LIGGTIMMERHUs. tillsyn och reparation. Byggnadsstyrelsen Fortifikationsförvaltningen Riksantikvarieämbetet

Transkript

1 LIGGTIMMERHUs tillsyn och reparation Byggnadsstyrelsen Fortifikationsförvaltningen Riksantikvarieämbetet

2 LIGGTIMMERHUs tillsyn och reparation

3 Författare: Lay-out och textbearbetning: Illustrationer och ritningar: Projektansvariga inom respektive myndighet: Tryck: Utgivning och di stribution: Uno Söderberg, sakkunnig Henrik Kjellberg Margareta Gavel, Riksantikvarieämbetet U no Söderberg Birgitta von Haslingen, Byggnadsstyrelsen Björn Swanberg, Byggnadsstyrelsen Margareta Agerholm, Fortifikationsförvaltningen Per Anders Johansson, Riksantikvarieämbetet Henrik Kjellberg, Riksantikvarieämbete Bäcklund Grafiska, Eskilstuna Riksantikvarieämbetets förlag Box 5405, L14 84 Stockholm Telefon Rapport RAÄ 1992:2 ISBN l : Omslagsbilden visar byte av knut, fotograf okänd.

4 .. FORORD Ingen historisk byggnadstyp är så fast förankrad i folkmedvetandet som liggtimmerhuset. Hustypen har sin förutsättning i vår nationalresurs - skogen och har under långa tider varit dominerande i hela skogssverige. Det har varit ett hus för bönder och gement folk lika väl som för herremän. Genom att det varit så vanligt har liggtimmerhuset kommit att i hög grad prägla vår historiska byggnadsmiljö. Liggtimmerhuset har kvaliteter. Rätt utfört är det stabilt och ger ett gott klimatskydd. Trä är ett material som är behagligt att beröra. När trä tjänat ut i en byggnad kan det återgå till det biologiska kretsloppet utan risk för miljöförgiftning. I Sverige finns ännu ett ganska stort bestånd av äldre liggtimmerhus. Det finns musealt bevarade byggnader på hembygdsgårdar och friluftsmuseer, men också timrade bostadshus, ekonomibyggnader, torp m m. Många timmerhus har timret dolt bakom paneler och andra inklädnader. De hus som finns kvar vittnar om ett byggnadsskick med central betydelse i vår byggnadshistoria. Detta gäller inte bara timrade herrgårdar och andra framträdande byggnader utan i likå hög grad anspråkslösa hus, som tecknar bilden av liggtimmerhuset på folklig nivå. Våra gamla liggtimmerhus är en viktig del av kulturarvet, som det är en skyldighet att vårda och bevara. Syftet med denna skrift är att visa hur liggtimmerhus - både de som är museala och de som ännu fyller en praktisk funktion - skall vårdas. För att de skall bevaras som vittnesbörd om sitt byggnadsskick är det väsentliga noggrann tillsyn och reparationer som anpassas tillliggtimmertekniken. Skriften ingår i en serie råd om restaurering av kulturhistoriskt värdefulla byggnader som utarbetas av byggnadsstyrelsen, fortifikationsförvaltningen och riksantikvarieämbetet. Förhoppningen är att den skall vara till nytta för såväl fastighetsägare och förvaltare som byggfolk. Byggnadsstyrelsen Fortifikationsförvaltningen Riksantikvarieämbetet

5 INNEHÅLL FÖRORD LIGGTIMMERHUSETS UTVECKLING...7 Timmerhus på landsbygd och i stad; Det genuina liggtimmerhuset ; Blandkonstruktioner och ombyggnader PRINCIPER FÖR TILLSYN OCH REPARATION...12 Tillsyn; Begränsade ingrepp; Anpassade åtgärder; Planering samt dokumentation av utförda arbeten FÖRUNDERsÖKNINGAR...14 Besiktning och skadeinventering; Arkivsökning och litteraturstudier V AL A V TIMMMER...l 7 HANTVERKET OCH VERKTYGEN...19 Yxa; Såg; Dragjärn; Borr; Barkspade och bandkniv; Slagtråd; Hållhakar, slanor och andra verktyg VAGGAR...22 Väggtyper; Dragning, fogar och sj.revning; Dymling; Skarvning av stock; Uppstyvning av väggar; Opprungar för dörrar och fönster; Anslutning till skorstensstock; Utbyte av stock; Dagning och halvsulning; Knutar; Paneler och beklädnader; Nedmontering och återuppbyggnad - flyttning av hela hus GRUND OCH BOTTENBJÄLKLAG...38 TAKLAG, YTTER- OCH INNERTAK...40 UPPVÄRMNING OCH TILLÄGGSISOLERING...41 YTBEHANDLING OCH IMPREGNERING...42 TIMMERBYGGNADSTERMER LITTERATUR OCH KÄLLOR...4 7

