BERÄTTELSE. Finlands Ständers Bankfullmäktiges. Ständernas B an k u tsk ott, HELSINGFORS, J. C. FRENCKELL & SON, X X X V I.

Transkript

1 X X X V I. Finlands Ständers Bankfullmäktiges BERÄTTELSE tili Ständernas B an k u tsk ott, omfattande ären HELSINGFORS, J. C. FRENCKELL & SON, 1891.

2 > U n d e r den treärsperiod, som denna berättelse omfattar, har Finlands Bank fortfarande kunnat utan störingar och utan nämnvärda förluster fylla sin uppgift «att upprätthälla stadga och säkerhet i landets penningeväsende och underlätta penningeomsättningen i landet» samt derigenom medelbart främja industrin och handein. I den af Bankfullmäktige tili Bankutskottet vid senaste landtdag afgifna berättelse omnämndes den bet}^dande nedsättning af räntesatserna, som kort derförinnan egt rum. föranledd af den dävarande penningetillgängen, hvilken karakteriserades bland annat deraf, att Finlands Banks metalliska valuta med par miljoner öfversteg dess löpande sedelstock och att banken derutöfver egde en obegagnad sedelreserv af 20 miljoner. Följderna af denna ätgärd dröjde icke att visa sig. Den lägre räntefoten bidrog i sin mon tili en lifligare affärsverksamhet och möjliggjorde anlitandet af inhemsk kredit i mänga fall, der utländsk kredit förut tagits i anspräk. Under allt detta har affärsverksamheten öfverhufvud värit sund och hällit sig inom naturliga gränser, vi2,n att öfverspekulation i egentlig mening egt rum, om ock en del företag, särskildt pä byggnadsindustrins omräde, kömmit tili utförande genom anlitande af relativt hög kredit. Emellertid hafva under sistförflutna är särskilda förhällanden inträifat, som verkat en förändring i penningeläget. Prisfallet pä trävaror i den utländska marknaden bar gjort, att denna landets vigtigaste exportvara under senaste segla-

3 n tionsperiod i endast ringa mon kunnat afyttras och nu fortfarande binder ett kapital, som kan uppskattas tili 20 miljoner mark, medan samtidigt farhägan för en förestäende förhöjning af tullsatserna uppdrifvit importen af en del utländska varor med nägra miljoner mark utöfver det normala. Under dessa förhällanden har det synts nödigt att successivt äter höja räntesatserna; och dä bankens sedelreserv det oaktadt betydligt reducerats och visat en tendens att ytterligare nedgä, hafva Bankfullmäktige, för att ej behöfva skrida tili en större indragning af krediter, hvilken icke kunnat aflöpa utan ekonomiska rubbningar, pä Bankdirektionens framställning funmt sig föranlätne att vidtaga ätgärd tili förstärkande af sedelreserven genom ett Iän frän statsverket pä 5 miljoner mark, för hvilket i det följande närmare redogöres. Bankens förmäga att, sä vidt pä den ankommer, tillgodose det genom ofvan antydda omständigheter temporärt stegrade kreditbehofvet, bör, sä vidt förutses kan, härmed vara säkerstäld. En exakt utredning af Finlands Banks ställning vid detta ärs ingäng aro Bankfullmäktige ännu ej i tillfälle att meddela. emedan definitivt bokslut för är 1890, i saknad af kontokuranter frän en del utländska ombud. ännu ej kunnat uppgöras. Af sädan anledning utbedja sig Bankfullmäktige att framdeles fä tili Bankutskottet öfverlemna sedvanliga tabeller, afsedda att äskädliggöra resultaten af bankens verksamhet under ären För att likväl redan nu gifva en ungefärlig öfversirrt af bankens närvarande ställning, intages här ett utdra6 ur bilansen för ultimo December 1890, sä vidt den hittills är känd. Aktiva. Metallisk valuta för sedelutgifning: Metallisk kassa... Finskt silfvermynt ,305,915: 95 3,416,764: 25 Statspapper och obligationer i utländskt mynt... Kontokuranter i utlandet. 12,254,604: 01 14,038,970: 64 52,016,254; 85 Utestäende fordringar... öfriga tillgängar ,591,544: 54 1,542,322: 71 96,150,122: 10 Passiva. Sedelstock: Utelöpande sedlar ,498,607: öfriga ä-vista förbindelser 12,189,215: 81 64,687,822: 81 Läneförskott af finska statsverket pä 50 ärs amortering... 7,400,000: Grundfond... 10,000,000: Reservfond... 5,762,775: 76 för bankens fastighetoch inventarier Innestäende vinstmedel: Af Ständerna för särskilda 1,302,843: 67 17,065,619: 43 ändamäl disponerade. 3,000,000: Odisponerade... 3,996,679: 86 6,996,679: 86 96,150,122: 10 I enlighet härmed uppginge säledes det belopp af bankens vinstmedel, som nu kunde ställas tili Ständernas förfogande tili Fm. 3,996,679: 86. hi I denna summa ingär dock ännu ej räntan pä utländska kontokuranter, hvarföre antagligt är, att densamma vid det

4 IV definitiva bokslutet kommer att ökas med omkring */4 miljon mark. I det förslag tili nytt reglemente för Finlands Bank, som ätföljer denna berättelse, ingär i 3 den bestämning, att nägon del af vinstmedlen efter Ständernas pröfning, dock minst en fjerdedel, hvarje gäng skulle ansläs tili förstärkande af reservfonden, tills denna uppginge tili 15 miljoner mark, tili hvilket belopp grundfonden genast skulle höjas. För den händelse landets Ständer finna skäl att godkänna detta förslag om fondernas ökande, som ur synpunkten af bankens framtida säkerhet, vid de ökade anspräk under en fortgäende ekonomisk utvecklig komma att ställas pä densamma. synes högeligen önskvärdt, anse sig Bankfullmäktige tillika böra vördsamt hemställa, huruvida icke hela beloppet af disponibla vinstmedel denna gäng kunde öfverföras tili reservfonden, för att sälunda päskynda dess tillvext. I. Om de hos Bankfullmäktige förehafda hufvudsakliga ärenden. 1. Uti en tili Bankfullmäktige den 8 November 1889 inkommen skrift hafva Stadsfullmäktige i Kotka stad framhällit hurusom stadens handel och industri skulle i väsentlig män befrämjas, i händelse affärsmännen och industriidkarene derstädes komme i ätnjutande af de fördelar, Finlands Bank i sinä penningetransaktioner erbjuder allmänheten, hvarföre och dä affärsverksamheten i nämnda stad alla redan vunnit den stadga, att ett Finlands Banks kontor pä orten ovedersägligen skulle bära ätminstone underhällskostnaden, Stadsfullmäktige anhällit att Banken ville i Kotka inrätta och underhälla ett bankkontor emot det att staden skulle pä dess bekostnad i ordning ställa och de fem första ären af bankkontorets verksamhet, räknadt frän den 1 Juni det är kontoret öppnades, tili detsammas förfogande uppläta en pä lämplig plats belägen och med muradt kassahvalf försedd lokal, bestäende af minst fyra rum och kök, för en ärlig hyra af ettusen mark; och har jemväl Magistraten i Kotka uti skrifvelse för den 31 Oktober, jemte hvilken förberörda ansökningsskrift tili Banken insändts, förenat sig om hvad af Stadsfullmäktige deri anförts samt ytterligare framhällit, att genom inrättandet af ifrägakomna bankkontor, som helst borde öppnas redan om sommaren 1890, icke allenast behofvet för orten af en dylik inrättning blefve tillgodosedt, utan ock att afiärsmännen och handein i det inre af landet skulle draga nytta af de fördelar, ett i Kotka stad Inrättandet a f ett Finlands Banks kontor i Kotka stad.

5 2 förlagdt Finlands Banks kontor medförde för den varuomsättning emellan in- och utrikes orter, som nu redan förmedlas och efter Kotka jernvägs upplätande för trafiken otvifvelaktigt i än högre grad komme att öfver sagde stad förmedlas. I anledning häraf har Direktionen för Finlands Bank uti skrifvelse för den 7 November förmält, att Direktionen äfven värit betänkt pä inrättandet af ett Bankens kontor i Kotka stad. hvilket, enligt Direktionens äsigt, om det ock tili en början ej skulle lemna nämnvärdt öfverskott, med säkerhet komme att bära- kostnaderna, enär Kotka stad redan länge utgjort en betydande exportort för landets trävaror, och, sedän densamma genom jernväg förenas med landets jernvägsnät, antagligen komme att förmedla ej mindre en stor del af exporten frän Savolaks än ock importen säväl tili denna landsdel som andra orter inom landet; och tillstyrkte Direktionen förty bifall tili ansökningen, dock sälunda att. ifrägakomna bankkontor försöksvis blefve inrättadt för en tid af fem är frän den 1 Juli 1890, hvarhos Direktionen anmälte att den af sökandene föreslagna kontorslokalen, enligt Direktionen delgifven ritning, innehäller tre rum, tambur och hvalf för kontorets räkning och ett rum och kök tili vaktmästarebostad samt af Direktionen befunnits vara välbelägen och äfven i öfrigt afseende lämplig. Vidkommande det afsedda bankkontorets organisation, har Direktionen, med frängäende af äsigten att kommissarie- och kassörsbefattningarne skulle skötas af samma person, säsom fallet är vid de provisionela bankkontoren i Jj^väskylä, S:t Michel och Sordavala, föreslagit att säväl kommissarie- som kassörstjenst skulle inrättas samt ansett att, med afseende ä lefnadskostnaderna i Kotka, aflöningarna för dessa tjenster borde bestämmas tili 6,000 mark för kommissarien och 4,800 mark för kassören. Dä härtill komme aflöning för en vaktmästare, 600 mark, och expencemedel, 1,000 mark, skulle den ärliga utgiften för kontoret utgöra 12,400 mark, oberäknadt arvoden för de tvä diskontkomiterade, som vid kontoret borde antagas, äfvensom hyran för kontorslokalen. Dä äfven Bankfullmäktige för sin del pä ofvan anförda grunder ansägo förläggandet af ett Finlands Banks kontor tili Kotka vara fullt motiveradt, hafva Bankfullmäktige, som jem- väl godkände Bankdirektionens framställning angäende kontorets organisation och tiden för dess öppnande, uti underdänig skrifvelse för den 16 November 1889 hemstält: att ett Finlands Banks kontor med enahanda uppgift och verksamhet, som för Bankens kontor i landsortenj aro bestämda, finge i Kotka stad provisionelt inrättas för en tidrymd af fem är, räknadt frän den 1 Juli 1890, dä nämnda kontor skulle öppnas; att vid kontoret blefve pä extra stat anstälde en bankkommissarie och en kassör samt tvä diskontkomiteledamöter jemte suppleanter med lika befogenheter och aflönade enligt samma grunder som nästbemälde funktionärer vid Bankens öfriga kontor i landsorten, samt att en i enlighet med Bankdirektionens förestäende framställning uppgjord, ä;!2,400 mark sig slutande stat för kontoret blefve i Näder faststäld. Denna framställning har af K. Senaten den 28 November 1889, enligt samma dag tili Bankfullmäktige afläten skrifvelse, bifallits, hvarefter kontoret öppnades den 1 Juli * 2. Sedän ä statsverkets vägnar förfrägan gjorts hos Bank- Öfvertagandirektionen huruvida Finlands Bank vore benägen att med nägra utländska bankirhus bilda ett konsortium för öfverta- procents kongandet af det 3^ procents län ä 40,58.1,324 finska mark, tili ic,te,'m9i,,anhvars upptagande, närmast för omsättning af utestäende obligationer, hörande tili 1874 och 1881 ärs statslän, senast församlade Ständer beslutit, hafva Bankfullmäktige vid den öfverläggning i ärendet med Bankdirektionen, som egt rum den 16 April 1889, pä de i protokollet deröfver upptagna skäl ansett, att Banken icke borde undandraga sig att deltaga i uppläggningen af ifrägavarande län, hvartill jemväl, pä gjord förfrägan, S. Bleichröder i Berlin förklarat sig benägen>tt lemna sin medverkan. I anledning häraf afreste Bankdirektörerne Charpentier och Eneberg tili Berlin för att pä platsen preliminärt träffa aftal om konsortiets ingäende, dervid öfverenskoms att länet med lika andelar skulle öfvertagas af Finlands Bank, S. Bleichröder, Diskonto Gesellschaft i Berlin och M. A. von Rothschild & Söhne i Frankfurt am Main. Den 6 Maj 3

