FiP. - projektet. Carina Elmqvist

Transkript

1 FiP - projektet För räddningspersonalen är det viktigt att få göra skillnad, man gör dessutom skillnad inte bara för den skadade utan även de närstående. Det som framförallt framkommer i studien är känslan av att göra gott, det är överordnat. Carina Elmqvist Dokumentation från seminariedag vid Linnéuniversitetet den 14 september 2011

2 Att vara först på plats Våren 2009 initierades projekt FIP, första insatsperson, vid två stationer i Värends Räddningstjänst. Tillsammans med forskaren Carina Elmqvist vid Linnéuniversitetets institution för hälso- och vårdvetenskap har ett, för räddningstjänsten, unikt samarbete kring FIP vuxit fram. Fokus ligger på att korta ned insatstiden för räddningstjänsten för att snabbt komma till skadeplatsen. Detta bekräftas också i Carina Elmqvists avhandling om det akuta omhändertagandet. Den belyser mötet mellan patienter, närstående och olika professioner på skadeplats och akutmottagning. Relativt få avhandlingar har tidigare skrivits där första hjälparen i en olyckssituation varit i blickfånget, vilket bidrog till stort intresse från landets räddningstjänster när resultatet presenterades under ett heldagsseminarium vid Linnéuniversitetet den 14 september. Länk till verkligheten Dagen inleddes med att Carina Elmqvist berättade om resultatet av sin forskning. Hon beskriver hur betydelsefullt det är för den som först anländer till skadeplatsen att hålla den skadade vid medvetande och vara en länk till verkligheten. Att bara prata lugnande, visa mänsklig närvaro och finnas på plats ska inte underskattas, parallellt med att man till exempel tillämpar första hjälpen enligt Anders Svensson och Carina Elmqvist, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap vid Linnéuniversitetet L ABCDE-metoden. Carina Elmqvist betonar att kring hur mycket den mänskliga närvaron påverkar det räddningstjänsten är mycket duktiga på detta, att det mötet vid ett akut omhändertagande på skadeplatsen akuta omhändertagandet, detta är dock en av hennes dessutom krävs mycket mod i den här typen av si- och avslutas när patienten lämnas över till ambulanspersonal. slutsatser i avhandlingen. Resultatet visar att patientuationer. I princip har det inte tidigare gjorts några studier tens första möte med involverade personer på skadeför den som är FIP vid räddningstjänsten börjar plats och på akutmottagning innehåller mer än livsuppehållande åtgärder och medicinsk behandling. Mötet innebär ett existentiellt stöd till patienten i form av bekräftelse och trygghet. Flera av de närvarande brandmännen instämmer i detta som något de har erfarenhet av. Att en skadad först kan säga att allt är bra, men när man kommer nära och inger förtroende och trygghet så öppnar sig patienten och så att säga lämnar över till den hjälpande. Carina Elmqvist berättar: För räddningspersonalen är det också viktigt att få göra skillnad, även om det är jobbigt att vara så nära patienten. Att vara så nära den traumatiska känslan ger också en tillfredsställelse för personalen. Den tillfredsställelsen är stressreducerande, att man varit nära den skadade och gjort vad man kunnat. Man gör dessutom skillnad inte bara för den skadade utan även de närstående. Det som framförallt framkommer i studien är känslan av att göra gott, det är överordnat. Vikten av debriefing När man börjar som FIP är ofta ensamarbete något nytt och ovant. I den utvärdering av projektet som gjorts vid Värends Räddningstjänst framkommer att brandmännen ser på det både ur positiv och negativ synvinkel. Ibland är ensamheten en styrka, man kan själv bestämma hur man vill närma sig situationen. Men det upplevs också som svårt att prioritera när man är ensam, har mycket att göra och ingen att diskutera med. Andreas Nilsson, styrkeledare i Alvesta, kommenterar: Det handlar mycket om farhågorna man har i början av FIP-uppdraget. Man förstorar dem väldigt lätt. Man har överdrivit hur det är att komma fram på

