Språkstörning och stamning hos barn och unga Röst-, tal-, språk- och sväljstörningar

Transkript

1 LiÖ Språkstörning och stamning hos barn och unga Röst-, tal-, språk- och sväljstörningar Behovsanalys 2011 Charlotte Sand Hälso- och sjukvårdsgruppen Ledningsstaben 2011

2 Innehållsförteckning SAMMANFATTNING... 3 SLUTSATSER... 5 STARKA SIDOR... 5 UTVECKLINGSOMRÅDEN... 5 BAKGRUND, SYFTE OCH GENOMFÖRANDE... 7 AVGRÄNSNING... 7 ANALYS... 8 BEHOVSGRUPP... 8 FÖREKOMST SAMMANFATTNING FRÅN BRUKARDIALOGBEREDNINGENS ARBETE STRUKTUR OCH FÖRUTSÄTTNINGAR VÅRDPROCESS SAMVERKAN MELLAN LANDSTINGET OCH KOMMUNERNA REFERENSER BILAGA 1. OLIKA TYPER AV SPRÅKSTÖRNING BILAGA 2. ENKÄTSAMMANSTÄLLNING -SAMVERKAN

3 Sammanfattning Kommunikation med andra människor är en grundläggande förmåga. Dagens informationssamhälle ställer ökade krav på den enskilda individen när det gäller språkliga färdigheter, både att kunna kommunicera obehindrat i olika situationer, läsa och skriva, och att det sociala samspelet fungerar på ett tillfredsställande sätt. Den som inte behärskar språket till fullo och inte klarar att kommunicera med andra på ett smidigt sätt blir ohjälpligt ställd utanför. En språkstörning innebär att barnet har svårt att uttrycka sig, hitta ord, uttala dem rätt, sätta ihop ord till meningar eller berätta på ett sätt som gör att lyssnaren hänger med. Barnet kan också ha svårt att förstår vad andra säger. Drygt tio procent av alla förskolebarn har någon form av språkstörning och åtminstone fem procent har en lite kraftigare avvikelse som kan behöva särskilt anpassad stimulans och träning. Mellan en och två procent har en grav språkstörning, som kan ge svårigheter upp i vuxenlivet. Det är vanligt att barn med grava språkstörningar också har andra svårigheter. Eftersom språkstörning har att göra med hjärnans sätt att fungera kan även andra funktionsområden vara påverkade, såsom koncentrationsproblem, klumpig grov- och finmotorik eller svårigheter med socialt samspel. Dessa barn kan så småningom även få andra diagnoser, som adhd, Aspergers syndrom, autism eller lätt begåvningshandikapp. En grav språkstörning är således sällan isolerad utan en del i ett större komplex. Mellan 50 och 75 procent av de barn som har en språkstörning vid två till tre års ålder får senare även problem med läs- och skrivinlärningen, dyslexi, vid åtta års ålder. Stamning förekommer hos cirka fyra till fem procent av alla förskolebarn, för de allra flesta upphör stamningen av sig självt, medan cirka en procent av den vuxna befolkningen stammar. Både språkstörning och stamning kan få stora konsekvenser för den som är drabbad. Det kan handla om minskat deltagande i lek och samvaro, osäkerhet och dålig självkänsla och utanförskap, men det kan också leda till beteendestörning med ett alltför försiktigt eller bråkigt uppträdande. Kunskapsnivån om språkstörning är generellt låg i samhället, och i vissa fall även inom verksamheter som arbetar med barn. Det är angeläget att på ett systematiskt sätt sprida och öka kunskapen och kompetens om språkstörning både inom hälso- och sjukvården och inom förskolan och skolan. Okunskap och avvaktande inställning till problemet kan få långtgående negativa effekter för det enskilda barnet. Evidens visar att tidig upptäckt och tidiga insatser är mycket viktiga, både vid språkstörning och vid stamning. Språkstörning är ofta ett bestående tillstånd, men ju tidigare insatser sätts in desto bättre är det för barnets fortsatta utveckling. Barnavårdscentralen (BVC) bedriver ett systematiskt arbete för att tidigt upptäcka språkproblem genom de språkscreeningstester som görs i samband med hälsokontroller vid två och ett halvt och fyra års ålder, samt om behov finns vid fem års ålder. Det finns dock vissa brister i följsamheten till befintliga riktlinjer och rutiner vid språkscreening som behöver åtgärdas. 3

4 Organisationen för barnlogopedi är olika uppbyggd i de tre länsdelarna, vilket ur ett patientperspektiv inte behöver innebära att vården i sig inte blir likvärdig. Men den nuvarande organisationen är splittrad och till viss del svåröverskådlig, vilket kan innebära en viss risk för att en likvärdig vård inte ges. Det finns även risk för att barn med flera diagnoser riskerar att hamna mellan stolarna då det i vissa fall är oklart vilken verksamhet/klinik som har helhetsansvaret för barnets samlade insatser, till exempel barn med adhd i kombination med språkstörning. Det är ett hårt tryck till logopedisk utredning och behandling, både för barn och vuxna, vilket innebär långa väntetider till utredning och behandling. Vårdgarantin uppfylls inte för alla inom behovsgruppen. Barnen får vänta olika länge på utredning och behandlingsinsatser varierar kraftigt både i frekvens och omfattning, dels beroende på diagnos och graden av språkstörning, dels beroende på belastning och tillgång till tider hos respektive logoped. Det är stor skillnad i tillgänglighet beroende på var i länet barnet bor. I östra länsdelen har i princip samtliga barn som träffat logoped under årets första åtta månader väntat mer än 90 dagar på ett första besök. I centrala länsdelen har 75 procent av alla barn mellan noll och fem år träffat logoped inom 90 dagar, och i västra länsdelen uppger man att logopederna träffar alla patienter inom vårdgarantins 90 dagar. Metoder som används för bedömning och behandling av språkförmåga och oralmotorik kan i de allra flesta fall utföras på samtliga mottagningar i länet. Lidcombe och Palin PCI, två metoder för stamningsbehandling, är endast tillgängliga vid logopedmottagningen på Universitetssjukhuset i Linköping (US). Barn i östra och västra länsdelen kan dock remitteras till US för behandling. För de barn som har en mycket grav språkstörning kan en placering i språkförskola vara aktuell. I dagsläget finns endast två språkförskolor i länet, en i Linköping och en i Norrköping med cirka åtta platser vardera. Detta innebär i princip att barn med mycket grav språkstörning i länets övriga kommuner står helt utan möjlighet till daglig språkträning av logoped. Enligt beräkningar finns behov av 96 språkförskoleplatser i länet. Det finns i dagsläget ett flertal olika typer av hjälpmedel både för språkstörning och för stamning, men logopeder inom Landstinget i Östergötland har endast möjlighet att förskriva ett enda hjälpmedel för behovsgruppen, Small-talk, ett tekniskt hjälpmedel för stamning. Förutom olika tekniska och IT-baserade hjälpmedel kan även teckenkommunikation ha gynnsam betydelse för barnets språkliga utveckling. Landstinget erbjuder inte några föräldrautbildningar i teckenkommunikation i dagsläget, men det finns med i planeringen för nästa år vid logopedmottagningen på US. Samverkan mellan hälso- och sjukvården och kommunerna behöver utvecklas. Det finns goda exempel där landstingets logopeder arbetar nära förskolans pedagoger genom handledning och kunskapsöverföring, med det sker inte i den omfattning som skulle behövas. Förskolans och skolans pedagoger behöver vara delaktiga i barnens dagliga språkträning. I nuläget är det många gånger föräldrarna som får vara informations- och kunskapsbärare mellan logopeden och förskolan. I samband med skolstart överlämnas behandlingsansvaret av barn med språkstörning till skolan/elevhälsan, vilket fungerar olika väl, både inom och mellan de olika kommunerna. Föräldrar upplever många gånger snabba avslut av landstingets logopedinsatser inför skolstart. Många behandlingar riskerar att upphöra eller tappa fart då flertalet kommuner saknar skollogopeder. Det är viktigt att ansvarsområden tydliggörs mellan hälso- och sjukvårdens respektive kommunernas utrednings- och behandlingsansvar samt att rutiner för överlämnande inför skolstart utvecklas. 4

