STENHUSET. Kvarteret Stenhuset i mitten

Transkript

1 STENHUSET Kvarteret Stenhuset i mitten Redan den 1 oktober 1860 kunde skolan flytta in i nya lokaler i kvarteret Stenhuset. Fastigheten var uppvärmd med kaminer och kakelugnar och belysningen bestod av gaslampor. Maskinritningssalen Frihandsteckningsrummet Samma år upphörde Ebersteinska söndagsskolans verksamhet. Den nya organisationsformen, Ebersteinska Söndags- och Aftonskolan hade startat sin verksamhet samtidigt med den Tekniska elementarskolan den 1:e november 1857 och dess verksamhet pågick fram till 1969 då den skolformen avvecklades i Norrköping. Först nu kunde alla de läroämnen som enligt bestämmelserna normalt skulle ingå i lärokursen upptas på läsordningen, nämligen: ren och tillämpad matematik, linearritning, frihandsteckning och modellering, mekanik och mekanisk teknologi, verkstadsarbete, fysik, kemi och kemisk teknologi, botanik och zoologi, modersmålet samt bokföring och handelsvetenskap.

2 Tekniska Elementarskolan i Norrköping Målning av Carl Allard Vid Föreståndaren Törnstens besök vid "Werldsexpositionen" i London 1862, inköpte denne för 100 pund sterling, diverse modeller och apparater. Både Direktionen och Törnsten ansåg det lämpligt anordna en offentlig förevisning av dessa. Visningen skulle ske under ett flertal söndagar våren 1863 och lärarna hade förklarat sig villiga "wara tillstädes för sakernas förevisande och förklarande". Inträdesavgiften var 10 öre. Törnsten hade en alldeles speciell överraskning med i försändelsen till Sverige: "Bland de inköpte sakerna finnes äfven en symaskin av den hittills såsom bäst ansedda konstruktionen. En av Stadens damer förklarade sig villig att meddela undervisning, i denna maskins sammansättning och begagnande, varför beslöts, att i Stadens tidning låta kungöra, "det Hvarje wälfrejdad qvinsperson af för öfrigt hvilken samhällsklass som helst, efter förut hos Föreståndaren gjord anmälan, kan erhålla kostnadsfri undervisning". Kanske var detta tidpunkten för det första kvinnliga inträdet på skolan, både vad det gäller lärare och elever. Av senare protokoll framgår att sex sömmerskor hade utbildats och hade alla fått anställningar på grund av sina nyförvärvade färdigheter och en ny kurs avhölls påföljande termin. Elevantalet vid skolan steg och redan 1867 var antalet studerande nästan 250 för att i början av 1900-talet överstiga 300. Redan 1864 kunde man konstatera att den nya skolbyggnaden hade stora brister. Fastigheten hade börjat sjunka i den leriga grunden och sprickor hade uppkommit på väggar och tak erhöll 12 elever premier, bestående av en dukat (guldmynt vars värde på 1860-talet synes ha motsvarat ungefär 8 riksdaler 25 öre riksmynt) förvarad i etui med mottagarens namn och examensdagen påtryckt.

3 Maskintekniska laboratoriet Undervisningen var 3-årig med ett första gemensamt läsår för att vid andra årets start indelas i två linjer, nämligen mekanisk-teknisk och en kemisk-teknisk. En elev från avgångsklassen 1877, Berg, främre raden nummer tvåa från höger, skriver: Under vår sista termin invigde oss lektor Eurenius i fotografering, som på den tiden endast i mycket ringa omfattning övades av amatörer. Vid detta tillfälle tog han den ovan införda bilden av klassen, grupperad ute på skolgården, varefter vi fick se hur den framkallades och kopierades. Som bilden visar hade skolans elever vid den tiden något underliga mössor med stora utstående frukostskärmar. Första klassen hade en smal guldträns om mössan, andra klassen två tränsar och tredje klassen en bred träns. Framtill var det fäst ett guldmärke med den egendomliga devisen Avancé. Mössorna beredde oss ibland överraskningar. Det hände rätt ofta, att vi på järnvägsstationen togs för hotellbud och av resande anmodades ta hand om deras bagage.

