Den nya rättighetsrevolutionen

Transkript

1 Den nya rättighetsrevolutionen

2

3 Den nya rättighetsrevolutionen De senaste 15 årens frihetliga rättighetsaktivism i USA Gunnar Strömmer Timbro/CVV

4 FÖRFATTAREN OCH AB TIMBRO 2002 OMSLAG: SILVER OMSLAGSFOTO: ANDERS THESSING SÄTTNING: ATELJÉ TYPSNITTET L&R AB, STOCKHOLM TRYCK: ELANDERS GOTAB, STOCKHOLM 2002 ISBN ISSN NR 32 CVV CENTRUM FÖR VÄLFÄRD EFTER VÄLFÄRDSSTATEN TEL FAX

5 Till mina hängivet arbetande vänner vid Institute for Justice, Washington DC.

6

7 [I]n a real sense, America is essentially a dream, a dream as yet unfulfilled... The substance of the dream is expressed in these sublime words, lifted to cosmic proportions: We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator certain unalienable rights, that among these are life, liberty, and the pursuit of happiness. This is the dream. Martin Luther King jr 1 1. Ur talet The American dream 6 juni 1961 vid Lincoln University, Pennsylvania, innehållande citat ur Declaration of Independence. Se Washington (red) 1991, sid 208.

8

9 INNEHÅLL FÖRORD DE NYA AKTIVISTERNA LIKA RÄTTIGHETER ÄR ALLTID RÄTT SLAGET OM SKOLPENGEN DET FRIA FÖRETAGANDET HÄNGER PÅ HÅRET THIS LAND IS MY LAND DAGS FÖR RÄTTIGHETSAKTIVISM I SVERIGE REFERENSER 95

10

11 Förord Under 2001 hade jag förmånen att arbeta som biträdande jurist vid Institute for Justice, en public interest law firm i Washington, DC. Organisationer av detta slag kännetecknas av att de ägnar sig åt civila rättigheter, att deras rättsprocesser ingår i värdemässigt sammanhållna program samt att de åtar sig enskilda fall på pro bono-basis, det vill säga utan att ta betalt av sina klienter. Rättighetsscenen i USA dominerades länge av några få stora aktörer som American Civil Liberties Union (ACLU) och NAACP Legal Defense and Educational Fund. Efter och 60-talens betydande framgångar för civila rättigheter i domstolspraxis och lagstiftning har den etablerade rättighetsrörelsen i Amerika dock förlorat både kraft och fokus. Där Martin Luther King drömde om ett Amerika som skulle bedöma människor efter måttet på deras karaktär, inte deras hudfärg, hävdar efterföljare som pastor Jesse Jackson att ignorera ras och kön, är rasism och sexism. Resultatet av kursändringen är en kvoteringshysteri som har ökat polariseringen i det amerikanska samhället, och snarast försämrat villkoren för dem som politiken är tänkt att hjälpa. I dag utmanas etablissemanget av ett offensivt alternativ, som talar om frihet och egenmakt utifrån ett tydligt individuellt rättighetsperspektiv. Tanken med denna bok är att belysa denna nya frihetliga rättighetsaktivism: vilka organisationer är tongivande och vilka är deras klienter? Vad har de för ideologiska drivkrafter? Vilken ställning har de i dag i den allmänna rättspolitiska debatten? I vilken mån har de påverkat rättspraxis och lagstiftning? 11

12 Det är en historisk paradox att Sverige i dag står inför samma vägval som USA gjorde i mitten av 1960-talet och att utvecklingstrenden verkar vara att ta efter den särbehandlingspolitik som under de senaste åren har kritiserats och i hög grad avvecklats i USA. I fullt medvetande om de betydande skillnaderna mellan det amerikanska och det svenska rättssystemet finns det därför även skäl att fråga: vad kan den som strävar efter att stärka de individuella fri- och rättigheternas ställning i Sverige lära av den nya rättighetsaktivismen i USA? Rörelsens aktörer slår fortfarande ur underläge. Men deras idéer har visat sig vara svårslagna när det gäller att undanröja de godtyckliga hinder för vanliga människors frihet och egenmakt som fortfarande finns kvar i det amerikanska samhället. Det är denna nya aktivism som i dag utgör hoppet om att USA en dag ska infria sitt ursprungliga löfte om civil rights. Stockholm i april 2002 Gunnar Strömmer 12

