Basinventering av Natura 2000 och skyddade områden Beskrivning av genomfört projekt

Transkript

1 Basinventering av Natura 2000 och skyddade områden Beskrivning av genomfört projekt rapport 5990 september 2009

2 Basinventering av Natura 2000 och skyddade områden Beskrivning av genomfört projekt NATURVÅRDSVERKET

3 Beställningar Ordertel: Orderfax: E-post: Postadress: CM Gruppen AB, Box , Bromma Internet: Naturvårdsverket Tel , fax E-post: Postadress: Naturvårdsverket, SE Stockholm Internet: ISBN pdf ISSN Elektronisk publikation Naturvårdsverket 2009 Tryck: CM Gruppen AB, Bromma 2009 Omslagsbild: Birgitta Olsson

4 Förord I 2003 års regleringsbrev fick Naturvårdsverket i uppdrag att redovisa en plan för en nationell basinventering av de föreslagna Natura 2000-områden och skyddade områden. Planen presenterades i Rapportering av regeringsuppdrag om basinventering (ref 1) och projektet Basinventering av Natura 2000 och skyddade områden startades Projektet genomfördes under perioden med syfte att samla in information om naturtyper, strukturer, funktioner och arter i alla Natura 2000 områden och skyddade områden. Denna rapport ger en sammanställning av det genomförda projektet, arbetsflödet samt de manualer och IT-stöd som användes. Rapporten redovisar även synpunkter från projektets deltagare och användare, var data och dokumentation som beskriver data finns tillgängligt. Arbetet har genomförts av Naturvårdsverket genom uppdrag till Länsstyrelser, Lantmäteriet andra statliga myndigheter och konsulter. Naturvårdsverket Stockholm september

5 4

6 Innehåll FÖRORD 3 1 SAMMANFATTNING 7 2 SUMMARY 9 3 INLEDNING Bakgrund till basinventeringen Basinventeringens syfte Kort om detta dokument 12 4 ÖVERSIKT ÖVER BASINVENTERINGENS ARBETSFLÖDE 14 5 GENOMFÖRANDE AV BASINVENTERING Prioriteringar GIS-material för basinventeringen Flygbilder Flygbildstolkning Planering av fältinsatser Genomförande av fältinsatser Fältinsatser översikt Marina naturtyper Stränder Dynmiljöer Sötvatten Gräsmarker Myrar Fjäll- och bergsnaturtyper Skog Friluftsanläggningar Inventering av arter Inventering av fåglar Bearbetning av geografiska data (BIDOS) Basinventeringens klarmarkering 40 6 ÅTKOMST AV BASINVENTERINGSDATA Rättigheter Manualer Flygbilder Flygbildstolkning Bearbetade naturtypskartan Data från fältinventeringar Data från inventering av arter 44 5

7 6.8 Extern tillgänglighet till data 44 7 ADMINISTRATIVA RUTINER Överenskommelser och avtal Fördelning av projektets medel till länsstyrelserna Utbildning och information Rapportering Kommentarer administrativa rutiner 48 8 STATISTIK FÖR GENOMFÖRD BASINVENTERING 49 9 SAMMANSTÄLLNING AV MANUALER, APPLIKATIONER OCH LAGRING AV DATA SAMMANSTÄLLNING AV DOKUMENT KONTAKTPERSONER 56 ORDLISTA OCH FÖRKORTNINGAR 57 NATURTYPER (ART- OCH HABITATDIREKTIVET, BILAGA 1) 58 ARTER (HABITATDIREKTIVET, BILAGA 2) 60 FÅGELDIREKTIVET, BILAGA

8 1 Sammanfattning Projektet Basinventering av Natura 2000 och skyddade områden pågick under perioden med syfte att samla in information om naturtyper, strukturer, funktioner och arter i Sveriges Natura 2000 samt skyddade områden. Data som har samlats in ska vara av sådan kvalitet att de kan användas till att: formulera tydliga och uppföljningsbara mål på objektnivå i bevarandeplaner för Natura 2000 områden och skötselplaner för skyddade områden, enligt definitionen av gynnsam bevarandestatus. utgöra grunden för löpande uppföljning och utvärdering för rapportering enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet (EEG 92/443) till EU-kommissionen. Arbetet styrdes genom en projektplan som uppdaterades årligen. Processen för genomförandet innehöll följande övergripande delar: Geografiskt underlagsmaterial för inventeringen. Beroende på områdets karaktär, storlek och befintligt kunskapsunderlag bestod utgångsmaterialet av en flygbildstolkning gjord inom projektet, kartmaterial sammanställt från Lantmäteriets databaser, data från våtmarksinventeringen samt ängs- och betesmarksinventeringen eller länsstyrelsernas eget material. Planering och genomförande av inventeringar i fält. Respektive länsstyrelse hade i uppdrag att planera och genomföra fältinventering för varje område. Vilka inventeringar som ingick beskrevs i manualer som var uppdelade naturtypsvis. Planering och genomförande av artinventeringar. ArtDatabanken gjorde sammanställningar av befintliga inventeringar för de arter som ingår i art- och habitatdirektivets bilaga 2. Utifrån befintligt kunskapsunderlag planerades och genomfördes kompletterande inventeringar. Lunds universitet tog fram ett förslag till inventering av fåglar (de arter som ingår i Fågeldirektivet, 79/409 EEG, bilaga 1) och ansvarade för genomförandet av inventeringar. Datalagring av resultatet. Insamlade uppgifter lagrades i databaser hos Naturvårdsverkets datavärdar eller i de databaser som togs fram inom projektet. Geografiska avgränsningar av naturtyperna kontrollerades och redigerades via ett centralt system, BIDOS. Rapportering De organisationer som hade uppdrag inom basinventeringen rapporterade regelbundet till Naturvårdsverket. Naturvårdsverket tog fram årliga statusrapporter samt två avslutande projektrapporter. 7

9 Inom projektet skedde en omfattande beställning av flygbilder och flygbildsfotografering, utveckling av IT-stöd för central hantering av resultatet samt utbildningar i artkunskap, inventeringsmetodik och GIS/IT-hantering. Projektet genomfördes av Naturvårdsverket genom uppdrag och beställningar till Länsstyrelserna, Lantmäteriet, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), ArtDatabanken och flera konsultföretag. 8

