Varje filmdragerad tablett innehåller 50 mg eller 100 mg sertralin (som sertralinhydroklorid).

Transkript

1 PRODUKTRESUMÉ 1 LÄKEMEDLETS NAMN Sertralin KRKA 50 mg filmdragerade tabletter Sertralin KRKA 100 mg filmdragerade tabletter 2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING Varje filmdragerad tablett innehåller 50 mg eller 100 mg sertralin (som sertralinhydroklorid). Beträffande hjälpämnen, se avsnitt LÄKEMEDELSFORM Filmdragerad tablett Sertralin 50 mg filmdragerad tablett: Vit, oval, aningen bikonvex, filmdragerad tablett med brytskåra på ena sidan och märkt S3 på den andra. Sertralin 100 mg filmdragerad tablett: Vit, rund, filmdragerad tablett med snedslipade kanter, slät på ena sidan och med brytskåra på den andra. 4 KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Egentlig depression. 4.2 Dosering och administreringssätt Vuxna: Vanlig dos är 50 mg sertralin dagligen. Vid behov kan dosen ökas till 100 mg sertralin dagligen. Den maximala dosen är 200 mg sertralin dagligen. Om dosökning krävs bör det göras i steg om 50 mg åt gången med ett dosintervall på minst 1 vecka. Dosändringar bör inte genomföras mer än 1 gång per vecka eftersom sertralin har en halveringstid på mer än 24 timmar. Vid långtidsbehandling bör lägsta möjliga effektiva dos eftersträvas. Barn och ungdomar under 18 år Sertralin KRKA skall inte användas vid behandling av barn och ungdomar under 18 år (se 4.4 Varningar och försiktighetsmått).

2 Äldre: Eftersom halveringstiden kan vara förlängd hos äldre patienter rekommenderas lägsta möjliga dos för äldre. Patienter med nedsatt leverfunktion Sertralin ska användas med försiktighet till patienter med leverinsufficiens. Trots att det är oklart om dosjustering är nödvändigt vid nedsatt leverfunktion rekommenderas en reducerad dos eller ett förlängt doseringsintervall. Sertralin bör inte användas till patienter med svårt nedsatt leverfunktion eftersom kliniska data saknas. Patienter med nedsatt njurfunktion Ingen dosjustering krävs vid nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4). Administreringssätt och behandlingstid Sertralin Krka bör tas en gång dagligen, antingen på morgonen eller på kvällen, med tillräcklig mängd vätska. Tabletterna kan tas tillsammans med mat eller utan mat. Den antidepressiva effekten sätter in inom 7 dagar. Den maximala effekten uppnås emellertid efter 2-4 veckors behandling. Det rekommenderas att patienterna informeras om detta. Behandlingstiden beror på sjukdomens art och svårighetsgrad. Efter förbättring av depressionssymptomen kan långtidsbehandling för kontroll av förbättringen vara nödvändig (minst 6 månader). Vid utsättande av behandlinen bör dosen minskas gradvis för att undvika utsättningsreaktioner (se avsnitt 4.8). 4.3 Kontraindikationer Överkänslighet mot sertralin eller något av hjälpämnena. Sertralin får inte användas samtidigt som monoaminooxidas (MAO)-hämmare inklusive selegilin och moklobemid (se avsnitt 4.5). Sertralin får inte användas samtidigt som pimozid (se avsnitt 4.5). 4.4 Varningar och försiktighetsmått Användning hos barn och ungdomar under 18 år Sertralin KRKA skall inte användas vid behandling av barn och ungdomar under 18 år. I kliniska studier förekom självmordsrelaterat beteende (självmordsförsök och självmordstankar) och fientlighet (främst aggression, trots och ilska) mer frekvent hos barn och ungdomar som behandlades med antidepressiva läkemedel än hos dem som behandlades med placebo. Om man på grundval av kliniska behov ändå beslutar att behandla en patient under 18 år, skall patienten noggrant övervakas med avseende på eventuella självmordssymtom. Dessutom saknas uppgifter om säkerhet på lång sikt hos barn och ungdomar beträffande tillväxt och mognad samt kognitiv och beteendemässig utveckling.

