Pass På. Medlemstidning Lidingö Brukshundklubb No

Transkript

1 Pass På Medlemstidning Lidingö Brukshundklubb No

2 Klubbinformation KLUBBENS ADRESS: Lidingö BK Box Lidingö Tel klubbstugan: Plusgiro (Kurs- och medlemsavgifter) Tävlingsplusgiro STYRELSE: Ordförande: Christoffer Frances Vice ordförande: Anita Weinius Sekreterare: Linnea Meiton Kassör: Barbro Ahlberg-Hagberg Ledamot: Stina Lundblad Suppleanter: Charlotta Nilsson-Gombrii Rolf Lööw Pass På: Christoffer Frances Ansvarig utgivare: Johan Friskopp Medlemsregister: Barbro Ahlberg - Hagberg OBS! Adressändring gör medlem själv via SBK:s medlemsregister på SBK:s hemsida. Rasutvecklingssektor: Maria Landergård maria.landergaard@hotmail.com Kurser/utbildning: Jeanette Johansson eller utbildning@lidingobk.se Hundungdom: Elsa Malmer lidingohundungdom@gmail.com Agility: Lisa Nilsson agility@lidingobk.se @telia.com Tävlingar: Anne Larsson tavling@lidingobk.se PR/INF0 / HEMSIDA Åsa Schöldeen asa@channel1.se webmaster@lidingobk.se Hemsidan: Rallylydnad: Britta Lindquist brittalindquist@hotmail.com MEDLEMSAVGIFT Helbetalande 500:- Familjemedlem 120:- TÄVLINGSAVGIFTER Lydnadsklasserna Lydnadsklass 1-2 Lydnadsklass 3-elit Appellklass Lägre - elit Bruksklasserna Mentaltest hund MH Rallylydnad Alla klasser Agility 200 kr 225 kr 225 kr 250 kr 600 kr 110 kr Individuellt 60 kr Individuellt internationellt 65 kr Lag 185 kr inomhustillägg för lydnad, rally och agility 0-25 kr. Bestäms av respektive arrangör Lidingö B.K. nu på,,, - PRESS-STOP - Valberedning: sammankallande: Sverker Sandberg Tjänstehund: Hans Gardell hansgardell@gmail.com Wiking Chidobs Unika Ulrika a.k.a. Ika under leker tillsammans med testledaren under ett MH i maj 2011 vid Fagersta BK. Det är kul att träna hund, glöm aldrig bort det!

3 Krönikören Wanted now or never ANTIKRUNDAN Åren går och Lidingö BK har bara fem år kvar till att fylla 50! Vi tycker att det är mycket viktigt att vi fortsätter att dokumentera klubbens historia bland annat genom att bevara inbundna årgångar av vår uppskattade medlemstidning Pass På. Tidningen är dock så populär att vissa nummer är utsålda och vi skulle behöva exemplar av följande nummer för att kunna göra Lidingö BK:s historia komplett; Årgång 1981 samtliga nummer Årgång 1982 nr 1, 2, 4, 5, 6 Årgång 1983 nr 4 Årgång 1985 nr 4 Årgång 1986 nr 3 Årgång 1993 nr 2 Årgång 1994 nr 3 Årgång 1995 nr 1 Årgång 1996 nr 2 Årgång 2000 nr 2, 3 Kan du avvara ditt exemplar av något av just dessa nummer hör du av dig till Pass På redaktionen via christoffer.frances@telia.com. Tack på förhand styrelsen Lidingö BK Don t forget to remember 15 september lydnadstävling (med KM) 16 september Elfviksgårdsdagen 24 september Föredrag med Curt Blixt i samarbete med Medborgarskolan Lidingö 6 oktober Hundens dag i Lidingö Centrum 28 okt lägre klass spår tävling 17 november medlemsmöte i klubbstugan med föredrag av Oscar Lernell (se annons) 13 dec medlemsmöte klubbstugan Att tävla eller inte tävla, det är frågan. Varför väljer en del människor att tävla med sina hundar medan andra väljer bort all form av tävlande (men kanske ändå tränar med sina hundar för att det är kul), utan ambitionen att någonsin kliva ut på en tävlingsplan? Det finns nog många bra svar på den frågan, många olika svar. Jag kan bara svara för egen del: JAG är en tävlingsmänniska! Jag letar ständigt upp olika situationer där jag kan tävla och ja, jag är en usel förlorare även i vanliga sällskapsspel. När jag var liten hade jag ett akvarium med fiskar. Jag hade en pärm där samtliga fiskar hade en egen sida på vilken deras namn och ursprung stod. Både artnamn och deras eget personliga namn. Ja, jag döpte alla fiskar! I pärmen skrev jag även ner om de hade några sjukdomar och vilka avkommor de fick. Senare även dödsdatum. Min högsta dröm var att ställa ut en av de vackraste guppy-hanarna internationellt. Jag drömde om hur jag åkte iväg med min fisk i en plastpåse på fina utställningar, och alltid blev det vinst för min egen avlade guppy såklart! Jag läste för ett tag sedan att det numera faktiskt finns utställningar för akvariefiskar, de ädlare sorterna. Dock fraktar man dem knappast i plastpåsar, tror jag Att tävla med mina hundar känns självklart för mig. Jag ser protokollet efteråt som ett kvitto på var vi står i träningen. Vi hämtar information som Niina Svartberg säger. Många tävlingsmänniskor går inte ut med sin hund på tävling innan de är säkra på att få ett förstapris. Det är säkert helt rätt tänkt men det skulle inte fungera för min egen del, jag skulle aldrig våga mig ut då. För min del vill jag känna att det finns en möjlighet till ett första pris och att gruppmomenten är säkra. Sedan vill jag göra något som sätter press på både mig själv och mina hundar. Jag vill ha ett mål med vår träning och som jag skrev, ett kvitto. Dessutom vill jag gärna vinna! Det är inte alltid man gör det och det är nu det viktiga kommer; låt aldrig egen besvikelse gå ut över hunden! Hunden har inte valt att tävla! Hunden är mer än nöjd med att ha sina grundläggande behov tillfredställda. Det är vi som väljer att tävla, för vår egen skull. Förhoppningsvis tycker även hunden att det är kul. Glöm aldrig det! Jag har sett så många besvikna förare sätta in sina hundar i bilen efter en tävling som kanske inte gick så bra. Det är inte alltid så lätt och jag VET hur det känns, tro mig. Jag har en underbar men hopplös rottweiler som ger mig nya gråa hår efter nästan varje tävling. Ha kul med Era hundar och ge dem all kärlek och respekt de förtjänar. Amen. Anita Weinius

4 C est la vie... Det är inte bara att sätta ut dojjorna och vinna matchen. Det förstod redan Nacka Skoglund och givetvis även en lirare som dagens Zlatan. På toppen av sin medfödda talang tränar stjärnorna helt klart mer och hårdare än alla andra. Hur många 1:a pris eller lydnadschampionat vissa hundförare än har samlat på sig så tränar de fortsatt hårdare och mer målmedvetet än de allra flesta. För att hålla sig på topp som hundförare behövs bra träningskamrater som är villiga att dela med sig av sin erfarenheter och även vågar komma med konstruktiv kritik. Lidingö BK:s landslagsmeriterade Sofia Edlind tillbringade en del av sin semester på träningsläger för att utvecklas som hundförare. C est la vie, om man vill bli bäst... I vintras fick jag en trevlig fråga av Maria Brandel, Heléne Lindström och Ditte Andersson (samtliga välmeriterade lydnadstävlare) om jag ville vara med på ett internationellt sommarläger. Självklart tackade jag genast ja! Söndagen efter midsommar träffades vi på Åkerby Herrgård i Nora. Det visade sig vara ett mycket bra ställe. God mat, bra service och mycket hundvänligt. Vi fick träna varsomhelst på området. 13 är kanske ett lyckotal... Vi var 13 ekipage från Sverige, Norge, Danmark, Finland och Ryssland. Vi delade in oss i grupper så alla skulle få chans att träna med varandra i möjligaste mån. På måndagen visade Sverige sitt allra sämsta sommarväder. Men Maria ordnade så vi fick komma och träna i Kungsörshallen hela dagen. Det var verkligen skönt att slippa regnet. På kvällarna åt vi trerättersmiddagar med vin, och sedan minglade vi och pratade hund. Hopp-och-stå-i-fart... Det är alltid ett lyft att få träna med likasinnade och få ta del av andras erfarenheter och tankar om hundträning. Det var väldigt spännande att kunna få synpunkter från de internationella deltagarna. Och de delade generöst med sig av sina egna bästa tips. Det som var mest inspirerande var hur de tänker kring helhetsträning. Något som jag nu försöker tillämpa själv. Text och foto : Sofia Edlind På det här lägret var det lilla Lix, min 1-årig border collie, som var i fokus. Och jag fick många bra träningstips med mig, bl a olika typer av belöningsplaceringar i fria följet. Jag fick även konkreta tips på hopp-stå i fart. Lix hänger inte bara med! Jag tycker Lix skötte sig ypperligt under dessa dagar. Vi har visserligen varit på resande fot tidigare, och hon har tillbringat långa dagar i bur i stökiga miljöer. Men då har alltid fokus legat på Tias träning, och Lix har mest fått hänga med. Här höll hon ihop mycket bra och kunde koncentrera sig på sina uppgifter. Varför? Anledningen till att lägret hette som det gjorde var att det sponsrades av Cellavie Dog Design. Tia och Lix bär ofta halsband därifrån. Gå gärna in på hemsidan och titta även på fina leksaker och bäddar; Mersmak. Den här typen av påkostade träningsläger är jag inte bortskämd med. Jag hoppas detta läger kan bli en tradition och att jag får förmånen att vara med även i framtiden. Den här typen av påkostade träningsläger är jag inte bortskämd med. Jag hoppas detta läger kan bli en tradition och att jag får förmånen att vara med även i framtiden. - Sofia Edlind

