Handlings plan mot våld i nära relationer

Transkript

1 IZatrineholms kommun " KOMMUNSTYRELSENS HANDLING NR 4/200~ 1 (18) Datum Vår betecknirg Vår handläqqare Ola Nordqvist Ert datum Er beteckninq Handlings plan mot våld i nära relationer

2 2 (18) Inledning 3 Innehållsfórteckning Definitioner Bakgrund och avgränsning 43 Vision och målsättning 5 Kvinnors situation 6 Barnens situation 7 Mäns situation 8 Våld i samkönade relationer 9 Hedersrelaterat våld och förtryck 10 Kommunens ansvar 10 Andra aktörers ansvar och samverkan 11 Kvinno- och tjejjourens samt brottsofferjourens arbete 13 Information, opinionsbildning och utbildning 14 Sammanfattande slutsatser, förslag til åtgärder 15 Referenser Handlingi~nJii. mnt 2

3 Vår beleckning 3 (18) Inledning Följande handlingsplan skall gãlla och reglera det kommunala ansvaret for arbetet med våld i nãra relationer, ãven benãmnt rela'tionsvåld. Initiativet til framvãxandet av denna handlingsplan kommer via en motion til kommunstyrelsen från Ove Melin (s) och Göran Dahlström (s) beslutade kommunfullmãktige att bifalla den motionen och att uppdra til kommunstyrelsen att utarbeta ett forslag til handlingsplan. Följande handlingsplan har vuxit fram i samarbete med berörda verksamheter for att stãmma av inrikting och mål och for att skapa samstãmmighet om målen. Handlingsplanen består av foljande avsnitt: - Definition och avgrãnsning Bakgrnd Vision och målsãttning K vinnors situation Bamens situation Mãns sitution Våld i samkönade relationer Hedersrelaterat våld och fortck Kommunens ansvar Andra aktörers ansvar och samverkan Kvinno- och tjejjourens samt brottsofferjourens arbete Information, opinionsbildning och utbildning Sammanfattande slutsatser, forslag til åtgãrder De fiesta av dessa avsnitt avslutas med en presentation av de verksamheter som i nulãget bedriver ett arbete med våld i nãra relationer under punkten Praktiskt arbete. Under avsnittet Sammanfattande slutsatser och fdrslag till åtgarder presenteras utkast til utveckling av ordinarie verksamheter och eventuella nya åtgãrder inom detta område, samt nãmnders och organisationers ansvarsområden. Definition och avgränsning Arbetet med att ta fram en handlingsplan mot våld i nãra relationer krãver en klar inriktning och avgrãnsning. Denna avgrãnsning innefattar våld mot kvinnor, barn som bevittar och utsãtts for våld, våld i samkönade relationer samt hedersrelaterat våld. Dessutom kommer vi att i handlingsplanen beakta våldet dãr kvinnan slår mannen hon lever tilsammans med. Denna avgrãnsning innebãr ãndå att området blir omfattande och forutom den relationella delen innefattr det också våldet Som Innehåller allt från hot, slag, sparkar, bruk av vapen och tilhyggen, våldtãkt och andra sexuella övergrepp och trakasserier i nãra relation. Det bör ãven sãrskilt beakts att det psykiska våldet som exempelvis krãnkande uttalanden om partem och forlöjligande av denne som person innefattas inom den aktella avgrãnsningen. Hiincllim,i;nlan mnl 3

4 4 (18) Det finns många olika sãtt att definiera relationsvåld. Anvãnder man detta begrepp inkluderar man forutom våld mot kvinnan, våld mot barn, våld i samkönade relationer, hedersrelaterat våld och våld mot mannen. Dett begrepp har kritiserats, då man menar att den maktrelation som finns mellan könen osynliggörs. Samtidigt ãr det viktigt att beakt att det våld som utfors i nãra relationer i de allra fiesta fall drabbar kvinnan i forsta hand. Nãr det gãller orsaker til mãns våld mot kvinnor så analyseras detta oftast utifrån tre forklaringsmodeller: Den individualpsykologiska forklaringsmodellen, dãr man söker orsaken i brister hos individen. Förespråkare for denna modell forordar oftast behandling enligt olika samtalsterapeutiska metoder. Den socialpsykologiska forklaringsmodellen, dãr man lãgger fokus på brister i kommunikationen mellan partema. Den behandling som hãr forordas ãr att med professionell hjãlp hantera sin aggressivitet och samspela med omgivningen utan att ta til våld. Den sociologiska forklaringsmodellen, dãr man forklarar problematiken utifrån struktrella maktforhållanden i samhãliet. Hãr anges ojãmlikhet mellan könen som den grudlãggande orsaken. Mãns våld mot kvinnor är den ytersta konsekvensen av bristande jãmställdhet, som ger mannen rätt att begrãnsa kvinnors handlingsfrihet och livsutrmme. Ä yen våld mot barn ses hãr som en makttövning utövad av en vuxen person som upplever sig ha rätt att slå barnet. Det finns numera ansatser som forsöker forena dessa olika forklaringsmodeller och perspektiv til en ekoiogisk modell. Dett innebãr att man tittar på olika fakorer som ökar risken for relationsvåld. De faktorer som samspelar är struktr, samhälle, relation och individ. Man menar hãr att det inte ãr enstaka faktorer som orsakar våldet, utan ett antal samvarierande fakorer. För att göra något åt problematiken måste man arbeta med alia dessa delar i modellen. Bakgrund Våld mot kvinnor ansågs lãnge vara en personlig angelãgenhet. Först 1944 fick åklagare rätt att åtala mannen for grov misshandel i hemmet utan att kvinnan anmält detta. Dessutom dröjde det ãnda fram til 1982 innan misshandel av normalgraden som skett i hemmet foil under allmãnt åtal. På senare år har våld mot kvinnor blivit mer uppmãrksammat, man kan troligtvis se det som ett led i att jãmstãlldheten ökat i vårt samhälle. Lagstiftingen har ãven utvecklats med Besöksforbudslagen från 1988 och Lagen om grov kvinnofridskrãnkning från 1999 som fàr ses som viktiga principiella ställningstaganden. Trots en ökad jãmstãlldhet och fórãndringen av lagrummet är våld och hot i en nãra relation vardagsverklighet for många kvinnor. Det ãr ett allvarlig, utbrett och til stora delar dolt brott som skär genom alla samhallsklasser. Mäns våld mot kvinnor ãr ett brott som ofta upprepas och de kvinnor som utsãtts for dett känner en stãndig otrygghet. Det finns idag en relativt bred enighet om att mãns våld mot kvinnor är ett komplicerat problem på både en strktrell, kulturell och individuell nivå. Kunskapen är dock relativt begränsad om varfor vissa mãn tar til våld mot kvinnor. Erfarenhet HRncllinii!mhm mol 4