6 Ätgärder beträffande a) Bankens utländska ombud förehade Bankfullmäktige tili granskning förslaget tili kontrakt om länets öfvertagande pä förenämndt sätt samt bem yndigadej: Bankdirektionen att ä Finlands Banks vägnar definitivt afsluta ifrägavarande länekontrakt. 3. a) Sedän Bankdirektionen hos Bankfullmäktige anmält att ätskillige trafikanter i Östra delen af landet dels tvekat att tili Finlands Bank försälja, dels alldeles icke sält sinä vexlar pä Liibeck, emedan Bankens ombud pä platsen, Herrar Piehl & Fehling, är konkurrent tili särskilda andra tyska firmor, som drifva affärer pä Finland, samt Direktionen med afseende härä ansett nödigt att för Bankens räkning ytterligare anställa ett ombud i Liibeck, hafva Bankfullmäktige, efter i sädant afseende förda underhandlingar, den 27 December 1888 antagit Commerz-Bank in Liibeck tili ett andra ombud derstädes! för Finlands Bank pä de vilkor. Fullmäktiges skrifvelse tili Bankdirektionen för samma dag innehäller, hvarjemte Bankfullmäktige bemyndigat Bankdirektionen att i enlighet härmed ingä slutlig öfverenskommelse med bemälda bank. Emedan det befunnits önskligt att i Spanien hafva ett annat ombud för Finlands Bank än bankirfirman Jover y C:o i Barcelona, hafva Bankfullmäktige den 12 April 1889 tili ombud för Banken derstädes antagit Credit Lyonnais i Madrid pä de vilkor, Fullmäktiges skrifvelse tili Bankdirektionen för samma dag innehäller. Likväl har det med Jover y C:o ingängna aftal icke uppsagts, utan har bemälda firma tillsvidare bibehällits säsom Bankens ombud i Barcelona, hvaremot Bankens uppdrag i Madrid och pä öfriga orter i Spanien utföras af Credit Lyonnais. Sedän Bankdirektionen vid gemensamt sammanträde med Bankfullmäktige den 16 September 1889, pä skäl om hvilka protokollet för detta sammanträde upplyser, framhällit önskvärdheten för Finlands Bank att, jemte Bankens hittills' varande ombud i Sverige, Stockholms Enskilda Bank, ytterligare hafva ett ombud derstädes, har, efter förda underhandlingar, tili andra ombud för Finlands Bank i Sverige den 9 November 1889 antagits Skänes Enskilda Bank. I anledning af ingänget meddelande frän Bankens ombud i Riga, Westberg & C:o, derom att bemälda firma komme att upplösas samt frän och med den 1 Juli 1890' icke vidare kunde ombesörja Bankens uppdrag, har, efter förda underhandlingar med särskilda penningeinstitut pä platsen, tili ombud derstädes för Banken i stället för Westberg & C:o den 4 derpäföljde Juli antagits Zweite Rigaer Gesellschaft gegenseitigen Credits pä vilkor, hvarom Bankfullmäktiges protokoll och bref tili Bankdirektionen för samma dag närmare upplysa. b) Emedan af skäl, som upptagas i Bankfullmäktiges proto- b) Bankens koll för den 9 Augusti 1890, önskvärdt. befunnits att i S:t Pe- ^tertbur^ tersburg, förutom ombudet derstädes, S:t Petersburger Privat Handelsbank, ytterligare hafva ett ombud, har tili andra ombud pä platsen för Finlands Bank den 20 Augusti 1890 antagits S:t Petersburger Diskonto Bank. pä af densamma härför erbjudna vilkor. 4. Under hänvisning tili de utförliga redogörelser i frägan Slutlig &t-^ om dispositionen af en del för penningerörelsen obehöfligt 'om nedsmältfinskt silfvermynt, hvilka ingätt i berättelserna tili 1882,1885 nin9 af f r obeoch 1888 ärs Bankutskott, torde här, tili belysande af detta hsfligt ansedt numera slutförda ärendes hufvudskeden, fä i korthet framhäl- silfvermynt. las hurusom, dä tili följd af guldmyntfotens införande det i Finlands Bank inneliggande silfvermyntet af en och tvä marks valörer icke mera kunde räknas säsom metallisk kassa och ej heller tili hela sitt belopp var för rörelsen behöfligt, underhandlingar redan är 1878 inleddes med statsverket om inlösen af en del af silfvermyntet pä grund af föreskriften i 3:dje mom. 19 af Lagen om Storfurstendömet Finlands mynt, gifven den 9 Augusti 1877, angäende statsverkets skyldighet att emot skiljemynt tili Banken utgifva guld. Ehuru den dervid af Bankfullmäktige omfattade äsigten, att nämnda stadgande borde utan nägon inskränkning tillämpas pä Bankens hela förräd af dylikt mynt, icke delades af styrelsen, hvilken förklarade att bestämningen endast gälde den del af silfvermyntet, som kunde anses för cirkulationen behöflig, ledde dock fortsatta underhandlingar tili sädan uppgörelse, att statsverket 5

7 6 skulle tili hälften öfvertaga den förlust, som uppkomme genom nedsmältning ooh försäljning af den för rörelsen obehöflig ansedda delen skiljemynt, dock med vilkor att hela nästnämnda belopp, hvilket af K. Senaten uppskattades tili fem miljoner mark, skulle nedsmältas för att derefter, i den män och pä den tid Bankfullmäktige kunde finna lämpligt, realiseras. Det i förestäende mätto tili nedsmältning faststälda beloppet silfvermynt blef sedermera, pä Bankfullmäktiges derom gjorda underdäniga framställning, den 18 Oktober 1882 af Senaten nedsatt tili tre miljoner mark. Emellertid hade under vären nästnämnda är en miljon mark i utlandet realiserats. Och som Senaten, sedän Bankfullmäktige den 22 November 1886 underdänigst hemstält derom, att 3:dje mom. i 19 af myntlagen finge träda i gällande kraft, utan att nägon vidare nedsmältning af det i Banken inneliggande finska silfvermyntet behöfde ifrägakomma, uti skrifvelse frän Finans Expeditionen för den 11 Maj 1887 meddelat, att Senaten icke funnit anledning förekomma tili ändring af hvad Senaten i ofvanomförmäld mätto den 18 Oktober 1882 i ämnet förordnat, anmodade Bankfullmäktige Bankdirektionen att, sä fort ske kunde, vidtaga erforderliga ätgärder derhän, att äterstäende tvä miljoner mark silfvermynt blefve tili plants nedsmälta. Sedän i enlighet härmed nedsmältningen af ännämnda belopp silfvermynt ä Myntverket härstädes verkstälts, hafva Bankfullmäktige uti underdänig skrifvelse för den 11 Februari 1888, jemte anmälan derom, framhällit att dä säledes hela det för penningerörelsen obehöfligt ansedda beloppet silfvermynt, eller tre miljoner mark, blifvit nedsmält, det af Senaten uppstälda vilkoret för giltigheten af äberopade mom. 3 i 19 af myntlagen dermed fullgjorts, vid hvilket förhällande ifrägavarande lagrum borde anses hafva trädt i fullt gällande kraft. Och förbehöllo sig Bankfullmäktige tillika att, säsnart det senast nedsmälta silfret blifvit realiseradt, fä derom anmäla, i afseende ä Bankens ersättande för den del af den härigenom uppkommande förlusten, som af statsverket öfvertagits. Genom förberörda nedsmältning erhölls 8,932,903 gram lint silfver, som efterhand sälunda realiserats, att deraf 3,100,063 gram för statsverkets räkning i Banken qvarhällits, hvaremot äter- stoden 5,832,840 gram uti särskilda poster i Hamburg försälts för ett pris af inalles 747,053: 30 Reichsmark, motsvarande ä kurs 123: Smf 920,369: 67 Dä Finans Expeditionen uti den 16 April 1888 tili Bankdirektionen afläten skrifvelse förklarat sig villig att för statsverkets räkning tili ett pris af 16 penni per gram rent silfver inköpa ett sä stort belopp af den genom nedsmältningen vunna plantsen, som erfordras för pregling af tillsammans 800,000 mark silfverskiljemynt i 50 och 25 penni stycken, uppgär priset för förberörda 3,100,063 gram rent silfver, som för ändamälet i Banken innehällits och hvarom liqvid i sinom tid skall med statsverket verkställas, t i l i ,010: OS och hela priset för silfverförsäljningen alltsä t i l i... 9mf 1,416,379: 75 Afdrages derifrän kostnaden för plantsens affinering, transport m. m ,035: 67 äterstär behällning... 9mf. 1,407,344: 08 Nedsmältningen och försäljningen af ifrägavarande 2 miljoner mark silfvermynt har säledes lemnat en förlust af 592,655 mark 92 penni, deraf 10,327 mark 38 penni utgör värdet efter kurs af 15,85 penni per gram för skilnaden, 65,157 gram, emellan myntens lagenliga finhaltsvigt, 8,998,060 gram och deras vid nedsmältningen befunna effektiva finhaltsvigt, 8,932,903 gram, samt äterstoden 582,328 mark 54 penni representerar förlustbeloppet af försäljningen. I anledning liäraf hafva Bankfullmäktige, uti skrifvelse tili Finans Expeditionen för den 16 November 1889, anhällit att Banken, i stöd af nädiga brefvet den 11 Juni 1880, blefve af statsverket ersatt för den genom försäljningen af ifrägavarande parti silfver uppkomna förlusten tili halfva beloppet med 291,164 mark 27 penni samt för hela den af myntens slitning i allmänna rörelsen föranledda förlustandelen, 10,327 mark 38 penni, eller säledes tillsammans med 301,491 mark 65 penni; 7