10 2 Summary The project Base inventory of Natura 2000 and protected areas lasted from 2004 to The aim was to collect information about habitats, structures, functions and species within Sweden s Natura 2000 areas and protected areas. The quality of the collected data should be of sufficient quality for the following usages: Specification of distinct and measurable objectives in the management plans for the Natura 2000 areas according to the definition of favourable conservation status, and as a foundation for a continuous assessment and evaluation for the national reporting to the European Commission according to Article 6 in the Habitat and Species directive (Council Directive on the conservation of natural habitats and of wild fauna and flora, 92/43/EEC). The work was regulated through a yearly updated project plan. The project workflow included the following processes: Basic geographical data for the inventory. A dataset of basic geographical information was created for each area. Depending on the area s characteristics, size and existing knowledge, this material consisted of a map from existing geographical databases, a new aerial photo interpretation or material from the county administrations. Planning and implementation of field inventories. The county administration had the responsibility to plan and perform field inventories for the areas within their county. For each habitat type a manual described the expected inventories. Planning and implementation, inventory of species. Swedish Species Information Centre (ArtDatabanken) compiled data from existing inventories of species listed in the Habitat and Species Directive, annex 2. Based on existing knowledge, complementary inventories were performed. Lund University compiled existing inventory information for birds, listed in the annex 1 of the Bird Directive (79/409, EEG). Based on existing information and a specified budget frame, complementary bird inventories were conducted by Lund University. Digital registration of the results. Data from the inventories are stored in digital databases at the premises of data hosts used by the Swedish Environmental Protection Agency or in databases created within the project. The geographical map with the extension of the habitats were checked and edited by the county administration using a centralized GIS-system called BIDOS. Reporting. All organisations working within the project reported regularly to the Swedish Environmental Protection Agency. The Swedish Environmental 9

11 Protection Agency made yearly progress reports and two separate final reports - one describing the project and one the data generated by the project. Within the project, there were extensive purchases of aerial images, aerial photo interpretation, software development, educations in inventory methodology and species as well as GIS control and editing. The Swedish Environmental Protection Agency managed the project through contracts with the county administration boards, the Swedish Land Survey (Lantmäteriet), the Swedish University of Agricultural Sciences (SLU), the Swedish Species Information Centre and a number of consulting companies. 10

12 3 Inledning 3.1 Bakgrund till basinventeringen I 2003 års regleringsbrev fick Naturvårdsverket i uppdrag att redovisa en plan för en nationell basinventering av Natura 2000-områden och skyddade områden. I planen skulle det ingå metoder, en kostnadsberäkning för genomförandet och ett förslag till hur data från basinventeringen skulle hanteras. Detta uppdrag finns slutrapporterat i Rapportering av regeringsuppdrag om basinventering. Dnr , (ref 1). I ovan nämnda rapport beskriver Naturvårdsverket behovet av en basinventering för att samla in kvalitetssäkrad information för länsstyrelsernas arbete med bevarandeplaner och för den uppföljning av bevarandevärden som Sverige och övriga medlemsländerna i EU behöver rapportera enligt art- och habitatdirektivets (EEG 92/443) artikel 17. För övriga skyddade områdena beskrivs behovet av att ha god kunskap om innehållet av naturtyper och arter för revidering av skötselplaner samt för planeringen av ytterligare skydd och andra naturvårdsinsatser. Rapporten beskriver tre alternativ för basinventeringen och i regleringsbrevet för 2004 får Naturvårdsverket i uppdrag att genomföra den föreslagna basinventeringen enligt alternativ 2, vilket innebar starten av ett projekt på fyra år med en budget på 160 miljoner kronor. 3.2 Basinventeringens syfte Basinventeringens uppdrag beskrevs i projektdirektivet och projektplanen (ref 3), som uppdaterades årligen. I projektdirektivet angavs följande syften: Basinventeringen av Natura 2000-områden och övriga skyddade områden syftar till att inhämta data av sådan kvalitet att de kan användas till att: arbeta med nationell och regional strategisk naturvårdsplanering formulera tydliga och uppföljningsbara mål på objektnivå i bevarandeplaner för Natura 2000-områden och skötselplaner för skyddade områden, enligt definitionen av gynnsam bevarandestatus utgöra grunden för löpande uppföljning och utvärdering samt rapportering av detta enligt artikel 17 i Art- och Habitatdirektivet (EEG 92/443) till EU-kommissionen utgöra ett användbart underlag för olika prövningar på objektnivå i Natura 2000 områden och övriga skyddade områden. Samtliga områden (Natura 2000, naturreservat, nationalparker och f.d. naturvårdsområden) bildade före ingick i projektet och följande data skulle samlas in (ur projektdirektivet): 11

13 utbredningen av naturtyper enligt bilaga 3 i områdesskyddsförordningen i Natura 2000-områden och skyddade områden (bilaga 1 i Habitatdirektivet) förbättrad indelning av våtmarker, gräsmarker och vattenmiljöer genom komplettering av Naturtypskarteringen förekomst och utbredning av viktiga strukturer och funktioner i ovanstående naturtyper i Natura 2000-områden och skyddade områden förekomsten av typiska arter för ovanstående naturtyper i Natura områden och skyddade områden utbredningsområde, livsmiljö och population för arterna markerade med B i bilagan till Artskyddsförordningen (bilaga 2-arter i Habitatdirektivet samt bilaga 1-arter i Fågeldirektivet (79/409 EEG)) anläggningar för friluftslivet Genomförandet av inventeringar enligt denna ambitionsnivå visade sig överstiga den tillgängliga budgeten och därför gjordes anpassningar under projektets gång för att hålla den beslutade budgeten. Detta innebar att uppdraget begränsades och prioriteringar infördes, vilket beskrivs i avsnitt 5.1. Prioriteringar och begränsningar beslutades i samband med den årliga uppdateringen av projektplanen och i vissa fall vid styrgruppsmöten under året, för att sedan föras in vid nästa uppdatering av projektplanen. 3.3 Kort om detta dokument Detta dokument är en översikt av den genomförda basinventeringen. Dokumentet innehåller beskrivningar av arbetsflöden, korta sammanfattningar av respektive moment i basinventeringen, information om hur datalagring har skett för respektive inventeringsmanual och ett urval av synpunkter framförda av projektets deltagare. Dokumentet är uppbyggt på följande sätt: Kapitel 4 Översiktlig beskrivning av arbetsflödet inom basinventeringen. Kapitel 5 Beskrivning av genomförandet. Kapitel 6 Beskriver åtkomsten av data från basinventeringen. Kapitel 7 Administrativa rutiner och fördelning av medel till länsstyrelserna. Kapitel 8 Statistik över genomförda karteringar i basinventeringen. Kapitel 9 Sammanställning av manualer, applikationer och lagring av data. Kapitel 10 Sammanställning av dokumentation. Kapitel 11 Kontaktpersoner Bilaga 1 Ordlista och förkortningar som används i detta dokument. Bilaga 2 Naturtyper i art- och habitatdirketivets bilaga 1. Bilaga 3 Arter i art- och habitatdirektivets, bilaga 2. Bilaga 4 Fåglar i fågeldirektivets bilaga 1. 12

