kända sorger har jag genomgått och många okända för verlden, men endå har jag stått upprätt.«.6 Till de kända sorgerna hörde inte bara förlusten av maken nej, Anna Söderholm tvingades begrava alla sina barn innan det var dags för henne själv att vid 82 års ålder myllas ner under kullen. Dottern Emilia hade, som nämnts ovan, dött 1811 innan hon ens hunnit fylla ett år. Den vackra dottern Amalia, som i början av talet gift sig med textilfabrikören Gustaf Lejdenfrost dog i samband med sin första barnsbörd 1833 endast 25 år gammal. I slutet av april 1835 avled maken Johan Peter Söderholm i»friselfeber«. Kort därefter gifte sig förstfödda dottern Charlotta med sin avlidna systers man Gustaf Lejdenfrost, men redan 1837, efter mindre än två års äktenskap, avled även hon i en ålder av 29 år. Efter dessa tragedier flyttade änkan Anna Söderholm in hos sin måg, den dubble änklingen Lejdenfrost på herrgården Loddby med dottern Augusta och strax anslöt även sonen August. Enligt släkttraditionen skall textilfabrikören ha velat pröva äktenskapslyckan även med Augusta, men det finns ingenting i»jag har gjort det till en helig plikt för mig att ej föra en onyttig klagan utan i sorg som i glädje säga och tänka ske din vilja min Gud jag öfverlemnar mitt öde i din hand gör med mig som dig täckes och mig nyttigt är. Jag är nu mycket lugnare till sinnet genom denna föresats sedan jag lemnat mitt väl och ve i den hand som vill vårt bästa...«7 Anna Söderholm, eller Gumman med ruskorna som hon blivit kallad på grund av det enda kända porträttet av henne, ligger begravd under egen sten invid Svinhufvud- gravarna på östra griftegården i Strängnäs. Hon är verkligen värd en blomma och ett litet ljus, nästa gång ni besöker den kyrkogården 5 Ekeby F:1, s Nordwall, Augusta f Söderholm (d 1855)- PARK: C. 7 Nordwall, Adolf L. (d 1892)- PARK: C. Brev från Anna Brev från Anna C. Söderholm (d 1870), odat. 1852:1 (SlA SiW). C. Söderholm f Fagerström (d 1870)

7 Generation III Gerdas mormors mor Anna Lisa Fagerström, född Lilja Född på Tovarp, Asby förs., Östergötlands län. Död på Snararp, Asby förs., Östergötlands län. Gift i Asby förs. med sergeanten Gustaf Fagerström i hans 4:e äktenskap. Född i Lilla Härsta (Herrestad), Marbäcks förs., Jönköpings län. Död på Malma säteri, Västra Ryds förs., Östergötlands län. Son till Carl Larsson i Lilla Härsta (Herrestad) och Kerstin Cnutsdotter. Biografiska anteckningar: Vid 31 års ålder gifte sig Anna Lisa Lilja med den mer än dubbelt så gamle sergeanten Gustaf Fagerström ( ). Fagerström hade varit gift tre gånger tidigare, men inget av äktenskapen hade resulterat i någon livskraftig avkomma. Anna Lisa Lilja skänkte dock sin make tre barn varav två nådde vuxen ålder, nämligen dottern Anna Fagerström gift Söderholm (se Generation II) och sonen Carl Fagerström. Anna Lisa och hennes ålderstigne make bodde på och brukade gården Snararp vid den lilla sjön Vinningen i Asby socken i Östergötland. Gården var Anna Lisa Liljas arv. Hon ägde även frälsehemmanet Tovarp i samma socken. Gustaf Fagerström hade tidigare brukar det invid sjön Sommen vackert belägna säteriet Sjövik (Sjövika, Sjöviken), som han innehaft under förpantning. Trots den stora åldersskillnaden mellan makarna var det Anna Lisa Lilja som avled först. Hon dog De efterlämnade minderåriga barnen Anna och Carl hamnade då hos kaptenen Bengt Kocken och hans familj på Åserums säteri i Nykils församling, Östergötland. Änklingen Gustaf Fagerström, som vid det laget var för gammal att ta hand om sin avkomma, inlogerade sig samtidigt hos en före detta svåger på en annan herrgård. Där dog han 1808 i den aktningsvärda åldern av 90 år. Anna Lisa Lilja härstammade både på mödernet och fädernet från gamla småländska och östgötska adelssläkter. Hennes mormor tillhörde ätten Duse (adl. ätt nr 119, utgången på manssidan 1992) och hennes farmor, som vi Anna Lisa Fagerström, född Lilja, ägde och bodde på gården Snararp i Asby socken, som tidigare innehafts av hennes mormor och morfar. Hennes man Gustaf Fagerström hade före giftermålet bebott och brukat sätesgården Sjövik invid sjön Sommen. återkommer till längre fram, tillhörde ätten Stråle af Sjöared (adl. ätten nr 223). Carl Magnus Lilja Generation IV Gerdas mormors morfar Född på Snararp, Asby förs., Östergötlands län. Död på Snararp. Gift i Rumskulla förs., Kalmar län med sin brylling Beata Dusén. Född på Viggesbo, Rumskulla förs. Död på Snararp. Dotter till bonden Per Bengtsson Dusén och Brita Catharina Duse (adl. ätt nr 119). Biografiska anteckningar: Carl Magnus Lilja var sergeant vid Östgöta regemente till fots. Han fick avsked från regementet och torde därefter på heltid ha ägnat sig åt att bruka gården Snararp. Hans svärföräldrar Per Bengtsson och Brita Catharina Duse antog efter giftermålet hustruns adliga namn i lätt förvanskad form och kallade sig Dusén. 7

8 Generation V Gerdas mormors morfars mor Maria Lilja, född Stråle af Sjöared Döpt i Malexander förs., Östergötlands län. Död i Asby förs., Östergötlands län. Gift i Malexander förs. med drängen Anders Eriksson (Lilja). Född okänt när. Död okänt när. Son av okända föräldrar. Biografiska anteckningar: Noteras kan att när äktenskapet mellan adelsfröken Maria Stråle och ofrälse drängen Anders Eriksson ingicks var bruden redan gravid i cirka fjärde månaden. Möjligen var äktenskapet framtvingat av detta förhållande. Paret var bosatt i Snararp, Asby förs., Östergötlands län. Enligt vissa källor ska Anders Eriksson ha blivit kvartermästare, men i kyrkböckerna har han inte hittats nämnd med den titeln. Generation VI Gerdas mormors morfars morfar Carl Stråle af Sjöared (adl. ätt nr 223) Född Begravd i Malexanders förs., Östergötlands län. Gift på säteriet Bålnäs med Elisabet Lindeskyld. Född Begravd i Malexander förs. Dotter till kaptenen Peder Svensson, adlad 