Hur påverkar språk och tänkande varandra? Av Emma Johansson

Transkript

1 Hur påverkar språk och tänkande varandra? Av Emma Johansson

2 Inledning Människan har två starka, biologiska drifter som i mångt och mycket styr henne. Den ena är att överleva och den andra är att reproducera sig. Anledningen till att människan är ett flockdjur är, att det ökar hennes chanser att överleva. För att underlätta samarbetet i flocken behövs snabb kommunikation och antagligen utvecklades språket i det syftet. En annan teori hävdar att språkets syfte var att kunna skvallra. Även denna teori betonar dock språkets funktion för flocken, fast här av en mer social karaktär (Gärdenfors 1996). Det är rimligt att anta att språket först utvecklades som teckenspråk och ljudhärmande tal, ett slags ljudtecken, och sedan gradvis till de talade språk vi har idag. Gärdenfors (1996) menar att det symboliska talade språket, med ljudhärmande tal, antagligen uppstod i samband med Homo sapiens uppkomst, dvs. för åtminstone 5 miljoner år sedan. Det skulle dröja länge, kanske till runt år sedan, innan det talade språket utvecklades till något som liknar de språk vi idag talar. Den mest påtagliga anatomiska skillnaden mellan Homo erectus och Homo sapiens, som alltså utvecklade vårt språk, är att struphuvudet sitter mycket lägre i halsen på Homo sapiens. Detta gör munhålan större och Homo sapiens kan därför forma betydligt fler sorters ljud, framför allt vokaler. Det underlättade alltså kommunikationen mellan flockmedlemmarna. Som Gärdenfors (1996) framhåller, medför dock struphuvudets sänkning en nackdel, eftersom matstrupen och luftstrupen får en gemensam kanal. Detta ökar risken att kvävas av att mat hamnar i luftstrupen. Vinsten med att ha ett talat språk måste alltså ha vägt tungt i kampen om överlevnad för att väga upp denna nackdel. Frågar man sig vad som skiljer oss människor från djuren, kan många av svaren man får reduceras till dessa två: vår överlägsna intellektuella förmåga och vårt språk. Dessa har antagligen utvecklas parallellt, och på ett eller annat sätt beroende av varandra. Att vårt tänkande varit en förutsättning för vårt språk, torde vara ganska självklart, men vilka andra beroenden finns mellan dem? Påverkar språket vårt sätt att tänka, eller är det bara en avspegling? Kanske ligger sanningen någonstans mitt emellan. Olika teorier Det finns en mängd olika teorier inom detta område. Jag har valt att behandla de två huvudkategorier som de flesta av teorierna kan delas upp i. Den ena säger att språket påverkar vårt tänkande och därmed också vår världsbild, vårt sätt att uppfatta världen. Den andra säger att tanken påverkar språket, att språket är en avspegling av vårt tänkande. Språket påverkar tanken Ett enkelt argument för att vår intellektuella förmåga har påverkats av språket, är att det senare underlättar vidarebefordring av kunskap. Vetenskapen arbetar oftast efter principen att man når längre om man står på någons axlar. Man tillgodogör sig alltså först kunskap för att sedan bygga vidare på den. Något som understryker detta är den omvälvning som boktryckarkonsten ledde till. Idéer och upptäckter spreds snabbare och till fler. Sista länken i min tankekedja, att hjärnan utvecklas av tänkande, har jag inga belägg för, och får väl tills vidare stå som en hypotes. Vår förmåga att tänka abstrakt verkar vara beroende av att vi bildar begrepp. Begreppsbildning handlar om hur vi delar in våra erfarenheter av världen i olika kategorier, dvs. begrepp. Ord underlättar denna begreppsbildning, kanske speciellt den som sker via inlärning, och fungerar som etiketter för våra begrepp. Vidare har det i studier visat sig att ord

