BAKGRUNDSBESKRIVNING AV DEN POLITISKA SITUATIONEN OCH SITUATIONEN FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER I SUDAN OCH DARFUR

Transkript

1 BAKGRUNDSBESKRIVNING AV DEN POLITISKA SITUATIONEN OCH SITUATIONEN FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER I SUDAN OCH DARFUR I. Den politiska situationen A. Bakgrund Bryssel, november 2007 Inbördeskrigen i Sudan 1983 inleddes det andra inbördeskriget i Sudan, som dock kan ses som en fortsättning på det första sudanesiska inbördeskriget Det utkämpades till största delen i södra Sudan och var ett av de längsta krigen och de högsta dödstalen under senare delen av 1900-talet. Omkring 1,9 miljoner civila dödades i södra Sudan och över 4 miljoner har tvingats att fly från sina hem sedan kriget började. Officiellt slutade kriget i och med att ett fredsavtal undertecknades (det heltäckande fredsavtalet) i januari 2005, men än i dag finns det allvarliga spänningar och hundratusentals människor har tvångsförflyttats inom landet. Kriget brukar betecknas som en kamp mellan den arabisktalande islamistiska regeringen i Khartoum i norr och de mestadels kristna och animistiska svarta rebellerna i söder. Darfurs geografiska läge Darfurregionen i västra Sudan består av tre provinser: norra och västra Darfur (som gränsar till Tchad) och södra Darfur (som gränsar till Centralafrikanska republiken). Området är ungefär lika stort som Frankrike. Traditionellt har det varit ett av de fattigaste områdena i Sudan, och folk har länge känt sig nonchalerade av regeringen i Khartoum. Befolkningen är muslimsk. De flesta invånarna är svarta afrikaner, andra har arabiskt ursprung men det förekommer mycket blandning. Grunden till krisen i Darfur Ursprunget till Darfurkrisen kan tillskrivas en kombination av faktorer: bristen på resurser som har förstärkts av perioder med extrem torka, konflikter mellan stammar och invånarnas känsla av att vara marginaliserade och icke delaktiga i Sudans oljeintäkter. DV\696365SV.doc PE

2 2003: konflikten bryter ut Konflikten startade 2003 när rebellgrupper som kände sig åsidosatta och utestängda vid en tidpunkt när Sudan började tjäna pengar på olja började attackera statliga inrättningar. Ursprungligen fanns det två stora rebellgrupper, Sudans befrielsearmé/-rörelse (SLA/M) och Rörelsen för jämlikhet och rättvisa (JEM). Den sistnämnda var mer influerad av islamistisk ideologi. Som svar drog Sudans regering i gång en militär och polisiär kampanj i Darfur och började mobilisera en självförsvarsmilis. En till stor del arabisk rörelse, som är allmänt känd som Janjaweed, växte fram i opposition med SLM/A och JEM. Åtskillnaden mellan självförsvarsmilisen och Janjaweed är oklar. Båda får dock militär och logistisk hjälp från regimen i Khartoum. Det är svårt att fastställa exakt hur kopplingarna mellan Janjaweed och Sudans regering ser ut. Regeringen hävdar att den inte stöder Janjaweed, men faktum är att det finns gott om vittnesmål från internationella observatörer, däribland observatörer från Afrikanska unionen, om att statligt flyg ger flygstöd för Janjaweeds attacker mot både rebellbaser och byar och att Janjaweed använder samma vapen och ammunition som regeringsstyrkorna. Situationen har till stor del reducerats till en kamp om kontroll över knappa resurser, främst betesmark och odlingsjord. Den kompliceras av den allmänna rivaliteten mellan halvnomadiska herdar och bofasta jordbrukare. Efterfrågan på mark har i hög grad bidragit till krisens omfattning. Det upptrappade kriget har lett till vapenspridning och till att milis, rebeller och i allt större utsträckning banditer har beväpnat sig och gjort Darfur till en region utan lag och ordning. Det heltäckande fredsavtalet I januari 2005 undertecknade Sudans regering och rebellerna (SLA/M) det heltäckande fredsavtalet, som skulle sätta stopp för 20 års inbördeskrig. Sudans nuvarande president Omar al-bashir bildade en nationell enhetsregering i juli 2005, som en del av en överenskommelse om att sätta punkt för det mest långdragna inbördeskriget i Afrika. Genom fredspakten upprättades en halvt självständig myndighet i söder, en nationell koalitionsregering samt separata arméer i norr och söder. Dessutom beslutades att oljeintäkterna skulle delas och att frågan om total självständighet för landets södra del skulle avgöras i en folkomröstning senast Genomförandet av bestämmelserna i avtalet stöter fortfarande på allvarliga problem när det gäller att komma överens om hur oljeintäkterna ska fördelas och hur gränsen mellan norr och söder ska dras, problem som både företrädare för Khartoum och södra Sudan måste ägna sig helt åt. DV\696365SV.doc 2/7 PE

3 Fredsavtalet i Darfur och splittrandet av rebellgrupperna i Darfur Den 5 maj 2006 undertecknades fredsavtalet i Darfur av Sudans regering och den SLA-fraktion som leddes av Minni Minnawi, medan två andra grupper tillbakavisade det. Kort efter det att fredsavtalet i Darfur undertecknades återupptogs dock stridigheterna och säkerhetssituationen har därefter förvärrats. Undertecknandet av fredsavtalet i Darfur ledde till att rebellgrupperna i Darfur splittrades. I juli 2007 fanns det minst 28 rebellgrupper. Denna utveckling gör det allt svårare att genomföra fredsavtalet i Darfur, att föra fredsförhandlingar och att ge humanitärt bistånd. Den 5 augusti 2007 lyckades dock de flesta rebellgruppsledarna formulera en gemensam ståndpunkt till sändebuden från AU och FN i Arusha (Tanzania). I denna behandlas vidarebosättningen av internflyktingar och flyktingar, deras försämrade situation i lägren samt kompensation till enskilda och delat välstånd. Enligt rebellerna bör både kompensation till enskilda och kommuner övervägas i enlighet med internationella normer, liksom maktdelning. B. Fredsbevarande insatser AMIS (Afrikanska unionens uppdrag i Sudan) Afrikanska unionen har skickat en övervakningsdelegation till Darfur med uppdrag att övervaka efterlevnaden av den tillfälliga vapenvilan från april 2004 mot bakgrund av undertecknandet av fredsavtalet i Darfur. AMIS-mandatet utökades under 2004 till att skydda civilbefolkningen och ge humanitärt stöd, men företrädarna för Afrikanska unionen beklagade att de hade begränsade resurser för att göra detta. Afrikanska unionens och FN:s fredsbevarande gemensamma styrka (UNAMID) Efter flera månaders intensivt diplomatiskt manövrerande fick världssamfundet grönt ljus från Sudan för att sätta in världens största fredsbevarande styrka i Darfur, med uppdrag att stödja genomförandet av fredsavtalet i Darfur. FN:s och Afrikanska unionens gemensamma operation godkändes av FN:s säkerhetsråd den 31 juli Eftersom den sudanesiska regeringen var en orubblig motståndare till att icke-afrikaner skulle ha någon framträdande roll i denna styrka kommer den att bestå av fredsbevarare och företrädesvis afrikanska civila polismän. UNAMID ska vara operativ senast i december DV\696365SV.doc 3/7 PE

4 C. Den politiska utvecklingen Fredsavtalet i Darfur och ett flertal avtal om vapenvila, däribland det senaste Tripoliavtalet om den politiska processen för Darfur från den 20 april 2007, har inte lett till någon fredlig lösning. Darfur/Darfur-dialogen och -samråden Darfur/Darfur-dialogen och -samråden ingår i den principförklaring som Sudans regering och rörelserna undertecknade i juli 2005 och är en av de viktigaste beståndsdelarna i fredsförhandlingarna och i försoningsarbetet. Försoning kompensation I Darfur/Darfur-dialogen och -samråden betonas vikten av försoning och kompensation till offren samt att alla tvångsförflyttade människor har rätt att återvända hem. Kinas inflytande Kina spelar en viktig roll. Detta har blivit ett mantra för dem som vill hitta en lösning i Sudan liksom för dem som uppenbarligen försöker att förhala den. Kina och Sudan har starka politiska, ekonomiska och militära band. De två senaste åren har Kina importerat nästan hälften av Sudans totala oljeproduktion. Kina är ständig medlem i FN:s säkerhetsråd och kan därmed lägga in sitt veto mot ett fördömande av Sudan. På den senaste tiden har dock Kina reagerat på den internationella kritiken och hotet om en bojkott mot OS 2008, och har tillsatt en särskild representant för Darfur. Amnesty International påtalade nyligen att Kina och Ryssland bryter mot vapenembargot. Man nämnde siffror från 2005 som visar att Kina sålde militärmaterial för 24 miljoner US-dollar till Sudan (och Ryssland för 21 miljoner US-dollar). D. Darfurkrisens regionala effekter De destabiliserande konsekvenserna av krisen har spridit sig till Tchad. De etniska grupperna är samma på båda sidorna av gränsen, och president Idris Deby i Tchad tillhör den etniska gruppen zaghawa som också finns i Darfur. Den 3 maj 2007 undertecknade Sudan och Tchad ett fredsavtal. Ländernas företrädare bestämde sig för att samarbeta med Afrikanska unionen och FN för att sätta stopp för konflikten i Darfur och i östra Tchad. De förband sig också att förhindra att deras respektive territorier används för att ge väpnade oppositionsrörelser från den andra sidan skydd, träning eller stöd. Problemen har också spridit sig till Centralafrikanska republiken, där rebellgrupper sägs operera från Darfur med stöd av Sudans myndigheter. DV\696365SV.doc 4/7 PE

5 II. Frågor som har med mänskliga rättigheter och humanitärt stöd att göra Åtaganden för internationella människorättsinstrument Sudan har undertecknat följande: - Internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. - Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. - Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. - Konventionen om barnets rättigheter. - Det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter om inblandning av barn i väpnade konflikter. - Det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi års konvention angående flyktingars rättsliga ställning och 1967 års protokoll till denna. - Afrikanska enhetsorganisationens konvention som styr de specifika aspekterna av flyktingproblem i Afrika. Sudan har just undertecknat konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. På konfliktens fjärde år förvärras dock situationen i fråga om mänskliga rättigheter i Sudan. Situationen i Darfur är fortfarande oerhört instabil, med en pågående militär konflikt och övergrepp som bortförande, tortyr och sexuellt våld. Flyktingar I juli 2007 rapporterade FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (OCHA) att ytterligare människor hade tvångsförflyttats sedan januari Därmed är det totala antalet tvångsförflyttade 2,2 miljoner och det totala antalet människor som får katastrofbistånd 4,2 miljoner, nästan två tredjedelar av Darfurs befolkning. Enligt OCHA:s rapport kan många av Darfurs internflyktingläger inte ta emot fler nyanlända. Lägren har de senaste månaderna utsatts för räder av den sudanesiska polisen, armén och säkerhetsstyrkorna och våldsamma sammandrabbningar mellan rebellgrupper har ägt rum där. Tillgången till humanitär hjälp är begränsad och hittills i år har dussintals hjälparbetare kidnappats och utsatts för fysiska eller sexuella övergrepp. Brutalitet och våldtäkter förekommer ofta. Fortfarande attackeras byar och jämnas med marken, invånarna dödas och tvingas bort, människor arresteras utan rättegång, kvinnor våldtas och barn tvingas arbeta. Internflyktinglägren är fulla och med tanke på säkerhetssituationen har människor inga utsikter att kunna återvända till sina byar. Sudans regering påstår sig stödja internflyktingarnas återvändande, men kan inte garantera deras säkerhet. Samtidigt rapporterar UNHCR att upp till araber från Tchad och Niger har omplacerats till tvångsförflyttade icke-arabers byar av Sudans DV\696365SV.doc 5/7 PE

