Programberedningens verksamhetsrapport 2011

Transkript

1 Programberedningens verksamhetsrapport 2011

2

3 Innehåll Programberedningen 1 Disposition 1 Metod 2 Patientgrupper 2 Landstingets hörselvård 3 Samverkan med verksamhetsansvariga 5 Beredningens analys och slutsatser 5 Tillgänglighet 5 Samverkan 6 Tekniska hjälpmedel 7 Tolk 9 Hörselmiljön 10 Övrigt 10 Programberedningens förslag 11 Uvärdering av årets arbete 12 Programberedningens tidigare uppdrag 14

4 Programberedningens verksamhetsrapport 2011 Programberedningen Generellt uppdrag Programberedningens uppdrag, som omfattar hela länet, är att öka kunskapen om patienters och närståendes behov. Beredningen ska även verka för bättre förståelse och ökad samverkan mellan verksamhetsansvariga och förtroendevalda. Uppdrag 2011 Beredningen har under verksamhetsåret 2011 haft uppdraget Hörselvården. Disposition På följande sätt är innehållet i rapporten disponerat: Metod. Patientgrupper. Landstingets hörselvård. Vårdgarantin. Samverkan med verksamhetsansvariga. Beredningens analys och slutsatser. Ledamöter, utvärdering och ekonomisk redovisning. Metod Programberedningen har arbetat med en blandning av olika metoder och verkat i olika sammanhang för att få en bred ökad kunskap och skaffa sig en välgrundad uppfattning om hur patienter och anhöriga uppfattar hörselvården. Detta har sedan använts tillsammans med kända fakta då beredningen gjort sin analys. Följande metoder har använts: Programberedningens ledamöter har tagit del av informationsmaterial och deltagit på informationsträffar för att bygga upp en kunskapsbas. Programberedningen har ordnat egna möten med patienter och anhöriga samt deltagit på möten som ordnats runt om i länet för att samtala om årets uppdrag. Programberedningen har samarbetat med föreningar och organisationer. Programberedningen har arrangerat hörselcaféer för allmänheten i Luleå, Arvidsjaur, Arjeplog, Pajala, Harads och Haparanda. Ledamöterna har under arbetsåret haft kontakt med olika representanter från verksamheten (se sidan 5) och dessutom gjort besök i verksamheten. Programberedningen har hållit sex sammanträden under arbetsåret. 1

5 Patientgrupper Cirka 15 procent av befolkningen i Norrbotten antas ha hörselproblem. Det är många olika patientgrupper som kommer i kontakt med landstingets hörselvård. Här följer en kort beskrivning av grupperna. Hörselnedsättning eller hörselskada Problem med hörseln kan uppstå på grund av många olika orsaker: Det kan vara medfött, åldersrelaterat eller bero på sjukdom eller skada. Personer som har nedsatt hörsel på ena eller båda öronen, vare sig de behöver hörapparat eller inte, kallas hörselskadade. Den övervägande andelen hörselskadade har fått sin skada i vuxen ålder. Det finns ungefär 1,3 miljoner hörselskadade personer i Sverige. Uppskattningsvis har 30 procent av alla hörselskadade hörapparat*. En expertgrupp inom SKL (Sveriges kommuner och landsting) har på nationell nivå kartlagt rehabiliteringen av vuxna personer med diagnosen hörselnedsättning, där till exempel hörapparatanpassning är en av flera åtgärder som kan sättas in. Expertgruppen konstaterar att på grund av den åldrande befolkningen kan man vänta sig en ökning av denna patientgrupp med 29 procent från 2009 fram till Döva Dövhet innebär att en person inte kan uppfatta några ljud, inte ens med hjälp av en traditionell hörapparat. Den vanligaste orsaken till dövhet är att personen inte har några flimmerhår i hörselsnäckan. De flesta döva har fötts döva eller blivit döva som barn. 95 procent av de döva har hörande föräldrar. I Sverige finns det cirka döva i Sverige*. Dövblinda Dövblindhet är när en person har en allvarlig grad av både syn- och hörselnedsättning. Man behöver alltså inte vara vare sig helt blind eller helt döv för att räknas som dövblind. Dövblindhet ses inte som dövhet eller blindhet utan som en egen funktionsnedsättning. I Norrbotten har landstingets dövblindteam hittills kartlagt 60 dövblinda personer. Tinnitus Personer med tinnitus hör ett ljud som kan upplevas som pipande toner eller brus. Det kan variera i styrka och intensitet. Besvären av tinnitus kan upplevas som allt ifrån marginella till outhärdliga. Vanliga följder är sömnproblem, koncentrationssvårigheter och nedstämdhet. Orsaker till tinnitus kan vara många, till exempel skador av höga ljud och buller men även ett resultat av högt blodtryck, depression samt spända nackoch käkmuskler. Stress, sömnbrist och feber kan också påverka besvären. Cirka 15 procent av befolkningen har tinnitus*. Statistik från HRF (Hörselskadades riksförbund) 2