8 8 derä Bankfullmäktige genom Finans Expeditionens skrifvelse den 4 December 1889 underrättats att K. Senaten, med bifall tili omförmälda framställning, anbefallt Finlands Statskontor att tili Banken öfverlemna de Banken i förberördt afseende sälunda tillkommande 301,491 mark 65 penni. 5. Itgärd i af- Uti skrifvelse för den 20 November 1890 har Bankdi- SG&TlClG' CO t67y l- porär för- rektionen, under framhällande att Bankens sedelreserv betyd- SB a n S k a f- Hgt nedsätt ocl1 att antagligt vore att efterfrägan pä penninpitaltillgäng. gar under vinterns lopp fortfarande komme att blifva stor, isynnerhet med afseende ä de betydande partier trävaror, som lägo oskeppade i landets hamnar och bundo ansenliga kapitaler, tili Bankfullmäktiges pröfhing och afgörande öfverlemnat huruvida det ej vore med Bankens uppgift och fördel öfverensstämmande att Banken, tili förstärkande af sin sedelreserv och deraf beroende förmäga att tillhandahälla nödigt rörelsekapital, upptoge ett län, förslagsvis tili belopp af fem miljoner mark. Enär ärets träutskeppning, vid det starka prisfall som inträdt pä den utländska trävarumarknaden, utfallit mycket oförmänligt, hade Banken icke tillförts utl-ändsk valuta i den män, som under normala förhällanden värit att päräkna. Tili följd häraf och dä samtidigt privatbankerna, för att kunna tillfredsställa trävaruexportörernes af antydd orsak ökade kreditbehof, allt mera begynt i Banken beläna sitt innehafvande obligationsförräd, hade Bankens obegagnade sedelutgifningsrätt frän 9mf 12,559,491: 25 den 30 Augusti 1890 xninskats tili 11,632,531: 56 den 30 September sagde är och ytterligare reducerats tili 3mf ,781: 73 den 31 derpäföljde Oktober. Säsom betecknande för den ekonomiska ställningen torde jemväl böra beaktas, att angifna minskning af Bankens sedelreserv egt rum, oaktadt räntesatserna, som ända frän den 3 December 1886 tili den 17 Mars 1890 med endast partiela afvikelser bibehällits vid 4, 4 -?2- och 5 procent, beroende af vexlarnes beskaffenhet och omloppstid äfvensom af de olika säkerheterna för hypotekslän och kassakreditiv, sistnämnda dag generelt förhöjdes, diskonträntan tili resp. 4 5 och 6 pro- cent samt lombardräntan tili resp. 4 5 och 5 \ procent, hvarefter och sedän beträffande nästberörda ranta den 6 derpäföljde Oktober vidtagits sädan förändring, att lägsta räntesatsen för hypotekslän och kassakreditiv bestämdes tili 5 procent, en generel förhöjning af räntesatserna den 17 sistlidne November ytterligare genomfördes, i det att diskonträntan dä blef faststäld att utgöra 5, 5 ^ och 6 procent samt lombardräntan 5 l och 6 procent. Med afseende ä hvad ofvan framhällits, hafva Bankfullmäktige, hvilka säsom Bankens styrelse äligger tillse att Banken mä kunna ostördt fullgöra dess i 1 af nädiga reglementet den 27 Juni 1878 angifna uppgift, att befordra och underlätta penningeomsättningen i landet, i likhet med Bankdirektionen ansett penningeläget oafvisligen pakalla en temporär förstärkning af Bankens kapitaltillgäng med af Bankdirektionen föreslaget belopp, hvarigenom Bankens sedelreserv skulle erforderligen tillökas samt en eljes befarad brist pä rörelsekapital och deraf följande ekonomiska rubbningar kunde förekommas. Dä Bankfullmäktige härvid närmast tänkte sig att ifrägakomna tillskott, utan för ändamälet med detsammas anskaffande menlig tidsutdrägt, skulle kunna af disponibla statsmedel Banken tillhandahällas, hafva Bankfullmäktige uti underdänig skrifvelse af den 20 November 1890 hos Kejserliga Senaten anhällit, att Finlands Bank mätte i förenämndt syfte ur allmänna statsmedel beviljas ett län tili belopp af fem miljoner mark emot möjligast lindriga räntä, dock icke utöfver fyra procent, att inom ett är frän dagen för länets erhällande tili statsverket äterbetalas, med rätt likväl för Banken att äfven tidigare göra inbetalningar ä länet. Förenämnda framställning blef af Kejserliga Senaten den 27 November bifallen. Och jemte det Senaten dervid bestämde att i räntä ä länet skulle af Banken erläggas 3 1 procent, öfverlemnade Senaten ät Finans Expeditionen att meddela Finlands Statskontor närmare föreskrifter rörande tiden för utgifvandet af länet och i hvilka slags valutor detsamma skulle Banken tillhandahällas. 9

9 10 Ätgärder rö- a) Angäende tillverkningen af den nya fem marks sedeln rande Bankens sedel- ä Finlands Banks sedeltryckeri samt dervid i början företryckeri. komna men sedermera lyckligt öfvervunna svärigheter, har a) Tryckningen af den följande, äret 1888 omfattande, relation aflemnats af dävarande nya fem marks kontrollanten vid sedeltryckeriet Filosofie Doktorn E. Grönvik. sedeln. I Finlands Banks sedeltryckeri har under äret 1888 tryckningen af den nya fem marks sedeln, hvarmed böijan gjordes medio Sept. 1887, utan afbrott pägätt. När det gällde att ä de med svart koppartryck försedda blanketterna anbringa det bläa undertrycket (tonen), yppade sig stora svärigheter med hänsyn tili erhällande af ett godt register. Efter mänga fruktlösa bemödanden visade det sig ogörligt att med de i Berlin förfärdigade clicheerna kunna nä ett godt resultat. De mäste derför kasseras och en ny modell anskaffas, som med hänsyn tili utsparningarna erbjöd mindre svärighet. Efter det upprepade försök att i tryckeriets galvanoplastiska afdelning tillverka en sädan ny originalplät strandat pä svärigheten att erhälla en tillräckligt djup etsning (resp. högställa pläten), äterstod ingen annan utväg, än att änyo vända sig tili utlandet, och erhölls slutligen efter läng väntan frän Munchen, dit Herr Tilgmann afreste för att kunna öfvervaka utförandet af beställningen, en i zink etsad originalplät, af hvilken galvanoplastiska reproduktioner användts för tryckningen.' Dessa omgängar med af dem förorsakad tidsutdrägt hade emellertid ästadkommit att ett stort förräd med koppartryck försedt sedelpapper hopats i tryckeriet. För att afhjelpa detta missförhällande och kunna egna alla disponibla krafter ät det lialffärdiga materialets slutliga fulländande, instäldes den 20 Juni arbetet ä koppartryckspressarne och förblefvo desamma i overksamhet intill den 1 derpäföljde September, dä de änyo sattes i gäng. Det material af med koppartryck försedt sedelpapper, cirka 160,000 ark, som vid tiden för koppartryckningens provisionpa afbrytande fanns förhanden, lemnade emellertid, hvad dess användbarhet angär, mycket öfrigt att önska. Tili följd 6. af tryckeriföreständarens och arbetarepersonalens ovana vid arbeten af detta slag kunde mänga misstag, som utöfvade ett menligt inflytande pä arbetets qvalitet, i början icke undvikas. Särskildt svärt visade det sig att hälla pappret vid en jemn fuktighetsgrad, en omständighet af största vigt för erhällande af ett godt register. De af denna svärighet beroende ojemnheter i fabrikatet lyckades man först under ärets senare del fä fullständigt afiägsnade. Tili detta i början ogynsamma resultat bidrog dock väsent-ligast den mycket ojemna beskaffenheten hos det sedelpapper, som först frän Tervakoski bruk levererades. Hela denna första leverans (112 ris) kan sälunda pä sätt och vis betraktas som en i större skala verkstäld proftillverkning, dä derunder pappersmaskinen ä bruket flere gänger undergick omställningar, som inverkade pä fabrikatets sträck- och tänjbarhet, hvilka hos sidorna af pappersbanan befunnos vara betydligt afvikande frän midtens o. s. v. allt omständigheter som synbarligen mäste högst menligt inverka pä registret. Af den andra fabrikationens papper framkom äter en del sä tillskrynkladt, att det visade sig omöjligt att använda detsamma. En gifven följd af dessa ogynsamma förhällanden var uppkomsten af en stor mängd makulatur. Vid ärets slut hade af 267,923 ark under arbete taget papper 89,580 ark blifvit afförda säsom makulatur, motsvarande i det närmaste 35 ^ procent. Afdrages frän summa makulatur... 89,580 ark det belopp, för hvilket bruket förklarade sig villigt att afstä priset pä grund af misslyckadt fabrikat... 36,155 äfvensom profark, aldrig beräknade att tillgodogöras... 3,500 39,655 äterstär ,925 ark eller cirka 18 f procent. Det lider icke nägot tvifvel att en betydlig del af hvad som sälunda kasserades skulle kunnat säsom blanketter användas, men dä herr Tilgmann förklarade sig beredd att bära sin del (den större) af kostnaden för hvad sälunda gick tili 11 t