1651 med namnet Lindeskyld men ätten aldrig introducerad på Riddarhuset, och Elsa Armsköld (adl. ätt nr 198). Biografiska anteckningar: Carl Stråle var löjtnant. Han ägde och bebodde säteriet Bålnäs (Bolnäs, Bollnäs), som hans hustru medfört i boet. Det låg i Malexander socken vid sjön Sommen. Han tillhörde en släkt, Stråle af Sjöared, som enligt riddarhusets stamtavlor kan föras»tillbaka ända till hedenhös«, eller i alla fall till ättemannen Ingjald i Sibbedalen, som skall ha levt i början av talet. Enligt traditionen skall en ättling till Ingjald ha erhållit frälsebrev av kung Karl Knutsson (Bonde) på talet. Denna historieskrivning är dock förkastad i dag. Dagens sanning är att släkten är av betydligt yngre datum och att den aldrig tillhört det medeltida frälset. När den uppträder i Småland på talet är det som en så kallad halvfrälsesläkt, alltså en släkt som har en adlig stammoder och en ofrälse stamfader. Släkter med halvfrälse ursprung var, enligt de agnatiska principerna, inte berättigade att åtnjuta adliga privilegier. De kunde inte heller vinna Adliga ätten Stråles af Sjöared vapen. Ätten introducerades på Riddarhuset 1625, men var egentligen inte berättigad därtill. introduktion på Riddarhuset när denna organisation instiftades i mitten av talet för att staten skulle få bättre kontroll över vilka medborgare som verkligen var adelsmän. Men Carl Stråles farfar, kaptenen Per Birgersson Stråle (d 1640), som bland annat genom deltagande i trettioåriga kriget kommit på grön kvist, lyckades ändå vinna säte och stämma på Riddarhuset år 1625, som en av de först introducerade ätterna. Några år senare dök det dock upp personer som ifrågasatte Stråle- ättens förmenta nobilitet. På talet anmodades Per Birgersson därför att bevisa sin adliga härkomst. Det hade han svårt att göra, förklarade han, eftersom han inte hade tillgång till vare sig»brev eller dokumenter«som kunde styrka den adliga värdigheten, allra minst något frälsebrev utfärdat av kung Karl Knutsson (Bonde). På Riddarhuset och i riksrådet började höga potentater plädera för att Sjöareds- Strålarna skulle slängas ut från adelns högborg. Men då ingrep riksdrotsen Gabriel Gustafsson Oxenstierna till släktens försvar. Han menade att eftersom Per Birgersson Stråle haft säte på Riddarhuset i så många år och dessutom länge under adliga privilegier innehaft gods så skulle det vara svårt och betänkligt att nu beröva honom hans adelskap och plats på Riddarhuset. Övriga riksråd tog intryck av denna välmenta argumentation och beslöt att Per Birgersson Stråle och hans efterkommande skulle få behålla sin adliga värdighet för all framtid. 8 8 Almqvist, J E: SoH 1967:1, s 173ff. 8

9 Generation VII Gerdas mormors morfars morfars mor Brita Gustavsdotter Rutencrantz (adl. ätt nr 805) Född okänt när, trol. omkr Död 1690 i Bossmark, Åsbo förs., Östergötlands län. Bisattes Gift 1:o med löjtnant Peder Kåse (adl. ätt nr 139). Gift 2:o på Sjöared, Tofteryds förs., Jönköpings län med Anders Stråle af Sjöared. Född okänt när. Död Son till kaptenen Per Birgersson Stråle af Sjöared (adl. ätt nr 223) och Anna Eriksdotter. Biografiska anteckningar: Brita Gustavsdotter Rutencrantz antogs länge vara en dotter till Gustav Vasas dotterson hertig Gustav av Sachsen- Engern- Westfalen (se Generation IX). Men 1990 ifrågasattes denna filiation av Nils Fredrik Beerståhl i en artikel i Släkt och Hävd. 9 Beerståhl menade att det av olika skäl är mer sannolikt att hon är dotter till en av hertigens två kända frillosöner som också hette Gustav, nämligen Gustav Gustavsson Rutencrantz (se Generation VIII). Det har nu blivit den gängse uppfattningen bland ledande genealoger. Brita Gustavsdotter var först kortvarigt gift med löjtnanten Peder Kåse, innan hon 1633 ingick ett andra äktenskap med dennes fyrmänning (brylling) Anders Stråle af Sjöared (d 1649). I morgongåva fick hon Mosshults säteri med Prässbo rå och rörshemman i Gällaryds socken i Småland övertog paret även sätesgården Sjöared i Tofteryds socken i Småland under vissa villkor. 10 Paret bodde dock på säteriet Näs (senare Strålsnäs) i Åsbo socken i Östergötland. Gården var en av flera i trakten som Brita ärvt från sin mors släkt. Det är uppenbart att Brita var en tämligen besutten dam och hade ett betydligt större godsinnehav än sin make, men Anders Stråle iklädde sig omgående efter giftermålet rollen som herre över det gemensamma boet och började sälja en del av de hemman som hustrun fört med sig i boet. Tydligen mötte denna handel starka protester för vid 1634 års riksdag förbjöds han att»vidare försälja sin frus gods». Möjligen var det Britas mor Christina Månesköld som reagerat på 9 Beerståhl, N F: SoH 1990:3-4, s 129ff. 10 År 1644 erhöll Anders Stråle sätesgården Sjöared av sin mor mot att han underhöll henne på hennes ålderdom och övertog de skulder som några av hans döda bröder lämnat efter sig [Beerståhl, SoH 1990:3-4, s 140 not 19]. Brita Rutencrantz sätesgård Näs, eller Strålsnäs som den senare döptes till, ser ut så här i dag. Herrgården, som ligger strax söder om Mjölby, var nyligen till salu. Bilderna hämtade från mäklarens hemsida. försäljningarna. Hon var omgift med kyrkoherden Johannes Svenonius Kaliander i Åsbo församling och bodde alltså granne med dottern Brita och mågen Anders på Näs. Men grannsämjan var uppenbarligen inte den bästa. Kyrkoherden klagade år 1635 över "thet stora öffwerwåld han lijder af sin hustrus mågh Anders Stråle der i församblingen", bestående inte blott av intrång i prästgården och klockarebostället utan också av försök att taga kyrkoherden från livet. 11 Den uppenbart burduse och självsvåldige Anders Stråle upphörde inte heller med försäljningarna av sin hustrus gods sålde han Mosshults säteri, alltså den egendom han sju år tidigare skänkt henne i morgongåva. Men då var svärmodern Christina Månesköld och hennes make döda och försäljningen torde ha skett med hustrun Britas goda minne. Anders Stråle avled 1649, men Brita Rutencrantz kom att leva i ytterligare fyrtio år. Hon gifte aldrig om sig, utan kom som änka att sköta sina gods och gårdar utan manligt förmynderi. För att få ekonomin att gå ihop blev hon tvungen att efterhand sälja av 11 Westerlund m fl: Linköpings stifts herdaminne, del 5, s 77. 9