3 Serotonergt syndrom Fall av allvarliga reaktioner, ibland fatala, har rapporterats hos patienter som får sertralin i kombination med MAO-hämmare. Därför bör sertralintabletter inte användas samtidigt som MAO-hämmare, inklusive den selektiva MAO-hämmaren selegilin och den reversibla MAOhämmaren moklobemid eller med övriga serotonerga substanser såsom tryptofan-, fenfluramin- och serotoninagonister p g a risken för allvarliga biverkningar (se avsnitt 4.3 och 4.5). Följaktligen bör byte från en selektiv serotoninåterupptagshämmare eller ett annat antidepressivt medel utföras med försiktighet för att undvika möjliga farmakodynamiska interaktioner (se avsnitt 4.5). Noggrann klinisk kontroll är särskilt viktigt då sertralinbehandlingen påbörjas efter avslutad behandling med ett antidepressivt medel med lång halveringstid såsom t ex fluoxetin. Adekvata data för hur långt behandlingsfritt intervall som krävs vid byte från ett antidepressivum till ett annat saknas. Suicid/suicidtankar eller klinisk försämring Depression är associerat med en ökad risk för suicidtankar, självskador och suicid. Denna risk kvarstår tills signifikant förbättring inträtt. Eftersom förbättring kan utebli under de första behandlingsveckorna, eller uppträder ännu senare, bör patienten följas noggrant till dess förbättring sker. Det är en generell klinisk erfarenhet att suicidrisken kan öka under de tidiga förbättringsfaserna. Det är känt att patienter som tidigare uppvisat suicidalitet eller patienter med påtagliga suicidtankar innan behandlingen påbörjas har en ökad risk för suicidtankar eller suicidförsök och bör observeras noga under behandlingen. En meta-analys baserad på placebokontrollerade kliniska studier av antidepressiva läkemedel hos vuxna patienter med psykiatriska sjukdomar påvisade en ökad risk för suicidalt beteende under behandling med antidepressiva läkemedel jämfört med placebo hos patienter yngre än 25 år. Patienter som behandlas med antidepressiva läkemedel, och speciellt sådana som har en hög risk för suicidalt beteende, skall följas noga i de tidiga faserna av behandlingen och vid dosförändringar. Patienter (och vårdgivare) bör uppmanas att vara observanta på tecken till klinisk försämring, suicidalt beteende/suicidtankar eller andra beteendeförändringar och att omgående kontakta läkare om sådana tecken uppkommer. Aktivering av mani/hypomani Hos ca 0,4 % av patienterna, som i kliniska studier behandlas med sertralin, har mani eller hypomani rapporterats. Därför bör sertralin användas med försiktighet hos patienter med mani/hypomani i anamnesen. Noggrann övervakning av läkare krävs. Sertralinbehandlingen bör avbrytas om en patient går in i en manisk fas. Kramper Under depressionsstudier observerades krampanfall hos ca 0,08% av de sertralinbehandlade patienterna. Eftersom sertralin inte har studerats hos patienter med krampsjukdomar, bör användningen av detta läkemedel undvikas vid instabil epilepsi. Till patienter med stabil epilepsi bör sertralin endast ges under noggrann övervakning. Om ett epileptiskt anfall inträffar bör behandlingen med sertralin avbrytas. Elektrokonvulsiv terapi (ECT) Eftersom det finns begränsad klinisk erfarenhet av samtidig administrering av sertralin och ECT, bör försiktighet iakttas.