10 12 spillo, ansäg Bankdirektionen icke oskäligt att befria honom frän obehaget att nödgas trycka färdig en upplaga, hvaraf i medeltal högst 50 procent kunnat användas och äfven de sälunda erhällna blanketterna icke skulle tillfredsstält strängare anspräk pä precision och prydlighet. Den 6 Juni levererades frän tryekeriet det första fabrikatet, 40,000 blanketter, och förfärdigades samt levererades derefter per vecka i medeltal 35 ä 40,000 blanketter, sä att summa levererade blanketter vid ärets slut utgjorde 999,200, motsvarande 124,900 ark papper. Den 15 December mottogs frän Tervakoski bruk sista andelen, 311,319 ark = 2,490,552 blanketter, af det kontraherade partiet sedelpapper. Arbetspersonalen har under ärets lopp undergätt en genomgripande förändring. I början af äret var säsom föreständare för koppartrycksafdelningen anstäld en tysk (herr Fischer); och äfven de arbetare, som hade sig anförtrodt den mesta skicklighet och päpasslighet fordrande delen af arbetet voro utländingar. Den 20 Juni lemnade herr Fischer sin anställning, efter det hän derförinnan i de med befattningen förenade göromäl instruerat herr E. Tilgmann, som numera förestär säväl galvanoplastiska som koppartrycksafdelningen. Vid samma tid ersattes jemväl de öfriga vid koppartryekeriet anstälde utländingarne med infödda arbetare, pä en när, som fortfarande qvarstär. Boktryckspressen, som under fyra mänader sköttes af en tysk boktryekare, handhafves äfven sedän medlet af Juli af en finne. Säsom ytterligare belysande arten af de svärigheter, som i början framstälde sig vid tillverkningen af fem marks sedeln, torde fä hänvisas tili det utlätande i saken, föreständaren för svenska Riksbankens sedeltryckeri herr Jakob Bagge benäget afgifvit pä anhällan af Bankdirektören Charpentier, som i December mänad 1887 värit öfverrest tili Stockholm närmast för inhemtande af sakkunniges bedömande öfver det ä Tervakoski bruk tillverkade sedelpappret. Med tillverkningen af ifrägavarande sedelvalör fortsattes sedermera under är 1889 och jemväl är 1890 tili den 3 September, dä arbetet blef slutfördt. Resultatet af tryekningen under nästnämnda tvä är framgär af nedan intagna sammanställning ur tillverkningsjournalen Sedelpapper under arbete den 1 Januari ,443 ark. Förefinthgt makulatur Tili tryekeriet under äret levereradt sedelpapper 222,910,, 13 Summa 276,869 ark. Sedelpapper under arbete den 31 December.. 54,853 ark. Förefinthgt makulatur,,.. 4,386 Frän tryekeriet har under äret levererats: makulatur... 3,380 sedelblanketter 1, st. eller , Summa 276,869 ark. Sedelpapper under arbete den 1 Januari ,853 ark. Förefinthgt makulatur Tili tryekeriet under äret levereradt sedelpapper 135,671 Summa 194,910 ark. Frän tryekeriet har intill den 24 Oktober levererats : makulatur... 10,135 ark. sedelblanketter 1, st. eller ,775,. Summa 194,910 ark. Häraf framgär att makulaturförlusten pä bearbetadt sedelpapper, som är 1888 steg tili 39,655 ark eller omkring 18 f procent, är 1889 utgjorde endast 7,250 ark eller ungefär 3 procent samt är 1890 ytterligare nedgick tili 5,749 ark eller obetydligt öfver 3 procent. Under äret 1888 levererades frän tryekeriet goda blanketter ,200 st. Lägges härtill levererade blanketter under är ,714,000 och under är ,478,200 sä erhälles in a lle s... 4,191,400 st. af valören 5 mark tillverkade goda blanketter.

11 b) Tryckning af en ny upplaga 500 marks sedlar. c) Tryckning af en ny tio marks sedel. 14 b) I Oktober mänad 1889 anmälte Bankdirektionen att Bankens förräd af blanketter tili sedelvalören 500 mark nedgätt sä betydligt, att brist pä sedlar af nämnda valör snarligen vore att befara. Sedän Bankfullmäktige i anledning häraf den 7 i samma mänad bemyndigat Direktionen att med Litografen Tilgmann uppgöra aftal om tillverkningen af tjugufemtusen blanketter tili 500 marks sedeln samt att frän Tumba bruk i Sverige beställa dertill nödigt papper af enahanda qvalitet, som derstädes tidigare tillverkats för den i Köpenhamn tryckta upplagan af förberörda sedelvalör, sä har det i enlighet härmed reqvirerade papperspartiet, 14,500 ark, inom ärets utgäng af bruket levererats, hvarefter tryekningen af ifrägavarande sedelupplaga vidtog den 14 Mars 1890 och fortgick tili den 14 derpäföljde Juli. Dervid förfärdigades inalles 23,600 goda blanketter, motsvarande 11,800 ark papper, hvaremot äterstäende 2,700 ark mäste kasseras. Säsom orsak tili den betydliga makulaturförlusten, utgörande enligt det förestäende omkring 18 procent, uppgifves att det för hand tillverkade papprets krympning och sträckning icke kunnat erforderligen fixeras. c) Emedan afsedt var att ä sedeltryckeriet, säsnart arbetet med den nya sedeln af fem marks valör hunnit slutföras, omedelbart vidtaga med tillverkningen af en ny sedel ä tio marks valör, blef för detta ändamäl Artisten E. Doepler i Berlin under sommaren 1888 anmodad att uppgöra ett utkast tili nästnämnda sedel, hvarefter Litografen Tilgmann pä grund af förberörda utkast och i enlighet med af Bankfullmäktige meddelade anvisningar uppgjort definitiva ritningar tili ifrägavarande sedel. Sedän dessa ritningar den 6 Mars 1889 i afseende ä fastställelse tili Kejserliga Senaten insändts, samt Senaten genom nädig kungörelse af den 27 i samma mänad funnit godt fastställa den förändrade lydelse, utseende och form för Finlands Banks sedlar ä tio marks valör, som finnes angifven uti den kungörelsen bifogade beskrifning, har graveringen af originalplätarne, med Bankfullmäktiges dertill den 17 April lemnade bemyndigande, uppdragits ät österrikisk- Ungerska riksbankens graveringsanstalt i Wien, som inom utfäst termin i Jannari mänad 1890 levererade beställningen; derä reproduktionen af reliefplätar äfvensom tryckplätar och clicheer ä sedeltryckeriets galvanoplastiska afdelning utfördes i sä god tid, att med koppartryeket tili tio marks sedeln kunde vidtagas omedelbart' efter det tryekningen af fem marks sedlarne den 3 September 1890 afslutats. Intill utgängen af derpäföljde November mänad hade tryekeriet levererat tili Banken 160,000 st. färdiga blanketter tili tio marks sedeln. d) Emedan den i Bankens sedeltryckeri inrättade ven- d) Ny ventilatilationsledningen befanns mindre ändamälsenlig, hafva Bank- ^e^dtryeke-1 fullmäktige den 13 Augusti 1888 bemyndigat Bankdirektionen riet. att läta i sedeltryckeriet anbringa en ny ventilationsapparat, i enlighet med ett i sädant afseende af Ing,eniören Berggren uppgjordt och af Arkitekten Nyström med särskilda ändringar godkändt förslag, samt att för detta arbete af Bankens medel använda högst 1,200 mark. e) Sedän Finlands Ständers Bankrevisorer uti berättel- f) Kontrollen sen öfver 1888 ärs revision i Banken samt i sammanliang ^erkrdngen.1" dermed verkstäld inspektion af Bankens sedeltryckeri framhällit att, enligt Herrar Bankrevisorers äsigt, det tillsvidare anordnade kontrolleringssättet i afseende ä sedeltillverkningen borde, efter vunnen närmare erfarenhet, ersättas af en effektivare kontroll, anmodade Bankfullmäktige uti skrifvelse för den 23 April 1888 Bankdirektionen att, säsnart tillräcklig erfarenhet i saken vunnits, tili Fullmäktige afgifva förslag om anordnandet af en fullt verksam kontroll öfver sedeltillverkningen. Och som af Herrar Bankrevisorer vid 1889 ärs revision, säsom en ätgärd för utvecklingen af berörda kontroll, föreslogs, att boktryekspressarnes räkneapparater blefve förseglaie med metallträd och plomberade med en för ändamälet anskaflad stämpel, anhöllo Fullmäktige ytterligare uti skrifvelse för den 23 April 1889, att Direktionen ville vid öfvervägande af de ätgärder, hvilka kunde b e linna s tjenliga att vidtaga för ästadkommandet af en möjligast ändamälsenlig kontroll öfver sedeltillverkningen, jemväl beakta ofvanomförmälda af Revisorerne framhällna önskningsmäl. I anledning häraf meddelade Bankdirektionen uti skrifvelse för den 4 Juni 1889 att dävarande kontrollanten vid sedeltryckeriet Doktor Grönvik. hvars yttrande i saken infor- 15