5 5 (18) och forskning visar att denna grupp är relativt heterogen. Ett vanligt mönster hos denna grupp ãr ãndå att det fomekar och forringar sina handlingar och i många fall lãgger skulden på brottsoffet. Ofta är det ett stort steg for kvinnan att träda fram och berãtta om sin situation och kanske anmãla den man som misshandlat henne och som kanske ãr far til hennes barn. Det ka vara svårt att veta vad man kan vãnda sig for att fà stöd och hjälp. Det finns många som har til uppgift att hjãlpa utsatt kvinnor exempelvis polis, åklagare, socialtjänst, hãlso- och sjukvård, men ãven kvinno- och brottsofferjourer och andra ideella organisationer. Många gånger ãr dock insatsema inte högprioriterade, tilrãckligt samordnade eller kãnda for de som behöver stöd och hjãlp. På senare år har även insatser for den misshandlande mannen börjat vãxa fram. För att forebygga mãns våld mot kvinnor måste manlighetens uttckssãtt samt begreppet makt i forhållandet mellan mãn och kvinnor diskuteras och forãndras. Många gånger saknas naturliga sammanhang for män att diskutera dessa frågor och även att som exempelvis berör relationer, livskriser och manlighet. När det gälier de våldsbenãgna mãnnen och möjligheten att påverka dem i en positiv rikting finns det kunskaper och erfarenheter från olika påverkansprogram och behandlingar. Dessa bygger oft på kognitiva teorier och ãr många gånger pedagogiskt upplagda. Den svenska regeringen har beslutat att arbetet med att bekãmpa våld mot kvinnor ska ges högsta prioritet och genomsyra olika myndigheters verksamhetsområden. Riksdagen fattade under våren 1998 beslut om regeringens K vinnofridsproposition (1997/98:55) och beslutet har fyra centrala utgångspunker: Lagstiftningen skall forbãttas och i vissa fall skäras. Det är viktigt att utveckla de fórebyggande åtgãrdema. K vinnor som varit utsatta for våld skall fà ett bätte bemötande från samhällets olika verksamheter. Bamens/ungdomamas situation i dessa familjer skall bãtte uppmärksammas och deras behov bemötas på ett medvetet sätt. En utforligare bild av kvinnors, mãns och barns situation presenteras i senare avsnitt. Vision och målsättning Visionen for arbetet med handlingsplanen ãr inget våld mot kvinnor skall forekomma i Katrineholm, dessutom skall ambitionen vara att stoppa allt relationsvåld. Om denna vision om nolltolerans skall kunna forverkligas i måste foljande mål av mer långsiktig karaktär gãlla: Att alla som blir utsatta for relationsvåld skall anmäla detta brott. Att alia som blir utsatta for relationsvåld fàr ett individuellt stöd och ett bra bemötande. Att alla utövare av relationsvåld fàr skall erbjudas behandling som kan forebygga återfall. Himdlinl!!\nlan mnl 5

6 6 (18) Att alla barn i våldsutsatt familjer skall fà stöd och hjälp i att bearbeta sina upplevelser av våldet. Att kunskapen om relationsvåld skall ha en bred forankring hos kommunens medborgare. Att kommunens anstãlida har goda kunskaper om relationsvåld, samt god kunskap om varandras resurser och kunskaper. Följande mål av mer kortiktig karaktär skall gälla for arbetet med handlingsplanen. Målen skall gälla under Dessa mål ãr: Att fier utsatta fór relationsvåld skall anmäla detta brott. Att fier utsatta for relationsvåld fàr ett individuellt stöd och ett bãtte bemötande. Att fier utövare av relationsvåld fàr behandling som kan forebygga återfall. Att fier barn i våldsutsatta familjer skall fà stöd och hjãlp i att bearbeta sina upplevelser av våldet. Att kunskapen bland Katrineholms innevånare ökar i dessa fiågor. Att direkt berörda anställda i kommunen skall ha tilrãcklig kunskap om dessa frågor. Kvinnors situation Våld mot kvinnor ãr troligtis en av den mest do Ida brottsligheten vi har i landet och forekommer i alla samhãllsklasser. En kvinna som misshandlas i en nãra relation har oftst tvingats att leva med mannens krav på kontroll och dominans under en lång tid. Att utsãttas for psykiskt, fysiskt ochleller sexuellt våld av en nãrstående ger många gånger starka psykiska men. Den leder ofta til att kvinnan Îar en bristande tilit til mãnniskor och myndigheter som vil hjãlpa henne. Dessutom utsãtts de kanske for vãxling mellan våld och vãre vilket gör att kvinnans självfortroende sjunker och hon anpassar sig til mannens syn på saken och beroendet til honom stãrks. Detta ãr en process som sker gradvis som påverkar kvinnans kraft til forãndring och den negativa sjãlvbilden forstärks. Denna process kan liknas vid långvarig tortr av mãnniskor i fángelsemiljö. Varfor går då inte kvinnan? För utomstående kan det vara svårt att forstå. Att utsättas for våld är i princip alltid en traumatisk hãndelse. Som tidigare nämnts sker den psykiska nedbryningen gradvis och många gånger känner kvinnan skarn och kanske skuld til det som sker. Den sãna självkãnslan ãr ofta en normal reakion på. misshandel. Många gånger kan också mannen hota att döda både kvinnan och eventuella bar for att kvinnan skall stanna kvar. Dessutom kan det vara så att kvinna drar sig for en separation då de ãr rädda att mista sina barn i en vårdnadstvist i de fall då hon inte blir betrodd. Viktigt är dock att se att många kvinnor lãmnar dessa mãn tilfållgt eller for gott, då exempelvis hoppet om mannens forändring getts upp och nãr det blir påtagligt att baren far ila. En annan viktig fakor for att kvinnan skall lãmna mannen ãr vetskapen om att han kan fà hjälp for sina våldshandlingar och inte bara blir straffad for det. När det gäller antalet anmälda misshandelsbrott mot kvinnor så anmãldes i början av 1990-talet cirka sådana brott. Âr 2005 har siffran stigit siffran til , en Handlimi~nllU mnt 6