13 1. De nya aktivisterna En dag i slutet av 1980-talet sade Ego Brown upp sig från sitt arbete som bokhållare i offentlig tjänst och startade eget. Han köpte en smoking och satte upp ett skoputsningsstånd i en frisersalong i Washington DC. Affärerna gick så bra att han efter en tid kunde öppna fler stånd i andra stadsdelar. Han bemannade dem med hemlösa som fick chansen till en daglig dusch, en uppsättning kläder och ett avlönat arbete. Men en Jim Crow-lag 2 från 1905, som förbjöd skoputsning på gatan, satte stopp för Browns framgångsrika arbete. För myndigheterna spelade det ingen roll att lagen en gång hade införts i syfte att hindra svarta från att bli ekonomiskt oberoende. De tvingade Ego Brown att slå igen. När Ego Brown sökte upprättelse möttes han av tystnad eller direkt fientlighet från den etablerade civila rättighetsrörelsen. En ledande företrädare för denna försvarade strävan att reglera skoputsningen för det allmänna bästa. En annan avfärdade fallet som en relik från 1800-talet. En tredje slog fast att skoputsning inte var ett värdigt arbete och att Ego Brown skulle leva ett värdigare liv om han i stället fick bidrag från det offentliga. 3 Är detta ett tecken på att den långa kampen för civila rättigheter i USA är tillbaka där den en gång började? Den naturliga startpunkten för att finna ett svar är de dokument som från första början har utgjort kärnpunkten för den- 2. Begreppet Jim Crow-lag avser olika segregerande lagar som infördes i USA efter slaveriets avskaffande. Jim Crow var ingen verklig person, utan en populär rollfigur i en ambulerande teaterföreställning i den amerikanska Södern. 3. Bolick 1990, sid 11ff. 13

14 na kamp. Efter drygt 200 år kvarstår den amerikanska konstitutionen från 1787 och Bill of Rights från 1791 i stort sett i oförändrat skick. Dessa dokument har haft central betydelse för den rättsliga utvecklingen i USA, inte minst eftersom US Supreme Court (Högsta domstolen) redan 1803 slog fast sin rätt att pröva lagars förenlighet med konstitutionen. 4 Individuella fri- och rättigheter skyddas framför allt genom konstitutionens 27 tillägg (amendments). De tio första tilläggen utgör Bill of Rights; denna rättighetskatalog har fått sitt namn av att de aktuella tilläggen infördes samtidigt, Därefter har flera andra rättighetsregler införts, och dessa återfinns i övriga 17 tillägg. Om man går igenom dem i tur och ordning skyddar tillägg I bland annat religions-, yttrande-, press- och mötesfriheten. Tillägg II slår fast amerikanska medborgares rätt att bära vapen; i övrigt saknar det i likhet med tillägg III praktisk betydelse. Det omvända gäller för tillägg IV VIII; ända sedan de antogs har de haft stor betydelse eftersom de innehåller speciella rättigheter för enskilda gentemot myndigheter, samt vid rättegångar. För de frågor som ska beröras i den här boken är några rättigheter i tillägg V särskilt intressanta. Där ingår bland annat ett äganderättsskydd i form av ett förbud mot konfiskationer som inte sker för ett allmänt ändamål, eller utan skälig ersättning. Dessutom finns där den så kallade due process clause, enligt vilken ingen kan berövas liv, frihet eller egendom utan korrekt rättslig prövning, en due process of law. Särskilt den sistnämnda regeln har fått stor betydelse i rättspraxis. Den rättsliga innebörden av tillägg IX är omtvistad. Av texten framgår att uppräkningen av rättigheter i konstitutionen och i Bill of Rights inte hindrar att medborgarna kan ha andra rättigheter, även om dessa inte uttryckligen omnämns i grundlagstexten. En naturlig tolkning är att grundlagsfäderna ville markera att enskilda har andra mänskliga rättigheter än de som räknades upp i Bill of Rights, som inte lagstiftaren kan inskränka hur som helst. Däremot råder det delade meningar om vilka dessa icke nämnda rättigheter är, samt om dessa bör ha samma eller likvärdigt skydd som de rättigheter vilka räknas upp i Bill of Rights Madison v. Marbury, (1803). 5. Se Barnett

