Constraint-Induced Aphasia Therapy (CIAT) på Logopedmottagningen, Akademiska sjukhuset

Transkript

1 Constraint-Induced Aphasia Therapy (CIAT) på Logopedmottagningen, Akademiska sjukhuset Jeanette Eklinder leg. logoped Länslogopedin Logopedmottagningen Akademiska sjukhuset, Uppsala Våren 2011

2 Sammanfattning Constraint-Induced Aphasia Therapy (CIAT) är en intensiv behandlingsmetod för personer med kronisk afasi, som fokuserar på den verbala kommunikationen. Denna behandlingsmetod har, i tidigare studier (Pulvermüller et al., 2001), visat sig ge statistiskt signifikanta behandlingsresultat jämfört med traditionell afasibehandling. Syftet var att testa CIAT på en grupp utvalda patienter med kronisk afasi på Logopedmottagningen, Akademiska sjukhuset. Tre personer valdes ut till gruppbehandling. Testresultat och metodens utformning i form av schema, upplägg och material utvärderades. Testning av språkliga förmågor samt självskattning av afasins påverkan gjordes innan och efter behandlingen. Resultaten visade att samtliga patienter gjorde framsteg och förbättrade sina testresultat. Denna pilotgrupp med CIAT som behandlingsmetod har lett fram till förbättringsförslag och värdefull erfarenhet för framtida CIAT-grupper på Logopedmottagningen. 2

3 Bakgrund Traditionell afasibehandling enskilt med logoped pågår oftast under lång tid med låg intensitet. På senare tid har man börjat ifrågasätta vilken effekt denna behandling har. Gruppbehandling har många psykosociala fördelar, då patienten träffar andra i samma situation och samtalen som uppstår blir mer naturliga. Constraint-Induced Aphasia Therapy (CIAT) har utvecklats från Constraint-Induced Movement Therapy, som är en behandlingsmetod inom sjukgymnastiken. Teorin bakom denna metod menar att det finns en risk att patienter med svag extremitet inte använder denna och att en inlärd passivitet utvecklas. Behandlingen går ut på att man i intensiv träning hämmar den starka extremiteten och får patienten att använda den svaga. Pulvermüller et al. (2001) anpassade denna behandlingsmetod till patienter med kronisk afasi i början av 2000-talet. Hämningen innebär att inga icke-verbala kommunikationssätt är tillåtna. Patienterna skall enbart uppmuntras att tala. Behandlingen sker i grupp där ett spel spelas med ökande svårighetsgrad, vilket fortsättningsvis benämns nivåer. Pulvermüller et al. (2001) fann att resultaten visade statistiskt signifikanta förbättringar utifrån de språkliga testen som utfördes innan och efter behandlingen. Kontrollgruppen, som hade fått traditionell afasibehandling uppnådde ej dessa förbättringar. Syfte Syftet är att genomföra och utvärdera behandlingsresultaten efter en testomgång med CIAT på Logopedmottagningen, Akademiska sjukhuset. Resursbehov, planering och tillvägagångssätt skall utvärderas för att kunna hitta ett fungerande arbetssätt för CIAT på mottagningen. Målet är att i framtiden kunna erbjuda patienter med kronisk afasi denna behandlingsmetod. 3

