Bilaga 5 Naturvärdesbedömning

Transkript

1 Bilaga 5 Naturvärdesbedömning

2 Naturvärdesbedömning av biotoper samt översiktlig inventering av fåglar och fladdermöss inom en projekterad vindkraftspark vid Rosenholm i den nordvästra delen av Uppvidinge kommun Uno Björkman & Leif Björkman Uppdragsgivare: Södra Statkraft Vindkraft Utveckling AB, Växjö Uppdraget är utfört av: Uno Björkman (huvudansvarig) Leif Björkman EcoKonsult Viscum pollenanalys & miljöhistoria Ånhult 1 Bodavägen Nässjö Nässjö Telefon: Telefon: E-post: uno.bjorkman@telia.com E-post: leif.bjorkman@viscum.se Hemsida: Nässjö, Bilderna på framsidan visar: A) en vy från Rosenholm strax söder om området, B) ett bestånd med barrblandskog i den nordöstra delen (delområde 102), C) ett bestånd med yngre tallskog i den västra delen (delområde 15), D) mogna hjortron på en mosse i den norra delen (delområde S4). Foton: Leif Björkman.

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Inledning... 2 Områdesbeskrivning... 2 Topografi, vattendrag och dränering... 2 Torvmarker... 2 Berggrund och jordarter... 6 Klimat... 6 Vegetation... 6 Markanvändning... 6 Fåglar och fladdermöss Skyddsvärda områden Metodik Bakgrundsinformation Inventeringen Klassning av naturvärde Inventering av fåglar Inventering av fladdermöss Resultat Biotoper med vissa naturvärden (klass 3) Biotoper med ringa naturvärden (klass 4) Biotoper där naturvärden saknas eller är obetydliga (klass 5) Kulturlämningar Fåglar Fladdermöss Avslutande kommentarer och rekommendationer Fåglar Fladdermöss Övriga däggdjur Slutord Referenser Appendix Appendix

4 Inledning Södra Statkraft Vindkraft Utveckling AB, Växjö, planerar att bygga en vindkraftspark vid Rosenholm i den nordvästra delen av Uppvidinge kommun (figur 1). Med anledning av dessa planer har det utsedda området inventerats översiktligt med avseende på naturmiljö. Inventeringen omfattar en beskrivning och naturvärdesbedömning av biotoper inom etableringsområdet för den planerade vindkraftsparken (figur 2). En översiktlig studie av förekomsten av fåglar, främst inriktad på rovfåglar och skogshöns, samt fladdermöss i området har också inkluderats i undersökningen. De undersökningsmetoder som använts för beskrivningen och naturvärdesbedömningen av biotoper samt inventeringen av fåglar och fladdermöss beskrivs detaljerat i kapitlet Metodik. Resultatet av inventeringen ska användas i den kommande ansökan enligt miljöbalken för vindkraftsetableringen. Inventeringen har utförts av Uno Björkman, EcoKonsult, och Leif Björkman, Viscum pollenanalys & miljöhistoria, under perioden februari till oktober Uno Björkman, EcoKonsult, har varit huvudansvarig för inventeringen. Områdesbeskrivning Det undersökta området ligger strax norr om Rosenholm i den nordvästra delen av Uppvidinge kommun (figur 1), ungefär 5 km sydsydväst om Åseda. Den närmaste större orten är Norrhult som ligger drygt 1 km sydväst om området. Hela området ligger i Nottebäcks socken. Topografi, vattendrag och dränering Topografin i det inventerade området varierar från flack till tämligen kuperad. Det är framför allt den centrala och östra delen som har en flack till småkuperad topografi, medan den västra delen har en mer bruten med ganska stora höjdskillnader mellan den lägsta och högsta punkten. Den centrala och östra delen ligger på en höglänt höjdplatå som reser sig markant över det mer småkuperade landskapet åt väster. På en sträcka över lite drygt 2 km höjer sig landskapet från en nivå på omkring 200 m ö h vid Norrhult till strax över 275 m ö h i den västligaste delen av den planerade vindkraftsparken. Större delen av det undersökta området ligger på nivåer runt m ö h (figur 2). De högst belägna partierna finns i den centrala, södra delen strax nordost om Rosenholm där nivåer omkring 300 m ö h nås. De lägsta nivåerna, omkring 230 m ö h, finns i den sydvästra delen. Det studerade området ligger på en vattendelare. Den västra och centrala delen upp till en linje från Rosenholm i söder till Horshaga i norr tillhör Mörrumsåns dräneringsområde. Denna del dräneras i huvudsak av mindre bäckar som rinner mot sydväst, varav Mysingabäcken (figur 3) som rinner ut i Norrsjön sydväst om området är den största. Den östra delen tillhör däremot Alsteråns dräneringsområde. Denna del dräneras av flera mindre bäckar som i huvudsak rinner mot öster. Dessa bäckar ansluter så småningom till Badebodaån öster om området. Badebodaån ansluter för övrigt till Alsterån i sjön Algunnen drygt 40 km sydost om området. Den planerade vindkraftsparken berörs inte av någon större sjö, men däremot finns tre mindre gölar inom området (se figur 2). Den största av dessa är Hagegölen som ligger i den centrala delen (figur 4). I den östra delen ligger dessutom Långegöl och Stockegöl (figur 5), varav den sistnämnda är den minsta. Själva gölarna ingår dock inte i inventeringsområdet. I den norra delen finns dessutom en sänkt göl, Fiskevaregöl, som i dag mestadels utgörs av sanka kärrmarker (figur 6). Torvmarker Torvmarksarealen är tämligen begränsad inom det studerade området. Uppskattningsvis utgör den drygt 5 % av ytan. De flesta av de större torvmarkerna ligger för övrigt i den flacka, östra delen av området. Den största mossen inom den planerade vindkraftsparken är Steningefly (figur 7), som ligger i den sydöstra delen. I den norra delen tangeras också Horshagaflyet, som är den största mossen i trakten (figur 8). De större torvmarkerna bildar vanligen mer eller mindre sammanhängande torvmarkskomplex som kan variera från grunda kärr till mossar som vanligen är bevuxna med talldominerad sumpskog (figur 9). Flertalet av torvmarkerna i området utgörs dock av tämligen små och grunda kärr eller mossar som är bevuxna med tall- eller blandsumpskog. Många av torvmarkerna, utom de centrala delarna av de större mossarna, är påverkade av dikningar i större eller mindre omfattning (figur 10). Torvtäkt verkar däremot inte ha bedrivits inom området i någon större omfattning, förutom på de större mossarna i den östra delen där det finns flera spår efter husbehovstäkter (figur 11). Den östra delen av inventeringsområdet angränsar dock en större torvtäkt, Flybo mosse, där betydande mängder torv bryts av Econova Energy AB (figur 12). Den brutna torven används framför allt inom trädgårdsnäringen. 2

