Gemensam policy för att förebygga, tidigt upptäcka och behandla missbruk och beroende

Transkript

1

2

3

4 Hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltning Remissversion, juni 07 Gemensam policy för att förebygga, tidigt upptäcka och behandla missbruk och beroende Samverkan kommunerna och landstinget i Stockholms län

5

6 Innehållsförteckning Sammanfattning...5 DEL I Syftet med policyn Socialstyrelsens riktlinjer för missbruks-/beroendevård Målgrupper i fokus Bakgrund Kommunens och landstingets ansvar Kommunens ansvar Landstingets ansvar Andra aktörers ansvar Kriminalvårdens ansvar Arbetsgivarens ansvar Försäkringskassans ansvar Arbetsförmedlingens ansvar Frivilligorganisationerna DEL II Riktlinje 1 Bemötandet är avgörande Riktlinje 2 Gemensamma metoder för bättre kvalitet Riktlinje 3 Riskbruk ska upptäckas tidigt så att missbruk kan förhindras Riktlinje 4 Insatser för gravida med riskbruk eller missbruk ska fokusera på det blivande barnet Riktlinje 5 Barn till föräldrar med missbruk måste uppmärksammas tidigt Riktlinje 6 Förhindra missbruk bland unga Riktlinje 7 Samordnade och samtidiga insatser för personer med komplexa vårdbehov Riktlinje 8 Underhållsbehandling vid opiatberoende Riktlinje 9 Ökad samverkan och kunskap om smittskydd mot infektionssjukdomar Riktlinje 10 Krafttag för hemlösa med missbruk DEL III Lokala integrerade beroendemottagningar Samverkan med kriminalvården Kunskap och kompetensutveckling Struktur för genomförande Lokalt samråd mellan kommunen och landstinget Regionalt samråd mellan kommunerna och landstinget Uppföljning Implementering Referenslista... 62

7 4

8 Sammanfattning Syftet med detta policydokument är att förtydliga och beskriva hur kommunerna och landstinget i Stockholms län ska samverka för att förebygga skador av alkohol och narkotika och för att kunna ge kvalitativt bra stöd, vård och behandling till personer med missbruk och beroende. Den enskilde personen med missbruk ska bemötas med respekt och alltid vara delaktig i planering och beslut om den egna vården. Samverkan ska leda till att individens behov av insatser blir organiserade så att denne inte hamnar mellan olika ansvarsområden. Även en utökad samverkan med kriminalvården beskrivs i dokumentet. Policyn har tagits fram med utgångspunkt från socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård. Det är angeläget att dessa riktlinjer får genomslag i verksamheterna inom kommunerna och landstinget. Alkoholkonsumtionen i Stockholms län har historiskt sett varit större än i landet som helhet. Antalet personer som behandlas i landstingets öppna beroendevård har ökat kraftigt. År 2006 behandlades drygt av länets invånare. Av dessa var 66 procent män. Policyn är indelad i tre avsnitt: Del 1 redovisar syftet med policyn, målgrupper i fokus, bakgrund med statistik, genusperspektiv och etnicitet samt ansvarsområden för kommunerna och landstinget. Del II innehåller riktlinjer för bemötandet, samverkan kring de olika målgrupperna samt kvalitetsindikatorer och utvecklingsområden som kommunerna och landstinget gemensamt ska arbeta efter. Del III redogör för de lokalt integrerade mottagningarnas inriktning, samverkan med kriminalvården, kunskap och kompetensutveckling samt struktur för genomförande av policyns intentioner Kommunerna och landstinget har enats om ett tio riktlinjer som innehåller både arbetsmetoder och särskilda insatser för olika målgrupper. Dessutom innehåller de kvalitetsindikatorer så att arbetet kan hålla hög kvalitet och utvecklas. 5

9 Riktlinjer Bemötandet är avgörande Personalen inom kommunen och landstinget ska utgå från en gemensam värdegrund i bemötandet med den enskilde och anhöriga. Ett bra möte är avgörande för hur den fortsatta kontakten och vården kommer att fungera. Gemensamma metoder för bättre kvalitet Kommunerna och landstinget har enats om ett antal gemensamma metoder för att garantera att vården håller hög kvalitet. Riskbruk ska upptäckas tidigt så att ett missbruk kan förhindras Fokus på att upptäcka problemen hos dem som kanske inte primärt söker hjälp hos socialtjänst eller hälso- och sjukvård. Insatser för gravida med riskbruk och missbruk ska fokusera på barnet Den verksamhet som upptäcker ett riskbruk eller missbruk bör tillsammans med kvinnan ta kontakt med socialtjänst eller annan aktör. Barn till föräldrar med missbruk måste uppmärksammas tidigt Det är viktigt med information och stödgrupper för barn och föräldrar samt ökad kompetens bland personalen. Det är viktigt att förhindra missbruk bland unga Engagera föräldrarna, kunskap om riskbruk på ungdomsmottagningarna och fler metoder för upptäckt och behandling anpassad till denna målgrupp. Samordnade och samtidiga insatser vid komplexa vårdbehov Samordnade insatser från många aktörer under lång tidsperiod. Tidig diagnos vid neuropsykiatriska funktionshinder så att adekvat behandling kan sättas in. Underhållsbehandling för opiatberoende Adekvat boende för att kunna ge underhållsbehandling och möjlighet till stabilisering av sidomissbruk. Ökad samverkan och kunskap om smittskydd Ett nära samarbete mellan beroende- och infektionssjukvård, socialtjänst och kriminalvård för rutiner kring hur smittspridning kan förhindras. Krafttag för hemlösa med missbruk Bättre uppsökande verksamhet, kvalificerad tillgänglig vård och rehabilitering samt rutiner för att förhindra vräkningar. Lokala integrerade mottagningar För att kunna erbjuda ett likvärdigt vårdutbud på de lokala integrerade mottagningarna i länet ska dessa ha en struktur som möjliggör samordnade insatser från beroendevård, psykiatri, primärvård och socialtjänst samt ett nära samarbete med kriminalvården. 6

