Framtidens folkhögskola

Transkript

1 Framtidens folkhögskola Magnus Höijer Tilda Lindell My Nyström Johan Sverker Leif Karlsson Nämnden för Tillväxt och Regional Utveckling Landstinget Gävleborg

2 Innehållsförteckning Bakgrund...4 Inledning...4 Framtiden för folkhögskolorna...5 Folkhögskolorna i förändring...5 Principiella ställningstaganden Vad ska folkhögskolan erbjuda?...7 Hur ska folkhögskolan samverka och samarbeta?...8 Att möta förändrade målgrupper...9 Vad händer med det folkhögskolemässiga?...10 Var ska folkhögskolan finnas?...10 Den svenska folkhögskolan...11 Folkhögskolans bakgrund...11 Det svenska utbildningssystemets förändring Folkbildningspropositionen Folkhögskolan i det svenska utbildningssystemet Instrumentellt folkbildningsmässigt Tabell: Antal deltagare i långa kurser Deltagare 2012 och Flytten i rummet Deltagarnas bakgrund Tabell: deltagarnas utbildningsbakgrund Tabell: deltagarnas ålder...21 Välfärdsuppdraget Tabell: andel deltagare med utländsk bakgrund Folkhögskolorna i relation till den kommunala vuxenutbildningen...23 Tabell: kostnader Komvux och Folkhögskolor Lärare...27 Hur gör andra?...28 Folkhögskolorna och kulturen...29 Folkhögskolan och de regionala kompetensplattformarna Tabell: utbildningsnivå Gävleborgs län Studerandesocialt arbete...34 Utvecklingsområden Studiesociala frågor en jämförelseanalys Övergripande styrning...35 PwC

3 Tillgång till stödfunktioner...35 Uppfattningen av deltagarnas behov Utvecklingsområden...37 Deltagaren...38 Intervjuer...38 Bakgrund och motiv Rådande kultur Fysisk miljö/faktorer Social miljö/faktorer Studier och inlärning/lärande...41 Utvecklingsområden Enkäter...43 Tabell: Deltagarnas upplevelse av utbildningen Medarbetaren Rektorn...45 Medarbetarna...46 Folkhögskolans själ Från medarbetare: Folkhögskolans själ...52 Bilaga: Lokaler och fastigheter Bakgrund och utgångspunkter...55 Bollnäs Folkhögskola...55 Forsa Folkhögskola...56 Västerbergs Folkhögskola Slutsatser...58 Tabell: Sammanställning yta och ekonomi, PwC

4 Bakgrund Inledning Hösten 2013 fick PwC i uppdrag av TRU:s förvaltningsledning att genomföra en utredning med sikte på framtidens folkhögskolor i det formella uppdraget användes uttrycket översyn. Områden som skulle ingå i översynen var: det fria kunskapssökandets dilemma folkhögskolans plats i utbildningssamhället att locka till utbildning olika grupper som utbildar sig uppdragsutbildningar ett vidgat välfärdsuppdrag en resurs för landstinget Kultursamverkansmodellen personalens kompetens elevsocialt arbete lokaler Arbetet har bestått i många möten med människor i och kring folkhögskolorna: deltagare, lärare, medarbetare, rektorer, politiker, företrädare för folkbildningsrådet och företrädare för andra folkhögskolor. Vi har genomfört intervjuer både på telefon och på plats, med personer i grupp och enskilt, vi har genomfört workshops och tagit del av rapporter. Vi har i flera olika sammanhang också besökt de tre folkhögskolorna. Rapporten inleds med ett antal principiella ställningstagande som vi ser att TRUnämnden och verksamheten behöver göra. De ställningstaganden vi lyfter fram i första delen av rapporten grundar sig i de beskrivningar och analyser som finns i de avsnitt som sedan följer. 4

5 Framtiden för folkhögskolorna Folkhögskolorna i förändring Folkhögskolorna är i förändring. På det nationella planet pågår en förändring som vi visar på i det underlag som följer: en förändring av folkhögskolornas geografi, av vilka som söker sig till folkhögskolorna och vad de ska fylla för funktion. Det finns också en tydligare politisk ambition för folkbildningen och folkhögskolorna genom att riksdagen 26 juni 2014 antog regeringens proposition om folkbildning. Folkbildningspolitiken har nu ett eget mål: att ge alla möjligheten att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning. Ett av de fyra syftena för statsbidraget till folkbildningen har fått ett tillägg om ökad mångfald deltagare. De av riksdagen fastställda sju verksamhetsområdena upphävs i och med antagandet av propositionen. Att folkhögskolorna fortfarande existerar efter dryga hundra år i Sverige är vilket ibland påpekats under det arbete vi genomfört ett bevis för att folkhögskolorna har en tradition av att förändra sig i takt med att det omgivande samhället förändras. Vi ser att folkhögskolorna har en stor potential för att kunna fortsätta vara giltiga och viktiga även i framtiden, giltiga och viktiga för de deltagare som behöver folkhögskolan av olika skäl, de deltagare som förstås ska vara i centrum. Men det kräver att man tar sikte på ett antal viktiga saker att kunna fokusera på, och att man är beredd att ta förändring på allvar. Landstinget Gävleborg övergår 1 januari 2015 i en ny organisation tillsammans med regionförbundet Region Gävleborg, där arbetsmarknads- och utbildningsfrågorna från Region Gävleborg placeras i samma nämnd som Landstinget Gävleborgs folkhögskolor. Denna förändring bör man ha i åtanke när denna rapport läses och då man som läsare gör reflektioner. Vi ser att det finns ett generellt behov av att höja blicken, vidga synen på folkhögskolorna, vad de ska ägna sig åt och varför, och i större utsträckning än tidigare befinna sig på en mer övergripande nivå: den regionala. Denna rapport handlar egentligen inte om tre olika folkhögskolor, utan om verksamheten folkhögskolan inom Landstinget Gävleborg, som idag består av tre folkhögskolor med tre olika geografiska lokaliseringar. De principiella ställningstaganden vi lyfter fram ska ses i ljuset av detta förhållningssätt: att folkhögskolan är en regional fråga. 5