4 I allmänhet hade nog teknisterna på den tiden ringa anseende. Ofta tillropades de med öknamnet smeder. Läroverksungdomen ansågs betydligt finare. Numera värdesätts ju den praktiska utbildningen vida högre, i och med att den kraftigt ökat både i omfattning och gedigenhet. Av nöjen hade staden på den tiden inte mycket att bjuda ungdomen. Teatern hade de flesta av oss ej råd att besöka. Under mina tre skolår var jag bjuden dit två gånger. Vi höll oss till de billiga amatörföreställningarna i Arbetareföreningen. Av Cirkus Leonards prestationer njöt vi på ståplats för 25 öre. Axel Wilhelm Molin Adolf Törnsten efterträddes 1882 av Axel Wilhelm Molin, maskiningenjör och lektor som innehade tjänsten till sin död Som sökande till den lediga rektorstjänsten fanns bland andra Salomon August Andrée, den kände svenske polarforskaren. Andrée var en framstående fysiker och hade tjänstgjort vid Kungl. Tekniska Högskolan samt varit överlärare i experimentalfysik vid Tekniska Skolan i Stockholm. Som en bilaga till hans ansökan finns antecknat att han vid tillsättandet av rektorstjänsten deltog i Spetsbergsexpeditionen. Detta kan mycket väl vara orsaken till att han ej kom i fråga för tjänsten. Om Andrée fått tjänsten torde historien fått en annan gång, och hans tragiska öde vid ballongfärden 1896 som slutade i katastrof, hade förmodligen inte blivit av. Rektor Molin hade utomordentliga egenskaper som skolchef och människa, ett stort ordningssinne och plikttrogenhet samt goda insikter och vidsträckt erfarenhet fick skolan telefon, så att skolan kunde sättas i förbindelse med det allmänna telefonnätet i staden.

5 1890 inrättas en byggnadsteknisk linje. Här en bild av ritningssalen 1892 ersattes skolans ångmaskin med en gasmaskin, som nu kunde leverera elektricitet till belysning och till driften i verkstaden. Skolans båda ritsalar samt salen för fysik och matematik var de första salarna som fick elektrisk belysning. Samma år aktualiserades skolans toalettbehov. Skolans toaletter bestod fortfarande av en grop i marken. Rektor Molin får i uppdrag att införskaffa ett kostnadsförslag för införande av ett tunnsystem för avträdet. Motiveringen var av hygiensk karaktär, då man ville undvika att drabbas av någon kolerafarsot. Skolans byggnad lutade vid den här tiden 2%.. 25 år senare var golvlutningen i högtidssalen, diagonalt från hörn till hörn 32 cm. Högtidssalen tjänstgjorde även som maskinritningssal.

6 Axel Gustaf Julius Eurenius 1895 tillträdde Axel Gustaf Julius Eurenius tjänsten som rektor. Han var fil doktor och lektor och kvarstannade till Han var även författare till ett antal läroböcker som var avpassade för skolans undervisning. Han var också författare till den minnesskrift han förfärdigade till skolans 50-årsjubileum 1907 INGENJÖRSRINGEN Den första ingenjörsringen utdelades Från Hallbergs guld hade kommit flera förslagsritningar, och kamratkretsen kom snart till klarhet vilken som skulle segra. Den ringen har sedan dess burits av examenseleverna från Tekniska gymnasier, Fackskolor och Högre Tekniska läroverk, trots att andra skolor i Sverige kommit med ändringsförslag. Föreningslivet blomstrade på denna tid vid skolan Arne Serrander Elev vid skolan och mångårig aktiv medlem i Tekniska förbundet, numera kallat Ebersteinska förbundet, skriver: Norrköping går framåt och tiden kan man ej vrida tillbaka. Med en liten smula vemod tänker man dock på den tiden då båtarna lade ut från övre hamnen med röken bolmande ur skorstenen, denna ljuvliga rök, vars doft förde tanken ut till salta vatten och fagra stränder. På kajen stod viftande vänner och nedför strömmen gled båten förbi den långa raden av gamla vackra köpmanshus vid Saltängsallén. Den gled förbi gamla Teknis och från Strömsholmen hördes musik. Ja, så var det på den tiden. Nedan berättar Arne om den tidiga Nollningen.

