DOM Meddelad i Stockholm

Transkript

1 KAMMARRÄTTEN Avdelning 1 DOM Meddelad i Stockholm Mål nr KLAGANDE TeliaSonera AB, Ombud: Bolagsjuristerna Peter Holm och Ann Ekstrand TeliaSonera Sverige AB, Stab Juridik Farsta MOTPART Post- och Telestyrelsen Box Stockholm ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Förvaltningsrättens i Stockholm dom den 23 juni 2010 i mål nr , se bilaga SAKEN Föreläggande enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, LEK, i fråga om prissättning från och med den 21 juli 2008 av tillträde till TeliaSonera AB:s metallbaserade accessnät (LLUB) KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Kammarrätten bifaller, med ändring av förvaltningsrättens dom, TeliaSonera AB:s överklagande och upphäver Post- och Telestyrelsens beslut den 16 juli 2008 ( /23) såvitt avser punkten 2,2 Abonnemang LLUB, kvartalsavgift. Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 2302 Birger Jarls Torg måndag fredag Stockholm E-post: kammarrattenistockholm@dom.se 09:00-16:00

2 KAMMARRÄTTEN DOM 2 Avdelning 1 Mål nr BAKGRUND 1. Tillträde till TeliaSonera AB:s metallbaserade accessnät (LLUB) Post- och Telestyrelsen (PTS) har i beslut av den 24 november 2004 (2004 års skyldighetsbeslut eller skyldighetsbeslutet) enligt 8 kap. 6 LEK ålagt TeliaSonera AB (TeliaSonera) särskilda skyldigheter, i egenskap av operatör med betydande inflytande på den svenska marknaden för tillträde i grossistledet (inklusive delat tillträde) till konventionella abonnentledningar av metall och delaccessnät uppbyggda av metallkablar, i syfte att tillhandahålla bredbands- och taltjänster (Local Loop Unbundling, LLUB). Genom skyldighetsbeslutet förpliktades TeliaSonera med stöd av 4 kap. 8 LEK att på rimlig begäran ge andra operatörer tillträde till konventionella abonnentledningar av metall och tillhörande installationer. För att erbjuda abonnenter bredbandstjänster genom kopparledningar får tillträdande operatörer i enlighet med skyldighetsbeslutet ansluta sin utrustning till ledningarna i TeliaSoneras telestationer. Tillträdande operatörer kan då välja mellan tillträde i form av delad ledning eller hel ledning. Med delad ledning menas att TeliaSonera fortfarande tillhandahåller traditionell analog telefoni genom ledningen. Den tillträdande operatören kan då använda återstående frekvensutrymme i ledningen för att tillhandahålla bredbandstjänster till slutanvändare. Med hel ledning menas att den tillträdande operatören helt kontrollerar ledningen och tillhandahåller alla tjänster genom ledningen till slutanvändare. Subloop innebär att den operatör som vill ha tillträde till TeliaSoneras nät har egen utrustning för bredband i ett kopplingsskåp nära abonnenten och inte i telestationen. Skälet till detta är att den tillträdande operatören ska kunna leverera en högre överföringshastighet på bredbandet till abonnenten än vad som skulle vara möjlig om utrustningen var placerad i telestationen. Ju

3 KAMMARRÄTTEN DOM 3 Avdelning 1 Mål nr kortare avståndet är mellan operatörens bredbandsutrustning och abonnenten desto högre är den bredbandshastighet som kan levereras. Genom skyldighetsbeslutet förpliktades TeliaSonera också enligt 4 kap. 11 LEK att vid tillhandahållandet av sådant tillträde tillämpa kostnadsorienterad prissättning enligt kostnadsredovisningsmetoden LRIC. Förkortningen LRIC står för Long Run Incremental Cost, dvs. långsiktig särkostnad. 2. Kostnadsorienterade priser enligt LRIC-metoden PTS hybridmodell LRIC-metoden är en av flera metoder i vilka prisreglering i form av kostnadsorientering kan ta sin utgångspunkt. LRIC-metoden, som EUkommissionen har rekommenderat medlemsstaterna att använda, bygger på att kostnaderna ska baseras på nukostnaden/återanskaffningsvärdet, dvs. kostnaderna för en framtida tillkommande produktionsökning, snarare än de historiska kostnaderna för befintlig produktion som t.ex. är utgångspunkten i den tidigare ofta använda FDC-metoden (Fully Distributed Cost). I förarbetena till LEK anförs i fråga om tillvägagångssättet vid kostnadsorienterad prissättning enligt LRIC-metoden bl.a. följande. Metoden innebär att man mäter kostnaden för att tillhandahålla ett inkrement, dvs. en ökning av verksamhet genom t.ex. en volymökning eller en tillkommande produkt eller tjänst. Utgångspunkten är vanligen nukostnader snarare än historiska kostnader. Med nukostnader avses kostnader som speglar de investeringsmöjligheter en operatör har när metoden tillämpas, dvs. kostnader för ett nät som bygger på modern teknik. Modern teknik behöver inte nödvändigtvis vara den på marknaden senast tillgängliga tekniken utan kan i stället vara den teknik som för tillfället anses vara mest vedertagen i t.ex. ett nät som används för telekommunikation. En strikt tillämpning av LRIC-metoden innebär att en operatör inte får ersättning för kostnader som delas med andra produkter eller tjänster, s.k.

4 KAMMARRÄTTEN DOM 4 Avdelning 1 Mål nr samkostnader. Detta skulle på sikt leda till för låga priser med finansiella förluster som följd. Förutom kostnader beräknade enligt LRIC-metoden bör därför operatören ha rätt att erhålla ersättning även för samkostnader genom ett påslag som täcker dessa. För att inte operatören genom ett sådant påslag ska erhålla kompensation för kostnader orsakade av ineffektivitet etc. ska detta påslag baseras på samkostnader som en effektiv operatör har under konkurrensmässiga förhållanden. Med begreppet effektiv operatör avses en operatör som bedriver en viss typ av verksamhet, för vilken kostnader ska beräknas, utan effektivitetsförluster i form av överkapacitet, övertalig personal och outnyttjade lokaler. (Prop. 2002/03:110 s. 197) LRIC-metoden för beräkning av kostnadsorienterade priser innebär alltså att särkostnaderna för en viss produkt bestäms. PTS tillämpning av LRICmetoden ska i enlighet med förarbetsuttalandena dessutom ta hänsyn till en operatörs samkostnader. Tillämpad på reglering av marknaderna för elektronisk kommunikation innebär LRIC-metoden dessutom att kostnadsorienterade priser för tjänster bestäms utifrån en effektiv operatör med modern teknik, vars nät antas existera vid beräkningstidpunkten ( byggts ut över natten ) med den tidpunktens kostnader för personal, insatsvaror och tillgångar m.m. Beräkningen av kostnadsorienterade priser enligt LRIC-metoden förutsätter någon form av modell av en modern och effektiv operatörs kostnader för ett sådant nät. I praktiken har två olika slag av modeller använts en top downmodell och en bottom up-modell. En s.k. top down-modell ( uppifrån och ned ) utgår från en operatörs befintliga nätstruktur och verksamhet, men justerar tillgångarna till nyanskaffningsvärden för modern och effektiv utrustning. En s.k. bottom up-modell ( nedifrån och upp ) utgår från hur en tänkt effektiv operatör med modern teknik skulle bygga ut sitt nät vid beräkningstidpunkten. PTS har för beräkningen av kostnadsorienterade