6 Menières sjukdom Menières sjukdom är en kronisk sjukdom i innerörat. Typiska symptom är plötsliga attacker av karusellyrsel, tilltagande hörselnedsättning, tinnitus och lock för örat. Besvären varierar från person. Oftast drabbar sjukdomen personer i 40- till 60-årsåldern. Den sätter sig vanligtvis endast på ena örat, där hörseln gradvis försämras. Många som drabbas av Menières sjukdom behöver så småningom hörapparat. Sjukdomen kan lindras genom behandling. Attackerna brukar avta med åren, medan hörselnedsättningen och tinnitus ofta blir kvar. Ungefär personer i Sverige har Meniere s sjukdom. Ljudöverkänslighet Överkänslighet för ljud är en hörselskada som innebär att de flesta ljud, även svaga, upplevs som starka och plågsamma. Det är en bred diagnosgrupp med olika mindre grupper i. Även personer med tinnitus och hörselnedsättning kan vara ljudöverkänsliga. I Norrbotten har 32 patienter under perioden fått diagnosen ljudöverkänslig. Plötslig hörselnedsättning. Plötslig hörselnedsättning kallas även plötslig dövhet eller sudden deafness. Det är en mycket ovanlig hörselskada som kan drabba personer i alla olika åldrar. Vid plötslig hörselnedsättning är det vanligt att man till exempel vaknar en morgon och märker att det ena örat inte fungerar. I vissa fall medföljer även svår yrsel och det är även vanligt att man får tinnitus på det skadade örat. Cirka procent av alla som drabbas av plötslig hörselnedsättning återfår delar av hörseln. Hos vissa blir hörselnedsättningen permanent. Yrseln försvinner dock oftast efter några dagar. I Norrbotten har 118 patienter under fått diagnosen plötslig hörselnedsättning. Landstingets hörselvård Öron-näsa-hals Öron-näsa-hals (ÖNH) är en länsklinik med verksamheter vid sjukhusen i Gällivare, Piteå och Sunderbyn. I verksamhetsområdet ingår förutom öronnäsa-hals även käk- och munsjukdomar samt syn- och hörselenheten för länet. Vårdavdelning 51 Vårdavdelning 51 i Sunderbyn har 22 vårdplatser. Vid avdelningen vårdas patienter med öron-näsa-hals-sjukdomar, käk- och munsjukdomar, ögonsjukdomar samt urologiska sjukdomar. Statistik från HRF (Hörselskadades riksförbund) 3