4 Diabetes Hos patienter med diabetes kan behandling med ett SSRI-preparat förändra blodglukoskontrollen. Blodglukosnivåerna bör kontrolleras regelbundet. Insulindosen och/eller dosen av orala antidiabetika kan behövas justeras. Utsättning av SSRI-behandling Det finns inga bevis för att SSRI är beroendeframkallande. Plötslig utsättning av SSRIbehandlingen kan dock orsaka yrsel, parestesier, insomnia, huvudvärk, illamående, oro, svettningar och stress, som är milda eller övergående. Utsättning bör ske gradvis och under noggrann medicinsk övervakning. Hemorragi Kutana blödningsavvikelser såsom ekkymoser och purpura har rappoterats med SSRI. SSRI bör därför användas med försiktighet, framför allt vid samtidig användning av antikoagulantia, läkemedel som är kända att påverka trombocyternas funktion (t ex atypiska antipsykotika och fentiaziner, de flesta tricykliska antidepressiva medel, acetylsalicylsyra och icke-steroida, antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) liksom till patienter med blödningssjukdom i anamnesen (se även avsnitt 4.5). Hjärtsjukdom Sertralins säkerhet har inte fastställts hos patienter som nyligen har fått en hjärtinfarkat eller patienter med instabil hjärtsjukdom. Patienter med dessa sjukdomar i diagnosen uteslöts från kliniska studier. Elektrokardiogram från patienter som fick sertralin i dubbelblinda kliniska studier antyder att sertralin inte är kopplat till signifikanta EKG-avvikelser. Äldre Biverkningsbilden och incidensen av biverkningar hos äldre är jämförbara med effekterna hos yngre patienter. Äldre kan dock vara känsligare för biverkningar av antidepressiva medel. Schizofreni De psykotiska symtomen kan förvärras hos schizofrena patienter. Nedsatt leverfunktion Sertralin metaboliseras i hög grad i levern. En farmakokinetisk studie, med upprepad dosering hos patienter med mild och stabiliserad cirros, visade på en förlängd eliminationshalveringstid och en ca trefaldigt större AUC och maximal plasmakoncentration (C max ) jämfört med patienter med normal leverfunktion. Ingen signifikant skillnad i plasmaproteinbindning observerades mellan grupperna. Sertralin bör inte användas hos patienter med allvarlig leversvikt (för dosering se avsnitt 4.2). Nedsatt njurfunktion På grund av den höggradiga metabolismen i levern elimineras endast en försumbar andel sertralin som oförändrad substans via njurarna. Efter upprepad dosering till patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance ml/minut) eller måttligt till gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance ml/min) skiljde sig de farmakokinetiska parametrarna (AUC 0-24 och C max ) inte från dem hos patienter med normal njurfunktion. Halveringstiderna var liknande och inga skillnader i plasmaproteinbindning kunde fastställas mellan grupperna som studerades. Som förväntat på grund av den låga renala

5 eliminationsgraden, visar denna studie att sertralindosen inte behöver justeras vid nedsatt njurfunktion. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Kontraindicerat: MAO-hämmare: Sertralin ska inte användas samtidigt som MAO-hämmare inklusive den selektiva MAOhämmaren selegilin och den reversibla MAO-hämmaren moklobemid. Allvarliga reaktioner, ibland fatala, har rapporterats för patienter vid kombinationsbehandling med sertralin och MAO-hämmare. I vissa fall liknade symptomen de som ses vid s k serotonergt syndrom. Ett intervall på minst 14 dagar bör förflyta mellan avslutad MAO-hämmarbehandling och inledd sertralinbehandling. Administrering av en MAO-hämmare bör inledas tidigast 14 dagar efter avslutad sertralinbehandling (se även avsnitt 4.3 och 4.4). De karaktäristiska symptomen vid en interaktion mellan en selektiv serotoninåterupptagshämmare och en MAO-hämmare är: hypertermi, rigiditet, myoklonus, autonom instabilitet som kan involvera snabba förändringar av vitala funktioner, psykologiska förändringar såsom konfusion, irritabilitet och extrem agitation, med delirium och koma i extrema fall. Pimozid: Ökade pimozidhalter har setts i en klinisk studie efter samtidig administrering av sertralin och en låg engångsdos av pimozid (2 mg). Dessa ökade halter var inte associerade med några EKG-förändringar. Mekanismen