MOTIONSSVAR av partistyrelsen 20 mars 2016

Save this PDF as:
 WORD  PNG  TXT  JPG

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "MOTIONSSVAR av partistyrelsen 20 mars 2016"

Transkript

1 A Beslutade MOTIONSSVAR av partistyrelsen 20 mars 2016 A1 I motionen föreslås att Vänsterpartiet verkar för att ett statligt finansierat bostadsbyggnadsprogram för hyresrätter tas fram. Bostadsbristen i Sverige är akut. Enligt Boverket bedömer över hälften av landets kommuner att de har brist på bostäder och enligt deras prognos behövs nya bostäder fram till Bostadsbristen har gått från att främst vara ett storstadsproblem till att idag omfatta stora delar av Sverige. Mer än 80 procent av landets invånare bor idag i kommuner som lider av bostadsbrist. Vänsterpartiet menar att politiken har ett ansvar för att det byggs fler bostäder och har återkommande ställt krav på ökat byggande, och då framför allt av hyresrätter. Till exempel lyfts krav på bostadspolitiska satsningar i riksdagsmotionen 2015/16:373 Bra bostäder åt alla. Vänsterpartiet har också i budgetpropositionen för 2016 kommit överens med regeringen om flera viktiga reformer som syftar till att stimulera byggandet. Bland annat gäller det ett statligt investeringsstöd för att bygga energisnåla hyresrätter och studentlägenheter med rimliga hyror samt ett statligt stöd till kommuner i form av en byggbonus om kommunerna genom ett ökat byggande bidrar till att minska bostadsbristen. Sammanlagt innebär de beslutade budgetöverenskommelserna att Vänsterpartiet och regeringen gemensamt gör de största bostadspolitiska satsningarna på tjugo år. Därutöver driver Vänsterpartiet bl.a. förslag om att införa statliga topplån för att finansiera byggande av hyresrätter. Efter år av övertro på marknaden, utförsäljningar och politisk passivitet har svensk bostadspolitik kantrat. Det är uppenbart att marknaden inte förmår lösa bostadskrisen och Vänsterpartiet menar att dessa utmaningar måste mötas med politiskt ansvarstagande i form av en bostadspolitik med höga ambitioner. Partistyrelsen stämmer in i den problembeskrivning som ges i motionen, men menar att Vänsterpartiet redan driver den politik som efterfrågas och ser inte något behov av att därutöver verka för just ett statligt finansierat bostadsbyggnadsprogram för hyresrätter. att motion A1 avslås A2 I motionen föreslås att Vänsterpartiet ska verka för att krav om 20 graders värme för hyresgäster fastställs i lagstiftning. I motionen framförs synpunkten att många hyresbostäder blir så kalla om vintern att det krävs såväl tjocka kläder som extra värmeelement för att hålla värmen hemma. Det senare innebär hög elräkning. Partistyrelsen kan förstå och sympatisera med den olägenhet som det innebär att frysa i sitt hem och det är Vänsterpartiets politik att alla människor ska kunna bo i bra bostäder. 1

2 I Folkhälsomyndighetens allmänna råd om temperatur inomhus (FoHMFS 2014:17) ges rekommendationer för tillämpningen av 9 kap. 3 och 26 kap. 19 miljöbalken (1998:808) vad gäller temperatur inomhus. Riktvärdet för operativ inomhustemperatur är enligt Folkhälsomyndigheten grader. Både miljöbalk och hyreslag kan användas mot en fastighetsägare som inte håller tillräcklig värme. Problemet är att operativ temperatur inte är helt lätt att mäta, och det krävs allt som oftast att miljöförvaltningen agerar. Miljöförvaltningen har dåligt med resurser och hinner oftast inte med under årets kalla perioder. I och med riskkapitalets intåg på bostadsmarknaden så brer slumförvaltningen ut sig och många hyresgäster har till och med kallare än 18 grader. Det som behövs i dagsläget är inte i första hand en lagstiftning, det som behövs är ordentliga resurser till miljöförvaltningars bostadstillsyn. Det krävs även fungerande påtryckningsmedel mot hyresvärdar som inte sköter sig, exempelvis i form av att dålig förvaltning ska leda till hyressänkningar eller verklig risk för tvångsförvaltning vid misskötsel. att motion A2 avslås A3 I motionen föreslås att Vänsterpartiet verkar för att en lägre mervärdesskatt införs vid ombyggnad och nyproduktion av bostäder. Partistyrelsen delar motionens analys att hyresrätten är skattemässigt missgynnad i förhållande till äganderätt och bostadsrätt. Det gäller inte minst det faktum att ägda bostäder omfattas av ränteavdrag, ROT-avdrag och att många villaägare fick en rejält sänkt fastighetsskatt under den senaste borgerliga regeringsperioden. Vänsterpartiet anser att neutralitet ska råda mellan olika kategorier av bostäder med olika upplåtelseformer. Vi har därför under många års tid lagt förslag till riksdagen om olika åtgärder som skulle innebära steg närmare en neutralitet i beskattningen och bättre villkor för hyresrätten, t.ex. höjd fastighetsskatt för de dyraste villorna. I statsbudgeten för 2016 har Vänsterpartiet fått igenom flera viktiga förslag till investeringar som vi har drivit länge och som stärker hyresrätten. Det handlar om miljardsatsningar på såväl ett investeringsstöd för att kunna bygga energisnåla hyresrätter med rimliga hyror som ett upprustningsstöd för att kunna renovera och energieffektivisera främst miljonprogrammets bostäder som kommer att bli verklighet. Vi har också kommit överens med regeringen om att minska subventionsgraden i ROT-avdraget från 50 till 30 procent för att omfördela statens resurser från ägt boende till andra välbehövliga bostadssatsningar. Vänsterpartiet driver också förslag om att införa statliga topplån för att finansiera byggande av hyresrätter. Ovan nämnda reformer för ökat bostadsbyggande och upprustning, liksom de flesta skatteförslag, kan riksdagen besluta över. Det är en viktig förklaring till att Vänsterpartiet har valt att driva dessa förslag framför förändringar av momsreglerna. Momsen är ett skatteområde där EU-länderna har kommit överens om att ha gemensamma regler. Detta innebär att Sverige på grund av EU:s regler inte ensamt kan besluta om momsförändringar, varför momsförändringar skulle ta längre tid att genomföra. 2