15 Tillägg X tar sikte på federalismen: de befogenheter som enligt konstitutionen inte uttryckligen tillkommer federationen hör till delstaterna. Här kan vi i sak bortse från övriga tillägg, som alltså inte ingår i Bill of Rights. Men för det historiska sammanhangets skull finns det ändå skäl att nämna något om tillägg XIII XV. Dessa infördes i början av 1860-talet, efter det amerikanska inbördeskriget, i syfte att förbättra de svartas levnadsvillkor genom att stärka deras rättighetsskydd. I tillägg XIII förbjuds slaveri helt, medan tillägg XV slår fast att ingen kan förvägras rösträtt på grund av sin ras eller hudfärg. Dessa regler har inte blivit föremål för tolkningstvister i särskilt hög grad. Desto mer diskussion har genom åren gällt tillägg XIV. Här förbjuds delstaterna när Bill of Rights antogs 1791 omfattade den bara federationen att inskränka de rättigheter (privileges and immunities) som enligt konstitutionen tillkommer amerikanska medborgare. Vidare förbjuds de att förneka någon person equal protection of the laws med andra ord ett diskrimineringsförbud samt att beröva någon person liv, frihet eller egendom utan due process of law. Avsikten med tillägg XIV var således att etablera en sorts minimirättigheter som gäller i hela USA. Men det skulle ta många år innan delstater som diskriminerade mot svarta i realiteten nådde upp till denna minimistandard. 6 För att den fortsatta framställningen ska bli begriplig finns det skäl att här göra en kort anmärkning om vem som egentligen har rätt att pröva rättighetsfrågor i USA. I princip kan man säga att landet håller sig med två parallella domstolssystem, ett på federal och ett på delstatlig nivå. Båda ordningarna är uppbyggda på ungefär samma sätt med för att tala med svenska termer tingsrätt, hovrätt och högsta domstol. Liksom i andra federala system finns följaktligen en konstitution och lagar som gäller för hela USA, samtidigt som varje delstat har sina egna lagar och sin egen konstitution. Den högsta domstolen i varje delstat är högsta instans när det gäller tolkning av lagarna i respektive delstat en central begränsning är emellertid att de inte får upprätthålla ett sämre rättighetsskydd än vad den federala konstitutionen föreskriver, men väl ett bättre. I praktiken är de olika delstaternas rättighetskataloger således mycket lika varandra (medan de olika konstitutionernas innehåll kan variera avsevärt på andra om- 6. Se Neuborne i Morrison (red) 1996, sid 83ff; Nergelius 1996, sid 371ff. 15