14 Kommentarer och synpunkter från projektets deltagare har sorterats in i respektive avsnitt. Projektets ekonomiska redovisning och uppföljning mot projektplanens mål finns i årliga resultatrapporter (ref 6-10). 13

15 4 Översikt över basinventeringens arbetsflöde Här beskrivs basinventeringens arbetsflöde översiktligt med utgångspunkt i det praktiska arbete som genomfördes vid länsstyrelserna. Eftersom projektets arbetsflöde, manualer och IT-stöd utvecklades under pågående projekt, så genomfördes inte allt arbete enligt denna beskrivning. Genomförandet av basinventeringen delades in i följande huvudmoment, som även illustreras i Figur 1. 1) Analys av vilka insatser som behövdes för ett område. 2) GIS-material beställdes som utgångspunkt för basinventering. 3) Basinventering/fältinventering genomfördes för naturtyper, strukturer, funktioner och arter. 4) Uppgifter om strukturer, funktioner och arter från fältinventeringen lagrades digitalt. 5) Naturtypskartan uppdaterades, baserat på information från fältinventeringen. 6) En avslutande kontroll av basinventeringen och klar-markering av aktuellt område. Analys och prioritering av basinventering för aktuellt område För varje område i basinventeringen var målsättningen att ta fram en naturtypskarta. Grunden för naturtypskartan var ett GIS-material som togs fram inom projektet (se nästa avsnitt). För att planera och prioritera insatserna gick länsstyrelsen igenom tillgängligt material för det aktuella området. Baserat på tillgängligt material och tidigare inventeringar som genomförts inom området så bestämdes fältinsatserna. Det var även viktigt att ta hänsyn till eventuella samordningsvinster med andra inventeringar/åtgärder inom området. GIS-material för basinventeringen Som utgångspunkt för den heltäckande naturtypskartan användes någon form av GIS-material. Följande faktorer var avgörande för valet av utgångsmaterial: Områdets storlek och karaktär Befintliga geografiska data från tidigare inventeringar Utgångsmaterialet producerades centralt. Det som var tillgängligt för basinventeringen var tom struktur, underlagsmaterial från kartdata eller flygbildstolkning (se även avsnitt 5.2). Utgångsmaterialet gjordes tillgängligt i en central geografisk databas och systemet BIDOS användes för bearbetning. I Figur 4 visas 14

16 översiktligt arbetsflödet för beställning och kontroll av GIS-material till basinventeringen. Genomförande av basinventering/ fältinventering Flera av inventeringstyperna hade som första steg en skrivbordsinventering vilket innebar att tillgänglig information sammanställdes. I några fall var denna sammanställning av befintligt material tillräckligt för basinventeringen. För de områden där fältinventering var nödvändigt genomfördes detta enligt projektets manualer (se avsnitt 9). Manualerna var indelade naturtypsvis och stor del av inventeringen genomfördes naturtypsvis. Samordning av de olika inventeringarna var förstås önskvärt, men oftast inte praktiskt genomförbart och skulle inte heller ha varit det mest tidseffektiva arbetssättet. Detta pga. behovet av specialisering, kalibreringar och val av säsong för inventering. För inventering av arter enligt art- och habitatdirektivets bilaga 2, gjorde ArtDatabanken en sammanställning av det befintliga kunskapsläget och med det som grund planerades artinventeringar. Inventeringarna samordnades med andra stora artinventeringsprojekt, framförallt insatser inom Naturvårdsverkets projekt Åtgärdsprogram för hotade arter (ÅGP). För inventering av fåglar (Fågeldirektivet, bilaga 1) gjordes en särskild utredning och inventering av Lunds universitet (ref 30, ref 31). Lagra fältinventeringsuppgifter digitalt Efter genomfört fältarbete lagrades uppgifterna digitalt. Några inventeringstyper hade handdatorapplikationer framtagna, vilket gjorde att inventeringsuppgifter kunde lagras digitalt direkt i fält, andra inventeringar redovisades manuellt på fältprotokoll och fick lagras digitalt i efterhand. För de inventeringstyper där det fanns en etablerad datavärd användes dessa. Uppgifter från artinventeringar lagrades i Artportalen. En sammanställning av datalager för de olika inventeringarna finns i avsnitt 9. Uppdatering av naturtypskartan Naturtypskartan redigerades med hjälp av systemet BIDOS (se avsnitt 5.9). Klarmarkering av basinventeringen för ett område När länsstyrelsens efterbearbetning var klar markerades området som klart via ett särskilt IT-stöd (se avsnitt 5.10). I samband med klarmarkeringen gavs vissa möjligheten att dokumentera ambitionsnivån för basinventeringen av det aktuella området. Klarmarkerade områden kontrollerades tekniskt (dvs. att datastrukturen var korrekt) och en basinventeringsversion skapades. Inventeringsresultatets kvalitet kommer att granskas på en översiktlig nivå under

17 Figur 1. Översikt över ingående arbetsmoment i basinventeringen. Kommentarer kring arbetsflödet: Under basinventeringens inledande år utvecklades inventeringsrutiner, IT-stöd och arbetsflöde parallellt. Det arbetsflöde som beskrivs var i drift i sin helhet först under projektets sista år. Arbetsflödet som beskrivs är ett väl fungerande system som bör kunna användas för liknande projekt. De olika delsystemen kan naturligtvis förbättras, vilket kommenteras i de olika delavsnitten i detta dokument. Generella kommentarer från projektets deltagare som kan kopplas till arbetsflödet är: Det var för bråttom att komma igång med basinventeringen. Projektet hade tjänat på att ha ett eller två pilotår för att få manualer, IT-system och arbetsflöde att fungera, innan arbetet startades i full skala. Projektets start fördröjdes även av frågor som låg utanför projektet. T ex arbetet med att fastställa Svenska tolkningar av Natura 2000 habitat, som behövdes för basinventeringens fältmanualer och manualen för flygbildstolkning. Basinventeringen och arbetet med geografiska data borde integreras bättre med det arbete som görs med gränserna för Natura