10 den ena fastigheten efter den andra. Exempelvis pantsatte hon med sina barns samtycke det Stråleska stamgodset Sjöared till officeren David Dachsberg (d 1667, adl. ätt nr 260). Pengarna hon hade lånat på gården hade hon bland annat använt för att bekosta mannens och svärmoderns begravningar samt begravningarna för två av hennes makes bröder. Eftersom hon inte trodde sig någonsin kunna betala tillbaka skulden till Dachsberg eller hans arvingar överlät hon Sjöared samt ett mindre hemman benämnt Sjöbo till denne i slutet av talet. 12 På grund av en klausul i köpebrevet skulle denna försäljning senare medföra vissa komplikationer som framtvingade avgörande i domstol. Brita Rutencrantz och Anders Stråle fick många barn. Två av sönerna dog i polska kriget , dock inte förstfödde sonen Gustav Stråle ( ), som överlevde men fick framleva sina dagar som invalid efter att ha fått bägge fötterna bortskjutna av en kanonkula. Han blev 1652 gift med Agata Frost (d 1707), en avlägsen släkting och kungaättling som var dotterdotterdotter till Erik XIV ( ) och den ovan omnämnda frillan Agda Persdotter. 13 Om sistfödde sonen Carl Stråle, se Generation VI ovan. Generation VIII Gerdas mormors morfars morfars morfar Gustav Gustavsson Rutencrantz (adl. ätt nr 805) Född okänt när. Död okänt när, men trol. på talet och begraven i Fittja kyrka, Uppsala län. Trol. gift med Christina Christiernsdotter Månesköld af Seglinge i hennes första äktenskap. Född okänt när. Död i prästgården, Åsbo förs., Östergötlands län. Dotter av godsägaren Christiern Carlsson (Månesköld af Seglinge, adl. ätt nr 62) och riksrådsdottern Brita Björnsdotter (Bååt, adl. ätt nr 3). Biografiska anteckningar: Uppgifterna om frillosonen Gustav Gustavsson är knapphändiga. Han upptas i hovräkenskaperna som page hos Karl IX åren Sistnämnda år skrevs han till gården Hässle, belägen vid Lårstaviken i Fittja församling, söder om Uppsala. Gården ägdes av hans farmor, furstinnan Sofia (Vasa) på 12 Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Östergötlands län EVIIAAAF:23 ( ) 1667 års protokoll, s 15ff. 13 EÄ, Stråle af Sjöared, Tab. 5; Beerståhl, SoH 1990:3, s 134f. 14 von Warnstedt, SoH 1993:2, s 344. Ätten Rutencrantz vapen består av en sköld kluven av en gyllene rutkrans. Rutkransen är en heraldisk symbol som ingår i hertigdömet Sachsens vapen. I vardera fälten återfinns tre grupperade sjöblad, vilka återfinns i hertigdömet Engerns vapen. Det här intill avbildade ättevapnet är framställt efter beskrivning i Klingspors vapenbok från år Enligt Christopher von Warnstedt skall vapnet dock ha delvis annorlunda utseende och färgsättning. Exempelvis skall de blå fälten i vapnet vara vita och de röda sjöbladen vara grupperade 2:1 i det övre fältet och 1:2 i det undre fältet. Dessutom skall hjälmprydnanden inte bestå av två påfågelsfjädrar utan av två vippor, som i hertigdömet Engerns vapen (se vidare von Warnstedt: SoH 1993:2, s 344f). Ekolsund, som upplåtit den åt Gustav Gustavssons till namnet okända frillomor. Efter Gustav Gustavssons död hängdes hans vapen upp i Fittja kyrka. En bror (eller halvbror) till Gustav var Magnus Gustavsson Rutencrantz (d 1640), som var officer. Det var dennes son, löjtnanten Gustav Magnusson Rutencrantz (d 1704) som såg till att få den Rutencrantzska ätten introducerad på Riddarhuset, vilket enligt ättartavlorna skedde Gustav Gustavsson hade med Christina Christiernsdotter Månesköld (af Seglinge), dottern Brita Gustavsdotter Rutencrantz (Generation VII). Christina Månesköld härstammade från en norduppländsk frälsesläkt vars stamgods Seglinge låg och ligger i Almunge socken utanför Uppsala. Hon blev senare (om)gift med kyrkoherden Johannes Svenonius Kaliander (d 1637) och bosatt i Åsbo församling i Östergötland. En syster till Christina Månesköld var gift med fogden Jöns Persson Svinhufvud (död 1636), som ägde gården Kvallsta i Uppland och 1627 fick sin ätt 10

11 introducerad på Riddarhuset under fullständiga namnet Svinhufvud af Qvalstad, nr 145. Generation IX Gerdas mormors morfars morfars morfars far Gustav, hertig av Sachsen-Engern-Westfalen Född 1570 el Död ogift på Stockholms slott. Ägde Venngarn i S:t Olofs förs., Stockholms län, Ekolsund i Husby- Sjutolft förs., Uppsala län samt Hallkved i Funbo sn, Uppsala län. Hertig Gustav var den ende av prinsessan Sofias och hertig Magnus II av Sachsen Lauenburg barn som nådde vuxen ålder. Eftersom föräldrarna under lång tid kom att leva åtskilda växte han huvudsakligen upp med modern på Ekolsund i Uppland. Detta förhållande ansåg gossens morbröder kung Johan III och hertig Karl (senare Karl IX) vara mindre lämpligt. De menade att det inte passade sig att systersonen som trots allt var en furstlig person skulle fostras av»enfaldigt folk«, som varken»sett eller lärt«hur det gick till vid ett hov. Hertig Karl tog därför sin systerson till sig, utbildade honom vid sitt eget hov och skickade även ut honom på en flerårig bildningsresa i Europa. Av Johan III fick hertig Gustav i förläning häradshövdinge- räntorna från tre härader. Han utsågs också till överste i kavalleriet och till kommendant på Kalmar slott, men hann knappt tillträda sistnämnda tjänst innan han i augusti 1597 råkade vådaskjuta sig själv i knäet vid en truppmönstring på Ladugårdsgärde i Stockholm. I sviterna av vådaskottet avled den knäsvage hertigen i november samma år på slottet Tre Kronor i Stockholm. Han