16 råden). Federala domstolar får alltså inte pröva delstatslagar. Delstatsdomstolar har däremot rätt att pröva om såväl federala som delstatliga lagar stämmer överens med den federala konstitutionen, även om de här är bundna av tolkningar som gjorts av USA:s högsta domstol. Det hela blir inte enklare av att enskilda parter, när saken gäller en konstitutionell fråga, i praktiken har stor frihet att välja i vilket av de två systemen som man vill få sitt fall prövat. Och misslyckas man i det ena systemet kan man ofta pröva lyckan i det andra. Här ska vi inte fördjupa oss närmare i dessa processuella frågor. Men denna bakgrund kan vara bra att hålla i minnet när vi i fortsättningen kommer att höra talas om US Supreme Court som alltså är hela USA:s högsta domstol. 7 Även om US Supreme Court alltså redan 1803 uttalade att den hade rätt att pröva lagars förenlighet med konstitutionen, dröjde det innan rättighetsskyddet slog igenom på allvar i dess praxis. Under 1930-talet berörde mindre än 10 procent av besluten i US Supreme Court andra individuella fri- och rättigheter än äganderätt. Mot slutet av 1960-talet involverade däremot nästan 70 procent av de fall US Supreme Court prövade individuella rättigheter av något slag. Gradvis hade man utvecklat praxis bland annat rörande yttrande- och pressfrihet, diskriminering på grund av ras eller kön och olika typer av rättssäkerhetsgarantier i domstolar och andra myndigheter. Än i dag tilldrar sig enskildas rättigheter i hög grad domstolarnas intresse. 8 Denna period omnämns ibland som den amerikanska rättighetsrevolutionen. Men vad har varit orsakerna bakom och de bestämmande villkoren för utvecklingen? Vanligast är nog att se konstitutionen som den avgörande faktorn. Domstolarnas självständiga ställning och Bill of Rights innebär unika strukturella förutsättningar att hävda enskildas rättigheter mot det allmänna. Domstolarna får härigenom inte bara uppgiften att skydda befintliga rättigheter, utan också möjlighet att utveckla nya. 9 En annan förklaring betonar den allmänna rättskulturens betydelse för rättighetsrevolutionen. Mängden rättighetskrav och deras innehåll avgörs i hög grad av hur samhället hanterar konflikter om rättigheter. I det amerikanska fallet blir den utpräglade individualismen därmed helt central; det är den 7. Kapitlet Courts, i Morrison (red), sid 57ff; Nergelius 1996, sid 395f. 8. Epp 1998, sid Ibid, sid 11ff. 16

17 som gör att amerikaner gärna formulerar sina politiska övertygelser i termer av individuella rättigheter och går till domstol för att kräva sin rätt. Vidare är ju även domare formade av den allmänna synen på individuella rättigheter i samhället. Därför skapar de i regel inte rättigheter som inte erkänns av samhället i stort, eller omvänt underminerar rättigheter som har ett omfattande folkligt stöd. 10 En tredje förklaring går ut på att enskilda domare har varit avgörande katalysatorer för rättighetsrevolutionen. Earl Warren var chefsdomare i US Supreme Court under åren följaktligen kallar man den perioden i US Supreme Courts historia för Warrendomstolen. När han tillträdde ägnades individuella rättigheter relativt förstrött intresse. Men scenen förändrades genom hans målmedvetna ledning i kombination med att det efter hand utsågs fler domare till US Supreme Court, som både ville stärka skyddet för befintliga rättigheter och utveckla rättigheter på nya områden, som diskriminering eller rösträtt. 11 Alla dessa förklaringar utgör nog delar av sanningen, om än i olika grad. Det är kort sagt svårt att bortse från betydelsen av konstitutionens maktdelning och rättighetsskydd, den individualism som präglar den amerikanska rättskulturen samt att enskilda domare vid olika tidpunkter har givit enskilda rättigheter en skjuts i praxis. Inte desto mindre finns ett avgörande inslag i denna utveckling som särskilt när utlänningar ska förklara civila rättigheters centrala ställning i USA nästan aldrig får den belysning som är motiverad: förekomsten av mobiliserande och understödjande strukturer för att få upp enskilda fall till prövning. Varje gång under 1900-talet när olika civila rättigheter har hamnat i domstolarnas fokus, har detta föregåtts av långsiktiga kampanjer i form av rättsprocesser och opinionsbildning. Bakom dessa kampanjer har i allmänhet stått olika ideella organisationer och deras rättighetsadvokater. Deras avgörande bidrag till framgången för civila rättigheter har framför allt bestått av två delar: För det första har dessa juridiska organisationer kunnat möta behovet av långsiktighet och systematik. US Supreme Court tar i allmänhet inte upp 10. Ibid, sid 15ff. 11. Ibid, sid 14f; Nergelius 1996, sid