10 Samverkan med kriminalvården Komplexiteten i vårdbehovet hos många av kriminalvårdens klienter fordrar en fungerande samverkan mellan sjukvården, socialtjänsten och kriminalvården för att kunna erbjuda adekvata insatser. Personal från frivården skall vara delaktiga i planeringen av behandlingsprogram och utvärdering för personer i kontraktsvård. Gemensam utbildning För att förverkliga policyns intentioner krävs att personalen har adekvat utbildning och kompetens. En gemensam utbildning och kontinuerlig kompetensutveckling avseende riskbruk och missbruk/beroende ska erbjudas berörd personal inom kommunerna och landstinget. Lokala och regionala samråd Ansvariga politiker från kommunen och landstinget ska ta ansvar för och diskutera samverkan mellan huvudmännen och verksamheternas inriktning och mål. Det ska även finnas ett lokalt samråd i varje kommun/stadsdel där företrädare från landstinget och kommunen/stadsdelen ledningsnivå ingår. De ska leda och följa arbetets utveckling samt upprätta samverkansöverenskommelser. Ett regionalt samråd ska inrättas med chefstjänstemän från kommun- och landstingsledning som har till uppgift att leda och stödja ett regionalt utvecklingsarbete. 7

11 8

12 Del I Redovisar syftet med policyn, målgrupper i fokus, bakgrund samt ansvarsområden för respektive huvudman 9

13 10

14 Syftet med policyn Syftet med detta policydokument är att förtydliga och beskriva kommunens och landstingets delvis skilda delvis sammanfallande ansvar för att förebygga, tidigt upptäcka och behandla alla former av drogmissbruk. För att kunna tillgodose den enskildes behov och förutsättningar krävs en långtgående samverkan mellan kommunerna och landstinget. Kriminalvården har deltagit i arbetet med utformningen av policyn. En stor andel av personer inom häkte, anstalt och frivård har missbruksproblem, vilket innebär att samverkan med kriminalvården är viktig och behöver utvecklas. Dokumentet uttrycker en målinriktning, där flera områden måste utvecklas, förstärkas och förtydligas innan kommunerna och landstinget gemensamt lever upp till dokumentets intentioner. Ett viktigt förhållningssätt i detta utvecklingsarbete är att huvudmännen på centrala nivåer skapar tydliga förutsättningar för utveckling och förändring. Förverkligandet av policyn kan endast ske genom att kommunernas och landstingets lokala verksamheter tar gemensamt ansvar för såväl förebyggande som åtgärdande insatser. Dokumentet kan på så sätt ses som ett utvecklingsprogram. Policyn slår fast tio riktlinjer som kommunerna och landstinget gemensamt ska arbeta efter. Dessa innehåller både arbetsmetoder och särskilda insatser för olika målgrupper. Riktlinjerna innehåller dessutom ett antal kvalitetsindikatorer och utvecklingsområden. Syftet med kvalitetsindikatorerna är att bättre kunna mäta och följa upp kvaliteten i kommunens och landstingets olika verksamheter för att på så sätt stimulera till förbättringar. Kvalitetsindikatorerna ska följas upp årligen såväl lokalt som regionalt. Utvecklingsområdena beskriver metoder och verksamheter som behöver utvecklas. Socialstyrelsens riktlinjer för missbruks- och beroendevård Policyn har tagits fram med utgångspunkt från socialstyrelsens nationella riktlinjer. Policyn ska ge stöd åt kommunernas och landstingets arbete med att implementera socialstyrelsens riktlinjer så att de får genomslag i samtliga verksamheter som arbetar med missbruks- och beroendevård i Stockholms län. Socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård ska vara vägledande för kommunerna och landstinget i Stockholms län. Socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård redogör för effektiviteten i en rad olika behandlingsformer som idag används vid alkohol- respektive narkotikamissbruk med hjälp av evidensbedömning och samtidigt rekommenderas de vård- och behandlingsformer som bör användas. 11

15 Det är särskilt tre områden som uppmärksammas i riktlinjerna: organisation, kompetensutveckling och kostnadseffektivitet. När det gäller organisation handlar det om att skapa system inom både socialtjänst och hälso- och sjukvård för att tidigt nå personer med riskkonsumtion eller begynnande missbruksproblem. Behovet av kompetensutveckling är avgörande för möjligheten att utveckla missbruks- och beroendevården. Utveckling av metoder och tekniker måste kopplas till en striktare redovisning och kostnadseffektivitet av bland annat vilka mål behandlingen har, vilken målgrupp som omfattas och behandlingens innehåll. Målgrupper i fokus Europeiska kommissionen har antagit gemensamma strategier (2006) för att minska alkoholens och narkotikans skadeverkningar inom EU och för att stötta medlemsländernas arbete inom alkohol- och narkotikaområdet. Strategierna innehåller bland andra följande nyckelområden: skydda barn och unga förebygga alkohol- och narkotikarelaterade problem bland vuxna ingripa tidigt vid riskabla konsumtionsmönster På nationell nivå ska EU-strategierna ses som ett komplement till Sveriges egna åtgärder. Den svenska alkoholpolitiken vill främja folkhälsan genom att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar. Bland annat har regeringen antagit två nationella handlingsplaner: Nationell handlingsplan för att förebygga alkoholskador och Nationell handlingsplan mot narkotika. Syftet är att ange inriktningen för hur en förstärkning av samhällets insatser under åren skall genomföras. Särskilt prioriterade områden, i likhet med EU-strategierna är bland andra: ingen alkoholkonsumtion under uppväxten, i arbetslivet eller under graviditet alkoholdebuten ska skjutas upp långsiktigt förebyggande arbete särskilda insatser för barn och unga Kommunerna och landstinget i Stockholms län har med utgångspunkt från de ovan nämnda strategierna och handlingsplanerna samt statistik, kunskap och erfarenhet om behoven i Stockholms län enats om att särskilt fokusera på ett antal målgrupper. Syftet med att lyfta fram vissa målgrupper är att kommunerna och landstinget i länet ska ta ett ökat gemensamt ansvar och intensifiera insatser och metoder för just dessa grupper. Mätbara mål ska fastställas för respektive målgrupp så att resultat kan synliggöras vid årliga uppföljningar. Målgruppernas omfattning och behov kan dock se olika ut i kommunerna, varför lokala prioriteringar är nödvändiga. Kommunerna och landstinget i länet enats om följande målgrupper som särskilt ska lyftas fram: 12