7 7 (18) ökning med fern procentjämfort med året innan. Enligt Brottsforebyggande rådet, BRÂ, beror ökningen delvis på en ökad anmälningsbenägenhet, men sannolikt ãven på en faktisk ökning. Misshandel mot kvinnor ãr något vanligare i Katrineholms kommun än i landet i genomsnitt, med 289 brott per innevånare mot 267 i hela landet. Dett ãr en siffra som varit relativ konstant ett antal år tilbaka i tiden. Nãr det gãller den grövre brottubriceringen grov kvinnofridskrãnking så anäldes sådana brott mot nio året innan. Ser man til sexualbrott så anmãldes 21 våldtäker och 12 fall av sexuellt ofredande mot kvinnor år Praktiskt arbete: Frida är kommunens verksamhet som arbetar med frågor som rör relationsvåld. Frida drivs av Individ- och familjeomsorgsforvaltnigen Dit kan man vãnda dig anonymt och gratis. Personalen for inga joumaler och har tystnadsplikt. Frida erbjuder stöd, samtal, information, rådgivning, hjãlp i att ta kontakt med myndigheter, stöd i rättsprocessen m.m. Frida driver tilsammans med kyrkan kvinnogrupper med sjãlvhjãlpskaraktr, dãr kvinnor kan trãffa andra kvinnor i samma situation. Telefonnummer til Frida är , I KatrineholmNingåker verkar kvinno- och tjejjouren Miranda. Kvinnojouren nås på tel: och tjejjouren på Tjejjouren har ãven egen websida ww.tieiourenmiranda.se Kvinnojouren har även tilgång til skyddat boende i akuta situationer. Barnens situation Att se sin mamma/forälder bli slagen och fomedrad är bland det svåraste ett barn kan uppleva. Bar påverkas på många olika sãtt av att bevitta familjevåld. Många barn stannar hemma for att skydda forãldern och går dãrfor miste om skolgång och andra sociala kontakter. Vissa barn Îar svårt att orka med och koncentrera sig på skolarbetet. De Îar ofta ta stort ansvar både for sig själva, syskon och kanske ãven foräldrama. Många gånger dras de ãven in i de vuxnas konflkt och riskerar också sjãlva att bli misshandlade. Det ãr ingen som riktigt vet hur många barn i Sverige som bevittnar misshandel i familjen. I rapporten "Bar i skuggan av våldet" (Socialstyrelsen, 2002) beskrivs olika forsök som gjorts for att uppskatta antalet. Utifrån antalet polisanmälda fall av kvinnomisshandel uppskatts siffran til cirka barn och att endast en liten andel kommer til myndighetemas kãnnedoín.det är cirka 1500 barn som årligen vistas med sin mamma på en kvinnojour. I en svensk enkãtundersökning har drygt 1700 mellanstadieelever och drygt åringar svarat på frågan om vuxna i hemmet har slagits. I bãgge åldersgruppema svarar ca 10 % att det hänt vid något enstaka tilfålle, 5 % svarar att det hãnt och 4 % att de bevittnat våld i hemmet under det senaste året. Det ãr vanligt att misshandlade kvinnor hãvdar att barnen inte bevittnat våldet, vilket kan hãnga samman med den stora skuldbörda som oftast uppstår där kvinnan tar på Hancllin"~nlan mol 7

8 8 (18) sig ansvaret for misshandeln. Bamen kan på samma sãtt känna sig skyldiga, och berãttar oftast inte for andra om våldet utan lãr sig att detta är något som ska hålias inom familjen. Lagmãssigt har dessa barns rãttigheter forstãrkts i november 2006 genom att barn som bevittnar våld i nãra relationer rãknas som brottsoffer. En forskningsöversikt visar också på sambandet mellan kvinnomisshandel och bammisshandel, t.ex. att 45 til 70 % av bamen vars mammor misshandlas även misshandlas sjãlva. En anan undersökning, som bygger på studier av barns medicinska joumaler, visar att av de barn som misshandlats har ãven mammoma misshandlats i 60 % av fallen. Nãr det gãller antalet anmãlda brott i Katrineholm 2005 dãr barn blir misshandlade rapporterades 20 fall. I åldem 0-6 år var det två anmãlda fall där båda forövara var bekanta med offret. I åldem 7-14 år var det 18 anmãlda fall dãr 16 av forövama var bekant med offet. Det framgår inte av statistiken om forövaren var vuxen eller ett barn. 'Nãr det gãller misshandel mot den ãldre åldersgruppen har den minskat över tid och for den yngre grppen har den varit relativt konstant över tid. Nãr det gãller sexualbrott så anmãldes sju våldtãkter, nio fall av sexuellt utnytjande samt fern fall av sexuellt ofredande mot bar under 15 år. Praktiskt arbete: Bamgruppsverksamhet for barn och tonåringar som bevittnat våld eller lever i våldsutsatt situationer erbjuds via Frida. Gruppverksamheten bedrivs av Merkur öppenvård av utbildade bamgruppsledare. Mäns situation Nãstan allt våld mot kvinnor utövas av nãrstående män. Det finns inget som pekar på att det finns någon särskild manstyp som slår. De män som misshandlar finns inom alia samhãllsklasser och yrkesgrupper och de fiesta kvinnor kan drab bas av mãns våld. Per Isdal norsk psykoterapeut med lång erfarenhet av att behandla mãn som misshandlar sina kvinnor slår hål på myten om det blinda manliga våldet. Han ser på våldet som en makttövning som ett sätt att bemãstra maktlöshet. V åldet ger hãr utövaren en kãnsla av makt och betydelse. Detta våld innehåller två delar. Det ena ãr våliande av skada, smãrta, frktan eller krãnkning, det andra är att beteendet ãr målinriktat, ett sãtt att påverka och styra beteendet hos kvinnan. Mãn som misshandlar kvinnor definierar sig ofta inte sjãlva som misshandlare, dels for att de känner sig skamfylida eller for att de anser att det har rätt att utöva detta våld for att upprätthålla sin auktoritet. Den ekologiska modellen kring hur våldet skapas, där man ser fiera fakorer som samspelar visar på samspelet där struktur, samhälle, relation och individ samverkar. Tittar man exempelvis bara på strukturella makteorier på samhällsnivå dãr en patriarkal maktprincip råder, dãr mannens har makten är underordnad, kan man missa det personliga ansvaret. Denna tolkning kan innebära att ansvaret for våldet, hamnar lãngre bort från honom sjãlv och att lösningen ligger i att fórãndra samhälls- Handlinii~nlan mot 8