6 Principiella ställningstaganden För att folkhögskolorna i Landstinget Gävleborg (och den kommande regionkommunen) ska kunna vara giltiga i framtiden så anser vi utifrån uppdragets olika frågeställningar att man behöver utgå ifrån ett antal principiella ställningstaganden. Dessa ställningstaganden är inte isolerade ifrån varandra, utan hänger i flera fall ganska väl samman. Vi har valt att redan i inledningen av vår rapport peka på dessa ställningstaganden för att man som läsare tydligare ska kunna förstå och relatera till rapportens innehåll i de olika delar som finns. Dessa olika ställningstaganden behöver man som läsare sätta i relation till varandra (dvs förstå att de hänger ihop med varandra). Man behöver också fundera över hur vilka förändringar som behöver ske före andra förändringar (dvs är det primärt att något genomförs, eller sekundärt), samt hur konkreta de är. Vår erfarenhet är att det finns en benägenhet att lättare ta fasta på konkreta förändringsförslag än förslag som uppfattas som abstrakta, fastän de abstrakta förslagen kan vara mycket mer relevanta att genomföra. Det medför i sin tur att det finns en risk att förändringar tar sin utgångspunkt i fel saker. Är det dessutom så att man inledningsvis genomför förändringar som är sekundära riskerar man att missa de viktiga förändringarna. ABSTRAKT Struktur för utbud SEKUNDÄRT PRIMÄRT Avsluta ett internat KONKRET I bilden ovan har vi försökt illustrera det med två exempel på ställningstaganden som vi lyfter i texten. Att arbeta fram struktur för utbud ser vi som viktigt för att folkhögskolan ska kunna arbeta strategiskt och ingå i samverkan med andra aktörer. Men strukturer kan uppfattas som abstrakt. Att däremot avsluta ett internat på en folkhögskola är lätt att föreställa sig och förstå det är konkret. Internatet finns, det finns deltagare av kött och blod som bor där. Men internatets existens är förstås en effekt av att det finns utbildningar som har behov av internat. 6

7 Att utifrån dessa två exempel börja med att avsluta ett internat för att sedan gå över till att jobba med struktur för utbudet skulle kunna innebära att man senare upptäcker att det man nyss beslutat om (avsluta ett internat) begränsar arbetet med utbudsfrågorna. Istället bör utbudet vara styrande så långt det är möjligt för behoven av internat. Vad ska folkhögskolan erbjuda? Idag finns det många utbildningar som av tydliga och mindre tydliga skäl erbjuds inom folkhögskolan. Det finns inga tydliga processer för att ta fram nya utbildningar, bedöma vilka som ska fortsätta, och vilka som behöver avvecklas. Det innebär att det är svårt att i ett större sammanhang och som huvudman arbeta strategiskt kring helheten med folkhögskolan då man inte har en struktur som fångar utbudsfrågan tydligt. Systemet med deltagarveckor 1 är problematiskt för utvecklingen men inget som folkhögskolorna eller huvudmannen direkt kan råda över. Däremot bör huvudmannen vara medveten om att det skulle kan finnas en potential i att öka folkhögskolans flexibilitet om systemet med deltagarveckor var uppbyggt på ett annat sätt, t ex genom att deltagarveckorna går till huvudmannen som sedan kan fördela dessa till respektive folkhögskola. Vissa typer av kurser och utbildningar bör prioriteras utifrån hur det ser ut i regionen vad avser utbildningsnivå bland befolkningen. Prioriteringen kan ske i flera dimensioner, t ex hur stor andel vissa utbildningar ska vara av det totala utbudet, eller vilka utbildningar som ska prioriteras i sammanhang där man samverkar med externa aktörer. Samtidigt är det viktigt att i denna typ av förändring ha i åtanke att den bredd som varje enskild folkhögskola kan erbjuda är en styrka, vilket deltagare vittnar om. Det får heller inte vara så att de långa specialkurserna tappas bort när det gäller kompetensförsörjning, eftersom de också utbildar direkt eller indirekt till yrken, och då både deltagare från länet och från andra orter i Sverige. Folkhögskolornas förmåga och kompetens att utbilda olika målgrupper med stor bredd behöver även fortsättningsvis vara en resurs för den egna organisationen. De språkutbildningar som genomförts riktade till läkare är ett sådant exempel, men det finns också en potential i att utveckla detta. Folkhögskolorna behöver som vi påpekat vara en del i den regionala kompetensförsörjningen, men också en del i den egna organisationens kompetensförsörjning. Om en tydligare och mer hållbar struktur för utbud skapas behöver det också läggas ett annat fokus på effekter och mål för folkhögskolan. Några av de indikatorer som 1 Systemet med deltagarveckor utgår ifrån att ett volymbidrag utges till varje folkhögskola. Det baseras på ett antal deltagarveckor ingångsvärdet som en folkhögskola har att genomföra. Folkbildningsrådet fastställer årligen ingångsvärdet samt deltagarveckans värde. En folkhögskola tillgodoräknar sig deltagarveckor för korta och långa kurser, för kulturprogram och öppen folkbildning. En folkhögskola som genomför verksamhet över sitt fastställda ingångsvärde erhåller inte med automatik ett högre ingångsvärde. Folkbildningsrådet tar varje år ställning till hur resurser som härrör från inte fullgjorda volymer ska användas. Som mest kan den verksamhet en folkhögskola rapporterar som underlag för statsbidrag uppgå till 125 procent av ingångsvärdet. Det är alltså varje folkhögskola inte huvudmannen som får volymbidraget. 7

8 idag rapporteras, bl a antal måltider och internatbeläggning, kan behöva kompletteras med indikatorer som har ett större fokus på folkhögskolans utbildningseffekter, och som är mer långsiktiga. Verksamheten behöver skapa strukturer som håller över tid för hur man arbetar med sitt utbud där både interna strukturer för den egna organisationen måste finnas, samt en struktur för att ha kontakter med externa aktörer. I strukturen behöver det också framgå var prioriteringar görs, och på vilken beslutsnivå. Verksamheten behöver specialisera sig geografiskt för att kunna erbjuda ett bra utbud. Vi anser att allmän kurs behöver prioriteras, för att folkhögskolan ska kunna bidra på ett bra sätt till den regionala kompetensförsörjningen. Verksamhetens mål och dess mätbarhet bör ses över för att främja folkhögskolan som utbildningsaktör på en regional nivå. Hur ska folkhögskolan samverka och samarbeta? Det finns en omfattande samverkan och samarbete med andra aktörer inom förvaltningen och utanför förvaltningen och organisationen. Men det är inte alltid så att den har tydlig bäring mot målen Med en mer strukturerad samverkan så minskar risken för att goda idéer och förslag kring samverkan inte blir föremål för diskussion och analys. Idag kan idéer och förslag förkastas av orsaker som har med tidsbrist hos chefer att göra, eller okunskap om kompetens och förmågor i organisationen i stort. Samverkan blir mindre sårbar och mer hållbar om den sker i en struktur där roller och ansvar fördelas på ett tydligt sätt. Organisationen ökar också möjligheterna för att kunskaperna om varandras förutsättningar, förmågor och kompetens ökar och blir mer beständig. En regelbundenhet i samverkan skapar rätt utnyttjat ett lärande mellan de parter som samverkar, ett lärande om och av varandra. Folkhögskolorna som bildnings- och utbildningsaktör i ett regionalt perspektiv där samverkan är väsentlig - är relativt svag, trots att det från flera håll talas positivt om folkhögskolorna som en bra aktör att ha med i de sammanhangen. Kan folkhögskolan vara en del i ett strategiskt sammanhang, bidra med erfarenheter och idéer, ta del av underlag för att planera och anpassa sitt eget utbud, och även utbyta kompetens med andra aktörer på flera nivåer så ökar möjligheterna för folkhögskolan att nå ut med sitt utbud i olika strategiska sammanhang, vilket är viktigt för att kunna agera långsiktigt. 8