7 Syn och hörselenheten Syn och hörselenheten är ett länsövergripande kompetenscentrum där hörcentral, pedagogisk hörselvård, teknisk hörselvård, syncentral och tolkcentral ingår. Personalen består av cirka 60 personer fördelat på 15 yrkesgrupper. Patienterna finns i alla åldersgrupper (0-100 år). Hörcentraler Hörcentralerna i Norrbotten finns på sjukhusen i Kalix, Piteå, Sunderbyn och Gällivare (med mottagning även i Kiruna). Hörcentralernas audionomer och ototekniker 1 har som huvudsakliga arbetsuppgifter att göra diagnostiska utredningar samt anpassa och förskriva hörhjälpmedel. För att komma till hörcentralen krävs remiss från läkare. Under 2010 hade hörcentralerna i Norrbotten tillsammans besök. Tekniska hörselvården Tekniska hörselvården finns i Sunderbyn. Där arbetar hörselingenjörer och hörseltekniker. Tekniska hörselvården har ett länsövergripande ansvar för hörseltekniska hjälpmedel samt teknisk support, såsom: Reparationer av hörapparater och andra hörseltekniska hjälpmedel. Klinisk service av audiologisk utrustning. Buller och akustikmätningar. Individuella arbetsplatsanpassningar för yrkesverksamma hörselskadade. Hjälpmedelsverksamhet för länets alla hörselskadade elever. Utföra upprättande serviceavtal på hörhjälpmedel i offentliga lokaler. Under 2010 gjordes cirka tekniska insatser. Pedagogiska hörselvården Pedagogiska hörselvården är en samlad länsresurs för döva, dövblinda, hörselskadade samt personer med tinnitus. Remiss från läkare eller hörcentral krävs för hörselskadade och för personer med tinnitus. Pedagogiska hörselvården, syncentralen och tolkcentralen har sina lokaler i samma byggnad som Stadsvikens vårdcentral i Luleå. På pedagogiska hörselvården arbetar hörselpedagoger, teckenspråkslärare, kuratorer och psykologer. De bistår med information, kurser samt samtal individuellt eller i grupp. Ofta handlar det om att hantera den nya situationen i familj, på skola och förskola, på arbetet eller under fritiden. Den habiliterande och rehabiliterande verksamheten innebär bland annat att pedagogiska hörselvården erbjuder: Kunskap om funktionshindret och dess konsekvenser. Information om samhällets resurser. Introduktion i teckenspråk och i "Tecken som stöd". Besöksverksamhet för barn och föräldrar. 1 En ototekniker tillverkar öroninsatser till hörapparater 4

8 Syncentralen Syncentralen har ett länsövergripande habiliterings- och rehabiliteringsansvar för synskadade i alla åldrar. Där arbetar optiker, synpedagoger, datapedagoger, kuratorer och hjälpmedelsassistenter. För att få komma till syncentralen krävs en medicinsk bedömning av ögonläkare eller barnneurolog. Tolkcentralen Den som är döv, dövblind, vuxendöv, hörselskadad eller hörande och behöver tolk kan beställa denna tjänst kostnadsfritt från tolkcentralen. Där arbetar teckenspråkstolkar, vuxendövtolkar och administrativ personal. Förutom tolkning i länet utför teckenspråkstolkarna även tolkning via bildskärm, så kallad bildtelefoni. Vårdgarantin Lagen om vårdgaranti ska garantera att patienten får tid för nybesök inom 90 dagar. På hörcentralerna i Norrbotten är tillgängligheten ännu högre och patienterna får tid för nybesök inom 60 dagar. Det innebär också att landstinget får ta del av den statliga kömiljarden. Samverkan med verksamhetsansvariga I programberedningens uppdrag ingår att verka för bättre förståelse och ökad samverkan mellan verksamhetsansvariga och förtroendevalda. Beredningen har under detta arbetsår använt sig av olika referenspersoner inom landstingets verksamheter. Deras erfarenheter, kunskaper och kontaktnät i ämnet har varit till stor hjälp för beredningen. Programberedningen har även arbetat tillsammans med landstingets verksamhet genom bland annat pedagogiska hörselvården. Landstingets tolkar och hörseltekniker har också medverkat vid programberedningens hörselcaféer för att informera om sin verksamhet och svara på frågor. Beredningens analys och slutsatser Programberedningen har uppfattat att väldigt många av de norrbottningar man träffat under dialogen varit nöjda med hörselvården i länet. Samtidigt konstaterar beredningen att det finns flera förbättringsområden för landstinget att arbeta vidare med. Tillgänglighet Kontakt med vården Allmänhetens kunskap om landstingets hörselvård är låg. Många norrbottningar vet inte vart de ska vända sig med sina hörselproblem. En stor del av kontakten med vården, speciellt för nya patienter, sker via telefon. För personer med hörselproblem är detta ett stort bekymmer. Det är framför allt förinspelade röster, dataröster och system med röststyrning som ställer till problem. I värsta fall kan det upplevas som omöjligt att få vård om man inte har någon som kan hjälpa till att ringa och det dessutom behövs en telefonbokning för att få tid hos till exempel primärvården. 5