9 9 (18) struktren. Någon fórändring på kort sikt nås dock inte genom struktrella åtgärder. Mãns våld elimineras forst och fiämst genom att forövaren tar ansvar för sina handlingar genom att inse att varje man som utövar våld ãr personligen ansvarig for sitt beteende. För att forebygga att mãn som utövar våld skall återfalla i detta beteende är det viktigt att erbjuda dessa någon form av behandling, som exempelvis samtalsbehandling. Samtidigt måste mannen i detta skede ha tagit ensamt ansvar for sitt våldsutövande. Utan denna insikt kan det vara svårt att hantera relationer utan att utöva våld. Erfarenheter av både individuell behandling och i grupp är att många mãn slutar att misshandla ãven i de fall där de lever kvari sin gamla relation. En våldsutsatt kvinna kan dessutom vara mer motiverad att söka och acceptera hjãlp om hon vet att också mannen kan erbjudas hjälp. Fokus bör även läggas på mãn som blir utsatta for våld av sin parter. Denna grpp ãr betydligt mycket mindre ãn de kvinnor som blir utsatt for våld. Det finns mycket lite forskat och undersökt kring denna grpp. Troligtis finns det ett mörkertal och fà mãn polisanmãler detta våld, då det for många mãn är behäftt med stor skarn att erkänna denna problematik. Undersökningar pekar dock på att det finns relationer dãr båda utövar både psykiskt och fysiskt våld mot varandra. Praktiskt arbete: Mãn som utövar våld mot sin parter erbjuds samtal individuellt eller i grupp for att behandla sina våldsimpulser via familjerådgivningen. Familjerådgivningen kan nås via Frida. Mãn som blir slagna av sin parer erbjuds stöd och samtal hos Frida. Vid behov kan individen slussas vidare tillãmpligare instans. För de män som vil arbeta for att minska mãns våld mot kvinnor kan arb tilsammans med Manliga nãtverket i Katrineholm. Nätverket bedriver opinionsarbete, men ãven studiecirkelsverksamhet om exempelvis jãmstãlldhetsfiågor. Nätverket når man på tel: eta Våld i samkönade relationer Ett relationsproblem som det varit ännu mer tyst om är partermisshandeln i homosexuella relationer. Likt rnånga heterosexuella kvinnor lever många bi- och homosexuella kvinnor och män otrgga liv i sina hem. De ãr utsatta for fysisk och psykisk misshandel och sexuella övergrepp från sina parters. Det råder ingen skilnad mellan att vara utsatt inom ramen for en homosexuell relation som en heterosexuell. Våldet är det samma yare sig det drabbar homosexuella eller kvinnor i en heterosexuell relation. Det finns heller ingen skilnad i partnervåldets mekanismer. Europeisk statistik visar att mellan 20 och 40 procent av de lesbiska kvinnor som deltog i dessa undersökningar hade blivit utsatta fór någon typ av våld i en tidigare lesbisk relation. När det gãller manliga homosexuellas utsatthet ãr det betydligt mindre forskat kring dett. De fà studier som finns indikerar dock att mäns våld är lika vanligt i homosexuella relationer som i heterosexuella. Hllnrllinesnll\n mot 9