16 Personer med riskbruk Begreppet riskbruk handlar om den alkoholkonsumtion som om den fortsätter kan riskera att leda till ett missbruk och beroende med svåra medicinska och sociala skador som följd. Individens och samhällets kostnader av långvarig och hög riskkonsumtion kan bli stora redan på kort sikt om problemen inte förebyggs och motverkas i ett tidigt skede. Tidiga insatser för målgruppen gör det möjligt att bryta skadliga alkoholvanor. Gravida med riskbruk eller missbruk När det gäller gravida kvinnor får riskbruk och missbruk en annan och speciell innebörd. Det är i första hand fostret och det blivande barnet som måste skyddas. För att kvinnor med missbruk och samtidig psykisk störning ska klara sin drogfrihet och ge barnet en bättre uppväxtmiljö behövs ett långsiktigt och strukturerat samarbete. Barn till föräldrar med missbruk Barn till missbrukande föräldrar har ofta en komplicerad situation att hantera. Det kan vara både alkohol, psykisk ohälsa och våld inblandat i barnets vardag. Dessa barn löper en betydligt större risk att själva utveckla olika typer av problem än andra barn och deras situation uppmärksammas i allmänhet alldeles för sent. Unga med riskbruk eller missbruk Berusningsdrickande bland unga har ökat under senare år och de flesta med skadliga alkoholvanor finns i dessa grupper. Unga vuxna mellan 18 och 25 år har den högsta alkoholkonsumtionen i länet. I ungdomen grundläggs oftast de alkoholvanor en person har som vuxen och tidig upptäckt är därför särskilt viktigt för att motverka risken att ett beroende utvecklas. Komplexa vårdbehov Personer med psykisk sjukdom och missbruk Det är allmänt känt att personer med psykisk sjukdom och missbruk far illa bland annat som en följd av dåligt samordnade resurser vilket gör att de hamnar mellan olika ansvarsområden. Dessa personer kan behöva omfattande och samordnade insatser från både socialtjänst, beroendevård, allmänpsykiatri, rättspsykiatri och kriminalvård. Personer med neuropsykiatrisk diagnos, andra personlighetsstörningar och missbruk Risken för att utveckla alkohol- och narkotikaberoende är nästan dubbelt så hög för personer i denna målgrupp jämfört med befolkningen i allmänhet. Det är viktigt att en diagnos kan fastställas i ett tidigt skede så att en behandling/rehabilitering/stöd kan påbörjas så snart som möjligt. Hemlösa med missbruk Personer som är hemlösa lever under svåra förhållanden som kräver särskilda insatser. De har ofta missbruk och som regel sammansatta vårdbehov av medicinsk, odontologisk och social natur. 13

17 Bakgrund Alkoholkonsumtionen i Stockholms län har historiskt sett varit större än i landet som helhet. År 2001 var totalkonsumtionen av alkohol i länet 24 procent högre än i övriga landet. Mellan åren 2001 och 2004 minskade denna skillnad till 8 procent. Denna utjämning berodde på att den totala alkoholkonsumtionen minskade något i länet samtidigt som den ökade i landet som helhet. Mellan åren 2003 och 2005 ökade däremot den totala alkoholkonsumtionen i länet bland kvinnor i åldern år och år, samt bland både män och kvinnor i åldersgruppen år. Uppskattningsvis har 23 procent av länets män och 19 procent av länets kvinnor riskabla alkoholvanor (2003). Antal personer som behandlats i landstingets öppna beroendevård har ökat kraftigt de senaste åren. År 2006 behandlades drygt av länets invånare, av dessa var 66 procent män. Totalt har antal behandlade personer ökat med 65 procent sedan 1998, där de unga vuxna i åldern år har ökat mest. Ökningen bland unga kvinnor var 161 procent och bland unga män 96 procent. År 2006 vårdades personer i slutenvård för alkoholrelaterade sjukdomar, av dessa var 68 procent män. Antal vårdade har ökat med 21 procent sedan Den största ökningen är bland de unga vuxna i åldern år som ökat med 130 procent sedan Av denna ökning svarade de unga kvinnorna för 188 procent och de unga männen för 91 procent. År 2006 vårdades personer i slutenvård för narkomani, av dessa var 64 procent män. Totalt antal vårdade har dock minskat med 4 procent sedan Källa: Centrum från folkhälsa Den 1 november 2006 tog vuxna personer med missbruksproblem emot bistånd som avser boende från socialtjänsten i Stockholms län. Det är en ökning med 15 procent jämfört med samma dag år Under 2006 beviljades totalt boendedygn i länet för personer med missbruksproblem, vilket är en ökning med 24 procent jämfört med Boendedygn avser individuellt behovsprövat boende utan vård eller behandling. Samma år beviljades vårddygn i länet för frivillig institutionsvård och frivillig familjehemsvård, vilket är en minskning med 22 procent jämfört med år Den 1 november år 2006 hade socialtjänsten i länets kommuner vuxna personer med missbruksproblem i pågående individuellt behovsprövade öppna insatser. Det är 300 personer färre än samma dag år Totalt under året beviljades individuellt behovsprövade öppna insatser vilket är ungefär samma antal som Källa: Socialstyrelsen År 2005 har socialtjänsten i länet totalt fått 904 anmälningar enligt lagen om vård av missbrukare, LVM. Av dessa gällde 632 män och 255 kvinnor, flera anmälningar kan dock röra samma person. Cirka tio procent av anmälningarna avsåg vuxna med barn under 18 år, varav hälften hemmavarande barn. Totalt fattades 448 beslut om att inleda utredning enligt LVM utifrån anmälningarna. Källa: Länsstyrelsen 14

18 Definition Alkoholmissbruk och alkoholberoende samt beroende av droger definieras olika beroende på verksamhet eller profession. På det medicinska området är begreppen huvudsakligen kopplade till de diagnosklassifikationer (ICD 10 eller DSM IV) som används. Missbruk enligt DSM-IV är ett upprepat drickande av alkohol det senaste året, som lett till minst ett av fyra kriterier avseende sociala, psykiska eller fysiska skador. Socialtjänsten definierar missbruk med personer som har problem relaterat till missbruk av alkohol, narkotika, läkemedel, lösningsmedel eller kombinationer av dessa och får individuellt behovsprövade insatser av socialtjänsten i syfte att avhjälpa eller lindra dessa problem. Ärftlighet Alkohol- och narkotikaberoende ses idag som ett specifikt sjukdomstillstånd som orsakar ett tvångsmässigt konsumtionsbeteende, vanligen i kombination med toleransutveckling för drogen och karakteristiska abstinensbesvär. En rad viktiga genombrott för förståelsen av hur alkohol- och narkotikaberoende utvecklas har gjorts under den senaste tioårsperioden. Det har visat sig att det genetiska arvet hos en individ förklarar risken för att utveckla ett beroende. Det gör beroende till en av de mest ärftliga sjukdomarna bland tillstånd med komplex orsaksbakgrund. Det har dock gjorts viktiga framsteg inom behandlingsforskningen vilket lett till utvecklingen av effektiva läkemedel och psykoterapeutiska metoder som minskar risken för återfall. Genus I vår kultur är mäns drickande mer socialt accepterat än kvinnors, vilket bland annat medför att kvinnor skam- och skuldbeläggs för sitt drickande mer än männen. Kvinnor söker i mindre utsträckning hjälp för sina alkoholproblem. De söker i stället vård för somatiska och psykiatriska åkommor, vilket gör att kvinnor får hjälp för sina missbruksproblem senare i förloppet än männen. Det är stora skillnader mellan män och kvinnors missbruk och beroende av alkohol och andra droger. Alkoholmissbruk är ca tre gånger så vanligt bland män som bland kvinnor. Männens dominans i behandling av missbruk är ca 70 procent och skadliga alkoholvanor är särskilt vanliga bland åriga män. (PART-studien) Eftersom kvinnor är i minoritet i både behandling och forskning så har traditionellt missbrukarvården varit manligt fokuserad. Kvinnor och män har olika utgångspunkter och behov. En viktig aspekt är de biologiska skillnader som finns mellan män och kvinnor. Studier visar att kvinnor är biologiskt känsligare för alkohol och narkotika än män och att fysiska skador inträder fortare hos kvinnor. I Stockholms län finns det behov av fler vårdmiljöer inom öppen och sluten missbruksvård med medvetet genusperspektiv. 15