5 Slutsatser Starka sidor Språkscreening Samtliga barnavårdscentraler (BVC) i länet utför språkscreening på alla barn som är inskrivna i barnhälsovårdens basprogram. Språkscreening görs vid två och ett halvt- och fyra-årsbesöket, samt vid behov i samband med fem-årsbesöket. Bättre följsamhet till befintliga riktlinjer och rutiner behöver dock säkerställas. Vårdprogram Det finns länsövergripande vårdprogram både för Barn med avvikande tal- och språkutveckling och för Stamning, vilka bidrar till att prioritering, bedömning, mål och åtgärd blir likvärdiga vid länets logopedmottagningar. Vårdprogrammen bör bli officiellt antagna för att säkerställa en fortsatt likvärdig hantering. Hög kompetens hos logopeder Det finns en hög kompetens för att utföra utredning, diagnostisering och behandling vid länets logopedmottagningar. Barn och föräldrar upplever ett bra och professionellt bemötande. Utvecklingsområden Ökad tillgänglighet Det finns ett glapp när det gäller behov av logopedisk utredning och behandling i förhållande till barnlogopedins nuvarande resursutbud. Vårdgarantin uppfylls inte i delar av länet, och det är främst östra länsdelen som har mycket långa köer. Då en stor del av den språkliga träningen läggs på föräldrarna finns behov av en mer frekvent och regelbunden handledning. Vårdprocessprogram (VPP) för språkstörning behöver utvecklas. Ett VPP beskriver ansvarsfördelning mellan aktörer/enheter som samverkar i en vårdprocess, vilket dels bidrar till att vården blir likvärdig i länet, dels att det minskar risken för att barn med flera diagnoser faller mellan stolarna. Ett VPP beskriver även rutiner för remittering, diagnostik, behandling och uppföljning för den specifika behovsgruppen. Förstärkt samverkan och förtydligande av ansvarsområden gentemot kommunerna Samverkan måste utvecklas och förstärkas mellan landstinget och länets kommuner kring barn med språkstörning. Det är framförallt nödvändigt med en förstärkning av logopedisk handledning och kunskapsspridning till förskolans pedagoger, men också till skolans personal, samt att säkerställa att de behandlingsrekommendationer som ges till förskolan/skolan efterföljs. Ett tydligare gränssnitt för ansvarsområden, rutiner för övergången från logopedmottagning till skolan/elevhälsan och ett tydliggörande av respektive huvudmans behandlingsansvar måste utarbetas och kvalitetssäkras i samsyn mellan huvudmännen för att säkerställa att barn och unga inte faller mellan stolarna. Frågan bör även lyftas till Barn- och ungdomsuppdraget för att diskutera hur ett gemensamt politiskt ansvar kan tas för behovsgruppen. 5

6 Mer kunskap och kompetens om språkstörning behövs Kunskapsnivån om språkstörning är ojämn inom verksamheter som arbetar med barn och unga och behöver förstärkas på ett systematiskt sätt. Särskilt viktiga aktörer i det här sammanhanget är BVC, förskola och skola. Hjälpmedel Det saknas i dag förskrivningsbara hjälpmedel för barn med språkproblem och många föräldrar ser ett stort behov av tillgång till datorprogram för språklig medvetenhet och bildstöd, samt möjlighet till utbildning i teckenkommunikation. Det finns också behov av en lånebank eller visningsexemplar av hjälpmedel. Information och föräldrastöd Logopedmottagningarna har ett utarbetat informationsmaterial både i broschyrform och på internet, ändå upplever föräldrar brist på, framförallt skriftlig, information och efterlyser ett mer behovsanpassat föräldrastöd. Det kan handla om ett mer utvecklat informationsmaterial om såväl det språkliga problemet, som i bemötande av barn med språkproblem, till litteraturtips, individuellt anpassat samtalsstöd eller deltagande i föräldragrupper/föräldrautbildning. Uppföljning Det måste säkerställas att verksamheterna registrerar sina besök på samma sätt i Cosmic för att en systematisk uppföljning inom området ska vara möjlig. 6