5 Belöning åt en border collie,,, vilket dj-kla hundliv. Men, men, c est la vie..!

6 Hårda spår/tätortsspår utbildning tillsammans med Scandinavian Working Dogs Institute del 2 Efter några intensiva veckors varierad och individuell spårträning på hemmaplan var det i mitten av maj dags för andra delen av vårens spårspecial tillsammans med SWDI. Uppföljning av träning och våra uppsatta mål stod givetvis först på agendan till lördagens morgonfika. Därefter följde fortsatt spårträning på skiftande underlag men med betoning på asfalt eller hårda underlag. Konkurrensspår där minst tre (3) olika spår korsar varandra och med gemensam spårstart för hundarna! En stor del av helgen ägnades också åt lek och belöningar, samt för hunden i spårarbetet viktiga fokuseringsövningar. Häng med på ytterligare en intressant och lärorik helg tillsammans med SWDI-instruktörerna Tobias Gustavsson och Jessica Åberg.

7 En ren start I det här gänget har garanterat ingen slarvat med hemläxan som vi fick med oss efter den första helgens spårspecial tillsammans med SWDI. Att ingen har slarvat med träningen det märks tydligt på deltagarnas intensiva berättelser från fyra veckors spårövningar och resultaten av dessa, som glatt och högt korsar rummet innan instruktören Tobias Gustavsson från SWDI ens hunnit med att starta upp sin dator och inleda vår andra gemensamma spårhelg i hårda spår. Även om det har tränats flitigt har resultaten varit minst sagt blandade visar det sig! - Det är inte så konstigt att det blir ett blandat resultat, inleder Tobias. Inlärningen är inte alltid så rolig för hundarna och det går ofta upp och ned i början, fortsätter han medan han samtidigt nästan desperat försöker få ned temperaturen på sitt kaffe till en drickbar nivå. Kommentarer ur spårjournalerna. - Svårt att träna/lära in spår på en malinois. De är ofta bolltokiga och far omkring. Men när väl poletten trillat ned är de fantastiska spårhundar! - Det är lätt att gå in och påverka hunden när man vet var t ex ett korsande förledningsspår ligger. Hunden ska givetvis arbeta självständigt med att lösa uppgiften. - Gå långsamt i ett jämt tempo. Ett jämt tempo är viktigt! - Om hunden verkar tryckt av att föraren går bakom, ge då hunden frihet genom att använda längre spårlina, men fortsätt att använda samma teknik. - Om hunden slår i spåret, STÅ STILL. - Om jag lägger hunden ned i spårstarten känns det som att den lätt tappar motivationen. - Min hund är lätt att störa och svår att belöna. Curlar jag min hund i spårarbetet? - Om min hund får träna spår i skog blir det mycket svårare att gå tillbaks till hårda spår! - Hög motivation, går fort i spåret. Tränat mycket på spårupptag. - Att spåra på grus är inga problem, men asfalt är svårt. Som ni ser så hade det under träningsveckorna dykt upp en hel del problem, tankar och funderingar hos hundförarna. Många spår och träningstillfällen hade också gått riktigt bra, men eftersom SWDI-gänget lägger ribban högt för de ekipage de är med och utbildar så ställs ju också krav på ett nästintill perfekt spårarbete. Tobias är dock noga med att påpeka att det tar lång tid att utbilda en riktigt duktigt spårhund och att vi i denna kurs försöker få resultat på mycket kort tid. - Viktigt att komma ihåg att det här är en inledning på era hundars utbildning. Vi kan inte förvänta oss ett färdigt resultat på bara fyra veckor, när inte ens fyra månader räcker till, manar både Tobias och Jessica Åberg som också är en av SWDI-instruktörerna. Hur kul är träningen på en skala Det är viktigt att tänka på våra hundars spårmotivation. Alla hundar är inte vad vi ibland kanske kallar för spåridioter. Alltså hundar som blir otroligt taggade bara de förnimmar en förväntan om att de ska få spåra. Det kan vara att föraren packar ryggsäcken, att man åker ut till skogen och husse eller matte gör vissa ritualer som hunden lärt sig att känna igen. En spårsele och lina som tas fram kan sända oerhört starka signaler till en spårmotiverad hund. En del hundar har genom avel och arv fötts med en större motor, fler hästkrafter och kanske en hetare drift att arbeta. Andra hundar är givetvis inte lika spårmotiverade, men så är de ju heller inte maskiner utan individer med olika förutsättningar. Förväntade belöningar ger motivation. För en hund som kanske inte brinner för att få chansen att spåra (eller träna något annat nosarbete eller lydnad) gäller det ännu mer för föraren att hitta och kunna ge hunden bra och rätt motivation. Det kan ju vara som så att hunden vid tidigare träningar inte har fått sina förväntade belöningar och därmed börjat tappa sugen. Att något inte gick bra i träning eller tävling och att vi som förare i vår besvikelse över detta har fått hunden att börja tappa självförtroendet, är inte helt ovanligt. Själv är jag säkert lika skyldig som många andra! - Hur är det med träningsmängden och kvaliteten på träningen, undrar Tobias? Om du har lagt ut tre spår och de två första går jättebra,,, men det tredje går inte alls bra. Hunden slarvar, verkar inte längre förstå, har massor av problem i spårarbetet. Har då träningen varit bra? Vad har hänt med hundens motivation efter det tredje spåret. Har den ökat, eller minskat? Fick din hund bra belöningar i de två första spårarbetena? Om inte, var det kanske därför som motivationen sjönk till det avslutande spåret? Avsluta när det går som bäst. Hade resultatet av er gemensamma träningsdag blivit sämre om du nöjt dig med de två första spåren och sedan avbrutit? Här kan det ju också vara en stor fördel att komma ihåg att spontanbelöna hunden i spåret / spårarbetet när du vet att den jobbar riktigt bra. Tänk på att våga göra detta och inte vara så fast i att det alltid bara finns en slutbelöning efter avslutat spårarbete. En bra tajmad belöning kan ge hunden nya krafter och ny motivation om det börjat ta emot i arbetet. Lyssna på din egen magkänsla. Från min egen träning med Ulva under veckorna mellan kurstillfällena kunde jag läsa högt ur spårjournalen; Lyssna på din magkänsla!. Eller rättare sagt, jag borde ha lyssnat till min magkänsla. Två gånger hade jag satt Ulva att spåra fast jag av olika anledningar, en kan ju vara att jag känner min hund väl, kände att hon inte skulle spåra/arbeta just då. Resultatet blev uselt. Ena spåret bröt vi efter meter, det andra tog hon inte ens upp. Alla andra spår vi tränade gick bra, men varför litade jag inte till min magkänsla? Lättare med facit i hand förstås, men jag borde vetat bättre. Marie berättade att hennes hund plötsligt spårvägrat! - Han ville bara inte, var hennes korta kommentar. Hon fortsatte dock med att berätta att de under ca 3 veckor tränat lydnad och uppletanden i stället och låtit spårträningen ligga helt nere. När hon prövade igen var hennes hund åter sugen och motiverad att ta upp och följa ett spår. Antagligen hade kraven och inlärningskurvan blivit för höga för hunden. När det inte går bra i träningen är det ju också stor risk att följden blir att hundens belöningar minskar eller t o m nästan försvinner. I takt med det försvinner även hundens motivation. Fundera själv på hur länge du är motiverad att gå till jobbet när lönen uteblir och löftena om att den snart ska betalas ut sällan eller aldrig uppfylls? En tanke! Hur kul är du själv på en skala 1-5..? Väl ute i solskenet ska vi börja den tredje kursdagen med att titta på hur var och en av oss belönar och leker med våra hundar. Eller gör vi det? Är det en bra belöning jag erbjuder min hund? Kan det vara som så att min hund egentligen tycker att det är roligare att leka själv med ett föremål, boll eller kampleksak än att leka aktivt med mig som förare? Har du och din hund samma uppfattning om vad som är en riktigt bra belöning värd att jobba lite extra för?

