Text Marianne Nilsson Bild Eira Bonell

Transkript

1 Text Marianne Nilsson Bild Eira Bonell

2

3 minbok.nu SKRUTTEN GUSTAVSSON & LOKET

4 2010 Marianne Nilsson & Eira Bonell Titel: Skrutten Gustavsson & loket Författare: Marianne Nilsson Illustratör: Eira Bonell Omslag: minbok.nu - artwork, bild: Eira Bonell Tryck: GST - grafisk produktion, minbok.nu Första upplagan ISBN: Kopiering förbjuden

5 SKRUTTEN GUSTAVSSON Bonell & LOKET Marianne Nilsson Eina

6 6

7 Jag heter Skrutten Gustafsson och det här är min berättelse om livet på Enhöjden och om människorna Lundqvist och Nilsson som också bor här på Enhöjden. 7

8 Morgon på Enhöjden Du vill säkert veta hur en katt som jag börjar sin dag. Min dag börjar med att jag först öppnar mitt högra öga, för att se om människorna i mitt hus är vakna. Efter att jag kikat lite med mitt högra öga, öppnar jag båda ögonen och sträcker på mig. Först sträcker jag mig bakåt och sedan framåt och sedan tar jag ett skutt ned från strykbrädan som jag brukar sova på. En egen strykbräda tycker jag är något som varje katt borde ha rätt till. 8

9

10 Jag stretchar klart i lugn och ro, sedan tar jag som sagt ett elegant skutt från strykbrädan och jamar lite försiktigt. Varken Nilsson eller Lundqvist, rör den minsta lilla tå, för de tycker om att sova länge, sjusovare som de är. Nästa steg i min väckningsplan är ytterligare ett elegant hopp upp i sängen, jag nafsar lite lätt i en fot, ingen reaktion. Då gör jag ett nytt elegant hopp och landar på Nilssons utslagna kropp. Om hon inte vaknar då, tar jag ett litet, bara ett litet, hopp och med den mjuka tassen klappar jag henne på kinden. 10

11

12 Äntligen lite sällskap! Jag tar mig snabbt nerför trappan, upp på köksbordet och jamar det vackraste jag kan, det betyder att jag håller på att svälta ihjäl. Nilsson är lätt att övertala vid den här tiden på dagen, så det kan bli godsaker i matskålen! För att få Nilsson på gott humör brukar jag lägga en nyfångad mus på köksgolvet, då hoppar hon glatt och skriker högt. 12

13 Den här dagen var som alla andra dagar, morgonväckningen var avklarad, jag hade som vanligt blivit utestängd från badrummet. Nilsson förstår inte att jag också vill vara i badrummet när hon är där. Jag är lite kär i Nilsson, hmm. Men vad händer nu? Jag hör hur de startar bilen och de åker iväg! Jag som trodde att vi skulle ha en lugn och skön lördag här hemma hos mig på Enhöjden. Besviken lägger jag mig på min strykbräda, om jag sover en stund kanske de är tillbaka när jag vaknar. 13

14 Lundqvist och järnbitarna Efter en jättelång stund hör jag att det skramlar utanför. Jaha, Lundqvist har som vanligt dragit hem något som han tror att han kan ha nytta av. Det är bäst att jag går ut för att se vad han har släpat hem. Nu tror jag minsann att mitt kattöga ser i syner, det här tar priset. Den här gången har Lundqvist släpat hem en massa krokiga järnbitar. En katt som jag, vill ha lite ordning och reda här på Enhöjden. Jag förstår mig inte på Nilsson som låter Lundqvist släpa hem det ena värre än det andra. Jag undrar vilken förklaring Lundqvist har den här gången? 14

15

16 Restaurang Musfällan Ibland behöver jag vara för mig själv och tänka på annat, t ex mat. Mitt favoritmatställe heter Restaurang Musfällan, och i dag bjöd Musfällan på gråsparv till middag. Under middagen funderade jag på vilken slags väg en järnväg är. Är det som en landsväg där det kommer bilar och andra viddunder? 16

17

18 I garaget Under veckorna när Nilsson är på jobbet inne i stan bor Lundqvist för det mesta i garaget. Jag brukar titta in där då och då, för att få lite sällskap. Han håller ofta på med ganska konstiga saker därinne, men det här är det konstigaste jag någonsin sett. Det ser ut som ett vidunder på hjul, och Lundqvist pratar hela tiden om Loket. För säkerhets skull hoppar jag, elegant som vanligt, upp på min utkikspost och tittar noga på vad han gör. Först var det bara en fyrkant med en sak på mitten, Lundqvist kallar saken för motorn. Sedan kom det en sak till, den kallar han för växellådan. 18