7 Bakgrund, syfte och genomförande Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) ska utifrån ett medborgarperspektiv verka för en god hälsa hos befolkningen, att invånarna erbjuds en god vård på lika villkor samt att vården ges utifrån befolkningens behov. Behovsanalysen är en strategiskt viktig utgångspunkt för en styrning utifrån behov. HSN väljer årligen ut ett antal sjukdomsgrupper och/eller behovsgrupper som bedöms angelägna att analysera. Behovsanalyserna syftar till att identifiera befolknings- och patientbehov som underlag för HSN:s vidare ställningstagande i uppdrag till vårdleverantörerna. HSN har beslutat att under 2011 genomföra en behovsanalys inom området Röst-, tal-, språk- och sväljstörningar. Motiveringen anges i verksamhetsplan för 2011: Patienter med röst-, tal-, språk- och sväljstörningar behandlas av logopeder, foniatriker och öron- näs och halsspecialister. Exempel på patientgrupper som berörs är patienter med läpp-, käk- och gomspalt, stamning, röststörningar och patienter med tal-, språk- och sväljsvårigheter vid hjärnskada och neurologiska sjukdomar. Detta område är tidigare inte belyst i länet. Tillgänglighetskraven uppfylls delvis inte och likvärdigheten i länet vad gäller utbud och kvalitet bör belysas. Barn och ungdomars behov ska särskilt uppmärksammas. Beredningen för behovsstyrning har ansvar för den politiska samordningen av behovsanalysen. Samtliga behovsanalyser följer en gemensam disposition för att säkerställa en bred och tydlig beskrivning av behovs-/sjukdomsgruppens behov. Behovsanalysen baseras på information från verksamhetsföreträdare, aktuella rapporter inom området och befintlig statistik. Dessutom tillförs patienters och anhörigas erfarenheter genom brukardialogberedningens rapport. Till behovsanalysen har relevanta referenspersoner knutits vilket tillför viktig kunskap och perspektiv på behovsanalysens område. För en mer utförlig beskrivning av källor hänvisas till referenserna. Avgränsning Behovsgruppen för området Röst-, tal-, språk- och sväljstörningar är mycket heterogen och berör allt ifrån nyfödda barn med sväljsvårigheter, till barn med språkstörning, personer med funktionsnedsättning, vuxna som drabbats av afasi eller sväljproblem till följd av neurologisk sjukdom eller hjärnskada, hörselnedsättning, stamning och mer. I samråd med beredningen för behovsstyrning och mot bakgrund av nämndens motivering, att särskilt uppmärksamma barn och ungdomars behov, har behovsanalysen avgränsats till att fokusera på gruppen barn och unga (0-18 år) som har en specifik språkstörning och barn och unga som stammar. Behovsgruppen vuxna, 18 år och äldre, med röst-, tal-, språk- och sväljstörning beräknas få en egen behovsanalys under Områden som särskilt kommer att beaktas i analysen är vårdprocess, hjälpmedel, tillgänglighet, jämlik vård och samverkan med andra huvudmän. 7

8 Analys Behovsgrupp Den behovsgrupp som behandlas i denna behovsanalys omfattar barn och unga upp till 18 år som har en specifik språkstörning samt barn och unga som stammar. Språkstörning En språkstörning kan vara lätt, måttlig eller grav och innebär att barnets kommunikation med omgivningen hindras av att barnet har svårigheter med att förstå och producera språk i jämförelse med andra jämnåriga barn. Om barnet är åldersadekvat i sin allmänna utveckling och inte har några andra påtagliga funktionsnedsättningar talar man om en primär eller specifik språkstörning. Har barnet en hörselnedsättning, en utvecklingsstörning eller neurologiska problem talar man om en sekundär språkstörning, men gränsen är svår att dra och symptombilder och behandlingsprinciper är ofta desamma. Kliniskt måste man också ta hänsyn till de problem barnet möter i sitt dagliga liv, alltså inte bara det medicinska tillståndet utan också de funktionella och sociala problem som störningen medför. 1 Enligt klassifikationssystem ICD 10 (International Classification of Diseases 1997) utgiven av WHO (World Health Organisation) definieras språkstörning som Störningar av den normala språkutvecklingen som uppträder i de tidigaste utvecklingsstadierna. Tillståndet kan inte direkt tillskrivas neurologisk sjukdom, abnormitet i talapparaten, sensoriska störningar, psykisk utvecklingsstörning eller miljöfaktorer. 2 Vanligtvis uppmärksammas och diagnostiseras språkstörningen när barnet är i tre- till fyraårsåldern och en språkstörning kan ta sig mycket olika uttryck. Ett barn kan ofta ha svårigheter inom flera olika språkliga kategorier; ordförråd, begreppsbildning, språkljud, grammatisk förmåga, kommunikativ förmåga, det vill säga problemen kan handla om språkets innehåll, form eller användning och kan vara märkbara både vad gäller barnets förmåga att förstå tal och att själv tala. Exempel på hur detta kan komma till uttryck är att: Några barn kommer inte igång med sitt tal i normal tid. Utvecklingen stannar kanske upp efter de allra första orden och barnet har svårt att komma vidare En del barn har svårt att lära in orden för vardagliga företeelser och bygga upp ett ordförråd. De kanske använder fel ord eller låter ett enda ord stå för många olika saker Det är vanligt att barn har svårt att använda språkljuden rätt. De kanske saknar många av ljuden i sitt tal eller byter ut ljud och använder dem på fel ställe Nettelbladt U. & Salamheh E-K. (2007) Språkutveckling och språkstörning hos barn. Studentlitteratur AB, Lund. 8

9 En del barn har stora svårigheter att bygga ihop meningar Andra barn kan bygga ganska långa meningar men kastar ofta om ordföljden, så det blir svårt att förstå Hos en del barn finner man svårigheter att tolka och förstå vad man säger, trots att de hör bra och är välbegåvade i övrigt Ytterligare barn kan ha talmotoriska svårigheter, vilket innebär problem med att planera och styra den rätta ordningen i talapparatens muskelrörelser eller att hitta och känna igen den rätta platsen i munnen för tungans rörelse Det är vanligt att barn med grava språkstörningar också har andra svårigheter. Eftersom en språkstörning har att göra med hjärnans sätt att fungera kan även andra funktionsområden vara påverkade. Det kan handla om koncentrationsproblem, klumpig grov- och finmotorik, svårigheter med socialt samspel och brister i föreställningsförmågan. Dessa barn kan så småningom, förutom den diagnostiserade språkstörningen, även få andra diagnoser som autism, adhd, Aspergers syndrom eller lätt begåvningshandikapp. Omvänt kan barn som primärt utreds för neuropsykiatriska svårigheter också ha språkliga problem. Det är nödvändigt med ett multidisciplinärt samarbete vid utredning av barn med såväl neuropsykiatriska svårigheter som grava språkstörningar. En grav språkstörning är sällan isolerad utan en del i ett större problemkomplex. 3 Typiska drag i språkstörning Mindre joller Sen debut av de första orden Långsam språkutveckling Svårförståelig, även för närstående Ofta svårt att lära sig nya ord Svårt att hitta ord Ofta nedsatt språkförståelse Begränsad språkanvändning Språkligt och kommunikativt passiv Orsaker och riskfaktorer till språkstörning Man har inte kunnat påvisa några direkta orsaker till språkstörning hos barn förutom när det gäller ärftlighet. Mellan 30 och 40 procent av barn med språkstörning har en nära anhörig, syskon eller föräldrar, som haft en språkstörning eller läs- och skrivsvårigheter. Det är kartlagt att det finns direkt ärftliga former av språkstörning i form av en förändring i den så kallade FOX P2-genen och resultaten av nyare neurofysiologisk undersökningsmetodik pekar mot att det finns en ärftlig faktor som påverkar hjärnans utveckling på ett sätt som är mindre gynnsamt för språkutvecklingen. Riskfaktorer orsakar inte en språkstörning men kan kopplas samman med en negativ inverkan på språkutvecklingen. En tillväxthämning, det vill säga att barnet är kortare eller väger mindre än 3 Föhrer U. (2007) Läsinlärningen börjar med den tidiga språkutvecklingen i Dyslexi aktuellt om läs- och skrivsvårigheter Nr 2/