18 Den centrala hanteringen av GIS-data via systemet BIDOS var i drift först i juni Under projektets första år tog länsstyrelserna själva fram sina naturtypskartor och när väl strukturerna var på plats fick mycket tid ägnas åt att konvertera tidigare framtaget material. Den s.k. klar-processen var klar väldigt sent i projektet (november 2008). De flesta länsstyrelser hann därför inte med att klarmarkera sina områden inom ramen för projektet. 17

19 5 Genomförande av basinventering 5.1 Prioriteringar I länsstyrelsens arbete ingick att planera basinventeringen och prioritera för varje område. Riktlinjerna var: Prioritering av områden för flygbildstolkning: Naturvårdsverket gav rekommendationer för vilka typer av områden som inte skulle flygbildstolkas. Det handlade framförallt om områden som till allra största del bestod av sötvatten, marina miljöer och fjällnaturtyper. Därutöver rekommenderades inte flygbildstolkning för områden dominerade av västlig taiga och myrar. Naturvårdsverket tog fram en lista med förslag till bortprioriterade områden som distribuerades till länsstyrelserna. Områden med liten areal är generellt betydligt mer kostsamma att flygbildstolka (beroende på en enhetlig startkostnad) och den rekommenderade nedre storleksgränsen var 100 hektar. Utifrån dessa prioriteringar och en tillgänglig budget fick länsstyrelsen välja ut områden för flygbildstolkning. Prioritering av fältinsatser: Basinventeringens manualer var uppdelade i artgrupper eller samlade naturtypsvis. Dessutom fanns en manual för friluftsanläggningar. Respektive manual beskrev hur basinventering skulle ske och vilka krav som skulle vara uppfyllda, för att befintliga data kunde utgöra basinventeringsdata. Utifrån kunskap om respektive område, tillgängliga data sedan tidigare inventeringar och budget, prioriterade länsstyrelserna fältinsatserna för respektive område. De olika huvudposterna i basinventeringens budget skulle användas för avsedd naturtypsgrupp. Vissa omfördelningar gjordes efter godkännande från Naturvårdsverket. Kostnadsberäkningen för basinventeringen (ref 1) var gjord utifrån arealen anmäla natura-naturtyper. Detta räknades om till länsvisa budgetar som gällde för hela basinventeringen, dvs det skedde ingen omfördelning av inventeringspengar mellan länsstyrelserna. Se Tabell 2 och avsnitt 7.2 för beskrivning och kommentarer kring ekonomiska prioriteringar. ArtDatabanken ansvarade för prioriteringen av artinventeringar. Grundregeln var att arter endast inventerades i områden där de pekats ut. Ett generellt undantag gjordes för dykare och trollsländor, där det allmänna kunskapsläget var dåligt. 18

20 Inventering av fåglar (fågeldirektivet, bilaga 1) utfördes av Lunds universitet. I ett första steg gjordes en sammanställning av befintligt kunskapsmaterial och utifrån det gjordes ett förslag till kompletterande inventering utifrån en budget som angetts av Naturvårdsverket (ref 30, ref 31). Övriga generella riktlinjer för prioriteringen av insatser inom basinventeringen var: Fanns befintliga data som kunde användas, innebar basinventeringen att dessa data gjordes tillgängliga enligt basinventeringens struktur. Objekt med lite underlag sedan tidigare skulle prioriteras, framför objekt inom länet som var mer välkända av länsstyrelsen. För de objekt där fältinventering genomfördes, så gjordes detta enligt basinventeringens manualer. Däremot kunde fältinventering av hela/delar av objekt utgå. Det var en målsättning att fältinventeringar ägde rum geografiskt fördelat över länet och att de tillgängliga medlen för fältinventering användes för avsedda naturtypsgrupper. Naturtypskartan, dvs GIS-skiktet med arealutbredning av alla naturtyper var det högst prioriterade målet för varje objekt i basinventeringen. Kommentarer kring prioriteringar: Den grundläggande prioriteringen av ambitionsnivån för inventeringen av olika naturtyper var gjord i budgeten för basinventeringen (kostnadsberäkningen i regeringsrapporten, ref 1) och genom uppföljningsprojektets slutrapport (ref 2). När det visade sig att ambitionsnivån i de flesta fall var för hög i förhållande till de medel som fanns tillgängliga, så gjordes ytterligare prioriteringar som beskrivs ovan. Principerna för dessa prioriteringar arbetades fram under projektets första år, men anpassades och kompletterades under hela projekttiden för att den tillgängliga budgeten skulle hållas. Generellt sett efterlyste länsstyrelserna en tydligare prioritering från Naturvårdsverkets sida. Riktlinjerna överlät mycket av prioriteringsbesluten till länsstyrelsen, vilket sannolikt har lett till olika prioriteringar mellan olika länsstyrelser. Det fanns en motsättning mellan vissa prioriteringar. Till exempel kunde vissa av de områden som skulle prioriteras bort från flygbildstolkningen vara områden, där det fanns väldigt lite tillgänglig information. Naturtypskartan var det resultat som var högst prioriterat, men det blev ingen omfördelning av pengar från t ex fältinventeringar av strukturer och funktioner till naturtypskartan. Eftersom naturtypskartan var högst prioriterad från början, så borde den möjligheten ha funnits. 5.2 GIS-material för basinventeringen Som underlag till basinventeringen användes ett GIS-skikt som var flygbildstolkat, framställt baserat på tillgängligt kartmaterial eller en s.k. tom struktur. 19