8 En ren start

9 En ren start Om jag har vunnit den så är den min Min egen schäfertik Ulva älskar att jobba med både spår och lydnad. Men givetvis har hon förväntningar på att få bra betalt för utfört arbete. Inget fel i det, vem vill inte ha en högsta möjliga lön och andra eventuella förmåner inbakade? En hund är varken bättre eller sämre än vilken genomsnittlig svensk företagsledare som helst, tro inget annat. Jo, kanske det faktum att en hund alltid är ärlig! Hundar kan inte ljuga... - Om du ger mig det jag vill ha, så gör jag gärna det du ber mig om! Om du ger mig en ännu större köttbulle, eller ännu roligare boll så kan jag göra det du vill kvickare och bättre så att vi får högre poäng! Det finns ett klart samband mellan hundens egen bild av förväntan på belöning och aktivitetsnivån den kommer att bjuda tillbaks på. Ulva är lätt att belöna, hon gillar både godis, kärlek och snörbollar. En tacksam hund att arbeta och träna med, inga problem. Men å andra sidan är hon också en fena på att värdera belöningarna! Hur mycket betalt får jag, frågar hon ständigt sig själv och sin stackars husse som bara har si och så mycket på sitt lönekonto? Hur värderar Ulva mina belöningar? Som sagt, Ulva älskar att arbeta men har också en mycket bestämd förväntan om ersättningen/belöningens grad/storlek. 1. Snörboll 2. Godis / köttbulle 3. Kampleksak och kamp med husse 4. Klapp och beröm Din egen hund rangordnar eller värderar kanske sina belöningar i en helt annan ordning? Min hund, Ulva värderar boll (helst i snöre) högst, därefter godis och kamplek. Klapp och beröm är helt okay, Köttbulle eller godisbelöning ännu bättre, men inte den hett eftertraktade och optimala belöningen, utan bara ett steg till på vägen mot en betydligt mer åtråvärd bollbelöning. För vad kan vara roligare än en snörboll som far iväg genom luften och som jag får springa iväg, fånga och äga som bara min egen..? Om du inte vet hur din hund värderar dina olika belöningar är det bra att ta reda på det. Här kommer nästa delikata problem,,,,,, nämligen det faktum att Ulva älskar sina bollbelöningar, men vill gärna äga den själv och inte dela den med husse! Hur kan det komma sig när hon samtidigt tycker att det är så kul att få jobba att hon springer in på appellplan vare sig vi ska dit och träna eller inte? Blir uppjagad och på gränsen till svårhanterlig (på ett trevligt sätt, det finns inget ont i den hunden) när hon förstår att det är spårarbete på gång. Ett svar kan vara att när vi började träna och hon fick sin eftertraktade belöning så - Hundträning handlar till stor om att skapa förväntningar hos hunden i samband med att ett nytt moment ska läras in. Vi vill att hunden ska associera sitt beteende med en belöning och därmed vilja utföra beteendet igen. Man brukar tala om att motivationen ökar. - Spårhunden och lukterna upplevde hon sen att hon alltför snabbt blev av med den igen när jag bestämde att vi skulle träna vidare. Hur kul är det att kämpa sig till något för att sedan nästan direkt bli av med det igen? Ulva är snabb på att ta sin belöning, men sticker sen iväg med den på egen hand, sådan är hon. Byteshandel. Här började jag med att erbjuda henne två likvärdiga, identiska, bollbelöningar. Kolla mig, jag har en boll till som du också kan vinna! Jag ville ge henne en känsla av att - det är ingen fara att bli av med bollen för du kan snabbt vinna tillbaks den igen! Men då dök nästa problem upp som uppmärksammades av Kenth Svartberg under en av våra kurser tillsammans med honom. Om bollarna eller belöningarna är synliga för Ulva blir hennes förväntan på dessa alltför stor och hon glömmer bort eller får svårt att fokusera på arbetet som leder till belöningen. Hon kan tänka sig att få betalt utan att behöva arbeta och vem skulle inte vilja det? Bytt är bytt, eller..? När vi tillsammans med Tobias och Jessica under SWDI-spårkursen tittade på lekar och belöningar rekommenderade de att man använder sig av en (1) leksak/ belöning åt gången och helst inte ger sig in i en byteshandel med sin hund. - Det kan ta längre tid att lära hunden att lita på dig och att den bara den släpper ifrån sig belöningen så kan den snabbt få vinna tillbaks den igen. Även om det kan ta lite längre tid i inlärningen så är det väl använd tid menar SWDI-instruktörerna. - Om du använder två eller flera föremål samtidigt att belöna din hund med så lär den sig ganska snabbt att värdera de olika föremålen och detta kan ge till följd långsamma släppanden och ett oroligt tuggande på föremålet medan hunden värderar klart, förtydligar Tobias och Jessica. Hitta rätt Som alltid gäller det att lära känna sin hund och vad och vilka belöningar som fungerar bäst tillsammans med den i olika inlärnings-, eller träningssituationer. När vi tränar lydnad så börjar jag idag ofta med godisbelöningar, beröm och klappar, men hela tiden har Ulva en stark förväntan om en ännu bättre belöning. Snart nog åker bollen fram, det vet Ulva mycket väl och hennes aktivitetsnivå ökar snabbt. Igår visade det sig att jag hade glömt bollen i bilen och bekväm som jag är bestämde jag mig samtidigt att ta tillvara situationen och i stället passa på att belöna henne med godis först och sedan med kamplekar med en bitstock som jag hade i träningsvästen. Första belöningen funderade nog Ulva på hur kul det var, men när vi efter ett tag kom igång och kampade tillsammans och hon fick vinna den gula bitstocken från husse så blev det roligare och roligare att både träna och leka med mig. Alla träningsmomenten kanske inte fungerade som jag hade hoppats på. Men i och med att vi hittade ännu en bra belöningsform som hon lärde sig att uppskatta, gick i alla fall husse nöjd och glad av appellplanen och Ulva fick i triumf bära den vunna bitstocken till bilen. Tänk att en bit brandslang kan vara så himla kul och värd så mycket! I boken Spårhunden och lukterna kan vi läsa; - Föremålslekarna kan grovt delas in i två typer. Antingen leker hunden själv med bollen, sliter i trasan o s v eller också använder den föremålen i en social lek med oss eller andra hundar. Trots att leken består av dig, din hund och en leksak så är det inte säkert att ni leker tillsammans. Ibland är det tydligt att hundföraren mest fungerar som något som levererar leksaken. Lek och kampa med mjuka rörelser. När du leker och kampar med din hund med t ex en trasa eller liknande så tänk då på att arbeta med mjuka rörelser i sidled. Undvik ryckiga rörelser uppåt och nedåt. Arbeta mjukt men bestämt, hunden måste ju få känna lite motstånd i kampleken, annars är det ju ingen kamp. Lär hunden att när du blir passiv och står still så ska den släppa föremålet. Den får ju snabbt nog chansen att vinna tillbaks det, eller hur? Glöm inte heller att verkligen låta hunden få vinna föremålet med jämna mellanrum och få gå iväg med sin vinst. Är du tillräckligt rolig och engagerad i er gemensamma lek så kommer hunden snart tillbaks till dig för att få träna. leka och vinna igen. I spårarbetet ska förväntan ligga i spåret/spårdoften och inte på föraren. Tänk på att när du tränar spår så kanske du inte ska använda en belöning som är mycket socialt betingad och knuten till dig som förare. En sådan belöning kan få hunden att tappa fokus på spåret och i stället ha fokus på dig som alltså går bakom hunden i spårarbetet. Vi återkommer i ämnet...

10 En ren start Koncentration och fokus. Under den första träningshelgen med SWDI-gänget så konstaterade instruktörerna att även om alla deltagande hundarna var bra grundtränade i spår, så fanns det en hel del detaljer att arbeta på. En av de viktigaste detaljerna var att vi som förare ska se till att våra hundar får möjlighet till ett bra spårupptag och en bra spårstart. En motiverad spårhund känner igen alla signaler, på väg fram till starten, om att det är spårarbete på gång och kan lätt börja att söka doftinformation i marken. Får hunden göra det så vet vi ju inte heller vilken doft den plockar upp spontant eftersom det finns avtryck och dofter överallt och sedan därefter vill börja spåra på. Därför är det viktigt att vi som förare ser till att våra hundar går fram till spårstarten med huvudet högt. Väl framme vid starten ser vi till att hunden samlar ihop sig, fokuserar och kommer i rätt balans för spårarbetet. Fokuseringsövningar. För att få hunden att börja koncentrera sig och fokusera på spåret, eller en annan arbetsuppgift, så använder sig gärna Tobias och Jessica av enkla bollbelöningsövningar med stegvis ökning av krav på hunden. - Det är tydligt att olika hundar är olika duktiga på att koncentrera sig och sortera bland intrycken när de blir för många och aktivitetsnivån är hög. Resultatet blir att vi tycker att hunden är störningskänslig och splittrad. Om hunden är motiverad för uppgiften och vet vad den ska göra så kommer beteendet att vara riktat och målmedvetet. - ur boken Spårhunden och lukterna Världen runt omkring upphör = fokus. Jessica hämtade en av deras egna hundar i bilen, en stor kraftfull malinoishane från Kennel Blacknecks för att visa hur de tränar fokuseringsövningar. En boll, eller en annan åtråvärd belöning läggs ut framför hunden som kan sitta, ligga eller stå. När hunden tittar på bollen får den ett snabbt bra eller klick och sin bollbelöning. Successivt höjer man kraven och ökar på tiden som hunden ska ha total fokus på bollen innan den får ett bra/klick och varsågod. Att hunden, trots eventuella störningar, kan behålla fokus på en uppgift är något som SWDI-gänget menar att hunden kan ta med sig till en spårstart. Fokus rakt ut mot t ex en spårflagga och den kommande uppgiften. Koncentration! - En ren start,,,,,, är ett uttryck som plötsligt bara fanns där i luften när Johan Friskopp och jag diskuterade spårstarter och spårupptag någon dag efter SWDI kursen. - En ren start, fritt från korvar, pastejer andra människors doft och fotavtryck, det är ju precis vad en hund behöver för att ta in, bearbeta och kunna minnesanteckna den spårdoft som hon sedan ska arbeta med längs hela spårarbetet, kanske i ett par kilometer. Det är den rena starten och doftinformationen där som sedan guidar hunden längs spåret och förbi eventuella svårigheter Hjälper den att sortera bort ovidkommande dofter av andra människor, rådjur, vildsvin och genom alla dessa frestelser av kanske i och för sig intressanta andra dofter bibehålla koncentration och fokus på urspåret. - En ren start! Kan det sägas bättre? Fokuseringsövningar och koncentration i bild; Överst; Mallehanen har fokus rakt ut mot bollen som Jessica lagt ut. Trots att Jessica går in och stör så släpper mallen inte fokus på bollen en enda bråkdels sekund. Nedan: Lugn och fokuserad ut mot spåret väntar Ulva på att få börja dagens arbete. Lugn och samlad men samtidigt mycket målmedveten och intensiv släpps Ulva ut på spårarbetet