10 förväntat, kan innebära risker både under förlossningen och under nyföddhetsperioden. Andra riskfaktorer är infektioner hos modern, alkoholkonsumtion och rökning. Prematuritet är en riskfaktor som ägnats mycket uppmärksamhet, men orsakar inte i sig en språkstörning. Hörseln är viktig för en normal tal- och språkutveckling. Öroninflammation är efter förkylning den vanligaste infektionen hos barn i förskoleåldern. Täta öroninflammationer och ibland öronkatarr som efterföljd med periodvisa hörselnedsättningar kan i vissa fall medföra en viss övergående försening av språkutvecklingen men kan inte orsaka en språkstörning. Språkstörning kan inte heller kopplas enbart till brister i hemmiljön, däremot kan en bristfällig omsorg i form av undermålig kost, brist på trygga och stabila relationer och en bristande språklig stimulans innebära en betydande riskfaktor. Språkstörningar är betydligt vanligare hos pojkar än hos flickor, två av tre är pojkar. Anatomiska avvikelser, som stora halsmandlar, körtel bakom näsan eller kort tungband, kan inte ses som orsak till språkstörning, men kan i viss utsträckning bidra till otydlighet i talet. 4 Konsekvenser av språkstörning För att kunna kommunicera, hämta in kunskap och tänka behövs ett väl fungerande språk. Språket används således både för att påverka och förändra omgivningen som för att få behov tillgodosedda. Språket och talet är dessutom ett av de viktigaste redskapen för att uttrycka personligheten. Att ha en språkstörning kan leda till konsekvenser som: Minskad kommunikation i lek och samvaro, vilket kan leda till utanförskap och minskad naturlig talträning Dålig självkänsla, osäkerhet, att inte våga tala själv eller i grupp, en del barn tystnar Beteendestörning, såsom ett alltför försiktigt eller alltför bråkigt uppträdande Försening av social utveckling och på sikt även intellektuell utveckling Läs- och skrivsvårigheter dyslexi Stamning Stamning är en störning i talets rytm där barnet vet vad hon/han vill säga men talflytet hindras av stamningen. Definitionen av stamning har varierat genom tiderna och en heltäckande definition återstår ännu att formulera. Enligt klassifikationssystemet ICD 10, definieras stamning som en störning i talets flyt som karakteriseras av återkommande repetitioner eller förlängningar av ljud, stavelser eller ord, eller av återkommande uppehåll eller pauser som avbryter den rytmiska talströmmen. Problemet bör klassificeras som störning bara när svårighetsgraden påverkar talfärdigheten. 5 4 Nettelbladt U. & Salamheh E-K. (2007) Språkutveckling och språkstörning hos barn. Studentlitteratur AB, Lund. och 5 Hartelius mfl. (2008) Logopedi, Studentlitteratur AB, Lund 10

11 När man gör en beskrivning av en persons stamningsproblematik brukar man tala om yttre och inre stamningsproblematik. Till yttre stamningsproblematik räknas det som hörs eller syns, som ickeflyt, hjälpord och olika beteenden för att komma vidare i talet. Många har problem med att starta talet och ofta stammar barnet mer på vissa ljud och ord. Ibland är stamningen förknippad med muskelspänning eller medrörelser, särskilt i käke, mun och ögon. Till inre stamningsproblematik räknas undvikandebeteende, talrädsla och andra reaktioner på stamningen. Stamning förekommer framför allt hos barn och börjar oftast i förskoleåldern (två till fyra års ålder). De allra flesta barn upprepar ljud och stavelser någon gång, vilket är ett naturligt led i barnets talutveckling. Hos en del barn utvecklas dock de naturliga omtagningarna till stamning. Av alla barn stammar fyra till fem procent under en period som varar längre än sex månader. För de flesta barn upphör stamningen av sig självt, framförallt under de första sex månaderna efter att det börjat. Hos cirka 80 procent av de barn som börjat stamma upphör stamningen inom en tidsperiod av fem år. 6 Cirka en procent av den vuxna befolkningen stammar. Orsaker och riskfaktorer till stamning Det finns i dagsläget ingen hållbar förklaring till varför stamning uppstår och förklaringsmodellerna har varit många genom åren. I dag menar många forskare att stamning kan beskrivas utifrån ett multifaktoriellt perspektiv där faktorer som ärftlighet, social omgivning, emotionella faktorer, inlärningsförmåga, talmotorisk organisation, språklig förmåga med mera, samspelar på ett komplext sätt som är unikt för den enskilde individen. Detta samspel kan tänkas variera över tid och det är också möjligt att tidpunkten för när man utsätts för en faktor är av betydelse. 7 Detta innebär även att barnets och omgivningens reaktioner har betydelse för hur stamningen utvecklas. Konsekvenser av stamning Stamning upplevs mycket olika. Den obehagliga känslan av att plötsligt tappa kontrollen över sitt tal kan vara svår att beskriva. Många tänker ständigt på stamningen, medan andra är mindre bekymrade. Några stammar lite men upplever det ändå som ett stort problem. För några kan stamningen och oron över omgivningens reaktioner vara ett stort funktionshinder som kan leda till ensamhet och isolering. Andra låter sig inte hindras av att de stammar och lever ett mycket socialt och framgångsrikt liv. Problembilden varierar i hög grad från person till person. Stamningen kan också påverka den stammande personens upplevelse av sig själv och även påverka utbildningsval och yrkesmöjligheter. Nyckfullheten i stamning, att ibland stammar man, ibland inte, kan skapa en talrädsla och osäkerhet hos barnet, som i sin tur kan leda till undvikandebeteenden, allt från att undvika enstaka ord till att undvika hela talsituationen. Några stammar mer när de är trötta, ivriga eller stressade. Stamning kan också öka när barnet ska tala i telefon eller börja prata på uppmaning Hartelius mfl. (2008) Logopedi, Studentlitteratur AB, Lund 8 Barn som stammar. Informationsbroschyr till föräldrar, lärare och andra som möter stammande barn. Stamningsförbundet. 11