9 Det finns andra folkhögskolor i länet, och även om dessa inte har Landstinget Gävleborg som huvudman är det viktigt att i samverkanssammanhang förhålla sig till dem, eftersom de också är relevanta aktörer inom folkhögskoleområdet. Verksamheten behöver antingen skapa eller kliva in i strukturer för samverkan och samarbete som har tydlig koppling till dess mål. Verksamhetens huvudman bör se ett stort värde i att det regionala uppdraget kring kompetensplattformar nu landar i samma politiska nämnd som folkhögskolan. Att möta förändrade målgrupper Medvetenheten om de förändrade målgrupperna (som inte är unik för Gävleborg) är relativt stor inom folkhögskolorna. Det handlar bl a om deltagare med svag studie- eller utbildningsbakgrund och skolmisslyckanden. Det handlar också om deltagare med annat modersmål än svenska, som rent statistiskt inte ser ut att växa, men som däremot finns i regionen och som behöver utbildning på olika sätt. Just den målgruppen har ett stort spann sett till utbildningsbakgrund. Det är samtidigt viktigt att hålla i minnet att bilden av hur länge gruppen med skolmisslyckanden kommer att existera eller växa förstås är avhängigt hur det reguljära skolväsendet utvecklas. Det är inte sannolikt, tror vi, att den höga avbrottsfrekvensen från den svenska gymnasieskolan permanentas, däremot finns det just nu och med stor sannolikhet under ett antal år framåt ett stort behov av att den gruppen fångas upp av flera aktörer. Det finns behov av att arbeta med kompetens i flera dimensioner utifrån detta, och stödstrukturer behöver förändras eller tillföras. Det kan också finnas geografiska effekter att möta målgruppernas närvaro kan se olika ut på olika platser i regionen. Verksamheten behöver se till att det studiesociala stödet (vägledning, kuratorer mm) är mer effektivt och mer likartat oavsett vilken av folkhögskolorna deltagaren väljer. Verksamheten behöver säkerställa att man har rätt lärarkompetens för att möta målgrupper med andra behov än tidigare, exempelvis språkstöd och svag skolbakgrund. 9

10 Vad händer med det folkhögskolemässiga? Vi anser att det unika för folkhögskolan i grunden är dess förhållningssätt till sina deltagare, där deltagarna bjuds in och förväntas tillsammans - vara delaktiga i sitt eget lärande och sin egen personliga utveckling, och sin egen mognad, samtidigt som folkhögskolan baseras på frivillighet! Det gemensamma lärandet är också något som man pekar på i den folkbildningsproposition som antogs i juni Vi tror att detta unika behöver vara med i framtidens folkhögskolor för att de ska kunna vara relevanta som utbildningsaktör, som samarbetspartner och som utvecklare av nya kurser och utbildningar. Detta har sannolikt en ekonomisk prislapp. Men samtidigt uppfattas formen av både deltagare och externa aktörer som värdefull. Många medarbetare ser det folkhögskolemässiga som nära sammanbundet med platsen och att de platser där respektive skola idag ligger är rätt plats av flera orsaker. Och de platser där folkhögskolorna ligger idag uppskattas också av deltagarna, i form av dess avskildhet och i flera fall närheten till naturen. Men vi tror trots detta inte att folkhögskolans själ sitter i väggarna. Det är människor som har förhållningsätt, det är människor som har beteenden, och det är människor som på egen hand eller tillsammans med andra utvecklar förmågor och sitt inre liv. Det bör betyda att man kan bära med sig goda förhållningssätt och skapa upplevelser som flera deltagare har av folkhögskolan även till andra platser om det finns behov av det. Verksamheten behöver i alla sammanhang värdesätta detta unika och bära det vidare - men också våga utmana sig själva i att våga ta det till en annan geografiskt plats och till andra former. Var ska folkhögskolan finnas? Folkhögskolorna finns idag på platser där man funnits mycket länge. Två av tre folkhögskolor har stora investeringsbehov i befintliga lokaler vilket sig är ett vägval som måste göras. Parat med att nya folkhögskolor idag startas i städer samt att andelen som använder internat generellt sjunker generellt så innebär det att detta ställningstagande ställer en del saker på sin spets. Folkhögskolorna har de facto ett behov av att närma sig sina målgrupper geografiskt. De deltagare som har skolmisslyckanden bakom sig och som skulle behöva folkhögskolan för att utvecklas och för att höja sin utbildningsnivå har inte alltid lätt att ta sig till en folkhögskola istället kan folkhögskolan behöva ta sig till sina potentiella deltagare. Verksamheten behöver antingen flytta en skola, eller skapa en filial för att etablera sig i en större ort i regionen. Gävle skulle vara ett bra val. Där kompletterar man det befintliga utbudet och når målgrupper som man vill nå, och har viktiga aktörer att samverka med. Verksamheten kan behöva avsluta internatet på en skola. 10