10 10 (18) Ett av de viktiga stegen for att komma tilrätt med våld i homosexuella relationer är en dubbel öppenhet. Dels måste mannen eller kvinnan fà stöd i att anmäla våldet och de måste samtidigt kunna agera som öppet homosexuell. Allt for många vittesmål från de homosexuella sjãlva visar på att både polis och socialtjänst öppet visar sina fordomar om de homosexuellas relation. En annan komplicerande faktor ãr att misshandeln inte erkãnns for vad den ãr nãr den drab bar homosexuella. Omgivningen tar inte lika tydligt avstånd från våld män mot mãn, kvinnor mot kvinnor som nãr män slår kvinnor. Våldet värderas hãr helt olika beroende på offets och forövarens kön. Detta blir också tydligt nãr en kvinna misshandlar en man Praktiskt arbete: Frida tar emot individer for stöd och samtal som blivit utsatta mr våld i samkönade relationer. RFSL - Riksforbundet for sexuellt likaberãttigande bedriver en brottsofferjour for homosexuelia, bisexuella, transpersoner och könsöverskridare. Dessa har ãven våld i relationer inom sitt arbetsområde. Denna telefonjour nås på tel: Hedersrelaterat våld och förtryck Många flckor och unga kvinnor ãr hãnvisade til en tilvaro dãr deras göranden och låtanden kontrolleras in i minsta detalj. Anledningen är en uppfatting om att kvinnors upptrãdande ãr avgörande for familjens heder och att en kvinna som bryer mot normerna vanhedrar sin familj. Då måste mãnnen återupprãtt sin heder. Til skilnad fiån annat våld mot kvinnor hãnvisar forövaren til att hederstãnkandet är en del av hans kultur eller tradition. Utomstående kan också trycka på for att familjen ska ingripa mot flckan eller kvinnan. Bröder eller kusiner kan utses til forövare. De som delar hederstãnkandet, forsvarar våldet och tycker att kvinnan fàr skylla sig själv. Det vi kallar hedersrelaterat våld drab bar inte bara flckor och kvinnor, även pojkar och unga män kan vara utsatta på grund av sin sexuella lãggning. Arbete mot det som kallas hedersrelaterat våld görs både i Sverige och i andra lãnder. Det krãvs ãven intemationellt samarbete mellan lãnder for att forändra attityder som rör synen på kvinnors och mäns rättigheter. Praktiskt arbete: Hösten 2005 bildades ett operativt nätverk mot hedersrelaterat våld och fortryck. I nãtverket med specialkompetens ingår socialtjänsten, polis, åklagare, grund- och gymnasieskola, ungdomsmottagning, bam- och ungdomspsykiatrin samt kommunens fiyktingmottagning. Nãtverket har regelbundna träffar, och kallas samman vid ärenden som ãr hedersrelaterade. Sammankallande ãr socialtjänsten, nås via kommunens vãxel tel: Kommunens ansvar Kommunens ansvar for dem som behöver stöd och hjälp när det gäller relationsvåld faststãlls i socialtjänstlagen. Nãr det gäller våld mot kvinnor fortdligades Socialtjãnstlagen i genom ett tilãgg i lagens kap 5 11 som säger: Socialnãmnden bör verka for att den som utsatts for brott och dennes anhöriga fàr stöd och hjãlp. Socialnämnden bör särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit Hancllingi;nlan mnt 10

11 11 (18) utsatta for våld eller andra övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och hjãlp for att forändra sin situation. Ä yen kap 3 1 kan tolkas inom ramen for socialtjänstens ansvar att ge stöd til våldsutsatta kvinnor. Dãr anges att kommunen skall "svara for omsorg och service, upplysningar, råd, stöd och vård och ekonomisk hjãlp och annat bistånd til familjer och enskilda som behöver det". Relationsvåld är ett socialt problem som omfatt både den utsatta kvinnan som mannen och eventuella barn. Socialtjãnstens ansvar omfattr dãrfor också att ge information, stöd och eventuell behandling til mannen och forekommande barn. Det framgår av lagãndringen att socialtjãnsten inte enbart fàr forlita sig på de friviliga krafter som finns i kommunen for att ge stöd til kvinnor som ãr eller har varit utsatta for våld eller andra övergrepp i nãra relationer. Socialtjãnsten har vidare ansvar for att vidareutveckla sin kompetens och handlingsberedskap for att i större utstrãckning kunna ge stöd och hjãlp til utsatta kvinnor så att de i hög utstrãckning ska kunna forãndra sin situation. Nãr det gãller samverkan med berörda organisationer och myndigheter har kommunen ansvar for att initiera detta, det regleras genom kap 3 4. "Socialnamnden skall i den uppsökande verksamheten upplysa om socialtjänsten och erbjuda grupper och enskilda sin hjãlp. Nãr det är lãmpligt skall namnden hãrid samverka med andra samhãllsorgan och med organisationer och andra foreningar". Socialstyrelsen (2003) har utformat råd for socialtjänstens arbete med kvinnor som varit utsatta for våld. Syftet ãr att ge socialtjãnsten stöd i sin utveckling av metoder och kompetensutveckling och ãven att frãmja samarbete meuan socialtjãnsten och hãlso- och sjukvården. Socialstyrelsen vil även stimulera samverkan myndigheter emellan och med frivillgorganisationema. Varje enskild kommun har ansvar for att utveckla arbetsform~r och metoder samt öka kompetensen for att möta och stödja utsatta kvinnor. Utifrån dessa råd har ett utbildningsmaterial for socialtjãnstens personal utvecklats. Materialet kan bestãuas från Socialstyrelsen. I Kvinnofridspropositionen 1997/98:55 betonas att socialtjãnsten på ett mycket tidigt stadium ska kunna erbjuda hjãlpinsatser av olika slag til en kvinna som behöver det och vara lyhörd for vad kvinnor som befinner sig i en misshandelssituation kan vara i behov av. Praktiskt arbete: se övriga avsnitt. Andra aktörers ansvar och samverkan Hälso- och sjukvården: Att leva med våld och hot i en relation ãr ett omfattande folkhälsoproblem, art uppmãrksamma detta ãr mycket angeläget och då inte minst for hãlso- och sjukvården. De som utsätts for relationsvåld som i de aura fiesta fall är kvinnor gör inte en polisanmälan euer tar kontakt med någon myndighet, många gånger på grund av rädsla eller skarn. Däremot söker de ofta hjãlp indirekt bl.a. inom sjukvården for olika psykiska, psykiska euer psykosomatiska symtom. Många kvinnor som kommer till primãrvården kan således vara utsatta for våld i sin relation. Att fà kännedom om detta ãr en forutsãttning for att kunna ge adekvat hjälp och stöd. HandliftiinhUl mnf 11