3 förändring i insatstid och insatsförmåga efter införande av FIP, startade ett projekt i Mälardalen Sedan dess har konceptet börjat få fäste på allt fler ställen i Sverige. Enligt MSB:s statistik är FIP idag primärt ett deltidsfenomen. Ofta finns det en FIP per stationsområde och det är styrkeledaren som har uppdraget. MSB har undersökt vilken tid man kan tjäna när man inför den här typen av organisationsförändring. I genomsnitt kommer FIP iväg efter 2-3 minuter. Anspänningstiden är den stora vinsten, inte egentligen körtiden. I medeltal är FIP-en framme 3,40 minuter före den övriga styrkan. Som framtidsvision tänker man sig FIP som en del i ett större sammanhang som en förutsättning för räddningstjänstens breddade uppdrag. Det skulle då bli en självklarhet även på heltid och man kan därmed blanda hel- och deltid på ett annat sätt än idag. I och med detta ställs ökade krav på fungerande larm samt ledningskompetens. Här menar man att alla fordon med räddningstjänstpersonal som är ute och rör sig, till exempel på ett tillsynsärende, borde vara FIP-utbildade. I väntan på räddningstjänst nya aktörer skadeplatsen ensam. Men det där har satt sig efter ett antal händelser. Det var obefogat att vara så orolig. Farhågorna får inte plats när det väl händer för då är man så pass fokuserad. I utvärderingen berörs även möjligheten till debriefing och hur FIP upplever att det ges tillfälle för stöd efter att man varit ute på en svår händelse. Sättet att rekapitulera det man varit med om i samband med en utryckning blir annorlunda för den som åker som FIP i och med att man inte delar helheten av upplevelsen med en ordinarie utryckningsstyrka från start. Detta finner stöd i Carina Elmqvists avhandling där det poängteras att debriefing mellan olika professioner är oerhört värdefull och att man kan föra in rutiner för FIP att få den här feedbacken. Det blir viktigt att få ett kvitto tillbaka, hur gick det?. Rannsakan kommer alltid, oavsett om man är först på platsen eller inte. Möjligheten till kamratstöd är av tradition välutvecklad inom räddningstjänsten. I räddningstjänstens utvärdering lyfts antagandet att det ändå kan finnas behov av att erbjuda ett mer formaliserat stöd i form av yrkesmässig handledning. Statistik och framtidsvisioner Anders Axelsson och Björn Sund redovisade MSB:s syn på FIP-konceptet genom att tydliggöra dels statistik kring genomförda studier, dels genom att ge visioner inför framtiden. Bakgrunden till utvärderingen är rapporten Tidsfaktorns betydelse (2004) med syftet att ge ett värde på den samhällsekonomiska nyttan av att påbörja en insats tidigt. Utifrån behovet av att noggrant mäta När vi utbildar i FIP så tänker vi att man måste leka med scenarier, prova på det genom övning och sedan gå ut i verkligheten. Man känner att man gör nytta det driver en framåt! Kenneth Hermansson, brandingenjör Jönköping Anders Axelsson tänker sig även i förlängningen att ett FIP-uppdrag kan genomföras av andra aktörer än räddningstjänsten: Utöver blåljusorganisationerna kan även delar av kommunens personal fungera som FIP. Till exempel hemtjänstpersonal. Genom att fundera över vilka resurser som finns i samhället kring beredskap kan man öka antalet personer med FIP-kompetens. Andra kommu- nala aktörer blir en bra resurs att nyttja. De kanske är där i sin roll som hemsjukvårdare eller i en teknisk roll. Men de kan vara FIP åt respektive blåljusorganisation. Man ska komma ihåg att delar av allmänheten som med utbildning och viss utrustning i sin vardag även kan göra en insats. Bara de vet om att något har inträffat. I framtiden tror jag att det här FIP-begreppet kommer omfatta även andra aktörer. MSB går vidare genom djupare analyser av statistiska sammanhang, matchade insatser, historisk kontroll samt nationell utveckling. Dessutom kommer man att undersöka och dokumentera vilka arbetsuppgifter som FIP-enheterna utför i väntan på huvudstyrkan. Vikten av att utbilda och informera På några få år har antalet stationer som kör FIP ökat från 40 till 125 stycken. Jönköping har varit med från starten och där är det bland annat brandingenjör Kenneth Hermansson som genom åren utbildat 350 brandbefäl till rollen som FIP. Värt att nämna i sammanhanget är att samtliga heltidsanställda i Jönköping är utbildade i FIP. Kenneth åker själv som FIP var tredje vecka i Gränna och menar att man utan tvekan kan göra ganska mycket i den rollen: Med en handbrandsläckare kan man slå ned en brand så att det tar en stund för den att hämta sig, oerhört effektivt om man hanterar det på rätt sätt. Man kan stoppa en skadeutveckling väldigt snabbt. Kenneth tipsar om vikten av att utbilda och informera för att på ett bra sätt kunna föra in FIP i verksamheten. Han betonar nödvändigheten av att

4 Det handlar mycket om farhågorna man har i början av FIP-uppdraget. Man förstorar dem väldigt lätt. Man har överdrivit hur det är att komma fram på skadeplatsen ensam. Men det där har satt sig efter ett antal händelser. Det var obefogat att vara så orolig. Farhågorna får inte plats när det väl händer för då är man så pass fokuserad. Andreas Nilsson, styrkeledare i Alvesta ha förankrat konceptet så att alla känner till hur det ska fungera: När vi utbildar i FIP så tänker vi att man måste leka med scenarier, prova på det genom övning och sedan gå ut i verkligheten. Man känner att man gör nytta det driver en framåt! Under Kenneth Hermanssons genomgång var ordet fritt för deltagarna att berätta om egna erfarenheter från sin verksamhet. Flera brandmän vittnade om att den olycksdrabbade ofta sa sig uppleva att hjälpen kom väldigt snabbt. Problem och möjligheter Håkan Karlsson och Jörgen Plahn från Värends Räddningstjänst presenterade sina erfarenheter som FIP-are i Ingelstad och Alvesta. Genom berättelser och bilder åskådliggjorde de problem och möjligheter som FIP-aren kan ställas inför. Att vara ensam, utsättas för stress och på egen hand klara kartläsning, radio och telefon under utryckningskörning kan innebära tuffa utmaningar. Detta ställs mot möjligheten att rädda liv samt hinna göra OBBO (Orientering, Bedömning, Beslut, Order) innan räddningsstyrkan är på plats. Flexibiliteteten är viktig, ibland förekommer det att man snabbt måste samarbeta med till exempel ambulanspersonal genom att köra ambulansen alternativt hjälpa till med bärande. Utrustningen i bilarna presenterades, liksom praktiska rutiner i vardagen. Vilken policy bör man till exempel ha för bruk av FIP-bilen? Svaret blev att använda självdisciplin och sunt förnuft samt ha i åtanke att det är en offentlig bil. Som FIP-are blir man automatiskt myndighetsperson just när larmet går. Men, det finns alltid mer eller mindre uttalade förväntningar hos allmänheten att den enskilde FIP-aren även i vardagen går in i rollen av myndighetsperson, eftersom det är känt att man är brandman. Särskilt tydligt blir detta i ett litet samhälle där alla känner alla. Jörgen tipsar här om att det är viktigt att man informerar allmänheten för att inte ryktesspridning eller missuppfattningar ska uppstå kring FIP-ens uppdrag. Röster från hela landet Under slutet av dagen gavs en presentation av Sjöräddningssällskapet Kronoberg, vilka är en enorm tillgång i den kommunala räddningsverksamheten. För den nyfikne bjöds demonstration och provåkning av svävare och rescuerunner på sjön Trummen. Seminariedeltagarna fick också möjligheten att genom gruppdiskussioner dela erfarenheter av FIP, samt tankar inför framtiden. Flera röster menade att en stor behållningen av dagen på universitetet var att få träffa personal från andra räddningstjänster: Vi deltidare har inte alltid så stora möjligheter att få de kontakterna, Nyttigt att prata med varandra, bara inom samma förbund kan det skilja mellan hur orterna valt att organisera FIP, Kul att höra om LKAB och hur olika förutsättningar vi har i landet för olika styrkor. Dessutom upplevde många att forskningsresultaten bekräftade det man redan visste nämligen att FIP verkligen gör skillnad. För dem som följt utvecklingen av konceptet märktes det att dagen gav ny input: Roligt att se hur FIP utvecklats genom åren. Nu tycker jag att det går att se nya och andra resultat. Man har tagit steget vidare och det blir andra diskussioner. Bland deltagarna fanns Södertörns Brandförsvar som berättade om hur man på eget initiativ satte igång FIP: Vi försökte lyfta de befäl som fanns i organisationen och började helt enkelt åka på en del larm. Vi har fått bra statistik och farhågorna har försvunnit. Vi har bara bra erfarenheter! Det gäller att vara stark och kreativ. Den här flexibiliteten i organisationen blir ett bra sätt att behålla våra deltider. Vi syns också mer ute i samhället, vilket är positivt. Jan Gustavsson, projektledare för FIP vid Värends Räddningstjänst Vägen framåt Sammanfattningsvis leder resultatet av seminariedagen nu vidare in på nya, ännu outforskade, vägar. Anders Svensson, programansvarig för ambulansspecialistutbildningen vid Linnéuniversitetet, är den som under projektets gång utbildat räddningstjänstens FIP-are i akut omhändertagande vid skadeplats. Han vill gärna belysa kopplingen mellan akademin och räddningstjänsten som något unikt, något som verkligen är framtiden. Även Jan Gustavsson, projektledare för FIP vid Värends Räddningstjänst, säger att man genom detta första samarbete vill eftersträva fler forskningsstudier i syftet att ytterligare förbättra mötet med de människor man träffar genom sitt uppdrag. Dessutom blir det ett sätt att ytterligare utveckla samarbetet mellan blåljusorganisationerna. Susanna Henningsson, Kommunikatör Värends Räddningstjänst

5