9 Beredningen har dessutom noterat att många väntar väldigt länge från att hörselproblemen debuterar till att man tar kontakt med vården. Givetvis gör det situationen ännu svårare. Långa avstånd i kombination med att många personer med hörselproblem är äldre är andra orsaker som kan leda till att norrbottningarna inte söker den vård de behöver. Bristen på audionomer och tekniker gör att tillgängligheten till vården minskar. De långa väntetiderna medför i sin tur att de som har behov av hjälp i vissa fall hellre avstår från att söka vård. Landstingets väntrum De allra flesta av landstingets väntrum är inte anpassade för patienter med nedsatt hörsel. Detta skapar onödiga kommunikationsproblem, till exempel när man ska anmäla sig vid ankomst eller när ens tur ropas upp. Kiruna Det finns ett visst missnöje med att tidsbokningen för hörselvård i Kiruna sköts i Gällivare sedan en omorganisation som ägde rum Samtidigt meddelar verksamheten att köer och väntetider minskat drastiskt sedan omorganisationen och att detta även ökat tillgängligheten för nya patienter. Journalen Eftersom det inte alltid finns noterat i journalen att en patient har hörselnedsättning är det mycket som kan gå fel i mötet med vården. Speciellt uppstår detta problem då patienten söker vård för någonting annat än hörselproblem. Beredningen har dessutom noterat att många hellre döljer sina hörselproblem än är tydliga med detta. Det finns till exempel patienter som uttryckligen inte vill att deras hörselproblem, och ibland även behov av tolk, ska omnämnas i journalen. Alltså finns en stor risk att patienten inte kan tillgodogöra sig all information som ges under vårdbesöket och att personalen inte uppmärksammar och kan anpassa sig efter patientens behov. Inom landstinget finns inga gemensamma rutiner för att fråga patienterna om de vill att deras hörselproblem ska noteras i journalen. Programberedningens slutsats om tillgänglighet Det finns fortfarande mycket för landstinget att göra när det gäller att öka informationen om och tillgängligheten till hälso- och sjukvården för personer med nedsatt hörsel. Samverkan Programberedningen har under arbetsåret identifierat fyra huvudaktörer som har ett stort behov av att samarbeta för att hörselvården ska fungera bra. 1. Personer med hörselproblem kan både vara patienter eller någon som börjar få problem och ännu inte sökt hjälp eller vård. I många fall finns även anhöriga eller någon annan som kan hjälpa till med i bilden. Kunskapen om vart man ska vända sig vid hörselnedsättning varierar kraftigt. 2. Landstinget med sin verksamhet är givetvis en viktig aktör. Här handlar det om allt ifrån vårdinsatser till tolkning, utbildning och hjälp med tekniska hjälpmedel. 6

10 3. Kommunerna med sina verksamheter och sin personal kommer ofta i kontakt med personer som har hörselproblem. Kunskaperna om hörselfrågor inom den kommunala sektorn kan vara allt ifrån mycket god till obefintlig. 4. Intresseorganisationerna bedriver viktiga verksamheter och kan ge relevant information till sina medlemmar. Samtidigt agerar de som företrädare för medlemmarnas intressen och behov. Olika organisationer är olika starka och föreningsengagemanget bland norrbottningarna varierar också från ort till ort. Det är viktigt att all kommunikation fungerar Beredningen konstaterar att en ökad samverkan och kommunikation mellan de fyra huvudaktörerna skulle innebära en förbättrad situation för personer med hörselnedsättning. Till exempel erbjuder landstinget information, utbildning och teknisk hjälp till kommunernas personal och intresseorganisationer. Men i många fall efterfrågas inte detta. Här kan det finnas en okunskap hos de som behöver hjälpen eller så har landstinget misslyckats med att marknadsföra sina tjänster. På samma sätt kan det finnas ett behov hos medborgarna i en stad att få samtala om hörselfrågor. I samma stad kan det finnas en hörselförening som har svårt att värva medlemmar. När personer med hörselproblem besöker vården får de inte samtidigt information om föreningsverksamheten. Programberedningens slutsatser om samverkan Det finns ett behov av att landstinget ser över och förbättrar sin del av den totala samverkan då det gäller hörselvården. Det finns ett behov hos övriga aktörer att få tydlig information om vad landstinget kan stå till tjänst med. Tekniska hjälpmedel Det finns en rad tekniska hjälpmedel för personer med hörselproblem. Landstinget tillhandahåller, provar ut, installerar och servar många av dessa. Inom den privata handeln säljs också hörseltekniska hjälpmedel och beredningen noterar att utbudet verkar öka med tiden. De vanligaste hjälpmedlen som ständigt kommit på tal under dialogen är hörapparater och hörselslingor. 7