12 12 (18) Ansvaret for hãlso- och sjukvårdens samverkan med andra myndigheter och organisationer kring våld mot kvinnor har i regellegat på akutmottgningar och kvinnokliniker. Ökad medvetenhet ãr minst lika viktig inom primärvården, psykiatrin, mödrahãlsovården, foretagshãlsovården, tandvården etc. Detsamma gãlier den hälsooch sjukvård som möter bam- och ungdomar inom barnãlsovård, elevhãlsovård, ungdomsmottagningar, bam- och ungdomspsykiatrin med fiera. Alla dessa aktörer har en mycket viktig uppgift i att upptãcka och stödja de som blivit utsatt for våld i sin relation. Forskning och erfarenheter visar att hälso- och sjukvården generellt i alltfår låg utstrãckning uppmãrksammar/upptãcker att kvinnor som söker vård ãr utsatt for våld av nãrstående. Att kãnna igen och forstå våldet, vara lyhörd samt erbjuda stöd och behandling tilkommer all vårdpersonal. Hindren att identifiera kan vara många som tidspress, bristande kunskap, attityder och då inte minst det faktm att de fiesta kvinnor inte sjãlv berãttar. För att ge stöd for personal inom hãlso- och sjukvården har Socialstyrelsen givit ut ett utbildningsmaterial med fokus på våldsutsatta kvinnor Polisen: Polisen spelar en mycket viktig roll i arbetet mot våld i nãra relationer, dels när det gãller utredningen av redan begångna brott, dels genom att ge hotade kvinnor och andra nãrstående skydd i syfte att fórebygga nya brott, det s.k. besöksforbudet. Til polisens uppgifter hör också att i ärenden om våld inom familjen samverka med andra myndigheter och organisationer (3 polislagen). Hãr fastslås sãrskilt att det åligger polisen att skyndsamt och fortlöpande samverka med socialtjãnsten. Våld mot kvinnor och andra nãrstående är sedan tidigare ett prioriterat område inom polisen, några sätt ãr att ge utsatta kvinnor s.k. trygghetspaket eller i mycket allvarliga fall personskydd. Inom olika polisdistrikt har det inättats olika enheter som sãtter fokus på kvinnofrid och familjevåld, dessutom har olika forsöksverksamheter starats for att effektivisera arbetet. Ett exempel är den s.k. SAR-modellen som skall minska risken for att kvinnor blir misshandlade eller mördade av sina parters. Den innebär att man gör en riskbedömning utifrån en särskild modell som utgår från den brottsmisstãnktes karaktãr, psykosociala bakgrund, missbruk, arbetssituation, personliga relationer och personlighetsstömingar. Denna modell grundar sig på framforskade fakta och arbetet utfors i samverkan med forskare inom rättspsykiatrin. Åklagaren: Áklagarens roll är att vara forundersökningsledare i de fiesta utredningar. Där åklagare varit forundersökningsledare har lagfóringen ökat mer än där polis en haft samma roll. Snabba och genomtänkta utredningsinsatser i ett forsta skede ãr avgörande for en effektiv lagforing. Ett tidigt inträde av åklagare krävs for att utveckla kvaliteten i utredningama, och det krãvs även ökad samverkan mellan myndighetema i rãttsväsendet så att den som utsatts for relationsvåld kãnner stöd under hela rãttsprocessen. Praktiskt arbete: Det primãra i den forändrade lagstiftningen är att socialtjãnsten ska utveckla sin egen kompetens for att stödja och hjãlpa kvinnor som utsãtts for våld och hot om våld. För att hjãlpen och stödet ska bli så alltäckande och mångfacetterad som möjligt ãr samverkan mellan socialtjãnsten och andra myndigheter och organisationer en nödvändighet. Ha.ndlinll.!nlim mot 12

13 13 (18) En tvãrprofessionell samverkansgrupp sammankallas två gånger per termin av samordnaren for Frida. I gruppen finns representater fiån åklagare, polis, l:e socialsekreterare i Katrineholm, Flen och Vingåkers kommun, ungdomsmottagningen, integrations- och arbetsmarknadsenheten, familjerådgivningen, brottsofferjouren, kvinno- och tjejjouren Miranda, psykiatrin, iv ACakutmottagningen på Kullbergska sjukhuset, Svenska kyrkan och frivården. På iv AC -akutmottagningen Kullbergska sjukhuset finns det en handlingsplan for bemötade och omhãndertagande av kvinnor som utsatts for våld. Denna är kopplad til den tvãrprofessionella samverkansgruppen. Nãr det gäller polisens arbete så arbetar nãrpolisområdet efter en strategi som behandlar våld mot kvinnor och barn. Den innehåller en kartlãggning, analys och målbeskrivning. Den behandlar också utbildning, opinionsarbete, hur dokumentationen kring brottet skall genomforas och hur skyndsamt utredningens arbete skall bedrivas. Kvinno- och tjejjourens samt brottsofferjourens arbete De forsta kvinnojourema bildades i slutet av 1970-talet. Jourema har sedan dess gjort en beaktansvãrd insats genom att synliggöra det våld som drab bat kvinnor och ge kunskaper om könsrelaterat våld. Dessa kunskaper har spritts til olika yrkesgrupper, som kommer i kontak med utsatt kvinnor och til en bredare alimänhet. Jourerna arbetar på ideell basis utan någon myndighetsutövning. Kvinnojourema fyller också en mycket viktig funkion genom att ge stöd och hjãlp åt enskilda kvinnor. Detta har utgjort ett mycket viktigt komplement til kommuners och andra myndigheters insatser. På senare år har även tjejjourer startt med fokus på unga kvinnors insatser. Det finns drygt 150 jourer i landet, dessa är i de fiesta fall organiserade i två nationella organisationer ROKS - Riksforbundet for kvinnojourer och tjejjourer i Sverige och SKR - Sveriges kvinnojourers riksforbund. På drygt 100 ställen i landet finns brottsofferjourer. Dessa består av utbildade stödpersoner, vars uppgift ãr att hjãlpa brottsoffer i deras utsatta situation. Stödpersonema ger medmãnskligt stöd genom att samtala, lyssna och informera. Brottsofferjourema hjãlper även til med praktiska göromål. Det kan ske i form av råd och kontakter med myndigheter. De erbjuder också vittnesstöd genom särskilt utbildade'personer vid olika tingsrätter och hovrãtter i landet. Målet med denna verksamhet ãr att öka tryggheten for vittnen och målsägande. Praktiskt arbete: i Katrineholm/ingåker verkar kvinno- och tjejjouren Miranda. Kvinnojouren nås på tel: och tjejjouren på Tjejjouren har även egen websida: ww.tieiourenmiranda.se Kvinnojouren har även tilgång til skyddat boende i akuta situationer. Även RFSL - Riksforbundet for sexuellt likaberãttigande bedriver en brottsofferjour for homosexuella, bisexuella, transpersoner och könsöverskridare. Dessa har även våld i relationer inom sitt arbetsområde. Denna telefonjour nås på tel: Hancllinll.qnlan mot 13