5 Figur 1. A. Förenklad karta över Kronobergs län som visar läget för det inventerade området vid Rosenholm i den nordvästra delen av Uppvidinge kommun. B. Topografisk översiktskarta som visar läget för den planerade vindkraftsparken vid Rosenholm. Inventeringsområdet har markerats med röd färg. För en mer detaljerad karta över inventeringsområdet, se figur 2. 3

6 Figur 2. Topografisk detaljkarta över det inventerade området vid Rosenholm. Det är inringat med röd linje. Den centrala delen ligger knappt 1 km norr om Rosenholm. 4

7 Figur 3. Den planerade vindkraftsparken dräneras av flera mindre bäckar. På bilden syns ett parti av Mysingabäcken i den västra delen av området (delområde 23). Foto: Leif Björkman. Figur 4. Hagegölen är en göl som ligger i den centrala delen av området. Den ingår dock inte i inventeringsområdet. Foto: Leif Björkman. Figur 5. Stockegöl är en liten göl som angränsar den nordöstra delen av området. Den omges av breda gyngflyn. Foto: Leif Björkman. Figur 6. Fiskevaregöl är en sänkt göl i den norra delen av området (delområde T13). Den utgörs i dag av sanka kärrmarker som mestadels är bevuxna med starr. Foto: Leif Björkman. Figur 7. Den största torvmarken inom området är Steningefly i den östra delen (delområde S19). Den utgörs till största delen av tallbevuxen mossmark. I bakgrunden av bilden skymtar Långegöl. Foto: Leif Björkman. Figur 8. Horshagaflyet är en av de största torvmarkerna i Uppvidinge kommun. Den angränsar den norra delen av området. Den centrala delen av mossen domineras av öppen myrvegetation. Foto: Leif Björkman. 5

8 Berggrund och jordarter Berggrunden i det inventerade området består i huvudsak av en röd granit (Persson och Wikman 1986; Söderholm m fl 1987). I den södra och sydvästligaste delen finns dock ett område med vulkanit, som vanligen också kallas Smålandsporfyr (figur 13). Berggrunden är relativt dåligt blottad och täcks till stor del av yngre minerogena avlagringar. Det finns dock en del hällområden och bergblottningar, varav de flesta påträffas i den västra delen. Den vanligaste minerogena jordarten är en sandig morän. Den är främst normalblockig inom området. Några smärre områden med blockrik morän förekommer dock, och på några ställen, främst i den södra och sydvästra delen, finns partier med kullig morän. Isälvsavlagringar, dvs sorterade sand- och grusavlagringar som avsatts av rinnande vatten (isälvar) under avsmältningen av inlandsisen, saknas inom området. Sådana avlagringar förekommer dock i anslutning till Mysingabäcken strax sydväst om området. Jordmånen på väldränerad mark och speciellt på sådan som varit bevuxen med barrskog är vanligen en podsol. På platser där det finns ett större inslag av lövträd finns mindre ytor med brunjord. Klimat Nederbörden i det undersökta området ligger normalt på mm/år (Alexandersson och Andersson 2004). Årsmedeltemperaturen ligger på 5 6 C (Vedin 2004). Medeltemperaturen för januari ligger på -4 till -3 C, och den för juli ligger på C. Vegetationsperiodens längd, som kan uttryckas som antalet dygn med en medeltemperatur överstigande 5 C, uppgår till ungefär dagar; det innebär att den är omkring 20 dagar kortare än vid exempelvis Västkusten. Vegetation Vegetationsmässigt ligger det inventerade området inom det södra barrskogsbältet (Sjörs 1965; Gustafsson 1996). Denna vegetationszon kallas vanligen också för den boreonemorala. Det innebär att den naturliga skogsvegetationen i området beroende på markbeskaffenhet kan vara en lövblandskog eller en barrblandskog. Skogsmarken domineras i dag dock mest av barrträd. Det beror delvis på att berggrunden och jordarterna i området är tämligen näringsfattiga, men delvis också på att det bedrivits ett aktivt skogsbruk där framför allt gran och tall har gynnats på bekostnad av lövträd. Granen har för övrigt funnits i regionen sedan åtminstone 1300-talet, men det var först ungefär 300 år senare, framför allt under 1600-talet, som den blev allmänt spridd i skogarna (Björkman 1996). Markanvändning Den dominerande markanvändningen i området är skogsbruk, vilket inte minst de omfattande föryngringsytorna, de unga planteringarna och partierna med gallringsskog vittnar om (figur 14 till 16). Det finns även en del mindre ytor med jordbruksmark, dock är det endast ett fåtal av dessa som har brukats aktivt på senare år (figur 17 och 18). Större ytor med jordbruksmark finns för övrigt strax söder och norr om området vid Rosenholm (figur 19) respektive Horshaga och Älmedal. I äldre tid har det dock funnits omfattande partier med brukad mark. Detta avspeglas till viss del av de torplämningar som finns i området (figur 20), men också av de många och utbredda områdena med röjningsrösen (figur 21). Inom den planerade vindkraftsparken finns tre torplämningar registrerade i fornminnesregistret, därutöver finns nästan 20 områden med röjningsrösen noterade (tabell 1; se också figur 27). Flera av röjningsröseområdena är betydande och några omfattar flera hundra rösen. Dessutom finns det ett stort antal områden med röjningsrösen i närområdet. Inom undersökningsområdet finns därtill ett stort antal skogsbrukslämningar, i de flesta fallen rör det sig om kolbottnar och spår efter skogshuggarkojor (figur 22; tabell 1). Dessa lämningar vittnar om att produkter från skogen (t ex träkol och timmer) under lång tid haft stor ekonomisk betydelse. Av övrig markanvändning märks framför allt jakten, inte minst genom de talrika jakttornen som finns uppsatta på många ställen i området (figur 23). Jakt på hjortdjur (älg och rådjur) dominerar. Det bör också tilläggas att markerna inom det inventerade området till viss del används av det rörliga friluftslivet, inte minst genom att Vildmarksleden passerar den västra delen (figur 24); Vildmarkleden är en ca 37 km lång vandringsled mellan Klavrestöm och Lindshammar i den nordvästra delen av Uppvidinge kommun och södra delen av Vetlanda kommun. Den västra delen används ibland också vid orienteringstävlingar. Det finns dessutom några fasta orienteringskontroller (för s k Trimorientering som anordnas av Norrhults SOK) inom och i anslutning till området (figur 25). Vid Oxberget strax sydväst om området ligger vidare en motocrossbana som drivs av Uppvidinge motorklubb (figur 26). 6