19 Den specialiserade beroendevården bör i samverkan med socialtjänsten arbeta för att fler vårdmiljöer med förstärkt medvetenhet om kvinnor och mäns olika utgångspunkter och behov skapas. Socialtjänst och beroendevård ska ha kunskap om andra kulturer och deras förhållningssätt till missbruk. En individualiserad behandling utifrån den enskildes behov och förutsättningar är av central betydelse såväl medicinskt som socialt. Det finns stora individuella skillnader ifråga om behov som man bör ta hänsyn till vid vård och behandling av såväl kvinnor som män med missbruksproblematik. Personer med missbruk bär med sig trauman av olika slag, vilket ofta leder till komplexa behandlingsbehov. Det är inte bara skillnader mellan könen som bör beaktas utan grundsynen ska vara en individualiserad vård som skall ges på lika villkor. I behandlingsarbetet bör även anhöriga till personer med missbruk vara välkomna att delta. Dessa kan ha en mycket viktig roll för resultatet av behandlingen. Etnicitet Vid sidan av att framhålla jämställdhetsperspektivet i de insatser som görs måste hänsyn tas till att det i dagens Sverige lever människor från många olika kulturer med vitt skilda vanor och traditioner inom alkohol- och narkotikaområdet. Problembilden kan skilja sig markant mellan olika grupper. Cirka 12 procent av befolkningen i hela landet är utrikes födda. I Stockholms län är andelen utrikes födda cirka 18 procent, enligt SCB (2005). En fjärdedel av de personer som har missbruksproblem i länet kommer från ett annat land. Många av dessa kan ha bristfälliga kunskaper i svenska och har svårt att tillgodogöra sig svenskspråkig behandling. 16

20 Kommunens och landstingets ansvar Kommunens ansvar Förebyggande arbete Enligt socialtjänstlagen ska socialtjänsten arbeta för att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel. I lagen står även att socialtjänsten särskilt ska uppmärksamma barn och ungdomar och verka för att de växer upp under trygga och goda förhållanden och i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social miljö. Det förebyggande arbetet och tidig upptäckt sker främst inom socialtjänsten, förskola, skola och fritidsverksamheten. Vård och behandling Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta ansvar innebär dock ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän. Kommunens arbete kring missbruksproblematik regleras i socialtjänstlagen. Socialtjänsten ska aktivt sörja för att den enskilde personen med missbruk får den hjälp och vård som han eller hon behöver för att komma ifrån sitt missbruk. Insatserna enligt socialtjänstlagen är dock frivilliga. Om det är nödvändigt att personer med missbruk får vård men inte samtycker till detta kan vården under vissa förutsättningar ges mot hans eller hennes vilja. Detta är reglerat i Lagen om vård av missbrukare (LVM). Enligt lagstiftningen ska socialtjänsten utifrån ett helhetsperspektiv genomföra en kvalificerad utredning och bedömning av vårdbehov samt planera och genomföra insatserna i samråd med den enskilde och dennes anhöriga. Det ska finnas en välstrukturerad och dokumenterad samverkan för de personer som har behov av insatser från fler aktörer, framförallt landstinget. Socialtjänstens insatser ska utgå från de stödbehov som den enskilde har och behoven kan variera från mycket stora till sporadiska behov av stöd. De vanligaste insatserna är att tillgodose den enskildes sociala behov ( boendestöd, sysselsättning och social rehabilitering), behov av vård för missbruksproblem samt behov av försörjning. Boendet är ett grundläggande livsvillkor och en viktig del i kommunens insatser. Om det stöd den enskilde får i det egna boendet inte är tillräckligt, ska alternativt boende erbjudas. Vilken form av bostad som kan bli aktuellt beror på vilket stöd som behövs. 17

21 Kommunernas ansvar för vuxna med missbruk Uppsökande verksamhet Motivationsarbete Återfallsprevention Utredning, vård och behandling av missbruk i form av öppenvård, familjevård och/eller vid institution i egen eller annans regi Samordning av stödinsatser för den enskilde Boende och boendestöd Meningsfull sysselsättning Socialt och psykosocialt stöd Träning av psykosociala färdigheter Kontaktpersoner Anhörig- och nätverksarbete Tvångsvård enligt LVM 18

22 Landstingets ansvar Förebyggande arbete Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ska hälso- och sjukvården arbeta för att förebygga ohälsa. Den som vänder sig till hälso- och sjukvården ska ges upplysningar om metoder för att förebygga sjukdom och skada. Arbetssättet ska utmärkas av delaktighet från den enskilde och i samverkan såväl inom organisationen som gentemot andra huvudmän. Det förebyggande arbetet och tidig upptäckt sker främst inom husläkarmottagningarna, mödrahälsovården och barnhälsovården. Vård och behandling Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ska hälso- och sjukvården medicinskt utreda och behandla sjukdomar och skador. Arbetssättet ska utmärkas av delaktighet från den enskilde. Det ska finnas ändamålsenliga och skriftliga rutiner för informationsöverföring och gemensam vårdplanering inom och mellan husläkarmottagningarna, beroendevården, psykiatrin och socialtjänsten. Husläkarmottagningarna Husläkarmottagningarna ska, som del i primärvården, uppfylla de förväntningar som ställs på en väl fungerande första linjens hälso- och sjukvård. Det innebär att de systematiskt ska arbeta med att förebygga och tidigt upptäcka såväl riskkonsumtion som svårare alkohol- och/eller narkotikaproblem hos patienterna. I arbetet ingår även att arbeta med behandling av personer med riskbruk och behandling av de somatiska åkommor som är relaterade till missbruk/beroende. Beroendevården Beroendevården ansvarar för den specialiserade beroendevården. Det innebär att medicinskt utreda och behandla personer med svår och/eller komplicerad missbruksproblematik avseende alkohol-, narkotika- och/eller läkemedelsmissbruk. Beroendevården ska aktivt medverka till att insatserna för personer med missbruksproblem och samtidig psykisk störning är samordnade. Psykiatrin Psykiatrin ansvarar för utredning, behandling, omvårdnad och rehabilitering med akuta och/eller planerade insatser i öppen och sluten vård. De ansvarar även för den psykiatriska vården av personer med komplexa vårdbehov i samverkan med beroendevården 19