11 Hörapparat Hörapparater ingår inte i högkostnadsskyddet. I Norrbotten betalar landstinget hörapparaten och patienten betalar en utprovningsavgift på 500 kronor. Om hörseln försämras så att hörapparaten inte längre täcker patientens behov, eller om den inte går att reparera, är man berättigad till en ny apparat. Kötiden för utprovning av hörapparater upplevs av patienterna ofta som onödigt lång. Detta trots att landstinget efterstävar att ge patienten tid för nybesök inom 60 dagar. Om hörapparaten behöver service eller går sönder på grund av slitage repareras den kostnadsfritt. Patienten måste då lämna eller skicka sin hörapparat till tekniska hörselvården. Detta upplevs av vissa som besvärligt och att det tar lång tid. Service av hörapparater sker normalt inom tre vardagar. Det finns möjlighet att få låna en hörapparat under servicetiden. Långt ifrån alla som programberedningen varit i kontakt med känner till detta. En del, men långt ifrån alla, tycker att batterier till hörapparaterna är dyra. I vissa kommuner har till exempel den lokala HRF-föreningen (Hörselskadades riksförbund) samordnat stora inköp av batterier för att kunna sälja till förmånligt pris åt sina medlemmar. Detta sker inte överallt vilket leder till stora skillnader i kostnader för brukare i olika delar av länet. Hörselslinga Hörselslinga är ett sätt överföra ljud från olika ljudkällor till olika lyssningshjälpmedel, till exempel hörapparater, med hjälp av ett magnetfält. Hörselslinga kallas ibland hörslinga eller teleslinga. Det finns både bärbara hörselslingor och de som är fast installerade. Det finns även kuddar med inbyggd hörselslinga, dessa kallas hörselkudde. En fast installerad hörselslinga innebär att en tunn kabel placeras runt väggarna eller i golvet i rummet. Ljudet från till exempel en mikrofon eller TV:n överförs trådlöst från hörselslingan till hörapparaten. De allra flesta hörapparater kan idag ställas om för att kunna ta emot signaler från en hörselslinga eller hörselkudde. I lokaler med hörselslinga ska denna skylt finnas Beredningen har under arbetsåret fått erfara att en hörselslinga kan vara till stor hjälp för personer med hörselnedsättning. Detta gäller såväl i offentliga lokaler som i hemmiljö. Hörselslinga eller hörselkudde till TV nämns ofta som mycket positivt i både hemmiljö och på vårdavdelningar. Patienter som behöver denna typ av hjälpmedel kan välja mellan en hörselslinga eller en hörselkudde. Landstinget står då för kostnaderna. Beredningen har fått uppleva att hörselslingor inte alltid finns installerade i offentliga lokaler och att man aldrig kan vara säker på om de hörselslingor som finns är påslagna och fungerar. Vidare finns det sällan någon på plats som vet hur hörselslingan fungerar. 8