12 16 drats, uttalat sig derhän att, medan räkneapparaten visat sig mycket ändamälsenlig för kontrollen frän tryckeriföreständarens sida öfver arbetspersonalen, densammas användning säsom kontrollmedel gentemot föreständaren skulle erfordra, att kontrollanten under arbetstiden oafbrutet uppehölle sig i tryckeriet, men att deremot apparatens begagnande i nästnämndt syfte blefve fullkomligt illusoriskt, i bändelse den stundom icke funktionerar eller under arbetstiden icke kan oaflätligt öfvervakas, hvarföre Doktor Grönvik ansett en fullt effektiv kontroll icke kunna ästadkommas med mindre, än att en kontrollör anställes, som icke finge lemna tryckeriet under arbetstiden och som under fristunderna omhänderhade hufvudnyo keln tili detsamma. Med afseende härä framhölls af Bankdirektionen, att väl en fullt effektiv kontroll pä det af Doktor Grönvik antydda sätt kunde ernäs, men att Direktionen funnit en dylik anordning, oafsedt den dermed förenade kostnad, icke böra vidtagas, hufvudsakligen emedan tryckeriföreständarens pligt att öfvervaka sinä arbetare derigenom kunde anses upphöra och missbruk säledes skulle mindre verksamt motarbetas, hvarföre och som den derintills iitöfvade kontrollen i sedeltryckeriet, enligt Direktionens äsigt, vore för ändamälet betryggande, Direktionen föreslog att, för ytterligare ökande af säkerheten, endast följande tillägg skulle göras i det emellan tryckeriföreständaren och Banken ingängna kontrakt, nemligen: att tryckeriföreständaren senast fem veckor, efter det hän emottagit sedelpappret, bör hafva aflevererat färdiga blanketter och deraf uppkommet makulatur; att färdiga sedlar (med namnunderskrifter) icke fä förvaras i tryckeriet öfver natten, samt att, för iakttagande af största hushällsaktighet med pappret, tryckeriföreständaren skulle förpligtas att ersätta Banken för makulatur, som öfverstiger sex procent. Yid den 14 Juni 1889 skedd föredragning af detta ärende hafva Bankfullmäktige, med afseende ä hvad Direktionen framhällit, funnit sig böra läta tillsvidare bero vid den af Bankfullmäktige den 5 November 1887 godkända ordningen för kontrollens handhafvande i Bankens sedeltryckeri, jemte det förenämnda af Direktionen föreslagna tillägg tili kontraktet med tryckeriföreständaren af Fullmäktige godkändes. Tillika anmodades Direktionen att fortfarande hafva uppmärksamheten riktad pä ifrägavarande kontroll och i sinom tid inkomma med de förslag i ämnet, hvartill erfarenheten och sig företeende omständigheter kunde föranleda. 7. Sedän en komite, som värit af Styrelsen nedsatt för be- Ifrägakommen tillverkredningen af väckt fräga om förändrade anordningar med afseende ä Kartasigillata kontoret samt tryckningen af stämpel- pelpapper m. ning af stäm m. i Bankens papper och stämpelmärken i syfte, bland annat, att nedbringa sedeltryckeri. kostnaderna för stämpelbevillningen, uttalat den äsigt, att sagda tryck kunde utföras ä Finlands Banks sedeltryckeri, har Kejserliga Senaten uti skrifvelse frän Finans Expeditionen för den 30 November 1887 infordrat Bankfullmäktiges yttrande deröfver: huruvida tryckningen af stämpelpapper och stämpelmärken kunde af Bankens sedeltryckeri öfvertagas; om jemväl tryckningen af postfrimärken, brefkort, sparmärken jemte öfriga för postverket erforderliga smärre blanketter äfvensom spelkortsbanderoler tillika kunde af Bankens tryckeri verkställas; tili hvilket belopp kostnaden härför borde beräknas, samt i händelse förslaget befunnes i sin helhet, eller ock endast hvad stämpelvalörerna angär, utförbart, huru kontrollen öfver omförmälda tryckningsarbeten, med fästadt afseende ä ordningen för tryckeriets öfvervakande i öfrigt, lämpligen kunde inrättas. Med anledning häraf har Bankdirektionen, efter det föreständaren för sedeltryckeriet Litografen F. Tilgmann och dävarande kontrollanten öfver sedeltillverkningen Filosofie Doktorn E. Grönvik blifvit i saken hörde, uti tili Bankfullmäktige afgifvet utlätande i ämnet framhällit, bland annat, att sedeltryckeriets lokal är i sin helhet behöflig för tillverkningen af Bankens sedlar och att de för nu ifrägasatta tryckningsarbeten nödiga maskiner sä mycket mindre kunna i lokalen inrymmas. som densamma redan visat sig i vissa delar vara för 2 17

13 18 knappt tillmätt; att, dä tryckerilokalen af säväl Ständerna som Bankstyrelsen med full afsigt afpassats endast för Bankens sedeltryckning, med uteslutande af alla planer pä tryckeriets aptering äfven för annat tryckningsarbete, lokalens utvidgning genom tillbygnad, äfven om detta befunnes möjligt, icke borde ifrägakomma; att Direktionen öfverhufvud funnit det mindre lämpligt att Banken toge befattning med saker, som icke höra tili dess verksamhet, äfven om, pä sätt förbemälda komite framhällit, i betraktande tages att inkomsten af stämpelskatten räknas tili bevillningsmedel, liksom Direktionen, dä det gällt att i ett eller annat afseende fullgöra Styrelsens uppdrag, aldrig ansett sig hafva anledning att taga nägon hänsyn dertill om uppdraget angätt bevillnings eller andra medel, samt att jemväl för kontrollen föga eller intet skulle vinnas genom det föreslagna arrangementet, emedan den för sedeltryckningen anordnade kontrollen, som medför en kostnad af endast 100 mark i mänaden, ej vore afpassad för det ifrägakomna ändamälet, hvilket skulle fordra att tillgodoses pä annat sätt. Dessutom har Bankdirektionen upplysningsvis meddelat, att tryckningen af stämpelpapper m. m. visserligen, säsom af förbemälda komite uppgifvits, verkställes i Sverige ä Riksbankens tryckeri i Stockholm, men ingalunda, pä sätt komiten förmenat, af Riksbanken omhänderhafves, enär detta tryckningsarbete utföres af tryckeriföreständaren, pä grund af enskildt aftal, med bankstyrelsens begifvande men utan nägon tillsyn eller kontroll frän dess sida. Med afseende ä de i förestäende mätto af Bankdirektionen anförda skäl och omständigheter, funno jemväl Bankfullmäktige det icke möjligt för Bankens sedeltryckeri att i dess nuvarande lokal öfvertaga tryckningen af stämpelpapper och stämpelmärken äfvensom öfriga ifrägakomna tryckningsarbeten samt anmälte derom hos Kejserliga Senaten uti underdänig skrifvelse för den 14 Januari 1888, jemte det Fullmäktige dervid tillika framhöllo att, äfven om det visade sig möjligt att genom tillbygnad utvidga tryckerilokalen i den män, att erforderligt utrymme skulle erhällas för verkställandet af förenämnda tryck, nägon minskning i statsverkets utgifter för stämpelvalörerna och det öfriga trycket antagligen icke komme att ernäs genom den föreslagna anordningen redan tillföljd af kostnaden för en dylik tillbyggnad. 8. Uti den berättelse, som Finlands Ständers Bankrevisorer Verkstäld förbränning afgifvit öfver verkstäld revision af Finlands Banks tillständ a f förslitna och förvaltning under är 1887, hafva Herrar Bankrevisorer sedlar och sedelmakulaframhällit, att den derintills följda ordning beträffande förbrän- tur. ningen af förslitna sedlar sätillvida befunnits mindre ändamälsenlig, att under ärets lopp ett mycket stort belopp dylika sedlar hopats i bankens hvalf, hvarföre Herrar Bankrevisorer^ i syfte att minska risken och banktjenstemännens ansvar för dessa sedlars förvaring, föreslagit att uppräknande och förbränning af de förslitna sedlarne framdeles blefve verkstäld efter hand under Bankfullmäktiges inseende och att protokollet häröfver borde för hvarje gäng i Bankens hvalf säsom verifikation nedläggas. I anledning häraf och dä det syntes Bankfullmäktige önskvärdt att sedelförbränningen vid den af Bankrevisorerne föreslagna anordningen skulle kunna verkställas inom Bankens bygnadskomplex, helst i sädant afseende en ugn, bestäende af eldstad med ett ofvan densamma befintligt cylindriskt rör af eldfast lera, blifvit vid bankhusets uppförande i dess ekonomiebygnad inrättad, uppdrogo Bankfullmäktige den 14 Maj 1888 ät Bankdirektionen att läta, i enlighet med ett af Direktionen afgifvet förslag, för ändamälet ombygga ifrägavarande ugn, hvilken i anseende tili materialets mindre hällbarhet mot stark upphettning tagit skada vid en i tiden anstäld profbränning. Dä förberörda remonteringsarbete likväl icke hann tili utgängen af är 1888 slutföras, men Bankfullmäktige emellertid i sammanhang med halfärsinventeringen i Banken under December mänad sistanförda är lätit för förbränning uppräkna förslitna sedlar af olika valörer tili ett belopp af inalles 6,470,200 mark äfvensom 89,604 ark sedelpappers makulatur, verkstäldes förbränningen deraf den 22 i sagde mänad under Fullmäktiges öfvervakande i härvarande gasverk. Men efter 19