12 Förekomst Språkstörning förekommer hos drygt tio procent av alla förskolebarn och för många av barnen rättar språkstörningen till sig av sig självt. Cirka fem procent har en lite kraftigare språkstörning, som kan behöva särskilt anpassad stimulans och träning. En grav språkstörning, som kan ge betydande svårigheter långt upp i skolåldern och ibland hela vuxenlivet drabbar mellan en och två procent av barnen. 9 För Östergötland skulle detta i siffror innebära att det bland barn mellan två och fem år finns cirka 1920 barn som har någon grad av språkstörning, av vilka cirka 960 har behov av logopedinsatser och 190 till 385 barn har en grav språkstörning. 10 Stamning förekommer hos fyra till fem procent av barn i förskoleåldern och hos en procent av den vuxna befolkningen. 11 För Östergötland skulle det innebära att mellan 770 och 960 barn i ålder två till fem år stammar, av vilka cirka 190 barn kommer att fortsätta stamma även i vuxen ålder. Både språkstörning och stamning drabbar pojkar i större utsträckning än flickor. Studier har visat att språkstörningar är två till tre gånger vanligare hos pojkar än hos flickor. När det gäller stamning är det ungefär lika stor andel pojkar som flickor som börjar stamma. Däremot är stamningen oftast av övergående karaktär och försvinner snabbare och i större grad för flickor, och i skolåren är stamning tre till fem gånger vanligare hos pojkar än hos flickor. 12 Antal barn 2 5 år i Östergötland med: Prevalens Antal i Östergötland (totalt ) Försenad språkutveckling 10 % Språkstörning som kräver behandling 5 % 960 Grav språkstörning 1 2 % Stamning 4 5 % Tabell 1. Statistik från Folkhälsocenter, befolkningsunderlag Incidens (nya fall per år) I Östergötland föds cirka 5000 barn årligen och de flesta får en alldeles normal språklig utveckling. Av en årskull östgötabarn beräknas cirka 500 barn (10 %) drabbas av språkstörning av varierande grad och cirka 250 (5 %) kommer att behöva särskilt anpassat stöd och träning, medan cirka 50 till 100 barn (1-2 %) beräknas ha en grav språkstörning. Barn som tidigt diagnostiseras som gravt avvikande i sin språkutveckling behöver oftast omfattande och långvariga logopediska insatser långt upp i skolåldern. Vad gäller stamning kommer cirka 225 barn (4-5 %) av en årskull att stamma någon gång under sin förskoletid och cirka 50 barn kommer fortfarande att stamma efter skolstart. 9 Hartelius mfl. (2008) Logopedi, Studentlitteratur AB, Lund och 10 De statistiska uppgifterna är framtagna av Folkhälsocenter och är baserade på antal barn 2-5 år bosatta i Östergötland 31 dec. 2010, Hartelius mfl. (2008) Logopedi, Studentlitteratur AB, Lund och 12 Hartelius mfl. (2008) Logopedi, Studentlitteratur AB, Lund och 12

13 Mörkertal Det går att anta att det finns ett visst mörkertal när det gäller barn som är i behov av behandling för sin språkproblematik. Detta återspeglas bland annat i att antalet barn mellan noll och fem år som besökt någon av länets tre logopedmottagningar under 2010 inte motsvarar den beräknade prevalensen för gruppen. En bidragande orsak till att det finns dolda behov är bristande kunskaper om språkstörning i personalgrupper som arbetar med barn, inom BVC, förskola och skola men också generellt i samhället. Vikten av tidiga insatser Forskare är helt överens om vikten av mycket tidiga insatser, både vid språkstörning och vid stamning, eftersom det är de tidiga insatserna som ger bäst effekt. 13 Under vissa kritiska perioder är hjärnan mer mottaglig för speciell typ av stimulering. De neurofysiologiska förutsättningarna för den utveckling som sker mellan tre och sex år är unika och kommer aldrig åter. Samtidigt är språkstörning ofta ett bestående tillstånd som inte går att bota, men ju tidigare barn med språkstörningar uppmärksammas, utreds och får stöd, desto bättre är det för barnets utveckling och för barnets möjlighet att senare tillgodogöra sig den kunskap som skolan ska förmedla. 14 På liknande sätt har forskning visat att ju tidigare ett stammande barn får behandling desto mindre är risken att det kommer att fortsätta stamma som vuxen. 15 Prognosen för hur barn med språkstörningar lyckas i skolan är inte god. Studier visar att upp till mellan 50 och 75 procent av barn med språkstörningar vid två till tre års ålder har problem med läs- och skrivinlärningen, dyslexi, vid åtta års ålder. Om barnet har kvarvarande språkliga problem vid sex års ålder är risken hög att barnet även har neuropsykiatriska svårigheter, vilka vanligtvis diagnostiseras vid sju till åtta års ålder. Flera longitudinella studier visar att trots att barnen lär sig avkoda och stava åldersadekvat, så har barnen kvarstående problem med språkförståelse i både tal och skrift under hela skolgången. 16 Detta innebär i praktiken att även om elever med språkstörning rent tekniskt kan ta sig genom de texter som presenteras i skolan, saknas förmågan att på ett effektivt och fungerande sätt plocka ut den information som texten är avsedd att förmedla. Barnets svårigheter går inte heller enkelt att kompensera med att istället lyssna på innehållet, eftersom även detta är en aktivitet som kräver en fungerande språklig förmåga som barnet inte besitter. Genom att läsningen inte fungerar tillägnar sig elever med språkstörning inte lika många ord och begrepp som jämnåriga. Användningen av de ord de behärskar blir statisk och begränsad, vilket i sin tur påverkar förmågan att resonera och argumentera både i tal och i skrift. 13 Carlberg Eriksson, E. (2009) Språkstörning en pedagogisk utmaning. Specialpedagogiska skolmyndigheten 14 Tal och språksvårigheter hos barn och ungdom i Östergötland. (1998) Delrapport SLAKO grupp tal och språk Hartelius mfl. (2008) Logopedi, Studentlitteratur AB, Lund 13