3 att motion A3 avslås A4 I motionen föreslås att byggmomsen sänks till tolv procent för byggandet av hyresrätter. Vidare föreslås att staten ställer krav på kommunen att avsätta mark för byggandet av hyresrätter och att denna mark säljs till rabatterat pris. Sverige har ett decentraliserat planeringssystem när det kommer till bostadsbyggandet, någonting som grundar sig i kommunernas självstyre. Det leder till att kommunerna idag tar olika stort ansvar för bostadsbyggandet och att byggtakten varierar stort över landet. Därför driver Vänsterpartiet att det nationella bostadsmålet ska kunna brytas ner och regionerna få kompetens att utfärda bindande riktlinjer för bostadsbyggande i kommunerna. Vänsterpartiet driver en rad krav för att stimulera byggandet i kommunerna. Inte minst kan nämnas det statliga investeringsstöd och den byggbonus till kommunerna som vi har kommit överens med regeringen om i stadsbudgeten för I riksdagsmotionen 2015/16:373 Bra bostäder åt alla lyfts också flera förslag som berör markpolitiken specifikt. Bl.a. handlar det om krav på att återinföra den förköpslag som ger kommuner förköpsrätt till en fastighet, belöna de kommuner som tar fram mark för byggande av hyresrätter, införa ett statligt stöd för inköp av kommunal mark vid en överlåtelse och att kommunerna ska ges möjlighet att återta en byggherres markanvisning ifall byggbar mark inte används inom en viss tid. Kommunerna ska också kunna föreskriva en viss upplåtelseform i en detaljplan. Försäljningspriset av kommunal mark bör fortsatt vara en kommunal fråga. När det gäller momsregler är det ett skatteområde där EU-länderna kommit överens om gemensamma regler och Sverige kan därför inte ensamt besluta om förändringar. Det är därför en omständlig process att sänka en momsskattesats och det skulle ta lång tid att genomföra. Att dessutom bara sänka momsen vid byggande av hyresrätter är förknippat med tillämpningssvårigheter och gränsdragningsproblem. Därför har Vänsterpartiet valt att driva andra förslag för att åstadkomma ett ökat byggande. att motion A4 avslås A5 I motionen föreslås att Vänsterpartiet ska verka för att ROT-avdraget avskaffas och att dessa skattepengar i stället används för att skapa nya hyresbostäder nu. ROT-avdraget infördes 2009 och kan användas av privatpersoner vid reparation, om- och tillbyggnad av villor, bostadsrätter och fritidshus. Avdraget omfattar dock inte hyresrätter. Kostnaden för avdraget har hittills ökat varje år och låg förra året på 20 miljarder kronor. Hittills har den totala kostnaden för avdraget varit omkring 100 miljarder. Vänsterpartiet vill tidsbestämma ROT-avdraget och ersätta det med andra välbehövliga bostadssatsningar. Tillsammans med regeringen har vi kommit överens om att minska subventionsgraden i ROT från 50 till 30 procent. Vi har också länge drivit 3

4 frågan om att införa ett upprustningsstöd riktat till boende i flerbostadshus och har nu också kommit överens med regeringen om att avsätta pengar för att miljonprogrammets flerbostadshus ska moderniseras på ett socialt och miljömässigt hållbart vis. I motionen efterfrågas att ROT-avdraget ska avskaffas och att pengarna för detta ska gå till nybyggnation. Partistyrelsen instämmer i motionens problembeskrivning att bostadsbristen verkligen är akut. Samtidigt finns det också ett omfattande upprustningsbehov inte minst i de fastigheter som byggdes under miljonprogramsåren. Många flerfamiljshus är i stort behov av restaurering, inte minst vad gäller klimatåtgärder och energieffektivisering. Vänsterpartiet driver därför att ROT-avdraget ska tidsbestämmas för att därefter ersättas med andra, mer samhällsnyttiga byggsatsningar. Partistyrelsens uppfattning är dock att det vore olyckligt att helt binda upp frigjorda medel ifrån ett slopat ROT-avdrag till att bara bygga hyresrätter. Det finns dels andra behov av byggande såsom renovering och energieffektivisering att ta hänsyn till, och dels behov av en förbättrad välfärd och av investeringar i övrigt. att motion A5 avslås A6 I motionen föreslås att partistyrelsen ges i uppdrag att omedelbart börja arbetet med att ta fram ett investeringsprogram. Vidare föreslås att Vänsterpartiet inför hösten genomför en storskalig kampanj på temat Totalrenovera Sverige. Partistyrelsen delar motionärens bild av att Sverige har bland de starkaste statsfinanserna i världen samtidigt som investeringsbehoven, liksom klyftorna i samhället, är stora. Partistyrelsen instämmer också i att det är problematiskt att Sveriges hushåll är så högt skuldsatta. Skuldsättningen innebär en riskfaktor både för enskilda hushåll och för den makroekonomiska stabiliteten. Bland annat genom de stora skattesänkningar och privatiseringar som den borgerliga regeringen genomförde förflyttades miljarder kronor från det gemensamma till det privata. Höga bostadspriser och en växande privat skuldsättning gör att Sverige nu ligger bland de länder som har allra högst skuldsättning i förhållande till disponibel inkomst. Vänsterpartiet har återkommande lyft behovet av omfattande investeringar, bland annat i budgetförhandlingar med regeringen, i riksdagsmotioner som 2015/16:373 Bra bostäder åt alla och 2013/14:Fi254 En ekonomisk politik för bättre välfärd och inte minst i utspel och debatter. För att bygga samhället starkt, öka jämlikheten och se till att alla får den välfärd de har rätt till krävs breda och samhällsnyttiga investeringar. I motionen efterfrågas satsningar på bostäder, klimatinvesteringar och välfärden. Det är en politik Vänsterpartiet driver redan idag. Vi vill investera i bättre kvalitet i skolan, förskolan, äldreomsorgen och sjukvården. Vi vill se ökade statsbidrag till kommuner och landsting, både för att garantera välfärdens kvalitet och för att skapa fler arbetstillfällen. Vi vill att staten tar ett ökat ansvar för bostadsbyggandet, satsar på energieffektivisering och klimatåtgärder och investerar i infrastruktur och järnväg. Mot den bakgrunden ser partistyrelsen inget behov av att påbörja ett arbete med att ta fram ett särskilt investeringsprogram. 4