18 fall som inte har nått en viss kritisk massa i rättssystemet. För att nå dit måste man ha många och framgångsrika rättsprocesser i ryggen. Ett belysande exempel är Brown v. Board of Education det rättsfall från 1954 i vilket US Supreme Court förbjöd rassegregation i offentliga skolor. De segregerade svarta eleverna företräddes av den legendariske rättighetsadvokaten Thurgood Marshall från National Association for the Advancement of the Colored People (NAACP), sedermera förste svarte domare i US Supreme Court. Prövningen i US Supreme Court var emellertid kulmen på en kampanj där rättighetsadvokater från NAACP och andra organisationer under flera decennier hade drivit rättsprocesser mot rassegregationen på alla nivåer i domstolssystemet. Men inte nog med detta: även avgöranden som har karaktären av milstolpar riskerar att få isolerad verkan om de inte i efterhand bekräftas genom liknande domslut på alla nivåer i rättssystemet. När exempelvis US Supreme Court hade förbjudit rassegregationen 1954 var denna princip för sin lokala implementering i hela USA under många år helt beroende av en serie rättsprocesser i lägre domstolar. De resultat som denna uthållighet och systematik ledde fram till kan svårligen tänkas utan en mobiliserande och understödjande struktur av det slag som bland annat NAACP representerade. 12 För det andra har dessa organisationer kunnat möta behovet av omfattande resurser. Här talar vi om rättslig expertis och advokathjälp; beprövade strategier för framgångsrika rättsprocesser; ekonomiska bidrag till processer eller kontakter till andra finansiärer; sponsring och samordning av ickejuridisk forskning (bland annat om sociala vetenskaper och historia) som stöder vissa typer av rättsfall; publicitet bland annat genom massmedier; samt nätverk för kommunikation och därmed utbyte av kunskap, erfarenheter och kontakter. 13 Det är svårt att överskatta betydelsen av dessa insatser. Den juridiska processen inte minst när det gäller civila rättigheter är långsam, resurskrävande och resulterar i bästa fall i små förändringar av praxis åt gången. Det är mycket svårt att nå meningsfulla resultat utan avsevärda resurser resurser som enskilda personer i allmänhet saknar. Här finns ett uppenbart incitamentsproblem: resultatet av en vinst i ett mål om civila rättigheter är 12. Ibid, sid Ibid sid 18f. 18

19 en allmän nyttighet. Genom ett enskilt fall vill man uppnå rättsliga garantier som ska omfatta alla medborgare; det handlar alltså inte endast om en enskild klagande som vill tillskapa eller utöka en viss regel uteslutande till egen nytta. På ett allmänt plan understiger kostnaderna vida nyttan med ett vunnet fall. Men för den enskilde är det tvärtom: kostnaderna för att driva ett fall överstiger i de flesta fall åtminstone initialt intäkter i form av skadestånd vid en eventuell vinst. 14 Den första skjutsen kom i början av 1900-talet då en lång rad religiösa och politiska grupper började bygga strukturer för att driva rättsprocesser. Två organisationer kom mer än några andra att dominera scenen. När American Civil Liberties Union (ACLU) grundades 1920 var respekten för civila rättigheter allt annat än självklar. Fredsaktivister kastades i fängelse för att de spred antikrigspropaganda; utlänningar som misstänktes ha radikala politiska åsikter deporterades efter summariska processer; rassegregationen var lagstadgad i stora delar av USA och det rutinmässiga våldet mot svarta sanktionerades av det allmänna, med mera. ACLU drev fram de flesta rättsfall rörande civila rättigheter som US Supreme Court hanterade mellan 1920 och säkrade US Supreme Court åsiktsfrihet för politiskt radikala invandrare, mötesfrihet för fackföreningar och frisläppande av hundratals fredsaktivister; 1933 beslöt en federal domstol i New York efter en lång ACLU-kamp mot tidens långtgående censurpolitik att häva ett förbud mot försäljning av James Joyces roman Odysseus; 1942 godkände US Supreme Court den amerikanska statens internering av personer av japansk härkomst i USA av vilka många var amerikanska medborgare, som skedde med hänvisning till att de båda länderna låg i krig ACLU förlorade således rättsprocessen och var ganska ensam om att protestera mot den aktuella åtgärden. Det skulle dröja ända till 1993 innan USA:s kongress officiellt bad om ursäkt. I dag hanterar ACLU mer än rättsfall årligen, och organisationen förekommer i US Supreme Court mer än någon annan rättslig aktör med undantag av USA:s justitiedepartement. Men ACLU:s inflytande har även tagit sig andra uttryck: dess framgångsrika organisationsmodell har stått som förebild när en lång rad liknande orga- 14. Ibid sid 19f. 19