5 KAMMARRÄTTEN DOM 5 Avdelning 1 Mål nr priser enligt LRIC-metoden utformat en modell som kombinerar två sådana modeller. Denna brukar kallas PTS hybridmodell. PTS har beskrivit framtagandet av hybridmodellen i myndighetens föreskrifter (PTSFS 2004:5, senast ändrad i PTSFS 2011:1) om LRICmetoden för beräkning av kostnadsorienterad prissättning (föreskrifterna). Modellens utformning beskrivs i PTS handbok Beräkningsmodeller enligt LRIC-metoden avseende samtrafik i det fasta allmänna telefonnätet och tillträde till accessnätet (Model Reference Paper, MRP). PTS uppdaterar i enlighet med 10 i föreskrifterna årligen hybridmodellen med vissa främst ekonomiska värden. PTS gör också i enlighet med 11 i föreskrifterna mer omfattande s.k. revideringar med längre mellanrum. Därvid ska enligt föreskrifternas lydelse behovet av att revidera respektive hybridmodell prövas med beaktande av bl.a. tillämpningen av ny teknik. Även i skyldighetsbeslutet anges att sådan revidering kan komma att ske. Den för år 2008 gällande hybridmodellen har tillkommit efter en sådan revidering och betecknas version 5.1. Som ett resultat av denna infördes bl.a. ett nytt antagande i modellen, kallat väg till hus- antagandet. Kammarrätten har senast i dom den 29 juni 2010 i mål nr (RK 2010:3) gjort vissa uttalanden om motiven för att använda LRIC-metoden och hybridmodellen samt - med hänsyn till grundsatser om legalitet, förutsebarhet och transparens vissa uttalanden om krav som bör ställas på utredning, motivering och bevisning i mål och ärenden som gäller uppdatering och revidering av hybridmodellen. Målet gällde priserna för LLUB under år Kammarrätten fann i sin dom att det inte då fanns stöd i utredningen för att införa väg till hus- antagandet i hybridmodellens version 4.1.

6 KAMMARRÄTTEN DOM 6 Avdelning 1 Mål nr PTS föreläggande i fråga om kvartalsavgifter Inom ramen för sin tillsyn förelade PTS genom beslut av den 16 juli 2008 TeliaSonera att, såvitt är aktuellt i förevarande mål, senast den 21 juli 2008 se till att bolagets priser avseende kvartalsavgifter för abonnemang, LLUB, högst uppgick till följande genomsnittliga kostnadsnivåer: Hel ledning 231 kronor, delad ledning 115 kronor, sub-loop hel ledning 166 kronor och sub-loop delad ledning 83 kronor. PTS tillämpade därvid hybridmodellen i dess version 5.1. TeliaSonera överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm som genom den dom den 23 juni 2010 som nu är föremål för prövning avslog TeliaSoneras överklagande såvitt avsåg de i målet aktuella kvartalsavgifterna. YRKANDEN M.M. 1. TeliaSonera TeliaSonera yrkar, såsom bolaget slutligen bestämt sin talan, att kammarrätten, med ändring av förvaltningsrättens dom, ska undanröja PTS föreläggande såvitt avser punkten 2,2 Abonnemang LLUB, kvartalsavgifter för hel och delad ledning och för sub-loop hel och delad ledning. TeliaSonera anför till stöd för sin talan utöver vad bolaget tidigare anfört i PTS tillsynsärende och vid förvaltningsrätten väsentligen följande. TeliaSonera delar i och för sig den uppfattningen att det efter en revidering kan finnas ett utrymme för nya antaganden om de tagits fram i enlighet med de principer som kammarrätten ställt upp i domen den 29 juni 2010 i mål nr PTS gör nu gällande att samtliga antaganden i version 5.1 har blivit föremål för en fullständig revidering och, som det får uppfattas, att PTS därmed har uppfyllt sin utredningsplikt i enlighet med kammarrättens

7 KAMMARRÄTTEN DOM 7 Avdelning 1 Mål nr dom. Som PTS beskriver genomförde myndigheten en revidering av modellen under åren 2007 och I dokumentationen till modellen ges en översikt av vilka ändringar PTS har gjort i förhållande till tidigare modell. TeliaSonera invände mot att PTS bibehöll sitt antagande från version 4.1 av modellen att sista delsträckan i accessnätet inte skulle ingå i modellen. PTS angav i samrådssvaret att den delen av accessnätet inte ska ingå i kostnaden för LLUB och hänvisade i sitt konsultationssvar till version 4.1. PTS antagande i den delen har således i realiteten inte blivit föremål för en revidering eller ny analys. Eftersom PTS inte tillfört ny utredning i version 5.1 finns det således ingen anledning att frångå kammarrättens bedömning på den grunden att PTS pristillsyn bygger på en reviderad version av hybridmodellen. 2. PTS PTS bestrider bifall till TeliaSoneras yrkande. För det fall kammarrätten skulle anse att PTS saknat fog för att tillämpa det s.k. väg till husantagandet vid beräkning av kvartalsavgifter vitsordar PTS att föreläggandet hävs i denna del. PTS hänför sig till stöd för sin talan till vad myndigheten tidigare anfört i sitt överklagade beslut och vid förvaltningsrätten samt tillägger i kammarrätten väsentligen följande. A. Sista delsträckan i accessnätet väg till hus- antagandet Så som PTS uppfattar kammarrättens dom avseende version 4.1 lämnar den utrymme för att tillämpningen av antagandet i modellen skulle kunna anses befogad mot bakgrund av ytterligare utredning om ett förändrat beteende hos den effektive operatören och konsekvenserna av förändringen. PTS vill också framhålla vikten av att bedömningen i detta mål görs mot bakgrund av att version 5.1 av hybridmodellen är en reviderad modell där