5 att motion A6 avslås A7 I motionen föreslås att miljonprogrammen rustas upp med renoveringar, nya bostäder och stärkt kollektivtrafik. Sverige befinner sig i en allvarlig bostadskris. Enligt Boverket bedömer över hälften av landets kommuner att de har brist på bostäder och enligt deras prognos behövs nya bostäder fram till Dessutom lider stora delar av miljonprogramsbeståndet av renoveringsbehov, ett behov som dessutom kommer att öka allt eftersom fastigheterna åldras. Nybyggnation kräver också en utbyggd kollektivtrafik. Vänsterpartiet är drivande i den bostadspolitiska debatten och har bland annat ställt krav på ökat byggande så väl som renoveringar i riksdagsmotionen 2015/16:373 Bra bostäder åt alla. Vi har i statsbudgeten för 2016 kommit överens med regeringen om ett statligt investeringsstöd för byggande av hyresrätter och studentbostäder samt att en miljard kronor årligen avsätts till ett upprustningsstöd för miljonprogrammets bostäder. Vänsterpartiet har också föreslagit en modell med statliga topplån för att stimulera byggandet av hyresrätter. Motionens brödtext lyfter bostadsbyggande, renoveringar och en utbyggnad av kollektivtrafiken som en lösning på hushållens skulder. Sverige har under lång tid haft en växande privat skuldsättning och vi ligger nu bland de länder som har allra högst skuldsättning i förhållande till disponibel inkomst. Bristen på bostäder är en viktig faktor som drivit upp priserna och därmed även skuldsättningen. Partistyrelsen håller med om att ett viktigt sätt att minsta skuldsättningen är att lösa bostadsbristen. Vår lösning är framför allt att öka byggandet av hyresrätter, där en av fördelarna med boendeformen är att man inte behöver ta stora lån. Partistyrelsen menar dock att Vänsterpartiet redan idag driver den politik som efterfrågas i motionen och att vi redan nu adresserar både problem och lösningar genom konkreta krav gällande både skuldsättningsproblematiken och bostadskrisen. att motion A7 avslås A8 I motionen föreslås att Vänsterpartiet försvarar det sekulära samhället samt att Vänsterpartiet aktivt ska arbeta för att avskaffa de religiösa friskolorna och förskolorna. Vänsterpartiet är ett icke-konfessionellt parti som verkar för att den svenska staten ska vara sekulär. Vi vill se en demokratisk, socialistisk och feministisk utveckling i hela världen. Samtidigt försvarar vi rätten att utöva sin religion. Vänsterpartiet respekterar och försvarar religionsfriheten. Religionsfriheten innebär en rätt till religion, en grundläggande rättighet att kunna utöva och manifestera sin tro på sina egna villkor. Men religionsfriheten innebär också en rätt till frihet från religion, rätten att som enskild individ inte bli påtvingad en religiös övertygelse eller religiösa uttryck. Religionsfrihet ska också gälla i svenska skolor. 5

6 Den s.k. friskolereformen 1992 möjliggjorde för privata aktörer, inklusive religiösa samfund, att driva skolor. Idag drivs ungefär 16 procent av grundskoleenheterna av en enskild huvudman. Fyra av dessa huvudmän är trossamfund och de har i genomsnitt 88 elever var. Vänsterpartiet vill avskaffa friskolesystemet, inte minst p.g.a. dess tydligt segregerande effekt. När elever själva tillåts att tvingas välja skola ökar distansen mellan olika elevgrupper, eftersom valet av utbildning och skola starkt påverkas av föräldrars inkomst och utbildning. Vi vill se en sammanhållen skola där elever med olika bakgrund och förutsättningar möts. Religiös påverkan ska inte förekomma i skola eller förskola oavsett om det handlar om obligatoriska eller frivilliga inslag i utbildningen. Skolan och förskolan ska alltså vara konfessionsfri. Lagstiftningen är idag inte tydlig med detta, annat än när det gäller själva skolundervisningen. Vänsterpartiet bör därför verka för att lagstiftningen förändras för att tydliggöra att hela skoldagen ska vara konfessionsfri samt att konfessionsfrihet ska råda även inom förskolan. att motion A8 anses besvarad A9, A102 Motion A9 tar upp frågan om att kommunerna ska få ersättning för utbildningskostnader och minskat skatteunderlag när personer som fått sin utbildning i kommunen flyttar till andra kommuner. I brödtexten presenteras ett förslag som innebär att mottagarkommunen ska ersätta utflyttningskommunen under en tjugoårsperiod för uppkomna utbildningskostnader. Motionen föreslår att Vänsterpartiet utreder och går vidare med denna fråga. Motion A9 föreslår vidare att Vänsterpartiet ska göra frågan till en rättvisefråga för landsbygden och att frågan ska drivas såväl opinionsmässigt som i riksdagen. Motion A102 föreslår att Vänsterpartiet ska arbeta för ett uppdaterat skatteutjämningssystem som inte missgynnar medlemsmässigt mindre kommuner. Motionen föreslår också att Vänsterpartiet särskilt ska granska förslag i riksdagen som gäller den kommunala sektorn och stödja förslag som gynnar möjligheterna att bo i de medlemsmässigt små kommunerna. Syftet med utjämningssystemet är att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landsting i landet att kunna tillhandahålla sina invånare likvärdig offentlig service, oberoende av invånarnas inkomster och andra strukturella förhållanden. Meningen är att skillnader i kommunalskatt i stort ska spegla skillnader i effektivitet, service- och avgiftsnivå och inte bero på strukturella skillnader. Utjämningssystemet består av fem olika delar: inkomstutjämning, kostnadsutjämning, strukturbidrag, införandebidrag och regleringspost (regleringsavgift eller regleringsbidrag). Varje del består i sin tur av ett system för kommuner och ett för landsting. Utjämningssystemet har genomgått många förändringar under de senaste åren. Vänsterpartiet står i huvudsak bakom utjämningssystemet i dess nuvarande utformning. Det kommunala utjämningssystemet hanterar de förhållanden som lyfts i motion A9. Partistyrelsen anser därför inte att det finns anledning att gå vidare med motionens förslag att mottagarkommunen ska ersätta utflyttningskommunen under en 6