6 LIGGTIMMERHUSETS UTVECKLING Härbrefrån Hälsingland i avancerad liggtimmerkonstruktion. Foto Uno SöderberR. Timmerhus på landsbygd och i stad I ett land som Sverige, där tillgången på skog har varit praktiskt taget obegränsad, har liggtimmerhuset kommit att inta en särställning. Långt fram mot vårt århundrade har hustypen dominerat utom i de allra sydligaste landskapen. Liggtimmerhuset har varit ett hus för både gemene man och herrskap. Det utgör alltjämt ett viktigt inslag i landskap och bebyggelse på vår landsbygd och finns där ofta i sin mest ursprungliga form med timret synligt i fasad. Men också i våra småstäder är det vanligt. Trots många förödande bränder finns det fortfarande kvar stadskärnor, där nästan alla hus är av timmer även om timret ofta är inklätt med panel eller putsat. Här möter oss en småskalig miljö, som vi värdesätter idag och förknippar med våra gamla samhällen och en gången tids byggnadskul tur. 7

7 Bilden ovan: Beväringsbarack. Liggtimmerkonstruktionen kom till användning inom de flesta områden, bland annat i den militära byggnationen. Här byggdes ofta hus i serie enligt typritningar. Detförekom att baracker och andra timmerbyggnader vid behov flyttades. Foto Peter Gavel, SFF. Bilden ovan: T orshälla rådhus. Timmerbyggnader som skulle uppfylla krav på viss status kläddes ofta in med panel som efterliknade puts. Foto Peter Gavel, SFF. Bilden till höger: Småstadsgata med inpanelade timmerhus. Mot gårdssidan kan ofta sådana här hus ha kvar timret i fasad. Timmerarkitekturen präglar fortfarande många av våra äldre stadskärnor. Foto Peter Gavel, SFF. 8

8 Det genuina liggtimmerhuset Utvecklingen av timmertekniken har pågått århundrade efter århundrade. Efter hand har den nått en hög grad av fulländning. Inom vissa geografiska områden och hos hus för vissa ändamål har den tekniska kvaliten nått särskilt långt. Samtidigt har man inom samma områden byggt hus med förenklad teknik. Idag finns flera av de enklare husen bevarade intakta men färre av de finare, eftersom det är just dessa man successivt förnyat i tidens anda och teknik. Utvecklingen från ett uppstaplande av stockar till en fullt utbildad och funktionellt avancerad konstruktion kan antas ha tagit lång tid. Takten har också varit beroende av verktygens utveckling. Det enklaste huset kan utföras med hjälp av en yxa av enklaste slag, kanske en stenyxa. Den funktionellt och estetiskt förfinade konstruktionen kräver yxor, bilor, borrar och kanske också sågar av metall. Bland de olika system som vuxit fram i konsten att bygga trähus är liggtimmertekniken den som bär mest av ursprungsprägel Att fälla trädstammar och stapla dem i liggande vilolägen kan inte uppfattas som annat än en tidig utvecklingsfas inom träbyggnadskonsten. Hos det enkla liggtimmerhuset är materialet, konstruktionens egenvikt och den rakt nedåtriktade helt okomplicerade tyngdkraften det statiska kraftspelets viktigaste faktorer. Alla delar hålls samman genom att tungt vila på varandra.,. \ -~ \ ~, ~ Fäbodstuga i Dalarna, ett liggtimmerhus i sin mest renodlade form. Foto Peter Gavel, SFF. Husets fyra väggar av staplade stockar möts i hörnen, knutarna, där stockarna läggs i kors. Hak, som motsvarar halva stockens tjocklek, är huggna i korspunkterna och bringar stockarna att ligga tätt ovanpå varandra samtidigt som de stöder varandra i sidled. Den slutgiltiga stabiliteten erhålls genom taklagets tyngd. Taket byggdes i äldre tid vanligen av grova åsar med en täckning av näver samt torv eller ved. Tillsammans ger taklagets olika delar den nödvändiga tyngden. Timmerstommen i en parstuga. Allt efter som liggtimmertekniken förfinades utvecklades en serie olika detaljlösningarför knutar (l), skarvar(2), väggöppningar (3 ), styrning med dymlingar (4), inlaxning av bjälkar (5 ), intimring av sekundära mellanväggar med olika typer av låsning (6), syllstock (7), såt eller drag (8). Taklag med panelbrädor, näver i tre lag och torv utgör en tyngd som ovanifrån pressar samman timmerstommen och skapar täthet. 9