3 underlättar för minnet. I en sådan studie fick barn se en rad föremål. En del av barnen fick ringa in bilder av föremålen, medan andra fick ringa in ordet för föremålet. Efter en vecka fick barnen försöka komma ihåg så många av föremålen som möjligt. Det lyckades bäst för de barn som ringat in ord under första delen av experimentet (Carroll 1967 s 131). Att begrepp hjälper oss när vi tänker ser vi i följande experiment. Barn i ålder 3-5 år delades in i två grupper. Barnen i den första gruppen kunde säga någonting i stil med medelstor, och hade alltså bildat begreppet medelstor, medan de i den andra inte kunde uttrycka medelstor. Den första gruppen var bättre på att plocka ut den medelstora av tre stimuli i experimentet (Carroll 1967 s 131). Ett tredje experiment visar hur ord styr vår begreppsbildning genom att avgränsa begreppen och hur dessa begrepp sedan kan begränsa vårt tänkande. Som vi ska se är det ingen tillfällighet att jag använt två ord med gräns i sig i förra meningen. Experimentet handlar om gränsdragning. En grupp barn fick först lära sig att reagera på ett visst sätt vid en röd ljussignal. I andra delen av experimentet visades röda, gula och orangea ljus. Dessa tre ljussignaler kallades för samma sak. Efter detta reagerade barnen på samma sätt, nämligen det inlärda sättet för röda ljus, vid alla tre ljussignalerna (Carroll 1967 s 131). Barnen hade alltså bildat ett begrepp där alla tre ljussignalerna ingick, eftersom de hade kallats samma sak. Den språkliga relativitetsteorin hävdar att språk förutsätter tanke, men att även tanke förutsätter språk. Vidare påstår denna teori att språket påverkar tanken och ger en världsuppfattning till sina utövare (Allwood 1983 s 14). En av dess anhängare heter Benjamin Lee Whorf och är känd bl a för sina experiment med indianspråk. Han uppmärksammade att indianspråket Navajo böjer adjektiv efter substantivets geometriska form. Substantiven delas in i elva olika kategorier utefter sin form, t ex lång & böjlig och rund & tunn. (Carroll 1967 s 150) I ett experiment använde han sig av två grupper barn där alla var uppväxta i samma reservat med samma kultur, men med olika modersmål. Ena gruppen talade Navajo och andra gruppen talade engelska. Experimentet gick ut på att sortera en mängd föremål. Barnen med Navajo som modersmål var mer benägna att sortera föremålen efter dess geometriska form än efter färg, till skillnad från den andra gruppen barn (Carroll 1967 s 150). Vidare menade Whorf att han i sin studie av Navajo hittat belägg för att Navajo avspeglade en uppfattning av tid, rum, objekt och process som ligger nära Einsteins relativitetsteori, medan västerländska språk bättre överrensstämmer med världsbilden hos Aristoteles och Newton (Allwood 1983 s 18). I det femte och avslutande experimentet var försökspersonerna vuxna. De delades in i två grupper och blev förevisade en samling figurer med namn. De båda grupperna såg samma figurer, men med olika namn på dem. T ex hade en figur namnen glasögon och hantel och en annan båtratt och sol. Efter ett tag fick de båda grupperna ur minnet rita ner figurerna så gott de kunde. Av teckningarna kunde man tydligt se vad personen trodde att figuren hade föreställt (Carroll 1967 s 132). Detta visar att ord i språket motsvarar begrepp i tanken och att ord påverkar vårt sätt att dela in saker i begrepp, vilket i sin tur påverkar vårt tänkande. Tanken påverkar språket I Lindström (2002 s 28ff) finns listat ord från olika decennier under rubriker som denna för 1930-talet: nyord 1930-tal. Det är ord som uppkom och/eller var populära att använda under respektive decennium. Tittar man på dem inser man snart att de säger mycket om tiden då de uppkom. Några exempel: Nyord 1930-tal: arvsanlag, rasist, tonåring, skyddsombud. Nyord