21 För de områden där länsstyrelsen hade tillgång till ett eget bra material var utgångspunkten en tom struktur. En tom struktur var en yttre gräns för det aktuella området samt GIS-strukturen för basinventeringens data. För små områden och områden där flygbildstolkning inte bedömdes tillföra så mycket, användes ett underlagsmaterial baserat på tillgängligt kartmaterial (Lantmäteriets databaser, våtmarksinventeringen, ängs- och betesmarksinventeringen, fjällvegetationskartan), se exempel i Figur 2. För övriga områden gjordes en flygbildstolkning enligt den i projektet framtagna manualen (ref 38). Ett exempel på ett flygbildstolkat område finns i Figur 3. Arbetsgången för beställning av GIS-material visas i Figur 4. Databasstruktur och giltiga koder för materialet framgår av GIS-manualen (ref 40), beskrivningen av underlagsmaterial (ref 37) och Data från Basinventering av Natura 2000 och skyddade områden (ref 41). Figur 2. Underlagskarta baserat på tillgängligt kartmaterial. Siffran anger den numeriska koden för naturtypen. Figur 3. Flygbildstolkat område. Siffran anger den numeriska koden för naturtypen. Beställning av flygbildstolkning gjordes till utsedd flygbildstolkare, som i sin tur beställde flygbilder och underlag. Länsstyrelsen bistod med material som kunde underlätta flygbildstolkningen, t ex egna utförda inventeringar, skötselplaner etc. Underlagsmaterial eller tom struktur framställdes av Lantmäteriet och gjordes tillgängligt för vidare bearbetning med hjälp av systemet BIDOS (se även avsnitt 5.9). Rutinerna för beställning av underlagsmaterial finns i dokumentet Rutin för beställning av underlagsmaterial och flygbildstolkning (ref 36). 20

22 Figur 4. Översikt över arbetsflödet vid beställning av GIS-material för basinventeringen. Kommentarer GIS-material: När rutinerna för produktion, leverans och bearbetning av GIS-materialet var på plats fungerade materialet och arbetsflödet bra. Projektet genomfördes i sin helhet i RT90 2,5 g V. I övrigt kan följande kommentarer noteras för GIS-materialet: Att välja att arbeta i en geodatabas med topologiska regler (t.ex. inte tillåta överlappande ytor) var ett bra val. Detta är värdefullt för den kommande användningen av materialet. Mycket attributdata lagrades i det geografiska dataskiktet bi-yta. En del attribut användes inte, eftersom flygbildstolkning av ett antal uppföljningsparametrar prioriterades bort. Förslagsvis ses databasstrukturen över och antalet attribut reduceras i samband med anpassningar för uppföljningssystemet. De rapporterade gränserna för Natura 2000 områdena och det faktum att dessa inte alltid stämde överens med reservatsgränserna, skapade en hel del extra arbete inom projektet. En anpassning av basinventeringsobjektens gränser till de framtida gränser som tas fram inom Naturvårdsverkets projekt golvläggningsprojektet behöver göras. I samband med detta kan även en övergång till SWEREF 99 göras. 21

23 Indelningen av data gjordes så att Natura 2000 områdena bildar egna enheter. Ett reservat, som delvis överlappar ett Natura 2000 område, innehåller i den geografiska databasen endast de delar av området som ligger utanför Natura 2000 området. Detta kan göra data svåranvänt ifall någon vill arbeta med ett reservat som geografisk enhet. För vidare förvaltning av basinventeringens data, rekommenderas att uppdelningen och märkningen av områdestillhörighet ses över. T.ex. i samband med att data ska uppdateras med nya gränser baserat på golvläggningsprojektet. 5.3 Flygbilder Inom basinventeringen användes infraröda flygbilder tagna från meters höjd. Kravet var att bilderna skulle vara tagna 1997 eller senare. I de fall länsstyrelsen hade tillgång till egna bilder använde projektet dessa, i övriga fall beställdes bilder från Lantmäteriet i Gävle. Även historiska bilder användes, i första hand flygbilder från talet. Projektet hade en arkivfunktion vid Lantmäteriet i Gävle, som hanterade utskick av flygbilder till de olika flygbildstolkarna och länsstyrelserna. Flygbilderna var tillgängliga i följande format: Analoga bilder: AB, C, D, E, F, G, O, S samt U län. Digitala bilder (skannade): BD, AC samt delar av W, X, Y och Z län. Digitala bilder (digital flygkamera, DMC): H, N, T samt delar av W, X, Y och Z län. Historiska bilder var tillgängliga som papperskopior. För AB, E och S län användes länsstyrelsens egna bilder. För M och I län gjordes ingen flygbildstolkning. I vissa fall hade länsstyrelsen tillgång till IR-flygbilder från 1980-talet som använts som komplettering. För bästa resultat vid flygbildstolkning är den önskade fotograferingstidpunkten olika för olika naturtyper. T. ex. är bilder tagna tidigt på sommaren bäst för tolkning av ädellövskog och motsatsen är myrar, där bilder från augusti är att föredra. Eftersom dessa miljöer finns inom samma områden/bilder och det finns andra logistiska krav vid flygbildstolkningen, så var det enda kravet från basinventeringen att flygbilderna skulle vara registrerade under vegetationssäsongen (mitten av juni slutet av augusti). 5.4 Flygbildstolkning Flygbildstolkningen beskrevs i manualen för flygbildstolkning (ref 38). Denna manual är väldigt omfattande. Följande avsnitt gav en förståelse för processen att tolka flygbilder: Kapitel 5 beskrev de restaureringskriterier som tolkades. I tabell 8-13 finns beskrivningar av samtliga uppföljningsparametrar och restaureringskriterier. 22