9 Figur 9. Flertalet av mossarna inom området är bevuxna med talldominerad sumpskog. På bilden syns en vy över en liten tallmosse i den sydöstra delen (delområde S23). Foto: Leif Björkman. Figur 10. Många av torvmarkerna inom området är påverkade av dikningar. På bilden syns ett äldre, nästintill igenväxt dike på en mosse i den södra delen (delområde T12). Foto: Leif Björkman. Figur 11. På några av mossarna i den östra delen av området finns spår efter torvtäkt. På bilden syns en äldre torvgrav som börjat växa igen (delområde S20). Foto: Leif Björkman. Figur 12. På Flybo mosse som angränsar den östra delen av området bedrivs kommersiell torvtäkt av Econova Energy AB. Den brutna torven används i huvudsak inom trädgårdsnäringen. Foto: Leif Björkman. Figur 13. Berggrunden inom området domineras av granit. I den södra och sydvästra delen finns dock partier med Smålandsporfyr. På bilden syns en häll med rödaktig Smålandsporfyr (delområde 69). Foto: Leif Björkman. Figur 14. Den dominerande markanvändningen inom området är skogsbruk. På bilden syns en föryngringsyta i den västra delen som planterats med gran (delområde 7). Foto: Leif Björkman. 7

10 Figur 15. Det finns omfattande ytor med barrplanteringar inom området. På bilden syns en äldre granplantering i den västra delen som nyligen har gallrats (delområde 17). Foto: Leif Björkman. Figur 16. På bilden syns en yngre, gallrad tallskog i den västra delen av området (delområde 15). I bakgrunden syns en yngre björkplantering (delområde 16). Foto: Leif Björkman. Figur 17. Det finns ett flertal ytor med jordbruksmark inom området, men endast ett fåtal av dessa brukas aktivt. På bilden syns en mossodling med vall i den norra delen av området (delområde J4). Foto: Leif Björkman. Figur 18. Huvuddelen av jordbruksmarken inom området har inte brukats aktivt på senare år. På bilden syns en mossodling i den nordöstra delen som håller på att växa igen (delområde J8). Foto: Leif Björkman. Figur 19. Vid Rosenholm strax söder om området finns omfattande ytor med aktivt brukad jordbruksmark. På bilden syns en åker där det odlas havre. Foto: Leif Björkman. Figur 20. Inom det inventerade området har det funnits flera torp. På bilden syns en enkel metalltavla som finns uppsatt på den plats som torpet Bo låg på i den östra delen (delområde 66). Foto: Leif Björkman. 8

11 Figur 21. Inom det undersökta område finns omfattande ytor med röjningsrösen som avspeglar odlad mark under äldre tid. På bilden syns ett flackt röse i en granplantering i den östra delen (delområde 100). Foto: Leif Björkman. Figur 22. Det finns även många lämningar efter äldre tiders skogsbruk i området. På bilden syns en del av en tjärdal i den nordvästra delen (delområde 1). Foto: Leif Björkman. Figur 23. Jakt är en betydelsefull form av markanvändning i området. På bilden syns ett jakttorn på en granplantering i den sydöstra delen (delområde 72). Foto: Leif Björkman. Figur 24. Det undersökta området har även betydelse för friluftslivet genom att en vandringsled (Vildmarksleden) passerar det. På bilden syns ett parti av leden i den nordvästra delen (delområde 1). Foto: Leif Björkman. Figur 25. Den västra delen av området används ibland också för orienteringstävlingar. På bilden syns en kontroll i den sydvästra delen för s k Trimorientering (delområde 1). Foto: Leif Björkman. Figur 26. Strax sydväst om inventeringsområdet ligger en motocrossbana som drivs av Uppvidinge motorklubb. På bilden syns en vy över banan och tillhörande anläggningar. Foto: Leif Björkman. 9

12 Tabell 1. Förteckning över lämningar inom den planerade vindkraftsparken vid Rosenholm som finns registrerade i fornminnesregistret, se också figur 27. Nummer i fornminnesregistret Plats (se figur 27) Typ av lämning Namn Nottebäck 176:1 F1 fossil åker, område med mer än 300 röjningsrösen Nottebäck 325 F2 fossil åker, område med ca 400 röjningsrösen Nottebäck 323 F3 fossil åker, område med ca 20 röjningsrösen Nottebäck 310 F4 torplämning, odlingslämningar Holmadal Nottebäck 335 F5 fossil åker, område med ca 40 röjningsrösen Nottebäck 329 F6 fossil åker, område med ca 400 röjningsrösen Nottebäck 181:1 F7 fossil åker, område med mer än 2000 röjningsrösen Nottebäck 185:1 F8 fyndplats för järnyxa med välbevarat träskaft Nottebäck 312 F9 skogsbrukslämningar omfattande en kolbotten och en kojruin Nottebäck 305, 306 F10 skogsbrukslämningar omfattande en kolbotten och en kojruin (Nottebäck 305); gravröse, troligen från bronsåldern (Nottebäck 306) Nottebäck 307, 321 F11 torplämning (Nottebäck 307); sentida Lundås odlingslämningar omfattande ca 50 röjningsrösen och stenmurar (Nottebäck 321) Nottebäck 324, 338, 339 F12 torplämning (Nottebäck 324); Östraholm odlingslämningar omfattande stenmurar och röjningsrösen samt mossodlingar (Nottebäck 339); fosil åker, område med ca 50 röjningsrösen (Nottebäck 338) Nottebäck 314 F13 kolningsanläggning omfattande en kolbotten Nottebäck 301 F14 skogsbrukslämningar omfattande en kolbotten och en kojruin Nottebäck 182:1 F15 gravröse, troligen från bronsåldern Nottebäck 322 F16 kolningsanläggning omfattande en kolbotten Nottebäck 320 F17 kolningsanläggning omfattande en kolbotten Nottebäck 337 F18 fossil åker, område med ca 80 röjningsrösen Nottebäck 336 F19 fossil åker, område med ca 15 röjningsrösen Nottebäck 302 F20 skogsbrukslämningar omfattande en kolbotten och en kojruin Nottebäck 180:1 F21 fossil åker, område med ca 200 röjningsrösen Nottebäck 304 F22 gravröse, troligen från bronsåldern Nottebäck 287 F23 skogsbrukslämningar omfattande en kolbotten och en kojruin Nottebäck 186:1 F24 fossil åker, område med mer än 1000 röjningsrösen Nottebäck 300 F25 kolningsanläggning omfattande en kolbotten Nottebäck 178:1 F26 fossil åker, område med ca 400 röjningsrösen Nottebäck 179:1 F27 fossil åker, område med ca 200 röjningsrösen 10