8 KAMMARRÄTTEN DOM 8 Avdelning 1 Mål nr myndigheten har valt att behålla det nya antagandet sedan grunderna för modellens uppbyggnad och samtliga tidigare kostnadsåtaganden setts över. Redan vid tidpunkten för fastställandet av 2007 års hybridmodell kunde PTS notera att marknadsförutsättningarna för hur accessnät anläggs hade förändrats. En successiv förändrad konkurrenssituation kan utpekas som en förklaring till detta. Kopparnätet möttes av en ökad konkurrens från annan infrastruktur. Såväl fiber som mobilt bredband började på allvar bli ett alternativ till kopparbaserade lösningar för bredband i slutkundsledet. Överföringskapaciteten i bredbandsabonnemang ökade och därmed konkurrensen från andra produkter än tjänster som producerades i kopparnätet. I februari 2007 hävde Länsrätten i Stockholms län också den s.k. USO-skyldigheten som PTS hade ålagt TeliaSonera, vilken innebar att TeliaSonera hade en skyldighet att leverera telefonianslutning till nätet i slutkundens bostad eller verksamhetsställe till ett rimligt pris. PTS överklagade inte domen. När det stod klart att det inte längre fanns någon USO-förpliktad operatör på marknaden hade samtliga aktörer att agera utifrån mer lika spelregler. För TeliaSonera innebar detta att bolaget hade samma frihet som andra operatörer gällande slutkundsprissättning och möjligheter att bestämma förutsättningarna för nätanslutning till slutkunderna. TeliaSonera förändrade under 2006 sin affärsmodell vad gäller den sista delsträckan i accessnätet. Även andra operatörer prissätter indragning av den sista delsträckan i accessnätet in till slutkundens fastighet på liknande sätt. Så som PTS framhöll redan i processen avseende 2007 års priser blev det vid den här tiden vanligare, även inom andra infrastrukturer, att tillämpa en engångsavgift som tas ut av slutkunden och som avser att helt eller i hög grad täcka kostnaden för kundanslutningen, alternativt att slutkunden själv står för grävning och kanalisation på den egna tomtmarken och nätägaren sedan placerar sitt fiber/elkabel/vatten- eller avloppsledningsrör. Detta gäller t.ex. för anslutning av VA och fjärrvärme till fastigheter. Även vid

9 KAMMARRÄTTEN DOM 9 Avdelning 1 Mål nr anslutning till elnätet agerar nätföretagen enligt liknande principer. Redan år 2007 eller i vart fall från år 2008 och framåt har det således skett en verklig förändring i förutsättningarna för att anlägga kundunik infrastruktur. Oavsett bransch vill ingen aktör stå risken för att slutkunden lämnar fastigheten om inte en ny kund efterträder eller om slutkunden väljer konkurrerande infrastruktur eller annan leverantör i stället. Antaganden om vilka kostnader som ska fördelas till kvartalsavgiften som ursprungligen gjordes i modellen bedömdes således år 2007 inte längre vara hållbara. Mot bakgrund av att verklighetens operatörer, så som PTS har beskrivit ovan, har valt att hantera den kundunika anläggningskostnaden på ett annat sätt, har PTS ansett att detta också är ett agerande som en effektiv operatör på dagens marknad skulle tillämpa. B. Ändring i hybridmodellen PTS bedömde vid den revidering av hybridmodellen som genomfördes 2007/2008 att det nya antagandet från år 2007, mot bakgrund av de rådande marknadsförutsättningarna, även fortsättningsvis måste tillämpas i modellen. Att inom ramen för en revidering ändra hybridmodellen i enlighet med det nya antagandet måste anses vara helt i linje med syftet med revideringsbestämmelsen och modellens grundtankar och även med kravet på förutsägbarhet. Förändringen i den effektive operatörens beteende måste återspeglas i modellen för att den ska fylla sin funktion, dvs. att spegla de framåtblickande effektiva kostnaderna. Antagandet har inte införts utan att konsekvenserna för andra antaganden har bedömts. Om inte väg till hus- antagandet tillämpas skulle det kostnadsorienterade priset i modellen vara 326 kronor. TeliaSonera tillämpade, såvitt PTS haft uppgift om, vid tidpunkten för PTS föreläggande en kvartalsavgift om 244 kronor. För det fall kammarrätten skulle anse att PTS saknade fog för att tillämpa antagandet kan PTS därför vitsorda att PTS föreläggande hävs i denna del. Om kammarrätten skulle komma fram till att PTS saknat fog för

10 KAMMARRÄTTEN DOM 10 Avdelning 1 Mål nr att tillämpa väg till hus- antagandet såvitt avser kvartalsavgifter för hel och delad ledning kan PTS vitsorda att även kostnaden för sub-loop ändras på så sätt att väg till hus- sträckan återförs till kostnadsunderlaget. En sådan förändring skulle leda till att kostnaden för sub-loop uppgick till 261 kronor i modellen. PTS kan därmed vitsorda att föreläggandet hävs i den delen eftersom TeliaSonera, såvitt PTS har uppgift om, tillämpade 244 kronor vid tidpunkten för föreläggandet. C. Fråga om synnerliga skäl för att åberopa nya omständigheter I den mån kammarrätten skulle anse att PTS i det ovanstående har anfört nya omständigheter vill PTS framhålla följande. Målet rör delvis samma frågor som prövades av kammarrätten i mål nr (referat i RK 2010:3, kammarrättens anm.). Det är först genom kammarrättens dom i det målet som det har förtydligats vilka krav som ställs på bevis och utredning i den här typen av mål i allmänhet och i vart fall i synnerhet rörande antagandet kring den sista delsträckan i accessnätet vid beräkning av kvartalsavgifterna. Med hänsyn härtill och särskilt med beaktande av att förvaltningsrättens dom i förevarande mål meddelades innan kammarrätten hade meddelat dom i målet avseende 2007 års priser anser PTS att myndigheten har synnerliga skäl att först nu ytterligare utveckla sin talan. SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE 1. Tillämpliga bestämmelser Tillämpliga bestämmelser framgår av PTS beslut. Dessutom anges i 8 kap. 24 andra stycket LEK att i bl.a. mål av det slag som nu är i fråga får en ny omständighet eller ett nytt bevis åberopas först i kammarrätten endast om det finns synnerliga skäl (preklusion).

11 KAMMARRÄTTEN DOM 11 Avdelning 1 Mål nr Revidering av kostnadsberäkningsmodellen A. Allmänt om revidering Som PTS har framhållit, är ett syfte med uppdaterings- och revisionsmöjligheterna att säkerställa att modellen återspeglar en effektiv operatörs kostnader under rådande förhållanden. Förutsättningarna i modellen måste därför kunna rättas eller modifieras med exempelvis antaganden på grund av förändringar i omvärlden som ger nya förutsättningar för operatörens verksamhet vad avser prisreglerade tjänster. PTS har särskilt framhållit vikten av att bedömningen i målet görs mot bakgrund av att version 5.1 av hybridmodellen är en reviderad modell där myndigheten har valt att behålla det nya antagandet sedan grunderna för modellens uppbyggnad och samtliga tidigare kostnadsantaganden setts över. Kammarrätten instämmer i PTS uppfattning att det vid en revidering måste vara möjligt att göra även sådana stora och grundläggande förändringar i modellen som kan motiveras sakligt utifrån prisregleringens syfte. Detta är emellertid, som kammarrätten har pekat på i RK 2010:3, inte tillräckligt. De ställningstaganden som övervägandena under revideringen föranleder måste också ligga inom ramen för det regelverk som modellen grundar sig på, i första hand LEK och skyldighetsbeslut, samt allmänna rättsgrundsatser eller lagstiftning till skydd för rättssäkerheten. Frågan är således ofta på vilket sätt dessa revideringsbeslut kommer till uttryck och hur den beredning som föregår besluten har utförts. Inte minst är dokumentation av relevanta utredningsresultat, rättsfakta och PTS motiv i alla delar som revideringen berör av stor betydelse i flera avseenden. Detta ger möjligheter för parterna på marknaden att genom egen analys under arbetet med revideringen kunna utöva inflytande över dess utformning och att med rimliga krav på säkerhet kunna förutse hur de ska handla i enlighet med den reviderade hybridmodellen. Det är enligt kammarrättens uppfattning också tämligen klart att revideringens resultat utan sådan dokumentation varken kan godtas