11 De tre spårhundarna startar samtidigt och spårar sig fram till midjan där de tre spåren möts, korsas och sen tar vägen vart..? Det är just det hunden ska kunna lösa genom så kallad doftdiskriminering. - Det är ursprungs-, ID-doften som leder dig till din förväntade belöning så behåll den i nosen och fortsätt att följa den! Ignorera allt annat. Doftdiskriminering / konkurrensspår. Det är som sagt viktigt att din hund får en bra och ren spårstart, som vi beskrev på föregående sida. Det är ju dock inte bara i starten på ett spår som det kan finnas många dofter som gör att det kan vara svårt för hunden att egentligen veta vilken doft det är vi vill att den ska arbeta med och följa. Andra, för hunden, intressanta dofter kan och kommer att dyka upp längs spåret den följer. Hur vet vi vad som hänt sedan du själv eller någon annan la upp spåret? Andra människor med eller utan hund kan ha råkat gå igenom spåret. Höstens alla svampplockare kan vara ett gissel för den som älskar att träna spår med sin hund och dessutom vill ha sina höstkantareller och Karl-Johan i fred. Rådjur, älg, grävlingar? Som sagt, vem vet vad eller vilka andra dofter som råkar korsa spåret som vi vill att hunden ska följa? Ett konstigt ord... Doftdiskriminering är ett konstigt ord, i alla fall för din hund. Inte kan vi lära en hund att strunta i vissa spännande och intressanta dofter. En hare, ett vildsvin, eller här ha en annan människa, kanske matte, gått..! Jag tror att vi i stället i vår träning bara ska vända på hela begreppet. Vad vi kan lära in är i stället vilken spårdoft som det lönar sig för hunden att följa! Följer du denna doft (alltså den som hunden tar upp vid spårpåsläppet) så kommer du till din förväntade och högt skattade belöning! Men för att komma dit är det just denna och ingen annan doft som gäller! Kors och tvärs. Ett sätt att träna hunden att det lönar sig att följa rätt doft är ju att tillsammans med några kompisar och deras hundar träna så kallade konkurrensspår där 2-3 olika spår och spårläggare går ut spåren samtidigt och enligt en förutbestämd plan möts och korsar varandras spår och sen går vidare till ett nytt slut. Till exempel; Spårläggare A går vidare till C:s tänkta slut. Spårläggare B går vidare till A:s tänkta slut. Spårläggare C går vidare till B:s tänkta slut. Både spårstart och spårslut markeras med A, B eller C. Hundarna och förarna kan starta en och en och genomföra sitt spår. De hundar som kommer fram till sitt rätta slut har förutom ett bra spårarbete också gjort rätt spår-/ doftval vid korsningen och belönas för detta med favoritleksaken eller dito godis direkt vid spårslutet. En hund som byter spår i korsningen och till exempel spårar från C - B, ska i alla fall ha något för utfört arbete och kan få en mindre belöning men en bit bort från spårslutet. Vi vill inte att hunden ska tappa sugen och gå hem med tråkiga minnesbilder. Om hunden byter doft och hamnar på fel spår så kan det ju vara som så att det är vi som inte har kommit tillräckligt långt i vår träning ännu. Svårigheten stegras. Det är klart att svårigheten ökar för hund No 2 och ännu svårare blir det för hund No 3. Det blir ju fler och fler avtryck/ dofter i korsningen att välja bland eller förledas av. När hund No 3 kommer har 5 människor och två hundar redan passerat korsning och jämför då detta med hund No 1 som endast har tre människospår att sortera ibland. Som förare kan man också höja kraven, men inte förrän den är redo, på hundens koncentration och fokus genom att de tre spårhundarna har en gemensam start. Då gäller det att ha fokus på sitt eget spår trots att en annan hund går bara några meter The healing power of Ibland verkar det enda som hjälper i spårträningen vara att be till högre makter. ifrån. Här måste man som förare gemensamt komma ihåg att visa hänsyn vid korsningen och släppa fram den hund som är lägst i rang. Det får ju heller inte uppstå någon konkurrenssituation mellan hundarna vid korsningen. Gör det inte svårare än vad det är utan ge hunden en bra chans att lyckas! Som sagt, svårigheter och krav på hunden ökas sakta vartefter ni får framgång i träning och inlärning. En bra idé, om du vill prova på det här med konkurrensspår och träna din hund i att koncentrera sig och kunna bibehålla spårets ursprungsdoft är ju då att kanske endast börja med två spår som korsar varandra. Samt att kanske din egen hund få gå först.