13 Tabell 1. Fortsättning från föregående sida. Nummer i fornminnesregistret Plats (se figur 27) Typ av lämning Namn Nottebäck 311, 330 F28 torplämning (Nottebäck 311); fossil Bo åker, område med ca 50 röjningsrösen (Nottebäck 330) Nottebäck 183:1 F29 fossil åker, område med ca 600 röjningsrösen Nottebäck 317 F30 skogsbrukslämningar omfattande en kolbotten och en kojruin Nottebäck 285 F31 kolningsanläggning omfattande en kolbotten Nottebäck 292 F32 skogsbrukslämningar omfattande en kolbotten och en kojruin Nottebäck 293 F33 skogsbrukslämningar omfattande en kolbotten och en kojruin Nottebäck 290 F34 tjärframställningsplats omfattande en tjärränna Nottebäck 296 F35 skogsbrukslämningar omfattande en kolbotten och en kojruin Nottebäck 284 F36 kolningsanläggning omfattande en kolbotten Nottebäck 295, 319 F37 fossil åker, område med ca 600 röjningsrösen (Nottebäck 319); gravröse, troligen från bronsåldern (Nottebäck 295) Nottebäck 297 F38 kolningsanläggning omfattande en kolbotten Nottebäck 298 F39 skogsbrukslämningar omfattande en kolbotten och en kojruin Nottebäck 289 F40 gränsmärke, s k femstenarör Nottebäck 288 F41 skogsbrukslämningar omfattande en kolbotten och två kojruiner Nottebäck 286 F42 skogsbrukslämningar omfattande en kolbotten och en kojruin Nottebäck 303 F43 skogsbrukslämningar omfattande en kolbotten och en kojruin Nottebäck 316 F44 skogsbrukslämningar omfattande en kolbotten och en kojruin Nottebäck 331 F45 fossil åker, område med sex röjningsrösen Nottebäck 334 F46 fossil åker, område med ca 100 röjningsrösen Nottebäck 333 F47 fossil åker, område med ca 100 röjningsrösen Nottebäck 315 F48 kolningsanläggning omfattande en kolbotten Nottebäck 161:1 F49 fossil åker, område med mer än 900 röjningsrösen 11

14 Fåglar och fladdermöss Det föreligger en del information om fåglar från närområdet omkring den planerade vindkraftsparken (se tabell 2), men dock inga uppgifter som direkt kan knytas till inventeringsområdet. Det finns även några uppgifter om fladdermöss i Artportalens rapportsystem för dägg-, grod- och kräldjur (se se/vertebrata/) som gäller närområdet. Det gäller tre fladdermusarter som observerats vid Rosenholm (tabell 3). I rapportsystemet Svalan (se se/birds/), där fågelobservationer kan registreras av ornitologer, föreligger t o m april 2010 flera uppgifter som bl a gäller Horshaga och Horshagaflyet norr om området samt Klavreström och Norrhult väster om det (se tabell 2). Vid Horshagaflyet har exempelvis 60 arter noterats. Det finns även några uppgifter från Rosenholm, Fagraholms fly och Lilla sjö som ligger söder respektive sydost om området. Flest observationer har gjorts vid Lilla sjö där 90 arter noterats. Vid Rosenholm, som angränsar den södra delen, har dock bara 17 arter noterats. Vid vilken tidpunkt under året de nämnda observationerna är gjorda och exakt på vilken plats har inte funnits tid att utreda närmare; värt att notera är dock att uppgifterna omfattar både arter som häckar i området (gäller t ex skogshöns) och sådana som endast tillfälligt vistas i regionen under flyttningen. De fyra atlasrutor som täcker området (Nationella fågelinventeringen, rutorna 05F7c, 05F7d, 05F6c och 05F6d; se asp?landskapskod=3 för en aktuell karta över inventerade rutor i Småland) är dock samtliga oinventerade (gäller situationen i mitten av december 2010). Det har vidare inte varit möjligt att inom ramen för denna undersökning göra fördjupade litteraturstudier där exempelvis lokala eller regionala fågelrapporter från länet kunde ha gåtts igenom för att hitta eventuella äldre uppgifter om fåglar i området. Skyddsvärda områden Det finns inom och i närheten av det inventerade området ett flertal biotoper som av Skogsstyrelsen bedömts vara värdefulla för naturvården. I detta fall gäller det tre nyckelbiotoper, sju naturvärden och 25 sumpskogar (tabell 4, se också figur 27). Endast de biotoper som tangerar eller ligger inom etableringsområdet för den planerade vindkraftsparken har bedömts i denna undersökning (jämför figur 35). Inventeringsområdet tangeras i den södra delen av ett riksintresse för naturvården som kallas för Rosenholm (tabell 5; se också figur 27). Det omfattar kulturlandskapet och angränsande skogsmarker vid byn Rosenholm, en yta på totalt 101,5 hektar. Det är framför allt äldre betesmarker och lövhagar som utgör riksintressets värdekärna (figur 28 till 30). En mindre del av riksintresset utgör dessutom ett Natura område (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2005a). Det omfattar totalt 13,4 hektar och består av flera mindre delområden med artrika betesmarker och lövängar. Drygt 1,5 km söder om området ligger dessutom ett naturreservat, Fagraholms fly (se figur 1), som även är ett Natura 2000-område (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2005b). Det utgörs av en tämligen orörd högmosse med angränsande sumpskogar och fastmarker med äldre barrblandskog (figur 31 till 33; för ytterligare information om reservatet, se se/kronoberg/amnen/naturvard/naturreservat/ uppvidinge/fagraholms_fly/). Till reservatet hör även en del av den angränsande Sjöatorpasjön. Inventeringsområdet berörs däremot inte av några riksintressen för friluftslivet eller kulturmiljövården. Det finns vidare ett antal objekt i närheten av den planerade vindkraftsparken som utpekats som områden med värdefull natur i det naturvårdsprogram som upprättades för Kronobergs län år 1989 (se Christoffersson 1989). I detta program ingår exempelvis Horshagaflyet, som är en större mosse som tangerar den norra delen, och Rosenholm som är en by med ett äldre odlingslandskap med stort inslag av lövdungar (se tabell 6). Även Fagraholms fly, Sjöatorpasjön och Lilla sjö, som ligger söder respektive sydost om området, nämns i programmet. Huvuddelen av objekten utgörs av områden som framför allt har stora biologiska eller landskapsmässiga värden. Metodik Det inventerade området har studerats genom en kombination av kartstudier och fältbesök. Som underlag för kartstudierna har använts topografiska kartor med olika skalor och flygbilder i färg och svartvitt. Enhetliga biotoper, vanligen bestånd med likartad trädartssammansättning och åldersstruktur, har avgränsats från flygbilderna. Att denna avgränsning i huvudsak är rimlig har verifierats vid fältbesöken. Viss komplettering av delområden har dock gjorts vid fältinventeringen, det gäller exempelvis nytillkomna föryngringsytor som inte finns med på flygbilderna. Avgränsningen av samtliga urskiljda delområden har sammanställts på en karta, se figur 35. De urskiljda områdena har också numrerats och beskrivits i kortfattad form (se appendix 1). I detta appendix beskrivs delområdenas nuvarande markanvändning, typ av biotop, eventuella förekomster av signal- och rödlistade arter och bedömt naturvärde. De kriterier som använts för naturvärdesbedömningen redovisas utförligt i stycket Klassning av naturvärde. 12