för denna interaktion är okänd. Samtidig administrering av sertralin och pimozid är kontraindicerat, eftersom samtidig administrering resulterar i ökade pimozidnivåer i plasma, och kan följaktligen öka risken för arytmier och förlängning av QTintervallet kopplat till pimozidbehandlingen (se även avsnitt 4.3). Samtidig behandling som inte rekommenderas: Serotonerga substanser Eftersom adekvata data saknas bör inte serotonerga substanser såsom tryptofan, fenfluramin och serotoninagonister användas samtidigt som sertralin (se avsnitt 4.4). Hypericum perforatum: Samtidig användning av naturläkemedlet Johannesört (Hypericum perforatum) hos patienter som använder SSRI bör undvikas eftersom det finns en eventuell risk för potentiering av de serotonerga effekterna. Försiktighet: Andra läkemedel: Aktiva substanser som binder till plasmaprotein: På grund av sertralins höga plasmaproteinbindning är interaktioner med andra substanser som i hög grad binder till plasmaproteiner möjlig. I tre interaktionsstudier påverkade dock inte sertralin plasmaproteinbindningen av diazepam, tolbutamid och warfarin signifikant.

6 Övriga interaktioner som observerats i studier: Samtidig administrering av sertralin och diazepam eller tolbutamid resulterade i små, men statistiskt signifikanta förändringar i olika farmakokinetiska parametrar. Cimetidin reducerade elimineringshastigheten av samtidigt administrerat sertralin. Den kliniska relevansen av dessa effekter är oklar. Sertralin påverkade inte effekten av atenolol Inga interaktioner med glibenklamid eller digoxin förekom. Effekterna av karbamazepin, haloperidol, fenytoin och alkohol potentierades inte efter samtidig administrering av sertralin. Det rekommenderas dock att undvika intag av alkohol under sertralinbehandling. Hypoglykemiska substanser: Se avsnitt 4.4. Orala antikoagulantia, salicylsyraderivat och NSAID: Samtidig administrering av sertralin och warfarin resulterade i en liten, men statistiskt signifikant ökning av protrombintiden. Noggrann kontroll av protrombintiden rekommenderas därför vid inledning eller avslut av sertralinbehandlingen (se aktiva substanser som binder till plasmaprotein och Cytokrom P450-interaktioner/2C9 ). Potentiellt finns en ökad risk för blödning då SSRI kombineras med andra orala antikoagulantia, salicylsyraderivat och NSAID (se avsnitt 4.4). Läkemedel som metaboliseras av cytokrom P450-enzym: - CYP 2D6: I interaktionsstudier förekom endast en minimal ökning av desipraminplasmakoncentrationerna vid steady state (i medeltal 23-37%) under långtidsanvändning av sertralin med dosen 50 mg/dag. Desipramin är en markör för cytokrom P450 (CYP) 2D6-isoenzymaktiviteten. - CYP 3A3/4: Interaktionsstudier gjorda in vivo har visat att långtidsbehandling med sertralin vid doseringen 200 mg dagligen inte resulterar i en hämning av CYP 3A3/4- medierad 6-β-hydroxylering av endogent kortisol eller metabolism av karbamazepin och terfenadin. Det förekom ingen hämning av CYP 3A3/4-medierad metabolism av alprazolam under långtidsbehandling med sertralin 50 mg dagligen. Resultaten från dessa studier tyder på att en kliniskt relevant hämmande effekt av sertralin på CYP 3A3/4 saknas. - CYP 2C9: Avsaknaden av kliniskt signifikanta effekter, vid långtidsbehandling med 200 mg sertralin per dag, på tolbutamids, fenytoins och warfarins plasmakoncentrationer visar att sertralin inte hämmar CYP2C9 i någon kliniskt relevant utsträckning. - CYP 2C19: Avsaknaden av kliniskt signifikanta effekter, vid långtidsbehandling med 200 mg sertralin per dag, på diazepams plasmakoncentrationer indikerar att sertralin inte hämmar CYP2C19 i någon kliniskt relevant utsträckning. - CYP 1A2: In vitro-undersökningar har visat att sertralin har liten eller ingen potential för hämning av CYP 1A2. Litium: I en placebokontrollerad studie med friska frivilliga som behandlades med litium och sertralin samtidigt visades ingen förändring av farmakokinetiken för litium. Dock visades en ökad incidens av tremor jämfört med patienter som fick placebo, vilket tyder på en möjlig farmakodynamisk påverkan. Patienter som får litium och sertralin eller andra substanser med en serotonerg verkningsmekanism bör noggrant monitoreras.