14 Prägling af silfver- oeh kopparskiljemynt. 20 det Bankens sedelförbränningsugn i Februari mänad 1889 blifvit i ordning stäld sälunda, att förberörda rör af eldfast lera utbytts mot en retort af jern, som försetts med ett dubbelt lock och säkra läs, allt för en kostnad af 1,048 mark, afprofvades denna ugn den 21 i samma mänad af Bankfullmäktige, dervid förslitna fem marks sedlar tili ett belopp af \ miljon mark förbrändes. Enär genom omförmälda profbränning utröntes, att ifrägavarande ugn var för ändamälet fullt användbar, i det att sedelpartiet, som i retorten insatts, vid densammas öppnande päföljde morgon befanns fullständigt förtärdt, hafva Bankfullmäktige sedermera, efter hand som förslitna sedlar tili Banken inkommit och aflagts, lätit uppräkna det befintliga förrädet dylika sedlar, hvilka derefter omedelbart förbränts uti förberörda ugn. Uppgifter om beloppen sälunda förbrända sedlar ingä i Bankfullmäktiges protokoll för den 21 Februari, 20 Mars, 14 Juni, 15 Augusti, 19 Oktober och 12 December 1889 samt den 19 Mars, 27 Augusti och 10 December Emedan för rörelsens i Finlands Bank oafbrutna upprätthällande prägling af silfvermynt tili 50 och 25 pennis valörer äfvensom af kopparmynt i 5 och 1 penni stycken befanns erforderlig, hafva Bankfullmäktige, pä framställning af Bankdirektionen, uti skrifvelse för den 31 December 1887 hos Finans Expeditionen i Kejserliga Senaten anmält om behofvet af mark silfvermynt i 50 penni stycken, kopparmynt,, 5 och 50,000 1 hvarutom Fullmäktige, enär sedermera jemväl förrädet af 10 penni stycken visade sig erfordra förstärkning, uti skrifvelse tili förbemälde Expedition af den 28 Augusti 1889 anmälte om behofvet af 50,000 mark kopparmynt i 10 penni stycken. I anledning häraf uppdrog Kejserliga Senaten, enligt Finans Expeditionens tili Bankfullmäktige aflätna skrifvelser för den 25 Januari 1888 och den 4 September 1889, ät Industristyrelsen att läta ä Myntverket härstädes för Bankens räkning tillverka förenämnde belopp skiljemynt, hvaraf större delen redan präglats och tili Banken inlevererats emot ersättning tili nominella värdet i Bankens sedlar. 10. a) Säsom i Bankfullmäktiges tili senast församlade Stän- Bestämninders Bankutskott afgifna berättelse omförmäles, ATidtogs genom (J" Bankens beslut af den 30 November och den 3 December 1886 med vexel- oeh 1 n ti pvovqlsq afseende ä det dävarande financiela läget sädan generel ned- a) Räntesatsättning i Finlands Banks för tiden gällande räntesatser, att sema, diskonträntan faststäldes tili 4 procent för rena affärsvexlar ä tre mänader eller kortare tid, tili 4 procent för alla andra vexlar och tili 5 procent för vexelomsättningar, likväl med sädant undantag frän ofvannämnda räntesatser, att uppsagde bankdepositionsbevis och uppsagda eller utlottade obligationer samt räntekuponger, hvilkas löptid icke öfverstiger sex mänader, skulle fä diskonteras efter lägsta räntesats eller 4 procent. Räntefoten för hypotekslän och kassakreditiv bestämdes tili 4 procent mot pant af guld och silfver, arbetadt och oarbetadt, Finska statsverkets och Finlands Hypoteksförenings obligationer samt obligationer, utfärdade af stater eller försedda med statsgaranti, äfvensom bankdepositionsbevis, tili 4 procent mot pant af obligationer af annat slag, aktier i inrättningar, som stä under allmän kontroll och regelbundet publicera sinä bilanser, samt intecknade skuldsedlar äfvensom, beträffande hypotekslänen, mot pant af finsk säd, jern och trävara, samt tili 5 procent mot pant af aktier af annat slag och för hypotekslänen jemväl mot pant af öfriga varor, som i 19 mom. e af gällande reglemente för Banken uppräknas. Derjemte bibehölls inträdesafgiften för kassakreditiv vid det belopp af \ procent, hvartill berörda afgift nedsatts genom förordnande af den 27 Mars De sälunda faststälda räntesatserna bibehöllos oförändrade under är 1887 och blefvo genom beslut af den 26 November sagde är bestämda att jemväl frän den 1 Januari 1888 lända tili efterrättelse. 21

15 22 Frägan om räntesatserna upptogs dock redan den 29 Februari 1888 änyo tili gemensam öfverläggning med Bankdirektionen. Emedan Bankens utläning, som allt sedän räntenedsättningen i December 1886 värit i stigande, fortfarande ökades, medan samtidigt behällningen i statspapper och obligationer ä utländskt mynt äfvensom kontokuranterna i utlandet nedgätt, hvarigenom jemväl sedelreserven i betydlig män minskats, hade Bankdirektionen, i syfte att verka tili äterhällsamhet i utläningen utan att derför menligt inkräkta pä företagsamheten, genom cirkulärbref tili bankkontoren af den 24 i ännämnda Februari mänad fästat uppmärksamheten pä nödvändigheten att afböja eller endast med stort urval emottaga s. k. konsumtions- och länevexlar men likväl icke inskränka diskontering af vexlar, hvilka representerade verkliga affärer eller för hvilka valutan vore afsedd att komma affärsverksamheten tili godo. Med afseende ä ryska kursens dävarande tendens att fortfarande nedgä, hade Direktionen derjemte, för att förekomma #efarade spekulationer i ryska papper, föreskrifvit, att län tili större belopp emot säkerhet i dylita papper icke finge af kontoren beviljas utan särskild telegrafisk hemställan, hvaremot mindre län kunde utan hemställan af kontoren utgifvas enhgt de grunder, som i länetariffen angifvits. Vid förberörda öfverläggning ansägs jemväl samstämmigt att en höjning af räntesatserna icke skulle leda tili det dermed äsyftade mälet, att minska utläningen, emedan Bankens valuta väsentligen togs i anspräk för betäckande af den tili följd af dävarande starka kursfall stegrade importen frän Ryssland, hvilken icke skulle lätit sig stäfjas af en mindre ränteförhöjning, jemte det inträdda ogynsamma exportförhällanden tili Kejsaredömet jemväl i betydande män verkade tili nedgäendet i Bankens behällning. Med afseende ä antydda förhällanden ock dä ärets trävaruexport emotsägs blifva god samt komma att ät landet medföra guldvaluta tili större belopp än under de sistförflutna ären, lato Bankfullmäktige bero vid de af Direktionen i saken vidtagna ätgärderna. Sedän efter sommarens utgäng penningeställningen i landet gestaltat sig gynsammare, dervid förnämligast päverkad säväl af ryska kursens äterinträffade uppätgäende som ock af det jemförelsevis goda resultat, trävaruutskeppningen lemnade, ansägs nägon allmännare höjning af diskonträntan, oaktadt Bankens vexelportfölj tili följd af lifaktigare affärsföretagsamhet fortfarande var stadd i stigande, tillsvidare icke böra ifrägakomma. Deremot blef, pä framställning af Bankdirektionen, genom beslut af den 20 November räntesatsen för vexelomsättningar ökad tili 5 *- procent, hvarjemte samma dag kassakreditivräntan sälunda partielt förhöjdes, att densamma bestämdes tili 4 \ procent för kassakreditiv, beviljade mot pant af bankdepositionsbevis äfvensom obligationer, utfärdade af stater eller försedda med statsgaranti, med undantag likväl af finska statsverkets och finska hypoteksföreningens obligationer, tili 5 procent emot pant af obligationer af annat slag och aktier i inrättningar, som stä under allmän kontroll och regelbundet publicera sinä bilanser, samt tili 5 1 procent emot pant af aktier af annat slag. Tillika förhöjdes inträdesafgiften för kassakreditiv tili procent, hvaremot räntesatserna för kassakreditiv, beviljade mot pant af guld och silfver, finska statsverkets och Finlands Hypoteksförenings obligationer äfvensom intecknade skuldsedlar bibehöllos vid derintills gällande belopp. Omförmälda förhöjning af inträdesafgiften för kassakreditiv betingades deraf, att af de nominelt beviljade kassakreditiven i regeln endast ungefär halfva beloppet uttagits, hvilket, för Bankens sedelutgifning jemväl menliga förhällande syntes utvisa att kassakreditiven voro för billiga. Nägon anledning att oka räntan för hypotekslänen ansägs dä icke före- finnas. De räntesatser, som pä grund af Bankfullmäktiges förberörda förordnanden af den 26 November 1887 och 20 November 1888 vid sistnämnda ärs utgäng voro gällande, blefvo genom beslut af den 8 December bestämda att jemväl frän den 1 Januari 1889 tillsvidare lända tili efterrättelse samt tilllämpades oförändradt ända tili den 17 Mars 1890, dä B a n k fu llmäktige, med afseende derä att den för tiden lifiiga affäisverksamheten och deraf betingade ökade p e n n in g e e ft e r fr ä g a n haft en stegring af den allmänna räntefoten tili päfölj ai* sägo skäl förekomma att med -?2- procent förhöja B a n k e n s sa \ a diskont- som lombardränta, den sistnäxnnda dock en as l 23