11 Den svenska folkhögskolan Folkhögskolans bakgrund Folkhögskolorna i Sverige växte fram under slutet av 1800-talet och början av talet. Bollnäs folkhögskola startade 1886, Forsa folkhögskola 1910, vilket är samma år som Västerbergs folkhögskola startade. Idag erbjuder dessa folkhögskolor en stor bredd av utbildningar. Bollnäs folkhögskola erbjuder bl a allmän kurs, musiklinjen, radiolinjen, konstskolan (som är förlagd till Gävle) samt skrivarlinjen. Forsa folkhögskola erbjuder bl a allmän kurs, afasikurser, textila kurser, fotokurser, beroendeterapeutkurser och svenska för läkare. Västerbergs folkhögskola erbjuder allmän kurs, dramapedagogutbildning, estetlinje, musiklinje, skrivarkurser, textilkurser samt träslöjds- och smideskurser. Alla folkhögskolorna erbjuder studiemotiverande folkhögskolekurser, SMF, som arbetsförmedlingen använder för att få arbetslösa ungdomar att pröva på studier. I Gävleborg finns också Färnebo folkhögskola, som dels har en skola med internat i Österfärnebo, dels en filial i Gävle. Bakom Färnebo folkhögskola står 15 huvudorganisationer aktiva i solidaritets-, miljö- och fredsrörelsen. Skolan har funnits som egen folkhögskola sedan PRO:s folkhögskola finns i Gysinge, och drivs av Pensionärernas riksorganisation. Skolan är öppen för alla, men vänder sig (enligt de själva) främst till dem som är 55+. Skolan har funnits som folkhögskola sedan Folkhögskolan har sedan de första bildades varit en del av det svenska utbildningssystemet. Till skillnad från den danska har den svenska folkhögskolan enligt Bernt Gustavsson, professor vid Örebro universitet, alltid varit relativt nyttoinriktad, först som vinterkurser för böndernas barn, senare för arbetarklassen som en alternativ väg till högre utbildning när det vanliga skolsystemet var mindre utbyggt än idag. Under den så kallade guldåldern hade folkhögskolorna inga problem att fylla sina platser under perioder av hög arbetslöshet, under bättre tider fungerade folkhögskolornas möjlighet att ge behörighet till att upprätthålla attraktionen för skolformen. Under den här tiden var möjligheterna för vuxna att komplettera sina kunskaper för att erhålla behörighet till högre studier begränsade till Statens skola för vuxna och till t.ex. Hermods distanskurser och vissa privata institut. Med utbyggnaden av Komvux under 1970-talet fick folkhögskolan konkurrens av en ny aktör med möjlighet att ge behörighet för högre studier som fanns lokalt på elevernas hemmaplan, dessutom till en betydligt större kvot av platser på högskolor och universitet än vad folkhögskolorna hade tillgång till. Folkhögskolornas svar på konkurrensen var att öka utbudet av estetiska kurser. De blev också tydligare ett alternativ för prioriterade grupper som kortutbildade, invandrare, personer med 11

12 funktionshinder etc. medan de mer studiebegåvade i högre utsträckning valde den snabbare vägen genom Komvux. Folkhögskolan har historiskt anpassat sig till nya krav och förutsättningar. Enligt Signhild Håkansson 2, ansvarig för folkhögskolefrågor på Folkbildningsrådet och tidigare rektor på Kävesta folkhögskola, har denna förmåga bestått under de senaste decennierna. I samband med 1990-talskrisen snabbt ökande arbetslöshet lyckades folkskolorna öka sitt utbud av platser med ca 50 % på ett enda år sedan staten skjutit till mer resurser. Som en del av kunskapslyftet tillfördes resurser för särskild utbildningsinsats som senare (2006) fördes över till det generella anslaget. Senare under 2000-talet har många folkhögskolor också varit snabba att haka på och svara upp mot särskilda arbetsmarknadspolitiska utbildningar där arbetsförmedlingen stått för finansieringen av folkhögskolorna och deltagarna finansierats med aktivitetsstöd eller motsvarande ersättning. Under 00-talet kallades denna typ av utbildning för SAGA, under senare år studiemotiverande folkhögskolekurs (SMF). Det faktum att staten/arbetsförmedlingen vänt sig till folkhögskolorna med denna beställning och tillhörande ekonomiska resurs, dessutom utan något upphandlingsförfarande eller konkurrensutsättning, är enligt vår tolkning ett tecken på det förtroende som folkhögskoleväsendet har. Det svenska utbildningssystemets förändring Parallellt med folkhögskolans framväxt har det svenska utbildningssystemet genomgått omfattande förändringar vilket är viktigt att ha med sig som en bakgrund till hur folkhögskolorna utvecklats. Även idag, vilket vi kommer att visa längre fram i denna rapport, finns det en relation till andra delar av utbildningssystemet som både hjälper till att definiera vad folkhögskola är för de som arbetar i den, och ger effekter på de målgrupper som söker sig till folkhögskolan. Från att i slutet av 1800-talet ha haft en sexårig folkskola så har vi idag en 9-årig obligatorisk grundskola, och nästan alla elever från grundskolan påbörjar gymnasieskolan, som är treårig blev folkskolan obligatoriskt sjuårig i Sverige och på 1950-talet blev den åttaårig. Under 1950-talet och 1960-talet infördes enhetsskola i Sverige, och 1972 blev grundskolan (som blev resultatet av skapandet av den s.k. enhetsskolan från talet) obligatoriskt nioårig, och det gamla parallellskolesystemet (med folkskola och högre allmänna läroverk) var fullt ut avskaffat. Gymnasieskolans utveckling från 1800-talet innefattar att man gått från att ha två olika gymnasielinjer, latinlinjen och reallinjen, till ett införande av studentexamen 1862, och sedan vidare till bildandet av en särskild realskola 1905 (i samband med 1905 års läroverksstadga). Realskolan knöts 1927 till folkskolan genom att den skulle fortsätta antingen det fjärde eller sjätte året från folkskolan. Samma år beslutades om inrättandet av kommunala flickskolor infördes praktiska yrkesutbildningar vid läroverken, såsom handelslinjer, tekniska linjer och hushållslinjer. 2 Intervju med Signhild Håkansson, 28 januari