7 Diuretika: Vid samtidig administrering av diuretika (särskilt till äldre) är risken för hyponatremi större, liksom risken för inadekvat insöndring av antidiuretiskt hormon. Fenytoin: Trots att ingen kliniskt signifikant hämning av fenytoins metabolism observerades i en placebokontrollerad studie på friska frivilliga, rekommenderas monitorering av fenytoinkoncentrationerna i plasma vid insättning av sertralinbehandlingen och adekvat justering av fenytoindosen. Samtidig administrering av fenytoin kan minska sertralinnivåerna i plasma. Sumatriptan: I sällsynta fall har kraftlöshet, hyperreflexi, okoordinerat rörelsemönster, förvirring, ångest och agitation rapporterats i samband med samtidig användning av sertralin och sumatriptan. Patienter till vilka det är kliniskt nödvändigt att administrera sertralin och sumatriptan samtidigt bör monitoreras på ett lämpligt sätt. Byte från selektiva serotoninåterupptagshämmare eller andra antidepressiva medel: Se avsnitt 4.4. Fenazon (antipyrin): Halveringstiden för antipyrin reduceras vid samtidig administrering av sertralin, vilket visar på en kliniskt icke-signifikant hepatisk enzyminduktion. 4.6 Graviditet och amning Data från ett begränsant antal exponerade gravida kvinnor (N= 147) tyder inte på negativa effekter på graviditeten eller på fostret/det nyfödda barnet. Djurstudier har inte visat några teratogena effekter. Embryotoxiska effekter har dock observerats (se avsnitt 5.3). Under graviditeten bör därför sertralin användas endast om moderns behov vägts mot riskerna för fostret. Det är känt att sertralin utsöndras i bröstmjölk (mjölk/plasma-kvoten ca 1,8). Väldigt låga eller icke-detekterbara plasmakoncentrationer av sertralin har uppmätts hos ammade barn. Sertralin ska endast användas under amning ifall den förväntade nyttan av behandlingen överväger riskerna för barnet. Utsättningssymptom har rapporterats hos spädbarn vars mödrar behandlats med sertralin under graviditetens slutfas och/eller under amning (upprymdhet, agitation, sömnlöshet, sugsvårigheter). 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Om sertralin används enligt rekommendationerna kan sertralin i enstaka fall förändra reaktionsförmågan så pass att förmågan att framföra fordon och använda maskiner eller att arbeta i potentiellt riskfyllda situationer försämras. Detta gäller särskilt i början av behandlingen, vid byte av läkemedel och vid samtidigt intag av alkohol eller läkemedel som påverkar det centrala nervsystemets funktion. Patienten bör varnas för att köra bil eller arbeta i potentiellt riskfyllda situationer tills de individuella effekterna av sertralin är kända.