7 Inom skolan fanns ett antal föreningar, bland dem TFP, viket betydde Tekniska föreningen Phoenix, vilken var en kamratförening. Då föreningen sedan länge är nedlagd, är det ingen större synd att blotta något av det man då dyrt och heligt svor på att ej yppa för någon, vem det vara månde. De som nådigt förklarats värdiga att upptas som medlemmar skulle komma till skolan klockan fyra en lördagseftermiddag och mottogs då av en äldre kamrat, som ledsagade offren till ett uthus på bakgården, och innan man visste ordet av var man inlåst där utan att ha en aning om kommande öden. Då vistelsen där varat i 3 timmar hade man hunnit bli på det klara med att det hela inte skulle bli någon dans på rosor. Så vid sjutiden hämtades ett offer i taget, kroppsvisiterades och berövades alla inventarier i kostymen. Stadigt fasthållen på var sin sida av en svartmaskerad kurre fördes man så upp till korridoren en trappa upp, och i trappan stod dystert blickande maskerade individer med brinnande ljus i händerna. Sedan fick man en bindel för ögonen och så började undersökningen om man var värdig att upptas i detta förnämliga sällskap. Alltsammans gick naturligtvis ut på att aspiranten skulle stukas så mycket som möjligt till de andras stora förnöjelse, och så går det väl till lite varstans i föreningar då pojkar i åldern år bli lekfulla. Första proceduren var att två mannar tog offret under armarna och sedan sprang upp och ned för trapporna med honom, och eftersom ögonen var förbundna hade den stackaren inte mycket nytta av sina ben och var ganska utlakad då språngmarschen var slut. Så togs bindeln bort från ögonen, en glödande järnbit hölls fram till beskådande och så kom en fråga, som kom kallsvetten att sippra i pannan: Var man modig nog att låta föreningens märke brännas in på kroppen? Något annat än ja var just inte att svara på den frågan, varpå bindeln lades för ögonen, villiga händer rev ned byxorna och drog upp skjortan. Så kändes en isande smärta på magen samtidigt som lukten av bränt kött stack i näsan. Det stackars offret visste ju ej om att det var en isbit som trycktes mot magen samtidigt som det glödheta järnet pressades in i en fläskbit. Fortfarande med bindeln för ögonen bar det sedan iväg upp på vinden där en gravlik stämma kommenderade: Famla i rymden! Och händerna famlade förstås omkring och fick slutligen tag i något som kändes som en trapets, och i den beordrades man att gripa tag varefter man hissades upp, högre och högre och högre. Till slut hördes en röst djupt nedifrån avgrunden: Om du anser dig värdig att tillhöra vår förening, så släpp ditt tag! Fingrarna raknade och släppte så småningom sitt grepp, och med fasa målad i ansiktet störtade man mot djupet. Men det var inte så värst farligt ty där stod man i ett nu på golvet, stödd av två kamrater. Varje gång trapetsen hissades upp ett ryck släpptes den långsamt ned igen, nästan lika mycket så att fötterna endast befann sig några decimeter från golvet. Och rösten från avgrunden kom från en kamrat en trappa längre ned. Ja, så hade man då bestått proven och blev högtidligen intagen i föreningen. Om denna förening skriver rektor Eurenius vid skolans 50-årsjubileum, i en minnesskrift: Och av de inom själva skolan existerande föreningarna är den odisputabelt den, från elevernas synpunkt sett, förnämsta och betydelsefullaste. Om denna förening kan sägas att den varit och är en typisk skolförening med alla en sådan förenings förtjänster och fel. Föreningen upphörde1931 då dåvarande rektorn Ryno Lundqvist satte stopp för dess verksamhet. Han anordnade ett bål på skolans gård, där de flesta av föreningens handlingar brändes. Detta skedde i samband med att skolan flyttade till nya lokaler. Glömda dokument har dock senare kommit i dagen.

8 I övrigt har ett stort antal föreningar passerat revy: Sällskapet Avancé Sannolikt skolans första elevsammanslutning. Den höll sitt första sammanträde den 22 februari Dess protokollsbok - ett högintressant dokument - finns bevarad (1957) i det Holmbergska familjebiblioteket i Fiskeby. Detta är ingen tillfällighet. Grundaren av den välkända utsädesfirman Algot Holmberg var under 1870-talet elev vid tekniska elementarskolan och tillhörde inte endast stiftarna av sällskapet Avancé utan var även en av dess mest aktiva medlemmar. Tekniska Förbundet i Norrköping Denna sammanslutning, bildad år 1899, och vars ursprungliga uppgift var att utgöra ett samband mellan avgångna och kvarvarande elever i tekniska elementarskolan samt denna skolas lärare. Föreningen är numera såtillvida rekonstruerad, att den skall utgöra ett samband dels mellan avgångna elever och dels mellan dessa och skolans lärare. Föreningen har även bytt namn till Ebersteinska Förbundet. Den har varit till utomordentlig glädje och nytta inte minst genom den under senare decennier energiskt bedrivna matrikelverksamheten. Denna förening är ännu aktiv, men på grund av vissa skolreformer något i avtagande. Nykterhetsföreningar Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund (SSUH) har i olika omgångar varit representerat genom avdelningar vid "Teknis". Dess första SSUH-förening - Stabilitas - stiftades år 1902 av dåvarande eleven Gotthard Hall, vilken även blev dess första ordförande. Föreningen blev till stor nytta och glädje. Den hade ett gott stöd i rektor Eurenius, som i omtanke för elevernas bästa med stor sympati omfattade föreningens verksamhet. Handelsföreningen var en sammanslutning, vilken hade till uppgift att anskaffa skriv- och ritmateriel samt litteratur till reducerade priser. Högre Tekniska Läroverkets Idrottsförening har till ändamål att inom elevkåren utveckla intresset för gymnastik, idrott, idrottsliga lekar; att genom frivilliga övningar och anordnande av tävlingar främja en sund skolidrott samt att verka för god kamratanda. Högre Tekniska Läroverkets Skytteklubb vilken sorterade under Norrköpings Skyttegille, hade till ändamål att inom skolans elevkår tillvarata och utveckla intresset för skjutning med mausergevär. Elevkåren Skolans elevkår bildades år Enligt stadgarna anno 1953 har den till uppgift: "att tillvarataga och främja elevernas intressen; att arbeta för ett gott kamratskap inom skolan; att värdigt representera eleverna vid högre tekniska läroverket i Norrköping". Föreningen Finis Föreningen Finis är en sammanslutning av tredje årskursens elever. Som sådan tillvaratar den medlemmarnas intressen, främst de av ekonomisk art, men den bevakar även suveräniteten över de traditionella privilegier av ett eller annat slag (speciell huvudbonad etc.), som tillkommer tredje klassens elever gentemot första- och andraklassisterna. På grund av skolreformer under senare tid gäller andra krav för medlemsinträde. På 1930-talet började treorna mera allmänt markera dessa privilegier genom att i vissa sammanhang uppträda i hård hatt ("stop") och käpp; på hattens ena sida gärna ett teknistmärke. Efter hand utbyggdes "privilegierna" till att även omfatta vad man i forna tiders annonser om kosmetiska medel plägade beteckna