13 1971 antogs en ny läroplan, Lgy 70, och skolformerna fackskola, gymnasium och yrkesskola slogs samman för att bilda en ny skolform, gymnasieskola. Sedan 1970-talet har gymnasieskolan reformerats flera gånger, den senaste gången 2011, då bl. a kravet på att kurser inom estetisk verksamhet skulle ingå i alla gymnasieprogram avskaffades. Likaså avskaffades kravet på att studier även på yrkesutbildningar (d.v.s. yrkesprogram, tidigare kallades dessa yrkesförberedande program ) skulle ge grundläggande behörighet till högskoleutbildning. Folkbildningspropositionen 2014 I mars 2014 lämnade regeringen sin folkbildningsproposition till riksdagen (Prop. 2013/14:172, Allas kunskap allas bildning ). Av den framgår att man menar att folkhögskolan som egen utbildningsform bör ses över och förtydligas. Man föreslår att ett särskilt mål för folkbildningspolitiken ska fastställas: Folkbildningen ska ge alla möjlighet att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning för personlig utveckling och delaktighet i samhället. I propositionen lyfter man delar av det förhållningssätt och den pedagogiska grundsyn som vi pekar på i andra delar av denna rapport: att stora delar av lärandet grundas på att man lär tillsammans. Det uttrycks t ex på följande sätt (en verksamhet) utgår från individens behov och tar hjälp av gruppens samlade resurser med den gemensamma insikten att alla kan bidra. 3 Man föreslår också att regleringen av Folkbildningsrådets uppgifter och roll bör ses över. Folkbildningsrådet bör ha en roll att nationellt företräda den statsbidragsfinansierade folkhögskolan som utbildningsform. Man föreslår också att de sju verksamhetsområdena för statsbidraget till folkbildningen ska upphävas. Vad gäller uppföljning av folkbildningen så föreslår man att statskontoret bör ges i uppdrag att genomföra en första samlad utvärdering av folkbildningen. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) och Myndigheten för kulturanalys bör förse Statskontoret med relevanta underlag. De myndigheter som utvärderar folkbildningen bör utveckla modeller som kan användas för att följa utvecklingen över tid, exempelvis genom indikatorer då så är lämpligt. Folkbildningsrådet bör få ett förtydligat uppföljningsansvar i syfte att ta fram underlag som bättre kan ligga till grund för redovisning till riksdagen. Man säger också i propositionen att studieförbund och folkhögskolor även fortsättningsvis bör kunna bidra till att människor som kommit till Sverige från andra länder får förutsättningar att använda sina resurser för att etablera sig i det svenska samhället och på arbetsmarknaden. Propositionen antogs 26 juni 2014 av en bred majoritet i Sveriges riksdag, där endast ett parti röstade emot. 3 Regeringens proposition 2013/14:172 Allas kunskap allas bildning, sid

14 Folkhögskolan i det svenska utbildningssystemet På Skolverkets hemsida är ovanstående bild av det svenska skolsystemet publicerad. Folkhögskolorna avbildas som en särskild väg, intressant nog utanför det som kallas vuxenutbildning. Om vi fick komplettera bilden skulle det finnas en pil som inte passerar gymnasiet, eftersom nästan 20 % av deltagarna vid folkhögskolorna inte har gymnasiebakgrund. Vår tolkning av Folkhögskolans unika egenskaper vad gäller strukturella möjligheter för sina deltagare beskrivs i följande dimensioner. Dimension Antagning Kursplanering Kvot till högskola Beskrivning Varje folkhögskola har rätt att utforma sina egna antagningsregler fritt från styrning från annan än sin huvudman. Enda kravet är att deltagare ska vara över 18 år. Utmärkande för folkhögskola är frihet från externt fastställda kursplaner. Varje skola är fri att utforma sitt eget arbetssätt. Inom begreppet folkhögskolemässighet tycks ingå att denna frihet ska vidaredelegeras till lärare och deltagare som tillsammans och i samråd ska utforma sina egna planer. Från folkhögskolans allmänna kurser finns en unik kvot av platser för studerande från folkhögskolor som erhållit studieomdöme från en folkhögskola. Deltagare från folkhögskolor konkurrerar alltså inte med studerande från andra skolformer, utan bara med andra deltagare från folkhögskolor. 14

15 Instrumentellt folkbildningsmässigt Folkhögskolan har sedan de första skolorna startades som vinterskolor för böndernas söner under andra halvan av 1800-talet innehållit en inbyggd konflikt mellan instrumentell kunskap och kunskap för kunskapens skull. Enligt Bernt Gustavsson 4 har den svenska folkhögskolan utmärkt sig bland de nordiska folkhögskolorna genom att genom historien alltid haft en större tyngd åt den instrumentella kunskapen. Gustavsson beskriver vidare hur den svenska folkhögskolan ständigt varit stadd i förändring i takt med samhällets och utbildningssystemets förändring (se tidigare avsnitt). I diskursen kring folkhögskolan har begreppen folkhögskolemässig och folkhögskoleanda varit viktiga. Det är därför intressant att undersöka vad dessa begrepp kan innebära. Utan en sådan förståelse är det svårt att veta vilka eventuella hot som kan finnas eller uppfattas mot folkhögskolan, och om det verkligen finns en motsättning mellan folkbildningsmässig och instrumentell. Paldanius och Alm 5 har i en stor studie av folkhögskollärare studerat vad begreppen folkhögskoleanda och folkhögskolemässighet står för. Deras modellering av intervjuresultat skiljer på andan som ett ideal för hur utbildningen ska bedrivas medan mässigheten står för handlingspraktiken. Folkhögskoleanda som verksamhetsideal Människosyn som förhållningssätt Demokratiskt förhållningssätt Pedagogiskt förhållningssätt Traditionsbundet förhållningssätt Källa: Paldanius och Alm Folkhögskolemässig handlingspraktik Ett varmt bemötande och erkännande av deltagare Att organisera folkhögskolans verksamhet som demokratisk praktik Mässiga undervisningsformer t.ex. tema, grupp, tyst kunskap, hantverk Folkhögskolan som särartspraktik I praktiken finner forskarna att det tycks finnas ett annorlunda sätt att arbeta på en folkhögskola, ett sätt som färgas av friheten att lägga upp undervisningen som lärare och deltagare vill, men också att förändra det tänkta arbetssättet när det passar syftet bättre. Både lärare och deltagare vittnar om detta. Man betonar vikten av frihet och tradition, folkhögskolan skulle sluta vara folkhögskola om fasta läroplaner och externa mål och kriterier för framgång fördes in i den. Traditionen innebär att folkhögskolans former i själva undervisningen förändras långsamt och ska följa vissa mönster. Nya lärare vittnar om förväntningar som är ganska tydliga samtidigt 4 Bernt Gustavsson i Folkhögskolans praktiker i förändring, 2009, Red: Bernt Gustavsson m.fl. 5 Sam Paldanius och Charlotte Alm i Folkhögskolans praktiker i förändring, 2009, Red: Bernt Gustavsson m.fl. 15