4 Metod och material Inklusions- och exklusionskriterier Följande inklusions- och exklusionskriterier sattes upp inför urvalet av deltagare. Logopeder i C-län, som arbetar inom området neuro, ombads rapportera hur många patienter som skulle kunna dra nytta av intensiv afasibehandling. Deltagarna skall ha afasi till följd av en diagnostiserad stroke (blödning eller infarkt), vänstersidig. Afasin skall vara kronisk (6 månader), då spontanförbättring gör att eventuella framsteg ej kan konstateras bero på behandlingen. Deltagarna skall ha en relativt god repetitionsförmåga, då detta är en del av behandlingen. Deltagarna skall ha funktionell hörsel och syn. De skall ej ha visuella svårigheter som påverkar bildtolkning. Deltagarna skall orka och kunna koncentrera sig i cirka 45 minuters långa pass. Ingen annan logopedisk behandling får pågå under CIAT-behandlingen. Deltagarna får ej ha en diagnostiserad eller misstänkt demens. Deltagarna skall ej ha grav verbal apraxi. Deltagarna skall ej ha grav Wernickeafasi. Urval Tre stycken deltagare valdes ut utifrån kända patienter på logopedmottagningen, LÖV (Logopedi i Öppna Vårdformer) samt Geriatriska rehabiliteringsmottagningen. Urvalet var strategiskt och gjordes medvetet så att åldersskillnaden inte var så stor i gruppen. Åldern varierade mellan 65 och 68 år. Medelåldern var 66,3 år. Patienterna fick sin stroke för mellan 1,5-3 år sedan. Könsfördelningen i gruppen blev en man och två kvinnor. Deltagarna hade olika skadelokalisationer; stor infarkt i vänster frontotemporallob, blödning vänster frontotemporallob samt blödning vänster tempoparietallob. Deltagarnas anhöriga kontaktades via telefon. De informerades om CIAT samt tidsplanen i stora drag. Samtliga tackade ja och mer detaljerad information om tider och schema skickades ut. Se bilaga A. Testning Samtliga deltagare testades med A-ning: Informativt tal, Repetition, Hörförståelse, Läsförståelse, Högläsning, Diktamen och Informativ skrift samt med BNT (Boston Naming Test). Deltagarnas subjektiva upplevelse av afasins påverkan på sociala relationer och hinder i vardagen mättes med Assessment for Living with Aphasia, ALA (Kagan et al., 2007). Se bilaga B. Skalan mättes i tiondels centimeter. Vid samma tillfälle informerades de muntligt om att auskultationer skulle komma att genomföras via videolänk. Detta godkändes av samtliga deltagare. Tidsupplägg Under vecka 1 utfördes testning enskilt med logoped. Vecka 2 och 3 utfördes den intensiva afasibehandlingen på Logopedmottagningen. Totalt 30 timmar under 10 dagar med pass på 45 minuter. En kvarts paus lades in varje timme samt en timmes lunch mitt på dagen. Se schema, 4

5 bilaga A. Vecka 4 utfördes testerna likt vecka 1. Därefter bokades ännu en tid in vecka 5 för att sammanfatta och beskriva för deltagarna vilka språkliga förmågor som hade förbättrats. Material Bilder från Bildkommunikation av Ihre och Raud samt Metafon laminerades i lämplig storlek, de flesta 10 x 7,5 cm. Sju stycken svårighetsnivåer utformades. Se bilaga C. Samtliga bilder var svartvita utom den där färg och objekt skulle benämnas, då användes Metafonbilder i rött, grönt, gult och blått. Varje bild fanns i två upplagor, totalt 16 par. Namnskyltar skrevs till samtliga deltagare och ställdes fram på bordet under alla träningspass. För de personer som ej kunde hålla korten i handen sattes skärmar upp. Alla deltagare fick exempel på fraser att använda under spelets gång. Se bilaga D. Även spelets regler gavs skriftligt. Se bilaga E. Tillvägagångssätt De första minuterna varje dag presenterades spelregler och dagens upplägg. Dagens aktuella schema hade då förstorats upp och delats ut. Fem kort delades ut till varje deltagare. Resterande kort spreds ut på bordet upp och ner. Deltagarna spelade mot varandra och logopeden stöttade utifrån deras förmåga. Logopeden deltog ej själv i spelet. Bredvid sig hade deltagarna exempel på fraser, hur de kunde fråga samt svara under spelets gång. Upplägget grundade sig på kortspelet Finns i sjön. Man fick ej visa sina kort för de andra deltagarna. En deltagare uppmanades fråga en annan om ett kort på handen med målsättning att få par. Om det var möjligt skulle namn på personen som får frågan och hela meningar användas till exempel Anna, har du en hund? Om det tog lång tid för deltagaren att mobilisera ordet uppmanades denne att sedan upprepa hela meningen med flyt. Oftast gick logopeden in och förtydligade den fullständiga frasen efteråt och såg till att frågan uppfattades av alla. Kortet lämnades över eller så uppmanades personen att fiska i sjön genom uppmaningen Finns i sjön! Om deltagaren fick upp ett par skulle han eller hon berätta för de andra vad han/hon fick par i. Detta för att få in så mycket tal som möjligt i spelet. När en deltagare inte hade några kort kvar avslutades spelet. Om tiden överskred de planerade 45 minuters passen avslutades i vissa fall spelet tidigare. Om deltagaren inte själv kunde mobilisera ordet gav logopeden stöd i form av semantisk prompting, satskomplettering, fonologisk prompting eller repetition. Repetition av ordet alternativt frasen var det sista alternativet. Försökte deltagarna använda kroppsspråk eller på något annat sätt än med talet förklara, så påminde logopeden om reglerna. Nivåbyte skedde när deltagarna klarade av att benämna relativt många bilder. Det fanns inga krav på antal benämningar, som skulle uppnås inom en viss nivå, utan logopeden gjorde en bedömning av förbättringar i form av antingen benämningsförmåga, hur hjälpta deltagarna var av prompting eller förmågan att repetera. Under pauserna drack deltagare och logoped kaffe tillsammans. Då ledde logopeden samtalet och såg till att alla fick prata samt fick det stöd som de behövde för att kunna berätta något. Även luncherna hade samma upplägg, med fokus på kommunikation och social tillvaro. 5