12 Programberedningens slutsatser om tekniska hjälpmedel Det är mycket viktigt med tydlig information och effektiv hantering av landstingets tekniska hjälpmedel. Landstingets kompetens bör tydligare framhållas i samarbete med andra aktörer. Tolk Landstingets gemensamma regler & riktlinjer för 2011 säger: Landstinget ska också tillhandahålla tolktjänst för vardagstolkning till döva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade. För att de ska kunna vara delaktiga, utöva inflytande samt ha tillgång till det hörande samhället ska vardagstolkningen utvidgas till att även omfatta vissa tolktjänster i arbetslivet samt i fritids-, rekreations- och föreningsverksamhet. Bland de medborgare som beredningen mött är uppfattningen att landstingets tolkverksamhet fungerar bra. Men under vissa omständigheter är tolksituationen inte optimal, till exempel då dövblinda med särskilda behov läggs in för vård. Här agerar landstingets vårdavdelningar olika då det gäller patientens möjlighet att anlita personal från sitt eget boende för att tolka. Bemanning På tolkcentralen är bemanningen 5,5 teckenspråkstolkar fördelat på 6 personer samt 3 vuxendövtolkar (september 2011). Vid särskilda tillfällen anlitas även frilansande tolkar. Enligt vad som framkommit under samtal med norrbottningarna är tillgången till tolk i de flesta fallen god. Några brukare har dock uppgett att de upplever tolkbrist. Vid vissa tillfällen är dock efterfrågan på tolk större än tillgången. Då tilllämpar landstinget en prioriteringslista. De som behöver tolk vid till exempel bröllop, begravning eller sjukvårdsbesök får förtur. Beredningen har noterat att brukarna ibland felaktigt tror att landstinget bara tillhandahåller tolk vid tillfällen som finns upptagna på prioriteringslistan. Bildtelefonin En del av teckentolkningen sker via så kallad bildtelefoni. Tolken sitter då i en studio med kamera och bildskärm på tolkcentralen. Post- och telestyrelsen har huvudansvaret för bildtelefonin i Sverige. Örebro läns landsting anlitas som huvudman för verksamheten i hela landet. De har i sin tur knutit till sig underleverantörer via upphandling och Norrbottens läns landsting är en av dessa. I dagsläget innefattar avtalet 30 timmars tolkning i veckan. Avtalet mellan landstingen i Norrbotten och Örebro går ut den sista december 2011 och en ny upphandling kommer att göras. Eftersom det inte är säkert att Norrbottens läns landsting vinner upphandlingen är berörda tolkar uppsagda. Beredningen har noterat att varslet skapat oro hos brukarna. Det förekommer även rykten om att om att tolkningen via bildtelefoni ska upphöra helt. 9

13 Ändrat huvudmannaskap En pågående utredning arbetar bland annat med frågan om framtida huvudmannaskap för tolkverksamheten i Sverige. I framtiden blir detta kanske inte längre landstingens uppgift. Bland vissa av brukarna skapar utredningen oro om försämrade villkor. Skrivtolkning på distans Under ett projekt som avslutades den 31 maj 2011 har tolkcentalen i Norrbotten arbetat med att utveckla skrivtolkning på distans. Vid skrivtolkning på distans behöver inte skrivtolken finnas på plats. Brukaren har istället en mobiltelefon och ringer upp tolken som då kan höra det som sägs. Den text som tolken skriver visas direkt på mobiltelefonens skärm. Det finns fortfarande några tekniska förbättringar som måste ordnas för att tjänsten ska fungera. Beredningen bedömer det som mycket troligt att efterfrågan av skrivtolkning på distans skulle öka kraftigt om detta införs och marknadsförs i Norrbotten. Samtidigt är det självklart att tillgängligheten till skrivtolkning skulle öka. I dagsläget spenderar landstingets tolkar en stor del av sin arbetstid på resande fot. Programberedningens slutsatser om tolkning Det finns ett behov av att nyttja ny teknik för att utveckla och förbättra tillgängligheten till landstingets tolktjänster. Det finns ett stort behov av tydlig information till brukarna om landstingets tolktjänster. Hörselmiljön Beredningen konstaterar att hörselmiljön och hörselfrågor hanteras väldigt olika på arbetsplatser och i offentliga lokaler. Samtidigt så ökar det så kallade fritidsbullret i samhället. Inom vissa yrken (till exempel förskola, skola och restaurang) är problemen oftast välkända men hanteras ändå med olika prioritet. Ledamöterna har stött på många goda men också vissa mindre lyckade exempel på hur olika verksamheter arbetar med hörselfrågor och ljudmiljöer. Inom industrin jobbar man mycket förebyggande. I dagsläget är det därför mest äldre industriarbetare som har hörselproblem. Programberedningens slutsats om hörselmiljön Det finns ett behov av att landstinget engagerar sig i att arbeta förebyggande och informera om hörselfrågor för att bidra till att skapa sunda hörselmiljöer och undvika framtida problem för befolkningen. Övrigt Kommunerna Beredningen konstaterar att inrättande av hörselinstruktör (som även brukar kallas hörselkonsulent eller hörselassistent) inte är lagstiftat för kommunerna. I denna fråga prioriterar kommunerna väldigt olika. Samtidigt är det vanligt att personalen på till exempel äldreboenden och liknande inte har kunskap om hörselfrågor och hjälpmedel. I de kommuner som inrättat hörselinstruktör har det betytt mycket för brukarnas livskvalitet och även som stöd 10

