Spräng Nytt. En resa genom tid och rum sida 16. Dolhundar. Jättesalvan i Gladökvarn. En sprängare kan aldrig sluta. Nr. 3 Augusti Årgång 28

Transkript

1 Nr. 3 Augusti Årgång 28 Spräng Nytt En resa genom tid och rum sida 16 Dolhundar sida 10 Jättesalvan i Gladökvarn sida 20 En sprängare kan aldrig sluta sida 22 SprängNytt

2 Norra Sverige Regionchef Ola Sällström Mellersta Sverige Regionchef Lars Frändberg Södra Sverige Regionchef Michael Hampusson Sprängtekniker Tekniskt ansvarig Sverige: Thomas Dahlgren Norra Sverige: Jan Johansson Mellersta och Södra Sverige: Lars Persson Joakim Östlind Orica Sweden AB Gyttorp Nora 2 SprängNytt

3 Kära läsare! Nu är sommaren på väg bort och det är dags att ta nya tag inför hösten. Det här året har det nog slagits många värmerekord i landet och jag hoppas att ni kunnat njuta av det fantastiska vädret. Nu får vi se fram emot en trevlig höst. Som vi nämnt tidigare firar Orica Sweden nu 150 år som företag och i juli passade vår koncernchef, Ian Smith på att förära oss med ett besök där han gratulerade oss till titeln som det äldsta företaget i koncernen. Så vad passar bättre än en liten tillbakablick i spränghistorien, presenterad av Erik Fromholt. En annan sak som inträffade i början på sommaren var att Euromine Expo gick av stapeln i Skellefteå. Orica fanns givetvis med som utställare tillsammans med de större aktörerna i branschen och visade på nya innovationer och utveckling. Vi presenterar också som vanligt några av våra kunder, och i det här numret kan du läsa om Kalvsjöholmsbolaget som varit med länge i branschen. Still going strong får man säga om Åke Gustafsson som är en av de som driver företaget och fyller hedervärda 70 år i år. Kalvsjöholmsbolaget använder Eurodyn som är vår egenproducerade dynamit och som har en rad fördelar. Voglers har troligtvis slagit storleksrekord för en salva gjord i en bergtäkt. De berättar också om deras mål att enbart använda elektroniska sprängkapslar år En annan kund som ligger i framkant är Ducimus. Företagsnamnet betyder Vi leder och de gör sannerligen skäl för namnet. Martin Andersson lär oss att inte ge upp även fast det ser mörkt ut. Vi får också en rapport från Zinkgruvan, som liksom Orica Sweden har en lång historia. Zinkgruvan som återigen förnyat kontraktet med Orica har under våren trimmat in sina nya laddtruckar med Oricas laddutrustning. Vi följer också upp Stigbergsprojektet som Veidekke nu sprängt klart, och vi får en rapport från Norge där vi börjar etablera oss i Sydvaranger. Dessutom kan ni läsa ett väldigt intressant reportage om företaget Hundprofil och deras arbete med dolhundar. Trevlig läsning Ingemar Haslinger Chef Marknad Nordöstra Europa SprängNytt

4 Innehåll Stigbergsgaraget... s. 6 Dolhundar... s. 10 Euromine Expo... s. 14 En resa genom tid och rum... s. 16 Jättesalvan i Gladökvarn... s. 20 En sprängare kan aldrig sluta... s. 22 En milstolpe för Nordiska gruvprojekt.. s. 26 Zinkgruvan... s. 28 En fascinerande historia... s. 32 Orica Sweden AB Gyttorp Nora 4 SprängNytt

5 SprängNytt

6 Ett jobb som kräver både list och styrka - eller åtminstone god planering och skicklighet Här kommer ingången till Sidbergsgaraget att vara, se illustrationen. Åt just det här hållet är kanske inte utsikten så vacker men från barackernas övervåning syns Mälaren åt andra hållet. Som synes består garaget av två bergrum. Utsikten kan de inte klaga på men antagligen har det inte funnits så mycket tid till att beundra den. Att spränga fram ett bergrum i trång bebyggelse på söder i Stockholm kräver både skicklighet och god planering. Det här är nog det roligaste projekt jag varit med om, säger Mattias Widenbrant Produktionschef för Veidekke vid Stigbergsgaraget. Sprängningarna har verkligen flutit på bra. Det gjorde ju inte saken sämre när en före detta kollega från Skanska var förbi och sa att vi hade en väldigt fin kontur. Text : Annica Bray Foto: Annica Bray / Thor Andersen På söder, närmare bestämt i Stigberget, Stockholm byggs det för fullt. Här ska det ges plats för cirka 294 parkeringar, inne i berget. Det gäller verkligen att tänka till innan ett dylikt projekt dras igång. Integrerar virtuella modeller Vi jobbade väldigt effektivt när vi planerade arbetet, berättar Mattias Widenbrant. På Veidekke arbetar vi med VDC det är ett arbetssätt som integrerar virtuella modeller mellan olika discipliner i projektering och produktion. VDC fokuserar på hela arbetsprocessen, vilket inkluderar organisationens arbete och metoder för korta och effektiva beslutsvägar. En gång i veckan körde vi ICE-möten där alla projek- 6 SprängNytt

7 törerna träffades och mellan träffarna koncentrerade vi oss på våra egna uppdrag. Efter det satte Anna Wengelin, Entreprenadingenjör Veidekke, ihop de olika delarna till den här modellen och kollade på konflikter och korrektionspunkter. Vi strävade efter att få fram alla bygghandlingar inom tio veckor, det lyckades vi inte riktigt med men 12 veckor är bra det också, fortsätter han. Sprängningarna är klara Det är väldigt effektivt när man får sitta i samma rum och jobba, berättar Anna Wengelin. Det går snabbt att ändra och få nya beslut. En sak som vi behövde göra om tog tre dagar innan beslut, i vanliga fall skulle det tagit minst tre veckor. Vi började spränga i slutet av september 2013 och hade sprängt klart i juni Fortfarande återstår stål, betongstomme, hissar, el, ventilation och annat som behövs men sommaren 2015 då lämnar vi över ett nyckelfärdigt garage, förklarar hon. På arbetsplatsen har nitton personer jobbat i tvåskift. Det har förbrukats 64 ton Det kräver både kunskap och kompetens när sprängning ska ske mitt i ett så här tätbebyggt område. Arbetet har krävt mycket precision, genom att använda edev II har vi klarat både vibrationer och luftstötsnivåer på ett fantastiskt sätt, säger Mattias Widenbrant. Anna Wengelin och Mattias Widenbrant från Veidekke, här tillsammans med Lars Persson, Orica, har svarat för det mesta kring sprängningarna och bygget av Stigbergsgaraget. SprängNytt

8 bulksprängämne och 9 ton patronerat. Det har gått åt cirka elektroniska tändare, teoretiskt har m 3 berg eller ton brutits. Varje boggiebil lastar 12 ton vilket innebär att det krävts 9250 boogiebilar för att transportera bort berget. Gatuutrymmen ska prioriteras Det pågår många intressanta projekt i tätbebyggda områden och Stigbergsgaraget är ett av dem. Befolkningen i Stockholm ökar och med det efterfrågan på ytor för gående, cyklister, kollektivtrafik och godstransporter. Gatuutrymmet ska prioriteras för dessa grupper och det i sin tur innebär minskade möjligheter för parkering. Stockholm Parkerings styrelse fattade därför beslut om byggnationen av det nya garaget med infart från Renstiernas gata och en gångentré mot Tjärhovsgatan. Mattias berättar att de strävar efter att göra bygget så smärtfritt som möjligt för människor som bor och verkar i området. Med edev II har sprängningarna ur det perspektivet kunnat styras på ett fördelaktigt sätt för alla. Fördelen är också att konturen blir bättre och överberget mindre vilket ger mindre betongsprutning. Med konventionella tändare blir skjutningen mer spridd och risken under- eller överbrytning är betydligt mycket större och det i sin tur kan resultera i knackning. Mycket precisionskrävande Stigbergsgaraget består av 2 bergrum 18.5 meter breda, det norra är 12,5 meter högt och det södra är 11 meter högt. Mellan de båda bergrummen är det en viss nivåskillnad. Mellan bergrummen finns en bergpelare som är ungefär fem meter bred, berättar Mattias Widenbrandt. Till att börja med hade vi inte planerat en uppdelning i galleri och pall men ganska snart insåg vi att det skulle vara nödvändigt och fördelen med det var att vi också kunde bygga gångtunneln på ett bättre sätt, fortsätter han. Arbetet har krävt mycket precision, genom att använda edev II har vi klarat både vibrationer och luftstötsnivåer på ett fantastiskt sätt, säger Mattias Widenbrant. Paula Hellberg, Veidekke, scannar edev II Sprängkapslarna gav precision Ovanför bergrummet ligger bland annat Frans Schartau-skolan och det är bara sju meter berg där bergtäckningen är som minst efter bygget, berättar han. Vi hade laddat 471 hål och det tog drygt 19 sekunder innan alla hade gått av, berättar Anna Wengelin. Det brukar 8 SprängNytt

9 Veidekke har jobbat intensivt med största möjliga precision vid sprängningarna, den elektroniska tekniken har gjort det möjligt att fördröja tider för att minimera luftstöten och vibrationerna vid sprängningarna. gå så mycket snabbare vid andra typer av sprängning men tack vare att vi kunde fördröja tiden på det här sätter lyckades vi hålla nere luftstöten och vibrationer. Vittraskolan på andra sidan gatan klarade sig helt och hållet utan skydd för fönstren vilket var förvånande..elektroniksprängkapslarna edev II gav oss den precision vi behövde för att spränga hyfsat rejäla områden vid varje sprängning, berättar Mattias Widenbrant. Maskinerna satte gränserna Det krävs ju mycket logistik vid varje sprängning så man vill inte behöva ha onödigt många sprängtillfällen heller. Dock fick vi driva hela infartstunneln på 71 meter med patronerat då vi inte hade några ytor tillgängliga för containrarna med Civec Control och laddutrustning till en början. Det har varit maskinerna som har satt gränserna i arbetet. Borrriggen klarar 13 meter men sen ska det fungera med skrotning och sprutning och då blir det genast problem när man närmar sig 12 meters höjder, fortsätter han. Visst känns det extra att ha två skolor i området också, men vår säkerhet är alltid hög så det var absolut inget problem. Gångtunneln spännande Det mest spännande i projektet var enligt Mattias att spränga gångtunneln som går från södra skeppet ut till Stigbergsparken. I berget inryms nämligen också ett aktivt skyddsrum. Den hade en befintlig utgång som skulle sättas samman med gångtunneln och tanken var att de skulle utnyttja den så mycket som möjligt. Utgången ligger mindre än en meter från restaurang Greken på hörnets glasklädda fasad. Mattias berättar att den ursprungliga tunneln på 3 x 3 meter förstorades till 4,5 x 4,5 meter. När vi skulle börja driva gångtunneln skulle vi sätta för förförstärkningsbult runt konturen för att det inte skulle bli något utfall åttio centimeter utanför vår kontur borrade vi in i tomrum mellan skal och bergvägg, fortsätter han. Borrade in i tomrum Enligt skanningen skulle det vara två meter berg emellan men det visade sig vara blott 65 centimeter eftersom den skanning som gjorts av hur skyddsrummet förhöll sig till bergrummet visade på det skal som fanns istället för själva bergväggen väggarna var sprutbetongsförstärkta. Vi fick därför snabbt tänka om och göra en omprojektering. Tack vare det goda samarbetet lyckades vi ta fram en lösning på mindre än en vecka. WSP räknade om och vi kunde räta ut gångtunneln och utöka avståndet till skyddsrummet till 1,8 meter istället för 65 cm. Hade det varit något annat projekt kunde det ha tagit veckor med de förändringarna, förklarar Mattias Widenbrant. Rätade ut tunneln Vi fick helt enkelt spränga och bredda på vänster sida av den tänkta gången och vi sågade de sista 3.5 metrarna och knackade sen med en hydraulhammare. Berget var väldigt skivat just där vilket ju var gynnsamt för oss. Skivningen i berget gjorde också att vibrationerna minskade och att konturen blev extra fin, fortsätter Mattias. Han är nöjd över att bergkroppen runt skyddsrummet på så sätt blev helt intakt. Det sågade snittet i slutet av tunneln fick vi förstärka med 250 mm sprutbetong eftersom det inte gick att sätta bergbultar där då bergtäckningen till Frans Schartaus trappor var knappt två meter, där behövdes extra förstärkning, avslutar Mattias Widenbrant. SprängNytt

10 Här ligger nog en dola begraven Therése Liljegren har många hundar och har verkligen arbetat för att kvalitetssäkra sitt arbete. 10 SprängNytt

11 Belgiska vallhunden Vanja söker av området väldigt systematiskt, i sin jakt på dolor. Vi släpper Vanja i ett område i täkten. Hon sätter nosen i backen och börjar söka av område för område. Vid ett stort stenblock ändrar hon plötsligt taktik och börjar istället gå runt och undersöka blocket närmare. Tydligen var det inget intressant för i nästa sekund börjar hon om med sitt mer systematiska sökande på det stora området. Vi har hittat en hel del dolor ihop jag och Vanja, kanske mest hon, berättar Therése Liljengren, en av ägarna till företaget HundProfil. Text / Foto: Annica Bray Dolor är ett stort arbetsmiljöproblem i bergsprängningsbranschen det vet nog alla, men det kanske inte är alla som känner till att det i dag finns dolhundar att hyra för att söka av områden. Även om det kanske kostar en slant kan det nog ändå anses vara billigt, för vad är annars alternativet, säger Therése Liljengren. Det handlar ju trots allt om människoliv. Hunden kostar kronor Med tanke på vad en bra dolhund kostar är HundProfil billiga. Det går ju både en hund och en hundförare till jobbet. De har en fast summa för igångsättandet, sen tar de betalt per timme så det bästa är att anlita dolhunden när området är tomt så att det går att söka överallt på en gång. Att få fram en auktoriserad dolhund är inte något man gör på en kafferast utan det krävs år av förberedelser. Först och främst måste hunden ha den rätta inlärningsstatusen och sedan kan man inte börja för tidigt. Den måste nog vara ett år i varje fall berättar Therése, och sen krävs ren träning mot målet fyra till fem dagar i veckan under minst ett års tid. Till det krävs förstås all annan träning och omvårdnad för att hunden ska ha bra fysik. När den är klar betingar den ett värde av till kronor. SprängNytt

12 Vi började avsökningen ganska långt ifrån stället där dolan var placerad. Vanja var lite nyfiken på lukten just här men insåg rätt sn Markerar träff Vanja nosar vidare och efter en stund hittar hon på nytt en plats som hon verkar tycka är extra intressant. Hon går runt blocket och nosar från alla vinklar, plötsligt bestämmer hon sig, här finns det något. Hon hoppar upp på blocket och sätter sig, hon försöker även lägga sig ner men det är lite trångt. Det är hennes sätt att markera att här finns det något, förklarar Therése Liljengren. Mycket riktigt, när vi går fram och undersöker platsen visar det sig att den lilla bit som Therése tidigare placerat ut för att visa hur dolspårning fungerar ligger där, inkilad mellan flera stenblock. En meter lång Den största pjäs vi funnit var en meter lång, en booster som legat på platsen i 20 år. Det spelar ingen roll att den är gammal, tänk vilken förödelse den skulle kunnat orsaka, fortsätter hon. Med sina dolhundar har hon också haft uppdrag åt Frijo och NCC inför förstärkningen av tunnlarna vid Citybanebygget. Detta eftersom de skulle borra inne i en gammal sprängbotten där det kunde finnas dolor. Där hittade vi förvisso inga dolor men fick intressehöjning på ett par ställen, förklarar hon. Eftersom de inte skulle borra just där så behövdes inga vidare åtgärder. Under tjäle och vatten Hundarna har även varit anlitade av Voglers, Christian Vogler berättar att de behövde hjälp på ett jobb i Arendal. Där markerade hunden på ett ställe och inom en fem meters radie fann de sedan under en meter tjäle, 2 meter vatten och grus - en dola. En otrolig insats trots de svåra förhållandena. Christian Vogler låter ganska imponerad när han berättar om sin upplevelse med Therése och hennes hundar. Det var lite speciella förhållanden där, berättar Therése Liljengren. Det är svårt att sätta någon gräns för hur djupt ner de kan söka men för att inte ta till i överkant så lovar vi inte mer än två meter. Sen är det nog inte stopp där, men det är viktigt för oss att vi kan hålla kvalitet. Viktigt med auktorisation Therése Liljengren och hennes kompanjon Jonas Segerdahl har varit mycket aktiva i hundvärlden och har nu funnit en nisch där hundens känsliga nos verkligen kan komma till sin rätt. Hon återkommer ofta till vikten av att kvalitetssäkra hundarna som ska jobba med dolsök. Deras hundar är auktoriserade och för henne är det viktigt att branschen håller på de kraven som ställs på en sådan hund. Det borde vara en självklarhet precis som för allt annat i branschen. Vi anger 12 SprängNytt

13 bbt att det här inte var något att markera. vår lägsta nivå när vi påbörjar ett uppdrag men strävar hela tiden efter att prestera ändå bättre, säger hon. Vid större sökområden behöver Therése byta ut hundarna efter cirka 20 minuter, därför har hon reservhundar med sig så hon kan fortsätta söka utan avbrott. Stort engagemang Till sin hjälp har HundProfil haft Liljegrens entreprenad och Jehander när det har gällt att träna hundarna i sök. De har hjälpt till genom att gräva ner sprängämnen för att dels ta reda på vilket djup hunden klarar av, men också för att lära hunden skilja på sprängämne och bulk. Det har nog varit nödvändigt för att få fram rätt kunskap hos hundarna men utan ägarens engagemang hade det nog ändå inte blivit något. Tre till fyra dagar i veckan var vi här och tränade under två års tid. I ur och skur, mest skur, fortsätter Therése Liljengren sin berättelse på plats i Jehanders bergtäkt i Kållered. Började som tolvåring Intresset för hundar har nog alltid funnits hos Therése, hon började träna deras familjehund redan när hon var tolv och vid 16 års ålder utbildade hon sig till instruktör hos SBK. Efter en massa tävlande ville hon utveckla sig och sina hundar mer. Det var då hon började satsa på att använda sina hundar som verktyg. Hon har sökt narkotika på behandlingshem, hos stora företag med värdefulla maskiner. Hundarna har fått söka i lager, på kontor och i omklädningsrum. I Sverige får man inte använda hundar för att söka mot människor, berättar hon. Sedan blev det sök efter bengaler och pyroteknik då främst fotbollsarenor fick stora problem vid sina arrangemang. Sprängämnessök på Ullevi Det var så vi kom in i sprängämnesbranschen och här är vi nu. Vi åker runt i Sverige och söker i olika sammanhang som i bergstäkter, vägbyggen, gruvor. Ja, alla ställen där det ska borras och risken för dolor finns. Andra uppdrag kan vara sprängämnessök på Ullevi innan stora artister ska in på arenan. Vi har en del utbildning också men det är svårt att ha något kontinuerligt så det är oftast privatpersoner som köper den tjänsten separat för jag reser så mycket så det är svårt att avsätta en kväll i veckan för kursverksamhet. Hundarna får jobba i tjugo minuter en halvtimma. I Jehanders bergtäkt hinner Vanja lokalisera dolan inom den tiden, så hon behöver inte bytas ut. I stället hittar hon dolan och som belöning får hon en boll att leka med av matte, och ett tack för väl utfört arbete. Hennes kompisar Uggla och Grappo får stanna i bilen och spara sig till nästa uppdrag. SprängNytt

14 Orica tog plats på Euromine Expo Som vanligt samsas både Orica och Nitro Consult i samma monter eller i montrar bredvid varandra. Här är Donald Jonson, NitroConsult AB och Thor Andersen, Orica Europe i samspråk med Jan Olars, Nordkalk. För fjärde gången arrangerades Euromine Expo i Skellefteå och Orica fanns självklart på plats. Det är viktigt att vara ute och möta branschen och främst knyta kontakter med nya kunder, berättar Ola Sällström Regionchef Norra Sverige Orica. Det var inte bara i mässhallen Orica tog plats utan även i föreläsningssalen där Werner Fiebig från Orica i Tyskland, föreläste. Text / Foto: Annica Bray 14 SprängNytt

15 Euromine Expo är en av de större mässsorna för branschen men även om det var många utställare och bra föreläsare så behövs nog en uppryckning av arrangörerna om mässan ska överleva, fortsätter Ola Sällström. Knöt bra kontakter Bland utställarna var det ovanligt många som muttrade när Sprängnytt var på besök. Det var alltifrån logistiken på själva mässan som logistiken omkring mässan, som boende och annat som det klagades på från flera håll. Alla var ändå överens om att mässan är viktig och de hoppades att arrangörerna ska se över evenemanget till nästa gång och då leverera bättre. Vi ser ju både behovet och vikten av en liknande mässa, säger Ola Sällström, men det är lite trist när inte logistiken kring mässan fungera klockrent. Skellefteå känns som en naturliga platsen att lägga liknande arrangemang så vi hoppas att det blir förbättringar till Vi är ändå nöjda med vår insats där. Vi knöt en del riktigt bra kontakter och kände att det är många som är intresserade av oss och våra produkter. Hotellen var fullbelagda Enligt mässarrangören var det cirka besökare från 36 olika länder och över 250 utställare. Alla hotell var fullbelagda både i Skellefteå och i närliggande orter. Till vår monter hittade många av besökarna och var väldigt nyfikna på att lära sig mer om våra olika produkter, kanske främst Unitronic, fortsätter Ola Sällström. Orica tog även plats bland föreläsarna då Werner Fiebig från Orica i Tyskland flugits upp för att dela med sig av sina kunskaper. En annan som var där och gjorde det var Marita Ulvskog som pratade om Europas utmaningar när det gäller råvaruförsörjning och Nicholas Di Boscio från Rio Tinto fokuserade på gruvnäringen som regional tillväxtmotor. Även Nitro Consults Ander Mejner var där och talade om webbstöd i sprängteknik. Det knöts många bra kontakter vid Euro Mine Expo även i år, även om det kanske inte var den bästa satsningen från mässarrangörerna just i år. Ingemar Hjärtström och Adam Janicek presenterade Ground Support för besökarna. Bild 1. Det knöts många bra kontakter vid Euro Mine Expo även i år, även om det kanske inte var den bästa satsningen från mässarrangörerna just i år. Ingemar Hjärtström och Adam Janicek presenterade Ground Support för besökarna. Bild 2. Även om många utställare muttrade så verkade personalen som var på plats från både Orica och Nitro Consult nöjda med resultatet från mässan. Även om många utställare muttrade så verkade personalen som var på plats från både Orica och Nitro Consult nöjda med resultatet från mässan. SprängNytt

16 En intressant resa genom tid och rum med Erik Fromholt som guide Text : Annica Bray Foto: Annica Bray / Orica Sweden AB Erik Fromholt berättar med inlevelse om sin tid inom sprängämnesbranschen Det är inte lätt att samla ihop historien om den som fyller 150 år, det finns inte så många som har överlevt hela den tiden, men det finns de som sitter inne med mycket kunskap ändå, och en av dem fick Sprängnytts reporter träffa en strålande sommardag i Nora. Erik Fromholt är en trevlig och gemytlig person som tar emot i sitt radhus i Nora. Han berättar med inlevelse om sin tid inom sprängämnesbranschen och alla turer som både företaget genomgått och även hans egna turer runt om i världen. Konstruerade tändhatten Vi har tidigare i Sprängnytt följt i Alfred Nobels spår och därför behöver vi kanske inte fördjupa oss så mycket i den delen av historien igen, men en kort sammanfattning kan väl ändå vara på sin plats. Alfred Nobel föddes 1833 i Stockholm och dog 63 år gammal i San Remo. Han är en av de mest kända svenska uppfinnarna. Han var kemist 16 SprängNytt

17 och ingenjör likväl som industriman. Han tog ut sammanlagt 355 patent. Han var speciellt intresserad av sprängämnen och i synnerhet nitroglycerin och började arbeta med nya sprängtekniker konstruerade han tändhatten och fast att hans bror Emil förolyckades i en sprängolycka samma år fortsatte Alfred oförtrutet sina experiment. 150 år senare Nästa steg i utvecklingen var dynamiten som kom Han hann också ta fram spränggelatin och nobelkrutet ballistit för att nämna några av hans produkter. Som väl alla vet slutade han som en förmögen och hyllad man då hans produkter gjorde både frakten och användandet av sprängmedel betydligt mycket säkrare grundade Alfred Nitroglycerin AB och det företaget lever än i dag kvar 150 år senare - även om det har bytt ägare ett antal gånger och är nu en del av Orica. Alfred Nobel la alltså grunden för den industri som i dag finns i Gyttorp och på många andra platser i världen. Stor omstrukturering För att fortsätta historien i lite modernare tider besökte Sprängnytts reporter Erik Fromholt som är en av de som har varit med längst i Nobelvärlden. När han började arbeta inom företaget 1974 hade det precis genomgått en stor omstrukturering. Företaget hade tidigare haft sitt huvudkontor i Stockholm och där fanns den internationella divisionen som skulle täcka världen utanför Sverige. Nu bestämde man sig för att flytta hela den centrala avdelningen med försäljning och andra aktiviteter till Gyttorp. Det fanns självklart regionkontor kvar ute i landet men all övrig verksamhet skedde från Gyttorp. Det var flera nya personer som kom in i företaget och sattes på nyckelposter. Saudi Chemicals Company Jag blev chef för Nitro Nobels exportverksamhet, berättar Erik Fromholt. Under den här tiden så var företaget stort på den nationella marknaden och den internationella marknaden hade man inte riktig börjat ta sig an. Det fanns självklart många företag som ursprungligen hade tillhört Alfred Nobels affärsimperium men de hade spjälkats av och var i princip självgående enheter i varje land. Den första utländska investeringen som företaget gjorde var ett joint venture med i Saudiarabien där bildades Saudi Chemicals Company (SCC) Startdatum för Alfred Nobel Nitroglycerin AB - Vinterviken företaget brukar oftast anges senare eftersom verksamheten drog igång utan styrelsens godkännande, avslöjar Erik Fromholt. Bara elände Det känns enkelt att säga att det bara var elände från början till slut, säger Erik Fromholt. Vi hade haft sporadisk kontakt med Saudi innan man bil- SprängNytt

18 gruvprojekt Cerro Colorado. Det här var startpunkten till att företaget etablerade Explonsa i Panama det andra joint venture bolaget efter SCC. Just som Erik skulle åka till Panama avgick chefen för Nobel Philippines vilket resulterade i att han fick åka dit istället. Han var tillförordnad vd för Nobel Philippines men kom så småningom ändå iväg och blev chef för Explonsa i Panama. Där försökte de bearbeta den sydamerikanska marknaden. Efter ett tag bildades så ett nytt bolag Panama Nobel Blasting Services. Delade företaget Det finns mycket att berätta från den här tidens satsningar, mer De hade också tänkt ta över ägandet i Swedish Match vilket skulle ha varit lämpligt eftersom vi redan fanns på plats i Filipinerna som var det land som försörjde Swedish Match med råmaterial till tändstickorna, men affären blev aldrig av. Marknad i avklingande Dyno Nobel i Norge och Nitro Nobel i Sverige hade börjat känna av en marknad i avklingande. Det hade varit bra med affärer innan men nedtrappningen i branschen var stor och därför började man se över om det inte skulle vara lämpligt att slå ihop bolagen. Det blev inte av just då eftersom det var många interna problem med övertalighet och liknande att lösa, men istället köpte Bofors Kema Nobel och bildade Nobel industrier. Det här var under Pensers tid Kema Nobel ägde dade SCC men tack vara framsynthet så fanns vi redan på plats när hjulen väl började snurra i Saudiarabien och därför blev SCC så småningom vår största avnämnare i exporten från Gyttorp. Visst var det en källa för förargelse under många år, men sen blev det en bra investering. Företaget var ett joint venture med Saudiska investerare. Det var inte mycket till marknad, men Stig Wikström kanske såg att det skulle bli en marknad, fortsätter han. En blygsam start 1974 började företaget i väldigt modest skala att bygga upp en verksamhet i Gyttorp för export och gjorde parallella åtgärder på den svenska marknaden. Det gick faktiskt ganska bra med det hela fortsätter Erik Fromholt. Vi hade en blygsam start men sen växte exportverksamheten dels genom SCC men också för att andra länder i mellanöstern började utvecklas och handla, till exempel Iran. Företaget började i samma veva att expandera även på andra marknader över världen som Afrika, Central- och Sydamerika. Det fanns till och med en båt som hette Nitro, drar han sig till minnes. Under den här tiden var Bert-Olov Svanholm vd och även om det var för en kort period har han betytt mycket för företaget. Fokusera på stort gruvprojekt 1978 så blev Erik ombedd att ta över Nitro Nobels verksamhet i Panama som han tidigare hade varit med och skapat. Han skulle fokusera på ett stort Stig O Olofsson, en ikon inom modern bergsprängning eller mindre lyckade. En stor förändring, var att företaget 1977 flyttade vd och andra i ledande ställning på företaget till Geneve. Företaget delades också i Explosives Overseas och Explosives Europe/US med Lennart Bylock och Rune Björk i spetsen. Kema Nord var nu den största ägaren av Nitro Nobel. De köpte så småningom alla aktier och bytte namn till Kema Nobel. Nitro Nobel och bestämde sig för att sälja av Nitro Nobel och då köpte Dyno Nobel helt enkelt upp företaget. Köpet godkändes av regeringen Erik Fromholt var själv anställd på Bofors när köpet gick igenom så han fick vara med under förhandlingarna. Köpet var tvunget att godkännas av regeringen och Tage G Petterssom som 18 SprängNytt

19 till de lokala parterna Olajan och Prins Kalan. De stod emellertid kvar med ett managementavtal som de länge hade kvar. Företaget är i dag börsnoterat på Riyadhbörsen. Inte harmonisk Erik Fromholt säger att Dyno Nobel tiden inte var någon harmonisk epok. Den stora ägaren var Hydro och de satte så småningom ut Dyno Nobel till försäljning. Industrikapital köpte upp aktierna som ett rent investmentbolag. Företaget var lite svårt att sälja eftersom Dyno hade en så stor ställning i USA. Den tilltänkta köparen Orica skulle vid ett köp i princip få monopol på marknaden så företaget var tvunget att delas. Orica köpte allt utom USA, Australien och den Sydafrikanska delen. Orica i sin tur har sedan knoppat av vissa divisioner då företaget tidigare hade plast, försvar och mining. då var industriminister godkände att företaget trots att det var försvarsklassat fick säljas till ett Natoland. Rune Gustavsson blev då chef för Nitro Nobel och ville ha tillbaka Erik Fromholt som sin närmaste man. Det var en bra tid, men sen blev det gnissel i maskineriet, man skulle göra någon abrovink och öppna ett kontor i Nice för Europamarknaden. Planerna var långt gångna men föll inte väl ut hos norrmännen. Kastade ut nödankare Det blev en hel del omflyttningar, eller som Erik Fromholt själv uttrycker det. Många kastade ut nödankare. Själv åkte jag till Filipinerna för det var en liten paniksituation där. Företaget där hade då sålts vidare till Dyno Westfarmers och ett australiensiskt bolag. Efter något år kom han så tillbaka i Gyttorp Per Anders Persson för att fokusera på Korea men trots långt gångna planer så blev det inget av den affären. I samma veva var det en större affär på gång, kanske den största för Nitro Nobel. Den här gången i Brasilien och dit fick Erik med familj åka. Företaget de skulle jobba med ägdes av försvarsministeriet och hette Inbel. Blev headhuntad I tre år jobbade han där men till slut gick det inte längre då deras partner inte ville bidra med finansieringen. Nu befinner vi oss i mitten av 90-talet. Efter en kort sessiour i Gyttorp blev Erik Fromholt sedan headhuntad till SCC. Där stannade han i 13 år. I Saudi Arabien hade utländska företag tioårs skattelättnad och efter det blir skatterna plötsligt vansinnigt höga. Nitro Nobel avyttrade därför sitt ägande i SCC En intressant period Erik summerar sina år med företaget. Tiden från 1974 fram till 1982 var en intressant och dynamisk period i företagets utveckling och för de individer som var med. Ledningen med Bert Olov Svanholm i spetsen var hyggligt folk. Det var spännande och den spänningen kom åter under de två åren Erik jobbade med Rune Gustavsson. Det har passerat många profiler och förutom de jag redan nämnt bör jag ju nämna Stig Olofsson, Björn Kihlström, Julle Hjulström och Gudmar Johannes, utan dem hade nog inte bolaget utvecklas som det har gjort ändå. Det bör nog också nämnas att Nitro Consult med Björn A Jonsson som vd bildades 1969, flikar han in. Exel det största som har hänt Det största som hänt innovationsmässigt under Erik Fromholts period tycker han är Exel Nonelen - som bland annat PA Persson var med och tog fram. Forskningschefen Bertil Enoksson hade också stor betydelse för företagets framgångar. Många är historierna som Erik berättar som han inte tycker att jag ska ta med i artikeln men en av dem måste jag ändå nämna, när Marcus Wallenberg ägde företaget så förlades ett styrelsemöte per år i Nora och avslutades med ett uppskattat kräftkalas som Wallenberg alltid deltog vid. Varje år kom han åkande i sin limousin. Ett år hade vd:n beställt vin till kräftorna, då kallade Wallenberg på sin limousin och åkte hem istället. SprängNytt

20 Voglers tog smällen på en gång Efter vår intervju entrar Christian Vogler en av hans kompisars båtar. Ett avkopplande nöje långt från vardagens hektiska liv Sprängnytt träffar Christian Vogler, arbetsledare vid Voglers på en halvö som avdelar Kinneviken i öster och Dalbosjön i väster, inte långt från Voglers kontor i Lidköping. Ett möte långt ifrån ämnet för dagen, vi ska prata om den jättesalva som de tidigare under året sprängde i Gladökvarn. Jag vet inte om det är svenskt rekord i bergtäktssammanhang. Jag har i varje fall inte hört talas om större, säger Christian Vogler. Ett påstående vilket Lars Texas Frändberg, Regionchef Orica bekräftar. Text / Foto: Annica Bray Här på Kålland råder lugnet. I viken ligger båtarna och vi sitter på en liten servering för båtgästerna. Vi ska prata om Gladökvarn och Christian börjar med lite historik. Täkten öppnades 1994 och redan då fanns Voglers på plats. Det började med en planskjutning för en soptipp men har sedan dess varit ett pågående industriprojekt. Täkten är Swerocs och Voglers har sedan starten varit deras bersprängningsentreprenörer. Skulle skjuta tre salvor I dag ligger produktionen i täkten ungefär på en miljon ton per år. Själva krossningen har egentligen Krossekonomi AB, och vi är underleverantörer, berättar Christian Vogler. Den aktuella sprängningen hade sin upprinnelse i att vi skulle se om vi kunde öka kvalitén i slutprodukten genom att skjuta med elektronikkapslar och vi skulle ha tre provskjutningar. När det väl var dags insåg vi att utlastningen var så knepigt gjord så då hade vi valet att skjuta småsalvor i två till tre veckor, eller skjuta av allt på en gång. Vi insåg att det senare alternativet var det bästa, fortsätter han. Över en mil borrning Sagt och gjort, de började mäta in borrhål och allt annat som hör till för att förbereda sprängningen. Det blev un- 20 SprängNytt

21 gefär ton berg som sprängdes och det krävdes cirka 64 ton bulk, 1 ton Eurodyn 2 000, 1 ton Fordyn och 759 uni tronic 600 elektroniska sprängkapslar. Totalt blev det borrmeter, det vill säga över en mil, berättar Christian Vogler. Det var intressant men det tog tid innan vi fick allt på plats. Vi borrade 378 hål och de två första kvällarna satt vi och funderade på hur vi skulle sätta tiderna. Med tändplanen i hand var det så dags att trycka av. Då upptäckte vi ett problem som gjorde att vi fick koppla om, men sen small det. Bättre resultat Hela salvan blev normal, kunde de konstatera. Nu ska vi utvärdera resultatet men sommaren kom lite emellan, berättar han, men efter semestern så fortsätter vi. Det man kan säga direkt är att det blir mycket bättre stuff bakom brytkanten med elektronikkapslar, den blir renare. Vi har provat salvor länge i Stenungssund och där har vi fått ett bättre resultat. Den första delrapporten för den här testomgången visa på ett något bättre resultat och det innebär självklart stora vinster för med bara 1 procents bättre resultat tjänar man mer pengar. Jag Sommaren kom lite emellan men nu ska vi utvärdera resultaten, men det verkar lovande, säger Christian Vogler. väntar fortfarande med spänning på det slutliga resultatet, säger han och avslutar intervjun genom att berätta om Voglers vision. År 2020 gäller bara elektronik Vi är redo att satsa på elektroniken, det är den som är framtiden. Förhoppningsvis kommer vi att fortsätta att prova men det bestämmer vi ju inte själva utan det gör våra kunder. De måste se ett värde i det men med tillräckligt många salvor ökar ju vinsten. Vi har ett mål och det är att överallt där vi spränger ska det bara vara elektronik år 2020, helst tidigare. Vi säger inte att det inte blir några dolor med elektroniken men du minimerar risken och har en helt annan koll om det skulle inträffa, avslutar Christian Vogler och glider ner i en av båtarna vid bryggan. Tändplan SprängNytt

22 En sprängare kan aldrig sluta Färden går in i de halländska skogarna. Vägen blir smalare och smalare. Här ska Sprängnytts reporter träffa Åke Gustafsson, Kalvsjöholmsbolaget. En bit in på en liten skogsväg inser vi att nu är vi framme. Där står en stor grävmaskin och en liten pojke. Hur kan de låta en 13- årig grabb vara med och spränga, hinner jag tänka. Vi ser på avstånd ett tag men sedan går vi fram. Väl framme inser jag att den unga pojkspolingen är Åke Gustafsson, i år fyller han 70 år! Text / Foto: Annica Bray På platsen ska det snart gå en väg. Det är bröderna Erik och Jan Bengtsson som har behovet, eller snarast Erik då han här inne i skogen har föräldrahemmet som han övertagit och han kände att han hade behov av en bättre väg fram till gården. Årets Bergentreprenör Åke Gustafsson är en av ägarna till Kalvsjöholmsbolaget som han var med och startade Han har blivit uppmärksammad flera gånger under sin tid som entreprenör bland annat har han som första person tilldelats den hedervärda titeln Årets Bergentreprenör År 2011 fick han tillsammans med Tord Lau- 22 SprängNytt

23 Börje Björnsson, Krantz, sköter spakarna och Åke Gustafsson, Kalvsjöholmsbolaget står för sprängningen. Det märks att det inte är första gången herrarna jobbar ihop. Allt flyter på och de tar över där den andra lämnar, både i jobbet de utför och när vi tar en fikapaus och pratar en stund. rén utmärkelsen Årets Företagare i Svenljunga. Han har också uppmärksammats i media för sina väl utförda sprängningsarbeten, bland annat skrev Hallandsposten om honom när han med hjälp av fyra kilo dynamit lyckades fälla ett 14 meter högt torn alldeles invid riksväg 26. Tornet rasade förstås åt rätt håll, bort från vägen. En sprängare kan aldrig sluta Jag frågar Åke Gustafsson hur länge han kommer att hålla på. En sprängare kan aldrig sluta, blir hans svar. Han berättar vidare att han började med sprängning först i mitten på 80-talet. Sedan dess har det blivit en hel del sprängningar. Hela tiden har han samarbetat med Orica. Det är nog inte många som köper så mycket tändmedel som vi, fortsätter han. Det fungerar och personkemin stämmer. De är inte bangna att hjälpa till om det krånglar till sig. För oss är det också viktigt att de ordnar allt även om vi ringer sent. Bilar stod vid sprängningen Självklart kommer vi också in på olika uppdrag Åke har haft och vilka sprängningar som varit extra utmanande. En av de mer spännande sprängningarna var nog i Ullared, vi sprängde för entréer som skulle ner tolv meter och det var mycket berg. Vi sprängde precis bakom stora parkeringen och parkeringshuset och där var det fullt med bilar. Det var utmanande, minns Åke Gustafsson. Det blir en del olika projekt som skorstenar och så men mest är det nog ändå sprängningar i bergtäkter. Vi har riktigt bra med jobb och har kunder ute i Europa men spränger mest i Skåne och Halland och även lite i Småland. Sammanlagt 20 anställda Kalvsjöholmsbolaget ägs av Åke Gustavsson och Tord Laurén. Åke har två söner och Tord har en som också ingår i bolaget, sammanlagt har de 20 anställda. Det är ungefär hälften av de anställda som borrar och spränger, däribland sönerna. Företaget erbjuder också transporter av maskiner och entreprenad för till exempel husgrunder, vatten och avlopp. Vi har både privatperson och företag som kunder, berättar Åke Gustavsson. Själv har jag mest hand om två täkter som Krantz äger, men sen blir det en del småjobb som den här vägsprängningen. Företaget startade 1963 och när vi tog över sa vår företrädare: Vi är väl ett 40-tal när det är lön på måndagen är det inte en jävel, fortsätter han. Blev sjuk Stämningen i skogen är jovialisk. Både Åke Gustavsson och hans kompanjon för dagen Börje Björnsson från Krantz skämtar mycket och berättar en hel del SprängNytt

24 historier. Emellanåt råder tystnaden. Plötsligt försvinner en av bröderna, Jan Bengtsson för att sedan komma tillbaka med härliga kantareller som han skickar med mig. Åke Gustavsson drar sig till minnes en händelse när han var på Nissastigen och de sprängde där. En polisman kom fram till honom och visade ett fynd som de gjort i skogen av sprängmedel och bad Åke ta hand om det. Fy fan, vad sjuk jag blev, säger Åke Gustavsson med eftertryck och fortsätter. Det konstiga var att polisen inte gjorde någon undersökning utan de ville bara bli av med sprängmedlet. Köpte militärförråd Intervjun går mot sitt slut för det är dags för Åke och de andra att fortsätta spränga fram vägen. Han hinner också berätta att han är väldigt nöjd med samarbetet med Orica, och att han oftast använder deras Euromaster som levererar en stabilare produkt. För just den här sprängningen är det Eurodyn som gäller. Vi har haft tur att få tag på ett militärförråd där vi får förvara 16 ton som max. Jag vet inte vad det kostar att bygga ett sådant men det är inte billigt. Vi fick ta allt i förrådet men dörren var hemlig så vi var tvungna att köpa dit en ny, avslutar han med glimten i ögat innan han försvinner in i skogen igen. Jan Bengtsson, ger Åke Gustavsson en hjälpande hand, även om han kanske inte behöver en men han tar ändå tacksamt emot den. Det går ju om inte annat lite fortare då. Michael Hampusson hjälper också till när han är på plats och träffar sina kunder. Han gillar sitt nya uppdrag inom Orica som Regionchef Syd och hängde med en stund ut till de halländska skogarna. 24 SprängNytt

25 Vi utvecklar morgondagens teknik och löser dagens utmaningar I din strävan efter att öka din produktivitet, effektivitet och säkerhet behöver du en samarbetspartner. Någon som förstår dina utmaningar och hjälper dig att klara dem. Orica Sweden AB Tel Gyttorp Fax Nora info.gyse@orica.com SprängNytt

26 En milstolpe för Nordiska gruvprojekt Orica är nu på god väg med ROG-projektet i Sydvaranger. Den 1:a juli var startdatumet och enbart i uppstartmånaden har vi förbrukat över 250 ton sprängmedel, fördelat på 13 salvor och vi har sprängt ut närmare m 3 berg. Användning av Unitronic 600 elektroniska tändare från dag ett var självklart i det nya ROG-projektet i Sydvaranger, Kirkenes. Text : Narve Lid, Orica Norway AS Foto: Tim Hunt, Orica Norway AS / Oscar Sundquist AS ROG är förkortning för Rock On Ground och betyder att kunden önskar sprängd sten på marken från ett definierat område som entreprenören får tilldelat. Orica har ansvaret för allt från design av salvan, inkluderat hålavstånd och försättning, själva borrningen, laddning av salvan och sprängning. En av grunderna till att Orica har valt att erbjuda detta konceptet till gruvor där Sydvaranger nu är först ut är helt enkelt att vi då kan använda det sprängämne och tändmedel som vi menar fungerar bäst. För Tim Hunt, chef för ROG-projektet i Sydvaranger, var det inget tvivel: Från dag ett skulle det användas elektroniska tändare p.g.a. säkerhet mot odetonerade tändare och boostrar i salvan, samt kvaliteten på den sprängda stenen. Det inkluderar förbättrad fragmentering, bättre unitronic 600 kopplas ihop för avfyrning av den första salvan 26 SprängNytt