7 tjugoårsperiod för uppkomna utbildningskostnader. Vad gäller utjämningssystemet i övrigt vill partistyrelsen erinra om vad som sägs i Landsbygdspolitisk plattform (antagen 2013). Där konstateras att Vänsterpartiet vill höja utjämningsgraden i kommunala skatteutjämningssystemet så att systemet når de regionalpolitiska målsättningarna fullt ut. Vidare påpekas att det ska vara möjligt att ge riktade statliga stöd utanför utjämningssystemet, t.ex. till utflyttningskommuner, landsbygd och storstäders förortsområden. Första att-satsen i motion A102 handlar om att Vänsterpartiet ska arbeta för ett uppdaterat skatteutjämningssystem som inte missgynnar medlemsmässigt mindre kommuner. Motionens ensidiga fokus på mindre kommuner riskerar att slå fel. Det finns ju gott om små, fast rika kommuner som det inte finns någon anledning att gynna. Det andra förslaget i motion A102 handlar om att Vänsterpartiet särskilt ska granska förslag i riksdagen som gäller den kommunala sektorn och stödja förslag som gynnar möjligheterna att bo i de medlemsmässigt små kommunerna. Partistyrelsen delar beskrivningen i motionen om att många mindre kommuner på landsbygden står inför stora utmaningar i form utflyttning, brist på samhällsservice och stora rekryteringsbehov, inte minst inom den offentliga sektorn. Vänsterpartiet har en väl utvecklad politik i dessa delar. Partistyrelsen har antagit en Landsbygdspolitisk plattform och i riksdagen har Vänsterpartiet lagt en landsbygdspolitisk motion, riksdagsmotion 2015/16:377 En levande landsbygd, som innehåller en rad förslag som skulle öka möjligheterna att bo, leva och arbeta på landsbygden. Förslag i riksdagen som handlar om kommunsektorn är ett prioriterat område och Vänsterpartiet har sedan lång tid drivit på för att öka både generella och riktade bidrag till kommunsektorn. att motion A9 avslås att motion A102 första att-satsen avslås att motion A102 andra att-satsen anses besvarad A10 I motionen föreslås att partistyrelsen tillsätter en arbetsgrupp som får i uppdrag att utifrån partiprogram, utbildningspolitiskt program och forskning ta fram en modell för ett reformerat utbildningssystem bortom 90-talets stora skolreformer. Skolan har varit en av de hetaste politiska frågorna de senaste åren. Vänsterpartiet har profilerat sig tydligt mot vinstridvande skolor, för ett förstatligande av skolan och som motståndare av det fria skolvalet. I riksdagsmotion 2015/16:279 En likvärdig skola utvecklar vi dessa förslag. Där går bl.a. att läsa att kommunerna ska ha den avgörande makten över nyetablering av skolor med vinstsyfte. Vidare slår vi fast att skolvalet måste förändras. Vänsterpartiet anser att utgångspunkten ska vara att varje elev placeras i en skola så nära hemmet som möjligt. Till skillnad från i dag ska geografisk närhet alltid ge företräde om fler elever önskar gå i skolan än det finns plats för. Kommunerna måste också ta hänsyn till boendesegregationen när de konstruerar skolornas upptagningsområden. De fristående skolornas möjlighet att använda 7

8 sig av andra antagningsregler såsom kösystem bör avskaffas. Närhetsprincipen som idag endast gäller för de kommunala skolorna ska gälla för alla. När det gäller förstatligande av skolan säger riksdagsmotionen att Vänsterpartiet vill låta lärare och skolledare ansvara för att skolans mål uppfylls. De ska avgöra vilka konkreta insatser som ska göras för att nå målen, men med tydlig statlig reglering av förutsättningarna. Om staten styr behörighetsregler, minimitid för undervisning osv. samtidigt som varje skolenhet får ekonomiska resurser som följer elevsammansättningen, skapas likvärdiga förutsättningar för alla landets skolor. Genom att staten övertar arbetsgivaransvaret underlättas också möjligheterna att bedriva en nationellt sammanhållen politik för läraryrkets status. Utifrån dessa riktlinjer föreslår vi i motionen att en bred parlamentarisk utredning ska tillsättas för att ta fram förslag om hur staten ska överta huvudansvaret för att garantera alla enheter inom skolväsendet likvärdiga ekonomiska och kompetensmässiga förutsättningar. Vänsterpartiet anser att skolväsendets olika delar ska hänga ihop och därmed bör frågan om huvudmannaskap belysas när det gäller skolväsendets samtliga delar. Utredningen bör ta fasta på vilka positiva effekter kommunaliseringen av skolan har fått och som kan bibehållas. Även konsekvenserna för kommunernas ekonomi måste analyseras, liksom en lång rad frågor som hur arbetsgivaransvaret bäst ska utövas och hur reformen ska genomföras för att alla yrkeskategorier ska vara förberedda. Riksdagsgruppen arbetar kontinuerligt med att utveckla vår befintliga politik och för närvarande finns ett pågående arbete kring just skolan för att Vänsterpartiet ska kunna lägga fram nya offensiva förslag i riksdagen. Att i dagsläget tillsätta en arbetsgrupp riskerar att försena och sinka det arbete som redan bedrivs. att motion A10 avslås A11 I motionen föreslås att utlärning av historiska kamper lärs ut på alla svenska skolor så som exempelvis feminism, Pride och antirasism samt att elever får ta del av fler historiskt viktiga personer som inte var vita cismän, utan exempelvis kvinnor och homosexuella. I skolans läroplan för grundskolan slås fast att skolan bl.a. har som uppgift att främja alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta. Dock förmedlar undervisningen och inte minst läroböckerna ofta någonting helt annat. bl.a. har Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA) granskat läroböcker i historia och samhällskunskap och funnit att bland några av de vanligaste böckerna är endast 13 procent av de namngivna personerna kvinnor. På samma sätt behandlas de nationella minoriteternas kultur och historia bristfälligt eller inte alls. Vänsterpartiet har bland annat genom riksdagsmotionen 2015/16:20 Jämställdhet och hbtq i skolan lyft krav på stärkt hbtq-kunskap bland lärare, en kvalitetsmärkning av läromedel ur bl.a. ett jämställdhetsperspektiv, feministiskt självförsvar i skolan och att ett genusperspektiv ska genomsyra all undervisning. Partistyrelsen håller med om motionens intentioner och att historieämnet är viktigt, men menar att det krävs en generell jämställdhetsintegrering i alla ämnen för att skolan på allvar ska lyckas med sitt uppdrag om en jämställd undervisning. Förutom 8