20 nisationer efter hand har startats. ACLU byggde från första början upp både fonder för att finansiera egna processer och nätverk av pro bono-advokater. De senare var således inte anställda av ACLU, men bidrog ideellt med juridisk rådgivning och representerade organisationen i enskilda rättsprocesser. I dag har organisationen cirka 60 anställda jurister, men mer än advokater som på regelbunden basis gör pro bono-insatser i verksamheten. 15 På motsvarande sätt kom NAACP, som bildades redan 1909, att i hög grad påverka US Supreme Courts agenda rörande civila rättigheter genom att understödja rättsprocesser mot rassegregation. NAACP:s förste ordförande Moorfield Storey en välrenommerad Bostonadvokat var den som såg till att rättsliga pilotfall redan från starten blev ett centralt inslag i organisationens strategi. Framgångarna lät inte vänta på sig: 1915 underkände US Supreme Court Oklahomas villkor om läskunnighet för rösträtt, som i praktiken bara omfattade svarta; 1917 underkände US Supreme Court en lag i Louisville, Kentucky, som tvingade svarta att bo i vissa områden och 1926 underkände US Supreme Court en lag i Texas som uteslöt svarta från att delta i demokraternas primärval startade NAACP en separat organisation för sina rättsprocesser NAACP Legal Defense and Educational Fund. Det fanns resurser: vid denna tidpunkt utgjorde svarta advokater organisationens aktiva kärna, och några år tidigare hade man fått ett anslag på dollar från American Fund for Public Service. Under ledning av den legendariske svarte rättighetsadvokaten Thurgood Marshall sedermera den förste svarte domaren i US Supreme Court utvecklades den systematiska rättsprocesstrategi som de kommande decennierna steg för steg skulle komma att undanröja diskrimineringen mot svarta i det offentliga livet och 60-talens insatser är milstolpar i USA:s historia gällande civila rättigheter. Genom fall som på ett eller annat sätt aktualiserades av organisationen förbjöd US Supreme Court rassegregation bland annat i det offentliga skolsystemet 1954, i allmänna färdmedel 1956 (efter den legendariska bussbojkotten i Montgomery, Alabama) och i lunchrestauranger i en serie rättsfall (efter de sit in-aktioner i amerikanska Södern då svarta vägrade att lämna segregerade matställen) Ibid, sid 49f; Epp 1998, sid 51f; 20