23 Landstingets ansvar för vuxna med missbruk Abstinensbehandling i öppen- och slutenvård Tillnyktring LVM-läkarintyg Alkohol- och drogkontroller inom ramen för medicinsk behandling Somatiska, psykologiska och psykiatriska utredningar Utredning och behandling av beroendetillstånd (inkl medicinsk vård, behandling och rehabilitering av läkemedelsberoende) Läkemedelsassisterad behandling av beroendetillstånd Somatisk, psykologisk och psykiatrisk vård och behandling i såväl öppen- som slutenvård för missbrukare med psykiatrisk problematik Psykoterapi Risk- och suicidbedömningar. Medicinsk behandling av läkemedelsberoende 20

24 Andra aktörers ansvar Kriminalvårdens ansvar Kriminalvården ansvarar för verkställigheten av straff i fängelse, frivård och häkte. Verksamheten inriktas på åtgärder som syftar till att påverka den dömde att inte återfalla i brott och drogmissbruk. Kriminalvården bedriver ett aktivt påverkansarbete med behandlingsprogram och sysselsättning för att de dömda ska vara bättre rustade att klara ett liv utan kriminalitet och droger. Se vidare under avsnittet Samverkan med kriminalvården. Arbetsgivarens ansvar Arbetsmiljölagen (AML) ger arbetsgivaren långtgående ansvar för att arbetsmiljön är trygg och säker. Där står att arbetsgivaren ska vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall. En skriven alkohol- och narkotikapolicy på arbetsplatsen är ett viktigt redskap med metoder för att tidigt upptäcka och åtgärda förhöjda och riskabla alkoholvanor. Kommunerna och landstinget är själva stora arbetsgivare och ska fungera som goda förebilder för andra arbetsgivare i länet. Försäkringskassans ansvar I Försäkringskassan uppdrag ingår att samverka genom att träffa överenskommelser med kommun, landsting och länsarbetsnämnd i syfte att uppnå effektiv användning av tillgängliga resurser inom rehabiliteringsområdet. Genom samordnad rehabilitering ska försäkringskassan verka för att den försäkrade ges förutsättningar att ta tillvara sin förmåga till arbete och försörjning. Arbetsförmedlingens ansvar Arbetsmarknadsverket förespråkar samverkan för personer med socialmedicinskt funktionshinder, där missbruk och/eller kriminalitet ingår. Arbete är en del av rehabiliteringen och arbetsförmedlingens samverkansparters kring denna målgrupp är socialtjänsten, kriminalvården, försäkringskassan, m fl. På lokal nivå finns det formaliserade strukturer för samverkan i form av lokala nätverk både på chefs- och handläggarnivå. Frivilligorganisationerna Många frivilligorganisationer arbetar med personer som har missbruksproblem. Organisationernas insatser kan variera från allmänt förebyggande arbete, rehabilitering till vård och behandling. För många människor kan kontakt med frivilligorganisationerna vara ett avgörande första steg på väg mot professionell omsorg, vård och behandling. Frivilligorganisationernas verksamhet utgör ett viktigt komplement till kommunens och landstingets utbud. Det är angeläget att de båda huvudmännen utvecklar konkret och praktisk samverkan med frivilligorganisationerna och tar tillvara deras kompetens och erfarenhet. 21

25

26 Del II Innehåller riktlinjer som beskriver en gemensam värdegrund vid bemötandet, gemensamma metoder för bättre kvalitet, insatser för olika målgrupper och utvecklingsområden 23

27 24

28 Riktlinje 1 Bemötandet är avgörande Kommunerna och landstinget har enats om en gemensam värdegrund som personalen ska utgå från vid bemötandet av den enskilde och anhöriga. Ett bra möte är avgörande för hur den fortsatta kontakten och vården kommer att fungera. Följande perspektiv och förutsättningar ingår i den gemensamma värdegrunden: Professionellt bemötande handlar om samspelet mellan den enskilde, de anhöriga och personalen och är avgörande för en positiv utveckling. Bemötandet ska präglas av ett professionellt förhållningssätt där den enskildes olika förutsättningar och behov ska vara i centrum och leda till flexibel vård. Den omsorg, vård och behandling som erbjuds ska i möjligaste mån vara evidensbaserad. Barnens rättigheter till livskvalitet ska komma i främsta rummet, enligt FN:s barnkonvention. Utred alltid om den enskilde har hemmavarande barn och beakta att anmälningsplikten till socialtjänsten ska fullföljas. Riskfaktorer och konsekvenser för barn till missbrukare, barn till psykiskt funktionshindrade och barn som upplevt våld i familjen ska uppmärksammas och dessa barn ska ges adekvata insatser. Barn under 18 år som själva har missbruksproblem eller är i riskzonen ska särskilt uppmärksammas. Empowerment är att vara aktivt delaktig i sin egen vård. Det är en förutsättning för att få bästa resultat av behandling och omvårdnad. Den enskilde ska uppmanas och uppmuntras att utifrån sin egen förmåga ta ansvar för sin egenvård genom adekvat information och kunskap. I begreppet ligger även betydelsen av ökad självmedvetenhet och självinsikt. Det är viktigt att fokusera på och bygga vidare på det som är friskt och som fungerar. Samverkan är allas ansvar. För att den enskildes unika behov och förutsättningar ska kunna tillgodoses måste de olika huvudmännen samordna sina insatser. Arbetet ska präglas av en helhetssyn där den enskilde ses i sitt sammanhang. Samverkan ska ske med respekt för varandras profession. Det är viktigt att insatserna sker samtidigt så att det för den enskilde inte blir avbrott eller onödig väntan. Det finns empiriskt stöd för att samordnade insatser ger positiva resultat och därför är mest effektivt. Vård av hög kvalitet ska erbjudas till alla som söker vård. Hänsyn ska tas till Genus, när det gäller skillnader i riskbeteende, kroppens reaktioner på alkohol och narkotika och på typer av behandling och medicinering. Socioekonomisk bakgrund när det gäller den enskildes möjligheter till delaktighet utifrån utbildning och livserfarenhet. Etnicitet, när det gäller skillnader i kulturell och religiös tillhörighet samt möjligheterna att tillgodogöra sig information och vård på svenska. 25