begravdes i Uppsala domkyrka i januari Även om hertig Gustav aldrig hann gifta sig efterlämnade han barn, varav de båda frillosönerna Magnus och Gustav (se Generation VIII) är kända till namnet. Bägge sönerna kom att kallas Rutencrantz efter sina vapen som bland annat innehöll en gyllene rutkrans, alltså en krans med blad av växten vinruta. Denna heraldiska symbol signalerade deras furstliga Hertig Gustavs av Sachsen- Lauenburg vapen. I två av fälten syns det sachsiska vapnet i svart och guld kluvet av rutkransen. ursprung. Rutkransen var och är symbol för hertigdömet Sachsen (Rutencrantz- vapnet innehåller även röda sjöblad, vilket är symbol för hertigdömet Engern). Generation X Gerdas mormors morfars morfars morfars farmor Prinsessan Sofia (Vasa) Född på Stockholms slott, Stockholm. Död på Ekolsund, Husby Sjutolft förs., Uppsala län. Prinsessa av Sverige. Hertiginna av Sachsen- Lauenburg. Gift i Stockholm med hertig Magnus II av Sachsen-Lauenburg. Född i Lüneburg, Tyskland. Död i Ratzeburg, Tyskland. Son till hertig Franz I av Sachsen- Lauenburg och prinsessan Sibylla av Sachsen. Biografiska anteckningar: Prinsessan Sofia var en av Gustav I:s fem döttrar och var endast 4 år när modern, Margareta (Leijonhufvud) avled. Sofia blev vid 20 års ålder bortgift med hertig Magnus II av Sachsen- Lauenburg. Deras bröllop var ett dubbelbröllop och firades samtidigt som Sofias halvbror, kung Erik XIV knöt hymens band Porträttet antas föreställa Sofia (Vasa), prinsessa av Sverige och hertiginna av Sachsen-Lauenburg. 11

12 med knektdottern Karin Månsdotter och krönte henne till drottning. Hertig Magnus II av Sachsen- Lauenburg, som var brorson till Gustav I:s första hustru Katarina av Sachsen- Lauenburg, har inte gått till hävderna som någon glänsande furste. Tvärtom verkar han ha varit en även för sin tid osedvanligt råbarkad sälle, därtill hustrumisshandlare. Historikern Ingvar Andersson har betecknat honom som»tämligen osympatisk«15 och släkthistorikern von Warnstedt har kallat honom»en av sitt furstehus värst beryktade medlemmar och det vill inte säga litet «. 16 Historierna om hans eskapader är många och Johan III lät landsförvisa svågern från Sverige år Enligt von Warnstedt ska han därefter ha dragit omkring i norra Tyskland»som ett slags rövarhövding» och gjort sådan skada att hans bror, hertig Franz II, lät gripa honom och sätta honom i fängsligt förvar på Ratzeburgs slott.»där konstaterade man snart att Magnus led av ganska våldsam sinnessjukdom«. 17 Han dog i fångenskap 1603, sedan länge skild från hustrun Sofia. Även hon led av psykisk indisposition och enligt Aegidus Girs krönika var det den galne makens fel. Han hade bemött sin hustru med»all okärlighet, spott och skamligt förtal, att hon av den sorg råkade uti stor hufvudsvaghet«. 18 Hertigparet Magnus och Sofia hade bland annat fått Ekolsund invid Mälaren i förläning av Johan III. Detta gods blev Sofias fasta punkt efter makens landsförvisning. Furstinnan avled där Hon ligger begravd i brodern Karl IX:s familjegrav i domkyrkan i Strängnäs, alltså samma kyrka där hennes avlägsna ättling Gerda Nordwall år 1874 ingick äktenskap med löjtnanten Pontus Svinhufvud. Generation XI Gerdas mormors morfars morfars morfars farmors far Gustav I Född trol. 1496, antingen på Lindholmens gård, Orkesta förs., Sthlms län 19 eller på Rydboholms gård, Östra Ryds förs., Sthlms län. 20 Död på Stockholms slott, Stockholm. Kung av Sverige Gift 2:o 1536 i Uppsala med Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud). Född trol. vid årsskiftet Död 1551 på Tynnelsö, Överselö förs., Södermanlands län. Drottning av Sverige Dotter till riksrådet Erik Abrahamsson (Leijonhufvud) och Ebba Eriksdotter (Vasa), som var syssling till Gustav I. Biografiska anteckningar: Närmare presentation överflödig. Kung Gustav I regerade Sverige i 37 år. Han var gift tre gånger. Bilden föreställer hans andra gemål drottning Margareta som tillhörde släkten Leijonhufvud. Hon var mor till flertalet av Gustav barn, bland annat prinsessan Sofia. Den Leijonhufvudska släktens äldsta kända stamfader är Kristiern (d tidigast 1380) i Brunnsberg som var domare på Selaön i Södermanland under andra hälften av 1300-talet. Släkten blev riksrådsätt i slutet av 1400-talet och förstärkte därefter sin ställning som en av Sveriges ledande högfrälseätter. Från en av Margareta Eriksdotters bröder utgår den fortlevande gren av släkten Leijonhufvud som kallar sig Lewenhaupt och har grevlig värdighet. 15 Andersson, I (1979), s von Warnstedt, SoH 1993:2, s von Warnstedt, SoH 1993:2, s 341f. 18 Wikipedia, Sofia Vasa. 19 Svalenius, I, SBL, bd 17, s Larsson (2002), s

13 »Plötsligt är man kronarvinge, tusen anor rikare och har hela Sveriges historia i sina gener «Ett kåseri av JOHAN DEN SKENHELIGE Egentligen hade jag alltså tänkt att årets artikel i Släktföreningens skriftserie skulle handla om min morfars mor Gerda Svinhufvud, född Nordwall ( ). Men när jag började undersöka hennes härstamning lite närmare hamnade jag helt oväntat på ett spår som ledde mig tillbaka till en av de mest mytomspunna portalfigurerna i svensk historia, Gustav Vasa. Och numera räknar jag mig alltså som en ättling till denne gigant bland svenska monarker. Detta har väckt viss berättigad misstro i omgivningen. Det finns också de som påstår att denna min nyfunna släktskap och nyrikedom på anor alldeles stigit mig åt huvudet. De påstår att jag numera skrider fram i tillvaron med en näsa påtagligt mottaglig för regn. Det är naturligtvis skitsnack även om jag inte kan förneka att jag som nybliven kronarvinge fått en helt annan resning, därtill lagt mig till med en patriarkal pondus (läs: rondör runt midjan) som tidigare saknats. I bland funderar jag faktiskt på om jag ska anlägga pagefrisyr med hellugg och låta skägget växa för att göra släktskapen