Förslag till standard för skrivet material. Wojciech Gilewski. Föreslagen standard för skrivet ÖFL-material Standardelement i skrift

Transkript

1 POLEN Wojciech Gilewski Föreslagen standard ÖFL- Standardelement i skrift 1 Modulstruktur Det föreslås att hela ÖFL-et delas i ett antal moduler (ÖFL = öppet flexibelt lärandet). Varje modul kan studeras separat om en student är tillräckligt förberedd för det. I början av varje modul preciseras vad man behöver veta för att börja studiet. Efter fem års erfarenheter i olika områden, från språk till matematik, från historia till fysik, från grundskoleämnen till ÖFL- åt universitetsstudenter, skulle vi vilja föreslå en universell standard ävensom för elektroniska böcker. Textkomponenter i varje modul 1. Titel Titeln bör vara kort men ändå visa vad modulen handlar om. 2. Innehåll Innehållsförteckningen talar om för studenterna vilka ämnen som behandlas i texten och ger dem en bred översikt över följande. Efter att ha läst innehållsförteckningen ska studenterna veta om de kan eller har hört talas om ämnena i modulen. 3. Inledning Det viktiga med inledningen är att den ska motivera studenterna och väcka deras intresse, samt presentera alla eller några av innehållsförteckningarna från ett annorlunda perspektiv. 4. Mål Mål talar om för studenterna vad de kommer att kunna göra efter att ha avslutat en sektion och de presenterar ämnen i en ny form. Detta är det viktigaste kapitlet i modulen. Några anmärkningar på skrivandets mål presenteras senare. 5. Nyckelord En lista på de viktigaste termerna i kronologisk ordning; nyckelorden förklaras i slutet av modulen. 6. Lektioner Modulens standardtext delas in i lektioner (vanligen 4-5 per modul). 7. Utvärderings Utvärderings kan hjälpa studenterna att repetera et. Vanligtvis finns det inga svar på frågorna i detta kapitlet. 8. Svar till självskattningsfrågor Svaren till självskattningsfrågorna presenterar en återblick på texten och visar vilka delar studenterna har förstått och absorberat samt vilka områden de måste gå igenom igen. 9. Förklaring av nyckelord Förklaring av nyckelord i alfabetisk ordning För att motivera studenterna till att arbeta finns det flera aktiviteter (markerade med tecken) i texten för dem. Nedan listas några av dem: Frågor Lätta frågor med ett fönster för svar; dessa frågor gör att studenterna inte somnar medan de läser modulen. Svaret finns vanligen i texten före.

2 Aktivitetsfrågor Liknande frågor med fönster; det är nödvändigt att aktivera sig för att svara på aktivitetsfrågorna. Självskattningsfrågor Dessa är de viktigaste frågorna med fönster; svaren står i slutet av modulen. Läsning, referenser Anmodan att läsa något i en annan källa än modulen. Testfrågor Vanliga metoder för att bedöma studenter. 2 Utvärdering Utvärderingen ska lämnas in i form av en kria till handledaren som ett bevis på att framsteg i inlärningen skett. Standard för textböcker. Video, audio Video- och audio som extra hjälpmedel; vanligen är det inte nödvändigt att se eller höra hela kassetten, bara en del. Grupparbete Inför vissa problem är det rådligt att be studenterna ta kontakt med varandra. Diskussion med handledaren Svåra problematiska frågor kan diskuteras med handledaren. Frågorna nämnda ovan (eller andra) täcker de flesta viktigare faktorer i inlärningset inom öppet flexibelt lärande. Instruktionsutformning för läromedel Låt oss vara säkra på att du klart vet vad instruktionsutformning är. Kan du skriva en kort definition? (Du kan titta i Läromedelsutformning och framställningssätt i manualen.) Instruktionsutformning är termen för undervisningsmetodik i läromedel och det innefattar allt som hjälper studenten i inlärandet. Termen kommer från ordet instruktion i stället för undervisning. Det lönar sig att tänka på instruktionsutformning, såsom tillämpad på läromedel, i tre stadier eller nivåer: Utformning av kursstrukturen i planeringsstadiet; Utformning av strukturutvecklingen vid skrivandet; Utformning av textproduktionen vid korrekturläsningen. För att hålla detta så tydligt som möjligt är det lämpligt att hänvisa till instruktionsutformningens planeringsnivå, utvecklingsnivå och produktionsnivå motsvarande de stadier där den instruktionsutformande aktiviteten äger rum. Tre nivåer i instruktionsutformning Nivå 1: planering av kursstrukturen. På planeringsstadiet fastställs först strukturen som en följd av teman med rubriker och underrubriker för varje tema. Det är samma process man skulle använda för vilken kursutformning som helst. Man svarar på samma frågor: vilka ämnesteman ska jag lära ut och i vilken ordning? Nivå 2: instruktionsutformningens utvecklingsfas. I utvecklingsfasen samarbetar författaren, den tekniska granskaren och instruktionsformgivaren för att utveckla en serie teman och undervisningsmetoder för varje ämnestema. Det är precis samma sak man gör när man undervisar ansikte mot ansikte. När man bestämt vilka ämnen man ska lära ut, tänker man på vilka de effektivaste undervisningsmetoderna är.