4 1950-tal: hemmafru, banta, djupfryst. Nyord 1960-tal: könsroll, p-piller, dator, ångestdämpande. Nyord 1970-tal: pappaledig, basplagg, mansgris, polisvåld, flummig. Nyord 1980-tal: velourpappa, finansvalp, datavirus, gymping. Moderna ord: livsstil, utbränd, självförverkligande. Dessa ord avspeglar klart tiden och kulturen de uppkom i. De visar också att vi inte bara lär in begrepp, utan att vi tänker självständigt och skapar nya begrepp och ord. De är ett tydligt exempel på att tänkandet påverkar språket, eftersom tänkandet skapar språket. Å andra sidan kan man mycket väl tänka sig att ord i sin tur påverkar våra tankebanor. Har man t ex uppfunnit begreppet könsroll, är vi kanske mer benägna att uppmärksamma fenomenet könsroll. Rollerna fanns dock i vårt medvetande redan innan, eftersom vi skapade begreppet. Ett annat argument för att tanken påverkar språket är att vi oftast omedelbart förstår nybildade ord som vi hör. Begreppet finns eller finns förberett i våra tankar redan innan vi får ett namn på det. Men som vi tidigare sett kan ord också påverka vår begreppsbildning t ex genom att styra avgränsningen av begreppet. Carroll (1967 s 140ff) beskriver hur psykologen Charles Osgood har undersökt hur försökspersoner skattar ord på olika skalor. Skalorna kan vara t ex våt-torr, god-ond, formbarstel osv. För att få en bra uppfattning om försökspersonernas begrepp om orden borde man behöva be dem placera in orden på en mängd skalor. Osgood gjorde detta experiment med amerikanska collegestudenter och använde sig då utav 50 olika skalor. Han kom fram till det oväntade resultatet att dessa 50 kunde reduceras till tre. Dessa kallas för Osgoods tre dimensioner och är: värdering (god-dålig, trevlig-otrevlig), styrka (stor-liten, tung-lätt) och aktivitet (snabb-långsam, skarp-slö). Visst finns det andra dimension hos begrepp, men Osgood menar alltså att dessa tre är en sammansmältning av flera andra dimensioner och tillräckliga. Det har i undersökningar framkommit att de är bäst på att ge en distinkt bild av begreppen. Det finns alltså få faktorer som är oberoende av alla de tre dimensionerna. Dessa tre dimensioner bildar en slags semantisk rymd där begreppen får olika positioner. Carroll (1967 s 143ff) skriver att det i studier i en mängs olika kulturer har visat sig att Osgoods tre dimensioner uppträder som de viktigaste differentialerna. Vidare kan man se att begreppens positioner i den semantiska rymden oftast är densamma i vitt skilda kulturer. I de fall då de inte är det, finns det inte sällan en självklar förklaring, som att regn upplevs som positivt i en kultur som lever nära naturen där det är ont om nederbörd, men negativt av en vanlig västerländsk människa. Slutligen finns det biologiska argument för att språket avspeglar vårt tänkande. Beteenden som är artkonstanta, dvs finns hos alla individer av en art, brukar uppvisa starka biologiskt grundade inslag. Detta gör i sin tur att det finns stora likheter i beteendet hos olika grupper av individer. Eftersom språk är ett sådant artkonstant beteende borde allså alla språk ha universella drag (Allwood 1983 s 22). Det är ett argument mot den språkliga relativitetshypotesen, som söker olikheter i språket. Undersöker man språken finner man mycket riktigt att det finns stora likheter mellan språken. Likheter uppträder vad gäller fonetik, grammatik, semantik och pragmatik (Allwood 1983 s 23). Lindström (2002 s 34f) tar upp vokalerna som exempel. A, i och u finns i alla språk. Det verkar också finnas ett symbolvärde i dem. A och ä, som är de öppnaste vokalerna, används ofta i stora saker (jätte, mastig, väldig) medan i och y, som är slutna, finns i ord som har med litenhet att göra (mini, ytte-pytte, thin, teeny-weeny). Liknande värdering kan man finna i