16 som instruktionerna för att uppfylla dem är vaga. Man förväntas i någon mening själv finna sin väg som lärare, men den ska ändå inte vara alltför olik den som tidigare generationer av lärare vandrat. Det tycks som om det unika med en folkhögskola till åtminstone viss del är kultur som sitter i väggarna. Med författarnas analys som utgångspunkt är folkbildningsmässighet och folkhögskoleanda snarare frågan om hur än ett varför, det vill säga det är sättet att förhålla sig till deltagare och den pedagogiska situationen snarare än motiven för deltagarna som är folkhögskoleanda eller folkhögskolemässighet. I så fall står de eventuella hoten mot folkhögskolemässigheten inte så mycket i deltagarnas eventuella sökande efter instrumentell kunskap som i andra faktorer. Några av dessa faktorer skulle kunna vara: Bort från internaten Lärare från gymnasiet Ett faktum är att de flesta folkhögskoledeltagare numera studerar på dagfolkhögskola. Det ger lärarna mindre tid med eleven eftersom de lämnar skolan stora delar av dygnet. Deltagarna påverkas inte lika mycket av folkhögskolesituationen som tidigare. I vart fall innebär det sannolikt att lärare måste anpassa sitt sätt att jobba folkhögskolemässigt. En annan aspekt av detta fenomen är att det numer finns nästan lika många fasta filialer som det finns folkhögskolor. Rimligen innebär det att lärarna också är spridda på fler platser och har mindre möjlighet att påverka och prägla varandra. Som framgår nedan är en stor del av lärarkadern hämtad från andra skolformer. Detta kombinerat med den av Paldanius och Alm beskrivna informella introduktionen av nya lärare innebär en risk för att mer kursplanestyrda lärares tänkande smittar av sig på folkhögskolan. Möjligen ökar risken om folkhögskolan får lärare som snarare söker sig bort från andra skolformer än söker sig till folkhögskolan Mot detta talar att det i allmänhet är låg personalomsättning, vilket ger tid för den långsamma inskolningen och det är många sökande till varje position som lärare vilket ger möjlighet att rekrytera de lärare som vill och kan arbeta på ett folkhögskolemässigt sätt. Ny finansiering Om folkhögskolor i större omfattning tar på sig uppdrag där en mer mål- och planstyrd utbildning ingår, t.ex. SFI med egen betygsrätt, arbetsmarknadsutbildning, personalutbildning mm, finns det risk för att detta tänkande också smittar av sig på folkbildningsverksamheten på skolan. Inom alla dessa faktorer har ganska stora förändringar skett under de senaste 20 åren. Men de skulle kunna äventyra den kultur och anda som tycks vara väsentlig för att folkhögskolan ska bibehålla det unika i denna skolform. Än så länge finns en stor del lärare kvar, men frågan är hur saken utvecklas med nya generationer. Hinner den kulturella präglingen som verkar vara en viktig del av att förmedla och överföra folkhögskoleanda och folkhögskolemässighet äga rum när verksamheten förändras i en snabbare takt? Som läsaren av detta kommer att se finns det en tydlig koppling mellan denna beskrivning och det vi ser och har mött på de tre folkhögskolor som Landstinget Gävleborg är huvudman för. Under den tid som det finns statistik på SCB, från och med vårterminen 1997, avseende sammanssättningen av allmän och särskild kurs finns det en mycket tydlig trend att den särskilda kursen vinner mark. Vid starten av perioden gick 65 % av 16

17 deltagarna i allmän kurs, våren 2012 var det nästan tvärt om, 60 % av deltagarna gick i särskild kurs. Av tabellen nedan framgår tydligt att trenden varit stabil under perioden. Kurvan över det totala antalet platser visar att det totala antalet platser inte varierat särskilt mycket under perioden. Översatt i absoluta tal kan det handla om en förskjutning av drygt 7000 platser från allmän till särskild kurs. Tabell: Antal deltagare i långa kurser Antal deltagare långa kurser Allmän kurs + särskild insats Särskild kurs + påbyggnad Total /1VT 1998/1VT 1999/1VT 2000/1VT 2001/1VT 2002/1VT 2003/1VT 2004/1VT 2005/1VT 2006/1VT 2007/1VT 2008/1VT 2009/1VT 2010/1VT 2011/1VT 2012/1VT Källa: SCB Statistikdatabasen, folkhögskolestatistik 6 I Landstinget Gävleborgs tre folkhögskolor ser fördelningen mellan antalet deltagare på Allmän kurs och Särskilda kurser (profilkurser) ut som följer: Deltagare 2012 och 2013 Folkhögskola Kurs Forsa Allmän kurs Profilkurser Bollnäs Allmän kurs Profilkurser Västerberg Allmän kurs Profilkurser Summa allmän kurs : 395 deltagare Summa profilkurser : 876 deltagare 6 Efter samråd med Folkbildningsrådets statistikansvarige har vi lagt den särskilda utbildningsinsatsen som en del av allmän kurs fördes denna resurs över till resursen för allmän kurs. Vi har vidare lagt deltagare på den påbyggnadsutbildning som infördes i systemet 2005 till särskild kurs. Det är dock endast ett hundratal deltagare per år i dessa kurser- 17

18 Även om man kan ifrågasätta om folkbildningsmässigt och instrumentellt kan ställas mot varandra, finns det sannolikt en skillnad i deltagarnas motiv när de väljer allmän eller särskild kurs. Den allmänna kursen vänder sig till deltagare som inte slutfört gymnasie- eller ens grundskoleutbildning och erbjuder en andra chans. De särskilda kurserna är inte sällan yrkesinriktade eller yrkesförberedande. Denna skillnad skulle kunna tyda på att de särskilda kurserna har ett mer instrumentellt fokus där kunskapen skaffas för att användas till något i livet, snarare än för sin egen skull. Man kan å andra sidan säga att den allmänna kursen med sin möjlighet att ge behörighet till högskolestudier och därtill en särskild kvot som gör att folkhögskoledeltagare inte konkurrerar med andra än andra folkhögskoledeltagare om platser på högskolan, skulle kunna ses som ett instrumentellt värde. Annelie Andersson 7 har undersökt detta och anger att staten i SFS 2001:935 beskriver att folkhögskolan har en viktig roll att förbereda sina deltagare för högskolestudier och därmed bidra till att bredda rekryteringen till högskolan. Hon har studerat folkhögskolornas kommunikation till blivande deltagare och delat upp folkhögskolorna i fyra grupper beroende på hur de betonar vägen till högre studier. Skogsstigen Landsvägen Länsvägen Ett fåtal skolor som inte alls talar om möjligheten till högre studier. Här är vägen allt och målet om vidare studier inte alls viktigt Här finns huvuddelen av skolorna (94 st). Vägen är fortfarande det viktigaste, även om högskolan skymtar som en möjlighet Hit räknas de 23 folkhögskolor som erbjuder tydliga högskoleförberedande profiler inom sin allmänna kurs. Några av dessa beskriver också den särskilda kvoten som en möjlighet. Motorvägen 28 av skolorna har gått all in och erbjuder utbildningar i samarbete med universitet och högskolor med en tydlig ambition att bidra till rekrytering och underlätta för deltagare att klara av högskolestudier. När det gäller möjligheten att läsa upp betyg på folkhögskola så är de möjligheterna begränsade. Det går att göra detta, men enbart till en godkänd-nivå, och då placeras man också i kvotgruppen för folkhögskolestuderande när man söker till högskola eller universitet. Läsåret 2013/2014 utökas studieomdömets fyrgradiga skala till en sjugradig. Tre mellansteg införs. Äldre studerande med en fyrgradig skala och de nya med den sjugradiga skalan söker inom samma urvalsgrupp till högskolan. 8 I Landstinget Gävleborgs folkhögskolor lämnade 37 % av deltagarna Allmän linje med grundläggande behörighet till högskola 2012/2013, aug %. 2009/2010 var den siffran 45 %. Den analys man själv gör lyder 7 Annelie Andersson, Att röja vägen till den öppna högskolan, i Folkbildningens praktiker i förändring. Vad gäller folkhögskolorna i länet så räknas Färnebo folkhögskola och PRO:s folkhögskola till Skogsstigen i hennes text. Landstinget Gävleborgs folkhögskolor nämns inte alls. 8 Stegen blir: 4 - Utmärkt studieförmåga, 3,5 - Mycket god - Utmärkt studieförmåga, 3 - Mycket god studieförmåga, 2,5 - God - Mycket god studieförmåga, 2 - God studieförmåga 1,5 - Mindre god - God studieförmåga, 1 - Mindre god studieförmåga 18