9 Liggtimmerkonstruktionen medger många olika husutformningar. Vid bostadshus och liknande löses stabiliteten med invändiga väggsystem. Vid stora enrumshus och salar som kyrkor och lador kan stabiliteten lösas genom vinkling av väggarna eller blockpelare. Enrums hus. Stuga med kammare. Från det ursprungliga enrumshuset utveck lades med tiden ett stort antal planmönster för bostadshus. Parstuga. sexdelad plan - mellanväggarna ger stabilitet. Kyrka i Småland- väggarnas vinkling ger stabilitet. Åttkantig lada - väggarnas vinkling ger stabilitet. Finsk kyrka - långväggarna har försetts med timmerkistor, blockpelare, som svarar för stabiliteten. 10

10 Om timmerstockarna är noga fogade till varandra bibehåller väggen sin täthet genom tyngdkraftens inverkan. Ett gammalt timmerhus där stockarna under lång tid har format och anpassat sig till varandra är vanligtvis mycket tätt. Det allra enklaste huset, som innehåller endast ett rum och bara har en, mycket låg ingång, motsvarar bäst liggtimmerteknikens grundläggande funktionssätt att stapla, tynga, vila, låsa - vilket också måste vara utgångspunkten när liggtimmerhus skall repareras. Blandkonstruktioner och ombyggnader De äldre timmerhus vi ser idag är i regel inte orörda i ursprungligt skick. Framför allt städernas ti111merhus kan ha en lång och invecklad ombyggnadshistoria, som speglar ägarfarniljens eller bygdens utveckling mot välstånd. Liggtimmertekniken har gjort det lätt att bygga om ett hus, t ex förlänga det eller bygga på en våning. Ofta startade man med ett litet hus och avsåg att bygga till i framtiden. Efter många ombyggnader kunde huset till sist kläs in med panel eller putsas för att erhålla en enhetlig och modern fasad i tidens stil. Många timmerhus är ombyggda med annan stomteknik. Det kan ha medfört att de delvis inte längre har kvar liggtimmerhusets konstruktiva verkningssätt. I detta är det ju en förutsättning att, som i det enkla timmerhuset utan beklädnad, inga stående virken får spärra rörelserna i vertikalled. Ett vanligt reparationsobjekt i våra dagar är ett hus som i begynnelsen utfördes som en liten enkel byggnad med renodlad liggtimmerkonstruktion, för 100 år sedan eller mera. Därefter har det byggts om och moderniserats i flera omgångar. Som helhet fungerar det kanske inte längre som ett liggtimmerhus utan en blandkonstruktion kan ha blivit resultatet. Att ett hus är ombyggt behöver inte sänka dess kulturvärde. Det är i sådana fall viktigt att klargöra byggnadsetapperna samt att underhålla och reparera varje byggnadsdel utifrån dess tekniska förutsättningar. Exempel på blandkonstruktion. Ett liggtimmerhus har byggts till med användande av resvirkeskonstruktion. Blandkonstruktioner är ofta dolda bakom enfasadpanel. Foto Uno Söderberg. 11