15 Tabell 2. Sammanställning av uppgifter om fåglar som har noterats på lokaler som angränsar eller ligger i närheten av vindkraftsparken vid Rosenholm och som har inrapporterats till Svalan (se Observera att de noterade arterna har angetts i systematisk ordning. Lokal Antal arter Noterade arter Flybo (ligger strax sydost om området) Horshaga (ligger strax norr om området) Horshagaflyet (angränsar den nordöstra delen av området) Klavreström/ Änghultasjön (ligger ca 2 km väster om området) Lilla sjö (ligger drygt 1 km sydost om området) Rosenholm (angränsar den södra delen av området) Sjöatorpasjön/ Fagraholms fly (ligger drygt 1 km söder om området) Tälleryd (ligger drygt 1 km öster om området) 33 sångsvan, kricka, gräsand, knipa, smådopping, havsörn, sparvhök, ormvråk, fjällvråk, trana, storspov, skogssnäppa, sparvuggla, pärluggla, spillkråka, större hackspett, järnsparv, rödhake, koltrast, björktrast, dubbeltrast, gransångare, tofsmes, talgoxe, nötväcka, nötskrika, skata, nötkråka, kråka, korp, bofink, grönsiska, mindre korsnäbb 26 sångsvan, kanadagås, orre, ormvråk, trana, ljungpipare, morkulla, skogssnäppa, grönbena, skogsduva, ringduva, gröngöling, större hackspett, mindre hackspett, gärdsmyg, järnsparv, koltrast, dubbeltrast, törnsångare, lövsångare, entita, svartmes, korp, bofink, mindre korsnäbb, gulsparv 60 sångsvan, grågås, kanadagås, orre, storskarv, sparvhök, ormvråk, lärkfalk, trana, ljungpipare, enkelbeckasin, storspov, skogssnäppa, grönbena, ringduva, gök, sparvuggla, kattuggla, tornseglare, gröngöling, spillkråka, större hackspett, mindre hackspett, trädlärka, sånglärka, trädpiplärka, ängspiplärka, sädesärla, gärdsmyg, järnsparv, rödhake, buskskvätta, koltrast, björktrast, taltrast, rödvingetrast, dubbeltrast, svarthätta, lövsångare, kungsfågel, entita, talltita, tofsmes, svartmes, blåmes, talgoxe, nötväcka, trädkrypare, törnskata, nötskrika, kaja, kråka, korp, stare, bofink, grönfink, grönsiska, mindre korsnäbb, domherre, gulsparv 69 sångsvan, grågås, kanadagås, kricka, gräsand, ejder, knipa, storskrake, orre, tjäder, storlom, gråhäger, vit stork, bivråk, sparvhök, ormvråk, fiskgjuse, lärkfalk, trana, enkelbeckasin, skogssnäppa, drillsnäppa, skrattmås, fiskmås, gråtrut, fisktärna, ringduva, gök, göktyta, gröngöling, spillkråka, större hackspett, mindre hackspett, trädpiplärka, sädesärla, strömstare, gärdsmyg, järnsparv, rödhake, koltrast, björktrast, taltrast, rödvingetrast, dubbeltrast, härmsångare, ärtsångare, trädgårdssångare, svarthätta, grönsångare, gransångare, lövsångare, kungsfågel, svartvit flugsnappare, stjärtmes, talltita, tofsmes, svartmes, talgoxe, nötväcka, trädkrypare, törnskata, nötskrika, nötkråka, korp, stare, bofink, mindre korsnäbb, större korsnäbb, domherre 90 sångsvan, grågås, kanadagås, kricka, gräsand, vigg, knipa, salskrake, storskrake, järpe, orre, gråhäger, bivråk, blå kärrhök, duvhök, sparvhök, ormvråk, fiskgjuse, tornfalk, sothöna, trana, tofsvipa, enkelbeckasin, morkulla, skogssnäppa, tamduva, skogsduva, ringduva, hornuggla, pärluggla, nattskärra, gröngöling, spillkråka, större hackspett, mindre hackspett, sånglärka, ladusvala, hussvala, trädpiplärka, ängspiplärka, gulärla, sädesärla, gärdsmyg, järnsparv, rödhake, buskskvätta, stenskvätta, koltrast, björktrast, taltrast, rödvingetrast, dubbeltrast, flodsångare, törnsångare, trädgårdssångare, svarthätta, gransångare, lövsångare, kungsfågel, svartvit flugsnappare, stjärtmes, entita, talltita, tofsmes, svartmes, blåmes, talgoxe, nötväcka, trädkrypare, törnskata, varfågel, nötskrika, skata, kaja, kråka, korp, stare, gråsparv, pilfink, bofink, bergfink, grönfink, grönsiska, hämpling, gråsiska, mindre korsnäbb, större korsnäbb, tallbit, gulsparv, sävsparv 17 ormvråk, koltrast, björktrast, dubbeltrast, ärtsångare, trädgårdssångare, mindre flugsnappare, svartvit flugsnappare, entita, blåmes, talgoxe, nötväcka, pilfink, grönfink, grönsiska, domherre, gulsparv 32 kricka, gräsand, svärta, knipa, storskrake, orre, storlom, skäggdopping, fiskgjuse, fiskmås, gråtrut, fisktärna, större hackspett, rödhake, koltrast, dubbeltrast, svarthätta, kungsfågel, talltita, tofsmes, svartmes, blåmes, talgoxe, nötväcka, trädkrypare, kaja, kråka, korp, bofink, mindre korsnäbb, domherre, sävsparv 11 havsörn, sparvhök, ormvråk, ringduva, trädlärka, ladusvala, ängspiplärka, korp, bofink, mindre korsnäbb, gulsparv Tabell 3. Sammanställning av uppgifter om fladdermöss som har noterats vid Rosenholm strax söder om inventeringsområdet och som har inrapporterats till Artportalens rapportsystem för dägg-, grod- och kräldjur (se vertebrata/). Lokal Antal arter Noterade arter Rosenholm (ligger strax söder om området) 3 vattenfladdermus, Brandts fladdermus (ej skild från mustaschfladdermus), nordisk fladdermus 13

