VILLKORAD TILLHÖRIGHET: Ensamkommande barns röster om sin situation

Transkript

1 VILLKORAD TILLHÖRIGHET: Ensamkommande barns röster om sin situation Ulrika Wernesjö, fil.dr., Linköpings universitet Symposium om ensamkommande barn, Barnskyddsrådet i Uppsala,

2 Syftet är att utforska förhandlingar av tillhörighet bland ensamkommande flyktingungdomar i Sverige, med särskilt fokus på hem, plats, rasifiering och föreställningar om svenskhet Hem Sociala relationer En marginaliserad / villkorad position?

3 Om studien En kvalitativ intervjubaserad studie Deltagarna i studien Totalt 17: 14 killar, 3 tjejer år (+ 24 år), varit i Sverige 1½ 4 år (+ 8 år) Alla deltagarna hade PUT

4 Tillhörighet Where do I belong? (Anthias 2006) Tillhörighet är dynamiskt, föränderligt och mångdimensionellt tillhörigheter. Destabilisera essentialistiska föreställningar om ursprung Tillhörighet förhandlas i relation till andra människor och kollektiv plats(er) samhälleliga och politiska diskurser Frågor kring tillhörighet aktualiseras framförallt när den är hotad, utmanad eller vid exkludering

5 Att känna sig hemma på ett gruppboende? Gruppboende, en avvikande plats att bo på Att bo tillsammans med andra, men inte i en familj Att bo med okända jämnåriga Ett tillfälligt boende med tillfälliga relationer Ungdomar kommer, flyttar och försvinner Omsättning i personalgruppen

6 Vad är hemma? Platsen där en har sin säng och sina saker är inte nödvändigtvis ett hem Emotionella dimensioner: Nära känslomässiga relationer (familj) Det bekanta: platser och människor Hem som en process Framtidsperspektiv om att skapa ett (nytt) hem

7 Sociala relationer 1: Till vuxna Ensamkommande barn och unga identifieras som en särskilt utsatt kategori på grund av tidigare erfarenheter (skyddsskäl) innan och under migrationen situationen som asylsökande separationen från föräldrarna (och familj) På vilka sätt kan andra vuxna fylla en icke närvarande förälders plats? Görs det? Vilket ansvar har myndigheter och resurspersoner?

8 Relationen till personal och god man NÄRHET OCH DISTANS Vissa ungdomar hade nära relationer med en eller flera vuxna, medan Andra framstod som distanserade och instrumentella relationer

9 Sociala relationer 2: Till jämnåriga med migrationsbakgrund Gruppboendet och skolklassen blir viktiga platser för att skapa och upprätthålla sociala relationer Hjälper varandra Vänskapsrelationer ofta med ungdomar från samma region, med liknande erfarenheter och/eller traditioner, samt ett gemensamt språk underlättar kommunikation. MEN, det kan inte förutsättas: Att vara ensam mitt ibland andra

10 Sociala relationer 3: Iett landskap av gränsdragningar Gränsdragningar i rummet: att befinna sig nära varandra utan att det sker något möte Blyghet Osäkerhet och ovana Rasism

11 Strategi för att få svenska kompisar

12 Att (inte) prata om rasism Flera nämner negativa föreställningar om invandrare och flyktingar, men få beskriver det som rasism. Rasism är istället något som lokaliseras till andra platser, och betydelsen av den minimeras. Vilken betydelse kan maktrelationer (som ålder, etnicitet/ ras och samhällsposition) ha för vad som är, eller ses som, möjligt att säga för ungdomarna? Vad som sägs, och inte sägs, är inte enbart reflektioner av ungdomarnas erfarenheter eller tankar, utan även ett sätt att hantera sin position som nyanländ i Sverige.

13 En fråga om makt: Vad är (o)möjligt att säga? Ensamkommande asylsökande barn är ofta tysta och ger tunna berättelser i mötet med socialtjänst (Kohli 2006). Detta kan även vara fallet i forskningsintervjuer. Positioneringarna i det sociala landskapet har också betydelse för vad ungdomarna kan säga och (inte) säger i mötet. Hur ensamkommande barn positioneras i samhällsdebatten som utsatta som handlingskraftiga som misstänkliggjorda, skäggiga barn

14 Att uttrycka TACKSAMHET för mottagande och omsorgen För uppehållstillståndet Att komplicera bilden av tacksamhet: The grid of immigration En ojämlik relation mellan den nyanlända/e och värden, som karaktäriseras av skuld och tacksamhet (Back 2007:42) = Förväntningar om att vissa bör visa tacksamhet

15 En villkorad tillhörighet De ensamkommande flyktingungdomar måste hantera och förhandla, sin position i ett landskap där gränser dras mellan vi och dem Att bli positionerad som invandrare, rasifiering (i intersektion med genus och ung ålder) Diskurser om ensamkommande barn som antingen utsatta eller (misstänkliggjorda) skäggiga barn Strategier: distansera sig från negativa stereotyper: men jag är inte sån, men, vi är snälla, kommer jobba hårt och betala tillbaka, att visa tacksamhet

16 Tillhörighet och hem förhandlas i vardagen i relation till andra människor och till platser Närhet och distans Gränsdragningar förhandlas hela tiden, och ungdomar utvecklar strategier för att korsa dem och luckra upp gränserna mellan vi och dem