11 .. PRINCIPER FOR TILLSYN OCH REPARATION En gammal byggnad har inte bara ett ekonomiskt värde. Den har också immateriella värden, som kan göra att den repareras och bevaras även när det skulle vara billigare att riva och bygga nytt. Ett sådant värde kan en byggnad ha som kulturhistoriskt vittnesbörd om sin tids byggnadsskick Hela byggnaden eller vissa delar av den kan ha bevarats orörda i original sedan byggnadstiden eller andra viktiga skeden i husets historia. Huset kan också ha reparerats och fått många originaldelar utbytta men ändå ha ett historiskt intresse genom att ett typiskt utförande, till exempelliggtimmertekniken, har behållits. Ingen byggnadstyp i Sverige har byggts under så lång tid och haft en sådan utbredning som liggtimmerhuset Ingen byggnadstyp har en sådan förankring i det allmänna folkmedvetandet Alla äldre timmerhus har ett historiskt värde, som förtjänar att tas tillvara. Självfallet kan förhållandena skifta från fall till fall. En byggnad som den riksbekanta Ornässtugan skall vårdas strikt musealt. Gäller det en enklare byggnad, exempelvis ett sommartorp, måste hänsyn också tas till dess praktiska funktioner. För tillsyn och reparation som skall bevara liggtimmerhusens kulturhistoriska värden kan anges några enkla riktlinjer. Tillsyn Regelbunden tillsyn och underhåll är den grundläggande vårdinsatsen. Lagas skador medan de är små undviks stora skador. Tak och anordningar för vattenavledning är viktiga som skydd mot nedbrytning och skall ses till extra noga. Typiska skadeställen, till exempel de nedersta stockvarven, bör kontrolleras särskilt. Inåtlutande sprickor i stockarna som medför att vatten stannar kvar bör dräneras, mossa borstas bort. Tillsynen är en uppgift för ägaren som ett led i nyttjandet. Vid reparationer är det viktigt att någon timringskunnig person hjälper till om inte ägaren har de erforderliga kunskaperna. Det understa stockvarvet rötskadas ofta, särskilt när sockelhöjden är låg. Syllstocken är här utbytt. Det är bra att fotodokumentera skadorna och arbetet fram till färdig lagning. F o to Jämtlands museum. 12

12 Begränsade ingrepp Naturligtvis skall man utföra de arbeten som behövs för att en byggnad skall bibehållas i gott skick. Samtidigt skall man vara försiktig med ingrepp, för de kan lätt förminska byggnadens kulturhistoriska värde. -- Arbetena förbereds genom undersökning av husets tekniska utförande och av förekommande skador samt orsakerna till dessa. Beroende på byggnadens värde skall man också ta reda på dess byggnadshistoria och klara ut vad som karakteriserar den. Med led - Gäller det en byggnad som inte längre tjänar ett praktiskt ändamål utan bevaras musealt skall man vara särskilt återhållsam med arbeten, som medför förlust av ursprunglig byggnadssubstans. Stora ingrepp och förändringar kan leda till att byggnaden fungerar sämre tekniskt och att skaderiskerna ökar. Detta bör speciellt uppmärksammas om uppvärmningen och inomhusklimatet förändras eller huset tilläggsisoleras. Man skall även vara försiktig med att förändra byggnadens användning, t ex bör inte ett ouppvärmt uthus byggas om för bostadsändamål Anpassade åtgärder Även om man söker begränsa ingreppen måste man ibland byta ut skadade delar av trä när det rör mer alldagliga liggtimmerhus. I så fall bör man vara noga med att anpassa åtgärderna till byggnadens utformning och teknik. Då behåller huset sin typ och lagningens tekniska utförandet samverkar med huset. När ett liggtimmerhus skall repareras börjar anpassningen redan i virkesvalet Självklart skallliggtimmerteknik tillämpas. Gäller det ett hus som har byggts om kan resultatet ha blivit en blandkonstruktion, där endast vissa delar av huset fungerar som liggtimmerkonstruktion medan andra delar genom ombyggnaderna förlorat sitt ursprungliga system. Om det då inte går att återföra hela huset till en fungerande liggtimmerkonstruktion kan husets olika delar behöva repareras med olika teknik. Planering samt dokumentation av utförda arbeten Vårveden eroderar bortförst så att rännor bildas mellan åsar av höstved. När rännorna nått visst djup brister även höstveden ochfaller av. Processen kan inte stoppas menfördröjas genom kontinuerligt underhåll. Effektivast är behandling med trätjära, som innehåller de ämnen som succesivt lakas ur träet. Akta röd slamfärg, "Falu rödfärg", och linoljefärg är också användbara. F o to U no Söderberg. ning av dessa förberedelser kan man sedan bedöma vilket reparationsbehov som finns och vilka kulturhistoriska hänsyn som skall tas. Utförda arbeten bör också dokumenteras genom arbetsbeskrivning, ritningar, fotografier m m, som visar hur arbetena gjorts och vilka ma.: terial som använts. Dessa handlingar behöver byggnadens ägare nästa gång huset skall repareras. När man skall reparera en byggnad som har ett högt kulturhistoriskt värde bör man samråda i förväg med länsmuseet eller motsvarande instans. 13