9 som "mannens prydnad och ynglingens stolthet" - ett mer eller mindre skräckinjagande skägg. Bristande naturliga förutsättningar tvingar givetvis en och annan trea att i likhet med Carl XII uppträda som "skägglös dundergud". Numera ingår i rekvisitan stundom även en vit scarf. Inkomster genom överskott vid föreningen Finis anordnade baler och av den mot slutet av läsåret utgivna tidningen "Finis" används som bidrag till inköp av ingenjörsringar och till kostnaderna för studieresor. Carl Filip Wetterling civilingenjör, lektor, major, var rektor under tiden KRISTIDER Vi hade i Sverige förmånen att undslippa det första världskrigets fasor, men slagskuggan av katastrofen föll ändå över vårt land och medförde kaos inom näringsliv och folkförsörjning. Dyrtid och livsmedelsbrist var tidens signatur, särskilt under de senare krigsåren och under lång tid därefter. Under krigstiden upplevde vårt land en högkonjunktur, som vid krigsslutet förbyttes i dess motsats. Många teknister, som för dryga kostnader och på knapp ranson kämpat sig fram till sin examen, kunde på grund av rådande arbetslöshet inte finna arbete här hemma. Emigrationen till U.S.A. och Tyskland fick stor omfattning INRÄTTAS EN FÄRGERITEKNISK LINJE Undervisningen i färgeriteknik fullföljdes under vårterminen 1928 enligt uppgjord plan, dels med anlitande av Ebersteinska skolans medel för inredning av ett särskilt färgerilaboratorium dels med bidrag från Norrköpings Fabriksförening för att täcka övriga kostnader. Den färgeritekninska utbildningen fortsatte på skolan till mitten av 50-talet. TEXTILTEKNISK LINJE 1934 utexaminerades de tre första eleverna från den textiltekniska linjen. Denna utbildning genomfördes i samarbete med Lennings Textilinstitut. Den siste utexaminerade eleven från textilteknisk linje var Berit Ortfelt som utexaminerades Efterfrågan på arbetskraft hade minskat i samma takt som textilindustrin avvecklades.

10 Oscar Ryno Lundquist Oscar Ryno Lundquist, civilingenjör, överdirektör i Kungliga Överstyrelsen för yrkesutbildning, var rektor under tiden Ryno Lundquist är författare till den redogörelse som behandlar Tekniska Elementarskolan samt Ebersteinska Söndags- och Aftonskolans historia med tyngdpunkten lagd på skolans olika byggnader under perioden. Han var född i Stora Tuna. Efter sin utbildning var han en kort tid anställd i industrin innan han kom till Tekniska gymnasiet i Örebro som lärare kom han som lektor till Tekniska Elementarskolan i Norrköping, för att efterföljande år bli rektor. Han var ordförande i Tekniska Förbundet under flera år. Han var mycket uppskattad på skolan, men hans duglighet förde honom emellertid till än mer ansvarsfulla poster. Han blev undervisningsråd i Stockholm, och utnämndes senare till överdirektör för Överstyrelsen för yrkesutbildning där han stannade till sin pensionering 1956.