29 Riktlinje 2 Gemensamma metoder för bättre kvalitet Kommunerna och landstinget har enats om ett antal gemensamma metoder för att garantera att vården håller hög kvalitet och blir likvärdig oberoende av var man söker hjälp. Gemensamma bedömningsinstrument ger en samordnad bild och gemensamt underlag inför beslut Vid misstanke om skadliga alkoholvanor ska kommunerna och landstinget använda AUDIT för att identifiera personer med riskabla alkoholvanor respektive DUDIT för att identifiera narkotikamissbruk. Vid val av insats, behandling och planering ska bedömningsinstrumentet ASI användas. I vårdprocessen är det viktigt att de olika huvudmännen och vårdgivarna använder sig av samma bedömningsinstrument för att få en samordnad bild och ett bra underlag för behandlingsplanering. För personer med missbruks- och beroendeproblematik behöver vårdprocessen ofta bestå av en kedja av insatser. För att upptäcka och bedöma graden av alkohol- eller narkotikamissbruk hos en person behövs olika former av evidensbaserade bedömningsinstrument i form av biologiska och psykosociala test. Användandet av dessa test gör det möjligt att välja åtgärder på rätt nivå och att följa utfallet av de åtgärder som den enskilde erbjudits, det vill säga bedöma om åtgärderna har hjälpt honom eller henne att minska eller bli kvitt sitt riskbruk, missbruk eller beroende. Som psykologiskt test för att identifiera personer med riskabla eller skadliga alkoholvanor ska AUDIT (Alcohol Use Disorders Identification Test) användas. Det är ett enkelt och snabbt screeningstest som är kvalitetssäkrat och används inom sjukvård, socialtjänst och kriminalvård. Motsvarande test för att identifiera narkotikamissbruk är DUDIT (Drug Use Disorders Identification). Som bedömningsintrument för val av insats, behandlingsplanering och uppföljning av den enskildes situation och behov ska ASI (Addiction Severity Index) användas. ASI-intervjun ger en kartläggning av personens situation och problem och kan ligga till grund för bedömning av hjälpbehovet. Intervjun innehåller frågor som täcker olika livsområden av betydelse för personer med missbruk. Med anledning av att ASI-intervjun ställer höga krav på intervjuaren krävs utbildning. AUDIT, DUDIT och ASI är inte mönsterskyddade och får därför användas fritt. 26

30 En gemensam vårdplan ska alltid upprättas då det finns behov av insatser från båda huvudmännen. Alla som får vård och behandling från en eller flera vårdgivare och socialtjänst skall ha en gemensam skriftlig vårdplan som beskriver det gemensamma uppdraget. När det gäller barn och ungdomar skall föräldrarna vara delaktiga vid upprättandet av vårdplanen. Vårdplanen ska upprättas med utgångspunkt från den enskildes behov av vårdinsatser och i samråd med denne och berörda vårdgivare/parter. Samtliga aktörer som ska ingå i vårdprocessen ska delta i vårdplaneringen. I planen ska framgå: Vilken vårdgivare som ansvarar för de olika insatserna och vem som har samordningsansvaret. Vårdplanen ska innehålla den planerade hälso- och sjukvården samt socialtjänstens planering gällande boende, sysselsättning och psykosocialt stöd och vid behov samverkan med kriminalvården. Det är viktigt att vårdplanen är förankrad hos de vårdgivare som ska ansvara för insatserna så att vårdprocessen sker utan avbrott. Att det finns en särskild rubrik för frågor angående eventuellt hemmavarande barn. På vilket sätt den enskilde har medverkat i vårdplaneringen. Den enskilde ska alltid ha en kopia av vårdplanen. När det gäller barn och ungdomar skall det även framgå hur föräldrarna har varit delaktiga vid upprättandet av vårdplanen och i rehabiliteringen. Vem som är huvudansvarig för att vårdplanen följs upp. Vårdplanen ska följas kontinuerligt, utvärderas och vid behov revideras. Kvalitetsindikatorer för respektive riktlinje Samtliga kvalitetsindikatorer i policyn ska följas upp årligen, såväl lokalt som regionalt. Det finns stort behov av att på ett bättre sätt än idag kunna följa upp kvaliteten i kommunens och landstingets olika verksamheter. Syftet med kvalitetsindikatorer är att kunna mäta och följa upp verksamheternas kvalitet och på så sätt stimulera till förbättringar. Ovan redovisade metoder är viktiga kvalitetsindikatorer för bättre stöd, vård och behandling. Dessutom finns kompletterande kvalitetsindikatorer redovisade under respektive riktlinje. Samtliga kvalitetsindikatorer ska följas upp årligen såväl lokalt som regionalt. 27

31 Riktlinje 3 Riskbruk ska upptäckas tidigt så att missbruk kan förhindras Kommunerna och landstinget måste utveckla system och rutiner för att nå dem som behöver hjälp och dessutom kunna avhjälpa eller lindra problemen så tidigt som möjligt. Förutsättningarna för att uppnå förändringar är som bäst då stöd och hjälp ges tidigt. En genomgående tanke i lagstiftningen är att både kommun och landsting ska arbeta med förebyggande insatser och tidig upptäckt. Det finns starka skäl för stora satsningar på metoder att tidigt upptäcka och förebygga riskbruk bland länets invånare. Individens och samhällets kostnader av långvarig och hög riskkonsumtion kan bli stora om problemen inte förebyggs och motverkas i ett tidigt skede. Begreppet riskbruk innebär en alkoholkonsumtion som om den fortsätter kan riskera att leda till ett missbruk och beroende med svåra medicinska och sociala skador som följd. Olika personer har olika känslighet för hur omfattande alkoholkonsumtion som fodras för att ge alkoholrelaterade hälso- och sociala problem. Förebyggande arbete handlar om att identifiera såväl risk- som skyddsfaktorer och det måste bedrivas på såväl befolknings- som grupp- och individnivå hos både kommunen och landstinget. För att insatserna ska lyckas krävs långsiktigt samverkan mellan flera parter, såsom föräldrar, förskola, skola, fritidsverksamhet, ungdomsmottagning, socialtjänst, husläkarmottagning, psykiatrin, polisen, kriminalvård, arbetsgivare och intresseföreningar. Var upptäckten kan ske Tidig upptäckt innebär att vidta åtgärder innan ett riskbeteende eller ett missbruk etablerats. Den stora utmaningen är att upptäcka problemen hos individer som kanske inte primärt söker socialtjänst eller hälso- och sjukvården på grund av alkohol- eller narkotikaproblem. Det krävs tydliga samverkansrutiner såväl inom respektive verksamhet, förvaltning och myndighet som mellan dessa för att fånga upp personer med skadliga alkoholvanor. Det krävs även ett långsiktigt och uthålligt perspektiv för att kunna se en positiv utveckling hos den enskilde. 28