19 Det är svårt att hitta någon enskild förklaring till att andelen deltagare som lämnar folkhögskolan med grundläggande behörighet varierar relativt mycket mellan åren. En faktor är den stora variationen i antalet kursdeltagare som slutar varje år. Kursdeltagarnas förkunskaper och förutsättningar skiftar både mellan skolorna och mellan åren. Bedömningen är att sett över tid har andelen kursdeltagare med sämre förkunskaper och förutsättningar blivit fler. Detta ställer ökade krav på undervisningen och lärarnas kompetens, vilket skolorna tar fasta på vid rekrytering. Denna analys och syn på utvecklingen återkommer också när medarbetare och lärare får berätta om hur de ser på verksamheten idag och i framtiden. Flytten i rummet 1991 inrättades det nya statliga systemet för finansiering av folkbildningen och därmed av folkhögskolorna och Folkbildningsrådet. Sedan dess har en tydlig trend varit flytten till staden och en omläggning från internatfolkhögskola till dagfolkhögskola. Enligt Signhild Håkansson 9 har sju folkhögskolor flyttat sin verksamhet från land till stad. Därutöver har många folkhögskolor valt att förlägga verksamhet, särskilt allmän kurs, i filialer eller på annat sätt i städer. En del av dessa filialer har egna namn mot marknaden även om de formellt är en del av sin moderskola, andra har samma namn som moderskolan. I nuläget finns det ungefär lika många fasta filialadresser som det finns folkhögskolor. En annan flytt är den till det digitala rummet, dit folkhögskolan liksom andra anordnare av utbildning flyttat en viss del av sin verksamhet var det 62 % av alla deltagare på långa kurser som studerade på dagfolkhögskola och 17 % på kurser med betydande inslag av distansstudier. Den traditionella bilden av folkhögskola som en internatverksamhet på landsbygden stämmer idag inte alls med verkligheten. Det är endast en mindre del av deltagarna, i allmänhet på särskild kurs som studerar på detta sätt. Det här är en generell bild som om den appliceras på regional nivå kan utmana beslutsfattare och de som driver folkhögskolor och som arbetar inom dem. Inom Landstinget Gävleborg finns tre folkhögskolor som var för sig har en mer än hundraårig historia, och en historia som är knuten till platsen hade man totalt 162 rum för internatboendet, med en genomsnittlig beläggningsgrad på 90 %. Detta kan då ställas mot att man hade 634 deltagare på allmän kurs och profilkurser. Även inom Landstinget Gävleborg är alltså de dagstuderande i majoritet. Tänk om den fysiska platsen faktiskt börjat spela ut sin roll, och att det finns ett behov att på allvar fundera över den fysiska lokaliseringen? På vilka grunder ska man då förlägga folkhögskolor? 9 Ansvarig för folkhögskolefrågor på Folkbildningsrådet 19

20 Deltagarnas bakgrund Tabell: deltagarnas utbildningsbakgrund 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% högre utbildning 3-årig gymnasieskola 2-årig gymnasieskola ej avslutat gymnasiet grundskola ej grundskola 1997/1VT 1998/1VT 1999/1VT 2000/1VT 2001/1VT 2002/1VT 2003/1VT 2004/1VT 2005/1VT 2006/1VT 2007/1VT 2008/1VT 2009/1VT 2010/1VT 2011/1VT 2012/1VT Källa: SCB Statistikdatabasen, utbildningsstatistik När vi ser på deltagarnas utbildningsbakgrund kan vi konstatera att andelen deltagare som inte har en avslutad gymnasieutbildning är relativt stabil kring nivån 40 %. Den minskade något under mitten av 2000-talet för att öka igen under de senare åren. Detta är en indikator för att folkhögskolan för många är en andra chans när den vanliga skolgången av olika skäl inte lyckats. Folkhögskolan är emellertid som tidigare nämnts också en plats för fortsatt utbildning efter gymnasiet vilket lika tydligt framgår av statistiken över deltagarnas utbildningsbakgrund. År 2012 hade t.ex. 12 % eller drygt 3300 deltagare på folkhögskolan någon form av tidigare eftergymnasial utbildning bakom sig. 20

21 Att andelen med tvåårigt gymnasium minskat och andelen med treårigt ökat, torde främst bero på förändringar i gymnasieskolans program, där de tvååriga programmen är borttagna. Tabell: deltagarnas ålder 60,0% 50,0% 40,0% 30,0% 20,0% 10,0% 0,0% -18 år år år år år 60+ år Källa: SCB Statistikdatabasen, utbildningsstatistik När det gäller ålderssammansättningen gäller att andelen åringar och gruppen 60+ har ökat under perioden, medan andelen i har minskat. I någon mån tycks folkhögskolan mer ha blivit en plats för unga vuxna som utbildar sig vidare. Välfärdsuppdraget Enligt folkbildningsrådets ansvarige för folkhögskolor, Signhild Håkansson, har folkhögskolorna alltid uppfattat sig ha ett välfärdsuppdrag. Hur det sett ut har varierat över tiden och med samhällets behov. Under de senaste decennierna har folkhögskolorna expanderat och utvecklat verksamheter främst när det gäller att bidra till integration och ge möjligheter för arbetssökande som står långt från arbetsmarknaden. Genom att folkhögskolorna har en färdig infrastruktur och ett pedagogiskt kunnande som ofta tycks lämpa sig för dessa grupper kombinerat med en förmåga att snabbt skapa nya verksamheter för att svara upp mot nya behov, har staten vid flera tillfällen använt sig av folkhögskolorna för att lösa ett välfärdsuppdrag. De senaste exemplen är SMF (studiemotiverande folkhögskolekurser) som erbjuder unga arbetssökande utan fullständiga grundskole- eller gymnasiebetyg verktyg och motivation för att slutföra sina studier och det nya etableringsuppdraget där folkhögskolorna erbjuder nyanlända invandrade som är arbetssökande kompletterande utbildning under sex månader. I båda fallen sker detta i samarbete med Arbetsförmedlingen som står för deltagarnas finansiering. Ett annat exempel på folkhögskolornas engagemang i välfärdsuppdrag är som aktör inom SFI-utbildning. Folkhögskolorna har rätt att ansöka om betygsrätt inom skol- 21