12 En ren start Mål i sikte. Under del 1 av SWDI kursen skulle vi sätta upp våra egna mål inom spårandets ädla konst. För Ulvas och min egen del sa jag, inför alldeles för många vittnen att vi skulle; - Genomföra ett FH-1 spårprov i schäferklubbens regi och det med 95 av 100 möjliga poäng. Självklart förstod jag i samma sekund som jag hörde mig själv säga dessa ord att; - Det här blir svårt! Men okay då ra, jag får väl kanske äta upp mina ord, men jag behöver en bra utmaning för att skärpa till mig själv och ta tag i träningen. Ulva behöver inga sådana krav. Hon är född till att och älskar att arbeta. Vi är alla olika. - Fact of the matter - Spårshundsprov FH-1 Spåret är 1200 steg, 3 timmar gammalt, icke förarlagt spår. 7 sträckor, 6 vinklar och 4 föremål. Samt ett förledningsspår utlagt 30 minuter efter ordinarie spår av en annan spårläggare. De maximala 100 poängen fördelas så här; Spårarbetet 79 poäng Föremål/apporter 21 poäng Sjuttio (70) poäng krävs för att bli godkänd So far Att Ulva kan spåra och till och med är duktig på att spåra, det vet jag. Men jag vet också att vi behöver träna mycket för att klara ett FH-1 prov i höst. Efter första delen av SWDI-kursen och flera diskussioner med instruktörerna Tobias, Jessica och Jens hade jag också ganska klart för mig vilka detaljer i spårarbetet vi behöver träna mest på under sommaren och tidiga hösten, nämligen; Lugnare start (fokus!) Vinklar Markering av apporter i spåret När jag la upp sommarens träningsplan, som sen har reviderats efter nästan varje träningstillfälle, var Ulvas kompentensnivå ungefär så här; Spårstart; Nuläge; Ulva känner igen varenda liten signal om att det är spår på gång och jagar upp sig ordentligt och vill iväg, iväg, iväg! Hon tog alltid en klockren start men efter någon meter eller två vände hon tillbaks till startpunkten för att känna av den igen. Ofta lade jag ut några godisbitar i starten. Var de en hjälp eller blev de kanske till en störning? Träningsmål; Här vill jag att Ulva ska kunna sitta ned strax intill eller bakom spårstarten och komma i balans, andas lugnt, hitta sitt fokus, men fortfarande ha kvar samma dragning och vilja till spårarbetet. Det är viktigt att hitta balansen här och inte hamna i ett läge där hennes spårintresse börjar avta. Jag valde också att låta henne sitta ned innan starten vilket jag tycker skapar mindre tryck på hunden än det skarpare liggkommandot. Godisbitarna i starten togs bort eftersom de säkert var en av anledningarna för henne att gå tillbaks till starten för att leta mer godis. Vinklar; Nuläge; Finns inte en vinkel som inte Ulva klarar av,,, MEN,,, ofta väljer hon rätt i första läget men bestämmer sig sen för att söka av vinkeln både till höger och vänster. Lite grann som i spårstarten alltså. Det är i och för sig klokt av en hund att verkligen kolla av vinklarna - går den hit eller dit? Men i ett FH-prov så ryker poängen fort om hunden t ex slår i en vinkel. Ska vi ha 95 poäng av 100 kvar i slutprotokollet har vi inte sannerligen råd med många missar. Träningsmål; Här vill jag att hon ska lära sig att lita till sin första instinkt. Det får bli många vinklar i träningsspåren. Noggrant trampade två, kanske 3 gånger. Tänka på att vinden ligger rätt i i träningsspårets första vinklar! Timing i belöning och rätt form av belöning när hon gjort rätt val. Mycket att tänka på. Markering / påvisning av apporter. Nuläge; Det här är Ulvas svaga punkt i, eller längs spårarbetet. Det en sak för hunden att spåra, en helt annan att markera/ påvisa funna föremål längs spåret. Men helt klart var Ulva från början ointresserad av dessa föremål som låg i spåret. Var det en liten burk med godis så kunde hon tänka sig att markera denna. Andra föremål var mest att betrakta som utkastat skräp. Träningsmål; Att få Ulva att markera alla typer av föremål som finns längs ett spår och med spårläggarens doft på. Hon ska dessutom markera/påvisa dem genom att lägga sig ned snabbt med det funna föremålet mellan framtassarna. Markering / påvisning av apporter. Jag har valt att Ulva ska påvisa eller liggmarkera de apporter/föremål hon finner i spåret. En fördel tycker jag är att hunden ligger kvar mitt i spårkärnan och att som En klockren markering av funnen apport i spåret. Ulva liggmarkerar med föremålet tydligt påvisbart mellan framtassarna. Belöning!!! förare kan jag låta hunden här få chansen till lite vila och att återta fokus på spåret! Hur har det gått och vilka problem och dito lösningar har dykt upp? Under sommaren väntade sex veckors semester och gott om tid till spår- och detaljträning. Det började redan på Midsommaraftonskvällen med att jag gick hemifrån stugan på landet och gav matte order om att starta spårarbetet med Ulva 20 minuter senare. Spåret gick längs Gamla Landsvägen, elakt nog förbi grannens hundgård med fyra skällande border collies. Vidare ut i skogen, genom vildsvinsträsken och ut på en åker där jag gömde mig bakom ett älgpass. De var tidigt på midsommaraftonskvällen, jag var fortfarande plågsamt nykter och myggens favorit. Av flera anledningar hoppades jag att matte skulle tilllåta Ulva ett högt tempo i spåret. Efter en liten stund dök de upp, myggen skingrades och vi kollade att Ulva hittat alla de 5 apporterna som jag lagt ut. Matte däremot ville bara berätta om hur Ulva totalt hade ignorerat grannens skällande border collies endast 4-5 meter från Ulvas spår. - Hon var så fokuserad på spåret att hon inte hade tid att bry sig om en näve gapiga border collies. Härligt. Jag kan bara hålla med, härligt att ha en hund som fokuserar så totalt på sin uppgift att inget annat stör. Jag fick själv uppleva samma sak några dagar senare när vi tränade på Södergarns gräsmattor och precis när Ulva klurat ut sista vinkeln och började spåra längs sista sträckan då det kom en lös hund och började skälla. Ulva ställde sig mitt i spåret. Stirrade ut den andra hunden med tydliga signaler om kom inte hit din rackare, jag är upptagen. När till slut den andra hundens ägare lyckats få tag på sin hund och de skamset avlägsnat sig,,, fnös Ulva till, stoppade ned nosen i spåret och fortsatte spåra till slutet. Inget fick störa. Fokuserad alla gånger, vilken härlig hund! Fokuserad alla gånger, men inte alltid. Visst var Ulva oerhört fokuserad i spårarbetet, men inför själva spårupptaget var hon alltför ivrig att komma iväg och kunde tänka sig att kasta sig ut och börja spåra redan från bilen. Så roligt är det! Även om Ulva alltid tog upp spåret, stannade upp och kollade av starten igen så är det alltid en brottningsmatch att få henne att inte spåra/nosa fram till starten. Jag får stå ut med att hon är ivrig och att jag nästan får bära henne i halsbandet. Det sista jag vill i det här läget när hon är ivrig att få börja arbeta, är att börja kommendera henne med lydnad! Alltså bestämde jag mig för att ta en vänskaplig brottningsmatch med henne fram till strax innan starten. Men väl där fick vi båda lära oss att ta det riktigt lugnt, få ned hässjandet i andningen och invänta den rätta balansen

13 viktigt här. Hunden ska hamna i balans och koncentration, men att sitta och invänta detta får inte heller dämpa hennes iver att vilja arbeta. En hund som får sitta för länge, eller kanske tvingas kvar med skarpa lydnadskommandon riskerar att tappa en del av sig ursprungliga motivation för spårarbetet. Efter ett antal spår (-upptag) under sommarens sista veckor där Ulva fått sitta ned och vänta på att jag ger henne en startsignal så har alla spårupptag utom ett (1) varit lugna och fokuserade. Känns, just nu i alla fall som att det här är rätt metod för Ulva. Men allt kan behöva ändras om hunden lär sig för fort och kommer på egna metoder att snabbt, snabbare, snabbast komma till efterlängtad belöning. Markering/påvisning av apporter. Som tidigare nämnts så är det på den här avdelningen vi har fått kämpa mest med inlärning och träning. Var apporterna preppade med godis kunde Ulva gärna lägga sig ned och påvisa fyndet. Var det bara en ointressant trä-, läder, metall eller plastbit tittade hon snabbt till på den (blink and you missed it) konstaterade att den inte innehöll någon grillad kyckling och fortsatte därmed resolut spårarbetet. Eftersom jag insåg att det är oerhört svårt, ja faktiskt omöjligt att preppa ett tävlingsspår med välkryddade apporter, så var det bara att sätta på sig tänkarmössan och börja komma på bra träningsmetoder. Men det är ju inte så svårt, eller hur,,, - Hundträning handlar till stor om att skapa förväntningar hos hunden i samband med att ett nytt moment ska läras in. Vi vill att hunden ska associera sitt beteende med en belöning och därmed vilja utföra beteendet igen. Man brukar tala om att motivationen ökar. - Spårhunden och lukterna Elementärt min käre Watson! Ulva markerade ju de apporter som hon ansåg vara viktiga, alltså var det bara att få henne att inse att även de andra föremålen är lika lönsamma belöningsmässigt - husse betalar lika bra för alla sorter! Dessutom nosade hon tydligt till på alla funna föremål = med en markering och därför behövde jag bara gå in med ett kort knappt märkbart stopp i spårlinan och ett kvickt liggkommando precis när hon nosade till. Ute ensam på de oändliga ängarna tyckte jag själv att jag plötsligt framstod som ett hundträningsgeni. Men jag skulle snart få flera anledningar att ändra min uppfattning om just detta! Fler och fler apporter gick perfekt. Så fort Ulva upptäckte dem, la hon sig ned perfekt och påvisade dem helt enligt regelboken. Allt oftare åkte husses belöningspåse med favoritgodis upp. Mysstunder i gräset och beröm av den annars så tjatige husse, en liten spårhund kunde ju knappast ha det bättre. Men då tog Ulva över och började fundera själv på hur hon skulle göra för att kanske höja insatserna ännu mer - om nu husse blir så himla glad när jag hittar, pinnar, pennor, läderbitar och annat så är det ju ännu bättre om jag lägger mig ned så fort som jag bara kan, tänkte Ulva. Smart hund, det måste jag ju erkänna trots att det ställde till det en del i träningen. För det är ju som så att en spårhund känner ju vittringen av ett i spåret utlagt föremål en bra bit innan den spårat hela vägen fram. Plötsligt började Ulva lägga sig klockrent både en och en och en halv meter innan apporterna. Timing. Första och kanske även andra gången gick jag lätt på Ulvas nya tilltag och klickade hennes snygga påvisningar. Men nu fick jag snabbt börja bli försiktig och försöka få henne att förstå att det bara kan komma belöning om hon markerar/påvisar korrekt enligt läroboken. Houston we have a (-nother) problem! Det gick trots allt rätt fort att få tillbaks Ulva till korrekta markeringar, men när det gick som bäst igen dök nästa problem (- lösning) upp. Återigen spårade vi längs Södergarns regntunga gräsmattor och Ulva markerade de tre första föremålen perfekt. Härligt tänkte jag, du är åter ett geni Frances! Jag bestämde mig för att om Ulva även markerar det fjärde föremålet lika bra så skulle jag klicka henne snabbt och ge henne en belöning med snörboll. Sagt och gjort när hon gjorde ännu en perfekt markering åkte bollen fram. Gemensam lek följde, sen inget mer! Efter leken vägrade hon att spåra vidare. Där stod jag i regnet och kände i min ensamhet genistämpeln åter rinna av mig. Efter några sekunder insåg jag ju att hon tagit bollen som en s-l-u-t-b-e-l-ö-n-i-n-g! Det var ju så jag belönat henne tidigare. Spåret klart = bollen/leken fram. Solen tittade fram en kort sekund och gav mig väl kanske en liten glimt av genistatus igen och jag selade av henne. Gick fram någon meter i spåret, selade på igen och gav ett nytt spårkommando. Omstart alltså. Kunde det bli mer tokigt? Absolut. Det svåraste med hundträning är att försöka vara smartare än hunden! Nästa gång vi tränade spår så gick allt som på räls, mitt i spårkärnan, vinklar gick bra, första apporten la hon sig blixtsnabbt vid. När klicket kom flög hon upp för att komma och hämta bollen som jag tagit fram en gång tidigare och belönat med. Dags att plocka bort klickern alltså och bara berömma med ord. And then what För att hjälpa Ulva lite på traven under inlärningen av markeringarna höll jag emot lite i spårlinan när hon nosade på apporter- En ren start na. Nästa lilla delikata problem som dök var det att om jag blev osäker i min hantering av spårlinan och Ulva kände ett aldrig så litet motstånd, så tolkade hon det som en signal från mig att hon skulle lägga sig ned och markera. Förvirring uppstod i alla läger. Slut(-r-)apport. Nu hade Ulva helt uppenbart kommit så långt i sin träning/inlärning att det verkligen var dags för mig att låta henne fatta sina egna beslut i och längs spårarbetet. I ett framtida tävlingsspår eller träningsspår som någon annan har lagt upp så har jag ju i alla fall ingen aning om hur spåret, vinklar och eventuella förledningsspår går. Ej heller kommer jag ju att ha en aning om var apporterna ligger i spåret. Jag lät linan löpa ut och höll mig längre bakom Ulva och hon fick ta ett större ansvar och arbeta mer självständigt där framme! Inga signaler från mig, om än jag lovar att det är svårt att låta bli att gå in och styra. Hittar hon något intressant i spåret är det hennes erfarenhet som får hjälpa henne att fatta beslut om det är ett föremål värt att markera. En vinkel! Till höger eller vänster? En förledningsspår, förvisso intressant, men har inget med det här jobbet att göra! Ulva kan spåra det kan inte jag! Jag får lära mig att läsa min hund och att lita på henne! Men under inlärningen måste så kallade hjälper till för att ge hunden ledtrådar på vägen framåt i träningen. Sen gäller det dock att plocka bort dem i god tid och med god timing! Dock kan man alltid behöva gå tillbaks något eller några steg i träningen. Det är inte detsamma som bakspår, långtifrån, bara god hundträning. Vinkel, vinkel i spåret där... Ulva har egentligen aldrig haft svårt för att klara en endaste vinkel längs alla sina spår. Men hon har, precis som vid spårupptagen, gjort ett rätt förstaval, men sen stannat upp och kollat av om det verkligen stämmer. Vinklarna fann hon snabbt, valde rätt håll men efter någon halvmeter eller meter så var det som om hon verkligen vill försäkra sig om att hon valt rätt och att den verkligen inte gick åt andra hållet. Oerhört noggrann och metodisk alltså. Men eftersom hon i stort sett alltid gjorde ett korrekt förstaval så ville jag försöka få henne att våga lita på sitt första beslut och bara spåra vidare dit dofterna fortsatte att leda henne. Svårt? Ja! Tog hon en vinkel korrekt och jag berömde henne med rösten kunde hon stanna upp och vända sig om i förväntan om en belöning från mig. Lösningen på problemet blev att trampa ut vinklarna ordentligt och strax efter vinkeln lägga ut lite belöningsgodis i spåret som då talade om för henne att det här var rätt, bra jobbat. Dock får man som alltid vara försiktig så