med den gamle landsfadern mera tydlig. I badrumsspegeln tycker jag mig ofta se en majestätisk och helgonlik aura stå glittrande kring min person men jag är osäker på om omvärlden faktiskt registrerar den. Jag har nämligen hittills mött mycket litet underdånig vördnad från omgivningen. Mina barn tycker exempelvis att jag ska fortsätta att vara deras betjänt, tvätta deras kläder och laga deras mat. Barnens mor, min kära sambo Karin fnyser bara åt min nya värdighet och kallar mig spefullt Johan i Olycka. Hon ser mig numera som en parodi på Jan i Skrolycka, den stackars storhetsvansinnige torparen i Selma Lagerlöfs roman, som trodde han var Kejsare av Portugallien. Som gammal historielärare upprepar hon ideligen att huset Vasa var ett dårhus i princip alla medlemmar av den släkten var galna. En sådan släktskap skall man inte yvas över. Den skall man hålla tyst om, hävdar hon. M en hur i all sin da r ska man kunna hålla tyst med att man är släkt med Gustav Vasa? Det är ju bingo för en släktforskare. Inte nog med att han pryder Sveriges alla tusenlappar, han tillför ens släktträd väldigt många nya anor, som man inte visste att man hade. Hans härstamning är nämligen väl utredd, bland annat av Sveriges främsta expert på medeltidsgenealogi. 21 Vilka förfäder hade då kung Gustav I egentligen? Tja, när han tog makten på talet och lät kröna sig till konung betraktades han i utlandet som en simpel usurpator,»en adlig uppkomling på Europas furstliga firmament», som historikern Lars- Olof Larsson uttrycker saken. 22 Visst kunde Gustav hävda att han på olika sätt härstammade från grenar av den så kallade folkungaätten, som regerade Sverige under vissa perioder på medeltiden, men i huvudsak bestod hans anor av män och kvinnor från svenska stormanna- och frälsesläkter, som inte börjar framträda i de knapphändiga källorna förr än på talet (se Fig. 4). Frånvaron av furstliga anor låg avgjort Gustav i fatet när han på talet började se sig som efter en lämplig hustru och drottning. Det visade sig då att ingen europeisk regent var särskilt benägen att släppa i väg en dotter och 21 Gillingstam, H.: Konung Gustav I:s anor. Svenska antavlor 1989, s Larsson (2002), s

14 ingå äktenskapsmesallians med Sverige och dess obildade bondekung. Men för Gustav, som var en envis och målmedveten man, var det viktigt att kunna legitimera sin nyvunna ställning med ingifte i något av Europas anrika furstehus. Till slut och efter långa förhandlingar lyckades det honom också att få den sjutton år yngre hertiginnan Katarina av Sachsen-Lauenburg ( ). Med henne gifte han sig Hertigdömet hon kom ifrån var förvisso ett av det tysk- romerska rikets minsta, mindre än Öland till ytan, men det var folkrikt och låg strategiskt där Travekanalen från Lübeck förenas med floden Elbe. Och viktigast för Gustav: Katarina tillhörde ett furstehus med gamla anor, en ätt som genom århundradena haft och fortfarande hade täta förbindelser med åtskilliga andra styrande dynastier. Exempelvis var Katarinas äldre syster Dorotea ingift i den danska kungafamiljen och blev sedermera drottning i Danmark. Hennes bröder tjänade den tysk- romerske kejsaren och stod högt i gunst hos denne den främste av Europas härskare. Som svensk drottning hann Katarina föda sin make en arvprins (sedermera Erik XIV) innan hon plötsligt och mindre lustigt avled dagen innan hon skulle fylla 22 år. En tid efter hennes frånfälle började Gustav på nytt kasta lystna blickar efter kvinnlig fägring, men den här gången öppnade Europas furstehus inga dörrar för honom. I stället nödgades han välja en hustru ur den inhemska frälsefataburen, och för säkerhets skull blev det en kvinna från hans egen släktsfär: Margareta (Leijonhufvud). Med "#$%&%%'()*+,%-.)%+01%2%345%#441+*"041% % %&'(P-11&'((#$ )N5(52 V#:4-B 60354(6\74&$: P3&(1&$5"#$(4#11-3 )*&+,-.011-$2 T3&,P3<ZZ-4&:-)4 >?HbWHI245$(, 3&4453-#3&,(6#7ZK D-5157#$86&-$-$ 9$<$4=1<3- )4>?H?23&4453-B 3&,(3C4 P3&(1&$5 9$<$4(4#11-3 )F-&G#L$5$(&,1-2 )4>??RW?>2 =1-$8<3-((#$ )D&-',-2)4>?H>2 3&,(3C4 ;53:53-15P53'(413 )=L533-5M8#M152 ;5:$<(83#11-((#$ )T,5011-$23&4453- ;0315;5:$<(4#11-3 )P5(-2 93-$4S&$$#c T'&$9$4-3(413 )[3.011-$2 U(5,U(5,((#$ )D5$] (6\74K ;0315=&::-(413 )D3<$2)4>?O@WOH2 _535'4=1-$((#$ )^3-$260354(6\74K =&:3&48#Z5(4#11-3 )75$N&1a-$2 "#$%&'((#$)*&+,-.011-$23&4453- "#65$7#$86&-$-$6#'(1-&$(,43#1( 9':#1;5:$<((#$)=1<3-2)4>?@A23&4453-B3&,(3C4 ;0315D#(4#11-3)%511#+6E5:2)4>?>?2 9$<$4"#$((#$)F-&G#$5$(&,1-2)4>HIJ23&4453-B3&,(3K 9:$-15 8<3-D-$:1((#$)D&-',-2)4>?>?2B3&44553-B3&,(3C4 ;53: &4(413)=L533-5MN&,2)4>?>O2 P53'Q'M((#$)=L533-5M82)4>?RJ23&4453-B3&,(3C4 83#11-S-11-3((#$)T,5011-$23&4453-B3&,(3C4 U$:-:-34"#65$(413)V#',<$:5011-$(#0,15:3-$2 ;5:$<(P5(-)4>?R>WR@2M#:4-&8575(1'5$4 D-$:15D-$:1(413)XY-$(1&-3$52 9$4-3(8#Z5((#$)[3.011-$2 U(5,DG\3$((#$)D5$] (6\74&$: ^-313<49$4-3(413)[3.011-$2 =&::-D3<$)4>HI?WIO2 D&3:&115%&'(413)F0$$5011-$2 =1-$_535'4((#$)^3-$260354(6\74&$: 8#Z5(75$`&1a-$)4>?>O23&4453- U45_-$$&$:(413 V53M53( M53d P3&(1&-3$ %&'((#$ )N5(52)4 >??@2 *&4453-B 3&,(3C4B 43#1( V53M53( Z#3 ;53:5e 3-15 T3&,(413 )P3<ZZe4&:-2 )4>?O>2 V53M53d "#65$P3&(1&-3$((#$ )N5(52)4>?JJ2 *&4453-B3&,(3C4B 60354(6\74&$: V53Z#3(M53 ^<(157=1<3- )4>???2 3&4453-B 3&,(3C4 V53Z#3( Z#3 D&3&:115 =1-$(413 )D&-',-2 )4KM\3(15 60'M1-$57 >?ARe15'-12 V53Z#3d D&3:&115^<(157((#$)=1<3-2 )4>?J@2 ;#3M53(M53 P53' ;5:$<((#$ )T,5011-$2 *&4453-B 3&,(3C4B 60354(6\74K ;#3M53( Z#3 D&3:& $4(e 4#11-3 )S&$$#c2 ;#3M53d ;5:$<(P53'((#$ )T,5011-$2 *&,(3C4B60354(6\74&$: ;#3Z#3(M53 T(,&' U(5,((#$ )D5$]32 *&4453-B 3&,(3C4B 60354(6\74K ;#3Z#3( Z#3 f-+&'&5 _535'4(413 )^3-$2 ;#3Z#3 =&:3&4T(,&'(4#11-3)D5$]32 )4>O@AW@J2 V53dT3&,"#65$((#$)N5(52)4>O@R2 ;#3 *&4453-B3&,(3C4B60354(6\74&$:K f-+&'&5;c$(4#11-3)t,5011-$2)4>o@@-'k>o@h &4=1#+,6#'Z(.'#4.54K S3#.5$4d ^<(157U)4>OAR2B,<$:&=7-3&:->O@He>OAR ^K>d#ZK6-31&:&$$5$P5153&$557=5+6(-$eF5<-$.<3:)4>OHO2 ^K@d#ZK;53:53-15)F-&G#$6<M7<42)4>OO>2 ^KHd#ZKP5153&$5)=1-$.#+,2)4>A@>2 P0''5d^&''&$:(15ZB_d=7-$(,55$157'#360M1->R>IbIB(?JJe?bO 14