8 4.8 Biverkningar Frekvenser: Mycket vanliga: >1/10 Vanliga: >1/100, <1/10 Mindre vanliga >1/1000, <1/100 Sällsynta >1/10 000, <1/1000 Mycket sällsynta <1/ Okänd frekvens okänd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data) Följande biverkningar har rapporterats i kliniska studier där upprepade doser givits: Magtarmkanalen Mycket vanliga: illamående, diarré/lös avföring Vanliga: dyspepsi Autonoma nervsystemet: Mycket vanliga: muntorrhet Vanliga: ökad svettning Centrala nervsystemet Mycket vanliga: tremor, yrsel Psykiska störningar Mycket vanliga: sömnlöshet, somnolens, anorexi Sällsynta: Suicidtankar/suicidalt beteende (se avsnitt 4.4). Njurar och urinvägar Mycket vanliga: sexuella störningar (främst fördröjd ejakulation hos män) Spontana rapporter av följande biverkningar har inkommit efter marknadsföring: Allmänna symtom Vanliga: asteni, trötthet, blodvallningar Mindre vanliga: indisposition, viktökning, viktminskning, feber Sällsynta: anafylaktoida reaktioner, allergiska reaktioner, allergi Blodet och lymfsystemet Mindre vanliga: purpura, förändrad trombocytfunktion, förändrad hemorragisk diates (med t ex epistaxis, gastrointestinal hemorragi eller hematuri) Sällsynta: leukopeni, trombocytopeni Endokrina systemet Sällsynta: gynekomasti, hyperprolaktinemi, galaktorré, hypotyreos, syndrom av inadekvat ADH-insöndring Hud och subkutan vävnad Vanliga: hudutslag

9 Mindre vanliga: pruritus, håravfall, erythema multiforme Sällsynta: fotosensitivitet, urtikaria, Quinckes ödem, allvarlig hudavlossning t ex Stevens- Johnsons syndrom och epidermal nekrolys Lever och gallvägar Mindre vanliga: allvarliga hepatiska sjukdomar (inklusive hepatit, gulsot och leversvikt), asymptomatisk stegring av serumtransaminaser (ASAT och ALAT). Förändringar av transaminasnivåer skedde huvudsakligen under de första 9 veckorna av behandlingen och försvann snabbt efter avslutad behandling Hjärtat och blodkärl Vanliga: bröstsmärtor, palpitationer Mindre vanliga: perifert ödem, hypertoni, periorbitalt ödem, synkope, takykardi Undersökningar Mindre vanliga: avvikande laboratorievärden Magtarmkanalen Vanliga: förstoppning, buksmärtor, kräkningar Mindre vanliga: ökad aptit, pankreatit Öron och balansorgan Vanliga: tinnitus. Autonoma nervsystemet: Mindre vanliga: mydriasis Sällsynta: priapism Centrala nervsystemet Vanliga: huvudvärk, motoriska rubbningar (inklusive extrapyramidala symptom såsom hyperkinesi, ökad muskeltonus, tandgnissling och onormal gång), parestesi, hypoestesi Mindre vanliga: migrän Sällsynta: ofrivilliga muskelkontraktioner, koma, krampanfall, tecken och symptom kopplade till serotonergt syndrom: agitation, konfusion, diafores, diarré, feber, hypertoni, rigiditet och takykardi. I vissa fall inträffade dessa symptom i samband med samtidig användning av serotonerga medel. Psykiska störningar Vanliga: gäspningar, agitation, oro Mindre vanliga: eufori, depressionssymptom, hallucinationer, mani, hypomani Sällsynta: minskad libido (hos kvinnor och män), mardrömmar, aggressiva reaktioner, psykos Okänd frekvens: Suicidtankar och suicidalt beteende * * Fall av suicidtankar och suicidalt beteende har rapporterats under behandling med sertralin eller direkt efter avslutad behandling (se avsnitt 4.4). Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum Sällsynta: bronkospasm