6 regering under de senaste två månaderna, och har getts officiella sudanesiska identitetskort och medborgarskap. Sexuellt våld Våldtäkter och sexuellt våld används som vapen i kriget och förekommer allt oftare i Darfur. Milismedlemmar begår regelbundet sexuella våldshandlingar mot kvinnor och flickor, som ofta blir måltavlor på grund av sin etniska tillhörighet och anklagas för att stödja rebellgruppen SLA/Abdul Wahid. Regeringssoldater och andra statliga aktörer har också begått sexuella våldshandlingar både i stora attacker mot hela befolkningsgrupper, som i Deraibat, och i små attacker mot kvinnor och flickor i och utanför läger och byar. Frågan om sexuellt våld omges av tystnad. Rädslan för social stigmatisering hindrar många offer från att berätta för sina släktingar, läkare eller för polisen vad som har hänt dem. En del statstjänstemän förnekar att våldtäkt är ett allvarligt problem i Darfur, och biståndsarbetare är rädda för att äventyra sitt arbete om de talar öppet om saken. Förövarna ställs sällan inför rätta och många av de mekanismer som staten har skapat för att bekämpa sexuellt våld, såsom de statliga kommittéerna mot könsbaserat våld, fungerar dåligt och har haft liten verkan. Barnsoldater I juni 2007 gav kommittén för barnets rättigheter uttryck för sin oro över att man fortsätter att rekrytera barn som soldater i Sudan, ibland mot löfte om eller i utbyte mot pengar, varor eller tjänster. Straffrihet och Internationella brottmålsdomstolen Brott och övergrepp begås i oförminskad omfattning och en anda av straffrihet råder. Den 2 maj 2007 utfärdade Internationella brottmålsdomstolen arresteringsorder mot Ahmed Haroun, inrikesminister när konflikten rasade som värst, och Janjaweeds milisledare Ali Mohamed Ali Abdelrahman, även känd som Ali Kushayb. Internationella brottmålsdomstolens chefsåklagare utpekade dessa två första misstänkta, som anklagas för att ha begått krigsförbrytelser i Darfur, den 27 februari Sudan har inte undertecknat Romstadgan, som ledde till att Internationella brottmålsdomstolen skapades 2002, och anser därför inte att domstolen har jurisdiktion över dess medborgare. I FN:s säkerhetsråds resolution nr 1593 från 2005 anmäls dock Darfur till Internationella brottmålsdomstolen för omfattande brott mot mänskliga rättigheter i västra Sudan. I resolutionen ges domstolens åklagare befogenhet att undersöka och lagligen beivra allvarliga brott som har begåtts i Darfur. Godtyckliga interneringar Mekanismerna för rättvisa och ansvarsskyldighet har för små resurser, är politiserade och ineffektiva. Många människor interneras utan utredning. DV\696365SV.doc 6/7 PE

7 Internationella sekretariatet hos Världsorganisationen mot tortyr har informerats av den sudanesiska organisationen mot tortyr om att människor arresterades efter den fredliga demonstrationen den 13 juni 2007 mot regeringens planer på att bygga Kajabardammen i norra Sudan. Det gavs ingen motivering till gripandena och de gripna skulle enligt uppgift släppas efter att ha undertecknat ett dokument i vilket de gick med på vissa villkor, nämligen att avstå från vidare politisk verksamhet. Trakasserier mot journalister och människorättsförsvarare Den 8 november 2007 ingrep de sudanesiska myndigheterna godtyckligt i människorättsförsvarares förehavanden i Khartoum, i strid med internationella konventioner som Sudans regering har undertecknat och normerna i FN:s förklaring om dem som försvarar de mänskliga rättigheterna och Sudans interimistiska nationella konstitution, i vilken friheter som mötes-, förenings- och yttrandefrihet garanteras. Kombinationen av godtyckliga inställelseorder, internering och förhör utan laglig grund innebär att de berörda individerna trakasseras och att de organisationer de arbetar för hindras i sin verksamhet, organisationer med lagliga rötter i lagstiftning som akten om nationella säkerhetsstyrkor från Mekanismer för mänskliga rättigheter som FN:s särskilda rapportör om Sudan vid upprepade tillfällen har krävt att dessa lagar ska ändras så att de når upp till internationella standarder och den sudanesiska regeringens skyldigheter enligt konstitutionen. Dödsstraff och tortyr Den 10 november 2007 dömde brottmålsdomstolen i Khartoum tio människor till döden för mordet på journalisten Mohammed Taha. En av dem som ska avrättas är 16 år gammal. Alla svarande i målet har enligt uppgift torterats för att bekänna, och bekännelserna användes som bevis mot dem i rätten. Användningen av dödsstraff mot ungdomsbrottslingar (som var under 18 år när brottet begicks) är förbjuden i internationell rätt. Både i Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och i konventionen om barnets rättigheter finns det bestämmelser om att dödsstraff inte ska användas mot denna åldersgrupp. Användningen av tortyr för att få fram bekännelser är förbjuden i internationell rätt. Den finns emellertid inbyggd i det sudanesiska rättsväsendet genom artikel 10.i i lagen om bevisupptagning från 1993 där det står att... bevisning ska inte tillbakavisas enbart för att den har erhållits på ett felaktigt sätt om rätten finner att den är oberoende och tillåtlig. Enheten för mänskliga rättigheter DV\696365SV.doc 7/7 PE