6 Logopeden förde under spelen kortare anteckningar på ord och meningar, som deltagarna mobiliserade. Efter varje dag sammanfattade logopeden och gav exempel på ord som sagts av respektive deltagare. 6

7 Resultat A-ning I tabellerna nedan redovisas medelpoängen för A-nings olika testdelar. Deltagarna har här döpts till X, Y och Z. I tabell 1 anges poängen innan CIAT och i tabell 2 poängen efter avslutad behandling. Deltagarnas poäng är markerade i olika färger. Tabell 3 redovisar den procentuella förbättringen. En tydlig förbättring kan ses för samtliga deltagare, främst vad gäller Informativt tal, Hörförståelse och Läsförståelse. Informativt tal förbättrades mellan 19,0-30,4%, Hörförståelse mellan 5,9-76,9% och Läsförståelse mellan 17,9-40,0%. Alla tre deltagare fick något lägre poäng på Repetition i A-ning efter CIAT. Poängen blev något högre för samtliga av deltagarna i någon av följande deltest; Högläsning, Diktamen och Informativ skrift. Inf. tal Repetition Hörförståelse Läsförståelse Högläsning Diktamen Inf. Skrift x 2,3 3,4 3,4 2, y 2,1 3,8 1,5 2,8 3,5 2,5 0,8 z 1,6 3,1 1,3 1 0,8 0,5 0 Tabell 1. Testresultat före CIAT för respektive deltagare. Inf. tal Repetition Hörförståelse Läsförståelse Högläsning Diktamen Inf. Skrift x 3 3,3 3, ,5 2,5 y 2,5 3,6 2,1 3,3 4 3,5 0,8 z 2 3 2,3 1,4 0,8 0,5 0,5 Tabell 2. Testresultat efter CIAT för respektive deltagare. Inf. tal Repetition Hörförståelse Läsförståelse Högläsning Diktamen Inf. Skrift x 30,4% -2,9% 5,9% 20,0% 0 50,0% 150,0% y 19,0% -5,3% 40,0% 17,9% 14,3% 40,0% 0 z 25,0% -3,2% 76,9% 40,0% ,0% Tabell 3. Procentuell förbättring efter CIAT för respektive deltagare. 7

8 BNT Endast del 1 i Boston Naming Test genomfördes då deltagarna hade tydliga ordmobiliseringssvårigheter. I tabell 4 anges deltagarnas poäng innan CIAT och i tabell 5 poängen som erhölls efter avslutad behandling. Tabell 6 visar den procentuella förbättringen. Del 1 Del 2 Totalt x y z Tabell 4. Testresultat före CIAT för respektive deltagare. Del 1 Del 2 Totalt x y z Tabell 5. Testresultat efter CIAT för respektive deltagare. Del 1 Del 2 x 40,0% 0 y 33,3% 0 z 25,0% 0 Tabell 6. Procentuell förbättring efter CIAT för respektive deltagare. Testresultaten visar att samtliga deltagare förbättrade sin ordmobiliseringsförmåga enligt BNT mellan 25,0-40,0%. Detta innebar mellan en till två fler korrekt benämnda bilder. Däremot beskrev deltagare X bilderna med semantiskt relaterade begrepp på ett sätt som han ej gjorde under första testningen med BNT. Deltagare Y och Z gav inte upp lika fort utan försökte mobilisera orden. Dessutom hjälpte fonologisk och ibland även semantisk prompting vid fler tillfällen under testningen efter CIAT. Detta resulterade dock ej i poäng. 8