10 Metabolism och nutrition Sällsynta: hyponatremi: detta gick tillbaka vid avslutad behandling. Enstaka fall kan bero på syndrom av inadekvat ADH-insöndring. Dessa biverkningar har främst inträffat hos äldre patienter och hos patienter som använder diuretika eller andra läkemedel. Förhöjda värden av serumkolesterol. Muskuloskeletala systemet och bindväv Mindre vanliga: artralgi Njurar och urinvägar Vanliga: menstruella rubbningar Mindre vanliga: urininkontinens Sällsynta: ansiktsödem, urinretention Ögon Vanliga: nedsatt syn Utsättningssymptom såsom agitation, oro, yrsel, huvudvärk, illamående och parestesier har rapporterats i enstaka fall efter utsättning av sertralinbehandlingen. Fler än 700 äldre patienter (>65 år gamla) deltog i en klinisk studie för att visa effekten av sertralin hos denna patientgrupp. Typen och frekvensen av biverkningar hos äldre patienter liknade de hos yngre patienter. 4.9 Överdosering Symptomen vid sertralinöverdosering är serotoninmedierade biverkningar såsom trötthet, mag-tarmbesvär (t ex illamående och kräkningar), takykardi, tremor, agitation och yrsel. Koma har rapporterats i sällsynta fall. Tillgängliga data visar att sertralin har ett brett säkerhetsindex vid överdosering. Det finns rapporter om intag av upp till 13,5 g sertralin. Dödsfall inträffade främst vid sertralinförgiftning i kombination med andra läkemedel och/eller alkohol. Det kan därför rekommenderas att ha en aggressiv angreppsmetod vid behandling av överdosering. Det finns ingen specifik antidot för sertralin. Följande åtgärder rekommenderas: säkerställ fria andningsvägar och att adekvat ventilering och syretillförsel är tillgodosedd. Behandling med aktivt kol i kombination med sorbitollösning eller annat laxativ vid behov är minst lika effektivt som ventrikeltömning. Framkalla ej kräkning. Övervakning av kardiovaskulära funktioner och symptomatisk behandling rekommenderas. Forcerad diures, dialys, hemoperfusion och utbytestransfusion har sannolikt ingen effekt på grund av sertralins stora distributionsvolym. 5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: Selektiv serotoninåterupptagshämmare ATC-kod: N06AB06

11 Depressionssjukdomar antas vara kopplade till en störning i 5-hydroxitryptamin (serotonin)- metabolismen i hjärnan. In vitro har sertralin visats vara en potent och selektiv hämmare av neuronalt återupptag av serotonin. Detta resulterade i en potentiering av substansens fysiologiska effekter i djurmodeller. Sertralin har endast mycket svag verkan på upptaget av noradrenalin och dopamin. Vid kliniskt effektiva doser hämmar sertralin serotoninupptaget i humantrombocyter. I djurstudier har sertralin inte visats ha stimulerande, sederande eller antikolinerga/kardiotoxiska effekter. I studier på friska frivilliga, visade inte sertralin någon sedativ potential och påverkade inte den psykomotoriska prestationen. Som en följd av dess selektiva hämning av serotoninåterupptaget påverkar inte sertralin katekolaminaktiviteten. Dessutom har sertralin inte någon affinitet för muskarina, serotonerga, dopaminerga, histaminerga-, eller adrenerga receptorer och inte heller till bensodiazepin-, eller GABA-receptorer. Liksom med andra kliniskt effektiva antidepressiva medel nedregleras de cerebrala noradrenalinreceptorerna vid långtidsanvändning av sertralin. Ingen missbruksbenägenhet har rapporterats för sertralin i studier på människa och djur. 5.2 Farmakokinetiska uppgifter Absorption Den farmakokinetiska profilen för sertralin är proportionell mot dosen inom dosområdet mg. Efter doser på mg sertralin en gång dagligen i 14 dagar, uppnåddes maximal plasmakoncentration efter 4,5-8,4 timmar. Baserat på utsöndringsgraden i urin och faeces, kan absorptionen