21 Framgångarna för dessa organisationer har inspirerat många att studera deras arbetsmetoder. Här fann exempelvis Ralph Nader inspiration för bildandet av USA:s oerhört effektiva konsumentrörelse under och 70- talen. Naders framgång byggde på formeringen av enfrågegrupper som uteslutande ägnade sig åt bilsäkerhet eller hälsovård. 17 Men det är inte bara rörelser till vänster på den ideologiska skalan som har lärt denna läxa. Institute for Justice 18, Centre for Individual Rights 19, Pacific Legal Foundation 20, Federalist Society 21 och American Civil Rights Institute 22 hör till de liberala och konservativa juridiska organisationer som i dag tillhandahåller en mobiliserande och understödjande struktur för rättsprocesser på motsvarande sätt som ACLU och NAACP Legal Defense and Educational Fund. Clint Bolick en av grundarna av Institute for Justice har mer än någon annan enskild person kommit att symbolisera denna nya rörelse. 23 I början av 1990-talet lanserade han en strategi som var en kopia av den som historiskt hade medfört stora framgångar för Thurgood Marshall och hans kollegor: långsiktiga principiella mål, en systematisk steg-för-steg-strategi, pilotfall i rättsprocesser, sympatiska klienter, otraditionella allianser, opinionsbildning i massmedia, finansiering som garanterar oberoende med mera. 24 Men lika uppenbart som att de nya rättighetsaktivisterna har kopierat den framgångsrika strategin från etablerade aktörer som ACLU och NAACP Legal Defense and Educational Fund lika klart är att deras agenda på centrala punkter har andra ideologiska förtecken. Bolick delar in kampen för civila rättigheter i USA i tre faser, var och en definierad av sitt övergripande mål. Den första fasen, som på ett ungefär spänner över nationens första århundrade, handlade om att avskaffa slaveriet. Den andra fasen som inleddes med införandet av konstitutionens tillägg XIV och kulminerade i avskaffandet av principen lika men åtskilda i Brown 1954 och de civila rättighetslagarna 1964 handlade om att uppnå lika rättigheter (equal rights) 17. Se Carter 1998, sid Om Clint Bolicks betydelse, se t ex Easton 2000, sid , , , Bolick 1990, sid 139ff. 21

22 för alla amerikaner. Den tredje fasen, som enligt Bolick i allt väsentligt ligger framför Amerika, bör dels handla om att återupprätta den ursprungliga visionen för lika rättigheter, dels handla om att stärka enskildas egenmakt (empowerment) genom att stärka det individuella rättighetsskyddet. 25 De nya rättighetsaktivisterna gör nämligen gällande att USA under två århundraden från Thomas Jefferson till Martin Luther King delade samma föreställning om innebörden av civila rättigheter: varje människas rätt till liv och frihet, samt rätten att sträva efter lycka. Dessa principer utgör stommen i konstitutionens garanti för individuella fri- och rättigheter och allas likhet inför lagen. De ledde fram till avskaffandet av slaveriet. De lade grunden för avgörandet i Brown 1954 och var vägledande för lagarna om civila rättigheter som kom tio år senare. Men radikaliseringen av ACLU, NAACP och andra aktörer i denna rörelse, som inleddes under det sena 1960-talet, innebar ett avgörande brott med denna tradition. För det första fick begreppet jämlikhet en annan betydelse lika utfall i stället för lika behandling. För det andra började man argumentera för att rättigheter inte var förbundna med individer utan med grupper. Denna kombination ledde till en ny definition av diskriminering. Fram till dess hade begreppet innefattat olika behandling av individer på grund av ras eller andra ovidkommande indelningar. Nu kom det snarare att inkludera alla exempel på olika materiellt utfall för olika grupper. Den politiska praktiken av dessa principer känner vi under benämningen affirmative action: raskvoter i skolor, bonussystem för minoriteter vid intagning till universitet, marknadsandelar reserverade for minoritetsföretagare, olika rasbaserade sociala och ekonomiska förmåner med mera. Resultatet av kursändringen är nedslående: dels har förbittringen och polariseringen mellan olika grupper i det amerikanska samhället ökat påtagligt de senaste decennierna. Dels har och 60-talens framsteg i fråga om att säkerställa lika rättigheter för de mest missgynnade i det närmaste avstannat. 26 Bolick formulerar alltså uppgiften för den nya rättighetsrörelsen som att återupprätta den ursprungliga kampen för lika rättigheter och att stärka enskildas egenmakt (empowerment) genom ett stärkt individuellt rättighets- 25. Ibid, sid 5f. 26. Ibid, sid 15ff. 22