9 en förbättrad historieundervisning krävs en ökad genuskompetens bland lärare och personal, eventuellt förändrade arbetsmetoder och att all undervisning bygger på en förståelse för kön och makt. att motion A11 avslås A12 I motionen föreslås att Vänsterpartiet arbetar för studieskuldavskrivning enligt den modell som redogörs för i motionen samt att detta lyfts i budgetförhandlingarna Partistyrelsen instämmer i betydelsen av en trygg och god finansiering under studietiden, samt de utjämnande konsekvenser det har för sammansättningen av studenterna inom den högre utbildningen. Vänsterpartiet har dock hittills valt en annan väg än den som föreslås i motionen. Vårt långsiktiga mål är studielön. Med studielön likställs studenternas situation med arbetstagarnas. Det skulle bl.a. leda till att studerande får tillgång till trygghetssystem och många av de sociala och ekonomiska problem som studenter har i dag skulle lösas. Parallellt driver vi krav på att bidragsdelen i studiestödet bör öka enligt en stegvis upptrappning. Vi ser det som vägen mot studielön. Det skulle få effekter som liknar motionens förslag. Partistyrelsen anser att denna stegvisa ökning är mer framkomlig då kostnadsökningarna inte blir så dramatiska. Att skriva av studiemedel efter uppnådd examen leder också till ett onödigt stort fokus på att nå examen. För den som avbryter studierna tidigare, för att arbeta, av personliga skäl eller hälsoproblem blir detta en tung belastning som kan leda till att studenterna fortsätter studierna tills examen är uppnådd, trots andra negativa konsekvenser. Särskilt förmånliga villkor för studiefinansiering, där avskrivning av studielån kan vara ett alternativ, skulle dock kunna vara en metod för att förbättra rekryteringen till avgränsade yrkesgrupper där rekryteringssituationen idag är särskilt bekymmersam. Problemen är ofta särskilt stora på landsbygden och denna fråga har belysts bland annat i Vänsterpartiets landsbygdspolitiska plattform. Då dessa frågor är komplexa bör kommande partistyrelse utreda hur en trygg och god finansiering kan säkras. att motion A12, första att-satsen anses besvarad att motion A12, andra att-satsen avslås A13 I motionen föreslås att Vänsterpartiet ska driva på frågan om återförstatligande av den svenska skolan som en av huvudfrågorna de närmaste åren samt att återförstatligandet av den svenska skolan ska vara en av Vänsterpartiets huvudfrågor inför nästa val (2018). Därutöver föreslås att Vänsterpartiet ska bli ännu tydligare i sitt krav på stopp för vinster inom den svenska grundskolan. För drygt 20 år sedan hade Sverige ett av världens mest centraliserade skolsystem. Men i och med kommunaliseringen 1991 och friskolereformen 1992 övergick man 9

10 istället till ett av de mest avreglerade. Skolverket har konstaterat att idag är skillnaderna mellan kommunerna när det gäller resurser till skolan större än för tjugo år sedan och kompenseringen för de ökade behoven i utsatta områden är otillräcklig. Att privata företag dessutom ges möjlighet att plocka ut vinst dränerar skolan på resurser. För Vänsterpartiet har kraven på förstatligande och ett stopp för vinster i skolan länge varit några av våra viktigaste utbildningspolitiska frågor. Vi har bl.a. lyft frågorna i riksdagen och upprepade gånger förordat ett statligt huvudmannaskap och ett stopp för vinster i skolan. I Vänsterpartiets rapport Ska lärarna eller vinstintresset styra skolan? (2014) beskrivs närmare hur det skulle kunna gå till. Elevernas studieresultat, den urholkade likvärdigheten och lärarnas arbetssituation visar att utvecklingen inom skolan under lång tid gått åt fel håll. Det står klart att kommunaliseringen av skolan har lett till minskad likvärdighet trots ambitioner om motsatsen. En likvärdig skola förutsätter ett statligt ekonomiskt ansvar och en skola fri från vinstintressen. Partistyrelsen menar dock att det skulle vara svårt att vara skarpare i de kraven än vad vi redan är. Vad gäller motionens andra att-sats pågår ett långsiktigt arbete för att utveckla våra politiska fokusområden inför kommande val. Det vore begränsande att redan nu låsa upp det arbetet. Vi menar att beslutsprocessen tjänar på att vara sammanhållen, där olika alternativ ställs mot varandra och där helheten beaktas. att motion A13 avslås A14, A16, A17 I motion A14 föreslås att partistyrelsen utarbetar ett program med asylrätten i centrum, med tydliga riktlinjer för hur de människor som söker sig till Sverige ska få hjälp på bästa möjliga sätt, samt att detta program beskriver Vänsterpartiets konkreta planer på hur dessa flyktingars situation ska lösas vad gäller arbete, utbildning, boende och samhällsfinansiering. I motion A16 föreslås att Vänsterpartiet ska verka för att migrationsverkets utredningar förkortas, att möjlighet till familjeåterförening ska finnas även för de som inte har flyktingstatus utan endast bedömts som skyddsbehövande, att byråkratiska regelverk förenklas, att migrationsverket driver anläggningar för asylsökande i egen regi och att kostnaderna för dessa är vägledande för anläggningar för asylsökande i annan regi, att processen att inrätta stödboenden med adekvat nivå på stödet för ensamkommande flyktingungdomar påskyndas, att ebo-systemet förändras och att Migrationsverket ska ha ansvaret för flyktingars försörjning och boende under den tid asylansökningar behandlas och ebo ska godkännas endast när boendet är realistiskt och hållbart, att socialtjänstens barn- och ungdomsenheter ges realistiska förutsättningar för att utreda placeringar av ensamkommande flyktingdomar och att dessa ges det stöd de har rätt till, att möjligheter till svenskundervisning och kompletterande yrkesutbildning finns även innan uppehållstillstånd beviljas, att möjligheterna till distans/fjärrundervisning förbättras och förenklas där det inte är möjligt att ha anställda lärare med adekvat kompetens på plats, att validering av utländska examina och yrkeskunnande förenklas och att tiden för detta förkortas. I motion A17 föreslås att Vänsterpartiet ska verka för att marknadiseringen och 10

11 privatiseringen av asylpolitiken stoppas, att staten ska ta det fulla ansvaret för asylpolitiken, att fullständig ekonomisk kompensation till kommunerna för flyktingmottagande i tio år garanteras av staten och att finansieringsprincipen måste gälla även detta område, samt att alla kommuner ska ta emot asylsökande och att mottagningen står i rimlig proportion till befolkningsmängden. Partistyrelsen delar den bild som målas upp i motionerna om behovet av ett omfattande arbete med att ta fram ett samlat svar på hur Sverige ska kunna säkra ett humant och värdigt mottagande av människor på flykt. Ett sådant arbete har dels varit en del av budgetförhandlingar med regeringen, där Vänsterpartiet vunnit gehör för att slopa etableringslotsar samt att ta steg för att Migrationsverket ska kunna råda över anläggningsboenden. Men mycket mer behöver göras. Det pågår ett arbete i riksdagsgruppen och på partikansliet med att ta fram åtgärder som gäller boendesituationen för asylsökande, för snabbare etablering på arbetsmarknaden, bättre tillgång till språkundervisning och andra studier. Arbetet kommer att utmynna i mediala utspel men också i ett underlag till samtliga partidistrikt som vill driva dessa frågor lokalt runt om i landet. Detta arbete rör dock inte asylrätten i sig utan är snarare ett svar på behovet av insatser som behövs för att vi ska kunna säkerställa ett värdigt mottagande och värna asylrätten på samma gång. Det handlar om reformer som bygger upp välfärden, efter åtta år av borgerlig politik. Att värna asylrätten och stärka rätten till familjeåterförening är centrala frågor för Vänsterpartiet. I riksdagsmotionen 2015/16:368 Familjeåterförening har vi bl.a. föreslagit en utvidgning av asylrätten. Under våren 2016 kommer vi att motarbeta den politik som regeringen och de borgerliga partierna för i syfte att stänga Sveriges gränser. Idag behövs fler röster för en human migrationspolitik och ett värdigt mottagande av människor på flykt. Partistyrelsen är därför mycket glad över dessa motioner som tydligt visar på ett starkt engagemang för dessa frågor inom Vänsterpartiet. att motionerna A14, A16 och A17 avslås A15 I motionen föreslås att ge riksdagsgruppen i uppdrag att skyndsamt föreslå en lagändring som gör det lagligt att transportera flyktingar i Sverige och till Sverige om det görs utan vinstsyfte. Vänsterpartiet driver frågan om fler lagliga vägar in i Europa sedan en lång tid tillbaka. Bl.a. i samtalen om migrationsöverenskommelsen hösten 2015 som uttrycks i en debattartikel i Aftonbladet (den 9 september 2015). En lagstiftning av det slag som föreslås i motionen anses svårgenomförbar och alltför fokuserad på en liten del av problemet. Det finns också uppenbara svårigheter med att försöka reglera bort vinstsyftet på detta område, då det är svårt att vara säker på att betalning inte förekommer. Det finns också risk för att betalning sker i andra former än ett ekonomiskt, eller att ett osunt beroendeförhållande uppstår mellan den som transporterats och den som transporterar. Lagliga vägar och öppnare gränser bedöms av partistyrelsen som mer framkomliga förslag. 11