14 14 (18) Kommunen ger varje år ett verksamhetsbidrag til kvinno- och tjejjourens samt brottsofferjouren. Det ãr samtidigt viktigt att kommunen inte lãgger över for mycket ansvar och arbete sig på dessa verksamheter då de arbetar på frivilig och ideell basis. Friviligorganisationema har ett mycket viktig uppdrag och ãr ett viktigt komplement til kommunens verksamhet. Det ãr dãror viktigt att man renodlar sina verksamheter, hur samverkan skall ske och vem som gör vad, så art de inte sker en hopblandning av kommunens och friviligorganisationemas arbete. Information, opinionsbildning och utbildning Information: En forsta forutsãttning for att en misshandlad kvinna ska söka hjälp ãr att hon ãr medveten om att det finns hjãlp att fà. Det är dãrfor viktigt att sprida information om vilken hjãlp och vilket stöd kvinnor som utsãtts for våld kan fà, så att kvinnor eller anhöriga til kvinnor som utsãtts for våld vet vart de kan vända sig för att fà hjãlp. Informationsmaterialet bör vara lãttilgãngligt, ex. en enkel broschyr om var man kan vãnda sig for att fà hjãlp. Den skall finnas tilgãnglig i de verksamheter dãr de som blivit utsatta for familjevåld kan befinna sig. På exempelvis en kommunal webbplats ska information ges til allmãnheten och berörda personer om vilken ty av hjãlp kommunen kan erbjuda de personer som drabbas av relationsvåld På webbplatsen skall också information om vart unga kvinnor/flckor som lever i en patriarkalisk familjestruktr och utsätts for våld och hot kan vãnda sig for att fà hjälp och skydd. Opinionsbildning: Om arbetet med frågan om relationsvåld skall fà ert brett genomslag måste kommuner och myndigheter bedriva ett medvetet opinionsarbete som måste bedrivas på olika arenor. Det Ïar inte enbart handla om tilfållga kampanjer utan skall mera ha karakten av återkommande fortbildning inom detta ãmne. En viktig målgrupp ãr allmãnheten i Katrineholm som bör fà kunskap och information om hur arbetet bedrivs i kommunen. En annan viktig målgrupp ãr ungdomar med tanke på att så tidigt som möjligt under uppvãxten fà arbete med och reflektera över genustãnkande ochjãmställdhet kopplat til relationsvåld. Utbildning: Utbildning och information i fiågor som rör det relationsrelaterade kvinnovåldet behövs for all personal som arbetar inom socialtjänsten. Ä yen samverkande myndigheter och organisationer behöver information och utbildning, som tidigare nãmnts har Socialstyrelsen publicerat utbildningsmaterial riktat til socialtjãnst samt hãlso- och sjukvård. Förutom den direkt berörda personalen skulle det kunna vara aktuellt med utbildningsinsatser riktat mot de politiskt förtroendevalda samt chefstjãnstemän inom kommunen for att arbetet mot relationsvåld skall genomsyra det kommunala arbetet. Praktiskt arbete: Katrinholms brotts- och skådeforebyggande råd har i sin handlingsplan for perioden fastställt att insatser mot relationsvåld skall vara ett prioriterat område. Detta innebär att man skall stödja och samverka med den lokala kvinnojouren genom anordnande av trygghetsvandringar och årliga seminarier Hanrl1inl1i:nlan mnt 14

15 15 (18) som anknyter til detta ämne. I detta samarbetar man även med Frida. Med utgångspunk från seminariet den 8/ bildades ett manligt nãtverk som bl.a. skall arbeta med opinions- och utbildningsinsatser inom detta område. Samordnaren for Frida bedriver också opinions- och utbildningsinsatser inom sitt ordinarie arbete, detsamma gãller for kvinno- och tjejjouren Miranda. Sammanfattande slutsatser och förslag til åtgärder Ser man til det sam lade arbetet i Katrineholms kommun nãr det gãller relationsvåld så har man til stor del tagit ett helhetsgrepp genom att verksamheten Frida har möjiighet att nå både kvinnor, mãn och bar som blivit utsatt for eller bevittnat våld. Dessutom ger man ett årligt stöd til den lokala kvinno- och tjejjouren som fungerar som ett icke-myndighetsaltemativ som dessutom erbjuder ett skyddat boende. När det gäller insatser kring det s.k. hedersrelaterade våldet så har det påbörjats och är under utveckling. Det ãr dock några grpper som verksamhetema bör sãtta mer fokus på och dessa ãr: Homosexuella som blir utsatt for våld i sin parrelation. Äldre samt funktionshindrade kvinnor. Kvinnor som lever i missbruksmiljöer. Äldre samt funktionshindrade som blir utsatta for våld av partner eller vuxna som vårdar dem. Män som blir slagna av sin kvinnliga parter. Dessa grupper behöver på ett tydligare sãtt framgå i den information som Frida och til viss del den lokala kvinnojouren ger ut. Fokus på att mãn som utövar våld fàr adekvat stöd och att en Mansjour stars. Utöver detta bör den tvãrrofessionella samverkansgruppen utökas med någon representant från primärvården. Dessutom bör foretagshãlsovård och tandvård fà tilgång til den kunskap som denna samverkansgrupp besitter. För att minska relationsvåld krävs ãven insatser av forebyggande insatser på olika nivåer, ett exempel kan vara generella insatser inom skolans värld dãr man sätter fokus på insatser som stãrker sjãlvkãnslan hos pojkar och flickor och som syftar til att forändra befintliga könsroller. Dett viktiga arbete måste också ske i samverkan med ungdomama sjãlva och i deras andra arenor på fritiden. Dãrfor bör ãven fritidsgårdar och foreningslivet delta i dett arbete. En plan for utbildning, opinion och information när det gäller relationsvåld behöver utvecklas. Förslagsvis sker detta som ett samarbete mellan Frida, Kvinnojouren och det Brotts- och skadeforebyggande rådet. Dessa ansvarar även for att berörda samverkansparter engageras i detta arbete. I detta bör även en plan ingå for hur detta arbeta skall integreras med skolomas genusarbete. Handlineimhm mnt 15