12 KAMMARRÄTTEN DOM 12 Avdelning 1 Mål nr eller förkastas med rimliga krav på rättssäkerhet. Sådan dokumentation är därför också nödvändig för att de beslut som följer på revideringen ska kunna förstås och bedömas i rättstillämpningen. De ställningstaganden vari revideringen utmynnar och som ligger till grund för kommande tillsyn och tvistlösning, formaliseras såvitt kammarrätten förstår inte i motiverade och överklagbara förvaltningsbeslut. Rättsenligheten och rimligheten i dessa ställningstaganden måste därför bedömas genom prövning i efterföljande tillsynsärenden eller tvistlösningsärenden. Denna metodik kan dock inte tas till intäkt för att förbigå kravet på rättssäkerhet vid myndighetsutövningen utan accentuerar snarare, genom risken för brister i detta avseende vid tillämpning av den beskrivna ordningen, ytterligare betydelsen av tydliga ställningstaganden och väldokumenterade grunder för dessa i revideringsarbetet. B. Version 5.1 av hybridmodellen Under åren genomfördes den i målet aktuella revideringen. Avsikten vid revideringen var enligt vad PTS anfört att åstadkomma en total översyn av hela hybridmodellen. Myndigheten anför att arbetet kan liknas vid att modellen byggs upp på nytt och processen pågår under ett års tid och under denna tid sker samråd med bl.a. operatörer. Efter revideringen fastställs en ny hybridmodell i vilken samtliga tidigare parametrar och antaganden blivit genomgångna. Efter den nu aktuella revideringen valde PTS att ändra vissa kostnadsantaganden och beräkningssätt och att lämna andra oförändrade. Hur revideringen närmare bestämt har utförts framgår emellertid inte av utredningen i målet. Som kammarrätten uttalat, ska ett tillräckligt underlag och fullständiga skäl för revideringen redovisas i ärendet. Om revideringen, som PTS avsett, ska betraktas som total, innefattar detta även att utredning bakom och skäl till att exempelvis vissa antaganden kvarstår oförändrade medan andra ersätts eller tas bort dokumenteras. Detta gäller i synnerhet om det finns anledning att bedöma

13 KAMMARRÄTTEN DOM 13 Avdelning 1 Mål nr om dessa antaganden kan ha orsakssamband i fråga om exempelvis det förväntade handlandet hos en sådan hypotetisk operatör som används i modellen. I målet är fråga om ett efter revidering infört nytt antagande i modellens version 5.1 avseende den sista delsträckan i accessnätet. Förändringen innebär att en effektiv operatör antas tillämpa en affärsregel där den sista delsträckan i accessnätet (sträckan från väg till hus) betalas av slutkunden eller grossistkunden genom en engångsavgift och att kostnaden för den delsträckan därmed inte längre ska räknas bland de kostnader som läggs till grund för den kvartalsavgift som ska tas ut av grossistkunden. Kammarrätten har i RK 2010:3 (mål nr ) funnit att samma antagande i den tidigare version 4.1 av hybridmodellen inte hade fog för sig på de grunder som PTS hade anfört i det målet. PTS har helt riktigt uppfattat kammarrättens bedömning i den tidigare domen så, att ett sådant nytt antagande kan vara befogat mot bakgrund av ytterligare utredning om ett förändrat beteende hos den effektive operatören och konsekvenserna av förändringen. Utifrån denna uppfattning har PTS anfört ytterligare omständigheter till stöd för sitt beslut. Kammarrätten har då att bedöma om revideringen denna gång kan anses utförd med iakttagande av de rättssäkerhetsgarantier som kammarrätten anser nödvändiga. Eftersom PTS ställningstaganden vid revideringen inte har kunnat överprövas i samband med denna men likväl är avgörande för bedömningen av tillsynsärendet uppkommer frågan om dessa ställningstaganden nu som en del av bedömningen i förevarande mål. De nya omständigheter som PTS har lagt till grund för revideringen har emellertid åberopats först i kammarrätten. Till en början har kammarrätten därför att bedöma om dessa ska tillåtas som processmaterial i målet vid domstolen eller om dessa ska anses prekluderade.

14 KAMMARRÄTTEN DOM 14 Avdelning 1 Mål nr Preklusion PTS har - såvitt här är av intresse - grundat sitt beslut i tillsynsärendet på det vid revisionen av hybridmodellen införda nya antagandet som beskrivits ovan. Som grund för detta nya antagande har tidigare i tillsynsärendet och målet vid förvaltningsrätten anförts endast att TeliaSonera numera tar betalt för anslutningar genom en engångsavgift. Enligt bestämmelserna i 8 kap. 24 LEK krävs synnerliga skäl för att bolaget därutöver ska få åberopa någon ny omständighet eller något nytt bevis i kammarrätten. I frågan om sådana skäl föreligger gör kammarrätten följande bedömning. Bestämmelserna om preklusion infördes i LEK genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari I förarbetena till bestämmelserna (prop. 2006/07:119) anges bl.a. att syftet med preklusionsreglerna är att komma till rätta med problemet att skriftväxlingen i vissa mål enligt LEK drar ut på tiden och att parterna ofta i ett sent skede av handläggningen åberopar nya omständigheter och bevis. Av samma förarbeten framgår vidare att den praxis som utbildats vid tillämpningen av 50 kap. 25 tredje stycket rättegångsbalken bör kunna vara vägledande (a. prop. s. 47 f., jfr även s. 31 ff.). Enligt den bestämmelsen ska, i mål där förlikning om saken är tillåten (dispositiva tvistemål), nya omständigheter eller ny bevisning som åberopas först i hovrätten som huvudregel anses prekluderade. Endast om part gör sannolikt att han inte kunnat åberopa beviset vid tingsrätt eller om han annars haft giltig ursäkt att inte göra det får en part i hovrätten till stöd för sin talan åberopa ny bevisning. Kammarrätten har således att vid tolkningen av hur bestämmelserna om preklusion i LEK ska tillämpas att hämta ledning från det som gäller vid handläggningen av dispositiva tvistemål i allmän domstol. Utgångspunkten i fråga om sådana mål framgår av 13 kap. 3 rättegångsbalken och innebär att väckt talan som huvudregel inte får ändras. Enligt 17 kap. 3 rättegångsbalken gäller vidare att rätten i dispositiva tvistemål inte får

15 KAMMARRÄTTEN DOM 15 Avdelning 1 Mål nr grunda domen på omständigheter som inte åberopats av part. Bestämmelserna om preklusion i 50 kap. 25 tredje stycket rättegångsbalken begränsar ytterligare hovrättens möjlighet att beakta nytillkomna omständigheter och utgör därmed ett komplement till ovan nämnda grundläggande regler. Av förarbetena till bestämmelsen i 50 kap. 25 tredje stycket rättegångsbalken (prop. 1988/89:95 s. 43 f. med hänvisning till prop. 1971:45 s 100) framgår att lagstiftaren vid utformningen av bestämmelsen i rättegångsbalken fäst stor vikt vid att rättegångens tyngdpunkt skulle vara i tingsrätten och att allt relevant processmaterial därför borde läggas fram redan där. Avsikten med bestämmelsen var att förmå parterna att lägga ned tillräcklig omsorg på processen i första instans. När det gällde tolkningen av begreppet giltig ursäkt betonades det att frågan borde bedömas mot bakgrund av parternas egna förutsättningar att avgöra hur processen skulle föras. Parts underlåtenhet att redan i underrätten åberopa alla bevis av betydelse i målet borde sålunda inte bedömas med någon objektiv måttstock annat än undantagsvis, t.ex. i fall då parten i ett omfattande och svårbedömt mål hade underlåtit att anlita biträde. Av förarbetena till bestämmelserna i rättegångsbalken framgår således att en subjektiv bedömning ska göras av parts möjlighet att åberopa de aktuella omständigheterna i underinstansen. Att så är fallet har också bekräftats i Högsta Domstolens praxis (NJA 1995 s. 41, som gällde skadeståndstalan i brottmål där endast skadeståndsdelen överklagats). Dessutom anförde domstolen i anslutning härtill att frågan om giltig ursäkt i visst fall förelåg måste ses bl.a. i samband med hur den materiella processledningen i målet hade utövats av tingsrätten. Till processledningen hörde att rätten skulle verka för att tvistefrågorna blev klarlagda och att parterna skulle ange vad de ville åberopa i målet. Uttrycket synnerliga skäl i 8 kap. 24 andra stycket LEK innebär stor restriktivitet när det gäller att tillåta nya omständigheter i kammarrätten och innebär att bestämmelserna bör tillämpas endast i rena undantagsfall. Syftet med preklusionsbestämmelserna i LEK är att, i likhet med

16 KAMMARRÄTTEN DOM 16 Avdelning 1 Mål nr bestämmelsernas förlaga i rättegångsbalken, förmå parterna att så tidigt som möjligt fullständigt ange sina grunder och den utredning som är nödvändig. I förarbetena till bestämmelserna i rättegångsbalken betonas att tingsrätten - även i dispositiva tvistemål - har ett ansvar för att tvistefrågorna blir klarlagda redan i första instans. Motsvarande ansvar för en förvaltningsmyndighet är betydligt större och mer omfattande. I förvaltningsärenden enligt LEK är det således än mer angeläget att den myndighet som har att utreda och besluta som första instans och därtill själv är part efter överklagande, redan i anslutning till beslutet anger alla omständigheter som myndigheten har kännedom om och som har betydelse för beslutet. Utrymmet för myndigheten att åberopa nya omständigheter och bevis i kammarrätten är mot den beskrivna bakgrunden mycket litet när preklusionsbestämmelserna är tillämpliga. De här åberopade nya omständigheterna har PTS i allt väsentligt haft kännedom om under år 2007 och således kunnat åberopa dessa i vart fall vid förvaltningsrätten. PTS gör emellertid också gällande att det först genom kammarrättens dom i RK 2010:3 har förtydligats vilka krav som ställs på bevis och utredning i denna typ av mål i allmänhet och i synnerhet rörande antaganden kring den sista delsträckan i accessnätet vid beräkning av kvartalsavgiften. Den nämnda domen ger dock uttryck för lagfästa eller annars allmänt vedertagna rättsgrundsatser om utredning, legalitet, förutsebarhet och transparens. I bevisfrågor anknyter domen till tidigare förvaltningsrättslig praxis. Kammarrätten har också i tidigare refererade rättsfall hänfört sig till sådana allmänna grundsatser och sådan praxis. Exempelvis har i RK 2009:1 berörts frågor om utredning och bevisning vad avser bl.a. kostnader och i RK 2009:3 och RK 2009:4 frågor om utredning och precision i beslut om skyldigheter. Domen i RK 2010:3 kan inte anses innebära någon sådan ändring av rättsläget att detta skulle kunna medföra synnerliga skäl för att PTS först nu ska få åberopa de framförda omständigheterna. Vid den fortsatta bedömningen bortser kammarrätten därför från dessa omständigheter.

17 KAMMARRÄTTEN DOM 17 Avdelning 1 Mål nr Beräkningen av kvartalsavgifterna Frågan är slutligen om utredningen i övrigt ger stöd för PTS att införa det nya antagandet. Kammarrätten konstaterar att de omständigheter som var under bedömning i RK 2010:3 (mål nr ) i allt väsentligt var desamma som i förevarande mål. Kammarrätten fann då att PTS inte hade haft fog att, endast på de grunder som myndigheten hade anfört, införa det nya väg till hus- antagandet i hybridmodellen version 4.1 i fråga om den sista delsträckan i accessnätet. De grunder som PTS nu anför och som kan beaktas av kammarrätten är desamma som myndigheten då anförde. De överväganden beträffande antagandet om sista sträckan i accessnätet i hybridmodellens version 4.1 som kammarrätten gjorde i domen i det målet äger därför tillämpning på motsvarande fråga vad avser modellens version 5.1 i förevarande mål. Kammarrätten finner därmed att PTS inte haft fog för att tillämpa det nya väg till hus- antagandet i hybridmodellens version 5.1 i fråga om den sista delsträckan i accessnätet. De kostnadsorienterade kvartalsavgifterna för hel ledning och delad ledning ska därför beräknas utifrån antagandet att den sista delsträckan i accessnätet ingår i underlaget för kvartalsavgifterna. Någon omständighet som skulle medföra en annorlunda bedömning avseende produkten sub-loop hel ledning och sub-loop delad ledning har inte framkommit i målet. Vid sådant förhållande är det ostridigt att föreläggandet ska upphävas i de omtvistade delarna. Förvaltningsrättens dom ska därför ändras och PTS beslut ska upphävas såvitt avser punkten 2,2 Abonnemang LLUB, kvartalsavgift.

18 KAMMARRÄTTEN DOM 18 Avdelning 1 Mål nr Domen får enligt 8 kap. 19 LEK inte överklagas. Sten Wahlqvist Lars Trägård Mona Aldestam lagman kammarrättsråd kammarrättsråd ordförande referent I avgörandet har även deltagit de ekonomiska experterna Lars Hallén och Stefan Yard.

19 DOM Meddelad i Stockholm Mål nr Enhet 14 Bilaga A 1 KLAGANDE TeliaSonera AB, Ombud: Bolagsjuristerna Ann Ekstrand och Peter Holm TeliaSonera Sverige AB Stab Juridik Farsta MOTPART Post- och Telestyrelsen Box Stockholm ÖVERKLAGAT BESLUT Post- och Telestyrelsens beslut , diarienr /23, se bilaga 1 SAKEN Föreläggande enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation LEK; fråga om prissättning av installation av kopparaccess (LLUB) samt samlokaliseringstjänster DOMSLUT Med delvis bifall till överklagandet undanröjer förvaltningsrätten föreläggandet såvitt avser kostnadsnivåer för samlokalisering, punkten 3.3 Inplacering. Förvaltningsrätten avslår överklagandet i övrigt. Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Tegeluddsvägen måndag fredag Stockholm E-post: 09:00-15:00 forvaltningsrattenistockholm@dom.se

20 2 YRKANDEN M.M. TeliaSonera AB (TeliaSonera) yrkar att förvaltningsrätten undanröjer PTS föreläggande utom såvitt avser punkterna 4,1 Informationstjänster och 4,3 Produktbyten och återförvisar målet till Post- och Telestyrelsen för ny beräkning. Post- och Telestyrelsen (PTS) medger att förvaltningsrätten undanröjer föreläggandet i den del som avser kostnadsnivåer för samlokalisering, punkt 3,3 Inplacering. PTS bestrider bifall till överklagandet i övrigt. GRUNDER TeliaSonera anför till stöd för sin talan i huvudsak följande. PTS har beräknat för låga kostnader i den hybridmodell som ligger till grund för föreläggandet. TeliaSonera anser därför att PTS inte har visat att de priser som bolaget tillämpade vid tidpunkten för föreläggandet strider mot skyldighetsbeslutet för LLUB. Föreläggandet bör därför undanröjas i överklagade delar och målet visas åter till PTS för ny beräkning av kostnader i modellen. Kvartalsavgifter för hel och delad ledning Avgiften för hel ledning I föreläggandet anges att avgiften för hel ledning i genomsnitt högst ska uppgå till 231 kr per kvartal. TeliaSonera bryter inte mot skyldighetsbeslutet i den delen. TeliaSonera tillämpade vid tiden för föreläggandet 213 kr för hel ledning, produktvariant S50. Kvartalsavgiften för övriga produktvarianter av hel ledning var samtidigt 244 kr per kvartal. Mot bakgrund av den stora mängden S50 understeg genomsnittspriset 231 kr per kvartal för hel ledning. Det har därför inte funnits grund för PTS att meddela föreläggandet i denna del. Dessutom har PTS beräknat flera kostnadsposter i kvartalsavgifterna på ett felaktigt sätt. Sista delsträckan i accessnätet I PTS version 4.1 av hybridmodellen genomfördes en större förändring i förhållande till tidigare versioner i form av att den sista delsträckan av accessnätet inte längre ingår i abonnemangskostnaden för kopparaccess. PTS motiverade förändringen med att slutkunden numera själv får bekosta den sista delsträckan i accessnätet (från väg till huset), vilket ansågs vara i en-

21 3 lighet med principer som tillämpas av TeliaSonera. Denna delsträcka ingår inte heller i version 5.1 av hybridmodellen. TeliaSonera har starka invändningar mot det sätt som PTS har behandlat förändringen i modellen, vilket TeliaSonera har behandlat ingående i överklagandet av föreläggandet som hade version 4.1 som grund. Samma invändningar görs gällande även förevarande mål. Antagandet, även om det skulle modifieras så att det överensstämmer med hur TeliaSonera tillämpar den aktuella affärsregeln, kan inte införas i hybridmodellen utan att det genomförs konsekvensändringar i andra delar av modellen. Sådana omfattande förändringar i modellen omfattas inte av de uppdateringar som enligt 10 i PTS föreskrifter om LRIC-modellen (PTSFS 2004:5) ska ske årligen. De nya affärsreglerna ska istället beaktas vid den revidering av modellen som ska ske enligt 11 i föreskrifterna. Det sätt som PTS har infört antagandet i versionerna 4.1 och 5.1 av modellen strider därför mot föreskrifterna. Som TeliaSonera tidigare angett till PTS är det är uteslutet att alla de accesser som den ursprungliga hybridmodellen (och versionerna 4.1 och 5.1) omfattar skulle ha byggts med PTS antagande. Det innebär att kostnaderna för de accesser som kan antas bli byggda med PTS antagande blir betydligt dyrare än den kostnad om 231 kr per kvartal för hel ledning som PTS har räknat fram i version 5.1. Kostnaden för kopparkablar kommer visserligen att sjunka men per access kommer kostnaderna att öka eftersom totalkostnaderna ska fördelas på färre accesser. Således måste hela beräkningen förändras om PTS antagande ska återspeglas fullt ut i modellen. Det har PTS underlåtit att göra i såväl version 4.1 som version 5.1 av modellen. Del av accessförbindelse, s.k. sub-loop PTS har i hybridmodellens version 5.1 infört en ny kostnadsnivå för en s.k. sub-loop på hel och delad ledning. Kostnadsnivån är lägre för en sub-loop än för hela förbindelsen till station. Som skäl har PTS angett att en subloop alltid är kortare än en hel accessförbindelse vilket gör att den förra i praktiken aldrig använder lika stora nätresurser som en förbindelse till station. TeliaSonera anser att kostnaden för en sub-loop är densamma som för hela förbindelsen till station. En sub-loop använder i praktiken lika stora nätresurser som hela förbindelsen avseende beläggning av kopparpar eftersom resterande del av förbindelsen inte kan nyttjas till annat. TeliaSonera måste med kort varsel kunna genomföra byten mellan tjänster och operatörer vilket medför att en reservkapacitet måste finnas. Kostnaden för en sub-loop är därför lika hög som för hela förbindelsen till station. PTS anser att en sådan reservkapacitet måste finnas men att den utgör en kostnad för hela förbindelsen, inte för en sub-loop, eftersom sträckan mellan skåp och station aldrig används av en sub-loop. I hybridmodellen finns visserligen kostnader upptagna för kapacitet mellan station och skåp. Det framgår dock inte av kalkylen att TeliaSonera kompenseras i tillräcklig