5 olika konsonantkombinationer. T ex återfinns skr ofta där människor låter mycket (skrika, skräna, skråla). Allwood (1983 s 24) skriver vidare att andra universella drag är ord för kön och släktskap samt rumsliga ord t ex uppåt, framåt. Att dessa ord finns i alla språk är lätt att förstå. Det handlar om grundläggande saker i vår miljö och sådant som är viktiga för vår fortplantning och överlevnad. Biologiska argument som Carroll (1967 s 124) framhåller är att även om storleken på ett språk är en funktion av hur långt utvecklingen i civilisationen har gått så är alla språks centrala ordförråd dock ganska lika; ca ord. Dessa ord är dessutom förvånansvärt lika. Även detta kan förklaras av vår miljö och biologi. I linje med de biologiska argumenten går Noam Chomsky, när han hävdar att barn har en medfödd grammatik. Han grundar detta påstående på att barn lär sig språk så snabbt. Som en jämförelse finns det ingen dator som kan hantera språket lika bra som en femåring (Allwood 1983 s 23). Barn uppfattar alltså mycket mer av språket än vad vi kan formulera logiskt. Avslutande resonemang Att olika språk har olika många ord för och olika gränsdragning mellan färger har ofta framförts som argument för den språkliga relativismen. Det finns undersökningar inom detta område som understödjer teorin, men även sådana som talar mot den. Jag vill med följande diskussion visa hur svårt det är att tolka resultat av experiment, och att det bland annat därför är svårt att få svar på frågorna jag ställde i inledningen. Sett ur vår synvinkel kan det verka konstigt att det finns språk som inte har ord ens för våra grundfärger. Så är emellertid fallet. Tiv-språket på Nya Guinea har t ex bara ord för ljus och mörk (Allwood 1983 s 17). De har inte ord för fler färger, eftersom de inte har något behov av det. I så kallade primitiva kulturer är inte färg en viktig egenskap. Jämför man svenska och walesiska ser man att vi inte har samma gränsdragning mellan vad som är blått, grått och brunt (Allwood 1983 s 16). Resultatet av ett experiment visar dock att gränsdragning mellan färger och vilka färger som finns med i ett språk inte påverkar språkbrukarnas förmåga att skilja på två nyanser. I försöket pekade alla som hade ett ord för grön i sitt språk på exakt samma nyans av grön på en färgkarta. Personer som inte hade ett ord för grön i sitt språk fick lära sig ett ord för grön, men inte för den nyans som alla pekat på, utan en sämre variant av grön. När försökspersonerna sedan skulle peka ut den nya färgen grön, pekade de på samma nyans som den tidigare gruppen försökspersoner (Allwood 1983 s 23). Detta har att göra med vår fysiologi. Färgperceptionen fungerar likadant hos alla människor. Samma sak gäller för dofter. De som t ex jobbar med färger eller dofter har ord för fler varianter och kan följaktligen lättare tala om dem, men uppfattar alltså inte skillnad på olika färger eller dofter bättre än normalmänniskan. Det har dock visat sig att de har lättare att ur minnet känna igen och identifiera färger. Ett test på kvinnliga collegestudenter visar detta. Först mätte man en mängd färgers kodabilitet hos dem. Om en färg fick hög kodabilitet innebär det att studenterna namngav dem lätt. De fick se fyra färger under tre sekunder och skulle 30 sekunder senare leta upp dem på en karta över

6 120 färger. De färger som hade högst kodabilitet hittades lättast (Carroll 1967 s 131). Att ord underlättar när man ska minnas intryck har även det redan beskrivna experimentet med barn som fick ringa in ord visat. En vidareutveckling av experimentet har gjorts. Samma experiment som ovan utfördes på personer med indianspråket zuni som modersmål. Det visade sig att det inte alls var samma färger som hade hög, respektive låg, kodabilitet på zuni som på engelska. Även här hade försökspersonerna lättast att komma ihåg de färger som hade hög kodabilitet på deras språk. De färger som man kom ihåg i de olika experimenten skiljde sig alltså åt (Carroll 1967 s 149). Detta står i direkt motsägelse mot resultatet i experimentet med färgen grön som beskrivs ovan. Någon entydig slutsats kommer man alltså inte fram till, utgående från färgperception. En av svårigheterna med att besvara frågan hur språk och tanke påverkar varandra är att språk och kultur är så nära förbundna. Vi såg det i exemplet med ord från olika decennier och ett annat exempel är kvinnliga respektive manliga ord, som Allwood (1983 s 18f) beskriver. Det finns bortåt 200 yrkesbeteckningar som slutar på man, men bara runt 25 som är speciellt kvinnliga. Vidare är de manliga beteckningarna oftast enklare, t ex författare författarinna, lärare lärarinna, kock kokerska/kocka. I det sista exemplet ligger det också en skillnad i värdering. Kvinnliga ord är istället enklare då det gäller familjeord som brud brudgum eller änka änkling, eftersom hennes plats varit där. Det finns många ord som uppmärksammar rollen som maka, exempelvis prostinna, professorska, men inga manliga dito. Manliga ord används ofta som neutrala, medan det motsatta sällan förekommer (ett undantag är väl sjuksköterska). I fraserna mannen på gatan och first man on the moon står man för människa. Detta är självklart ett resultat av vår kultur, men kanske påverkar det oss mer än vad vi tror. Kanske är det ett extra hinder för kvinnor att ta sig över. Antagligen påverkar det oss under vår uppväxt i vår syn på oss själva och vår omgivning och i socialisationen till olika könsroller. Precis som det spelar roll om vi kallar arbetslöshetsbidrag för understöd eller social försäkringsförmån. Källförteckning Carroll, John B., 1967: Språk och tanke. Halmstad. Allwood, Jens, 1983: Kan man tänka oberoende av språk?. I Teleman, Ulf (utg.): Tal och tanke. Lund. Fredrik Lindström, 2002: Världens dåligaste språk. Danmark. Gärdenfors, Peter, 1996: Innan talet fanns - om språkets evolution. (14/ )