14 till personalen. Landstinget kan ställa upp och utbilda i hörselfrågor när behov finns. Arbetsmarknaden Personer med hörselproblem har svårt att komma in på arbetsmarknaden trots att det nu för tiden finns väldigt många fungerande hjälpmedel. Programberedningen anser att dessa personer är en stor tillgång på arbetsmarknaden och en outnyttjad resurs i länet. Programberedningens förslag Programberedningen föreslår att landstingsfullmäktige beslutar uppdra åt landstingsstyrelsen: Att föreslå åtgärder som tillgodoser de behov beredningen uppmärksammat. 11

15 Ledamöter i programberedningen Beredningen har under verksamhetsåret bestått av följande ledamöter: Lars U Granberg, ordförande (S) Solweig Hedman (MP) Maria Burström (S) Sören Sidér (NS) Lennart Synnergren (S) Anna Scott (NS) Marianne Viita (S) Rolf Wessel (M) Bengt Ek (S) Kerstin Hübinette (FP) Bo Engström (V) Målgrupp Ledamöterna har strävat efter att få en jämn fördelning under dialogen och träffa såväl män som kvinnor, unga och gamla samt personer med olika bakgrund, erfarenheter och livssituation. Eftersom hörselproblemen tilltar med åldern blev resultatet en viss övervikt av dialoger med äldre människor i Norrbotten. Utvärdering av årets arbete Programberedningen har under arbetsåret försökt att sprida dialogtillfällena i länet. Då det varit möjligt har beredningen också kombinerat sammanträde och dialog på samma dag. Arbetssättet har fungerat bra. Under nästa arbetsår kommer beredningen att justera upplägget för att försöka uppnå en ännu bättre länsspridning och lägga ännu mer av arbetstiden på dialog. Dessutom ska beredningen arbeta för att komma igång med såväl planering som dialog tidigare. Förutsättningarna för en snabb start var inte optimal detta år eftersom hela beredningsarbetet påverkades av landstingsvalet. Beredningen har fått sin kunskapsuppbyggnad både vid starten och till viss del kontinuerligt under arbetsåret. Precis som med den övriga verksamheten är beredningen erfarenhet att det finns mycket att vinna på att komma igång snabbt. Programberedningen har under uppdraget samverkat med många olika föreningar. Till exempel kan nämnas det givande utbytet med HRF (Hörselskadades riksförbund) men även andra hörselorganisationer såsom VIS (Vuxendöva i samhället) och Norrbottens dövas teckenspråksförening. Dessutom har beredningarna samverkat med föreningar av annan typ, tillexempel pensionärsföreningarna PRO (Pensionärernas riksorganisation) och SPF (Sveriges pensionärsförbund). Hörselcaféerna har varit uppskattade av besökarna. Här har beredningen haft god hjälp av bland annat tolkar och tekniker från landstingets verksamheter. I framtiden kommer beredningen att arbeta vidare med att skapa träffpunkter där norrbottningarna får tillfälle att träffas och diskutera vårdfrågor. Återkoppling Beredningen kommer att utgå ifrån det förteckning som finns över vilka man träffat under arbetsåret då man planerar nästa års verksamhet och därmed även återkopplingen. 12

16 Ekonomisk redovisning för programberedningen Beredning Mitt Årsbudget Utfall Resultat Arvoden och övriga personalomkostnader Omkostnader för möte, information, återkoppling, mm Summa Gäller perioden Ledamöternas aktiviteter i programberedningen Antal dagar som de 11 ledamöterna sammanlagt ägnat åt beredningsarbete (med Genomsnitt arbetade dagar/ledamot eller utan ersättning för förlorad arbetsförtjänst) 103,18 dagar 9,38 dagar 13

17 Programberedningens tidigare uppdrag 2001 Nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och sjukvården 2002 Psykisk ohälsa och rörelseorganens sjukdomar (delprojekt ortopedi) 2003 Psykisk ohälsa och rörelseorganens sjukdomar (delprojekt reumatologi) 2004 Hjärt- och kärlsjukdomar; kärlkramp och hjärtinfarkt 2005 Stroke 2006 Återkoppling 2007 Bröst- och prostatacancer 2008 Barn- och ungdomars psykiska ohälsa; depression, ångestsyndrom och ADHD 2009 Diabetes (typ 1 och 2) 2010 Etik bemötande i vårde 14

18 Anteckningar

19

20