9 Självskattning Skalan för självskattning (Kagan et al., 2007) av hur stort hinder afasin utgör, är i denna version en skala på 0-13,7 cm där 0 är Ett stort problem och 13,7 är Inget problem. Se bilaga B. Skalan för självskattning (Kagan et al., 2007) av hur nöjd patienten är med sina sociala relationer till familj och vänner, är i denna version en skala på 0-9,5 cm där 0 är Inte nöjd och 9,5 är Mycket nöjd. Se bilaga B. Måtten redovisas i tabellerna 7 och 8 nedan. Afasins hinder x 6,8 cm 4,7 cm y 7,5 cm 4,2 cm Sociala relationer z 7,3 cm 4,9 cm Tabell 7. Aura Kagan, självskattning före CIAT. Afasins hinder x 8,8 cm 7,2 cm y 7,8 cm 9 cm Sociala relationer z 10,4 cm 5,4 cm Tabell 8. Aura Kagan, självskattning efter CIAT. Nedan visas deltagarnas kryss på VAS-skalan (skala 1:1) för att ge en tydligare bild av självskattningen. Vid jämförelse av figur 1 och 2 framkommer att samtliga deltagare upplever afasins hinder som mindre efter behandlingen jämfört med innan. Samtliga kryss på skalan har flyttats närmare Inget problem. Tydligast skillnad ses för deltagare Z. Hon var betydligt nöjdare med sina sociala relationer efter behandlingen. När hon satt sitt kryss på skalan sade hon Det är bättre än vad du tror. Jag förstår så mycket X-ZY Figur 1. Självskattning av hur stort hinder afasin utgör ( stort problem inget problem). Före CIAT Y-----X Z Figur 2. Självskattning av hur stort hinder afasin utgör ( stort problem inget problem). Efter CIAT. 9

10 Figur 3 och 4 nedan visar att samtliga deltagare även upplever att de är nöjdare med sina sociala relationer efter behandlingen jämfört med innan. En tydlig skillnad ses för deltagare Y, som efter behandlingen känner sig i princip Mycket nöjd med sina sociala relationer Y-XZ Figur 3. Självskattning av hur nöjd patienten är med sina sociala relationer ( inte nöjd mycket nöjd). Före CIAT Z X Y--- Figur 4. Självskattning av hur nöjd patienten är med sina sociala relationer ( inte nöjd mycket nöjd). Efter CIAT. Kaffe och samtal Deltagarna pratade mycket om sin stroke, vad som hände och hur livet hade förändrats. De berättade om sina familjer och vardagssysslor. Här fanns också tillfälle att uttrycka sin frustration. Även luncherna åts för det mesta tillsammans. Uppföljningssamtal med patient och anhörig På kallelsen för detta möte poängterades att anhörig skulle följa med om möjligt. Ett samtal med deltagaren och anhörig hölls för att gå igenom testresultat samt tankar kring behandlingens utformning. Översiktssidan i A-ning fylldes i med färg och medelpoängen noterades. Under skrevs den procentuella förbättringen. Översiktssidan visades under samtalets gång för att på ett visuellt och tydligt sett påvisa förbättringarna. På samma sätt visades skalorna, som deltagarna hade fyllt i innan och efter CIAT. Anhörig till deltagare Y sade under samtalet att han nu hör mer spontantal och att han tycker att frun har blivit tuffare och vågar mer rent socialt och kommunikativt. Deltagare X tyckte att han talde mer än övriga i gruppen och uppskattade därför att han fick stöd av logopeden att uttrycka längre fraser samt att ej använda exempelmeningarna i lika stor utsträckning. Han påpekade också att hans självförtroende ökade då han lyckades mobilisera ord. Deltagare Y berättade att hon kände sig trött på kvällarna men att det var en bra trötthet för att hon kände att hon ansträngt sig och kämpat. I efterhand önskade hon att dagarna hade varit ännu längre. Samtliga deltagare betonade vikten av kaffestunderna samt att de fick stöd under luncherna. De upplevde inte spelet som uttråkande och tyckte att bilderna fungerade. De fasta reglerna och rutinerna underlättade snarare då fokus lades på själva ordmobiliseringen. Deltagarna upplevde att de fick individuellt stöd under behandlingen. Under uppföljningssamtalet betonades vikten av sociala kontakter för att bibehålla uppnådda resultat. Logopeden informerade om studiecirklar för personer med afasi och andra sociala aktiviteter. Upprepning av CIAT efterfrågades av deltagarna. De kommer att följas upp på Logopedmottagningen om sex månader. 10