14 Sammanfattning från brukardialogberedningens arbete På hälso- och sjukvårdsnämndens uppdrag har brukardialogberedning 3 fördjupat sig inom området Röst-, tal-, språk- och sväljstörningar och mer specifikt på stamning och språkstörning hos barn och unga. Beredningen har under 2011 intervjuat 32 föräldrar vid elva olika tillfällen. Samtalen utgick från fem frågeområden: Hälsa och levnadsvanor, Förväntningar och behov, Samverkan, Delaktighet/eget ansvar och Framtid. Föräldrar som beredningen träffat beskriver hur språkproblemen påverkar deras barn på olika sätt, några har reagerat med att bli tysta och tillbakadragna medan andra blivit mer utagerande. För några av barnen har språkproblemen lett till utanförskap och elaka kommentarer från kamrater. Språkstörning innebär även att barn i skolåldern ofta har svårare att klara skolarbetet än jämnåriga klasskamrater och flera har även problem med läs- och skrivinlärningen. Vissa föräldrar har medvetet låtit barnen börja skolan ett år senare och en del barn har fått gå om vissa klasser då de inte lyckats tillgodogöra sig undervisningen. Tidig upptäckt och tidiga insatser är viktiga för att skapa goda förutsättningar för barnet. Långa väntetider (ibland uppemot åtta månader) och glesa återbesök är i dag ett stort bekymmer som skapar oro för många familjer. Man upplever även att kunskapsnivån om språkstörning är ojämn och i vissa fall bristfällig inom verksamheter som arbetar med barn, som BVC, förskola och skola, vilket ytterligare kan innebära att behandling fördröjs eller uteblir då språkproblemen inte tas på allvar. När barnet väl kommer till logopeden upplever man i de allra flesta fall ett professionellt bemötande med förståelse och kunskap för barnets problematik. En stor del av den språkliga träningen läggs på föräldrarna, vilka ser behov av tätare och mer regelbunden handledning för att känna trygghet. Många föräldrar upplever svårigheter med språkträningen, som många gånger leder till konflikt och flertalet föräldrar ser behov av stöd med den dagliga träningen, av exempelvis förskolans/skolans pedagoger. Många föräldrar efterlyser även ett mer behovsanpassat föräldrastöd, exempelvis erbjudande om samtalsstöd eller deltagande i föräldragrupper, men också mer information kring olika typer av språkproblem och hur man bäst bemöter ett barn med språkproblem. Förskrivningsbara hjälpmedel saknas för målgruppen och flertalet föräldrar önskar en större tillgång till olika datorprogram och möjlighet att få låna hjälpmedel på prov. Det finns även stort behov av tillgång till alternativ kommunikation, till exempel utbildning i teckenkommunikation. Samverkan med kommunerna behöver bli bättre. Den specialistkunskap som landstingets logopeder innehar behöver nå ut i förskolan och skolan i större omfattning. I nuläget fungerar föräldrarna många gånger som informationsbärare mellan logopeden och förskolan. En vanlig rekommendation är att träning ska ske i förskola, vilket sällan sker med hänvisning till tids- och resursbrist från kommunernas sida. I samband med skolstart upplever många snabba avslut av logopedinsatser och ser behov av ett bättre överlämnande till skolan/elevhälsan. För flertalet föräldrar är det otydligt vad landstinget respektive kommunen har ansvar för, samtidigt som det för föräldrarna oftast saknar betydelse, huvudsaken är att barnet får rätt insatser i rätt tid. 14

15 Struktur och förutsättningar Verksamhetens organisation Barn som har en specifik språkstörning och barn som stammar utreds, diagnostiseras och behandlas vanligtvis vid logopedmottagningen i den länsdel man tillhör. Barn som har en ytterligare funktionsnedsättning utöver språkstörningen, som exempelvis neurologiska tillstånd (ryggmärgsbråck, cerebral pares, muskelsjukdomar), reumatisk sjukdom, neuropsykiatrisk (NP) problematik (autism, Aspergers syndrom, adhd, Tourettes syndrom), utvecklingsstörning, medfödd eller förvärvad hjärnskada utreds och behandlas av olika team på barn- och ungdomshabiliteringen, BUH, (NSC och NSÖ) och på psykiatri- och habiliteringsenheten, PHE, (NSV). Eftersom en språkstörning kan diagnostiseras relativt tidigt förekommer att en del barn till en början träffar logoped på logopedmottagning för att senare flyttas över till BUH eller PHE. Organisatoriskt är det stora skillnader i hur barnlogopedin är organiserad i de olika länsdelarna. I östra länsdelen finns en särskild enhet för barnlogopedi som ingår i Rehab Östs verksamhet, som är organiserad under primärvården, och som i sin tur tillhör närsjukvården. I västra länsdelen finns en logopedmottagning som tar emot både barn och vuxna och som ingår i Rehab Västs verksamhet, som är organiserad under närsjukvården. I centrala länsdelen tillhör logopedmottagningen öron-, näs- och halskliniken som är organiserad under Sinnescentrum. Organisationsmodell: västra länsdelen centrala länsdelen östra länsdelen NÄRSJUKVÅRD EN I VÄSTRA ÖSTERGÖTLAND SINNESCENTRUM NÄRSJUKVÅRDEN I ÖSTRA ÖSTERGÖTLAND REHAB VÄST ÖRON-, NÄS OCH HALSKLINIK PRIMÄRVÅRD LOGOPED- MOTTAGNING LOGOPED- MOTTAGNING REHAB ÖST BARNLOGOPEDI 15

16 Nuvarande resurser På logopedmottagningarna Rehab Väst, Rehab Öst och på US finns totalt 19,1 logopedtjänster varav nio tjänster är avsatta för barn mellan noll och 18 år (tab. 2). Antal barnlogopedtjänster, Antal barn logopeder Totalt antal Antal barn 0 18 Antal barn logopeder år/ länsdel år/ logoped Rehab Väst 1,5 tjänst 3,8 tjänster Rehab Öst (inkl Finspång) 3 tjänster 5,8 tjänster Logopedmottagning US 4,5 tjänster 9,5 tjänster Tabell 2. Uppgifter om antal tjänster hämtade från verksamhetschefer för respektive enhet, befolkningsunderlag från Folkhälsocenter Antal logopedresurser är dock inte helt jämförbara mellan länsdelarna. Logopedmottagningen på US har fler barnlogopeder i förhållande till befolkningsunderlag än övriga mottagningar, vilket förklaras av att man bedriver specialistverksamhet som innebär att man tar emot patienter dels från övriga länsdelar men också från regionen. Exempel är LKG-teamet (läpp-, käk- och gomspalt), andra team arbetar med onkolog- och TS-patienter (transsexuella) och patienter med cochleaimplantat. Dessutom finns särskild kompetens vad gäller stamningsbehandling, där övriga länsdelar har möjlighet att remittera stamningspatienter till US för behandling. Logopederna på de tre mottagningarna arbetar med barn och unga samt vuxna med olika typer av diagnoser och inte enbart med barn som har en språkstörning och barn som stammar. Logopedbemanningen på Rehab Väst (1 log./12330 barn 0-18 år eller 1 log./2425 barn 2-5 år) och Rehab Öst (1 log./12505 barn 0-18 år eller 1 log./2591 barn 2-5 år) är däremot i relation till befolkningsunderlaget förhållandevis lika. Vårdproduktion Språkstörning i sig är ingen diagnos, utan ett samlingsbegrepp för en mängd olika diagnoser vilket gör det svårt att hämta exakta siffror för behandlingstillfällen ur Vårddatalager. Men genom att mottagningarna för statistik över alla inkomna remisser går det att få en bild över hur många nya patienter som tillkommer varje år till logopedmottagningarna. Under 2010 inkom drygt 800 nya remisser för barn mellan noll och 18 år med språkstörning eller stamning (tab. 3). Antal remisser gällande språkstörning och stamning till Remiss Antal remiss/ logopedmottagning för barn 0 18 år (2010) logoped Rehab Väst Rehab Öst Logopedmottagning US Tabell 3. Uppgifter hämtade från verksamhetsföreträdare för respektive enhet. 16