efter oral administrering uppskattas till åtminstone 70 %. Biotillgängligheten reduceras genom första-passage-effekten. Samtidigt intag av föda påverkar inte sertralintabletternas biotillgänglighet signifikant. Distribution Plasmaproteinbindningen för sertralin är ca 98 %. Data från djurstudier tyder på att sertralin har en stor distributionsvolym. Således uppnås steady state-koncentrationer efter ca 1 vecka och sertralinkoncentrationerna fördubblas jämfört med plasmakoncentrationerna efter den inledande dosen vid administrerering en gång dagligen. Metabolism Sertralin och huvudmetaboliten, N-desmetylsertralin, genomgår båda omfattande hepatisk metabolism. In vitro uppvisar N-desmetylsertralin betydligt lägre aktivitet (med en faktor på ca 20) än modersubstansen. I depressionsmodeller in vivo har metaboliten ingen effekt. I undersökningar in vitro har visats att sertralinmetabolismen huvudsakligen medieras av CYP 3A4-enzymet, med enbart begränsad inverkan av CYP 2D6. Vid standarddosen 50 mg har sertralin endast en begränsad effekt på CYP 2D6- och CYP 3A4-medierad metabolism av andra substanser. Utsöndring Dengenomsnittliga terminala halveringstiden för sertralin är ca 26 timmar. Halveringstiden för N-desmetylsertralin är timmar, vilket medför att plasmakoncentrationen för metaboliten når samma nivå som modersubstansen.

12 Sertralins och N-desmetylsertralins metaboliter elimineras till lika stor del i faeces och urin. Endast en liten andel (mindre än 0,2 %) sertralin utsöndras oförändrat i urinen. Äldre Sertralins farmakokinetiska profil hos äldre patienter liknar den hos yngre patienter. Leverinsufficiens För farmakokinetik av sertralin hos patienter med cirros, se avsnitt 4.2 och Prekliniska säkerhetsuppgifter Gängse prekliniska studier av sertralin visade ingen mutagenicitet eller karcinogenicitet. Inga teratogena effekter har observerats på råtta och kanin. Försenad benbildning har dock förekommit hos rått- och kaninfoster vid doser på 2,5 till 10 gånger den maximala terapeutiska dosen hos människa. Administrering av sertralin till råttor under den sista tredjedelen av dräktigheten till slutet på diperioden, vid en dos 5 gånger högre än maximal terapeutisk dos till människa, medförde ett ökat antal dödfödslar och minskad överlevnad samt minskad kroppsvikt hos avkomman. Den minskade överlevnadsgraden har visats bero på exponering in utero snarare än postnatal exponering. 6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Tablettkärna Kalciumvätefosfatdihydrat (E 341) Mikrokristallin cellulosa (E 460) Natriumstärkelseglykolat (Typ A) Hydroxipropylcellulosa (E 463) Talk (E 553) Magnesiumstearat (E 572) Filmdragering Hypromellos (E 464) Titandioxid (E 171) Talk (E553) Propylenglykol 6.2 Inkompabiliteter Ej relevant. 6.3 Hållbarhet Blister: 5 år. Burk: 4 år.

13 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Inga särskilda förvaringsanvisningar. 6.5 Förpackningstyp och innehåll Alu/PVC-blister Förpackningar med 10, 14, 15, 20, 28, 30, 50, 60, 98, 100 och 100x1 tabletter. Plastburk (polyeten, HDPE) med polypropenlock. Burken innehåller en 2 g torkkapsel (kiseldioxidgel): 100, 250 och 500 tabletter. Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras. 6.6 Anvisningar för användning och hantering samt destruktion Inga särskilda anvisningar. 7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING KRKA Sverige AB Göta Ark Stockholm 8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 50 mg: mg: DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN