Hemtjänsten och de äldres behov en jämförelse över tid

Transkript

1 Hemtjänsten och de äldres behov en jämförelse över tid

2 Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är ett Underlag från experter. Det innebär att det bygger på vetenskap och/eller beprövad erfarenhet. Författarna svarar själva för innehåll och slutsatser. Socialstyrelsen drar inga egna slutsatser i dokumentet. Experternas sammanställning kan dock bli underlag för myndighetens ställningstaganden. Artikelnr Sättning Maj-Len Sjögren Publicerad maj

3 Förord Socialstyrelsen rapporterar sedan några år tillbaka årligen till regeringen om tillståndet och utvecklingen inom vården och omsorgen om de äldre. Som ett underlag för lägesrapporten 2004, har Socialstyrelsen tagit initiativ till att analysera utvecklingen av hemtjänsten över tid. Rapporten bygger på data från de så kallade ULF undersökningarna (Undersökning av levnadsförhållanden) från åren 1988/89 och 2002/03. Rapporten har författats av fil. dr. Kristina Larsson vid Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum. Författaren ansvarar för rapportens innehåll och slutsatser. Christer Neleryd Enhetschef Äldreenheten 3

4 4

5 Innehåll Förord 3 Sammanfattning 7 Inledning 8 Syfte 10 Utvecklingen inom vård och omsorg för äldre 11 Ädel-reformen 11 Organisatoriska förändringar inom äldreomsorgen 12 Förändrad syn på vem som är berättigad till hemtjänst 14 Begreppet hemtjänst 14 Hemtjänst i form av service respektive omvårdnad 14 Öppna verksamheter blir biståndsbedömda insatser 15 Förändringar över en 15-årsperiod resultat från ULF 16 Är de personer som intervjuas i ULF representativa för de äldre? 16 Förändringar av andelen personer i ordinärt boende med hemtjänst 18 Behov av hjälp med någon huslig syssla eller med personlig omsorg 19 Har personer med hjälpbehov fått svårare att få hemtjänst? 21 Har hjälpen från anhöriga ökat? 22 Hemtjänst och anhöriginsatser bland personer med svår ohälsa 25 Har minskningen av andelen personer med hemtjänst skett i samma takt som hjälpbehoven minskat? 26 Diskussion 29 Referenser 33 Bilaga

6 6

7 Sammanfattning Denna rapport beskriver utvecklingen av den kommunala hemtjänsten under en 15-årsperiod med hjälp av data från ULF-undersökningarna 1988/89 och 2002/03. Syftet är att få en uppfattning om minskningen av andelen personer med hemtjänst i ordinärt boende är relaterad till förändrade behov bland de äldre. Syftet är också att undersöka om några grupper av äldre blivit särskilt drabbade av det minskade utbudet av hemtjänst. Kan man i så fall för dessa grupper se någon förändring av andelen personer som får hjälp av anhöriga? I denna studie ingår personer som bodde i det ordinära bostadsbeståndet, det vill säga inte i servicehus eller annat särskilt boende. En lägre andel uppgav att de behövde hjälp med husliga sysslor eller personlig omsorg 2002/03 jämfört med 1988/89. Förändringen gällde både i åldersgruppen år och i åldersgruppen 80 år och äldre. Utvecklingen var särskilt markant för män där andelen som behövde hjälp med städning, matinköp, matlagning, tvätt och dusch/bad hade halverats. En liknande trend fanns bland kvinnor, även om minskningen av andelen som behövde hjälp inte var lika stor som bland männen. En betydande minskning hade skett av andelen personer med hemtjänst mellan de två intervjutillfällena och bland de äldsta, 80 år eller äldre, från 38 procent 1988/89 till 22 procent 2002/03. Hemtjänstens arbete består i stor utsträckning av att ge hjälp med praktiska sysslor i hemmet eller med personlig omsorg. För att studera hur andelen med hemtjänst förändrats bland dem med behov av sådana insatser avgränsades studiegruppen till personer som behövde hjälp med minst en huslig uppgift eller med personlig omsorg (städning, matinköp, matlagning, tvätt, bad/dusch, uppstigning/läggning, på- /avklädning). Eftersom andelen personer som behövde hjälp i hushållet eller med personlig omsorg minskat mellan de två intervjutillfällena var förändringen av andelen med hemtjänst i denna grupp inte lika stor. En minskning hade skett bland ensamboende kvinnor över 80 år. I denna grupp hade andelen med hjälp från anhöriga ökat. I en statistisk analys där många faktorer ingår jämfördes sannolikheten att få hemtjänst 1988/89 och 2002/03 när hänsyn tagits till förändringar i studiegruppen avseende ålder, sammanboende/ensamboende, behov av hjälp med husliga sysslor eller personlig omsorg, samt svåra rörelsehinder. Analyserna visar att minskningen av andelen personer med hemtjänst inte kan förklaras av de äldres minskade behov av hjälp i hushållet eller med personlig omsorg, eller som en följd av att de äldres rörelseförmåga förbättrats. Sannolikheten att få hemtjänst har minskat med 30 procent även justerat för förändringar i behov av hemtjänst mellan 1988/89 och 2002/03. 7

8 Inledning Den kommunala äldreomsorgen har förändrats väsentligt under de senaste decennierna. Andelen personer med hemtjänst har minskat successivt sedan början av 1980-talet då närmare en fjärdedel av ålderspensionärerna fick hemhjälp någon gång under året (1). Den generösa tilldelningen av hemtjänst under och 1970-talen följdes av striktare behovsbedömningar och prioriteringar. Av den statliga utredningen Välfärdsbokslut för talet framgår att äldreomsorgen under denna tidsperiod hade koncentrerats till personer med behov av omfattande omsorgsinsatser. Äldre som enbart hade behov av hemtjänst i form av hjälp med hushållssysslor som städning eller matinköp fick oftare lita till hjälp från anhöriga, eller köpa privata tjänster. Makar fick också hjälp i betydligt mindre utsträckning än tidigare, även i hög ålder (2). De äldres hälsa och funktionsförmåga har dock förbättrats i många avseenden, framför allt gäller detta yngre ålderspensionärer. Med hjälp av H70- studierna i Göteborg har man kunnat jämföra förändringar av hälsotillståndet bland yngre pensionärer genom att undersöka 70-åringar vid flera tillfällen. Man fann att de som undersöktes på 1980-talet i många avseenden var friskare än de som studerades i början av 1970-talet, och att det var ovanligt att 70-åringar behövde vård eller omsorg (3). Ett annat tecken på att hälsan förbättrats i den äldre befolkningen är att dödligheten per åldersgrupp sjunkit. År 1988 hade 65-åriga män i genomsnitt 15 år kvar att leva och 65-åriga kvinnor i genomsitt 19 år. År 2003 hade återstående medellivslängd vid 65 år ökat till 17 år för män och 20 år för kvinnor. Hur sambandet mellan ökad medellivslängd och hälsa bland de äldre ser ut är dock omdiskuterat. Frågan är om vi blivit äldre tack vare förbättrad hälsa, eller om ohälsan ökat i befolkningen på grund av att livslängden ökat. De senaste åren har flera befolkningsstudier genomförts där också de allra äldsta ingår, både internationella (4, 5) och svenska (6, 7). De flesta studierna redovisar en positiv utveckling bland de äldsta när det gäller rörlighet och förmåga att klara dagliga aktiviteter. Mycket talar för att det är friska år som lagts till livet. En bidragande orsak till förbättrad rörlighet bland svenska pensionärer kan vara att arbete och vardagsliv har blivit mindre fysiskt påfrestande för äldre personer. En annan anledning kan vara det stora antalet operationer som numera görs, också bland mycket gamla personer. År 2002 utfördes i Sverige ca höftledsoperationer och knäoperationer på personer som var 65 år eller äldre. Ungefär av samtliga dessa operationer gjordes på personer som var 85 år eller äldre. Även det stora antalet starroperationer, per år, ökar avsevärt möjligheten för äldre personer att klara sig själva (8). Om man använder andra hälsomått kan man komma till en motsatt slutsats att hälsan försämrats i den äldre befolkningen och att det därmed är sjuka år som lagts till livet. Bearbetningar av ULF-undersökningarna visar 8

9 exempelvis att förekomsten av långvariga sjukdomar har ökat bland de äldre mellan och För diabetes, hjärtsjukdom och högt blodtryck var ökningen över 20 procent bland män. En del av förklaringen kan vara en ökad överlevnad bland personer med hjärt-/kärlsjukdom (7). SWEOLD-studien, som baseras på ett representativt urval av hela befolkningen, har funnit att de allra äldstas hälsa blivit sämre i flera avseenden mellan 1992 och 2002 (9). De hälsoförsämringar som rapporterats i SWE- OLD-studien kan dock inte utan vidare tolkas som ett ökat behov av hemtjänst bland de äldre. Någon försämring av ADL-förmågan 1 hade inte skett mellan 1992 och En ökning med 5 procent hade skett av andelen personer med behov av hjälp med 1 huslig syssla, medan ingen förändring skett bland dem med behov av hjälp med fler sysslor (6). Sannolikt är det flera olika förändringar som pågår samtidigt och som gör att man kommer till olika resultat om de äldres hälsoutveckling beroende på om man exempelvis studerar rörlighet eller sjuklighet. Det verkar heller inte finnas något absolut samband mellan den ökade förekomsten av långvariga sjukdomar och de äldres upplevelse av sina hälsoproblem. Tvärt emot vad man kan förvänta sig uppgav personer med långvariga hälsoproblem i ULFundersökningarna att deras hälsa hade förbättrats mellan och och att de hade mindre svårigheter att klara av dagliga aktiviteter (7). Behovet av äldreomsorg påverkas dock inte bara av förändringar i hälsa eller funktionsförmåga i den äldre befolkningen. Kvinnor lever, som ovan redovisats, i genomsnitt längre än män. Många gifter sig dessutom med män som är äldre än de själva, vilket gör att kvinnor i hög ålder löper större risk än män att bli ensamstående. Majoriteten av kvinnorna bor därför ensamma i slutet av sina liv, medan majoriteten av männen är sammanboende livet ut. Bland kvinnor som var 80 år eller äldre levde 78 procent i ensamhushåll. Bland män i samma åldersgrupp bodde 38 procent ensamma. Uppgifterna avser personer som bodde i ordinärt boende år 2002 (10). 1 ADL (Activities of Daily Living) definieras här som behov av hjälp med födointag, toalettbesök, av- och påklädning, förflyttning till och från sängen och badning. 9

10 Syfte I denna rapport beskrivs utvecklingen av den kommunala hemtjänsten under en 15-årsperiod, från slutet av 1980-talet till början av 2000-talet, med hjälp av Statistiska Centralbyråns undersökningar av levnadsförhållanden (ULF). Det är väl känt att andelen personer som får hjälp från hemtjänsten minskat. Samtidigt förefaller de äldres hälsa och funktionsförmåga ha förbättrats i många avseenden, framför allt bland yngre ålderspensionärer, vilket kan tyda på att behovet av hjälp har minskat. Syftet är därför att få en uppfattning om minskningen av andelen äldre personer med hemtjänst är relaterad till förändrade behov bland de äldre. Ett annat syfte är att undersöka om några grupper av äldre blivit särskilt drabbade av det minskade utbudet av hemtjänst. Kan man i så fall för dessa grupper se någon förändring av andelen personer som får hjälp av anhöriga? 10

11 Utvecklingen inom vård och omsorg för äldre De förändringar som kan avläsas i ULF-undersökningarna måste ses mot bakgrund av de stora omstruktureringar som skett av vård och omsorg under de senaste 15 åren. Under denna period har besparingar skett inom äldreomsorgen vilket lett till att andelen äldre i befolkningen med hemtjänst minskat. Kortare vårdtider på sjukhus har medfört att äldre personer haft större omvårdnadsbehov när de skrivits ut från sjukhus. Flera reformer har genomförts Ädel-reformen, psykiatrireformen och handikappreformen vilka flyttat gränsen mellan landstingets och kommunens ansvar för vården av de äldre. Under denna tidsperiod har också nya system för organisering av äldreomsorg vuxit fram, exempelvis beställar-/utförarsystem, alternativa driftsformer och kundvalssystem. Ädel-reformen Ädel-reformen infördes 1992 för att komma till rätta med en oklar ansvarsfördelning och bristande samverkan mellan kommuner och landsting när det gällde de äldres vård. Ett stort bekymmer var exempelvis att så kallade klinikfärdiga patienter blev kvar på sjukhusen eftersom äldreomsorgen inte tillräckligt snabbt kunde ordna boende eller hemtjänst. Vid Ädel-reformen övertog kommunerna betalningsansvaret för medicinskt färdigbehandlade personer, vilket i ett slag löste det långvariga problemet med klinikfärdiga patienter som inte kunde skrivas ut (11). Ett annat syfte med Ädel-reformen var att utveckla den gamla långvården till äldreboenden med ett mer socialt präglat innehåll. En omfattande kritik hade riktats mot den torftiga boendemiljö som fanns på långvården och den medikaliserade äldrevård som bedrevs där. Vid Ädelreformen fick kommunerna ett samlat ansvar för boende, service och vård. Detta innebar bland annat att man tog över ansvaret för tidigare lokala och centrala sjukhem och tidigare landstingsanställda (framför allt sjuksköterskor och undersköterskor men också sjukgymnaster och arbetsterapeuter) bytte arbetsgivare (12). Läkarinsatserna inom särskilt boende blev dock även i fortsättningen ett ansvar för landstingen. Under den femtonårsperiod som här analyseras förändrades också landstingens sjukvård. Antalet slutenvårdsplatser hade visserligen minskat sedan 1970-talet men minskningen skedde i snabbare takt under 1990-talet. Framför allt berodde minskningen på effektiviseringar av vården, exempelvis nya behandlingsmetoder, samt besparingar. Efter Ädel-reformen minskade också antalet vårdplatser då kommunernas betalningsansvar för så kallat medicinskt färdigbehandlade patienter förkortade vårdtiden på sjukhus. Under perioden 1992 till 2003 minskade exempelvis antalet vårdplatser inom geriatrisk vård från till (69 procent) och inom medicinsk akutsjuk- 11

12 vård från till (27 procent) (13). Kommunernas särskilda boenden fick därmed ta emot patienter som tidigare skulle ha vårdats inom internmedicin eller geriatrik i en utsträckning som inte förutsågs när Ädelreformen planerades (12). De förkortade vårdtiderna på sjukhus innebar också att äldre personer skrevs ut till hemmet med allt större behov av medicinsk vård och rehabilitering, vilket ställde stora krav på samverkan mellan äldreomsorg och primärvård (14). Vid Ädel-reformen fick kommunerna möjlighet att ta över hemsjukvård i ordinärt boende, vilket innebar att distriktssköterskor och undersköterskor anställdes inom äldreomsorgen. Omkring hälften av landets kommuner tog över hemsjukvården, med undantag av läkarinsatser, medan landstingen behöll hemsjukvården i övriga kommuner. Husläkarreformen 1994 innebar att primärvårdens områdesansvar togs bort och patienten kunde lista sig hos en husläkare, oavsett var denne hade sin mottagning. Den ökade möjligheten för den enskilde att välja läkare innebar dock att förutsättningarna för samarbete mellan primärvård och hemtjänst försämrades, åtminstone i storstadsområden med många läkare att välja mellan. Husläkarlagen upphävdes 1996 men den splittrade vården där primärvårdsläkare, distriktssköterska och hemtjänst inte har gemensamma upptagningsområden lever vidare på många håll. En kommitté under Socialdepartementet, Äldrevårdsutredningen, har haft i uppdrag att göra en översyn av vård och omsorg ett årtionde efter Ädel-reformen. Utredarna bekräftar bilden av att ansvarsfördelningen avseende hemsjukvård mellan kommuner och landsting är otydlig, vilket kan medföra risker för den enskilde hemsjukvårdspatienten (15). Organisatoriska förändringar inom äldreomsorgen Den kommunala äldreomsorgen har det senaste decenniet präglats av stora organisatoriska förändringar. För femton år sedan drevs i stort sett alla hemtjänstenheter eller särskilda boenden i kommunal regi. I dag har majoriteten av landets kommuner ett system där handläggning och myndighetsutövning skiljts från utförandet av vården eller omsorgen, ett så kallat beställar-/utförarsystem. Syftet med detta har varit att separera rollen som beställare från rollen som utförare. Detta ger kommunen möjlighet att välja om omsorgsinsatserna ska utföras av fristående resultatenheter inom kommunen, privata företag eller andra organisationer. Entreprenader inom äldreomsorgen är vanligast i större kommuner. I tre fjärdedelar av de kommuner som anlitade privata utförare avsåg entreprenaden särskilt boende och i närmare hälften avsåg den drift av ett hemtjänstområde (16). Entreprenadupphandling av tjänster som städning, inköp av dagligvaror och transporter är också vanligt förekommande och innebär att den äldre kan få hjälp från flera olika utförare. De senaste åren har några kommuner, framför allt i Stockholmsområdet, infört så kallat kundvalssystem i äldreomsorgen. Kundvalet ger den äldre möjlighet att själva välja utförare, i privat eller kommunal regi. Personer med stora fysiska och psykiska funktionsnedsättningar har dock svårigheter att göra ett aktivt val. En utvärdering visar att de äldre var positiva till möjligheten att välja utförare, men att en tredjedel inte hade gjort något val (17). 12

13 De organisatoriska förändringar som genomförts på många håll har således medfört att äldreomsorgen på många ställen har övergått i en detaljstyrd och fragmentiserad vård, långt från 1980-talets honnörsord helhetssyn (18). 13

14 Förändrad syn på vem som är berättigad till hemtjänst De förändringar som kan avläsas i ULF-undersökningarna måste också ses mot bakgrund av en delvis förändrad syn på vilka som är berättigade till hemtjänst. Det handlar exempelvis om uppdelning av hjälpen i service- respektive omvårdnadsinsatser, policy för prissättning av hemtjänst samt en förskjutning från öppna verksamheter till biståndsbedömda insatser. Begreppet hemtjänst Ett flertal benämningar har använts för den hjälp som den enskilde kan få i hemmet av den kommunala äldreomsorgen. I lagstiftning och offentliga texter har man använt begrepp som hemhjälp, social hemhjälp, social hemtjänst, hjälp i hemmet, service och omvårdnad etc. Begreppet hemhjälp brukar oftast användas för att beskriva den hjälp som ges till den enskilde i hemmet medan begreppet hemtjänst också innefattat annan service, som exempelvis leverans av färdiglagad mat, trygghetslarm och snöskottning. I denna rapport används genomgående begreppet hemtjänst eftersom detta används av Socialstyrelsen i den offentliga statistiken (19). Begreppet hemtjänst överensstämmer också bäst med hur frågorna ställts till dem som intervjuats i ULF-undersökningarna. Hemtjänst i form av service respektive omvårdnad Innehållet i hemtjänsten innefattar dels uppgifter av servicekaraktär och dels uppgifter som är mer inriktade på personlig omvårdnad. För femton år sedan utfördes i stort sett all hemtjänst av kommunalt anställda vårdbiträden och hjälpen beviljades oftast i form av hjälptimmar, inte som hjälpinsatser. Även om hjälpen också då specificerades med vad som skulle hinnas med på de beviljade timmarna, exempelvis städning varannan vecka eller dusch på onsdagar, så hade hjälptagare och vårdbiträde större möjlighet att själva bestämma över hur timmarna skulle användas (1). Att dela upp hjälpen i service- respektive omvårdnadsinsatser var av mindre betydelse. I samband med att kommunerna införde beställar-/utförarsystem blev det mer aktuellt att skilja på service respektive omvårdnadsinsatser. Det gäller framför allt där olika utförare utförde olika insatser, exempelvis där kommunens egen verksamhet svarade för omvårdnadsinsatser medan privata entreprenörer skötte städning och inköp av dagligvaror. Många kommuner hade också olika taxor för olika former av hemtjänst. Vid sidan av den ordinarie hemtjänsttaxan fanns separat taxa för städning i nästan 30 procent av kommunerna. Ett syfte med detta var säkerligen att hålla tillbaka efterfrågan bland personer som enbart behövde städning för att göra denna insats så dyr 14

15 att den lika gärna kunde köpas på den privata marknaden. Andra hemtjänstinsatser med separata taxor var trygghetslarm, matdistribution, tvätt, fönsterputs, dagligvaruinköp och matlagning i hemmet (20). I propositionen Avgifter inom äldre- och handikappomsorg ges en översikt av vad som ingår i hemtjänsten utifrån tidigare lagstiftningsärenden, från 1992 och framåt (20). Man följer här den praxis som utvecklats för att beskriva hemtjänstens olika insatser. Serviceinsatser avser praktisk hjälp med hemmets skötsel som städning, tvätt, hjälp med inköp, ärenden på post- och bankkontor, hjälp med tillredning av måltider samt distribution av färdiglagad mat. Personlig omvårdnad avser insatser som därutöver behövs för att tillgodose fysiska, psykiska och sociala behov. Det handlar om hjälp för att kunna äta och dricka, klä och förflytta sig och sköta personlig hygien, men även insatser som behövs för att bryta isolering eller för att den enskilde ska kunna känna sig trygg och säker i det egna hemmet. Viss ledsagning samt avlösning av anhörig ingår också hemtjänstens arbetsuppgifter (sid. 23). Uppdelningen i serviceinsatser och personlig omvårdnad är dock enligt min uppfattning konstlad, sett ur den enskildes perspektiv. För att hjälptagaren ska kunna äta eller dricka måste någon ordna med mat i hemmet. Den personliga omvårdnaden är därför inte möjlig att ge om den inte kombineras med en serviceinsats, åtminstone inte för dem utan hjälp av anhöriga. Likaså kan hjälp med serviceinsatser som exempelvis städning vara av stor betydelse för att bryta isolering, eller för att få den enskilde att känna sig trygg i hemmet, trots att trygghet definierats som personlig omvårdnad. Öppna verksamheter blir biståndsbedömda insatser En generell trend inom äldreomsorgen har varit att verksamheter som tidigare var öppna för en bredare målgrupp av äldre personer nu blivit en insats som erbjuds den enskilde efter biståndsbedömning. Ett exempel på detta är dagverksamheter för äldre. Under och 1980-talen var det vanligt att äldreomsorgen erbjöd hobby- och fritidsaktiviteter som var öppna för alla pensionärer, oavsett om man hade hjälp från äldreomsorgen eller inte. Idag är dagverksamheter ett komplement till hemtjänsten och riktas till äldre och funktionshindrade med demens, psykiska funktionshinder eller personer som av andra skäl behöver aktivering eller rehabilitering. Biståndsbedömningen har blivit ett sätt att hushålla med knappa medel och styra resurserna till personer med stora omsorgsbehov. Personer som bedöms ha mindre omfattande omsorgsbehov hänvisas i stället till verksamheter inom studieförbund och liknande, eller blir utan. 15

16 Förändringar över en 15-årsperiod resultat från ULF Statistiska centralbyrån genomför årliga undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) av ett representativt urval av den svenska befolkningen. I de flesta intervjuomgångarna har personer över 84 år inte ingått, men åren 1988/1989 och 2002/03 genomfördes studierna utan övre åldersgräns 2. Dessa två undersökningar gör det möjligt att få en uppfattning om förändringar över tid av hälsa, funktionsförmåga, vårdbehov och omsorgsgivare för den äldre befolkningen. Är de personer som intervjuas i ULF representativa för de äldre? Förekomsten av sjukdomar och funktionsnedsättningar ökar med stigande ålder i befolkningen som helhet. När studiegruppen består av äldre personer finns en ökad risk att sjuka eller svaga personer faller bort ur undersökningen då de inte kan eller orkar delta, vilket blir problematiskt när syftet är att studera vård och omsorg bland äldre personer. För att minska risken för ett sådant bortfall gör SCB intervjuer med någon närstående, vanligtvis maka/make eller vuxna barn, när den som utvalts att ingå i undersökningen inte kan delta. I åldersgruppen 80 år och äldre utgjordes 14 procent av intervjuer med någon närstående 1988/89 och 16 procent 2002/03. Trots detta var bortfallet 22 procent i åldersgruppen 65 år och äldre 1988/89, och andelen svarande sjönk mellan de två undersökningarna 3. För att få en uppfattning om bortfallets inverkan på förekomsten av ohälsa i studiegruppen har en särskild bortfallsanalys gjorts där ohälsa, mätt som risk att bli intagen på sjukhus respektive dödsfall, studerats bland olika grupper av personer (21). Analysen visar att de som inte kunde intervjuas på grund av sjukdom, eller som inte anträffades, hade en högre risk att bli intagna på sjukhus, och högre dödlighet. Denna grupp utgjorde omkring en tredjedel av bortfallet. Övriga två tredjedelar hade inte högre risk för intagning på sjukhus eller dödlighet än de intervjuade 4. Detta innebär att det 2 År 1988/89 intervjuades personer år och personer som var 80 år och äldre. År 2002/2003 intervjuades personer år och personer som var 80 år eller äldre. 3 Bortfallet 1988/89 var 22 procent i gruppen år och 22 procent i gruppen 80+. Motsvarande siffror för 2002/2003 var 25 respektive 31 procent. 4 De som inte intervjuades på grund av sjukdom i ULF 1988/89 och 2002/03 (ca 25 procent av bortfallet) hade ca två gånger högre risk att bli intagna på sjukhus jämfört med de svarande. Även de som inte kunde anträffas hade en viss överrisk (de utgjorde ca 10 procent av bortfallet), medan de som vägrade delta inte hade högre risk att tas in på sjukhus jämfört med dem som ingick i studien (dessa utgjorde drygt 60 procent av bortfallet). Dödligheten följde samma mönster. 16

17 fanns en underrepresentation av sjuka personer i studien men att majoriteten av bortfallet inte skilde sig från de intervjuade. I ULF-undersökningarna 1988/89 och 2002/03 gjordes ett extra stort urval av äldre personer för att öka sannolikheten för att denna åldersgrupp skulle bli tillräckligt representerad. I analyserna korrigeras sedan resultaten (viktas) för att motsvara andelen personer i olika åldersgrupper i hela befolkningen. I allmänhet saknas jämförelsematerial som kan visa om de intervjuade är representativa för den äldre befolkningen. För äldreomsorg finns dock officiell statistik som kan jämföras med uppgifter som lämnats av dem som intervjuats i ULF. I Tabell 1 redovisas andelen äldre personer som bor i ordinärt respektive särskilt boende bland de intervjuade, jämfört med befolkningen som helhet. För dem som bor i ordinärt boende jämförs andelen personer som uppger att de har hemtjänst med uppgifter om hemtjänst i hela befolkningen. Tabell 1. Andel personer i ordinärt respektive särskilt boende, samt andel med hemtjänst bland personer i ordinärt boende enligt ULF. Inom parentes andel med hemtjänst i Sverige 5 (22, 23). Befolknings fördelning per boendeform Ordinärt boende % Särskilt boende % Totalt % Andel av befolkningen i ordinärt boende med hemtjänst % 1988/ år 97 (96) 3 (4) (7) 80 år och äldre 77 (74) 23 (26) (36) 2002/ år 98 (98) 2 (2) (4) 80 år och äldre 80 (82) 20 (18) (24) Av Tabell 1 framgår att de som intervjuades i ULF-studierna ganska väl motsvarar befolkningen som helhet avseende boendeform och andel med hemtjänst. Vid en jämförelse mellan officiell statistik och uppgifter om hemtjänst i ULF bör man dock ha klart för sig att uppgifterna är framtagna på olika sätt. Den officiella statistiken avser personer som beviljats hemtjänst, oavsett om denna sedan utförts eller inte. Uppgifterna i ULF är den intervjuades egen beskrivning av att de fått hjälp av hemtjänsten. 5 Officiell statistik (Socialdepartementet avseende 1988 och Socialstyrelsen avseende 2003) redovisar andel med hemtjänst i ordinärt boende av hela befolkningen, inkl. boende i särskilda boendeformer. Uppgifterna för 1988 har räknats om av Socialdepartementet för att vara jämförbara med 2003 års uppgifter från Socialstyrelsen (se Välfärdsfakta Social, 2003). För att i denna rapport kunna jämföra med ULF-uppgifterna så är statistiken omräknad för att visa andel med hemtjänst i ordinärt boende av hela befolkningen i ordinärt boende. Boende på sjukhem, ålderdomshem, servicehus (1988 också personer vårdade inom landstingens långvård/geriatrik) har exkluderats. 17

18 Förändringar av andelen personer i ordinärt boende med hemtjänst 6 Bearbetningen av ULF-undersökningarna visade liksom den officiella statistiken att andelen personer med hemtjänst minskade mellan 1988/89 och 2002/03. Den största minskningen skedde i åldersgruppen 80 år och äldre, från 38 till 22 procent (se Tabell 1 ovan). För att få en uppfattning om i vilka grupper förändringar skett visas andelen personer med hemtjänst uppdelat på kön och ålder, samt boendeform (ensamboende respektive sammanboende) och ålder (Figur 1). Andel med hemtjänst (%) * * *** ** *** ** ** 1988/ / Kvinnor Kvinnor 80+ Sammanboende Ensamboende Sammanboende 80+ Ensamboende 80+ Figur 1. Andel personer i ordinärt boende med hemtjänst 1988/89 respektive 2002/03 i åldersgruppen år samt 80 år och äldre. 7 6 Frågorna om hemtjänst var olika formulerade vid de två intervjutillfällena. 1988/89 fanns separata frågor för varje hjälpbehov, exempelvis städning eller av/påklädning, där det fanns möjlighet att ange alternativet hjälp från hemsamarit/vårdbiträde på varje fråga. Däremot fanns ingen uppgift om hur ofta man fick hjälp. 2002/03 frågade man separat för varje hjälpbehov på samma sätt som 1988/89, men endast en gång om vem eller vilka som gav hjälp, och frågan ställdes till dem som uppgivit att de behöver hjälp med någon syssla. 2002/03 frågade man också hur ofta den enskilde fick hjälp. Svarsalternativen varje dag/någon gång varje vecka/mer sällan har i denna studie klassats som har hemhjälp. En ytterligare fråga fanns 2002/03 som gällde om den enskilde brukade få hjälp av kommunen (hemtjänst, hemsjukvård) och de som svarat ja på denna fråga ingår i dem som räknats som hemtjänsttagare. 7 I figurerna har skillnader mellan resultat från 1988/89 och 2002/03 testats. Om det finns en statistiskt signifikant skillnad mellan undersökningarna indikeras detta med stjärnor (***p 0,001, **p<0,01, *p<0,05). Om stjärnor saknas innebär detta att eventuella skillnader i svaren mellan intervjuomgångarna ligger inom den statistiska felmarginalen, dvs. kan bero på slumpen. 18

19 Av figuren framgår att andelen personer med hemtjänst minskat både bland män och kvinnor, liksom bland ensamboende och sammanboende. Mest dramatisk är minskningen i den äldre åldersgruppen (Tabell 1). Behov av hjälp med någon huslig syssla eller med personlig omsorg De äldre tillfrågades om de klarar husliga sysslor som städning, matinköp, matlagning eller tvätt, eller om de behöver hjälp. De fick också frågan om de klarar att bada/duscha, stiga upp/lägga sig eller klä av/klä på sig, eller behöver hjälp med detta 8. En betydligt lägre andel av dem som bodde i ordinärt boende 2002/03 uppgav att de behövde hjälp med någon huslig syssla eller med personlig omsorg, jämfört med 1988/89. Resultaten redovisas separat för män och för kvinnor. Skillnaden mellan könen när det gäller att rapportera behov av hjälp med uppgifter i hushållet beror säkerligen på att uppdelningen i kvinnliga och manliga sysslor varit vanlig i de åldersgrupper som här studeras. Personer som var 80 år och äldre 1988/89 var födda mellan 1888 och De som var 80 år och äldre 2002/03 var födda mellan 1903 och *** *** Andel som behöver hjälp (%) *** ** *** *** *** *** ** * 1988/ / Städning Matinköp Matlagning Tvätt Bad/dusch Uppst/läggn På/avkl Figur 2. Andel män i ordinärt boende som uppgav att de behövde hjälp med någon huslig syssla eller med personlig omsorg 1988/89 respektive 2002/03, per åldersgrupp /89 ställdes frågor om behov av hjälp med personlig omsorg till dem som behövde hjälp med alla husliga sysslor (städning, matinköp, matlagning, tvätt). 2002/03 fanns inte denna restriktion vilket innebar att fler personer fick frågor om personlig omsorg. För att uppgifterna ska bli jämförbara har behov av hjälp med personlig omsorg kodats om 2002/03 så att enbart de som behövde hjälp med fyra husliga sysslor gavs möjlighet att rapportera behov av hjälp med personlig omsorg. 19

20 70 Andel som behöver hjälp (%) *** *** ** *** *** *** * *** 1988/ / Städning Matinköp Matlagning Tvätt Bad/dusch Uppst/läggn På/avkl Figur 3. Andel kvinnor i ordinärt boende som uppgav att de behövde hjälp med någon huslig syssla eller med personlig omsorg 1988/89 respektive 2002/03, per åldersgrupp. Figur 2 och 3 visar att en minskning skett av andelen personer som uppgav att de behövde hjälp med hushållssysslor, och det gällde både i den yngre och den äldre åldersgruppen. Utvecklingen var särskilt markant för män där andelen som behövde hjälp med städning, matinköp, matlagning, tvätt och bad/dusch hade halverats. En liknande trend fanns för kvinnor även om minskningen av andelen kvinnor som uppgav att de behövde hjälp med hushållssysslor inte var lika stor som för männen. (Endast de förändringar som markerats med stjärnor i figurerna är statistiskt säkerställda ). Det finns troligen flera förklaringar till denna utveckling. Bearbetningar av ULF-undersökningarna visar att rörelseförmågan hade förbättrats i den äldre befolkningen mellan 1988/89 och 2002/03 (8). Det kan innebära att fler äldre orkade utföra tunga uppgifter som att bära hem matkassar eller att städa. Däremot hade ingen förändring skett av andelen personer som behövde hjälp med att stiga upp eller lägga sig. En förbättring när det gällde att klara av- och påklädning noteras för de äldsta männen, medan någon förändring inte kunde avläsas bland yngre män, eller bland kvinnor. Det minskade behovet av hjälp kan också bero på förändringar som skett i de äldres bostäder. Det är exempelvis lättare att duscha i en duschkabin än att kliva ner i ett badkar, och det är lättare att klara tvätten själv om tvättmaskinen finns i bostaden i stället för i källaren. En ökad kunskap om praktiska hushållsgöromål bland äldre män förklarar förmodligen varför hälften så många män behövde hjälp med matlagning år 2002/03 jämfört med 1988/89. Den tekniska utvecklingen, där exempelvis mikrovågsugn nu finns i många hushåll, har underlättat matlagningen. 20