16 24 den del densamma icke redan förhöjts genom Bankfullmäktiges ofvanomförmälda förordnande af den 20 November Med ifrägavarande, pä Bankdirektionens framställning vidtagna ätgärd, hvarigenom diskonträntan bestämdes att utgöra resp. 4 5 och 6 procent äfvensom räntesatserna för de olika kategorierna af hypotekslän och kassakreditiv 4, 5 och 5 l procent, afsägs icke att nedbringa utläningen, utan fastmer att Finlands Bank skulle försättas i tillfälle att, i likhet med de enskilda bankerna, tillgodogöra sig de inträdda gynsamma affärskonjunkturerna och den deraf betingade högre handelsvinsten. Tillika bestämdes, i syfte att underlätta rediskontering af privatbankernas vexlar i Finlands Bank, att dylika vexlar, förutsatt att äterstäende löptiden icke öfversteg sex mänader, finge diskonteras tili lägsta räntesats eller 4^- procent, hvarförutom förordnades att ränteafdraget vid inköp af vexlar ä utländskt mynt, hvilkas omloppstid öfverstiger tre mänader? skulle för de myntslag, ä hvilka tre mänaders kurs noteras, för öfverskjutande tiden beräknas tili 4 procent samt tili enahanda belopp för öfverskjutande tiden för vexlar, ä hvilkas myntsort endast avista kurs noteras, dock icke rubelvexlar, om hvilka är särskildt förordnadt. Emellertid funno sig Bankfullmäktige mot slutet af äret föranlätne att ytterligare förhöja Bankens räntesatser. Dä ärets träutskeppning tili följd af det starka prisfall, som hastigt inträdt pä den utländska trävarumarknaden, utföll mycket oförmänligt, hade privatbankerna, för att kunna tillfredsställa trävaruexportörernes af antydd orsak ökade kreditbehof, begynt i allt högre män anlita Finlands Bank. Tili förekommande af alltför stora uttagningar, hvarigenom Bankens förmäga att behörigen tillgodose dess egna kunder kunnat äfventyras, förordnade Bankfullmäktige den 6 Oktober, pä Bankdirektionens framställning, att räntan för hypotekslän skulle utgöra: 5 procent emot pant af guld och silfver, finska statsverkets och Finlands Hypoteksförenings obligationer samt obligationer, utfärdade af stater eller försedda med statsgaranti, depositionsbevis, utfärdade af landets privatbanker, äfvensom intecknade skuldsedlar, samt 5 procent mot pant af obligationer af annat slag, inhemska aktier med stadgadt värde, finska trävaror samt inhemska och utländska jordbruksalster, tillverkningar och varor, som enligt 19 mom. e. af bankreglementet kunna belänas. För kassakreditiv, som beviljades mot ofvanuppräknade säkerheter, med undantag af varor, skulle räntan beräknasf liksom för hypotekslän. Dessutom bestämdes, att räntan för bankdepositionsbevis, som i Banken diskonteras och hvilkas äterstäende löptid icke öfversteg sex mänader, skulle utgä efter 5 procent. I öfrigt förblef deremot diskonträntan tillsvidare oförändrad. Men emedan Bankens sedelreserv, oaktadt nästomförmälda förhöjning af läneräntan, under Oktober mänad nedgick med omkring 4 miljoner mark, funno Bankfullmäktige den 17 November päkalladt att.ytterligare generelt förhöja räntesatserna, hvilka, i enlighet med Bankdirektionens förslag, dä faststäldes att utgöra, diskonträntan resp. 5, 5 och 6 procent samt lombardräntan resp. 5^- och 6 procent. b) Beträffande läne- och förfallotiderna hafva Bankfullmäktige den 26 November 1887 bestämt längsta förfallotiden för inrikes vexlar och andra kreditpapper, som i Banken köpas eller tili diskontering antagas, tili sex mänader och för enahanda utrikes vexlar tili tre mänader, med rätt för Banken att i undantagsfall köpa utrikes vexlar pä äfven längre tid ända tili sex mänader, längsta länetiden för hypotekslän tili sex mänader, men med rätt för Bankdirektionen att i undantagsfall utsträcka densamma ända tili tolf mänader, och längsta tiden för kassakreditiv kontrakt tili ett är. Dessa bestämningar hafva genom Bankfullmäktiges beslut af den 8 December 1888 samt 17 Mars och 17 November 1890 bibehällits oförändrade i öfrigt, förutom att länetiden för kassakreditiv sistnämnde dag faststäldes tili högst sex mänader. c) Högsta länebeloppet, hvartill de enligt gällande bankreglemente antagliga panter finge i Banken belänas, bestämdes af Bankfullmäktige den 26 November 1887: för guld och silfver samt finska statsverkets och Finlands Hypoteksförenings obligationer tili 5 procent under det för tiden ä dem noterade börspris samt för bankdepositioner tili 5 procent under kapitalbeloppet; för ryska och andra statsobligationer äfvensom 25 b) Läne- och forfallotiderna. e) Beläningsvärdet för panter.

17 27 goda kommunalobligationer, lydande ä metallisk valuta, tili femton procent under börspriset samt för statspapper ä ryskt pappersmynt och öfriga obligationer, för aktiebref i bolag inom landet, som visat sig ega ett stadgadt försäljningsvärde, äfvensom inhemska och utländska jordbruksalster, tillverkningar och varor af sädana slag, som aro föremäl för handein samt antagligen icke äro underkastade förskämning, tili högst 75 procent af deras börskurs eller gängbara pris. Förestäende bestämningar om beläningsvärdena för särskilda slag af panter hafva genom Bankfullmäktiges beslut af den 8 December 1888 faststälts att fortfarande lända tili efd) Provisionen terrättelse. ^chlarifffn1 d) Genom i det föregäende omförmälda förordnanden för nedsatt af den 26 November 1887 och den 8 December 1888 blef af ods' Bankfullmäktige bestämdt, att provisionen för Bankens invisgar skulle beräknas efter procent med en minimiprovision af 10 penni samt tariffen för nedsatt gods utgöra 3 mark för en kubikfot och 50 penni för hvarje kubikfot derutöfver i mänaden. Beträffande nästnämnda tariff förordnades den 6 Oktober 1890, att för en kubikfot skulle erläggas enahanda belopp som derintills, hvaremot afgiften för hvarje kubikfot derutöfver borde, tili förebyggande af alltför skiymmande föremäls deponerande i Banken, utgä tili förhöjdt belopp af 1 mark 50 penni i mänaden. 11. Ätgärd tili Y öi beredande af möjlighet för kontoret i S:t Petersburg afhmtm-äs^ behof förstärka sin rubelkassa, som vid oförutsedda S:t Peters- större uttagningar visat sig otillräcklig, hafva Bankfullmäktige, bu,kassa el~ framställning af Bankdirektionen, den 12 Augusti 1889 bemyndigat nämnda kontor att i S:t Petersburger Privat Handelsbank hypotisera 100,000 rubel i obligationer af 1859 ärs finska statslän för ett kassakreditiv ä 75,000 rubel. 12. Anställande Uti skrifvelse tili Bankfullmäktige för den 30 December fexdkassd^ei 1889 har Bankdirektionen framhällit hurusom rörelsen i Ban- Banken. kens vexelkontor tilltagit i den män, att kontoret icke kunde pä ett tillfredsställande sätt förestäs af den för ändamälet ä ordinarie stat anstälde kassören samt förty föreslagit att en andre vexelkassör mätte frän den 1 Juni 1890 i Banken tillsvidare anställas emot ett arvode ä extra stat af 250 mark i mänaden, äfvensom att ifrägakomne kassör finge omhänderhafva en kassa af 75,000 mark. I afseende ä häraf päkallad utvidgning af vexelkontorets lokal hemstälde Bankdirektionen tillika om bemyndigande att läta med nämnda lokal förena och för ändamälet inreda det derinvid belägna förra arkivrummet i enlighet med en af Arkitekten K. G. Nyström uppgjord ritning med tillhörande, ä 2,520 mark sig slutande kostnadsförslag. Dä ifrägavarande framställning syntes Bankfullmäktige af omständigheterna fullt päkallad, anhöllo Fullmäktige i enlighet dermed uti skrifvelse för den 4 Januari 1890 hos Kejserliga Senaten, att en andre vexelkassör finge i Banken frän den 1 Juni sagde är pä extratstat tillsvidare anställas emot ett arvode af 3,000 mark om äret, missräkningspenningar deri inbegripne, samt att den kassa, som skall af bemälde kassör omhänderhafvas, mätte bestämmas tili 75,000 mark. Sedän denna hemställan af Kejserliga Senaten den 22 Januari 1890, enligt tili Bankfullmäktige aflätet bref för samma dag, bifallits, hafva Bankfullmäktige bemyndigat Bankdirektionen att läta bringa tili utförande den i förestäende mätto föreslagna ombygnaden af vexelkontoret. 13. Jemlikt föreskriften i 6 af nädiga förordningen den 28 Maj 1889, angäende särskilda ändringar uti och tillägg tili öppna deporeglementet för Finlands Bank af den 27 Juni 1878 och den för Banken den 12 April 1886 utfärdade stat, har Bankdirek- Banken. tionen i afseende ä pröfning och fastställelse tili Bankfullmäktige öfverlemnat: l:o) förslag tili depositionsbevis öfver i förvar emottagna öppna depositioner äfvensom tili vilkor och bestämmelser rö- Tande dylika depositioner; 2:o) formulär tili förteckning öfver de värdepapper, som tili Banken inlemnas säsom öppen deposition, samt 3:o) förslag tili bokföring öfver öppna depositioner.

18 28 Enligt det under punkt 1 omnämnda förslag, skulle förvaringsafgiften för värdepappren utgöra, för är räknadt, en tiondedels procent af papprens i depositionsbeviset upptagna värde i landets mynt. jemnadt för brutet tai tili närmast högre hundratal mark, samt nämnda afgift betalas utan afseende ä förvaringstidens längd för minst tre mänader, äfvensom lägre afgift än fem mark icke beräknas. Den 21 September 1889 förehade Bankfullmäktige ifrägavarande ärende tili öfverläggning, dervid förslagen af Fullmäktige godkändes. Men ansägo sig Bankfullmäktige tillika böra anmoda Bankdirektionen att, sedän erfarenhet vunnits angäende denna aflarsbranche, hos Fullmäktige anmäla om icke nägon förändring af ifrägavarande bestämmelser, särskildt beträflande provisionen för värden om öppna depositioner, kunde vara af nöden. Dä Banken inom kort fick mottaga ett ansenligt antal öppna depositioner, befanns emellertid önskvärdt, för underlättande af det med dylika depositioners värd och bokföring förenade dryga arbete, att söka; förenkla det härutinnan inslagna förfaringssättet. I sädant afseende beordrades Förste kamreraren Stenius att afresa tili Stockholm och Köpenhamn för inhemtande af kännedom om huru öppen depositionsrörelse vid bankinstituten derstädes bedrifves. Sedän förberörda uppdrag af Förste kamreraren Stenius under sistlidne September mänadffullgjorts, anstär med vidare ätgärd i ärendet i afvaktan af det förslag tili en slutlig anordning af den öppna depositionsrörelsen, hvars afgifvande af Bankdirektionen Bankfullmäktige hafva att emotse. 14. Ätgärder, Under ären hafva Bankfullmäktige handlagt emuldtper- tillsammans 20 ansökningar om anständ, ackord och andra soners för- lättnader. Samtliga dessa ansökningar, af hvilka 6 belöpa sig ^Banken l/l Pa 1888, 5 pä 1889 och 9 pä 1890, hafva antingen oförändradt eller med vilkor och tilläggsbestämmelser bifallits* Blancl ifrägavarande ärenden torde särskildt böra framhällas tvenne ät enskilde gäldenärer den 7 Januari 1889 och den 20 Augusti 1890 beviljade ackord för Bankens tillgodohafvanden, utgörande i kapital hos den förre 149,485 mark 35 penni och hos den senare 40,500 mark. 15. De i gällande reglemente för Finlands Bank päbjudna Revisionema revisioner hafva ä föreskrifna tider förrättats af Ständernas 1 Banlcen" Bankrevisorer eller vederbörande suppleanter, hvilka derefter tili Bankfullmäktige aflemnat berättelser öfver dessa förrättningar och de dervid förda protokoll. Nagra egentliga anmärkningar mot bankförvaltningen hafva af Revisorerne icke framstälts men väl nägra erinringar och önskningsmäl, hvilka blifvit Direktionen delgifna. I enlighet med Bankrevisorernes tillstyrkan och i stöd af 117 i bankreglementet, hafva derä Bankfullmäktige pä Finlands Ständers vägnar meddelat Bankdirektionen decharge för är 1887 den 23 April 1888, för 1888 den 23 April 1889 och för 1889 den 18 April a) I enlighet med föreskrifterna i 111 af gällande Inventerinreglemente för Finlands Bank hafva Bankfullmäktige ären a) vid huf- 1888, 1889 och 1890 tvä gänger ärligen verkstält inventering vudkontoret. af hufvudkassan i Bankens hvalf samt af i Banken förvarade vexlar, länehandlingar och panter, hvarvid jemväl handkassorna vid hufvudkontoret af Fullmäktige uppräknats. Dessa inventeringar hafva verkstälts pä nedannämnde tider: under 1888 den första inventeringen den 20, 21, och 27 Augusti samt den andra den 11 15, 17 och 18 December ; under 1889 den Augusti samt den och 16 December och under 1890 den Augusti samt den 8 13 December. Vid dessa inventeringar hafva kassorna befunnits vara med Bankens böcker öfverensstämmande.