12 att motion A15 avslås A18, A20 I motion A18 föreslås att Vänsterpartiet ska verka för åtgärder som gör att det systematiska försvinnandet av ensamkommande flyktingbarn upphör samt att en nationell enhet startas och att denna fråga uppmärksammas i EU-parlamentet. I motion A20 föreslås att Vänsterpartiet tar fram en nationell handlingsplan för ensamkommande barn som säkerställer ett gott mottagande av alla barn i alla kommuner och budgeterar så att detta kan ske, att adekvat utbildning blir krav på boenden för ensamkommande barn, att samma krav ställs vid utredning på familjehem oavsett om det är svenska barn enligt Lagen om tvångsvård (LVU) som ska placeras, eller ensamkommande enligt socialtjänstlagen (SOL). Partistyrelsen instämmer i motionens problembeskrivning av situationen för många ensamkommande barn. Att dessa barn saknar samma skyddsnät som andra barn och dessutom är föremål för olika anklagelser ifrån debattörer på högerkanten är inte värdigt ett välfärdssamhälle som Sverige. Barnkonventionen måste efterlevas och alla barn ges samma skydd, trygghet och tillgång till välfärd. Under året pågår ett arbete i riksdagsgruppen och på partikansliet med att ta fram ett samlat svar på hur Sverige ska kunna säkra ett humant och värdigt mottagande av människor på flykt, samt ett arbete för att se över socialtjänsten i sin helhet. En särskild prioriterad uppgift för socialtjänsten ska vara att säkerställa trygghet och barnrättigheter för ensamkommande på samma villkor som för andra barn i samhällets vård. I detta arbete finns åtgärder som syftar till att förbättra situationen för ensamkommande flyktingbarn både avseende boendesituation, utbildning och sysselsättning, samt ett gott mottagande. Vi anser att dessa insatser tillsammans med en generell och inkluderande välfärd är de mest lämpliga vägarna för att förhindra att ensamkommande flyktingbarn försvinner. att motionerna A18 och A20 avslås A19 I motionen föreslås att motionen godkänns och överlämnas till partistyrelsen; att uppmana Vänsterpartiet att följa och delta i de diskussioner som förs inom EU i flyktingfrågan och öppet redovisa Vänsterpartiets synpunkter på dessa, att uppmana Vänsterpartiet att granska den nu framlagda planen som omnämns i motionen och offentligt tillkännage vår positiva inställning till att ta emot ett stort antal (t.ex ) flyktingar årligen, samt att lägga fram en beredskapsplan för hur detta skulle kunna ske. Vänsterpartiet vill se en mer öppen och human flyktingpolitik, med ett värdigt och fungerande mottagande av människor på flykt. Vi följer de diskussioner som förs om flyktingfrågan inom EU på nära håll och är i högsta grad delaktiga i dem. Vi redovisar även Vänsterpartiets ståndpunkter och för fram vår politik så ofta vi kan. Partistyrelsen är skeptisk till att sätta siffror på hur många människor vi kan och 12

13 vill ta emot. Antalet människor som beviljas asyl bör istället bero på hur många som söker sig hit, och asylskälen ska alltid prövas individuellt. att motion A19 första att- satsen, tredje att-satsen och fjärde att-satsen avslås att motion A19 andra att-satsen anses besvarad A21 I motionen föreslås att Vänsterpartiet ska verka för att en seriös utredning görs i syfte att underlätta för människor som lider av obotlig sjukdom att själv, under vissa förutsättningar, få fatta beslut om när livet ska avslutas. Frågan om aktiv dödshjälp, eutanasi, är en på många sätt komplicerad och mångfacetterad fråga som handlar både om sjukdom och hälsa men också om sjukvårdens uppgift och patienters rättigheter. Det är en fråga som har många dimensioner, både hälso- och sjukvårdens men också filosofiska resonemang som kan vara svåra att förhålla sig till. Partistyrelsen har noterat och tagit intryck av debatten och både förespråkarna och motståndarna av eutanasi men partistyrelsen har landat i åsikten att partiet bör anse att aktiv dödshjälp inte bör vara tillåten. Huvudargumenten för partistyrelsens ställningstagande är att hälso- och sjukvårdens uppgift är att bota, linda och trösta. Att öppna upp för aktiv dödshjälp står i motsättning till detta. Utöver det finns det också risk för ekonomiskt otillbörliga intressen hos anhöriga, som riskerar att styra dödsprocessen. Ytterligare komplex blir frågan när man lägger till aspekten att människor kan ändra sig. Det är inte ovanligt att man efter en olycka då man blivit förlamad tycker att allt är meningslöst, men sedan när man själv bearbetat sin situation och fått adekvat stöd och hjälp från sjukvården och andra ändå kan hitta viktiga värden i livet. Partistyrelsen anser att bedömningar kring stark smärtlindring ska göras av professionen men däremot tycker partistyrelsen det är helt riktigt att ge stark smärtlindring till svårt sjuka döende människor med smärta, även om det skulle förkorta livet något. I riksdagsmotion 2009/10:So463 En rättvis och jämställd hälso- och sjukvård resonerar Vänsterpartiet kring palliativ vård och begreppet livsslutsdirektiv. Vänsterpartiet instämmer i att frågan om livsslutsdirektiv bör lyftas. Exempel vi ser på vad sådana skulle kunna gälla är de tillfällen då insatserna mot smärta, ångest och kramper inte ger avsedd effekt. En möjlighet är att man då med läkemedel sänker medvetandegraden till en nivå där patienten inte längre besväras av sina symptom. Detta görs efter samråd med patienten om denne är beslutskompetent. Även anhöriga ska vara informerade. Är patienten inte beslutskompetent sker samråd med anhöriga för att utröna vad patienten skulle ha önskat. Proceduren får anses väl etablerad och har stöd i allmänna råd från Socialstyrelsen och riktlinjer från Svenska Läkaresällskapet. Men praxis varierar och det råder en viss osäkerhet om vad som egentligen gäller. Vänsterpartiet anser att patienten bör få ett ökat inflytande över den palliativa vården. Livsslutsdirektiv ska kunna fylla en viktig funktion. 13