15 henne fick han, som nämnts i tidigare avsnitt, dottern Sofia, som i slutet av talet blev bortgift med hertig Magnus II av Sachsen- Lauenburg, som var brorson till Gustavs första hustru Katarina. Ett nytt förbund mellan det unga kungahuset Vasa och det gamla anrika furstehuset Sachsen- Lauenburg var därmed upprättat. Öster om Hamburg och söder om Lübeck ligger Sachsen-Lauenburg (grönfärgat på kartan), som från 1296 till 1689 var ett eget hertigdöme med Ratzeburg och Lauenburg som residensorter. Hertig Magnus II av Sachsen- Lauenburg har, som tidigare nämnts, fått ett eftermäle som inte länder honom till någon som helst heder. Till viss del kan han säkert ursäktas av den sinnesjukdom han med åren utvecklade. Oavsett vilket är han numera ett löv i mitt svällande släktträd. Hertig Magnus långa rad av furstliga förfäder och förmödrar, som sträcker sig ända tillbaka till slutet av 900- talet, är också mina anor, ja, alla Gerda Svinhufvud- ättlingars anor (se Fig. 5). Men att närmare presentera personerna i denna långa anlinje låter sig inte göras. Den intresserade som vill veta mer om dessa förfäder och förmödrar i furstehuset Sachsen- Lauenburg får helt enkelt gå till Fig. 5 och därefter till uppslagsverken för att hitta mer information. Artiklar om hertig Magnus anor finns naturligtvis även på Internet, men som vanligt ska man vara lite försiktig när man hämtar information från nätet, för där cirkulerar både bra och grovt felaktiga uppgifter. I den här Fig. 5 Hertig Magnus av Sachsen- Lauenburg agnatiska anor, 15 generationer Hertig Magnus II av Sachsen- Lauenburg (d1603). G. m. prinsessan Sofia (Vasa) av Sverige (d 1611) Hertig Franz I av Sachsen Lauenburg (d 1581). G. m. prinsessan Sibylla av Sachsen (d 1592) Hertig Magnus I av Sachsen Lauenburg (d 1543). G. m. hertiginnan Katarina av Braunschweig (d 1563) Hertig Johan V av Sachsen- Lauenburg (d 1507). G. m. markgrevinnan Dorotea av Brandenburg (d 1519) Hertig Bernhard II av Sachsen- Lauenburg (d 1463). G. m. prinsessan Adelheid av Pommern Hertig Erik IV av Sachsen- Lauenburg (d 1411). G. m. prinsessan Sofia av Braunschweig (d 1416) Hertig Erik II av Sachsen- Lauenburg (d 1368). G m. grevinnan Agnes av Holstein (d 1386) Hertig Erik I av Sachsen- Lauenburg (d 1359). G. m. prinsessan Elisabet av Pommern. Hertig Johan I Sachsen (d 1286). G. m. Ingeborg Birgersdotter (Bjälboätten, d 1302), dotter till Birger jarl Hertig Albrecht I av Sachsen (d 1261). G. 2:o m prinsessan Helena av Braunschweig- Lüneburg (d 1273) Greve Bernhard III av Anhalt; hertig av Sachsen (d 1212). G. m. prinsessan Judit av Polen Hertig Albrecht Björnen av Sachsen (d 1170), greve av Ballenstedt. G. m. grevinnan Sofia av Winzenburg (d 1160) Greve Otto av Ballenstedt (d 1123). G. m. prinsessan Ellika av Sachsen (d 1142) Greve Adalbert av Ballenstedt (d ca 1080). G. m. markgrevinnan Adelheid av Meissen (d 1100) Greve Esiko av Ballenstedt (d ). G. m. grevinnan Mathilda av Werl Greve Adalbert av Ballenstedt (levde under 900- talets slut) Källa: von Wernstedt, C..: Släkt och hävd 1993:2, s ; Gillingstam, H.: Släkt och hävd 1994:2, s han, som nämnts i tidigare avsnitt, dottern 15

16 Birger jarl (d 1266), Stockholms grundare, vilar vid stadshustornets fot med hela huvudstaden framför sina fötter. Men monumentet är ingen riktig grav utan en skengrav, en så kallad kenotaf. Birger jarl min anfader tjugotvå generationer bort var östgöte och är som sig bör begravd i Varnhems klosterkyrka. Modellörerna, som examinerat hans kranium, menar att han såg ut som på bilden nedan. Foto: Johan A. Lundberg; Stockholms medeltidsmuseum artikeln ska jag bara stanna vid en av hertig Magnus II:s förfäder, nämligen min namne, tillika nyfunne morfars mormors mormors farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfars far, hertig Johan I av Sachsen (d 1286), som även var borggreve av Magdeburg. Denne tyske småfurste är egentligen inte intressant för vad han uträttade utan endast för att han gifte sig med en svensk kvinna. Hon hette Ingeborg Birgersdotter och var barn till en annan av giganterna i Sveriges historia: Birger Magnusson, mer känd som Birger jarl (d 1266). Om denne östgötske potentat har det skrivits spaltmil eftersom han mer än de flesta kom att påverka det svenska rikets utveckling i riktning mot en nationalstat med regalrätt, skattesystem och lagar. 23 Under Birgers jarls tid byggdes många borgar och försvarsanlägg- 23 Det var under Birger jarls tid vid makten som de så kallade fridslagarna (edsöreslagarna) infördes, alltså lagarna om kyrkofrid, tingsfrid, kvinnofrid och hemfrid. Med dessa lagar blev det uttryckligen förbjudet att dräpa eller skada någon i kyrkan, på tingsplatsen eller i någons hem samt att våldföra sig på kvinnor och att våldgästa hos andra. ningar. Årskilliga nya städer grundades, däribland Stockholm i mitten av talet, som med sitt centrala läge strax blev hela rikets huvudstad. Birger jarl och hans hustru, som härstammade från den Erikska kungaätten, blev också stamföräldrar för en ny kungaätt, Bjälboätten (eller Folkungaättens kungagren), vars medlemmar utan avbrott kom att regera Sverige i över hundra år, eller från 1250 till A tt få in Birger Jarl och hans hustru prinsessan Ingeborg Eriksdotter i släktträdet öppnar närmast svindlande perspektiv. Plötsligt blir man ättling till gamla vikingakungar, som man nästan bara trodde existerade i sagor och sägner. Släktträdet slår ut i full men också närmast parodisk blom. Det är följaktligen viktigt att inse att källorna från dessa svunna tidevarv som exempelvis krönikor, legender, isländska sagor och andra mer eller mindre samtida berättelser är omdiskuterade, ofta motstridiga och blir osäkrare ju längre bak i tiden man kommer. Så även om vedertagna genealogier påstår det kan jag nog aldrig vara helt säker på att jag verkligen är en ättling i trettionde led till den vikingakung, om vilken Lennart Hellsing skaldade att han stod på tå och borstade tänder med sina fränder och ansåg att blåbär skulle vara godare om man inte blev så blå i munnen av dem. Men denna brasklapp till trots känns det naturligtvis fantastiskt att äntligen ha hittat sin länge 16