27 Den redan stora gruvan i Sydvaranger blir allt större kontroll av finandel och mindre fara för bomsalvor. Totalbilden vid bruk av Unitronic 600 elektroniska tändare är att vi får lägre kostnader för att få fram sprängsten med bäst fragmentering. Det har erfarenhet visat världen över. Större salvor, reducerade borrkostnader, mer kontroll på vibrationerna, är faktorer som räknas med i värderingen av totalekonomin. Oscar Sundquist AS heter den lokala Kirkenesbaserade anläggningsentreprenören som vi har samarbetat med i över två år nu, för att ge kunden de bästa förutsättningarna för en lönsam drift framåt. På riggfronten valde vi, efter en grundlig utvärdering, att gå för Sandvik DP1500i borriggar. Det är den största topphammarmodellen hos Sandvik, och den är utrustad med det nyaste inom GPS-teknologi och andra finesser, samt borrar lätt 140 mm borrhål. med kommunala tekniska anläggen och vägarbeten, vid utbyggnad av bostadsytor, vattenförsörjningsanläggningar, samt grundläggning för industri- och näringsverksamhet. Kontraktet med Sydvaranger gruva och moderbolaget Northern Iron LTD löper på i 6 år och målet är att spränga ut närmare 140 miljoner ton malm och gråberg. Orica och Sundquist kommer, när alla är på plats, att ha närmare 40 medarbetare på olika positioner bosatta i Kirkenesområdet. Det har varit huvudtanken redan från början att anställa lokala medarbetare till de olika jobben, säger Tim Hunt. Att hitta de rätta människorna lokalt eller som varit villiga att flytta till Kirkenes har varit en spännande process, men nu är de flesta på plasts. Nu är det ljust dygnet runt i Sydvaranger, men vi ser också ljust på mörkerperioden häruppe, järnmalm finns det användning för i oöverskådlig tid framöver! Oscar Sundquist har per idag över 70 anställda och har redan varit flitigt använd av gruvan i Sydvaranger för att göra sprängnings- och grävarbeten. Merparten av arbetena hittills har dock varit i förbindelse Sundquists riggar på plats i gruvan SprängNytt

28 I Zinkgruvan går utvecklingen framåt Det är inte bara gruvbyggnaderna som vittnar om att belgare en gång befann sig i närheten av Zinkgruvan. Den gamla Kägelbanan är ett fint historiskt minne från svunna tider. Genom vackra landskap i närheten av Askersund går resan på vägen till orten Zinkgruvan. Gruvan i Zinkgruvan som delar namn med orten har gamla anor den startade redan Här i gruvan gjorde Alfred Nobel experiment som nog kan räknas som de viktigaste för hela gruvindustrins utveckling berättar Jouni Hansen-Haug, bergsteknisk specialist hos Zinkgruvan Mining. Redan från början såldes gruvan till utländska ägare och spåren syns än i dag då byggnaderna för tankarna till Belgien. I närheten av gruvan finns även en kägelbana som förstärker känslan. Text / Foto: Annica Bray Lisbeth Åhlund som är chef för gruvplaneringen tycker att det är intressant att trots att utvecklingen har tagit milslånga kliv framåt sedan gruvan startades så är ändå grundprinciperna detsamma. Det ska skrotas, sprutas, bultas, borras, skjutas och lastas fram och tillbaka precis som det alltid har varit fast det är fler maskiner och kanske framförallt mer tekniskt avancerade maskiner. Moderna högteknologiska maskiner har ersatt kroppsarbetet, berättar hon. Belgare köpte gruvan För att vi ska få en bild av gruvan så börjar Jouni Hansen-Haug att berätta om historiken startades som sagt gruvan, det var några lokala markäga- re som gick samman och sålde marken till den Belgiska gruvkoncernen Vieille Montagne. Tidigare hade zinkblände inte varit möjligt att göra metall av men i den vevan hade utvecklingen kommit så långt att det gick. Själva brytningen startade som ett dagbrott och efter det gick man vidare till Knallagruvan som var i drift fram till Efter det upptäcktes en ny malmkropp vid sidan av och då kom brytningen igång i den nya gruvan vilket gjorde att verksamheten plötsligt kunde fortsätta trots att man trott att man nått ett sådant djup så att malmen började ta slut. Lundin nya ägare Gruvan har bytt ägare ett antal gånger sålde dåvarande ägaren Rio Tinto Lisbeth Åhlund, chef för gruvplaneringen tar emot när Sprängnytt kommer på besök. 28 SprängNytt

29 - ett angloamerikanskt bolag - gruvan till Lundin Mining, en kanadensisksvensk gruvkoncern. Det är unikt för en gruva i Sverige att den aldrig varit i svensk ägo, tillägger Jouni Hansen-Haug. Adolf Lundins högsta dröm var att äga en svensk gruva och man kan väl ändå säga att hans dröm blev uppfylld, fortsätter han. I dag bryts cirka ton som fördelar sig på ton koppar och resten är zink- och blymalm % av gruvdriften sker i Burklandsdelen och resten i Nygruvan och Västra fältet. Zinkgruvan har drygt 360 anställda och ett 90-tal entreprenörer som sysselsätts. I gruvan finns ungefär 30 mil vägar och den är ungefär fyra kilometer lång. De har känningar till meter och brytningsdjupet är i dag meter. Inget utrymme för misstag Lisbeth Åhlund berättar att utvecklingen gått framåt rejält sedan hon började sin gruvkarriär på 70-talet. Det är främst arbetsmiljömässigt och säkerhetsmässigt som förändringarna skett. Det finns inget utrymme för misstag i den här branschen, säger hon. Tack vare nya sprängämnen och kanske framförallt emulsionsladdningen har arbetet blivit mycket annorlunda i dag. Vi har alltid handlat vårt sprängmedel ifrån Orica, eller deras föregångare för anledningen att vi bytt leverantör har nog snarast berott på att de ändrat namn, säger hon. Carina Gustafsson som är arbetsledare för ortsdrivningen flikar in att när hon började i gruvan 1982 var det Alfred Nobels ansikte på lådorna som sprängmedlet kom i. Det har hänt mycket på alla fronter, fortsätter Carina Gustafsson. Gruvan har växt och blivit jättestor. Genomslaget upp till dagen var också stort. Fantastiskt med dagramp Genomslaget skedde 2010 och i samma veva kom kopparbrytningen igång. Det är fantastiskt att ha fått en dagramp, säger Carina Gustafsson, att kunna gå hela vägen med maskiner gör ju en stor skillnad. I gruvan finns det tre skiftlag samt ett nattskift som jobbar med att driva ort och de har två fasta skjuttider på vardagar och en på helgerna, berättar hon. Vi har haft fler skjuttider tidigare men har arbetat för att minska antalet. På pall har vi fyra palladdare som går 7/7-skift, säger Elisabeth Wiberg som är arbetsledare för pallbrytningen. Vi använder i-kon i pallbrytningen och det funkar bra. Fördelen är att vi sedan vi började använda det kan skjuta större salvor och det är mycket smidigare att kunna sitta vid datorn och knappa in istället för det kontrolljobb som krävdes tidigare. Säkerheten går först Det blir en betydligt säkrare tändning och man kan kontrollera att inte flera tändare smäller samtidigt, fort- Elisabeth Wiberg, arbetsledare för pallbrytningen, och Carina Gustafsson, arbetsledare ortdrivningen, sitter inne med mycket kunskap om arbetet i Zinkgruvan. De uppskattar sitt arbete och samarbetet med Orica. SprängNytt

30 sätter Elisabeth Wiberg. Vi har börjat testa Unitronic och det fungera lika bra som i-kon och kommer säkert att fungera ändå bättre när vi lärt oss att använda det. Fördelen är ju självklart att det blir billigare men ändå lika säkert, säger hon. I dag är självklart säkerheten alltid det som går först. Ett av Lisbeth Åhlunds första sommarjobb i en gruva var att ladda med käpp från en stege, men det hör verkligen till historien, i dag är det laddtruckar som gäller. I och med teknikutvecklingen söker sig också alltfler kvinnor till branschen och i dag är 16 procent av medarbetarna under jord kvinnor. Och vi arbetar för att locka ännu fler kvinnor, säger Lisbeth Åhlund. Utvecklingen går framåt Ja, utvecklingen går framåt. Zinkgruvan har varit med och lett utvecklingen ifrån starten, med Alfred Nobels tester där han bytte ut svartkrutet mot dynamit någonstans på 50 meters nivån, till dagens satsningar på säkrare och bättre sprängmedel. En utveckling som har varit och fortsätter vara jätteviktig för gruvindustrin som hela tiden måste hitta nya sätt att vara effektiva både vad gäller miljö och kostnader. Det gäller att öka produktionskapaciteten utan att kompromissa med säkerheten eller våra miljöåtagande, avslutar Jouni Hansen-Haug. Hela mottagningskommittén som tog emot oss när vi besöker Zinkgruvan. Jättetrevligt att få prata med så många och kompetenta personer på en och samma gång. Här har de samlats utanför en av de byggnader som finns kvar sedan starten när belgarna influerade byggnationerna. Jouni Hansen-Haug, Lisbeth Åhlund, Johan Håkansson, Elisabeth Wiberg och Carina Gustafsson samtliga Zinkgruvan förutom Johan som är en av deras kontaktperson på Orica. 30 SprängNytt

31 Den ultimata kombinationen Elektroniskt tändsystem Bulksystem Logistik uni tronic 600 är ett elektronisk tänd-system som är utvecklat för att ge hög precision och flexibilitet och är anpassat för de flesta bergtäkter och ovanjordsgruvor. uni tronic 600 är mycket enkelt att använda och lära sig. Centra Gold är ett pumpbart emulsionssprängämne utvecklat för rationell laddning vid sprängningsarbeten ovan jord. Oricas egenutvecklade laddsystem ger möjlighet att ladda olika densiteter i ett och samma borrhåll. Orica har ett unik logistiksystem och en distributionskedja som säkerställer att kunderna får de produkter de skall ha i rätt tid. Vi har bulkstationer, tyngdpunktslager och återförsäljare spridda över hela Sverige. Det gör att vi alltid är tillgängliga, vi är aldrig långt borta, och vi kan snabbt leverera till nya kund-projekt. Orica Sweden AB Gyttorp Tel info.gyse@orica.com Nora Fax SprängNytt

32 En fascinerande historia Tommie Friden, Ducimus, arbetar vidare och Sprängnytt får en pratstund med den andra ägaren. Det är mitt i semestern, men på plats vid norra infarten till Ulricehamn finns Ducimus, eller rättare sagt ägarna Tommie Friden och Martin Andersson, grundarna av företaget. En av sprängarna behövde vara hemma, säger Martin Andersson. Här ska det upp en byggnad på till kvadrat så vi har en del att göra just nu. Det är fantastiskt att han själv går ut istället för sina anställda, men mest fantastiskt är ändå att killen överhuvudtaget står här. Text / Foto: Annica Bray Vi tar det från början. Först jobbade Martin som bilmekaniker men det blev han otroligt trött på och hans kompis Tommie Friden jobbade då på Hildings bergsprängning. Vi behöver en sprängarlärling sa Tommie en dag och jag fick en provvecka där, berättar Martin Andersson. Efter den provveckan sa jag upp mig och började på Hildings bergsprängning. Skadade sig rejält Efter drygt ett halvår stack han en dag ut med sin motorcykel och gick omkull. Han skadade sig rejält och sjukgymnasten talade om för honom att han inte skulle kunna gå tillbaka till sitt jobb. Det är klart man blir hängig, fortsätter han. Både av att det är jobbigt att vara sjuk men kanske framförallt för man börjar fundera på hur man någonsin har haft tid att jobba. Man anpassar sig och vänjer sig med den nya situationen och sen blir det svårt att komma igen. Martin bestämde sig i varje fall efter ett tag för att satsa på studier. I mitten av 2000-talet startade han sina studier för att bli byggnadsingenjör. Telefonen började ringa Hösten -07 började telefonen ringa och jag var ju pank utav att ha pluggat något år så jag gick ut. Någon frågade om jag inte hade sprängkortet kvar så då startade jag eget. Till nyår ringde de och berättade att deras anställde sprängare slutat och erbjöd mig jobbet fullt ut och jag tackade ja till, fortsätter Martin Andersson. Sen började jag ringa och tjata på Tommie om att vi kanske skulle köra eget och det gjorde vi några månader. Vi fick ett uppdrag i Svenljunga och då bestämde 32 SprängNytt

33 vi oss för att starta ett aktiebolag, det var i september -08. Efter det hade vi ett uppdrag i Trollhättan och då stötte vi på Orica eftersom vi skulle använda elektroniska tändare, och på den vägen är det. Sedan dess har vi varit trogna kunde till Orica. Åtta anställda När vi startade sa någon att vi skulle få slita rejält de första fem åren och det stämde ganska bra men nu har vi börjat få bra med jobb ryktesvägen. Det är mestadels infrastruktur, industritomter och vägbyggnationer som ingår i våra uppdrag. Vi erbjuder både borrning och sprängning. I dag är vi åtta anställda, varav sju är på berget och en tjej på 25 % på kontoret. Under de senaste två åren har vi stundtals behövt hyra in % för att hinna med. Vi har en otroligt bra täckning på personalen, konstaterar Martin Andersson. Berömmer NCC Fast det är klart, något stort projekt skulle ju vara trevligt att få in för nu är det här snart klart och vi har nog bra med småjobb fram till november men sen är det lite tomt. Det vänder rätt snabbt så det känns inte direkt oroligt ändå. Han berättar att de varit underleverantörer till bland annat NCC och att han verkligen uppskattade att jobba med dem. Han uppskattar också samarbetet med Orica och drar sig till minnes att det samarbetet började när de började använda i-kon tändare någon gång sommaren -09 eller -10. I dag kör de bara Euromastern på företaget. Vi köper allt ifrån Orica, säger Martin Andersson. Det samarbetet funkar så bra. Sprängde en skorsten Det är svårt att tro att den killen Sprängnytts reporter träffar en gång blivit utdömd inom yrket. Det är överhuvudtaget svårt att tro att han ens har varit sjuk. Han strålar av energi och berättar med samma glädje om sin resa i livet som om sina senaste åtta månader då han har varit hemma och varit pappaledig. Fast även om han strålar när han pratar om sin dotter skiner han nog ändå lite extra när han berättar om den roligaste sprängningen han har utfört. Vi fick spränga en skorsten för några år sedan, tack och lov frågade kunden aldrig hur många vi spräng förut, skrattar Martin Andersson. Filade in grus Tillsammans med Oricas regionchef ritade vi upp laddningar för demolition, förklarar Martin Andersson. Vi satte intervaller med halva 22:or i varje hål och filade in lite grus och sand för att det inte skulle trilla ut. På bara någon meters avstånd fanns en sockerfabrik vi inte fick nudda. Vi har lagt upp en film från den sprängningen på hemsidan. För någon vecka sedan hade vi också ett utmanande uppdrag, en till två meter från en putsad fasad, avslutar Martin Andersson och återupptar sitt arbete med att förbereda för sprängning. Martin Andersson skulle aldrig mera jobba med sprängjobb, men här står han i dag med massor av uppdrag i Ducimus som han driver med Tommie Friden. SprängNytt

34 Vi utvecklar morgondagens teknik och löser dagens utmaningar 34 SprängNytt

35 Våra sprängexperter, sammarbetar med kunder över hela världen, för att utveckla den nya generationen Uni tronic. Vi är stolta över att kunna presentera slutresultatet av vårt arbete. SprängNytt

36 Retur: Orica Sweden AB Gyttorp S Nora Sverige Sistesiden med adresser og returadresse 36 SprängNytt