24 Kapitel 6 var en genomgång av samtliga naturtyper som flygbildstolkades och användes som uppslagsverk. Efter genomförd flygbildstolkning levererades materialet till Lantmäteriet i Luleå för teknisk kontroll. Där kontrollerades att data innehöll rätt koder enligt gällande kodlista, att det flygbildstolkade området hade rätt gränser och att det inte fanns topologiska fel i data (inga överlappande ytor). Data levererades sedan till länsstyrelsen via ftp. Länsstyrelsen granskade och godkände flygbildstolkningen, innan materialet blev tillgängligt för vidare bearbetning inom basinventeringen. Eftersom länsstyrelsen och flygbildstolkarna arbetade med olika tekniska plattformar, så tilläts inte, att ett område som bearbetats av länsstyrelsen skickades tillbaka till flygbildstolkaren för rättningar/kompletteringar. Länsstyrelsen kontroll var en översiktlig bedömning framförallt av karteringen av naturtyper, följande saker var förutsättningar vid granskningen: Flygbildstolkningen genomfördes utifrån manualen för flygbildstolkning (den version av manualen som gällde när tolkningen utfördes, detta finns dokumenterat som ett attribut i data, tolkvers ). Datum för de flygbilder som har använts finns dokumenterat som attribut i data ( bilddat, bilddath ). Vissa förändringar kan ha skett efter det att flygbilden är tagen och är därför inte tolkade (t ex röjningar i skogen/ stormfällningar). För områden med data från ängs- och betesmarksinventeringen gjordes ingen flygbildstolkning, utan polygonerna från databasen TUVA lades in i basinventeringens flygbildstolkning. Själva granskningen från länsstyrelsen utfördes genom att flygbildstolkade data visades i valfri GIS-programvara och en bedömning gjordes utifrån de kunskaper som fanns för aktuellt område. Exempel på vad som granskades är: Verkar någon naturtyp vara över- eller underskattad? Finns det underlag att göra en mer detaljerad klassning av de områden som var klassade till en samlingskod? Verkar restaureringskriterier och uppföljningsparametrar korrekta? Arbetet ledde till en översiktlig bedömning av området. Felaktigheter i enskilda ytor korrigerades av länsstyrelsen via systemet BIDOS. Fanns det däremot systematiska fel i tolkningen kunde tolkningen underkännas. Detta meddelades i så fall Lantmäteriet och direkt till aktuell flygbildstolkare. I kontakten med flygbildstolkaren meddelades varför området hade underkänts och ibland gavs även exempel (koordinater) på områden som var felaktiga. Återkopplingen till flygbildstolkaren var viktig länsstyrelserna uppmanades att ringa eller skicka ett med korta 23

25 kommentarer på vad som var bra eller kunde göras bättre, även i de fall flygbildstolkningen godkändes. När det gäller länsstyrelsernas kontroll av flygbildstolkade data saknades en skriftlig rutin för hur kontrollen skulle genomföras. De riktlinjer som anges ovan kommunicerades i huvudsak på möten och via telefon/ . I praktiken godkändes en del områden helt utan kontroll av länsstyrelsen. Detta eftersom det inte fanns tid eller resurser för att göra kontrollerna, eller att det inte var rätt årstid för fältkontroller. Kommentarer flygbildstolkning: Det tog lång tid för projektet att ta fram en manual för flygbildstolkning, en operativ tolkning påbörjades först under oktober Den här typen av flygbildstolkning hade inte skett i stor skala tidigare och den ursprungliga ambitionsnivån innehöll många olika parametrar som skulle tolkas. Under hösten 2006 genomförde projektgruppen en utvärdering av produktionshastighet och produktionskostnad för flygbildstolkningen. Denna utvärdering ledde fram till att ambitionsnivån sänktes från och med december Förändringen av ambitionsnivån gav en mer förenklad produkt och en acceptabel produktionskostnad (ref 39). Från några håll fanns det önskemål om att arbetsflödet skulle tillåta länsstyrelserna att redigera GIS-materialet och sedan skicka tillbaks det till flygbildstolkarna för kompletteringar. En objektiv utvärdering av noggrannheten i flygbildstolkningen har efterlysts av länsstyrelsen. Detta har inte genomförts, ett förslag till utvärdering som har framförts är att jämföra flygbildstolkningen med de redigeringar som länsstyrelsen gör efter fältbesök. En eventuell utvärdering beslutas under Vid länsstyrelsernas rapportering 2007 efterfrågades synpunkter på en fortsatt basinventering och en av frågorna till länsstyrelsen var Ska flygbildstolkning genomföras som standard för nya områden?. Svaret var i stort sett enhälligt, att en karta (GIS-databas) som beskriver naturtypernas utbredning är ett mycket viktigt underlag. I flera fall är flygbildstolkning ett lämpligt sätt att ta fram denna, men i de fall området är litet eller det finns annat bra material, så bör kartan framställas på annat sätt. Länsstyrelsen i Dalarna förespråkar att naturtypskartan för nya områden tas fram i samband med värderingen inför bildande av reservat. 24

26 5.5 Planering av fältinsatser Planeringen av fältinsatser utgick från kraven i inventeringsmanualerna. Beslutet kring fältinventeringar gjordes baserat på områdets naturtyper och befintlig kunskap. Det var även viktigt att ta hänsyn till möjlig samordning av basinventeringens olika fältinventeringar och andra projekt/inventeringar. Förberedelser innan fältarbetet framgick av respektive manual, de vanligaste momenten var: Genomgång av tillgängliga indata och tidigare genomförda inventeringar. I de flesta fall ingick det i metodiken för basinventering att sammanställa befintliga uppgifter och i vissa fall var denna inventering vid skrivbordet tillräcklig för basinventeringen. För vissa inventeringar besöktes ett slumpat urval av punkter/objekt, i några fall rekommenderas en snabb översiktsinventering som ett första steg och i vissa fall kunde områden för fältinventering beslutas mer subjektivt. Det var ofta önskvärt att besöka områden som flygbildstolkaren hade klassat som osäkra, eller där det bedömdes vara icke gynnsam bevarandestatus. Urvalet av ytor som skulle fältinventeras styrde planeringen av fältrutten. Vid vilken tidpunkt skulle inventeringen genomföras? Den rekommenderade tidpunkt för inventering beskrevs i respektive manual. Krävdes det några tillstånd för genomförandet av inventeringen? Även detta framgick av manualerna. Fanns personal för genomförandet? Varje manual tog upp kunskapskrav och säkerhetskrav. Installation av applikationer på handdatorer och i vissa fall överföring av bakgrundsdata (t ex flygbildstolkade data och ortofoto till handdatorerna). Genomgång av nödvändig utrustning för fältbesöket. Utskrift av fältkartor och fältprotokoll för inventeringen. Planering av fältrutt och övrig logistik. 5.6 Genomförande av fältinsatser Fältinsatser översikt Manualerna för basinventeringen var uppdelade naturtypsvis och beskrev vad som skulle genomföras för respektive naturtyp. Genomförandet innebar översiktligt: Inventering i fält enligt aktuell manual. Inventeringsuppgifter dokumenterades i handdator eller på fältprotokoll. Artbestämning i fält eller insamlande av kollekter för bestämning efter fältbesöket. Tömning av data från handdator till central server. 25