13 .. FORUNDERSOKNINGAR På bilden har markerats de ställen där rötskador är vanligast. När en byggnad skall repareras måste man skaffa sig kunskaper om dess utformning, tekniska utförande, skador, ombyggnader och historia. Först då kan man bedöma vad som skall göras och hur arbetena skall anpassas till byggnaden. En sådan förundersökning gör man genom att besiktiga byggnaden och söka i arkiv och litteratur efter uppgifter. Undersökningen kan behöva göras mer eller mindre omfattande beroende på om det gäller en vanlig byggnad i användning eller en museal byggnad. Besiktning och skadeinventering Den viktigaste kunskapskällan om byggnaden är byggnaden själv. Den bör undersökas systematiskt byggnadsdel för byggnadsdel Det tekniska utförandet och tillståndet skall klarläggas bl a beträffande grund, bjälklag, golv, väggar, knutar, undertak, bärande takkonstruktion, yttertak och vattenavledande tak- och fasaddetaljer. För byggnadens kondition är det viktigt att yttertak, rännor och stuprör fyller sin funktion som skydd mot väta. Skadomas typ och storlek bör klarläggas, likaså deras orsaker så att man kan förhindra att de upprepas i onödan. Underkantfönster är ett ställe där skador ofta förekommer. Regnvatten samlas påfönstren och rinner in i olikafogar vid mötet mellan fönstersnickeri och timmerstomme. Foto C Lindström, Jämtlands läns museum. 14

14 Stockändan på bilden är inte rötskadad utan vädernött. Den lösare vårveden har brutits ned medan höstveden står kvar som cirklar utan sidostöd. Så småningom kommer även höstveden att brista. F o to U no Söderberg. Beträffande trämaterialet skall man undersöka: Träslag och virkeskvaliteter i olika byggnadsdelar, var man har använt kärnved, årsringstäthet, hur årsringarna är orienterade i reglar och bräder, åt vilket håll kärnsidan är vänd i golvbräder och paneler. Detta ger ledning för hur man skall välja och använda virke när man sedan reparerar. Virkets fukthalt och kondition på ställen där man befarar fukt eller t ex i bottensyll, panel nära mark, vägg under fönster, knutar, bjälkar, åsar, i duschrum och andra våta utrymmen. Röta, svamp och mögel, som kan uppstå när träet har uppnått hög fuktighet. Om träkvaliteten är låg och konstruktionen illa luftad ökar riskerna. Fukt från marken och dålig vattenavledning från tak eller fönster är vanliga orsaker till att träet blir fuktigt. Nedersta stockvarven och vägg under fönster bör därför undersökas med tanke på röta, svamp och mögel liksom hopfogningar och ställen med kvalitetsbrister i timret. Ytved, eller splintved som det också kallas, skadas lättare än kärnved. Det är viktigt att ta reda på och avhjälpa de tekniska brister som orsakat angreppen. Vid röta och svampangrepp byter man i regel det skadade träet mot nytt. Det finns flera slag av röta och svamp. Man måste ta reda på vilken typ av röta eller svamp det är för att kunna bestämma vad som behöver göras. När det gäller svamp krävs vanligen en specialistinsats. Insektsangrepp som förekommer oftare i splint än i kärnved. Under kvarlämnad bark uppstår lätt angrepp. Sommarfällt virke är mer utsatt än vinterfållt. En del insekter angriper endast fuktigt virke medan andra kräver en torr miljö. Angreppen kan vara pågående eller avslutade, vilketdera måste klarläggas. Ibland behöver kemiska medel användas för att bekämpa angreppen. Då bör specialist anlitas. Erosionsskador som uppstår på grund av klimatpåfrestningar som regn, sol och vind. Klimatpåkänningarna är olika mot olika väderstreck. Sydväggar är vanligen mest utsatta. Klimaterosion bryter fortare ned den svagare sommarveden än den starkare vinterveden. På en timmervägg tar det dock mycket lång tid innan klimaterosionen ger allvarliga skador. Knutarna, som är särskilt utsatta, kan skadas fortare än själva väggen. 15