3 Så väl som grundläggande beslut om huruvida man ska undervisa från regel till eller från till regel, omfattar detta stadium beslut om huruvida man ska använda: Definitioner och repetitioner; Listor, tabeller, kurvor och diagram;, anekdoter och analogier; Riktlinjer, förevisningar och simuleringar. Nivå 3: instruktionsutformningens produktionsfas. I produktionsfasen korrekturläses texten så att den blir klar och sammanhängande med tillräckligt många vägvisare som hjälper studenterna genom texten. Vi måste förvissa oss om att det finns tillräckligt med: Rubriker och underrubriker som ökar förståelsen; Ikoner, mellanrum och andra grafiska medel; Punktlistor 3 Utveckling av strukturen Sektionsplanen visar huvud- och underrubriker i sektionen. Sedan utvecklas eller renodlas varje rubrik med, förklaringar, beskrivningar osv. På denna nivå fyller författaren i alla sektionsrubriker så noggrant som möjligt utan DTP-arbete (datorstödd trycksaksproduktion/desktop publishing). Syftet är här att producera en intressant text, men man gör inga försök med visuell formgivning. Det kan göras senare i produktionsfasen.. Det viktiga i det här stadiet är att framställa en fullständig och korrekt text. Från sektionsplanen får man en serie rubriker och ämnen som man använder som ett skelett eller struktur för vidare utveckling av ämnena. Låt oss bara titta på utvecklingen av den första rubriken innan vi fortsätter att titta på hela sektionen i dess slutgiltiga form. I detta stadium tar vi beslut om hur vi ska lära ut dessa ämnen: Vilka ska vi använda? Kan vi använda anekdoter för att göra innehållet relevant och levandegöra det? Vilka övriga undervisningsstrategier är tillgängliga för dessa ämnen? När ska jag undervisa från regel till respektive från till regel? Man kommer att märka att texten i det här stadiet tycks vara ganska tråkig, beroende på att den viktigaste uppgiften är att få innehållet rätt. I denna sektion undervisar författaren från regel till. Instruktionsutformningens produktionsnivå På produktionsnivån samarbetar språkgranskaren och DTP-teknikern för att göra texten tillgänglig och attraktiv. Granskaren kontrollerar att språket är tydligt, vänligt med rätt tonläge och att texten som ska läras inbegriper alla nödvändiga komponenter. Granskaren och DTP-teknikern arbetar tillsammans för att se till att texten har rätt radavstånd och storlek för att göra den tilltalande att läsa. Rubriker används för att introducera ämnen och deras underavdelningar; andra vägvisare som ikoner och punktlistor sätts in. I en lågkostnadsproduktion ger en god ordbehandlare tillräckligt med grafiska finesser för att skapa en attraktiv och tillgänglig text. Låt oss titta på hela sektionen Målsättning med studenters skrivande, efter att det tredje lagret av instruktionsutformningen har tillämpats på texten. Målsättning med studenternas skrivande Varför skriva en målsättning? Att förklara skrivandets målsättning hjälper både lärare och studenter eftersom det exakt talar om vad vi ämnar uppnå. Hur målsättningen kan hjälpa studenterna Tydligt nedskrivna mål hjälper studenternas inlärning genom att visa dem exakt vad som förväntas att de ska lära sig eller göra. Detta ger dem ett verktyg som kan användas för att kontrollera inlärandet; det betyder att de kan svara på frågan: Kan jag göra det här?