23 skydd. Han var också den som tog sig an skoputsaren Ego Brown. Deras gemensamma fälttåg mot myndigheter i Washington DC som ville stänga Browns rörelse med hänvisning till lagar som en gång införts för att hindra svarta från att bli ekonomiskt oberoende och den konfrontation i den allmänna debatten med USA:s rättighetsetablissemang som fallet utlöste blev startskottet för den mest löftesrika utvecklingen på de civila rättigheternas område sedan mitten av 1960-talet. Parallellen till ACLU:s och NAACP Legal Defense and Educational Funds inflytande på rättspraxis och lagstiftning fram till mitten av 1960-talet är slående. På motsvarande sätt har dagens liberala och konservativa rättighetsorganisationer varit den mobiliserande kraften bakom de senaste decenniernas förnyade genomslag i amerikansk domstolspraxis för den ursprungliga visionen om lika rättigheter motsatsen till både negativ och positiv särbehandling förbisedda individuella fri- och rättigheter som äganderätt och näringsfrihet, samt nya frågor av egenmaktskaraktär som friheten att välja skola. Det har exempelvis handlat om att försvara Taalib-Din Abdul Uqdahs och Pamela Farrells rätt att erbjuda afroamerikansk hårflätning, eller Leroy Browns rätt att driva taxirörelse, utan att leva upp till absurda krav från oheliga allianser mellan branschorgan och byråkrater som hanterar tillstånd för sådana näringsverksamheter; Mark Anthony Nevels rätt att välja skola och att slippa bli missgynnad för att han är svart; Cheryl Hopwoods rätt att vid antagning till universitetet bli bedömd efter sina studieresultat och att slippa bli missgynnad för att hon är vit; eller änkan Vera Cokings rätt att skydda sitt hus mot expropriation när miljardären Donald Trump, med kommunens hjälp, ska bygga en parkeringsplats åt de limousiner som frekventerar hans kasinon. I det följande ska vi stifta närmare bekantskap med bland annat dessa personer. Deras fall har blivit skärningspunkter för den ständigt aktuella konflikten i USA om innebörden av civila rättigheter, och viktiga byggstenar i de senaste 15 årens kamp för att återupprätta det individuella rättighetsskyddet i Bill of Rights. 23

24

25 2. Lika rättigheter är alltid rätt I början av 1990-talet skulle Mark Anthony Nevels börja skolan i Kansas City. Tvärsöver gatan från hans familjs hus låg Weeks Elementary School. Det var en så kallad magnetskola; en status som tilldelas offentliga skolor som har extra resurser och möter särskilt höga kvalitetskrav. Weeks Elementary School blev en magnetskola genom en så kallad desegregeringsorder från en lokal domstol. Innebörden av denna order var bland annat att Kansas City ålades att höja kvaliteten på ett antal skolor i bostadsområden dominerade av svarta familjer, däribland Weeks Elementary School. Marks föräldrar var entusiastiska inför tanken att skicka sitt barn till en bra skola, som han utan fara kunde promenera till och som skulle göra det enkelt för dem att engagera sig i hans utbildning. Men när familjen ansökte om en plats fick den ett chockerande besked. I en skola med plats för 122 barn fanns det gott om plats för nya elever med undantag för svarta barn. Samma desegregeringsorder som omvandlat Weeks Elementary School till en magnetskola tvingade skolan att tillämpa en strikt raskvot: för att kunna anta tre nya svarta elever måste två vita välja att gå i skolan. Dessvärre lockades detta år endast fyra vita barn till skolan, och reglerna medgav därmed att endast sex svarta barn tilldelades plats. Resultatet blev således 112 tomma platser och en väntelista med 86 svarta barn, av vilka Mark Anthony Nevels var ett. På grund av sin hudfärg bussades han och de andra köande svarta barnen till en sämre skola i en annan stadsdel. När fallet väckte uppmärksamhet försvarades raskvoten styvnackat av USA:s rättighetsetablissemang. Det övergripande målet med kvotsystemet 25