14 En ren start att inte hunden passar på att vädra in godiset och genar i vinkeln. Belöningen ska ju komma för ett korrekt utfört jobb och inte för att jycken passar på att gena i kurvan! Med en belöning strax efter utfört arbete i vinklarna verkar det som om Ulva snabbt lärt sig att min första instinkt var rätt!. Efter att ha börjat att ibland belöna henne med lite godis strax efter en höger-, vänstereller spetsvinkel har hon endast gjort efterkontroller i två vinklar. Vi kanske är på rätt spår, trots allt? Överraska för att inte överraskas! Om än många hundar är villiga att arbeta och de allra flesta älskar att spåra, så gör de det gärna lätt för sig att snabbast möjligt komma till belöning. De lär sig fort hur vi primater ofta fantasilöst och stereotypt lägger ut deras spår. Är det lagt på äng eller gräsmatta är det inte ovanligt att vi går långa raksträckor och sen vinklar 90 grader hit eller dit. Använder vi dessutom samma äng ofta är det lätt att spårstarten ham nar på samma ställe. Skogen! Samma hörn av stora skogen som alltid? Det är ju så himla enkelt att parkera bilen i närheten! Spåret går med största sannolikhet ut åt samma håll som de tre senaste gångerna, erkänn! Hunden tror gärna att den känner dig och ditt sätt att lägga spår så håll den på tårna genom att våga utmana och lägga annorlunda och ovanliga spår och låt på så vis hunden förstå att - här gäller det att vara alert och koncentrerad för att inte missa något! För någon timme sedan lade jag ett sent kvällsspår ute på Södergarn igen och överraskningarna var många. Spårflagga på samma ställe som vanligt, men spåret gick åt ett annat håll. Apport redan 10 meter efter spårstarten. Andra apporten bara några meter efter första vinkeln och den tredje apporten nästan direkt efter tvåan. Redan här hade Ulva fått flera a-ha upplevelser och markerat de tre första apporterna snett från sidan och här någonstans förstod hon att här just nu och idag gällde det att vara extra alert - för husse är inte att lita på idag, det här måste jag fixa själv! Hon försvann helt klart in i sin egen koncentrationsbubbla, stängde av allt annat, borrade ned nosen ännu djupare i spåret och tryckte på rejält i linan. Kroppsspråket sa tydligt - gubbfan ska inte få lura mig på mina belöningar! Hon tog vinkel, racksträcka, markerade rakt och snyggt igen. När vi kom till den elaka omega-vinkeln eller bågen så tog hon den direkt, men missade apporten som jag djävulskt lagt ut mitt i bågen. Hon nosade till på något, men eftersom hon inte fattade beslut om Träna på olika underlagsbyten i spåret det var en apport värd att markera,,,, lät jag henne bara fortsätta. Curling-husse fanns inte med denna kväll. Så som sagt. Kom ihåg att överraska din hund med varierade spår så att inte hunden blir överraskad när ni som minst behöver det! Inte nu! När du som minst behöver det är ju givetvis under ett spårprov med en domare i släptåg! Problem och dito lösningar följer varann hela tiden. Din hund är ingen maskin. Speciellt inte när det kommer till nosarbete som du som förare inte kan påverka. I alla fall inte just där och då. Det kommer att gå som det går, det får du lära dig att leva med. I lydnaden kan du locka fram ett mer positivt utförande och resultat med en ny retning, höja hundens förväntan med en ännu bättre belöning och förhoppningsvis lämna appellplanen med lite av hedern i behåll. I spårarbetet är du som förare som sagt utlämnad till hundens dagsform och hur väl den klarar av de störningar som kan finnas längs spåret och som du inte har den minsta aning om. Är din hund i god form, utvilad, fokuserad, koncentrerad och motiverad kan den säkert klara av det mesta i störningsväg längs spåret. Men är dagsformen inte på topp, störningarna för många och svåra, men dina krav på hunden lika höga som vanligt...så kommer ni knappst komma hem glada och nöjda. Inte du i alla fall. Det kommer att gå som det går. Men du kan lära dig otroligt mycket genom att lära dig att läsa din hund längs spåret och försöka förstå varför den gör si eller så denna dag! Om du kan läsa och förstå din jycke kan du till nästa träningspass se vad ni behöver träna på och hur du på ett positivt sätt ska kunna hjälpa hunden till ett bättre resultat. Behöver den få koncentrera sig mer? Få bättre belöningar och högre förväntan. Rätt belöning för min hund vad är det? Är du en störning där bak i linan? Kan du hjälpa eller stjälpa din hund när du går in och styr och skickar signaler medvetet eller omedvetet? underlag och även på Så blir det. Under de helger som jag tränat med SWDI gänget och alla de spår som jag lagt och tränat efter kursen avslutades har jag lärt mig oändligt mycket mer om Ulva och om hundars spårarbete. En annan stor inspirationskälla under sommaren har min träningskompis vid Sk Åker Maggis Fridström varit som kommit med kloka råd! Om vi klarar 95 poäng vid höstens FHprov? Ha, ha, ja det löftet finns det ju en viss risk att jag kommer att få äta upp, eller hur? Det avgör Ulvas dagsform den 15:e september och det är min uppgift att se till att den är så bra som möjligt genom att hjälpa henne på traven med träningen fram till dess. Vad mer kan jag göra, det är hon som är experten på att spåra! Jag har förhoppningvis en viss teoretisk kunskap i ämnet som inte kommer att hjälpa oss vid ett prov eller tävling. Men kanske jag har kunnat förmedla lite av vad Ulva och jag har lärt oss tillsammans inte bara till henne utan även till dig som läser det här. Ur spår? Knappast!

15 Led & muskelskador hos hundar. Led- & muskelskador hos hundar är tyvärr inte ovanligt. Hur du förebygger, upptäcker och även behandlar skador kommer naprapat Oscar Lernell att föreläsa om i klubbstugan vid ordinarie medlemsmötet lördagen 17:e november 2012 klockan Välkomna önskar styrelsen!

16 MH - Mentalbeskrivning hund - Dagens samhälle ställer stora krav på hundägaren. Att leva upp till detta ansvar är lättare om din hund har medfödda goda anlag som ytterligare kan utvecklas. Goda mentala förutsättningar kan i grunden betraktas som ett uppfödaransvar. - Curt Blixt Likt ett förväntansfullt litet barn som tjatat sig till att få åka berg och dalbana och i första uppförbacken skrattar och fnissar förtjust, men i nästa sekund när den första utförslöpan kommer och plötsligt vänder allt upp-och-ned och skrattet fastnar i halsen och blir till isande skrik av rädsla som aldrig tycks vilja ta slut. Ungefär så tokigt kan det ibland, men väldigt, väldigt sällan, bli för en hund som genomför ett mentaltest hund. - Jag tror att vi bryter där,,, säger MHbeskrivaren Ammie Hultin stillsamt till hundägaren som just har försökt att tryggt guida sin hund genom några av mentalbeskrivningens lite tuffare moment. Det som började som en trevlig promenad i skogen med matte avbröts brutalt av den så kallade dumpen, en blå gubbe som plötsligt flyger upp ur marken! Med hjälp av beskrivare, testledare och framför allt sin matte så klarade hunden dock av att avreagera bra på momentet. Men när det strax därefter följdes upp av ett plötsligt skrammel som skulle ha kunnat väcka upp skogens alla vålnader, då blev det för mycket för den lilla svarta hunden och beskrivaren klev lugnt och erfaret in och avbröt testet. Text & foto: Christoffer B figge Frances MOMENT 1. KONTAKT. Beskriver hundens förmåga att ta kontakt och bjuda främmade människa kontakt. Hunden skall handhas så den har möjlighet att själv ta kontakt.

17 MH - Mentalbeskrivning hund Varje moment omfattar tre skeenden: 1. Väckning Varje retningssituation måste startas lika för alla hundar. 2. Handlingsprogram Retningssituationerna som utlöser handlingarna ska ha samma utformning för varje hund. 3. Avslutning - minnesbilder Avslutningen måste utformas så att den inte blir en ny retningssituation. Tillsammans med föraren och testledaren satte sig MH-beskrivaren ned vid skramlet och pratade långt, lugnt och länge för att ge hunden möjlighet att hämta andan. När hjärtklappningen avtagit så tog förare och hund ett par raska promenader förbi det så kallade skramlet för att verkligen avdramatisera det hela för hunden. Det är viktigt - Det är viktigt att vi skickar hem samma hundar som kom hit, sa Tullverkets hundansvarige Adam Hübinette till mig när vi tillbringade en hel dag med att genomföra myndighetens specialanpassade Lämplighetstest för några år sedan. Självklart är det samma tanke som gäller när brukshundklubbarna arrangerar sina MH-test (Mentalbeskrivning Hund). Även om testen, just det, går ut på att belasta och testa hunden i olika situationer så är det oerhört viktigt att dessa genomförs kontrollerat och med erfarna och välutbildade testledare och figuranter som kan agera för hundens bästa i varje moment längs banan. Hundarna ska ges goda möjligheter och tid att avreagera på varje händelse och kunna lämna ett moment utan negativa minnesbilder. Det är inte alltid viktigast att se hur en hund reagerar på ett moment. För hundarna reagerar helt naturligt på gubbar ute i skogen (avståndsleken), dumpe (gubbe/overall som flyger upp ur marken), skrammel, spöken som plötsligt dyker upp från ingenstans, så är det ju bara. Det är alltså ännu viktigare att se på hundens avreaktioner, hur snabbt de går och vad hunden eventuellt plockar med sig i bagaget vidare längs MH-banan. Eller om den bara skakar av sig det hela och liksom säger till själv; - Ha, ha, vad löjligt, vem är egentligen rädd för en blå tygoverall i storlek 52? Men varför..? Även om det verkligen hör till undantagen att ett Mentalbeskrivning behöver avbrytas, så kan säkert några läsare fundera på varför det är viktigt att ta ut hundar på ett ca 45 minuter långt test i skogen och medvetet utsätta dem för händelser som uppenbarligen kan skrämma dem? Forskning visar att de olika mentalbeskrivningar som under åren tagits fram och används av Svenska Brukshundklubben är viktiga avelsinstrument. Resultaten av de individuella egenskaperna såväl som mer samlade resultat för t ex en hel kull ger en mycket bra bild av vilka egenskaper som slår igenom och dominerar i deras beteenden. Till exempel vet man att det är ofta förekommande att de delar som rör individens reaktioner vid plötsligt skarpa ljud som skrammel och skott (ljudretningar) under ett MH är klart nedärvbara och alltså kan påverka framtida valpkullar. Likadant är det med hur hunden kan kontrollera sina nerver och sitt mod när den utsätts för de i skogen uppdykande och hotfullt närmande spökena (synretning). Hur reagerar hunden och framför allt, hur avreagerar hunden? Vad tar den med sig erfarenhetsmässigt? Vid en mentalbeskrivning tittar man bland annat på hur individen fungerar i flock, jakt, försvar, nyfikenhet och vilja att undersöka nya och för hunden kanske främmande situationer. Testen är väl utprovade och utformade och skall vara likvärdiga för alla hundar och raser längs hela vårt land. Välutbildade funktionärer. För en del, eller en viss typ av hundar som kanske är mycket utåtriktade, självständiga och har en medfödd dos av, nyfikenhet, dådkraft och hårdhet kan ett MH nästan vara som en härligt, rolig dag på Gröna Lund. För andra hundar som kanske är lite försiktigare till sin läggning, vilket kan vara både individuellt och rasbetingat, kan resan längs MH-banan vara rätt så påfrestande. Här ligger det ett stort ansvar på deltagande funktionärer, samt hundföraren att ge hunden utrymme att få avreagera och åter hamna i balans. Det är ju därför oerhört viktigt att de som arbetar som funktionärer vid MH-beskrivningar är välutbildade och noggranna. För att kunna genomföra ett test så behöver klubben fyra olika typer av funktionärer med klart uppdelade ansvarsområden. Beskrivare. Är absolut ingen domare för ett MH är ingen tävling där hundarna bedöms mot varandra om vem som var bäst för dagen. En Beskrivare gör just det som titeln säger, läser av hundens reaktioner längs testbanan och beskriver det han eller hon ser hända just där och då. Inga andra värderingar läggs in i varken det skriftliga protokollet eller den efter avslutat test muntliga genomgången. Här krävs en person med mycket erfarenhet av hund och goda kunskaper om hundars mentalitet. För att bli beskrivare måste du ha vidareutbildat dig från att ha varit; Testledare. Testledaren är beskrivarens högra hand under dagen och den person som är hundföraren och hundens guide. Testledaren är den som i första momentet hälsar på och hanterar hunden och även startar upp den sociala leken och kampen som både startar och avslutar testet. För att bli testledare har du vidareutbildat dig från att ha varit,,, A-figurant eller kort och gott så kallad A-figge!

18 - Dådkraft,,, svårt ord. Men jag vet att jag är modig som f-n! ORDLISTA MENTALBESKRIVNING HUND Varje moment i ett mentaltest omfattar tre skeenden; Om du inte har varit med om ett mentaltest men är nyfiken på att göra det med din hund så kan det också vara bra att veta vilka de tre olika stegen i varje moment är. Väckning Varje retningssituation måste startas lika för alla hundar. Handlingsprogram Retningssituationerna som utlöser handlingarna ska ha samma utformning för varje hund. Avslutning - minnesbilder Avslutningen måste utformas så att den inte blir en ny retningssituation. Exempelvis får inte testledare eller förare rycka i objektet eller figuranten röra sig i fel ögonblick. Fikonspråk När man talar om hundars mentalitet är det tre ord som ofta återkommer närmligen; - hårdhet, skärpa och dådkraft. Men vad är vad? Pass På förklarar i ord och bild. Hårdhet När man talar om en hund är hård eller vek, så är det hundens minnesbilder eller kom ihåg som beskrivs. En hund som har blivit skrämd av något, hur fort kommer den över det och glömmer bort? Fredde Steen beskrev det så här på sin hemsida sommaren 2012; - Om hunden exempelvis blivit skrämd i ett rum, hur fort glömmer den då det? Går hunden in i rummet direkt efter precis som inget har hänt, tyder det på hårdhet. Men om hunden inte vill gå in i rummet där den nyss blev skrämd, eller om hunden är försiktig inne i rummet, det tyder på viss vekhet. I mina ögon så är faktiskt en sund hund något vek. Skärpa Beskriver hundens förmåga att bli arg! - Skärpa är enkelt förklarat den passiva delen i begreppet aggression. Hundar med stor skärpa blir arga fort och visar det med aggressivitet. Skärpa är hundens sätt att bibehålla ett visst avstånd till något den uppfattar som ett hot. Hunden säger egentligen - håll dig borta! Dådkraft Förklaras bäst med att den beskriver hundens mod! Alla reagerar på att bli skrämda, det är inget fel eller konstigt med det. Bara helt naturligt både för hund och människa. Men i hundens fall talar vi om dådkraft. Den talar om hur fort en hund som blivit skrämd vågar sig fram för att undersöka det eller den som först skrämde den? HÅRD eller VEK? Det vet vi om en stund. Ulv har blivit skrämd, men hur lång tid tar det för honom att glömma..? SKÄRPA..!