19

20 Nu försvinner Lundqvist ofta bort i bilen om dagarna. När han kommer hem har han Nilsson med sig och saker till Loket. Lundqvist går till garaget med alla sina saker. Ibland går Nilsson också till garaget eftersom hon längtar efter Lundqvist. Som den gentlemannakatt jag är, brukar jag hjälpa Nilsson att få hem Lundqvist till huset. Så här gör jag: Jamar så att jag också får komma in i garaget. I garaget går jag en sväng runt motorn och växellådan, sedan jamar jag vid dörren tills både Nilsson och Lundqvist går ut och släcker ljuset. Nu är alla inne och jag kan få lite lugn och ro på min strykbräda. Vi är tillsammans, precis som det ska vara i en kattfamilj. 20

21

22 Kufarna Det är verkligen jättemycket som jag måste hålla ordning på här på Enhöjden. Nu är det extra jobbigt för jag tror att Lundqvist håller på att bygga ett Lok. Ibland kommer det andra människor hit, Kufarna, som Nilsson kallar dem. De hjälper Lundqvist att släpa fram alla järnbitar som ska bli räls, från skogen. 22

23

24 Monstermaskinen Jag vet inte om Loket är bra eller dåligt, kanske är det ett vidunder som jag kan åka i. Ibland gör Lundqvist hemska saker som gör mig jätterädd. Han tar på sig en hatt som har ett svart fönster som går att fälla upp och fälla ner. Sedan tar han fram den gula monstermaskinen som han kallar Svetsen. Nu börjar det riktigt hemska, ur ett handtag på Svetsen kommer det blåvit eld och det gnistrar och fräser. Det är farligt att titta på monsterlågan säger Lundqvist och eftersom jag inte har en sådan där konstig hatt som Lundqvist har, måste jag blunda hela tiden tills monstermaskinen Svetsen har slutat fräsa. 24

25

26 Lokinspektion Nu har inte Lundqvist tagit fram monstermaskinen på flera dagar. Det känns lite bättre för mig nu när jag kan vara i garaget som vanligt. Nu ser det faktiskt ut som att jag skulle kunna åka i Loket. Jag undrar om Lundqvist har tänkt på att jag ska ha en egen sittplats. För att få veta var min plats i Loket ska vara, måste jag förstås göra en Lokinspektion. Jag tog på mig min Lokinspektionsmin och hoppade, som vanligt elegant, upp på Loket. Men, den här dagen har Lundqvist smetat in Loket med en konstig röd massa. Jag fick slita i flera dagar för att få ren tassarna. 26

27

28 Själv tycker jag att det är riktigt snyggt med röda tasspår i huset! Min plats i Loket ska vara i fönstret, precis som jag trodde. Jag måste säga att Lundqvist bygger ett riktigt fint lok. Det är särskilt fint där jag gjort tassavtryck, en specialdesign av Skrutten Gustafsson. Ja det bjuder jag gärna på, eftersom jag i grunden är en hjälpsam katt. 28

29 I dag är det vår i luften! Nilsson har som vanligt sprungit till bussen. Jag och Lundqvist undrar varför hon alltid går upp så sent. Om hon gick upp när jag jamar första gången så skulle hon inte behöva springa till bussen. Lundqvist viskar i mitt öra, att nu Skrutten Gustafsson, är det dags. 29

30 En speciell dag Vanligtvis brukar Lundqvist och jag koppla av i TV-soffan efter att Stormen Nilsson dragit bort. Ja, det är stressigt här på Enhöjden när Nilsson ska koka gröten, stå i duschen, brygga kaffet och pussa Lundqvist. Det förstår ju alla att man bara måste få koppla av i TV-soffan när det äntligen blir lite lugn och ro igen. Men den här morgonen var det något särskilt i luften för.. 30

31

32 .idag tog Lundqvist med sig kaffekoppen ut till garaget. Han sjöng en liten konstig sång. Jag måste säga att det inte är något för känsliga kattöron, men den går så här: Hej Loket, äntligen morgon, äntligen Lokdags, här kommer Lundqvist. Trots att mina öron nästan vissnade, var jag tvungen att smyga efter Lundqvist för att se vad som var på gång. Där sitter Lundqvist i den gamla fåtöljen med sin kaffekopp och pratar med Loket. Men, hallå Lundqvist, det går ju inte att prata med ett lok! 32

33

34 Jag lägger mig tillrätta på utkiksplatsen, för nu händer det saker, Lundqvist öppnar luckan som finns på ena sidan av Loket, han drar i ett handtag och det dånar kring Loket, det ryker kring Loket. Lundqvist hoppar och dansar av glädje och mitt i ett hopp tar han mig med i en vild dans. Vi dansar runt Loket så att jag blir alldeles yr och Lundqvist sjunger så att jag nästan tappar öronen. När Lundqvist slutar dansa smiter jag i väg ut genom garagedörren. Jag flyger in i huset genom kattdörren och kilar snabbt uppför trappan till övervåningen. Vilken tur, dörren till garderoben där Nilsson har alla sina tröjor, är öppen. Utmattad ramlar jag ihop bland tröjorna och somnar genast. 34