32 Hur upptäckten kan ske Personen själv söker hjälp Identifiera riskmiljöer, riskgrupper och riskbeteenden och kontakta personer som behöver hjälp. Personer söker socialtjänst eller hälso- och sjukvård för helt andra orsaker men där man kan misstänka att ett alkohol- eller narkotikaproblem bidrar till den totala problemsituationen. Personer dömda till kriminalvårdspåföljd. Missbruket upptäcks antingen i samband med personutredning vid misstänkt brott eller i samband med verkställande av kriminalvårdspåföljd. Var kontaktytorna kan finnas individ och familjeomsorg, försörjningsstödsenhet, missbruks- och beroendevård, psykiatrin, primärvård, akutsjukvård fritidsverksamhet och fältarbete, skola, elevhälsa, ungdomsmottagning, familjecentral, polisen, företagshälsovård och frivilliga organisationer socialtjänst, husläkarmottagning, akutsjukvård, psykiatrin, elevhälsa, ungdomsmottagning, familjecentral, företagshälsovård frivård, häkte eller fängelse Kommunen har ansvar för att bedriva uppsökande arbete riktat till såväl ungdomar som vuxna. Det uppsökande arbetet måste organiseras och utformas utifrån lokala behov och förutsättningar och ska ske i samverkan inom socialtjänsten och andra aktörer, till exempel skol- och fritidsgårdspersonal, hälso- och sjukvården, hyresvärdar, närpolis och föreningsliv. Personalen inom socialtjänsten och skol- och fritidsverksamheten ska ha kunskap om riskbruk- och missbruksbeteende och veta när och hur de vid behov ska kunna hänvisa vidare. Alkohol- och drogpreventionsarbetet ska samordnas i kommunen För att kommunen/stadsdelens förebyggande arbete ska bli effektivt och involvera alla förvaltningar krävs att arbetet samordnas och bedrivs långsiktigt. I alkohol- och drogpreventionsarbetet ställs stora krav på att samordna de kommunala insatserna, liksom på samverkan med andra myndigheter, organisationer och företag. För att kommunen/stadsdelens förebyggande arbete ska bli effektivt och involvera alla förvaltningar krävs en samordningsfunktion inom kommunen/stadsdelen som har uppdraget att utveckla och mobilisera det alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet som en del i kommunens/ stadsdelens folkhälsoarbete. Tillgänglighet av alkohol Kommunen ska ta fram riktlinjer för serveringstillstånd. Dessa bör innehålla kriterier för tillsyn, serveringstillstånd och metoder för ansvarsfull alkoholservering. Tillgängligheten till alkohol har ökat kraftigt i Sverige under senare år, vilket bland annat har lett till ökande alkoholkonsumtion. Forskning kring prevention visar att insatser för att begränsa tillgängligheten av alkohol har störst effekt på alkoholkonsumtionen. För att begränsa tillgängligheten ska kommunen ha riktlinjer för 29

33 serveringstillstånd och tillsyn. Dessa kan arbetas in i den lokala alkohol- och narkotikapolitiska handlingsplanen. I samband med att kommunen beviljar serveringstillstånd ska krav ställas att krogägare och personal deltar i utbildning. Utbildningen ska leda till en ansvarfull alkoholservering med syfte att minska våld och skador relaterade till alkoholkonsumtion och droger och att utveckla en restaurangkultur som motverkar överservering och servering till underåriga. Man bör dock vara medveten om att den illegala tillgängligheten utgör en stor del av den alkohol som konsumeras. Det är i huvudsak polisens ansvarsområde och handlar om vidareförsäljning av lagligt inhandlad alkohol, hembränning och liknande liksom all försäljning till underåriga. För att effektivt bekämpa den illegala alkoholen är dock polisen beroende av ett gott samarbete med såväl kommunen som landstinget. Landstinget Inom landstinget ska det vara lika självklart att ställa frågor kring bruk av alkohol som det är att ställa frågor om bruk av tobak. För personer med riskbruk av alkohol kan det räcka med att ställa enkla frågor om alkoholvanorna samt att ge kort rådgivning för att generera en förändring av alkoholbruket. Enligt socialstyrelsens riktlinjer är dessa insatser några av de mest effektiva förebyggande insatserna inom sjukvården. Husläkarmottagningarna Personalen ska arbeta med upptäckt av riskabel alkoholkonsumtion, kort rådgivning och motiverande samtal. Husläkarmottagningarna ska ha rutiner för och arbeta med att förbättra hälsoläget genom förebyggande vård och tidigt insatta hälso- och sjukvårdsinsatser på individnivå. AUDIT är ett lämpligt och kvalitetssäkrat bedömningsintrument för att identifiera riskkonsumtion av alkohol och ska därför användas. Då hög riskkonsumtion upptäckts ska den enskilde få kort rådgivning i syfte att öka sin självreflektion och motivation att förändra sitt alkoholbruk. En framgångsrik modell är att läkarna, efter att ha identifierat riskabel alkoholkonsumtion, hänvisar till en specialutbildad sjuksköterska eller motsvarande på mottagningen som genomför kort rådgivning och motiverande samtal. Om ett missbruk/beroende identifieras ska det finns en tydlig och smidig övergång till beroendevården/ psykiatrin som ska ta över vården. Vid behov ska även samverkan med socialtjänsten ske. Akutsjukhusen Tillgång till beroendekonsultation för personer med missbruk ska finnas på alla akutsjukhus. All personal inom akutsjukvården ska ha kunskap om beroendesjukdomar Det råder en översjuklighet när det gäller somatiska tillstånd hos personer med missbruksproblematik. Det finns därför anledning att fokusera på samverkan med de somatiska sjukhusen. I akutsjukhusens uppdrag bör förtydligas att de har ansvar för tidig upptäckt av missbruk. Personal som arbetar med akutsjukvård ska ha kunskap om beroendesjukdomar samt ha ansvar för att informera patienterna om skadeverkningarna av missbruk och beroende. På akutsjukhusen ska även finnas beroende- 30