17 Fig. 6 Kung Erik Segersäll (d 995) Kung Stenkil (d ca 1066) Kung Olof Skötkonung (d ) av Sverige G. m. Estrid Prinsessan Ingegärd av Sverige (d 1050) G. m. Jaroslav I av Kiev Kung Harald II av England (d 1066) G. m Ealdgyth av Mercia Kung Inge d. ä. (Stenkilska ätten) Vladimir II Monomach d 1125 Gift med prinsessan Gytha av England Prinsessan Kristina av Sverige (d 1122) Gift med storfurst Mitislav I av Kiev (d 1132) Prinsessan Ingeborg av Kiev G. m. Knut Lavard (d 1131), dansk prins, helgon (det är till åminnelse av honom vi firar tjugondedag Knut) Kung Valdemar den store av Danmark (d 1182) G. m. Sofia av Minsk (d 1198) Prinsessan Rikissa Valdemarsdotter av Danmark (d 1220) G. m. kung Erik Knutsson av Sverige (d 1216) Prinsessan Ingeborg av Sverige (d 1254) G. m jarl Birger Magnusson (Birger jarl, d 1266) Ingeborg Birgersdotter G. m hertig Johan I av Sachsen (d 1286) saknade morfars mormors mormors farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfars morfars farfars morfars farmors farfar, den sägenomspunne Harald Blåtand, som var kung i Danmark på 900- talet och pappa till min morfars mormors mormors farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfars morfars farfars morfars farmors far, den likaledes mytomspunne Sven Tveskägg (d 1014), som faktiskt även var kung i England några år. Samtida med Sven Tveskägg var förövrigt min morfars mormors mormors farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfars mormors morfars morfars farfars morfars far, den svenske kungen Erik Segersäll (d ca 995). Dessa båda potentater var konkurrenter om makt och inflytande och enligt historikern Adam av Bremen (d före 1095) fördrevs Sven Tveskägg av Erik Segersäll som ockuperade Danmark. Efter Eriks död återvände Tveskägg, men bara för att bli bortjagad på nytt, nu av Erik Segersälls son Olof Skötkonung (d 1021 el. 1022). Olof Skötkonung är den förste sveakung som kan beläggas ha präglat svenska mynt. Han levde och verkade i en tid då hedendom och kristendom existerade sida vid sida. Forskningen verkar anse det klarlagt att Olof arbetade för införandet av den nya kristna läran. Däremot är det högst osäkert om han min anfader för trettio mansåldrar sedan verkligen lät döpa sig vid Husaby källa i Västergötland, som traditionen velat göra gällande. M en vem bryr sig om sådana petitesser när man tack vare Birger jarl och hans fru, prinsessan Ingeborg, inte bara har den vikingatida utan även stora delar av den medeltida svenska kungalängden i blodet (se Fig. 6). Där pulserar exempelvis även den Stenkilska ättens stamfader kung Stenkil (d omkr 1066), hans son kung Inge (Stenkilsson) d. ä. (d omkr 1110) liksom dennes dotter prinsessan Kristina Ingesdotter (d 1122) som var gift med storfurst Mitislav den I av Kiev. Där skvalpar också folkungaättens stamfader Folke den tjocke ( grossus ), som var farfars far till Birger jarl och en storman inte bara till omfånget. Enligt den danske historikern Saxo Grammaticus (d i början av talet) var han»sveticae gentis noblissimus«den mest högättade mannen i Svea rike. Det var väl också därför han kunde gifta sig med en prinsessa, närmare bestämt prinsessan Ingegärd ( Ingertha ) av Danmark. Hon var dotter till danske kungen Knut IV. Han är i historieböckerna mer känd som Knut den Helige (d 1086), ty efter sin död blev han kanoniserad av påven och fick status av Danmarks nationalhelgon. Hans skelett ligger i dag, fullt synligt, i en glaskista i domkyrkan i Odense. Det har varit utsatt för vissa osteologiska undersökningar som bland annat ska ha visat att helgonet Knut var högerhänt precis som jag själv. Säkerligen ett övernaturligt sammanträffande eftersom Knut enligt genealogierna är min morfars mormors 17

18 En s. k. selfie på mig själv och Stockholms skyddspatron Erik den helige min anfader som levde för tjugofem mansåldrar eller nästan tusen år sedan. Resterna av Erik den helige vilar sedan länge i ett påkostat relikskrin i Uppsala domkyrka. mormors farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfars morfars farfars morfar. Så nu vet ni det: jag och övriga Gerda Svinhufvud- ättlingar har inte bara hedniska och kristna kungar i våra anor vi har helgon, också. Och Danmarks rödvita nationalhelgon är dess bättre inte det enda. Det finns fler glorior som lyser upp DNA- spiralen och lyckligtvis EN med verklig blågul lyster. Detta påpekade jag för min kära sambo Karin när vi var ute och söndagspromenerade för några veckor sedan. Vi passerade då en av Stockholms heligaste platser: S:t Eriks- området på Kungsholmen. Där ligger ett ögonsjukhus, som förr i tiden var ett barnbördshus, S:t Eriks BB. Det var till detta en 39- årig kvinna ställde sin kosa för ganska länge sedan i syfte att föda sitt femte och sista barn. Det blev JAG Jag har alltid varit övertygad om att min moder den heliga Birgitta vägleddes till S:t Eriks BB av närhetsprincipen (familjen bodde bara några kvarter därifrån). Men under hösten har jag börjat tvivla. I dag står det helt klart för mig att hon måste ha vägletts av en annan tanke, en högre mening. För var i Herrans namn ska en änglalik ättling till S:t Erik födas om inte på S:t Eriks BB Nåväl, dagens unga läsare av dessa rader har nog ingen aning om vem S:t Erik var eller är (historie- undervisningen är dessvärre satt på undantag) och rycker väl på axlarna åt allt detta