11 Diskussion Resultatdiskussion Deltagarna har förbättrats inom språkliga områden som ej specifikt har tränats, vilket visar vikten av att testa samtliga språkliga förmågor innan och efter CIAT. Den kvantitativa bedömningen är att samtliga patienter har fått ett bättre självförtroende vad gäller sina förmågor. Detta avspeglar sig även i självskattningsformuläret. De har pressat sig själva både vad gäller användande av tal, koncentrationsförmåga och ork. Deltagare Y uttryckte under det avslutande samtalet Jag är förvånad att jag har orkat så mycket. Under den språkliga testningen efter CIAT kunde man se att de inte gav upp lika lätt. Logopeden noterade att patienterna gav varandra tid utan att tappa intresse för spelet. De stöttade varandra och började berömma varandra med tiden, då gruppens deltagare hade bekantat sig och en avspänd stämning spred sig. Korten visade sig vara något genomskinliga om man höll upp dem. Detta gjorde att andra deltagare ibland såg bilden, men det påverkade inte spelet negativt. Orden skulle ändå mobiliseras. Mycket skratt uppstod under träningen. Deltagare X satt länge och försökte komma på ordet kam när han sade Åh, va svårt...så dumt...det är en snöslunga! och alla utbrast i skratt. Deltagarna instämmer att ju sämre det gick desto roligare hade vi. Detta bidrog till en god stämning och kämparglädje trots motgångar. Här är den psykosociala vinsten av gruppbehandling mycket tydlig. Logopeden tror även att kaffestunderna där deltagarna uppmuntrades att tala bidrog till såväl återhämtning, kommunikation och en gemenskap. Samtliga deltagare ville berätta om sin stroke samt vägen tillbaka. Under dessa stunder kunde även frustration uttryckas och bejakas för att man sedan skulle kunna ha fokus på spelet under behandlingen. De satte ord på motivationen och viljan att förbättras. Efter en paus sade deltagare X...vi sa just att; imorgon...då jäklar ska vi visa dig! och övriga i gruppen instämde. Under slutet av behandlingen noterades att patienterna verbalt försökte beskriva bilderna när de inte kunde mobilisera det specifika ord de sökte. De använde också betydligt fler semantiskt relaterade begrepp. Deltagare Y hade under de första nivåerna svårt för substantiv. När nivå 5 spelades (verb) noterades att hon började beskriva bilden med flera substantiv då hon ej kunde mobilisera verbet. Hon sade sol, blomma, flicka när målmeningen var flickan som plockar blommor. Självskattningen förväntades ej ge några mätbara resultat då de fick göras så snabbt inpå avslutad behandling. Ändå ses en relativt tydig förflyttning av deltagarnas kryss på skalan mot det hållet som är önskvärt. En tolkning är att deltagarna själva märkte att det gick att umgås i grupp och kommunicera på ett relativt fungerande sätt trots afasin. Alla lyssnade och visade såväl intresse som tålamod. Det fick ta den tid det behövde ta. Alla deltagare tog egna initiativ att prata i gruppen utifrån sina förmågor. Utifrån ett ICF-perspektiv är detta ett tydligt exempel på delaktighet som i denna miljö och i detta sammanhang fungerade bra. Testförfarande Resultaten visar vikten av att noggrant testa samtliga språkliga förmågor. Här lämpar sig A- ning och BNT mycket bra. A-ning och BNT gav tillräckligt med information för att kunna avgöra om CIAT lämpar sig för respektive deltagare. En möjlighet i framtiden är att även använda Aura Kagans Assessment for Living with Aphasia Toolkit för att få en bättre bild av patientens upplevelse av afasin i vardagen före och efter behandlingen samt vid en senare 11