19 b) vid kontoren i landsorten. 30 b) Beträffande Bankens afdelningskontor hafva Bankfullmäktige, pä samma gäng förordnanden för de af Fullmäktige utsedde diskontkomiteledamöterne utfärdats, jemväl anmodat desse att en gäng i mänaden pä tider, som de sjelfve funne för godt att i hvarje fall särskildt bestärnma, verkställa föreskrifna inventeringar vid kontoren. Dessutom hafva inspektioner verkstälts: vid kontoret i Äbo den 15 och 16 September 1889 af Bankdirektören Charpentier; vid kontoret i Björneborg den 29 Januari 1 Februari 1890 af Bankdirektören Charpentier; vid kontoret i Wiborg den Januari 1889 af Bankdirektören Charpentier; vid kontoret i Tammerfors den 22 April 1889 af Bankdirektören Wallenius och den Juli 1890 af undertecknad Meurman; vid kontoret i S:t Michel den 3 5 Februari 1890 af Bankdirektören Charpentier samt den 7 och 8 November samma är af undertecknad Donner jemte bemälde bankdirektör; vid kontoret i Kuopio den 3 5 November 1890 af undertecknad Donner och Bankdirektören Charpentier gemensamt; vid kontoret i Joensuu den 5 7 Juli 1888 af undertecknad Donner; vid kontoret i Sordavala den 30 och 31 Januari 1890 af Bankdirektören Charpentier; vid kontoret i Jyväskylä den Juni 1888 af undertecknad Lindelöf och Bankdirektören Charpentier gemensamt; vid kontoret i Nikolaistad den Juli 1888 af undertecknade Donner och Meurman samt den 29 och 30 September 1890 af undertecknad Meurman och Bankdirektören Eneberg gemensamt; vid kontoret i Uleäborg den 17 och 18 Juli 1888 af undertecknade Donner och Meurman, den 21 och 22 Augusti 1888 af Bankdirektören Charpentier samt den September 1890 af undertecknad Meurman och Bankdirektören Eneberg gemensamt, äfvensom vid kontoret i Kotka den 11 November 1890 af Bankdirektören Charpentier. öfver förenämnda inspektioner hafva berättelser dels tili Bankfullmäktige inlemnats och delgifvits Bankdirektionen, dels af Direktionen i afskrift tillstälts Fullmäktige. Ehuru kontorens förvaltning under nu ifrägavarande period fortgätt utan nägra egentliga störingar, föranledda af kontorens tjenstemän, har ett undantag härutinnan dock egt rum beträffande kontoret i Tammerfors, hvarest vid inspektionen den 22 April 1889 en kassabrist af 28,202 mark 83 penni befanns stanna vederbörande kassör tili last, hvilken brist emellertid samma dag, innan undersökningen afslutats, betäcktes. För ifrägavarande förskingring har ätal väckts emot bemälde kassör, som af Bankdirektionen omedelbart frän tjenstens utöfning suspenderades. Föröfrigt torde bland ätgärder, som i anledning af förberörda inspektioner vidtagits, särskildt fä framhällas de föreskrifter, hvilka af Bankdirektionen meddelats kontoret i Uleäborg för afhjelpande af särskilda vid nämnda kontor genom inspektionerna den 17 och 18 Juli samt den 21 och 22 Augusti 1888 uppdagade oregelbundenheter och missförhällanden. c) Sedän vordne Ledamoten i Komiten för finska ärendena i S:t Petersburg Geheimerädet von Haartman, som, jemtersburgc) vid kontoret i S:t Pelikt Kejserlige Senatens den 4 April 1882 derom gifna förordnande, förrättat inventeringarna vid Bankens kontor i S:t Petersburg, den 2 Februari 1888 frikallats frän berörda uppdrag, har detsamma, i enlighet med Senatens nästsagde dag meddelade föreskrift, handhafts af Senatorn Cederholm intill den 14 November nästsagde är, dä Presidenten och Senatorn Montgomery förordnats att ifrägavarande inventeringar verkställa. Dessutom hafva kontorets kassor i Maj mänad ären 1888 och 1889 samt i Februari mänad är 1890 inventerats af Bankdirektören Charpentier. 17. Jemlikt föreskriften i mom. c af instruktionen för Finlands Ständers Bankfullmäktige af den 15 Januari 1883, hafva Bankfullmäktige hvarje mänad, pä grund af Bankens böcker vid hufvudkontoret samt veckorapporterna frän kontoren l landsorten genomgätt och granskat Bankens rörelse och utla- 31 Qranslming a f Bankens länerörelse.

20 32 ning under nästföregäende mänad, dervid särskild uppmärksamhet egnats ät sädana personers och firmors personalkonti, hvilkas betalningsförmäga i förhällande tili dem beviljad kredit synts Fullmäktige tvifvelaktig. För öfrigt hafva Bankfullmäktige i regeln hvarje mänad utbegärt och genomgätt Bankdirektionens memorialprotokoll för nästföregäende mänad. Säsom i nägon män belysande arten och vidden af länerörelsen vid de skilda kontoren, meddelas här nedanstäende tablä: Vid hufvudkontoret i Helsingfors...,, kontoret i Wiborg.... A b o... Nikolaistad.. Bjömeborg.. Uleäborg... Tammerfors.. Kuopio.... Jyväskylä... Sordavala...,, S:t Michel..,, Joensuu... Under är 1889 diskonterades inhemska vexlar. beviljades hypotekslän och kassakreditiv. Summa. 3mf. p. 3mfi yii. 3mf. yu. 19,361, ,236, ,111, ,354, ,695, ,000, ,841, ,385, ,503, ,201, ,130, , , ,072,440 4,387, ,482, , , , , , , ,875 5? 5? 83»J 37,177, ,308, ,498, ,516, ,177, ,834, ,514, ,997, ,749, ,458, ,431,097'07 1,349, Summa jö3,941, ,072, ,014, A fskrifning Pä gjord framställning af Bankdirektionen hafva Bankrin af^län fullmäktige den 8 December 1888, den 2 December 1889 och säsom osäkra den 13 December 1890 förordnat att särskilda Bankens fordringar skola dels i sin helhet, dels tili vissa belopp anses osäkra, hvarjemte Fullmäktige bifallit tili afskrifning af län, som befunnits vara helt och hället värdelösa. 19. Emedan arkivrummet i bankhuset inom en snar framtid Ätgärder ancinpnde bankicke skulle kunnat inrymma Bankens tillvexande handlingar,' huset och hafva Bankfullmäktige, pä framställning af Bankdirektionen, kont]^ lca~ den 7 Juni 1889 bemyndigat Direktionen att läta tili arkiv för Banken inreda bankhusets källarväning i enlighet med ett af Arkitekten G. Nyström uppgjordt, ä 7,323 mark sig slutande kostnadsförslag, hvarjemte Direktionen anmodats att söka om möjligt nedbringa den i berörda kostnadsförslag med 2,254 mark ingäende posten för bokhyllor. Efter det omförmälda arbete utförts samt arkivet tili den ny inredda lokalen öfverflyttats, har det förra arkivrummet användts för nödigbefunnen utvidgning af vexelkontoret, pä sätt här ofvan under 1 2 redan är anfördt. Uti skrifvelse för den 16 Juli 1890 har Bankdirektionen, under framhällande att den i bankhuset använda belysningen medels gas och stearinljus visat sig vara otillräckhg samt att belysningens förstärkande genom tillökning af gaslägornas antal vore förenad med svärigheter och betydliga kostnader, föreslagit att elektrisk belysning finge i bankhuset införas, helst derigenom olägenheterna af att vid besök i kassa- eller handlingshvalfven dagligen och upprepade gänger öppna och stänga luckorna för fönstren kunde undvikas. Derjemte vidhandengaf Direktionen, att enligt beräkning 50 stycken hellampor vore för bankhusets belysande erforderliga samt att nägra dyrbarare kandelabrar och andra lampställningar tillsvidare icke skulle ifrägakomma, utan de elektriska lamporna, der sä ske kunde, anbringas vid redan förefintliga gasledningsarmar och uppställningen jemväl för öfrigt göras sä billig som möjligt. Sedän Bankfullmäktige i anledning häraf bemyndigat Bankdirektionen att med Helsingfors Elektriska Belysnings Aktiebolag träffa aftal om inledande och underhällande af elektrisk belysning i bankhuset emot härför af bolaget betingad godtgörelse, har Direktionen uti skrifvelse för den 25 derpäföljde Oktober meddelat att bemälda bolag, i anseende tili att endast fä af dess abonnenter hafva behof af dagbelysning, förklarat sig icke kunna fullgöra omförmälda uppdrag pä de ti- 3 33