14 att motion A21 avslås A22 I motionen föreslås att Vänsterpartiet ska verka för gratis mediciner till dem med kroniska och allvarliga sjukdomar. Vänsterpartiet fick i budgetförhandlingar med regeringen igenom förslag om att medicin för barn och unga ska vara avgiftsfria. Inga föräldrar ska behöva välja mellan att köpa nya vinterstövlar eller astmamedicin till sina barn. Också reformer som kommer äldre och sjuka till del har drivits igenom, exempelvis avgiftsfri öppenvård för personer över 85 år och miljardtillskott till sjukvården. Reformerna är exempel på hur Vänsterpartiet varit med och både förbättrat och utvidgat välfärden. Vänsterpartiet har i förhandlingarna med regeringen bl.a. prioriterat förstärkningar av välfärden och kommer att fortsätta göra det. Partistyrelsen anser att det förslag som presenteras i motionen skulle ge upphov till en del problematik i form av gränsdragningsproblem exempelvis kring vad som är en allvarlig sjukdom och inte. Därmed skulle förslaget också föra med sig en del tilllämpningssvårigheter. Vidare bör den kommande partistyrelsen ges frihet att besluta om Vänsterpartiets prioriteringar i regeringsförhandlingarna, liksom möjlighet att bedöma förhandlingsresultatet som en helhet. att motion A22 avslås A23 I motionen A23 föreslås att Vänsterpartiet ska driva att endometrios ska klassas som folksjukdom genom parlamentariskt såväl som utomparlamentariskt arbete samt att Vänsterpartiet tydligare ska driva att Socialstyrelsen ska införa nationella riktlinjer för vård och behandling i relation till sjukdomen endometrios. Sjukdomen endometrios drabbar var tionde fertil kvinna vilket motsvarar ungefär kvinnor. Sjukdomen har länge stått i skymundan och varit en av de dolda kvinnosjukdomarna som vården haft för dålig kunskap. Det har i sin tur lett till stora problem för de drabbade. I genomsnitt får patienter vänta åtta år på sin diagnos och det har också funnits variationer i vilka råd som getts från landsting/region till landsting/region. Det är glädjande att det skapats en debatt kring sjukdomen och att kvinnor organiserat sig och krävt sin rätt till vård och Vänsterpartiet har på flera ställen varit en del av detta. När en sjukdom klassas som en folksjukdom innebär det att nationella riktlinjer kring sjukdomen införs. Socialstyrelsen har under en lång tid förhållit sig kallsinniga till krav på just detta, men meddelade 2015 att de har ändrat sig angående införandet av nationella riktlinjer och nu har för avsikt att införa sådana. Att det upprättas nationella riktlinjer är för att ge sjukvården råd och vägledning när det gäller behandling av kroniska sjukdomar och det borgar också för en mer jämlik vård. 14

15 att motion A23 anses besvarad A24 I motionen föreslås att högkostnadsskyddet även ska gälla tänderna och att ett första steg blir att högkostnadsskyddet för tandvård ska gälla alla över 70 år. Vänsterpartiet fick i förhandlingarna med regeringen om budgetpropositionen för 2016 igenom en tandvårdssatsning som är en tvåstegslösning mot avgiftsfri tandvård för unga. År 2017 höjs åldersgränsen för avgiftsfrihet till 21 år och 2018 till 23 år. Det är viktiga steg som i och med detta tagits. Att grundlägga en god tandhälsa hos unga är en god investering då det är förebyggande och då tänderna oomtvistligt är en klassfråga. Men Vänsterpartiet är inte nöjda så utan vill gå längre. I tandvårdsrapporten som partistyrelsen tog fram 2013 lanserar Vänsterpartiet idén om att tandvård ska subventioneras med 50 procent från första kronan. Den förebyggande tandvården ska förbättras särskilt för barn och äldre bland annat genom ett förbättrat samarbete mellan skola och Folktandvården. Folktandvården bör få ett tydligt ansvar för äldres tandvård. Att drygt fyra av tio pensionärer upplever att de har problem med mun och tänder är förstås allvarligt, och ännu värre är det kanske att så få vet vilken hjälp de kan få. Sveriges tandläkar organisationer och pensionärsorganisationerna är överens om att informationen är bristfällig och måste förbättras. Eftersom munnen och tänderna är en del av kroppen är Vänsterpartiets mål att likställa tandvården med annan hälsooch sjukvård och vårt förslag till tandvårdsreform är ett steg mot detta. att motion A24 anses besvarad A25 I motionen A25 föreslås att Vänsterpartiet ska ge partistyrelsen i uppdrag att föreslå hur man kan agera för att generisk föreskrivning av läkemedel ska införas i Sverige. Generisk förskrivning innebär att läkare skriver det generiska namnet, det vill säga den aktiva substansen, direkt på receptet istället för ett varumärke från ett specifikt läkemedelsbolag. I dokumentet En ny modell för apoteken. Bättre service och ökad tillgänglighet slås Vänsterpartiets politik beträffande apotek och läkemedel fast. Läkemedelsförsörjningen ska vara säker och kostnadseffektiv. Den ska ge likvärdig och högkvalitativ service och rådgivning i hela landet. Varje reglering på området måste bedömas utifrån dess förmåga att tillgodose dessa mål. Men avregleringen av den svenska apoteksmarknaden som gjordes 2009 har delvis haft helt andra mål. Därför har utvecklingen på flera av dessa områden gått i motsatt riktning de senaste åren. För att pressa priserna på läkemedel vill Vänsterpartiet ge tillbaka staten monopolet på att förhandla om inköpspriser för alla läkemedel. Detta istället för dagens system som indirekt subventionerar de stora kedjorna med hundratals miljoner kronor. Den borgerliga regeringen har i samband med avregleringen i praktiken betalat apotekskedjorna för att de ska öppna fler apotek. Detta genom 15