22 4 utsträckning för dessa kostnader. Enligt TeliaSoneras uppfattning ska därför kostnadsnivåerna för en sub-loop och en hel förbindelse till station vara desamma. Vid en tillämpning av det förelagda priset för en sub-loop får TeliaSonera inte täckning för sina kostnader. Kostnader för förläggning av kabel Kostnaderna i hybridmodellen för grävning och återställning motsvarar inte TeliaSoneras verkliga kostnader för dessa åtgärder. Det har TeliaSonera påpekat och dokumenterat för PTS vid upprepade tillfällen. PTS hänvisar till att myndigheten använt Svensk Energis kostnadskatalog som används av elbranschen. Svensk Energi har tagit fram två kostnadskataloger, en katalog för lokalnät (EBR) och en katalog för samförläggning och sambyggnad som tagits fram efter en överenskommelse mellan Svensk Energi och TeliaSonera Skanova Access AB. Generellt kan sägas att kostnadsnivåerna är lägre i kostnadskatalogen för lokalnät. Den katalogen är dock primärt inte avsedd för förläggning av telekablar. TeliaSoneras uppfattning är därför att katalogen bör utnyttjas. Även om Svensk Energis kostnadskatalog utnyttjas för lokalnät blir kostnaderna högre än de PTS har angett. De arbetsmoment som måste ingå är enligt TeliaSoneras uppfattning följande. kostnader för beredning, tillstånd, intrång m.m. trafikavstängning, inklusive skyddsbarriärer, körplåtar, gångbroar etc. uppbrytning och återställning, även kantsten och kostnader för hinder schaktning av kabelgrav och vid behov sprängning, tjältining m.m. utbyte av massor, deponiavgifter, terrassering, packning av sand etc. kostnader för flytt/etablering av arbetsplats lastbil TeliaSonera har baserat på kostnadskatalogen för lokalnät försökt göra realistiska kalkyler för schakt- och grävkostnader för en anläggning i s.k. urban miljö. Dessa kostnader överensstämmer inte med PTS kostnader per meter. PTS har inte angett något bärande skäl för dessa skillnader. Även övriga typer av terräng har betydligt lägre kostnader i PTS kalkyl än vad motsvarande kalkyl baserad på Svensk Energis kostnadskatalog skulle ge. Enligt TeliaSonera blir anläggningskostnaderna betydligt högre än de PTS har räknat med även i övriga områdeskategorier. Enligt TeliaSoneras uppfattning ska kostnadskatalogen som tagits fram efter överenskommelsen mellan Svensk Energi och TeliaSonera Skanova Access AB i första hand användas. Oavsett vilken katalog som används måste PTS dock beräkna kostnaderna för förläggning av kabel på nytt.

23 5 Samlokalisering Plats i skåp PTS har bestämt priset för inplacering i bl.a. ¼ skåp till 25 procent av kostnaden för helt skåp. Det innebär att PTS har förutsatt att det finns en efterfrågan från någon annan operatör på resterande ¾ skåp dvs. full beläggning i skåpen. Så ser inte verkligheten ut. Den genomsnittliga beläggningen i skåp avsedda för samlokalisering är lägre. En normal beläggningsgrad för skåp avsedda för samlokalisering är procent. PTS bör därför räkna med denna beläggningsgrad i modellen och anpassa priserna därefter. Kostnaden för elenergi PTS har i hybridmodell 5.1 beräknat elkostnaden till 80 öre/kwh med hänvisning till elbörsen Nordpool. Telia har ett energibehov som är relativt måttligt men är utspritt på ett mycket stort antal platser. Telia kan därför inte dra nytta av storkonsumenternas lägre priser och Nordpoolpriset kan inte läggas till grund för TeliaSoneras kostnader per kwh. TeliaSoneras inköp av elenergi sker genom att successivt prissäkra behoven tre år framåt i tiden. Till dessa kostnader tillkommer investeringskostnader och löpande driftkostnader för bland annat klimatanläggningar och reservkraft (batterier och reservelverk). TeliaSoneras uppfattning är därför att priset i vart fall inte ska sänkas. Enligt SCB var under det första halvåret 2008 det genomsnittliga priset på el 88,5 öre/kwh för industrikunder med en energiförbrukning som understiger 20 MWh. Enligt TeliaSoneras uppfattning är mot bakgrund härav PTS bedömning av energikostnaden inte rimlig. Kostnader för entreprenörer TeliaSoneras kostnader för externa entreprenörer överstiger de kostnader PTS har räknat med för installation av LLUB-tjänster. Det är inte Telia- Sonera och TeliaSoneras personal som utför de installationstjänster som avses i föreläggandet. De aktuella installationstjänsterna utförs av externa entreprenörer som efter upphandling i konkurrens fått TeliaSoneras uppdrag att utföra de tjänster som TeliaSonera i sin tur levererar till de operatörer som beställer kopparaccesser. Denna omständighet får till följd att det är relativt enkelt att bedöma och beräkna TeliaSoneras kostnader för installationstjänster eftersom TeliaSoneras kostnader i mycket stor utsträckning består i vad Telia betalar till entreprenörerna för själva inkopplingen och för den nedkoppling som förr eller senare kommer att ske, exempelvis till följd av att kunden flyttar eller säger upp sitt bredbandsabonnemang. Utöver kostnader för entreprenörernas tjänster har TeliaSonera även kostnader för operatörernas beställning av inkoppling och nedkoppling, dvs. för sin orderhantering. Dessutom ska denna tjänst belastas med en andel av TeliaSoneras övergripande kostnader, s.k. overheadkostnader. PTS ska därför utgå från TeliaSoneras verkliga kostnader.

24 6 PTS anför i huvudsak följande som grund för sin inställning. Allmänt PTS hybridmodell har ett antal gånger uppdaterats i enlighet med vad som anges i 10 PTSFS 2004:5 (version 4.1 och tidigare). Vid arbetet med att ta fram en hybridmodell för 2008 (version 5.1) fann PTS anledning att revidera hybridmodellen i enlighet med 11 PTSFS 2004:5. Revideringen bestod i att version 5.1 till skillnad från tidigare versioner utgår från kostnader för ett teoretiskt nät konstruerat med en s.k. IP-teknik som tillämpas fullt ut. Denna revidering har dock ingen större betydelse för kostnadsberäkningarna gällande accessnätet. Jämfört med version 4.1 har i version 5.1 heller inga större förändringar genomförts avseende accessnätet. Det är hybridmodellen version 5.1 som tillsammans med prismetoden ligger till grund för PTS bedömning i det nu överklagade föreläggandet av vilka kostnadsnivåer som TeliaSonera ska tillämpa för att möta kravet på kostnadsorienterad prissättning av LLUB inklusive samlokaliseringsprodukter. Det åligger TeliaSonera att självt, med utgångspunkt i de förelagda kostnadsnivåerna, beräkna de kostnadsorienterade priserna för respektive produkt, med tillämpning av PTS prismetod. Kvartalsavgifter för hel och delad ledning Avgiften för hel ledning PTS vidhåller att TeliaSonera bryter mot skyldighetsbeslutet genom att bolaget tillämpar en för hög kostnadsnivå vid sin prissättning av hyra av hel ledning i förhållande till den kostnadsnivå som beräknats i hybridmodellen. TeliaSonera har i sina beräkningar jämställt produktvariant S50 med den produktvariant som avses i prisregleringen av hyra av hel ledning, nämligen A1100. Dessa produktvarianter har olika användningsområden. Produktvarianten S50 avser traditionell telefoni, medan produktvarianten A1100 avser bredband och telefoni. För produktvarianten S50 utnyttjas endast den del av frekvensområdet i koppartråden som gäller för traditionell telefoni. För produktvarianten A1100 används hela frekvensspektrumet i koppartråden, för både bredband och telefoni. TeliaSonera är genom skyldighetsbeslutet förpliktat att ge andra operatörer tillträde i grossistledet till konventionella abonnentledningar av metall och delaccessnät uppbyggda av metallkablar, i syfte att tillhandahålla bredbands- och taltjänster (LLUB). Tillträdet omfattar fullt tillträde som tillåter att hela frekvensspektrumet i den tvinnade parkabeln används, samt delat tillträde som tillåter att del av frekvensspektrumet i den tvinnade parkabeln används. För helt tillträde omfattar skyldigheten således tillgång till både bredbandsoch taltjänster, dvs. både bredband och telefoni. Den produktvariant i