19 MH - Mentalbeskrivning hund MOMENT 2. LEK. Beskriver hundens reaktioner i samband med traslek. Man tittar på hur snabbt hunden kommer i lek samt gripandet, och hur hunden griper. Avslutas med dragkamp med testledaren. A-figurant. Den så populärt kallade A-figgen är bland annat den funktionär som är gömd ute i skogen vid momentet avståndsleken och då ska försöka engagera hunden att bli nyfiken och våga söka kontakt med figuranten som lockar och inbjuder till lite lek och kamp. A-figgen får i övrigt göra samma saker som; B-figurant. Är alltså första steget i utbildningsstegen till att bli Beskrivare och en B-figge får under en testdag hålla igång rejält med att t ex sköta ID-kontroller, harbana, dumpe, skrammel, agera spöke samt att vara skytt under det avslutande momentet. Offentliga testresultat. De hundar som har genomgått ett MH får efter en tid sina testprotoll utlagda på nätet via SKK:s Hunddata. Där är de alltså tillgängliga för alla som vill se och kunna studera dessa. Resultaten av ett MH test för en viss individ eller en hel kull kan ge mycket information till en blivande valpköpare om hur föräldradjuren är och fungerar i olika situationer. En uppfödare kan få mycket information om hur de valpar de har fött upp har utvecklats. Blev kullen som vi hade tänkt och planerat när tiken parades? En uppfödare har givetvis också mycket information att hämta ur testprotokollen om lämpliga framtida kombinationer. En tanke bakom varje valpkull eller uppfödning måste ju vara att avkommorna ska bli ännu lite bättre än föräldradjuren! Viktigt att komma ihåg om just din hund! Oavsett hur det går för din hund på MHtestet så är det viktigt som hundägare att komma ihåg att detta inte är någon tävling där olika hundar ska jämföras mot varandra. När dagen är slut åker du, oavsett, vad som står i protokollet, hem med samma hund som du kom dit med. Det är fortfarande din bästa kompis i vått och torrt. Men du har förhoppningsvis fått lite bättre förståelse för varför din hund kanske reagerar på ett visst sätt längs kvällspromenaden i höstmörkret, eller på plötsliga och kraftiga ljud! Olika mentaltest. Det finns flera olika typer av mentaltest för hundar till exempel; Mentalbeskrivning Hund - MH. Arrangeras av Svenska Brukshundklubben (SBK) och många gemensamma testmoment/situationer finns med i de andra testen som i mångt och mycket bygger på SBK:s väl beprövade och i många år genomförda mentalbeskrivningar. MH som denna artikel handlar om har ursprungligen sina rötter från före detta Hundskolan i Sollefteå. På följande sidor ska vi i bild visa de olika momenten under en Mentalbeskrivning Hund. MT. Är en utveckling av MH, men med lite olika och annorlunda moment. Ett moment heter Gripande och konkurrens om föremål, i vilket man tittar på hundens vilja och förmåga att gripa, hålla kvar och tillkämpa sig ett föremål från figuranten. I jaktmomentet (till skillnad mot MH) tittar man även på hundens uthållighet att vilja hitta det försvunna bytet. Flockkänsla testas genom att föraren försvinner ut i skogen och sedan tittar man på om hunden trots kraftiga störningar i form av militärliknande pappersfigurer i skogen på något vis hindrar den från att åter ta kontakt med sin förare (flock). I MT har spökena fått ledigt och ersatts av en otäck figur som först närmar sig hunden långsamt och tyst med hjälp av en släde. Momentet avslutas med ett kraftigt ryck i släden och i momentet testas hundens förmåga att engagera sig med aggression mot ett hot. MT arrangeras också av SBK.

20 MH - Mentalbeskrivning hund Lämplighetstest eller L-test. Är speciellt framtagna test av olika myndigheter som har hundar i tjänst och har ett behov av att testa om individerna är lämpliga för just deras tjänstehundsverksamhet. Till exempel så är Polisens och Tullverkets lämplighetstest i många delar olika utformade eftersom man letar efter så olika hundtyper för sina respektive verksamheter. Tullen vill ha nosspecialister som orkar sniffa och leta (nästan) hur länge som helst efter dofter av narkotika för att få sin belöning. Polismyndighetens hundar behöver vara mer av 10- kampare, en hund som är bra på allt; spåra, söka, bevaka, skydda och många av polisens hundar gör också narkotikasök. Allt detta och säkert lite till ska kombineras med en mycket god lydnad på hunden. Som sagt en 10-kampare! Korning. Står egentligen för avelskorning. Redan 1966 anammade det dåvarande Statens Hundskola i Sollefteå detta test och anpassade det till sin egen verksamhet för att utvärdera eventuellt lämpliga framtida tjänstehundar. En korning innehåller både ett mentaltest, som bedöms av två domare, samt en exteriörbeskrivning av hunden. I den senare delen kontrollerar en exteriördomare att hunden som ska koras uppfyller alla kraven i den så kallade rasstandarden. Hunden blir poängsatt och godkänd eller icke godkänd. En hund som blivit godkänd får titeln Korad i sin stamtavla. En korning som alltså innehåller både en mental-, samt en exteriörbedömning kan alltså ge en uppfödare mycket god information om lämpliga framtida avelshundar för till exempel bruks-, eller tjänstehundssidan. För att få genomgå en korning ska hunden vara mellan månadern och alla renrasiga hundar kan koras. Avelskorningar arrangeras av brukshundklubbarna, men kanske oftast av rasklubbarna; t ex Svenska Schäferhundklubben, Svenska Boxerklubben m fl. För att få lägga till titeln korad ska hunden också vara HD-röntgad med känt och godkänt resultat. BPH - Beteende och Personlighetsbeskrivning Hund. Är ett relativt nytt test framtaget av Svenska Kennelklubben (SKK). Med ett genomfört BPH blir det lättare för dig som hundägare att förstå hur din hund hanterar olika situationer. Ju bättre kunskap du har om din egen hunds mentala egenskaper och hur den är som individ, desto lättare för dig att förstå din hunds agerande. Måste jag göra en mentalbeskrivning på min hund? Absolut inte, det är din hund och det är du som känner din egen hund bäst! Ibland kan det dock ingå i ett köpeavtal att man förbinder sig att låta sin hund genomgå ett MH-test efter, eller inom en viss tid! Detta för att uppfödaren gärna vill kunna följa upp hur en kull valpar har utvecklats. - Blev valparna som vi hade tänkt och hoppats? Ska vi använda tiken/hanen igen? Eller ska vi fundera på en annan tik/hane/ kombination nästa gång? Dock är det fortfarande din hund! Om det nu inte är som så att du kanske är så kallad fodervärd åt hunden och då kan det vara uppfödaren som bestämmer! Men är det din hund och förhoppningsvis känner du då din egen hund så bra att du vet om den kan eller bör genomgå ett MH-, eller annan typ av de tester som vi kort beskrivit här i artikeln Jag har haft flera egna hundar och en av dem, en stor stark hane av s k bruksras, hade jag aldrig låtit gå igenom någon som helst form av mentaltest. För honom hade ett MH varit som en hel dag hos tandläkaren utan bedövning. Min chihuahua Morgan hade jag däremot aldrig tvekat om att boka in för ett MH-test. Mr Morgan käkar både Dumpe och Spöken till frukost. Han må vara liten till växten, men han har en alldeles lagom dos av skärpa, men självförtroendet fyllt av hårdhet och dådkraft. Den grabben rubbar man inte på! - Try, and you might regret it! Det är som bekant inte storleken det hänger på! Bör jag göra ett mentaltest... Känn din hund väl, men har du möjligheten att lära känna och förstå den ännu bättre genom att låta den genomföra en mentalbeskrivning t ex ett MH, MT eller BPH, så gör absolut det. Med hjälp av en erfaren Beskrivare får du lära dig mycket om hundars mentalitet och framför allt din egen hunds. Alla testade hundar bidrar också med värdefull information som gagnar en fortsatt hög kvalitet på svensk hundavel. Men du; - Var rädd om din hund! Vi som jobbar med testen är det! Mentalbeskrivning/MH MOMENT 3. JAKT Beskriver hundens lust att följa ett flyende byte samt intresset för att gripa detta, och hur hunden griper, samt om intresset håller i sig (görs därför två gånger) En trasa dras genom en slalombana där hunden får starta när halva banan passerats.