15 Allmänt bör man skilja på naturlig nedbrytning, till exempel i träets ytskikt på grund av nötning eller erosion, och skador som beror på speciella omständigheter såsom en felaktig teknisk konstruktion eller bristande vattenavledning. Den naturliga nedbrytningen motverkar man genom regelbundet underhåll med rödfärg, tjära eller linoljefärg. Gäller det exceptionella skador som röta och svamp, tar man först reda på orsaken till skadorna och rättar till de missförhållanden som förorsakat dem. Därefter utför man erforderlig reparation. Vid besiktningen granskar man i första hand byggnadens ytskikt och det som direkt kan ses. Också byggnadsdelar som är dolda inne i konstruktionen kan behöva undersökas. Detta kan gälla bärande bjälkar och bottensyllar eller delar av huset där sättningar förekommit. Vid besiktningen använder man syn, hörsel och lukt. Man kan också ta hjälp av olika verktyg och instrument. Med hammare, kniv och borr kan man kontrollera att virket är friskt. Med kofot kan man lyfta på en golv- eller panelbräda och granska underliggande delar. Virkets fukthalt mäts med fuktmätare. Med måttstock, lod, avvägningsinstrument eller ibland avancerad mätutrustning kan man mäta upp byggnaden. Besiktningen redovisas efter behov på ritning och foton och i protokoll. Att dokumentera besiktningen på en bandspelare är ett bra och enkelt sätt. Skadomas orsaker noteras särskilt. Arkivsökning och litteraturstudier Historiska och tekniska uppgifter om en byggnad kan man ofta finna i arkiv, i första hand hos byggnadsnämnden. Ibland finns huset dessutom beskrivet i litteratur och skrifter. Vid renovering av byggnader med större kulturhistoriskt värde är arkiv- och litteratursökningen viktig. Då bör man kontakta länsantikvarien och länsmuseet, som kan ge råd om var man skall söka. Många kommuner har historiskt kunnig personal som kan hjälpa till. Olämpligt utförda reparationer kanförorsaka omfattande skador. Bilden visar rötskqdor som uppkommit på grund av att en sockel gjutits upp över panelens nedre del. Foto RAA 16

16 VAL A V TIMMER Skog med jämn och bra växt är lämplig för avverkning till liggtimmer. F o to U no Söderberg. Furu men också gran har använts till liggtimring. Virket valdes förr alltid ut på rot för att man skulle få bra kvalitet och för att stocken skulle passa till den tänkta väggtypen. I de flesta äldre hus med väggar av jämntjockt bilade stockar är väggens tjocklek 6 tum, cirka 15 cm. För att knutarna skulle kunna utformas på ett tekniskt fullgott sätt fick stockens höjdmått inte vara för stort, helst inte större än två gånger tjockleken det vill säga 12 tum, cirka 30 cm. Tekniskt och utseendemässigt blev resultatet bäst om timret var så jämngrovt som möjligt. Det skulle vara liten skillnad i diameter mellan toppända och rotända och stockarna sinsemellan lika. De staplades i väggen så att toppända och rotända växelvis lades åt olika håll. Material till de vanliga sextumsväggarna valde man i ett skogsparti på mager mark med ingen eller endast svag lutning, där träden hade täta årsringar och hög kärnvedsandel utan att vara grovvuxna. Träd i ett yngre bestånd, som hade rätt grovlek men där kärnvedsandelen ännu var liten och träden hade lång tid kvar till sin mognad, användes inte. Torkningen av virket, som har stor betydelse, anpassades till användningssituationen. Ett nytt hus kunde timras av stockar som inte alls hade torkats. Det kunde till och med vara en fördel att de var råa eftersom de då lättare anpassade sig till varandra sedan den upptimrade väggen belastats ovanifrån. Vid reparation av liggtimmerhus bör man försöka ställa samma kvalitetskrav på virket som man gjorde förr. En bra och enkel regel är att virke för reparation skall vara av minst samma kvalitet och ha samma egenskaper som det ersatta. Detta gäller 17