22 formen SFI och kan därmed erbjuda SFI-utbildning på motsvarande villkor som kommunerna. Beslut om betygrätt fattas av Skolinspektionen som också har ett tillsynsansvar över verksamheten. Till dags dato har 35 folkhögskolor betygsrätt för SFI, av dessa har sju offentliga huvudmän. 20 av dessa skolor ligger i något av de tre storstadslänen/regionerna, sannolikt kopplat till att behoven för SFI-undervisning är störst inom dessa områden. Inom Gävleborgsläns landsting har dock ingen av folkhögskolorna, oavsett huvudman, betygsrätt. Tabell: andel deltagare med utländsk bakgrund 35,0% 30,0% 25,0% 20,0% 15,0% 10,0% 5,0% 0,0% 1997/1VT 1998/1VT Andel deltagare med utländsk bakgrund i långa kurser 1999/1VT 2000/1VT 2001/1VT 2002/1VT 2003/1VT 2004/1VT 2005/1VT 2006/1VT 2007/1VT 2008/1VT 2009/1VT 2010/1VT 2011/1VT 2012/1VT Allmän kurs + särskild insats Särskild kurs + påbyggnad Totalt på folkhögskola Totalt som andel av befolkningen Källa: SCB Befolkningsstatistik och folkhögskolestatistik När det gäller deltagare med utländsk 10 bakgrund har folkhögskolan totalt ungefär samma andel deltagare på långa kurser som andelen i befolkningen totalt. Delar man upp statistiken på allmän kurs och särskild kurs framgår tydligt att det främst är på allmän kurs vi finner hög andel deltagare med utländsk bakgrund. Den ökande andelen hänger dock främst samman med att den allmänna kursen totalt har färre deltagare. Antalet deltagare med utländsk bakgrund har inte ökat särskilt mycket de senaste tio åren. En tolkning är att dessa deltagare är de som stannar i den allmänna kursen medan den i allt större omfattning överges av deltagare med svensk bakgrund. Om vi jämför med två andra skolformer för vuxna, Komvux och universitetsutbildning, når folkhögskolan mindre andel studerande med utländsk bakgrund. På Komvux - som utgör ett huvudalternativ till allmän kurs - är andelen med utländsk bakgrund % d.v.s. betydligt högre än de dryga 30 % som folkhögskolans allmänna kurs har. När det gäller universitetsutbildning var andelen studerande med utländsk bakgrund ,2%. En slutsats är att vuxna med utländsk bakgrund som söker efter utbildningsalternativ i lägre grad än de med svensk väljer folkhögskola som alternativ. En möjlig förklaring är folkhögskolornas tradition med internat ofta belägna på mindre orter ganska långt från de stora städerna inte upplevs 10 I sammanhanget används SCBs definition som är antingen född utomland eller född i Sverige av två föräldrar som är födda utomlands 22

23 som lika attraktivt för dessa studerande. Ytterligare en förklaring är att kopplingen mellan SFI och grundläggande och gymnasial vuxenutbildning kan vara stark såtillvida att det är samma huvudman som erbjuder detta, och att det då känns mer naturligt att gå vidare med kommunal vuxenutbildning efter SFI. Att den allmänna kursen klarat sig relativt bättre skulle i så fall delvis kunna förklaras av det faktum att många skolor delat sin verksamhet och flyttat in allmänna kursen till städer och gjort om verksamheten till dagfolkhögskola. Folkhögskolorna i relation till den kommunala vuxenutbildningen Folkhögskolorna i Sverige har idag kring deltagare på terminsbasis ( Vt 13, Ht 13) 11. Majoriteten är kvinnor, ca 57 % vårterminen Den kommunala vuxenutbildningens grundläggande kurser och gymnasiala kurser samlade i Sverige 2013 totalt elever under ett år. (Skolverket). I snitt läser en elev fyra kurser under ett år, vilket gör att det 2013 fanns ca kursdeltagare. Andelen kvinnor var ca 64 %. Av de kursdeltagarna som studerade en kurs i Komvux 2013 fullföljde drygt sju av tio den kurs de hade påbörjat. Nästan två av tio kursdeltagare avbröt den kurs de läste. Denna fördelning har varit ungefär densamma sett över de tio senaste åren. Avbrottsfrekvensen för allmän kurs vid Landstingets Folkhögskolor varierar över tid och mellan folkhögskolorna. Avbrottsfrekvensen för Västerberg mellan åren 2011 och 2013 har ett snitt på 8 % avbrott. Forsa har ett snitt på 19 % för motsvarande period, och för Bollnäs ligger avbrotten på 20 % mellan hösten 2011 och hösten Man kan alltså konstatera att avbrottsnivån för landstingets folkhögskolor inom allmän kurs ligger i paritet med avbrotten på Komvux generellt, även om en folkhögskola har klart lägre avbrottsfrekvens än de övriga två. Ska man se folkhögskolorna som en del i kompetensförsörjningen kan det vara intressant att göra några jämförelser såsom det gjordes i avsnittet ovan. Ytterligare en jämförelse är att se vad kostnaden är för en studerande/deltagare under ett år, och då för en deltagare som studerar för att kunna nå högskolebehörighet. En deltagare inom kommunal vuxenutbildning studerar gymnasiala kurser för att nå behörighet till högskola och universitet, inom folkhögskolan studeras Allmän kurs. En kostnadsjämförelse kan vara relevant för att se hur resurskrävande olika utbildningsformer kan vara. Den kommunala vuxenutbildningens kostnader finns i offentlig statistik, där den är fördelad på olika poster: undervisning (d.v.s. främst lärarkostnader), lokaler och inventarier, elevvård, läromedel, utrustning och skolbibliotek, övriga kostnader (till exempel SYV-verksamhet, skolledning och administration). Statistiken på nationell nivå över kostnader finns också på kommunal nivå med samma fördelning. Statistiken baseras på av kommunen inrapporterad statistik utifrån budgetfördelning på 11 Folkbildningsrådets årsredovisning 2013, sid