25 7 TeliaSoneras utbud som motsvarar helt tillträde är A1100. Genom att hyra produktvarianten S50 får en operatör tillgång till telefoni, dock inte bredband. Produktvarianten S50 är således inte en sådan produkt som avses i skyldighetsbeslutet. En bedömning av om skyldigheten avseende kostnad för hyra av hel ledning har uppfyllts måste göras med utgångspunkt i en sådan produkt som motsvarar tillträdesskyldigheten, dvs. hyra av hel ledning. Skyldigheten kan endast uppfyllas genom att TeliaSonera för avsedd produktvariant debiterar ett kostnadsorienterat pris. TeliaSonera har i överklagandet antagit att en genomsnittlig kostnadsnivå baserat på ett antal olika produkter kan ligga till grund för uppfyllande av skyldigheten. PTS anser att med ett sådant antagande skulle kostnadsnivån kunna variera beroende på vilka priser och produktvarianter som inkluderas i jämförelsen. Den kostnadsnivå som beräknas enligt LRIC-metoden gällande hyra av hel ledning avser en viss produkt genom vilken en operatör får tillgång till och utnyttjar hela frekvensspektrumet för både bredbands- och taltjänster. Som nämnts i det föregående är A1100 den produktvariant i TeliaSoneras utbud som motsvarar den produkt som ska regleras. Produktvarianten S50 är en helt annan produkt och kan därför inte läggas till grund för en genomsnittsberäkning av vilken kostnadsnivå som ska läggas till grund för prissättningen av hyra för hel ledning. Även om genomsnittliga kostnadsnivåer får tillämpas och också kan vara lämpligt att tillämpa för en beräkning av kostnader för likartade produkter blir det direkt missvisande om det tillämpas gällande helt olika produkter. I det senare fallet skulle det vara fullt möjligt att intäkter från en produkt subventionerade kostnader för underprissättning på en annan produkt. I så fall skulle syftet med reglering och prissättning enligt LRIC-metoden, dvs. att priserna på en SMP operatörs reglerade produkter och tjänster ska vara kostnadsorienterade, inte vara uppfyllt. En korrekt tillämpning av en genomsnittlig kostnadsnivå är alltså en förutsättning för att säkerställa att priser på reglerade produkter och tjänster är kostnadsorienterade. TeliaSonera har i sin redogörelse för prissättningen på produktvarianten S50 kontra övriga produktvarianter inte tillämpat genomsnittsberäkningen på ett korrekt sätt. Sista delsträckan i accessnätet Vid uppdateringen av hybridmodellen 2007 (version 4.1) ändrade PTS beräkningen av abonnemangskostnaden för kopparaccess (hel ledning) jämfört med tidigare versioner. PTS fann att det var rimligt att förutsätta att en effektiv operatör idag skulle tillämpa en prismodell för hel ledning där den kundunika an slutningen (från väg till huset) betalas via en engångsavgift och det gemen samma accessnätet betalas via abonnemangsavgift. Det ändrade antagandet infördes som en direkt följd av att TeliaSonera ändrat principer för hur bolaget tar betalt av slutkunderna. I hybridmodellen version 4.1 är kostnader för den sista delsträckan av accessnätet sålunda exkluderade från kvartalshyran för LLUB. Förändringen innebar att de kost-

26 8 nader som TeliaSonera kan lägga till grund för sin prissättning av grossistprodukten LLUB blir lägre. Kostnaden för den sista delsträckan får TeliaSonera istället ta ut av slutkunden genom en engångsavgift. Det förändrade antagandet gäller även i den nu aktuella versionen av hybridmodellen, version 5.1. PTS vidhåller att det är det faktiska antalet anslutna kopparaccesser i TeliaSoneras nät som ska utgöra underlaget för beräkning av kostnaderna. Genom volymuppgifter för bland annat antalet anslutningar i TeliaSoneras nät som PTS inhämtar från TeliaSonera beräknas kostnader för ett nät som ska kunna tillgodose den efterfrågan på anslutning som TeliaSonera har i verkligheten. Att exkludera delar av de accesser TeliaSonera tillhandahåller idag, baserat på ett resonemang om att en teoretisk efterfrågan skulle vara lägre när alla kunder är tvungna att ta ställning till om de är villiga att betala för en ny anslutning, är felaktigt. Det framgår av Model Reference Paper, MRP, att det är aktuella anslutningar som TeliaSoneras kunder efterfrågar i verkligheten som ska utgöra underlag för beräkning av kostnaderna. PTS anser sammanfattningsvis att det nya antagandet måste införas i hybridmodellen, att myndigheten hade en skyldighet att göra detta redan vid uppdateringen av hybridmodellen under 2007 (version 4.1) och att införandet gjordes på ett korrekt sätt enligt PTSFS 2004:5. Vidare anser PTS att efterfrågan och nätdimensionen i hybridmodellen har beräknats i enlighet med de riktlinjer som uppställts i MRP samt att dessa riktlinjer är riktiga. Del av accessförbindelse, s.k. sub-loop En operatör som hyr en sub-loop i ett accessnät får tillgång till en delsträcka i nätet, dvs. sträckan från kopplingsskåpet till slutkunden. Operatören placerar sin bredbandsutrustning i kopplingsskåpet, vilket möjliggör för operatören att kunna erbjuda bredbandstjänster till slutkund. Den främsta anledningen för operatören att hyra en sub-loop och placera sin utrustning i kopplingsskåpet är att detta medger en hög överföringskapacitet avseende bredband, eftersom avståndet mellan kopplingsskåpet och slutkunden är relativt kort. Detta innebär i sin tur att operatören kan erbjuda en bredbandstjänst av hög kvalitet till slutkunden. När en operatör hyr en sub-loop, istället för hela sträckan av nätet från telestationen till slutkunden, krävs att operatören har dragit fram ett eget nät (vanligtvis fiber) till kopplingsskåpet. Operatören utnyttjar således endast den delen av accessnätet som finns mellan kopplingsskåpet och slutkunden, sub-loopen. Resterande accessnätssträcka finns fortfarande tillgänglig som reservkapacitet hos TeliaSonera, men används inte av operatören. PTS anser att det enda rimliga är att operatören som hyr en sub-loop betalat för den del i accessnätet som denne i själva verket utnyttjar, dvs. endast sub-loopen, och inte övriga delar av nätet. En viktig grund i PTS policy för reglering är att främja infrastrukturkonkurrens när parallelletablering är genomförbar. Denna policy tillämpas i hybridmodellen genom att i kost-