27 Inmatning/redigering av data från fältprotokoll till central eller lokal databas (olika databaser användes för olika inventeringstyper, se avsnitt 9). Lagring av uppgifter i Artportalen (skedde via inmatning i Artportalen, via uppladdning av excel-filer eller via överföring av accessdatabaser). I vissa fall kunde basinventeringen genomföras vid skrivbordet. Detta innebar att befintliga data som bedömdes vara tillräckligt aktuella lades in i de databaser som användes för basinventeringen. Flera av inventeringsmetoderna innebar både skrivbordsinventering och fältinventering Marina naturtyper Inventering av marina naturtyper beskrevs i två separata manualer Inventering av 1150, 1160 och 1650 (ref 14). I denna inventering ingick en översiktlig planering för att peka ut de områden som bedömdes höra till de aktuella naturtyperna. En rekognosering i fält inför fältinventeringen rekommenderades. Själva fältinventeringen bestod av snorkling längs transekter. Provrutor lades ut var 10:e meter längs transekten där artförekomst, täckningsgrad och djup noterades. Data från inventeringen lagrades in i en lokal accessdatabas ( Grunda ) hos länsstyrelsen. Accessdatabaserna sammanställdes av en konsult (Mats Blomqvist, Hafok AB) och levererades och sedan till datavärden (SMHI). Inventering av 1110, 1130, 1140 och 1170 (ref 15). Denna inventering bestod av två delar: Översiktlig inventering för att avgränsa naturtypernas utbredning. Detta gjordes genom sammanställning av befintligt material och fältundersökningar som dokumenterade djup och bottensubstrat/ bottenvegetation. Målsättningen med denna inventering var att skapa naturtypskartor. Resultaten från fältundersökningarna lagrades hos respektive länsstyrelse, naturtypskartorna lagrades i en central geografisk databas via BIDOS. Detaljerad inventering i ett urval av områden: En detaljerad undersökning via dyktransekter genomfördes för natura-naturtyperna 1110 och Metoden byggde på miljöövervakningens metod för kartering av vegetationsklädda havsbottnar. Data från inventering lades in i accessdatabasen ( MarTrans ) och levererades till datavärden (SMHI). Data från accessdatabaserna Grunda och Martrans kan visualiseras/användas i GIS, se beskrivning i basinventeringens GIS-manual (ref 40) eller beskrivningen av basinventeringens data (ref 41). För inventering i marina miljöer krävs tillstånd från Försvarsmakten, bl.a. sjömätningstillstånd och sekretessgranskning av utföraren. Mer information finns i ett PM från Försvarsmakten Ansökan i samband med sjömätning (ref 54). Det var utföraren (länsstyrelsen) som ansvarade för att dessa tillstånd söktes. Naturvårdsverket har i en skrivelse till Försvarsmakten, Angående tillstånd för sjömätning (ref 55) 26

28 beskrivit bakgrund och syfte med basinventeringsprojektet. Genom att referera till denna skrivelse kunde en ansökan om sjömätningstillstånd inom basinventeringen göras mer kortfattad. För de basinventeringsdata som samlades in och lagrades i applikationen Grunda ansöktes och beviljades spridningstillstånd, se Spridningstillstånd för djupinformation inom projektet Basinventering av Natura 2000 och skyddade områden (ref 56). Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter för dykarbeten (Arbetarskyddsstyrelsen, 1993) skulle följas. Tillgången på personal med erforderlig kompetens för apparatdykning är starkt begränsad, vilket medför betydande problem och kostnader. Kommentarer, marina inventeringar: Det har kommit in mycket kommentarer kring inventeringen av de marina naturtyperna. T ex att det är väldigt generella definitioner och att vissa viktiga naturtyper saknas helt och hållet vilket betyder att mycket stora delar av vissa Natura 2000 områden endast klassas till den generella naturtypen marint vatten. De svenska tolkningarna (ref 4) för de marina natura-naturtyperna var klara sent i projekttiden och det var fortfarande många detaljer som inte var tillräckligt tydliga. Inom basinventeringen gjordes ytterligare förtydliganden, men det pågick under hela projektet en diskussion kring de marina naturtyperna. En diskussion som har fortsatt efter avslutat projekt. Vid utpekandet av Natura 2000 områdena hanterades några naturanaturtyper olika av länsstyrelserna (t ex 1620, Skär och små öar i Östersjön). Detta har lett till att arealen skiljer sig åt mellan länen, vilket i sin tur påverkade fördelningen av medel för basinventering. Det var i början av projektet svårt att enas om gemensamma metoder. Mycket beroende på de regionala skillnader i val av metoder som finns. Projektet tog trots allt fram detaljerade manualer för inventeringarna och två databaser (MarTrans och Grunda) för inmatning av inventeringsresultat. Generellt sett ansågs det vara för lite pengar för marin inventering eftersom det saknades mycket kunskap. Under 2007 och 2008 utgick det extra medel från Havsmiljöenheten (Nh) för marin basinventering, vilket förstås var ett positivt bidrag, men det är endast ett stickprov av områdena som har basinventerats Stränder I manualen för inventering av stränder (ref 16) ingick 1210, 1220, 1230, 1610, 1620 och 1640 och den beskrev: 27

29 En inventeringsmetod för areell utbredning av 1220, 1230, 1610, 1620 och Metoden gav även vissa uppgifter om strukturer, funktioner och typiska arter i de strandområden som fältinventerades. En inventeringsmetod av linjeelement för En inventeringsmetod för de submersa delarna av 1610 och Inventeringen gick främst ut på att, i fält, kontrollera och korrigera gränserna från flygbildstolkningen. I fältarbetet ingick även att notera substrat på de annuella driftvallarna och notera typiska arter. I områden med vresros karterades och fotograferades vresrosbestånden. Data från inventeringen lagrades via en applikation i BIDOS. Inventeringarna av de submersa delarna av 1610 och 1620 innebar dykning längs transekter (se även Detaljerad inventering i avsnitt 5.6.2). Rekommenderad tidpunkt för genomförandet var sensommaren (augusti-september). Kravet var dykare med dokumenterad erfarenhet av metoden och Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter för dykarbeten (Arbetarskyddsstyrelsen 1993) skulle följas. Data från denna inventering lagrades i accessdatabasen MarTrans och levererades sedan till datavärden (SMHI). Rutinen för lagring hos datavärd var klar i november Det genomfördes en automatisk kartering av 1620 som delades upp i 1621 (Skär och små öar i Östersjön, terrester del) och 1622 (Skär och små öar i Östersjön, akvatisk del). Klassificeringen gjordes via en rasteranalys där ej skogsklädda, vågexponerade öar i Östersjön klassificerades till Runt dessa avgränsades en zon med vatten på ett djup ner till 6 meter eller 200 meter från ön som klassificerades till Eftersom bearbetningen baserades på rasterdata så blev resultatet kantigt och inte visuellt vackert, men metoden gav en bedömning av arealen 1620 som var homogen för samtliga län. I de fall länsstyrelserna hade bättre underlag infördes justeringar. Kommentarer, basinventering av stränder: De svenska tolkningarna (ref 4) har diskuterats, t ex 1610 Rullstensåsöar med littoral och sublittoral vegetation, där de svenska tolkningarna slog fast att en halvö endast var denna natura-naturtyp om det fanns en rullstensåsö utanför halvön. Det finns även synpunkter att tolkningarna har gjort att färre strandmiljöer är natura-naturtyper. Eftersom det i strandzonen finns övergångszoner mellan olika naturtyper, så har strandmanualen tagit fram en lista på prioriteringsordning mellan natura-naturtyperna. För strandmiljöer som inte var natura-naturtyper fanns ett antal koder i GIS-databasen, vilket gjorde det möjligt att definiera även andra strandnaturtyper. Det är positivt att det går att lagra foton i strandapplikationen i BIDOS. 28