släktnonsens. Men S:t Erik, eller Erik den helige (d 1160) som han brukar kallas i kungalängderna, var stamfar för den erikska kungaätten, en av de ätter som periodvis regerade Sverige under slutet av talet och början av talet. Det var alltså denna ätt Birger jarls hustru Ingeborg Eriksdotter tillhörde. Om Erik den helige min morfars mormors mormors farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfars mormors farfars far (se Fig. 7) finns mycket få säkra uppgifter men han nämns som kung i Västergötland Efter sin död, som troligen var våldsam, blev han föremål för en omfattande legendbildning och upphöjdes till svenskt nationalhelgon. Han blev också Stockholms skyddspatron och sedan talet är hans kronprydda hjässa identisk med stadens vapen (se nedan). F ör en riktig ekenskis och Stockholmare i själ och hjärta känns det naturligtvis extra speciellt att kunna räkna Stockholms grundare Birger jarl och Stockholms skyddspatron S:t Erik bland sina anfäder. Det skall icke nekas Varje gång jag går förbi en skylt eller flagga med Stockholms stadsvapen är det som att möta sin egen spegelbild vid morgonrakningen. Bara kungakronan saknas 18

19 HELGONBEVISET Fig. 7 Kung Erik den helige, S:t Erik (d ca 1160) Stockholms skyddspatron, Sveriges nationalhelgon. Gift med Kristina av Danmark. Kung Knut Eriksson (d ). G. m. okänd. Kung Erik Knutsson (d 1216). G m. Rikissa Valdemarsdotter av Danmark (d 1220) Dotter: Prinsessan Ingeborg av Sverige (d 1254). G. m. jarl Birger Magnusson (Birger jarl, d 1266) Dotter: Ingeborg Birgersdotter (d 1302). G. m. hertig Johan I av Sachsen (d 1286) Hertig Erik I av Sachsen- Lauenburg (d 1359). Hertig Erik II av Sachsen- Lauenburg (d 1368) Hertig Erik IV av Sachsen- Lauenburg (d 1411) Hertig Bernhard II av Sachsen- Lauenburg (d 1463) Hertig Johan V av Sachsen (d 1507) Hertig Magnus I av Sachsen- Lauenburg (d 1543) Hertig Franz I av Sachsens- Lauenburg (d. 1581) Hertig Magnus II av Sachsen- Lauenburg (d 1603) Hertig Gustav av Sachsen, Engern, Westfalen (d 1597) Frilloson: Gustav Gustavsson (Rutencrantz) Dotter: Brita Rutencrantz (d 1690), gift Stråle af Sjöared Löjtnant Carl Stråle af Sjöared (bgr 1724) Dotter: Maria Stråle af Sjöared (d 1769), gift Lilja Sergeant Carl Magnus Lilja (d 1787) Dotter: Anna Lisa Lilja (d 1801), gift Fagerström Dotter: Anna Fagerström (d 1870), gift Söderholm Dotter: Augusta Söderholm (d 1855), gift Nordwall Dotter: Gerda Nordwall (d 1933), gift Svinhufvud i Westergötland Major Pontus Svinhufvud i Westergötland (d 1944) Dotter: Sophiasyster Birgitta Svinhufvud i Westergötland (d 2005), gift Lundberg Skenhelig son: johan.lundberg@ownit.nu 19

20 Gerda Svinhufvud, född Nordwall, i centrum på sin 75 årsdag Hon flankeras av fr. v: mågen Sigurd Melin, svärdottern Karin Svinhufvud, född Lundin, sonen Pontus Svinhufvud, dottern Eva Melin, född Svinhufvud, mågen Nils Hessle, sonen Åke Svinhufvud, dottern Gunhild Löfgren, född Svinhufvud, sonen Lennart Svinhufvud, svärdottern Gerda Svinhufvud, född Kihlstedt och svärdottern Greta Svinhufvud, född Björkman. Släktarkivet SiW. Källor och bakgrundsmaterial: Otryckta källor (ett urval): Släktarkivet Svinhufvud i Westergötland, Personarkiv (PARK): Nordwall, Adolf L. ( ); Nordwall Augusta, f Söderholm ( ); Svinhufvud, Gerda, f Nordwall ( ); Svinhufvud, Lennart ( ) Arkiv Digital Online (AD Online): Kyrkoarkiv För personerna i Gerda Svinhufvuds anlinje har födelse-, giftermåls- och dödsdatum företrädesvis hämtats från eller kontrollerats mot aktuella kyrkböcker, exempelvis Asby kyrkoarkiv: C:3 Födelse- och dopbok ; Ekeby kyrkoarkiv: F:1 Död och begravningsbok Göta Hovrätts arkiv: Advokatfiskalen Östergötlands län EVIIAAAF:23 ( ) Tryckta källor (ett urval): Almqvist, J. E.: Ätterna Stråles (af Sjöared) och [Gyllen- ] Grips gemensamma härstamning samt tvisterna härom på riddarhuset under talets första hälft. Artikel i Släkt och hävd 1967:1. Andersson, I.: Erik XIV. Fjärde utvidgade upplagan (1979) Beerståhl, N. F.: Några problem rörande adliga ättens Stråle af Sjöared äldre generationer. Artikel i Släkt och hävd 1990:3-4. Bolin, S.: Erik Segersäll; Erik den helige; Erik Knutsson. Artiklar i Svenskt Biografiskt Lexikon, band 14 (1953). Dansk Biografisk Leksikon (nätversionen): artiklar om bl. a. Harald Blåtand, Sven Tveskägg, Knut den helige m fl. Elgenstierna, G.: Den introducerade svenska adelns ättartavlor, band 1-9 ( ) [cit. EÄ]. Engström, S.: Birger Magnusson. Artikel i Svenskt Biografiskt Lexikon, band 4 (1924). Gillingstam, H.: Folkungaätten. Artikel i Svenskt Biografiskt Lexikon, band 16 ( ). Gillingstam, H.: Ingeborg. Artikel i Svenskt Biografiskt Lexikon, band 20 ( ). Gillingstam, H.: Knut Eriksson. Artikel i Svenskt Biografiskt Lexikon, band 21 ( ). Gillingstam, H.: Konung Gustav I:s anor. Artikel i Svenska antavlor, häfte 10 (1989). Gillingstam, H.: Olof skötkonung. Artikel i Svenskt Biografiskt Lexikon, band 28 ( ). Gillingstam, H.: Korrigering och rättelser till artikel i SoH 1993:2. Artikel i Släkt och Hävd 1994:2. Gillingstam, H.: Stenkil; Stenkilska ätten. Artiklar i Svenskt Biografiskt Lexikon, band 33 ( ). Harrisson, D.: Jarlen som byggde riket. Artikel i Populär Historia 2010:1. Harrisson, D.: Jarlens sekel: en berättelse om 1200-talets Sverige (2010). Larsson, L- O.: Gustav Vasa landsfader eller tyrann (2002). Szabad, C.: Supplement till Den introducerade svenska adelns ättartavlor, band 1-2 (2008) [cit EÄ Rev]. Svalenius, I.: Gustav I. Artikel i Svenskt Biografiskt Lexikon, band 17 ( ). Warnstedt von, C.: Hertig Gustaf af Sachsen- Lauenburg och den svenska ätten Rutenkrantz. Artikel i Släkt och Hävd 1993:2. Westerlund, J. A. m fl: Linköpings stifts herdaminne, del 5 (1932). (Observera att artiklarna i referensverket Svenskt Biografiskt Lexikon finns tillgängliga på Riksarkivets hemsida på nätet, 20