12 uppföljning. Även Communicative Activity Log (CAL) utformat av Pulvermüller et al. (2001) är ett självskattningsformulär som skulle kunna användas. Detta är dock ganska långt och helt utan förtydligande bilder. Formuläret är tidskrävande och bidrager eventuellt ej med mer nödvändig information. Testningen tog längre tid än väntat. Under vecka 1 och vecka 5 bör två längre testtillfällen bokas in. Trötthet och utmattning skall ej få påverka resultaten om detta kan förhindras. Tidsramen för första testtillfället, behandling, andra testtillfället och uppföljande samtal är 4-5 veckor. Behandlingsförfarande/Material Det uppsatta schemat fungerade mycket bra. Träningspassen var lagom långa och deltagarna kände att de efter ett par dagar kom in i rutinerna. Det var en fördel att de flesta av bilderna var svartvita. Detta gjorde att det blev tydligt för deltagarna vilka ord de skulle försöka mobilisera. I denna grupp byttes nivå efter åtta spel, det vill säga varannan dag. Det blev en bra balans så samtliga deltagare lyckades mobilisera fler ord i slutat av samma nivå samt att de ej hann tröttna på bilderna. Nivå 1-5 spelades. Detta var vad man förväntade sig hinna med under behandlingens två veckor. I just denna grupp byttes nivåerna varannan dag, det vill säga efter åtta spelomgångar. Nivå 6 och 7 skapades fören utifall gruppen behövde mer utmaning. Samtliga deltagare spelade i 30 timmar. Det var en fördel att ha tre deltagare i gruppen. Om gruppen hade varit på två personer och någon hade blivit sjuk skulle spelet ej kunna spelas. Fyra personer skulle innebära mindre verbal kommunikation per deltagare och väntan på sin tur att fråga skulle bli lång. Att efter varje dag sammanfatta för patienterna vad de hade lyckats bra med visade sig mycket givande. Alla gick därifrån lite gladare och med bättre insikt om vad de faktiskt hade presterat under dagen. Om detta ej hade gjorts fanns en överhängande risk att de skulle gå därifrån och tro att de inte hade lyckats säga ett enda ord utan stöd från logopeden. Efter denna testgenomgång med CIAT upptäcktes att en del av orden med konsonantkluster var svåra att ge fonologisk prompting på. Oftast gick det dock att ge satskomplettering eller semantisk prompting. Eventuellt kan några av dessa ord bytas ut i framtiden. Korten var något genomskinliga så att de andra deltagarna ibland såg bilden. Detta blev dock ej ett hinder för spelet och bidrog sällan till fusk. Vid dessa tillfällen kunde man se att de andra deltagarna som ej skulle mobilisera ordet satt och funderade och försökte komma på det. Efter några spelomgångar visar det sig snabbt vilken typ av prompting som fungerar bäst för respektive person. Logopeden anpassar då sina ledtrådar alternativt så får deltagarna välja vilken typ av prompting de vill få. Mycket fokus lades på individuellt stöd under behandlingen. Under spelets gång förflyttade sig logopeden och satt bredvid deltagaren som skulle ställa frågan. För att kunna stötta krävdes det att logopeden såg bilderna och var nära deltagaren. Stolar ställdes med fördel ut mellan deltagarna som logopeden kunde sitta på. Det är även en stor fördel om gruppen är homogen. På så sätt blir det lättare att ta beslut om nivåbyte för hela gruppen. Det visade sig vara en fördel att samma spel med samma regler spelades under hela behandlingen. Fokus låg då på själva ordmobiliseringen. Flera av deltagarna hade svårt att 12