30 5.6.4 Dynmiljöer I manualen för inventering av dyner (ref 17) ingick 2110, 2120, 2130, 2140, 2170, 2180, 2190, 2320 och Inventeringen utfördes genom transekter inom de öppna dynmiljöerna. Längs transekterna gjordes en inventering av naturtyp, förekomst av naken sand samt förekomst av träd och buskar. Var 10:e meter längs transekten lades en provruta ut, där förekomsten av typiska arter inventerades. Data från inventeringen lagrades i en accessdatabas, som efter avslutad inventering överfördes till den centrala geografiska databasen (BIDOS). Trädklädda dyner (2180) beskrevs i en egen manual (ref 18). Inventeringsmetoden liknade inventeringen av övriga skogliga natura-naturtyper, se avsnitt Kommentarer, basinventering av dynmiljöer: Metoden för basinventering av öppna dynmiljöer är väldigt detaljerad i förhållande till andra metoder för basinventering Sötvatten För basinventering av sötvatten ingick olika inventeringsmetoder, i de flesta fall samma som de som används av miljöövervakningen. En översiktlig manual (ref 19) gav en introduktion och de separata inventeringarna beskrevs i två manualer: sjöar med 3110, 3130, 3140, 3150 och 3160 (ref 21) samt vattendrag för 3210, 3220 och 3260 (ref 20). Metoder som ingick och datalager framgår av Tabell 1. Tabell 1. Manualer, metoder och datalager som användes för inventeringen av sötvatten. Manual / metod Datalagring Sjöar Siktdjup och vattenkemi SLU Bedömning av vandringshinder Temporär lagring via handdator (Metria Luleå), alternativt en applikation utvecklad av Softhand. Permanent lagring i databas som tas fram av länsstyrelsen i Jönköpings län (klar tidigast hösten 2009). Typiska arter kärlväxter och kransalger BIDOS Makrofyter Typiska arter fisk Fiskeriverket, NORS Typiska arter flodkräfta Fiskeriverket, Kräftdatabas Vattendrag Bedömning av vandringshinder Temporär lagring via handdator (Metria Luleå), alternativt en applikation utvecklad av Softhand. Permanent lagring i databas som tas fram av länsstyrelsen i Jönköpings län (klar tidigast hösten 2009). Biotopkartering av vattendrag Temporär lagring via handdator (Metria Luleå), alternativt en applikation utvecklad av Softhand. Permanent lagring i databas som tas fram av länsstyrelsen i Jönköpings län (klar tidigast hösten 2009). Typiska arter fisk Fiskeriverket, SERS Typiska arter musslor ArtDatabanken, Musselportalen/Artportalen Typiska arter bottenfauna SLU, Miljöanalys 29

31 Sjöar som är < 10 hektar och till större delen (>50%) omges av myr klassificerades automatiskt till 3160, Dystrofa sjöar och småvatten. För de stora vattendragen gjordes ett förslag till naturtyp baserat på vattenföring (m3/sek), vattendragsordning i röda kartan (s.k. Strahler kod) och läge i förhållande till barrskogsgränsen. De stora vattendragen i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland klassificerades på detta sätt och lades in i BIDOS. Länsstyrelsen kunde redigera där det fanns annat underlag. SMHI tog fram underlaget för denna automatklassning. För BD, AC och Z län gjordes ett slumpat urval av sjöar. Detta urval besöktes i fält och det gjordes en naturtypsklassning och inventering enligt sjömanualen. Utifrån det fältbesökta urvalet har länsstyrelserna gått vidare för att naturtypsklassa resterande sjöar. Kommentarer, basinventering av sötvattens: Applikationen i BIDOS för att lagra data från inventering av makrofyter fick, sent i projektet, mycket kommentarer. Applikationen ansågs vara omständlig att använda och om den ska användas vidare bör arbetsflödet för ses över. Samordning med vattendirektivet efterlystes av många. Här försökte projektgruppen använda personal som hade stor insikt i och kunskap om direktivet. Biotopkartering av vattendrag var en metod som utfördes inom basinventeringen, men även som generell metod för vattendrag. Det var därför naturligt att använda metoder och datalagring som var generella för samtliga inventeringar. Valet blev att lagra data i en central databas som länsstyrelsen i Jönköpings län ansvarade för att ta fram. Tyvärr är detta projekt väldigt mycket försenat och basinventeringens data kommer inte att kunna läggas i den centrala databasen förrän under Det var väldigt många delmanualer som baserades på miljöövervakningsmetodik. Metoderna var omfattande och länen fick i praktiken inte särskilt mycket hjälp vid prioriteringen. I norra Sverige innebar de mycket stora vattensystemen problem. Ett mer strikt naturvårdsperspektiv borde ha präglat sötvattensinventeringen, med mer inriktning mot restaureringsbehov. För många vattendrag misstämde gränserna mellan Natura 2000 området och själva vattendraget Gräsmarker I manualen för basinventering av gräsmarker (ref 11) ingick 1310, 1330, 1630, 4010, 4030, 5130, 6110, 6120, 6210, 6230, 6270, 6280, 6410, 6430, 6450, 6510, 6520, 6530, 7230, 8230, 8240 och