16 Vår beleckning 16 (18) Ovanstående handlingsplan måste fóljas upp och utvärderas kontinuerligt for att den ska vara verkningsfull. Förändringama i samhäliet, både nãr det gãlier synsätt, vãrderingar och lagstiftningsmässigt sker idag i snabb takt och en handlingsplan kan dãrfor behöva revideras med jämna mellanrum så att den ständigt ãr aktuell. Den forvaltning som har det tydligaste ansvaret for denna fråga med utgångspunk från lagstiftningen ãr socialnãmnden. Denna nämnd skall dãrfor ansvara for att revidering, utvãrdering och uppfoljning av handlingsprogrammet sker. Dãrefter lyfts det nya forslaget for beslut til kommunstyrelse och kommunfullmãktige. I detta arbete skall en uppfoljning av de kortsiktiga målen göras och utifrån den eventuella utvecklingen sätts nya mål i forhållande til visionen for arbetet. Vid Kommunstyrelsens sista möte i december 2007 och 2008 skall en uppfoljning av planen ske. Ár 2009 görs en utvãrdering av planen och eventuella revideringar skall gãlla från Dock kan erforderliga revideringar behöva göras under tiden for handlingsplanen, med utgångs punk från lag- och samhãllsforãndringar. Då relationsvåld ãr ett stort folkhãlsoproblem och ett allvarligt brott skall eventuella forãndringar i planen också kommuniceras med Folkhãlsorådet och det Brotts- och skadeforebyggande rådet. För att nå de kortsiktiga målen i handlingsplanen kan det komma att krãvas ambitionshöjningar vilket kommer att innebãra vissa resursforstärkningar, detta behöver utredas under 2007 for att kunna gãlla infor budgetprocessen Det är samtidigt viktigt att beaka att mycket av intentionema i handlingsplanen bör rymmas inom befintlg verksamhet. Sammanfattning av ansvar fór prioriterade områden : I denna del sker en sammanfattning av ansvarig nämnd och organisation for genomforande av aktiviteter inom de prioriterade områdena. Arbetet kring dessa områden skall start under 2007 och en lãgesrapport skall vara Kommunstyrelsen tilhanda vid deras sista möte i december. Prioriterat område Aktivitet Ansvarig namnd och organisation Fokus på nya ovan Samordnaren vid Frida fàr Socialnãmnden berörda grupper i uppdrag att lyfta fram dessa grupper i informationsmaterialet. Adekvat stöd til mãn som Samordnaren vid Frida fàr Socialnãmnden utövar våld tilsammans med familjerådgivningen och utvecklingsledaren vid Socialforvaltningen arbetar fram ett forslag på modell for detta stöd. Himdling~nlRn mot 16

17 Dalum 17 (18) Primãrvård skall ingå i ovan nãmnda samverkansgrupp. Ett samarbete med tandvård och foretagshãlsovård Sarnverkansgrupper bjuder Socialnämnden in nãmnda organisationer att delta i arbetet skall inledas. Insatser som stärker Förskolans, grndskolans, B ildningsnãmnden, sjãlvkãnslan hos pojkar gymnasieskolan och ungdomsfullmãktige och flckor och som syftar vuxenutbildningen ansvar til forãndra befintliga for detta skall tydliggöras i könsroller befintliga planer. Plan for opinionsbildning, En grupp bildas for dett Socialnãmnden i samarbete utbildning och arbete med representanter med K vinnojouren och det information for socialtjãnst, skola, Brotts- och kvinno- och brottsoffer- skadeforebyggande rådet jour, RFSL, RFSU mfl. Utvãrdering och Uppfoljning av nämnders Socialnãmnd, F olkhälsorådet, uppfoljning och organisationers Brotts- och skadeforeinsatser inom prioriterade byggande rådet, Kommunområden. styrelsen Utvecklingsmedel for Att arb eta fram en plan for Ovan berörda nämnder prioriterade områden eventuell resursforstärkning infor Budget 2008, fór att genomfora prioriterade områden. HlUullin9'!mhui mot 17

18 18 (18) Referenser: Att förebygga våld mot kvinnor i nära relationer, (2002) Stockholm. BRÂ Att ta ansvar för sina insatser - Socialtjänstens insatser til våldsutsatta kvinnor (2006) SoU 2006:65 Barn i skuggan av våldet. (2002) Stockholm. Socialstyrelsen Barn som bevittnat våld (2005) Stockholm. SoU 2005/2006: 166 Handlingsplanför det brotts- och skadeförebyggande arbetet i Katrineholms kommun (2005) Katrineholm. Katrineholms kommun Jansson, S. & Almqvist k. (2000) Barn som bevittnat våld Lãkartidningen 2000:97 Kvinna slår kvinna, man slår man. (2003) Stockholm. Nationella rådet for kvinnofrid Kvinnofridspropositionen. (1997) Stockholm SoU 1997/1998:55 Mäns våld mot kvinnor i nära relationer, en kunskapsöversikt (2006) Sveriges kommuner och landsting Slag i luften. (2004) Stockholm. SoU 2004:121 Våld mot kvinnor. (2001) Katrineholm. Socialforvaltningen Våldsutsatta kvinnor. (2003) Stockholm. Socialstyrelsen Hiinnliniiimliin mot 18