17 Virke av god kvalitet med hög andel kärnved användesför liggtimring. Detfick inte se ut som på bilden till höger, där större delen består av splintved. Foto Uno Söderberg. vare sig det är nyproducerat eller återanvänt garnmalt virke. Förutsättningen är dock att den del som skall ersättas inte har förstörts på grund av bristande kvalitet. Då måste lagningsvirket vara bättre. De kvalitetsbestämmande egenskaperna är kärnvedsandel, årsringstäthet, kåd- och hartsinnehåll, tyngd, förekomst av kvistar, sprickor och andra virkesfel samt hanteringen av virket vid produktionen. Kvalitetskraven kan formuleras olika beroende på var i hu~konstruktionen de nya delarna skall intimras. Ar det fråga om syllstockar eller någon av de andra stockarna som ligger nära marken, under fönster eller annat läge utsatt för rötrisk kan kravet på virkeskvalitet inte sättas högt nog. För virken som har sin plats högre upp ovan mark och kanske sitter i ett skyddat läge, t ex under takutsprånget, kan kraven ställas något annorlunda. Rötrisken för dessa virken är mycket mindre än för syllstockar varför kåd- och hartsinnehållet har mindre betydelse. Virkesfel i form av rötkvistar, sprickor, vresved och dylikt samt sådana skador som uppkommit vid fällning och transport skall alltid undvikas. På utsatta ställen är detta särskilt viktigt. Tryckimpregnerat virke bör inte användas vid en museal reparation. Även i andra fall har tryckimpregneringen begränsat värde. I stället bör man välja virke av god kvalitet med hög kärnvedsandel Liggtimmertekniken är beroende av stockarnas sammanpressning genom tyngd ovanifrån och materialets krympnings- och svällningstendenser. Vid lagning, framför allt när delar av ett stockvarv skall bytas, är det därför av största vikt att fukthalten i de nya delarna är densamma som i de gamla. Det vanliga är att det befintliga virket ät torrt och, om det är skyddat genom utvändig panel eller motsvarande, mycket torrt. Nyproducerat virke tilllagning måste då torkas omsorgsfullt och länge. Snabb artificiell torkning når inte in i grovt virke utan torkningen sker i ett ytskikt som spricker sönder, ofta i många små sprickor. Långsam naturlig torkning under flera år bör eftersträvas. Många problem, kanske framför allt beträffande torkningen, kan lösas lättare om man vid lagning kan återanvända garnmalt virke. Fukthalten är nästan densamma i allt garnmalt timmer, som inte varit speciellt utsatt för väta. Gammalt virke som inte tillvaratagits på rätt sätt utan lämnats liggande utan skydd får inte användas. Inte sällan rivs gamla timmerhus eller delar av dem och det är då lämpligt att tillvarata materialet. Om omedelbar användning inte är aktuell bör det friska och felfria virket lagras väl skyddat under tak i väntan på användning. Viktigt är att välja gammalt virke av rätt dimension när det skall återanvändas. Tjockleken på vanligt timmer är nästan alltid densamma, 6 tum, medan höjden varierar. Yttersidan, ofta rödfärgad, och innersidan skall alltid vändas åt rätt håll, dvs så som de tidigare varit placerade. I skgften "TRÄ byggnadsmaterialförr och nu", RAA 1987:6, redogörs för hur man väljer och framställer virke av god kvalitet. 18