35

36 Det är nästan mörkt när jag vaknar igen. Jag vaknar av att både Nilsson och Lundqvist ropar med oroligrösten: Skrutten Gustafsson var är du? När de ropar med oroligrösten brukar jag ligga kvar en stund till. För jag tycker att det är skönt att veta att de saknar mig. När de ropar: Skrutten, Älsklingen, kom så får du godis! Då kommer jag förstås fram! 36

37

38 Vår på Enhöjden Våren är härlig på Enhöjden! Nilsson och Lundqvist håller på med järnvägen. Ibland är de så upptagna med järnvägen att de inte har tid med mig. Då klättrar jag högst upp i en spinkig björk och gungar fram och tillbaka på en smal gren och jamar mitt: jag är i nöd- mjau. Då kommer Nilsson och Lundqvist springande och ropar: Men Skrutten, vad har hänt? Kom genast ned! Eller Skrutten, älsklingen! Vad duktig du är som kan klättra så högt! Under glada tillrop hasar, jag, Mästerkatten Gustafsson ned och landar elegant på den nya gräsmattan. Nu är allt som det ska och Skrutten Gustafsson är den som betyder allra mest på Enhöjden igen 38

39

40 Sommar på Enhöjden Sommaren på Enöjden är alltid en händelserik tid. Gullvipporna kommer hem, det är Lundqvists och Nilssons barn som heter så. Gullvipporna har flyttat hemifrån och bor någonstans där det finns jättemånga bilar och en Gullvippa bor i en stad med ett jättehögt hus som ser ut som en korkskruv. De säger att de vill bo där det händer saker. Precis som om det inte händer saker på Enhöjden! 40

41

42 Den här sommaren kom järnvägen till Enhöjden. Nilsson har rallat grus och Lundqvist har kört en stor skottkärra. Skottkärran hade motor så Lundqvist satt bakom skottkärran på en liten stol och Nilsson skottade grus så mycket hon orkade. Av allt gruset skulle det bli en banvall och på banvallen skulle rälsen ligga. Rälsen var de krokiga järnbitarna som Lundqvist hade släpat hem. Lundqvists kamrater, Kufarna, hjälpte honom att bära rälsen. Jag tror inte att Lundqvist har så många kamrater längre. Kufarna säger att Lundqvist måste skaffa sig en ny hobby som inte är så jobbig. De tycker att han ska samla frimärken, det skulle vara en bra hobby. 42

43

44 Nu är det dags! Nu ligger rälsbitarna ovanpå gruset och Lundqvist har tagit fram Svetsen. Du kommer väl ihåg monstermaskinen som har ett hantag som sprutar ut blåvita lågor och som gnistrar och fräser, nästan som en riktig drake. Monstermaskinen får åka i en egen vagn på rälsen, och med handtaget som fräser, sätter Lundqvist ihop den ena rälsbiten med den andra. Så håller han på tills alla rälsbitarna sitter ihop i en enda lång bana. 44

45 Redan när det bara är några rälsbitar som sitter ihop, händer något riktigt stort på Enhöjden. Lundqvist ropar på Gullvipporna och Nilsson att NU ÄR DET DAGS! Jag är numera lite försiktig när Lundqvist ropar med stora bokstäver. Smygande på lätta tassar tar jag mig osedd fram till husknuten för att se vad som händer. Den stora garageporten är öppen, och vad är det jag ser - sakta, sakta kommer Gullvipporna ut baklänges och sedan kommer Loket. Lundqvist är i andra änden på Loket och skjuter på. Och vips så står det där, ute i friheten. Rött och skinande blankt. 45

46 Alla, Lundqvist, Nilsson, Gullvipporna och jag, får åka med på premiärturen. Jag, Skrutten Gustafsson i egen hög person, får en hedersstund i Nilssons knä när Loket susar fram över Enhöjden. Den här sommaren kunde man höra ett do deska däng eka ut över bygden från Enhöjden. Det kom barn från alla möjliga håll, Edvin och Elias kom ända från Stockholm. Folket i bygden pratar fortfarande om sommaren när Loket kom till Enhöjden. Då sträcker jag svansen i vädret och jamar stolt. De skulle bara veta att jag, Skrutten Gustafsson och min familj, bygger de bästa Loken i hela världen. 46

47

48 Godnatt Nu ser jag att Nilsson lagt huvudet på kudden, det är dags att sova. Mitt allra bästa sovställe är på eller runt Nilssons huvud, då kan jag krama henne med min allra mjukaste tass. Som katt tar jag givetvis ansvar för att min älskade Nilsson får sin skönhetssömn och drömmer söta drömmar om sin käraste ägodel. Vilken då! Skrutten Gustafsson förstås. 48

49

50

51

52 Här får du träffa Skrutten Gustafsson och hans familj. Alla bor på Enhöjden där det byggs ovanliga saker som till exempel en egen järnväg och ett lok.