4 : Ett tydligt mål kan vara: Studenterna kommer att kunna nämna kamerans delar. Studenterna kommer inte att ha några svårigheter med att kontrollera om de uppnått målet. Antingen kan de nämna delarna eller ej. Om man skrev samma mål som: Studenterna ska känna till kamerans delar, så skulle det vara för vagt. Studenterna kunde lätt tro att de kan, men skulle inte nödvändigtvis gör en kontroll eftersom det inte finns något objektivt sätt att kontrollera vetande. Hur kan målsättningen hjälpa dig som lärare/författare? Klara mål hjälper dig att tänka på hur du kan utvärdera dina studenter, beakta dina undervisningsstrategier samt planera och ordna ditt. 4 Vad är skillnaden mellan syfte och mål? Både syfte och mål uttrycker lärandets avsikter. Skillnaden är att syftet är ett brett allmänt uttalande om undervisningens avsikt. Ett syfte kan innefatta ett antal mål. Ett mål är mer specifikt och är klart och tydligt formulerat på behavioristiskt språk, så att studenterna exakt kan se vad de syftar till att lära sig. Ett syfte kan vara: Studenterna kommer att kunna använda en manuellt styrd kamera. Detta syfte skulle innefatta ett antal olika mål; dessa mål kan se ut som följande: Genom att använda en manuellt styrd kamera kommer studenterna att kunna: ställa in fokus korrekt; ställa in exponeringen korrekt; ställa in bländaren korrekt; rama in välkomponerade bilder i sökaren. Hur kan jag förvissa mig om att jag beskriver målen tydligt? Det är två saker man måste göra för att skriva ner målen. För det första måste man vara på det klara med vad man vill att studenterna ska kunna när de nått den erforderliga kunskapen. För det andra är det nödvändigt att man använder behavioristiska och aktiva verb och undviker kognitiva verb. Använd aktiva verb Användbara verb vid beskrivning av mål omfattar: Lista, nämna, känna igen, identifiera, beskriva, definiera, skissa; Demonstrera (en färdighet), utföra (en procedur); Förklara, resonera, översätta; Kalkylera, sammanfatta, formulera; Klassificera, analysera, jämföra och kontrastera, härleda; Extrapolera, förutse, testa, motivera, argumentera. Undvik att använda kognitiva verb Ord man bör undvika när man skriver ner mål: Veta, känna till, förstå, samt andra kognitiva verb som beskriver mentala processer. Man kan vilja skriva dem mindre formellt i berättande form. Vid slutet av denna text kommer du att kunna skriva skattningsbara behavioristiska mål genom att använda aktiva verb och undvika kognitiva verb. Du kommer att kunna förklara skillnaden mellan syfte och mål. Du kommer att kunna lista flera behavioristiska verb i olika komplexitetsnivåer som är användbara i beskrivning av målsättning. Använder man denna berättarteknik kan man vilja repetera varje mål i början av varje relevant tema. I slutet av sektionen kan målen återges i en checklista.

5 Alternativa sätt att ange mål Eftersom behavioristiska mål hjälper studenterna och lärarna att utvärdera lärande är detta det vanligaste sättet att ange mål. Ibland kan man behöva försäkra studenterna om att man inte förväntar sig att de ska kunna en ny färdighet eller nya fakta helt och fullt, men att de ska ha gjort vissa framsteg. I detta fall kan man behöva sätta upp utvecklingsmål, som visar att man inte kräver fullständiga kunskaper på detta stadium. Studenterna ska utveckla: en förståelse av bländaröppningens effekt; förmågan att korrekt ställa in bländaren. 5 Användningen av fetstilta rubriker, punktlistor och stort radavstånd bidrar till textens lättillgänglighet. Om man har tillräckligt med resurser kan man göra texten attraktivare genom att använda mer grafiskt som ikoner och illustrationer.