17 I tabell 3 framgår även att inflödet av nya remisser i förhållande till logopedresurser är större på Rehab Öst än i övriga länsdelar. Under 2010 gjordes totalt 4600 besök till logoped av totalt 1483 barn och unga mellan noll och 18 år (tab. 4). Antal besök till logoped under 2010 uppdelat på ålder och basenhet. 0 5 år 6 12 år år Totalt Antal besök/ logoped 2010 Rehab Väst /logoped Rehab öst /logoped Logopedmottagning US /logoped Totalt /logoped Antal personer som besökt logoped under 2010 uppdelat på ålder och basenhet 0 5 år 6 12 år år Totalt Rehab Väst Rehab öst Logopedmottagning US Totalt Tabell 4. Statistik från Vårddatalager 21 sep 11. (Vissa skillnader i antal besök och antal personer kan förekomma i förhållande till mottagningarnas egna statistiska underlag). Uppgifterna i tabell 4 avser samtliga barn och unga mellan noll och 18 år som besökt logoped vid någon av länets tre mottagningar och inte endast barn och unga med språkstörning eller stamning. Cirka 70 procent av alla besök utgjordes av barn mellan noll och fem år och en övervägande del av dessa var av barn med språkstörning. Cirka fem procent av alla besöken av barn mellan noll och 18 år utgjordes av barn och unga som stammar. 17 I ovanstående tabell framgår även vissa skillnader avseende hur många besök som gjordes per logoped vid respektive mottagning under Logopeder på Rehab Väst tog i genomsnitt emot flest besök per logoped (606 besök). 17 Vårddatalager

18 Barn med språkstörning i kombination med adhd en särskilt utsatt grupp Språk- och talproblem är vanligt förekommande hos barn med neuropsykiatriska (NP) problem. För barn med språkstörning i kombination med NP problematik, är den vanligaste psykiatriska diagnosen adhd (Attention Deficit Hyperactivity Disorder), men det är inte så att en adhd-diagnos automatiskt innebär språkliga problem. Barn med adhd har ofta också någon form av läs- och skrivproblematik, och det finns ett tydligt samband mellan adhd-språkstörning-dyslexi. 18 Barn med NP problematik tillhör vanligtvis barn- och ungdomshabiliteringens (NSC och NSÖ) eller psykiatri och habiliteringsenhetens (NSV) uppdrag. Men när det gäller barn med adhd (med eller utan språkstörning) utan ytterligare NP-diagnos har dessa barn flyttats över till BUP för behandling, i den östra och västra länsdelen. En liknande förändring kommer även att ske i den centrala länsdelen vid årsskiftet 2011/2012. De barn som har adhd i kombination med ytterligare NP problematik såsom Aspergers syndrom eller autism tillhör fortfarande i BUH/PHE i samtliga länsdelar. Eftersom BUP inte har egna logopeder finns det risk för att dessa barns språkliga problem inte uppmärksammas, logopeder saknas även i de neuropsykiatriska utredningsteamen. Det finns även vissa oklarheter kring vem som ansvarar för den språkliga behandlingen av barn med adhd. För närvarande köper BUP i östra länsdelen logopedtimmar av BUH. I västra länsdelen där det är en privat aktör som bedriver BUP-verksamhet får barn med adhd språkligt stöd vid logopedmottagningen. I centrala länsdelen kommer BUH att fungera som logopedkonsulter till BUP vid behov och efter ett år utvärderas förändringen och antal logopedtimmar som efterfrågats. Barn med adhd i kombination med språkstörning, är en extra utsatt grupp som riskerar falla mellan stolarna och där det ibland kan vara slumpartat om de får stöd för sin språkstörning eller inte. Nationella riktlinjer för språkstörning och stamning saknas För närvarande saknas nationella riktlinjer för både språkstörning och stamning. Det finns heller inga indikationer på att det är några nationella riktlinjer på gång inom något av områdena. Inom ramen för Nätverk Dyslexilogopeder finns ett Konsensusdokument framtaget angående Logopedutredning av språk, läsning och skrivning. 19 Dokumentet beskriver innehåll i utredning och dokumentation samt rekommendationer beträffande åtgärder/förskrivning. Kvalitetsregister för språkstörning och stamning saknas Det enda kvalitetsregister som finns inom området för barnlogopedi är Läpp-, käk- och gomspaltregistret. 20 Samtliga team i Sverige som bedriver LKG-vård är anslutna till nationellt kvalitetsregister för LKG-behandling, där samtliga barn som föds med LKG registreras. Behandlingsresultaten utvärderas fortlöpande avseende operationsresultat, mellanansiktets tillväxt, bett- och talutveckling samt sena komplikationer. Kvalitetsregister för språkstörning och stamning finns inte. 18 Ek Lagergren, I. & Ingemansson, Å. (2005) Sambandet grav språkstörning ADHD finns det? Malmö Högskola, Examensarbete 10 p. Specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen. 19 Konsensusdokument Logopedutredning av språk, läsning och skrivning. Antaget av logopeder inom Nätverk Dyslexilogopeder 2004, uppdaterat Nationella Kvalitetsregister inom hälso- och sjukvården (2010) Sveriges Kommuner och Landsting 18