16 Tabell 4. Förteckning över områden vid den planerade vindkraftsparken vid Rosenholm som har urskiljts av Skogsstyrelsen som värdefulla för naturvården. I detta fall gäller det tre nyckelbiotoper, sju naturvärden och 25 sumpskogar som ligger inom eller i närheten av undersökningsområdet (se också figur 27). Typ av objekt Delområde Vegetation Yta Nyckelbiotop Ny1 tallsumpskog 2,3 ha Nyckelbiotop Ny2 alsumpskog 1 ha Nyckelbiotop Ny3 lövsumpskog 0,9 ha Naturvärde Nv1 lövskogslund/hagmarksskog 0,2 ha Naturvärde Nv2 lövskog 0,7 ha Naturvärde Nv3 lövträdsrik barrskog 1,5 ha Naturvärde Nv4 barrsumpskog 1,8 ha Naturvärde Nv5 blandsumpskog 3,1 ha Naturvärde Nv6 barrsumpskog 1,4 ha Naturvärde Nv7 ädellövskog 0,9 ha Sumpskog S1 mosseskog med dominans av tall 21 ha Sumpskog S2 mosseskog med dominans av tall 4 ha Sumpskog S3 mosseskog med dominans av tall 1,7 ha (utgör tillsammans med Ny1 totalt en yta på 4 ha) Sumpskog S4 kärrskog med dominans av tall utgör tillsammans med S5, S6 och S7 totalt en yta på 10 ha Sumpskog S5 kärrskog med dominans av tall utgör tillsammans med S4, S6 och S7 totalt en yta på 10 ha Sumpskog S6 kärrskog med dominans av tall utgör tillsammans med S4, S5 och S7 totalt en yta på 10 ha Sumpskog S7 kärrskog med dominans av tall utgör tillsammans med S4, S5 och S6 totalt en yta på 10 ha Sumpskog S8 kärrskog med inslag av löv och barr utgör tillsammans med S9 totalt en yta på 40 ha Sumpskog S9 kärrskog med inslag av löv och barr, fuktskog utgör tillsammans med S8 totalt en yta på 40 ha med dominans av tall (nordöstra delen) Sumpskog S10 kärrskog med inslag av löv och barr 10 ha Sumpskog S11 mosseskog med dominans av tall utgör tillsammans med S12 totalt en yta på 3 ha Sumpskog S12 mosseskog med dominans av tall utgör tillsammans med S11 totalt en yta på 3 ha Sumpskog S13 översilningsskog med inslag av löv och barr 2 ha Sumpskog S14 mosseskog med dominans av tall 3 ha Sumpskog S15 kärrskog med dominans av glasbjörk utgör tillsammans med S16 totalt en yta på 5 ha Sumpskog S16 kärrskog med dominans av glasbjörk utgör tillsammans med S15 totalt en yta på 5 ha Sumpskog S17 mosseskog med dominans av tall 1 ha Sumpskog S18 mosseskog med dominans av tall utgör tillsammans med S19 totalt en yta på 44 ha Sumpskog S19 mosseskog med dominans av tall, mosseskog utgör tillsammans med S18 totalt en yta på 44 ha med dominans av tall och glasbjörk (centrala och nordöstra delen) Sumpskog S20 mosseskog med dominans av tall 15 ha Sumpskog S21 mosseskog med dominans av tall 11 ha Sumpskog S22 mosseskog med dominans av tall utgör tillsammans med S23 totalt en yta på 5 ha Sumpskog S23 mosseskog med dominans av tall utgör tillsammans med S22 totalt en yta på 5 ha Sumpskog S24 mosseskog med dominans av tall 18 ha Sumpskog S25 mosseskog med dominans av tall 15 ha 14

17 Tabell 5. Förteckning över områden med naturvårdsintressen som berör omgivningen av det inventerade området vid Rosenholm (se också figur 27). Typ av objekt Benämning Naturtyp Yta Bildat år Anmärkning Riksintresse för Rosenholm betesmarker, lövhagar, åker, 101,5 ha angränsar den södra delen av naturvården kulturlandskap området Natura område Rosenholm betesmarker, lövhagar 13,4 ha 2005 angränsar den södra delen av området Naturreservat Fagraholms fly orörd myrmark, sumpskog, näringsfattig sjö Natura område Fagraholms fly orörd myrmark, sumpskog, näringsfattig sjö 81,7 ha 1998 ligger 1,5 km söder om området 81,7 ha 2005 ligger 1,5 km söder om området Tabell 6. Förteckning över områden med värdefull natur vid den planerade vindkraftsparken vid Rosenholm samt i den närmaste omgivningen som omnämns i Kronobergs Natur Naturvårdsprogram för Kronobergs län (Christoffersson 1989). Område Läge Naturtyp Yta Värden Horshagaflyet angränsar den norra delen av större mosse med partier med 120 ha biologi, landskap området såväl öppen myrvegetation som talldominerad sumpskog, delvis påverkad av torvtäkt Hultåkra, Skeda ligger drygt 3 km sydväst om området äldre odlingslandskap 89 ha biologi, landskap Rosenholm Sjöatorpasjön, Fagraholms fly Lilla sjö och angränsande marker angränsar den södra delen av området ligger 1,5 km söder om området ligger drygt 1 km sydost om området äldre odlingslandskap med stort inslag av lövdungar mindre sjö och tämligen opåverkad mosse med laggkärr och sumpskog sänkt sjö med kärr och sumpskogar, odlingslandskap, lövskogar 96 ha biologi, landskap 155 ha biologi, landskap; Fagraholms fly är i dag skyddad som naturreservat 161 ha biologi, landskap 15

18 Figur 27. Detaljerad karta som visar förekomsten av lämningar som är registrerade i fornminnesregistret och biotoper med naturvårdsintressen inom och i närheten av den planerade vindkraftsparken vid Rosenholm. Avgränsningen av fornlämningarna följer uppgifter i fornminnesregistret; se också tabell 1. Avgränsningen av nyckelbiotoper (röd färg), naturvärden (orange färg) och sumpskogar (blå färg) följer uppgifter från Skogsstyrelsen. En kortfattad beskrivning av dessa biotoper finns i tabell 4. På kartan har även markerats det riksintresse för naturvården (Rosenholm) som angränsar den södra delen av området. Även Natura 2000-området (Rosenholm) har markerats på kartan. 16

19 Figur 28. Byn Rosenholm med angränsande marker strax söder om området utgör ett riksintresse för naturvården. På bilden syns en vy över äldre betesmarker i den norra delen. Foto: Leif Björkman. Figur 29. De största värdena inom riksintresset är knutna till betesmarkerna och lövhagarna. På bilden syns ett parti av en ekbevuxen lövhage i den nordvästra delen. Foto: Leif Björkman. Figur 30. Inom riksintresset finns även en värdefull kulturmiljö. På bilden syns en välbevarad linbasta i den norra delen. Den vittnar om att lin en gång i tiden var en värdefull gröda. Foto: Leif Björkman. Figur 31. Drygt 1,5 km söder om inventeringsområdet ligger naturreservatet Fagraholms fly. Det omfattar en yta på 81,7 hektar. Det omfattar främst mossmark men även partier med äldre barrskog. Foto: Leif Björkman. Figur 32. Den centrala delen av Fagraholms fly utgörs av en välvd högmosse med öppen myrvegetation. Foto: Leif Björkman. Figur 33. Inom reservatet finns även omfattande partier med äldre barrblandskog. På flera ställen finns dessutom stora ytor med stormfälld skog. Foto: Leif Björkman. 17