18 HANTVERKET OCH VERKTYGEN Liggtimring är ett hantverk. De traditionella verktygen utnyttjas än idag när liggtimmerhus skall repareras. Samma sorts verktyg har förekommit över hela landet, men namnen på verktygen har skiftat. I denna beskrivning används namn som varit vanliga i bland annat mellansverige. Hantverkets exakta utförande och valet av verktyg måste anpassas till den enskilda situationen och den grad av anslutning till ett äldre utförande som eftersträvas. Man gör skillnad i arbetsutförandet vid musealt/byggnadsarkeologiskt bevarande och reparation av ett vanligt torp. Yxa Yxan har varit det centrala verktyget vid liggtimring genom tiderna. Många bladbredder och varierande detaljutformningar har funnits för att ge den enskilda yxan bästa möjliga användbarhet för sitt speciella ändamål. Den bredbladiga bilan, skräd- eller täljyxan, har använts till att hugga knutar och bila eller skräda stockarna. Huggyxan, som är smal, har använts till kapning och att hugga skåror i knutarna m m. Yxan är även huvudverktyget när liggtimmerhus skall repareras. Den kvalificerade fackmannen ställer höga krav på sin yxa. BILA. Foto i Nordiska Museets arkiv, Etnologiska undersökningar HUGGYXA. Foto i Nordiska Museets arkiv, Etnologiska undersökningar

19 Sågen liksom yxan har varierat i utformning beroende på till vad den skall användas. Här en gammaldags ställningssåg. Foto i Nordiska Museets arkiv, Etnologiska undersökningar Överst hållhake, i mitten traditionellt dragjärn och underst tumstock med penna, som kan användas iställetför dragjärn. Foto Uno Söderberg

20 Såg Sågen har sedan slutet av 1800-talet till stor del ersatt yxan vid kapning av timmer och liknande arbeten. En utveckling har skett mot de arbetsbesparande motorsågarna. Dragjärn Dragjärnet är ett viktigt verktyg för liggtimmertekniken, fortfarande fullt användbart. Traditionellt har det bestått av dubbla plattjärn, som i ändarna haft skänklar, vilkas avstånd till varandra varit ställbart. Idag används även andra typer av verktyg till dragning. Med hjälp av draget görs en märkning efter vilken en överliggande stock kan formas till en underliggande så att en tät fog erhålls. Vid dragningen följer den ena skänkeln den undre färdigbilade stocken och den andra skänkeln ritsar på konstant avstånd en skåra i den övre stocken som skall bearbetas. Borr Timmerborren, timmernavaren, är ett mycket gammalt verktyg. Den har använts till att borra hål i timret för dymlingar. Till en början var timmerborren en skedborr och från slutet av 1800-talet vanligen en spiralborr. Idag används normalt borrmaskiner. Barkspade och bandkniv Barkspadar användes för att avbarka timmerstockarna. Lieformade bandknivar med handtag i varje ände användes för samma ändarnål och för att avjämna stockarnas över- och undersidor. Numera används vanligen spiralborr i elektrisk borrmaskin. Foto Uno Söderberg. Slagtråd Slagtråd användes för att stockarna skulle kunna skrädas eller bilas raka längs sidorna. Tråden färgades med ett pigment eller en bit träkol. Därefter lades den i uppritade markeringar i stockändarna och spändes. Den lyftes ett par decimeter en bit in på stocken och släpptes ned så att en rak linje efter färgämnet avtecknade sig på stocken. På så sätt erhölls en klar markering för bilningen. Hållhakar, slanor och andra verktyg Till alltjämt användbara specialverktyg för timring kan räknas hållhakar för fastsättning av timmer under vissa arbetsmoment samt slanor för uppläggning av timmer. Bandknivar. Foto Uno Söderberg. Timmermannen har också haft lod, vinkelhake, aln- eller tumstock, lodbräda eller senare vattenpass och andra verktyg till sitt förfogande. Dessa har inte bara använts vid timring utan till all sorts byggenskap. När timmerhus skall repareras idag används i regel moderna varianter av dessa verktyg. 21

21 .. VAGGAR Enkla hus har väggar där stockarna bearbetats endast i draget, d v s undersidan av varje stock har anpassats till ovansidan på stocken under. F o to U no Söderberg. Den vanligaste timmerväggen är uppbyggd av stockar, som bilats till samma tjocklek, vanligen 6 tum, och anpassats till varandra i draget. Foto Uno Söderberg. Väggar som skall efterlikna putsat murverk och kanske bemålas medfigurscener slätbilas efter upptimringen. Såten blir då osynlig och väggen slät med undantag för kärnsprickor, som är vanliga mitt i varje stock. Ur Hantverkets bok, Måleri. 22