19 Vårdprogram och vårdprocessprogram inom Landstinget i Östergötland Sedan 2005 finns ett länsövergripande vårdprogram för Barn med avvikande tal- och språkutveckling, som barnlogopeder i länet utarbetat i samsyn. Vårdprogrammet gäller för barn i förskoleåldern med expressiv, impressiv och pragmatisk tal- och språkstörning som remitterats till barnlogopedmottagning i Östergötlands läns landsting. Genom vårdprogrammet fastställs landstingsgemensamma riktlinjer för prioritering, språklig bedömning, mål och åtgärd. Vårdprogrammet är dock inte officiellt antaget. 21 Det finns även ett länsövergripande vårdprogram för Stamning, reviderat november 2009, för barn, ungdomar och vuxna med stamning och skenande tal. Vårdprogrammet fastställer riktlinjer för första besök, bedömning, mål och åtgärd. Inte heller detta vårdprogram är officiellt antaget. 22 På Sinnescentrums logopedmottagning har man utarbetat ett vårdprogram för Barn med anatomiska defekter och funktionsavvikelser i munhåla och svalg, som beskriver logopedinsatser som främst berör barn med LKG och som behandlas inom LKG-teamet. 23 Förutom de beskrivna vårdprogrammen förekommer lokala riktlinjer och rutiner. I Riktlinjer för barnverksamheten på logopedmottagningen US, reviderad maj 2011, fastställs riktlinjer dels för nybesök/utredning och uppföljning/behandling av förskolebarn. Riktlinjerna anger även rutiner för uppföljning och behandling av barn som är sex år eller äldre, som redan är aktuella på logopedmottagningen och för skolbarn som kommer på remiss. 24 Även Barnlogopedi, Rehab Öst, har utarbetat egna rutiner, dels Rutiner vid remiss från Skolhälsovården eller liknande till Logopedmottagningen Rehab Öst, januari 2008, som beskriver hantering, bedömning och återkoppling av remisser från skolhälsovården till logopedmottagningen. 25 Därutöver finns Placeringsrutiner för språkförskolan, Högalundsenheten, Norrköping, reviderad september 2011, som anger rutiner för utredning, information till föräldrar, ansökningsförfarande och överlämnande till kommunens samordnare. 26 Det pågår diskussioner i barnlogopednätverket om behov av vårdprogram för barn med speciella talstörningar, såsom dyspraxi och läpp-, käk- och gomspalt, då dessa barn i första hand följs upp och bedöms av specialistteam på US men som behandlas på logopedmottagning i den länsdel där de bor. Det finns även behov av länsgemensam konsensus kring hanteringen av språkliga bedömningar av skolbarn. 21 Vårdprogram. Barn med avvikande tal- och språkutveckling. Landstinget i Östergötland, Vårdprogram. Stamning. Landstinget i Östergötland, november Vårdprogram. Barn med anatomiska defekter och funktionsavvikelser i munhåla och svalg. Landstinget i Östergötland, april Riktlinjer för barnverksamheten på logopedmottagningen, US. Landstinget i Östergötland, maj Rutiner vid remiss från Skolhälsovården eller liknande till Logopedmottagningen Rehab Öst. Landstinget i Östergötland, januari Placeringsrutiner för språkförskolan, Högalundsenheten, Norrköping, Landstinget i Östergötland, september

20 Nationell jämförelse avseende logopedtäthet Det påtalas i olika sammanhang att det överlag råder brist på logopeder i hela landet. I en nationell jämförelse om logopedtäthet, det vill säga antal logopeder per invånare, placerar sig Landstinget i Östergötland något över genomsnittet med 6,1 logopeder per invånare. Logopedresurserna är mycket ojämnt fördelade inom länet. I centrala länsdelen finns 9,6 logopeder per invånare medan det i västra länsdelen finns 4,4 och i östra länsdelen endast 3,3 logopeder per invånare (tab. 5). Förklaringar finns till varför centrala länsdelen har fler logopedresurser än övriga länsdelar, till exempel att man både på läns- och regionnivå jobbar i team kring särskilda patientgrupper. Faktum kvarstår dock är det är mycket stora skillnader i resursfördelning inom länet. Logopedtäthet inom landets landsting (hab och kommunlogoped ingår ej) Befolknings underlag Antal logopedtjänster Antal log/ inv. 1 log/ antal inv. Centrala Östergötland ,8 9,6 1/ Gotland ,5 7,9 1/ Västmanlands län ,7 7,4 1/ Västerbotten ,5 1/ Norrbotten ,4 1/ Östergötland ,2 6,1 1/ Dalarna ,1 1/ Lund / Trelleborg ,55 6 1/ Blekinge / Göteborg ,9 1/ Uppsala län ,5 (reg.vård) 5,8 1/ Gävleborgs län ,8 1/ Örnsköldsvik ,4 1/ Sundsvall ,7 1/ Helsingborg ,75 4,6 1/ Kronoberg ,4 4,6 1/ Alingsås ,5 4,5 1/ Jönköpings län ,5 1/ Västra Östergötland ,8 4,4 1/ Sörmlands län ,4 1/ Örebro län ,5 4,1 1/ Malmö ,25 4 1/ Värmlands län ,7 1/ Landskrona/Svalöv ,6 1/ Västervik/Oskarshamn ,6 1/ Kalmar ,5 1/ Kristianstad/Hässleholm ,5 1/ Östra Östergötland* ,6 3,3 1/ Sollefteå ,6 1/ Tabell 5. Statistik sammanställd av Birgitta Henning, chefslogoped, Länssjukhuset Ryhov, Landstinget i Jönköping, september * Närsjukvården i Finspång ingår i dessa uppgifter. 20

21 Innebär verksamhetens organisation att en likvärdig vård ges i länet? Organisationen för barnlogopedi ser mycket olika ut i de tre länsdelarna, vilket ur ett patientperspektiv inte behöver innebära att vården i sig inte blir likvärdig. Men den nuvarande organisationen är splittrad och till viss del svåröverskådlig, vilket kan innebära en viss risk för att en likvärdig och tillgänglig vård inte ges. Det finns i dagsläget ett par länsövergripande vårdprogram för barn med språkstörning och för stamning, vilka bidrar till att arbetssätt och behandling blir likvärdig för patienten. Dock föreligger risken att man frångår de gemensamt antagna vårdprogrammen och egna kulturer skapas, när enheterna utvecklar egna lokala vårdprogram och riktlinjer för samma områden. För att säkerställa en fortsatt likvärdig vård bör de i samförstånd länsövergripande vårdprogram godkännas av ledningen. Ett vårdprocessprogram bör även utvecklas för att säkerställa övergångar mellan verksamheter/kliniker och för att tydliggöra berörda verksamheters uppdrag och gränssnitt när det handlar om barn med flera diagnoser. 21