20 För delområden med produktionsskog redovisas även den s k huggningsklassen, vilket är en förenklad beskrivning av skogsbestånd som ofta används i skogliga sammanhang. De förkortningar som används för denna beskrivning återfinns i tabellhuvudet till appendix 1. Observera att olika biotoptyper har fått separata nummerserier som särskiljs av den bokstav eller bokstavskombination som föregår numret, dock med undantag av produktionsskogen som inte föregås av någon bokstav. De förkortningar som använts är Ny = nyckelbiotop, Nv = naturvärde, S = sumpskog, T = övrig torvmark och J = jordbruksmark. Eftersom förekomsten av fåglar, framför allt rovfåglar, och fladdermöss är dåligt känd inom det studerade området har det bedömts att en översiktlig inventering av dessa djurgrupper också skall inkluderas i undersökningen. Dessa grupper har inventerats genom observationer från fasta punkter i utvalda biotoper och genom fasta rutter (se mer om denna metodik nedan i styckena Inventering av fåglar och Inventering av fladdermöss). Bakgrundsinformation Information om redan kända nyckelbiotoper, områden med naturvärden och sumpskogar, samt avgränsningen av dessa, har hämtats från Skogsstyrelsens webbportal, Skogens pärlor ( se/skogensparlor/). Fornminnesregistret har också konsulterats för att kontrollera om det finns registrerade fornlämningar i området, se Riksantikvarieämbetets webbportal, Fornsök ( fornsok/search.html). Vidare har rapportsystemet Svalan ( konsulterats för att kontrollera om det finns uppgifter om fåglar rapporterade från området. Artportalens rapportsystem för dägg-, grod- och kräldjur (se se/vertebrata/) har dessutom använts för att kontrollera om det finns uppgifter om fladdermöss rapporterade från området. Inventeringen Fältinventeringen har utförts som en biotopinventering, där varje avgränsat delområde (biotop) har besökts, beskrivits och värderats, dvs det har getts ett bedömt naturvärde (se stycket Klassning av naturvärde för ytterligare information om de kriterier som använts för bedömningen). Varje delområde har besökts vid minst ett tillfälle. Större och mer heterogena delområden har dock krävt flera besök i olika delar av området för att ge en mer rättvisande helhetsbild av biotopen. Det har vid inventeringen i fält inte genomförts någon riktad eftersökning av signal- och rödlistade arter eller andra sällsynta arter eftersom detta inte har varit huvudsyftet med undersökningen. De signalarter eller andra hotade eller intressanta arter som eventuellt har påträffats har däremot noterats i en separat lista för varje delområde. I appendix 1 redovisas sådana arter enbart som en allmän förekomst, dvs en eventuell förekomst i delområdet markeras med ett X. För fullständighets skull redovisas dock eventuella påträffade signal- och rödlistade arter i appendix 2. Rikliga förekomster av enstaka signalarter, eller kombinationer av olika sådana, kan utgöra en god indikation på var andra sällsynta eller hotade arter kan förekomma. De kan också visa var det kan vara lämpligt att utföra framtida, mer riktade och detaljerade undersökningar. Många signalarter indikerar dessutom ofta miljöer med exempelvis skoglig kontinuitet och ett stabilt mikroklimat. Information om signal- och rödlistade arter, dvs bestämningsnycklar, artbeskrivningar och uppgifter om habitatkrav och liknande, har hämtats i litteratur som Ingelög m fl (1984), Hallingbäck (1995, 1996, 1998), Larsson (1997), Hallingbäck och Aronsson (1998), Thor och Arvidsson (1999) och Nitare (2000). Klassningen av rödlistade arter följer Gärdenfors (2010); se också ArtDatabankens webbportal för rödlistade arter ( Klassning av naturvärde Delområdenas naturvärde klassas enligt en femgradig skala, där klass 1 är den högsta och betecknar områden med mycket höga naturvärden och klass 5 den lägsta, där naturvärden saknas eller är obetydliga (tabell 7). Med hjälp av uppgifter om en biotops naturtyp, nuvarande tillstånd och förekomst av olika arter görs en samlad bedömning av dess naturvärde. Viktiga kriterier för denna bedömning är exempelvis: områdets storlek och orördhet förekomst av signalarter och andra sällsynta eller hotade (rödlistade) arter naturtypens raritet och representativitet sett ur ett lokalt/regionalt perspektiv områdets isolering och avstånd till andra biotoper med motsvarande naturvärde områdets landskapsvärde sett ur ett lokalt/regionalt perspektiv områdets betydelse för friluftlivet eventuella spår av äldre tiders markanvändning förekomst av ingrepp orsakade av nuvarande markanvändning Tabell 7. Översikt över de klassningsgrupper som används för att beskriva delområdenas naturvärden. Klass Klass 1 Klass 2 Klass 3 Klass 4 Klass 5 Naturvärde Mycket höga naturvärden Höga naturvärden Vissa naturvärden Ringa naturvärden Saknas, eller obetydliga naturvärden 18