13 lära sig spelets regler och det kunde ta flera dagar innan de kom in i det. I början av varje nivåbyte blev det åter igen svårt. Två av dagarna schemalades på eftermiddagarna på grund av logopedens schema. Detta innebar en längre paus istället för lunch. Detta är ej att föredar. Deltagarna behöver lunchen för att få energi att orka. Oavsett när passen låg på dagarna märktes tydligt att deltagarna var trötta under det sista passet. Längre dagar rekommenderas ej. Ur resurssynpunkt kan det vara bra att i framtiden ha en annan person, utöver logopeden, som följer med och hjälper patienterna under lunchen samt fikastunderna. Detta skulle ge logopeden naturliga pauser och egen lunch, vilket vid denna behandlingsperiod ej var möjlig. Alternativ skulle man kunna informera deltagarna om att de själva behöver ordna stöd om så behövs under luncherna. Provisoriska skärmar skapades då en av deltagarna ej kunde hålla sina kort. Dessa skärmar bör dock modifieras så att de blir stadigare. Under denna gruppbehandling var det ibland svårt för deltagare Z att nå alla kort i sjön. Som logoped och ledare av gruppen visade sig tålamod; att vänta och ge tid, vara en viktig egenskap. Även envishet att hålla sig till spelets regler och struktur. Det kom en stund för samtliga deltagare då de inte orkade hålla sig till strukturen fråga-svara. Till exempel var det mycket svårt att säga namnet på personen de ville ställa frågan till. När prompting skulle ges var det bra att i förväg ha exempel på satskomplettering med mera till exempel...det är som handen i...(handsken). Fokus låg på att ge individuellt stöd, som hjälpte deltagarna att lyckas kommunicera verbalt. 13

14 Referenser Bhogal, S. K., Teasell, R., Speechley, M. & Albert, M. L. (2003). Intensity of aphasia therapy, impact on recovery. Stroke, vol. 34, s Bergström, C. & Forsberg Fontenelle, K. (2009). En jämförelse mellan behandlingsresultat för Constaraint-INDUCED Aphasia Therapy (CIAT) och lika intensiv konventionell gruppbehandling av kronisk afasi. Magisteruppsats, Karolinska Institutet, Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik. Bock, E. & Ballard, K. J. A Test of Constraint-Induced Therapy for Aphasia: Verb Production. University of Iowa. Department of Speech Pathology & Audiology. Hartelius, E. & Mattsson, L. (2008). Constraint-Induced Aphasia Therapy (CIAT): Effekt på en grupp individer med kronisk afasi. Magisteruppsats, Linköpings Universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin. Ihre, E. &Raud Westberg, L. (1994). Bildkommunikation. Göteborg: SIH Läromedel. Kagan, A., Simmons-Mackie, N., Rowland, A., Huijbregts, M., Shumway, E., McEwen, S., Threats, T. & Sharp, S. (2007). Counting what counts: A framework for capturing real-life outcomes fo aphasia intervention. Aphasiology, vol. 22:3, s Lindholm, C. & Strömberg, L. (2008). Utvärdering av Constraint-Induced Aphasia Therapy (CIAT) vid kronisk afasi under svenska förhållanden. Magisteruppsats, Umeå Universitet, Institutionen för klinisk vetenskap. Lindström, E. & Werner, C. (1995). A-ning: Neurolingvistisk Afasiundersökning. Manual. Stockholm: Ersta Utbildningsinstitut. Meinzer, M., Djundja, D., Barthel, G., Elbert, T. & Rockstroh, B. (2005). Long-term stability of improved language functions in chronic aphasia after Constraint-Induced Aphasia Therapy. Stroke, vol. 36, s Palo-Fredriksson, P. & Svedenbjörk, E-O. (2008). Behandling av kronisk afasi efter stroke; Constraint-Induced Aphasia Therapy via videokonferens jämfört med vedertagen afasiterapi. Magisteruppsats, Umeå Universitet, Institutionen för klinisk vetenskap. Pulvermüller, F., Neininger, B., Elbert, T., Moht, B., Rockstroh, B., Koebbel, P. & Taub, E. (2001). Constraint-Induced Aphasia Therapy of chronic aphasia after stroke. Stroke, vol. 32, s Tallberg, I-M. (2005). The Boston Naming Test in Swedish: Normative data. Brain and Language, vol. 94, s

15 Välkommen till intensiv afasibehandling på Logopedmottagningen, ingång 79, 2 trappor ner! Bilaga A Anmäl dig varje dag innan besöket i kassan på öronmottagningen, ingång 79, bottenvåningen. Schemat för vecka 12 och 13 finns nedan. Under de flesta dagarna är en timme avsatt för lunchrast. Då har vi möjlighet att gemensamt äta lunch i cafeterian om man så önskar. Under övriga raster bjuds det på fika. V. 11 utredning, se separat kallelsebrev märkt utredning. V. 12 Måndag 21 mars kl Introduktion Behandling Behandling Lunch Behandling Behandling Tisdag 22 mars kl Behandling Behandling Behandling Längre rast Behandling Onsdag 23 mars kl Introduktion Behandling Behandling Lunch Behandling Behandling VÄND 15

16 Torsdag 24 mars kl Behandling Behandling Behandling Längre rast Behandling Bilaga A Fredag 25 mars kl Introduktion Behandling Behandling Lunch Behandling Behandling V. 13 Måndag 28 mars fredag 1 april kl Introduktion Behandling Behandling Lunch Behandling Behandling V. 14 utredning, se separat kallelsebrev märkt utredning. Vid förhinder eller frågor kontakta logoped Jeanette Eklinder

17 17 Bilaga B

18 Nivå 1 högfrekventa substantiv 1. Telefon 2. Bok 3. Bord 4. Katt 5. Tidning 6. Hund 7. Kam 8. Klocka 9. Lampa 10. Sax 11. Penna 12. Sko 13. Säng 14. Nyckel 15. Stol 16. Glasögon Bilaga C Nivå 2 semantiskt relaterade substantiv 1. Kam 2. Borste 3. Cigarett 4. Pipa 5. Kalsong 6. Trosa 7. Kniv 8. Gaffel 9. Krycka 10. Käpp 11. Hatt 12. Mössa 13. Vante 14. Handske 15. Tandborste 16. Tandkräm Nivå 3 färger 1. Röd buss 2. Rött löv 3. Grönt löv 4. Gul drake 5. Blå drake 6. Gul tupp 7. Blå tupp 8. Gul fyr 9. Blå buss 10. Grön buss 11. Blått löv 12. Grön drake 13. Röd tupp 14. Grön tupp 15. Röd fyr 16. Röd drake 18

19 Nivå 4 singularis/pluralis 1. En glass 2. Fyra glassar 3. En häst 4. Två hästar 5. En toalett 6. Tre toaletter 7. En spruta 8. Två sprutor 9. En napp 10. Fyra nappar 11. En docka 12. Tre dockor 13. Ett frimärke 14. Två frimärken 15. En väska 16. Fyra väskor Bilaga C Nivå 5 verb 1. Fryser 2. Röker 3. Går 4. Slår 5. Kräks 6. Kramas 7. Vilar/sover 8. Dricker 9. Solar 10. Springer 11. Vattnar 12. Plockar 13. Badar/simmar 14. Kliar 15. Handlar 16. Sitter Nivå 6 fonologiskt relaterade substantiv 1. Ris 2. Is 3. Sand 4. Tand 5. Kopp 6. Topp 7. Dam 8. Gam 9. Rök 10. Lök 11. Krock 12. Kock 13. Får 14. Tår 15. Stopp 16. Hopp 19

20 Nivå 7 komplexa beskrivningar 1. Kö på posten 2. Handla på apoteket 3. Sjukhussal 4. Bibliotek 5. Två pratar 6. Klassrum 7. Inspelning 8. Man vid skrivbord 9. Håller för öronen 10. Två män bråkar 11. Man och kvinna bråkar 12. Kvinnlig läkare 13. Manlig läkare 14. Sjuksköterska 15. Arbetskök 16. Gåträning Bilaga C 20

21 FÖRSLAG PÅ FRASER Bilaga D xxxx, har du en/ett... xxxxxxxx, jag vill ha din/ditt... xxxxxx, jag vill ha en/ett... av dig! Den/det har jag. Varsågod! Finns inte! Finns i sjön! Den/det har jag inte. Finns i sjön! Nu fick jag ett par! Par! 21

22 Har du mannen som... Bilaga D Har du kvinnan som... 22

23 SPELREGLER Bilaga E Fråga en person i gruppen efter en bild som du har på handen. Den andre svarar Finns i sjön eller ger bilden. Visa inte bilderna för varandra. Vi får inte använda papper och penna eller kroppsspråk. Vi skall försöka prata. När det inte går så får vi hjälp. Vi ska ha roligt tillsammans. 23