16 att staten gav ägarna rätt att själva förhandla om inköpspriser för originalläkemedel (inklusive parallellimport). En stor del av läkemedelsmarknaden ca två tredjedelar har därmed försvunnit från det transparenta och kostnadseffektiva traditionella svenska prisregleringssystemet. Detta innebär att inköpsrabatten på dessa läkemedel ca 500 miljoner kr per år nu tillfaller ägarna till apoteken och inte skattebetalarna. Resultatet har blivit högre priser för dessa läkemedel, något som staten får betala eftersom läkemedlen är subventionerade. Vänsterpartiet vill återinföra den kostnadseffektiva tidigare modellen istället för att subventionera grossistkedjorna på apotekskundernas och skattebetalarnas bekostnad. Vänsterpartiet vill införa statlig och skärpt kontroll av försäljning av icke receptbelagda läkemedel. Vi vill ställa krav på återförsäljare att de har ett minimiutbud av produkter. Idag har kommunerna ansvar för att kontrollera efterlevnaden av regelverket men det fungerar inte bra. Missbruket av icke receptbelagda läkemedel har ökat, felrådgivning i butikerna förekommer och en stor andel av försäljningen är olaglig i meningen att butiken inte sökt tillstånd för att sälja läkemedel. Det är bättre att tillsynen helt sköts av staten, d.v.s. av Läkemedelsverket som redan är den övergripande tillsynsmyndigheten. Listan med tillåtna läkemedel till försäljning i vanliga butiker bör också ses över. Den avgift som idag tas ut från butikerna och går till kommunerna för denna kontrollverksamhet överförs då istället till staten, vilket gör att detta inte behöver innebära någon ökad kostnad. Med Vänsterpartiets modell blir det bättre tillsyn och kontroll vilket minskar risken för överkonsumtion och felaktig rådgivning vid inköp. Krav på minimisortiment innebär en trygghet för kunderna genom att vissa viktigare receptfria läkemedel för t.ex. barn alltid finns. att motion A25 avslås A26 I motionen A26 föreslås att Vänsterpartiet ska aktivt verka för att normen ska vara en barnmorska per kvinna i aktivt förlossningsarbete, oavsett län eller förlossningsenhet. Förlossningsvården har på många ställen i landet varit eftersatt under lång tid. Ökade resurser till förlossningsvården var en av de satsningar Vänsterpartiet fick med i regeringens vårändringsbudget. Landstingen fick 200 miljoner kronor extra 2015 till satsningar på förlossningsvården och kvinnors hälsa och därefter 400 miljoner kronor per år. Larmrapporterna från förlossningsvården är många. Barnmorskor, sjuksköterskor och undersköterskor runt om i landet larmar om att de inte längre hinner med att sköta sitt jobb, att de oroar sig för patientsäkerheten och att de inte orkar arbeta under de arbetsvillkor som råder i dag. Vänsterpartiet kom därför i höstbudgeten överens med regeringen om en riktad satsning för att förstärka förlossningsvården. Satsningen kan också omfatta andra insatser för att förbättra kvinnors hälsa i syfte att uppnå en mer jämställd hälso- och sjukvård. Satsningen är på 200 miljoner kronor 2015 och därefter 400 miljoner kronor per år. Partistyrelsen ser att det finns behov av personalförstärkningar på landets förloss- 16

17 ningsavdelningar men anser inte att det är statens uppgift att varken stipulera antal av en viss yrkeskategori eller besluta hur sjukvården organiserar sitt arbete. Dock är det givetvis så att god kvalité på en förlossning är tätt förknippad med närvaron av en barnmorska. I vårbudgetmotionen 2014 skriver Vänsterpartiet såhär: Vänsterpartiet vill prioritera mödra- och förlossningsvården. Vi vill att alla förlossningskliniker ska sträva mot att uppnå målet att en barnmorska aldrig ska ansvara för mer än en förlossning i den så kallade utdrivningsfasen i taget. Detta ger barnmorskan full möjlighet att fokusera på den födande kvinnan och hjälpa henne genom förlossningen på ett tryggt och säkert sätt och skapar goda förutsättningar för en hög kvalitet i vården. Landstingen har varierande behov och utmaningarna skiljer sig åt. att motion A26 anses besvarad A27 I motion A27 föreslås att Vänsterpartiet i samtliga landsting ska verka för att landstingen visar hänsyn till kroniskt sjuka och patienter med funktionshinder samt de ekonomiska följderna det innebär för varje enskild samt att Vänsterpartiet ska initiera en utredning för att bereda möjligheten för dessa grupper till ett rättvisare bemötande vad gäller avbokningar och betalningskrav. Det finns idag variationer mellan de olika landstingen, i Stockholm gäller t.ex. följande: du betalar inte heller om du missar eller blir sen till ett besök inom vården på grund av att din sjukresa eller färdtjänstresa med taxi blir försenad eller uteblir. Vårdgivaren ska vara landstingsdriven eller ha avtal med landstinget och resan måste ha bokats genom Mina sidor, taltjänst (automatbeställning) eller personlig service. Har det inte varit möjligt att avboka minst 24 timmar innan ett besök, till exempel om återbudstelefonen inte fungerat, ska du inte betala någon avgift. Det kan finnas giltiga skäl att avboka senare än 24 timmar. Bedömning av giltigt skäl görs av respektive vårdgivare. Andra landsting har valt att utforma reglerna kring avbokning på andra sätt. I Malmö gäller t.ex. följande: Besöket ska avbokas senast 24 timmar före utsatt tid. Om du uteblir från ett tidsbeställt besök utan att ha lämnat återbud får du betala avgift. För en del besök är avgiften vid uteblivande av besök dubbel avgift, och för uteblivet besök hos sjuksköterska blir avgiften för uteblivet besök 200 kronor för det aktuella besöket. Du får även betala en avgift om du uteblir från vissa avgiftsfria besök. Under 2012 uteblev t.ex. mer än patienter från vårdbesök utan att avboka i Skåne. Den här problematiken är inte unik för just Region Skåne utan återfinns över hela landet. Det är för att förhindra att patienter uteblir som man har börjat ta ut s.k. straffavgifter i de flesta landsting, detta för att täcka kostnaderna. Däremot är det inte givet att sådana avgifter är det enda sättet att komma tillrätta med uteblivna besök. Dessutom är det ju på det viset som anförs i motionen att det ibland kan råda speciella förhållanden som väsentligt försvårar avbokning etc. och dessa kan man redan idag ta hänsyn till i enskilda fall. Den offentliga vården är skattefinansierad och partistyrelsen menar att skattemedel måste användas på ett effektivt sätt. Mot bakgrund av detta anser partistyrelsen därför inte att någon utredning bör initieras. 17