34 konsult som dels bedriver konsultverksamhet gentemot olika somatiska kliniker och dels har ett integrerat samarbete avseende infektionssjuka narkomaner, smärtgrupper och läkemedelsberoende. I dagsläget finns en sådan verksamhet vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna och Huddinge. Det är angeläget att utveckla liknande konsultverksamhet på övriga akutsjukhus. Kvalitetsindikatorer Rutiner för samverkan vid tidig upptäckt finns såväl internt inom kommunen och landstinget som mellan huvudmännen Personalen har kunskap om riskbruk och använder metoder för identifiering Efter identifiering av riskbruk använder personalen metoderna kort rådgivning och motiverande samtal Kommunens drogpreventionsarbete samordnas All krogpersonal genomgår utbildning i ansvarfull alkoholservering innan serveringstillstånd beviljas 31

35 Riktlinje 4 Insatser för gravida med riskbruk eller missbruk ska fokusera på det blivande barnet Personalen på mödrahälsovården ska informera om risker med alkohol och andra droger i samband med graviditet. Den verksamhet som upptäcker att en gravid kvinna har missbruk/beroende, bör tillsammans med kvinnan ta kontakt med socialtjänsten för vidare utredning och bedömning av hjälpbehovet. Riskbruk Mödrahälsovården, MVC, ska rekommendera samtliga kvinnor en alkohol- och drogfri graviditet eftersom det inte finns någon konsumtionsnivå som är säker och utan risk. Det är viktigt att denna information ges så tidigt som möjligt och målet är att det sker redan före graviditetsvecka 12. MVC ska även ge ökat stöd till båda föräldrarna i deras föräldraskap till exempel genom föräldrautbildning. Missbruk När det gäller gravida kvinnor med missbruk är det i första hand fostret och det blivande barnet som måste skyddas. I behandling av dessa kvinnor behövs ett strukturerat och långsiktigt samarbete mellan olika aktörer. Graviditeten innebär i allmänhet en temporär minskning av missbruket och utgör ett bra tillfälle för motivations- och behandlingsarbete. Det är viktigt att erbjuda olika typer av socialt stöd till gravida kvinnor med missbruk som komplement till behandlingsinsatser, både under och framförallt efter graviditeten. Den involverade partnerns alkohol- och narkotikavanor kan också ha ett avgörande inflytande på den blivande moderns missbruk. Mödravårdscentralerna har en viktig roll att uppmärksamma missbruket och hjälpa vidare till annan typ av vård och behandling. Utvecklingsområde Särskilda resurser för gravida med missbruk och psykisk störning Gravida kvinnor med psykiska störningar återfaller ofta i missbruk under första året efter förlossningen. En mer fokuserad satsning på effektiv omvårdnad och behandling under längre tid skulle troligen öka möjligheten för dessa kvinnor att klara sin drogfrihet och ge barnet en bättre uppväxtmiljö. Inrättandet av en särskild enhet med tillgång till samlad kompetens från MVC, BVC, psykiatri och beroendevård samt socialtjänst kan ge familjer med komplexa vårdbehov samordnade insatser från olika aktörer under en lång tidsperiod för att förhindra återfall i missbruk och ge modern hjälp att knyta an till det nyfödda barnet. 32

36 Kvalitetsindikatorer Rutiner för samverkan vid tidig upptäckt finns såväl internt inom kommunen och landstinget som mellan huvudmännen Personalen har kunskap om risk-/missbruk och använder metoder för identifiering Information om risk-/ missbruk ges till gravida kvinnor Vid identifiering av riskbruk använder personalen metoderna kort rådgivning och motiverande samtal Föräldrautbildning erbjuds 33

37 Riktlinje 5 Barn till föräldrar med missbruk måste uppmärksammas tidigt Barn i familjer med missbruk har betydligt större risk att själva utveckla olika typer av problem än andra barn. Anmälningsplikten att anmäla till socialtjänsten vid misstanke om att barn far illa ska följas. Anmälningsplikten gäller personal som kommer i kontakt med barn som far illa. Det är viktigt att öka kunskapen om livsvillkoren för barn som lever med missbrukande föräldrar och värna om deras rätt till en god livskvalitet oavsett föräldrarnas problem. Barn till missbrukande föräldrar har ofta en komplicerad situation att hantera. Det kan både vara alkohol, psykisk ohälsa och våld inblandat i barnets vardag. Barn i dessa familjer har en betydligt större risk för att själva utveckla olika typer av problem än andra barn och dessa barn uppmärksammas i allmänhet alldeles för sent. Utbildningsinsatser i form av basutbildning samt specialistutbildning bör erbjudas personal inom kommunerna och landstinget som arbetar med barn. Socialtjänsten ska utveckla och erbjuda insatser till dessa barn i form av t ex stödgrupper. Socialtjänsten har ansvar för att samordna insatser från andra aktörer, såsom förskola, skola, ungdomsmottagning, BVC samt barn och ungdomspsykiatrin, BUP. Även beroendevården ska i större utsträckning arbeta med familjebehandling som ger stöd åt både föräldrar och barn. Rutinerna för detta ska finnas dokumenterat i samverkansöverenskommelsen. Dessa rutiner ska komplettera det samarbete som redan finns gällande barn med särskilda behov i BUS-policyn. Förutom stödgrupper kan barnet ha behov av annan hjälp eller stöd till exempel krissamtal, insatser från BUP och kontaktfamilj. En viktig insats är att även ge stöd till föräldrarna. Barnavårdscentralerna, BVC BVC ska ge föräldrarna information om riskabla alkoholvanor samt hur det påverkar förmågan att ta hand om sitt barn. Målet med Barnhälsovårdens alkoholpreventiva arbete är att uppmuntra föräldrar att tänka igenom och ta ställning till hur deras alkoholvanor påverkar barnet. BVC ska ge mer uppmärksamhet åt hela familjen och ge ökat stöd till föräldrarna genom information och föräldrautbildning inom livsstilsfrågor som alkohol och narkotika, mat, hälsa och motion. Personalen ska uppmuntra till diskussion och reflektion kring hur alkoholen påverkar förmågan att sköta om sitt barn. Särskilt ska föräldrar som vanligen inte deltar på informationsmöten och kurser få stöd och uppmuntras att delta. Kvalitetsindikatorer Rutiner för samverkan finns såväl internt inom kommunen och landstinget som mellan huvudmännen Personalen har kompetens att arbeta med utsatta barn Aktiviteter finns för insatser till barn med föräldrar som missbrukar, tex stödgrupper Föräldrastöd/utbildning finns 34