21 Vilken vikt dessa kriterier har vid bedömningen av naturvärde varierar en del mellan olika typer av biotoper. För skogliga biotoper är normalt förekomsten av signalarter eller andra hotade eller ovanliga arter viktiga för bedömningen, men även andra faktorer som exempelvis förekomsten av ved, lågor och döda träd vägs in. Vidare vägs också befintligheten av olika typer av ingrepp in i bedömningen, det kan gälla sådant som förekomsten av stubbar, skogsvägar, kraftledningar och diken. Om sådana ingrepp förekommer sänker de som regel värdet på biotopen. I kulturskapade biotoper som exempelvis lövhagar, slåtterängar och betesmarker är förutsättningarna annorlunda, och där kan i vissa fall mänskliga ingrepp höja värdet som röjningar i en igenväxande lövhage istället för att sänka det. Även spår av äldre tiders markanvändning, t ex odlingsrösen och stenmurar, kan höja värdet. För våtmarker finns inget enhetligt system av signal- eller indikatorarter, utan där är i stället områdets komplexitet såsom refugie eller vandringskorridor för arters spridning i landskapet viktig, liksom frånvaro av ingrepp som exempelvis dikningar. Även våtmarkens artsammansättning, dess betydelse för lokalklimatet och grundvattnet (hydrologin) vägs in. Till klass 1 hör vanligen objekt som exempelvis nationalparker eller större naturreservat, dvs områden som utgörs av stora, sammanhängande och föga påverkade biotoper, som karaktäriseras av hög biologisk mångfald och som i många fall har betydande förekomster av sällsynta och hotade arter. Till klass 5 räknas normalt områden som utgörs av kraftigt påverkade biotoper där artdiversiteten är låg, trivialarter dominerar och ovanliga arter saknas. Det kan exempelvis röra sig om kraftigt avdikade torvmarker och områden med produktionsskog, som planteringar och föryngringsytor. Övriga klasser mellan 1 och 5, dvs klass 2 (höga naturvärden), 3 (vissa naturvärden) och 4 (ringa naturvärden), kan ses som en gradvis fallande skala varefter diversiteten sjunker, antalet ovanliga arter minskar och förekomsten av ingrepp ökar. Observera dock att objekt i klass 4 kan sakna förekomster av ovanliga arter och ha betydande ingrepp, men att exempelvis biotopens landskapsvärde, hydrologi eller betydelse för vissa växt- och djurgrupper som exempelvis viltet ändå kan motivera att den bedöms ha ringa naturvärde. Exempel på sådana biotoper kan vara sumpskogar som påverkats av både dikningar och gallringar. Det bör här poängteras att de använda kriterierna för denna naturvärdesbedömning inte är helt jämförbara även om många likheter finns med de som använts inom exempelvis sumpskogsinventeringen (Rudqvist 1990), nyckelbiotopsinventeringen (Norén m fl 2002) eller våtmarksinventeringen (Gunnarsson och Löfroth 2009). Dessutom har fem klassningsgrupper använts för naturvärdesbedömningen istället för fyra som exempelvis använts i samband med våtmarksinventeringen (Gunnarsson och Löfroth 2009). Att använda fem grupper istället för fyra gör det möjligt att bättre separera biotoper med olika naturvärden, framför allt när det gäller sådana med lägre värden. Bedömningen av naturvärden bygger dessutom på aktuella besök på lokalen, och inte som i många fall när det gäller befintliga sumpskogsoch våtmarksinventeringar, kanske bara på äldre flygbildsstudier eller i vissa fall på fältbesök som ägt rum för ganska länge sedan. Därigenom kan det bedömda naturvärdet för en biotop skilja sig mot eventuella äldre bedömningar som ibland kan vara upp till 20 år gamla. Det kan ha hänt en hel del med biotopen sedan den förra bedömningen, inte minst genom påverkan av skogsbruk och dikningar i angränsande marker och genom omfattande stormar under senare år. Den litteratur som varit vägledande för beskrivningen av delområden och framtagandet av lämpliga kriterier för bedömning av naturvärden är Ingelög (1981), Statens Naturvårdsverk (1983, 1987), Ekstam m fl (1988), Lundmark (1988), Rudqvist (1990), Löfroth (1991), Ingelög m fl (1993), Nordiska ministerrådet (1994a, b), Wallin och Norén (1995), Andersson och Löfgren (2000), Norén m fl (2002) och Gunnarsson och Löfroth (2009). Inventering av fåglar En utbyggnad av vindkraftverk i ett område kan liksom all annan exploatering medföra risker för det befintliga fågellivet. En vindkraftsutbyggnad kan exempelvis påverka fågelpopulationer genom en ökad störning och skapande av barriäreffekter, en ökad dödlighet genom kollisioner och genom förstörelse av biotoper (Widemo 2007). Flera studier från senare år som främst belyst kollisionsrisken för fåglar visar dock att denna är relativt låg per vindkraftverk med undantag av sådana som placerats på olämpliga ställen som platser där det exempelvis finns betydande koncentrationer av sträckande eller häckande populationer (Langston och Pullan 2003; Barrios och Rodrigues 2004; Drewitt och Landston 2006). Även om kollisionsrisken per verk är låg så ökar den när vindkraftsparken blir större. En analys av häckningslokaler och eventuella flyttstråk för fåglar bör därför alltid ingå i underlaget till en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) inför en planerad vindkraftsetablering i ett område (t ex Naturvårdsverket 2005). Vid uppförande av vindkraftverk inom ett område som domineras av skog är det i första hand en kollisionsrisk som är den stora faran för rovfåglar (Tucker 1996). En annan risk är att häckande rovfåglar temporärt lämnar området, framför allt under byggnationsfasen, på grund av den ökade mänskliga 19

22 närvaron (Walker m fl 2005). Det är i huvudsak de häckande, tyngre rovfåglarna som löper störst risk att kollidera med vindkraftverk. Främsta orsaken därtill är att de tidsmässigt uppehåller sig en lång period av året inom ett område (Langston och Pullan 2003), dessutom är ungfåglar något klumpiga i flykten vilket ökar risken för kollision (t ex Barrios och Rodrigues 2004; Drewitt och Langston 2006). En noggrann registrering av rovfåglars beteende och flygvägar inom ett område utgör därför ett bra underlag för att bedöma hur en vindkraftsetablering kan påverka rovfågelpopulationen. Syftet med inventeringen har först och främst varit att undersöka om det finns populationer med rovfåglar i området, sekundärt också att studera om det finns större populationer av andra grupper som potentiellt skulle kunna påverkas negativt av en vindkraftsetablering som exempelvis skogshöns, nattskärra, lommar och ugglor. Rovfåglar har i huvudsak inventerats från fasta platser i landskapet där det finns större ytor med fri sikt som från höjder, jakttorn och vid föryngringsytor, men till viss del också genom användning av fasta rutter (se figur 34; observationsplats Få-1 till Få-11). Från dessa platser har såväl lyssning under häckningsperioden efter tiggande ungar (gäller bl a för havsörn och kungsörn) som okulär spaning och kikarspaning utförts. En eventuell förekomst av tiggande rovfågelsungar är en säker indikation på revir och boplatser med sådana arter (t ex Génsbøl 2006). Lyssning efter tiggande rovfågelsungar och traditionell fågelinventering har därtill gjorts i samband med korta stopp vid förflyttning med bil mellan de fasta platserna. Därigenom blir det område som täcks av inventeringen betydligt större än om observationer enbart hade gjorts från de fasta platserna. Alla observationer har dokumenterats, t ex förekomst av par (parbildning), flygbeteende (parningsflykt), flyghöjd (i förhållande till marknivån) och återkommande flygning över vissa områden. Genom användning av karta och kompass har rovfåglarnas flygvägar kunnat karteras. De fasta observationsplatserna har dessutom kompletterats med några fasta rutter som avpatrullerats vid flera tillfällen (s k linjetaxering). Fågelinventeringen följer i tillämpliga delar de riktlinjer som beskrivs av Naturvårdsverket (2003a, b) och Ekblom (2007). För skogshöns gäller speciellt de anvisningar som beskrivs av Blank m fl (2005). Fågelinventeringen har utförts under perioden februari till och med september De dagar och tidpunkter som använts för inventeringen redovisas i tabell 8. I första hand har inventeringen utförts under dagtid, men för att natt- och skymningsaktiva fåglar som exempelvis skogshöns och ugglor också skall täckas in har inventering även utförts under kvälls- och nattetid. Intervjuer med personer boende i trakten har i viss mån också bidragit med ökad kunskap om fåglars förekomst i inventeringsområdet. Tabell 8. Översikt över de dagar och tidpunkter som under 2010 använts för inventering av fåglar inom och i närheten av den planerade vindkraftsparken vid Rosenholm. Använda observationsplatser redovisas i figur 34. Med temperatur avses den genomsnittliga lufttemperaturen under observationstillfället. Totalt använd tid för inventeringen uppgår till 44 timmar. Plats Datum Tidpunkt Timmar Väder Vind Temperatur ( C) Få-2, 3, 6, 9 25/ ,0 mulet svag 2 Få-1, 8, 10 17/ ,0 halvklart vindstilla 4 Få-6, 7, 9, 11 29/ ,0 klart svag 5 Få-4, 6, 7 6/ ,0 mulet svag 6 Få-3, 5, 9 3/ ,0 klart måttlig 8 Få-1, 2, 6 21/ ,0 klart måttlig 9 Få-4, 8, 10 16/ ,0 halvklart vindstilla 7 Få-9, 10, 11 8/ ,0 klart svag 14 Få-2, 10, 11 28/ ,0 klart svag 8 Få-1, 2, 11 9/ ,0 klart svag 9 Få-1, 9, 10 21/ ,0 halvklart vindstilla 5 44,0 20