Humanas synpunkter och kommentarer på betänkande SOU 2014:9 Förändrad assistansersättning en översyn av ersättningssystemet

Transkript

1 Stockholm Socialdepartementet Departementssekreterare Inger Laudon Stockholm Humanas synpunkter och kommentarer på betänkande SOU 2014:9 Förändrad assistansersättning en översyn av ersättningssystemet Humana representerar idag cirka tio procent av de som har personlig assistans i Sverige och är därmed den största privata assistansanordnaren i Sverige. Det känns därför givet att lämna kommentarer och synpunkter på betänkandet SOU 2014:9. Under utredningens gång har vi även skickat en skrivelse till utredaren som här bifogas som bilaga 1. I ett separat dokument redovisas en sammanfattning av våra kommentarer. Vi utvecklar gärna våra kommentarer ytterligare. Övergripande kommentarer Det är positivt att regeringen och myndigheterna ständigt arbetar med att förbättra möjligheterna för assistansberättigade att få goda levnadsvillkor och att effektivisera resursutnyttjandet. För oss är det centralt att så stor del som möjligt av de resurser som avsätts för personlig assistans kommer de assistansberättigade till del med högsta möjliga kvalitet. Vi är positiva till regeringens utgångspunkter och ställer oss helt och fullt bakom uppdragets inriktning som det formulerats i kommittédirektivet. När det gäller utformningen av ersättningen är det klokt att som utredningen föreslår inkludera ersättningen för sjuklöner i assistansersättningen. Detta går helt i linje med uppdragets intention om att förenkla administrationen och effektivisera resursutnyttjandet. När det gäller flertalet av de övriga förslagen är det snarare tvärtom att de verkar gå emot de uppställda direktiven. I vissa avseenden motverkar de till och med möjligheterna för de assistansberättigade att uppnå goda levnadsvillkor och riskerar också orsaka andra oönskade effekter. Vår främsta invändning rör utredningens övergripande slutsatser kring nivån på assistansersättningen. De beräkningar som redovisas i betänkandet bygger på ett ofullständigt underlag om hur kostnaderna för assistansanordnarna ser ut, något som även utredaren påpekar. Detta oavsett om det handlar om enskilda anordnare, privata företag eller kommunala verksamheter. För många privata utförare, Humana inkluderat, skulle en justering av nivån på schablonen i enlighet med utredningens slutsatser leda till att vinstmarginalen helt utraderas med följden att flertalet privata anordnare skulle slås ut. 1

2 Redan oavsett utredningens förslag riskerar flera privata anordnare få svårt att överleva och detta redan nästa år. Försäkringskassan har föreslagit en historiskt mycket låg höjning av 2015 års schablonbelopp som dessutom är betydligt lägre än kostnadsökningarna för redan ingångna kollektivavtal. Härtill finns olika i och för sig välkomnade myndighetskrav på kvalitetshöjande åtgärder som dock lägger ytterligare administrativa kostnader på anordnarna. Dessutom diskuteras höjda arbetsgivaravgifter för unga. De sammantagna konsekvenserna bara från ovanstående alla förslag från själva utredningen alltså obeaktade skulle innebära kostnadsökningar i paritet med branschens genomsnittliga resultatnivå på fem procent. Härtill skulle komma konsekvenserna av den förändring till efterskottsbetalning som Försäkringskassan överväger. Detta är ekonomiska realiteter som behöver beaktas och är att likställa med en betydande sänkning av schablonbeloppet. Om schablonbeloppen i praktiken sänks kommer det främst att slå mot de assistansberättigade som riskerar att få radikalt färre kvalitetsutförare att välja mellan. Om betänkandets felaktiga slutsatser om nivån på assistansersättningen läggs till grund för framtida förslag kullkastas därför intentionerna med assistansreformen i grunden, vilket är till men för samhället, för brukarna och för mångfalden av assistansanordnare. Humana vill därför understryka betydelsen av nogsamma avvägningar av framtida schablonbelopp. Utifrån utredningens överväganden, förslag och slutsatser ges våra djupare kommentarer nedan. Kommentarer till överväganden Schablon för assistansersättningen Vår främsta invändning är alltså betänkandets slutsats att schablonen borde ha varit 22 kronor lägre än den nuvarande nivån. Räknat på 2013 års belopp på 275 kronor innebär det att utredningen anser att schablonen var åtta procent för hög. Enligt en rapport från Grant Thornton ligger den privata assistansbranschens genomsnittliga lönsamhet på drygt fem procent. Rapporten visar även att lönsamheten har sjunkit de senaste åren 1. För det stora flertalet privata assistansverksamheter Humana inkluderad motsvarar en sänkning med åtta procent således mer än hela resultatnivån. Utredningen föreslår visserligen inte någon omedelbar sänkning av assistansersättningen utan diskuterar istället en frysning på nuvarande nivå. Det utredningen då inte beaktar är att det redan idag finns givna kostnadsökningar för assistansanordnarna och då främst anordnare med kollektivavtal. Härtill finns förslag som skulle kunna innebära ytterligare kraftiga kostnadsökningar om de genomfördes. Ett flertal av kollektivavtalen i branschen löper vidare på ytterligare två år med fasta kostnadsökningar för anordnarna i form av i första hand löneökningar. Krav på olika 1 Grant Thornton Sweden AB, Vård- och omsorgsmarknaden november

3 kvalitetshöjande åtgärder från Socialstyrelsen och IVO kommer också att lägga ytterligare administrativa kostnader på anordnarna. Det finns dessutom förslag om höjda arbetsgivaravgifter för unga som om det genomfördes skulle slå mycket hårt mot branschen i och med att i storleksordningen var fjärde assistent är 26 år eller yngre. Enbart detta förslag skulle mer än halvera den genomsnittliga resultatnivån och motsvarar tillsammans med redan givna kostnadsökningar (kollektivavtal och myndighetskrav) mer än hela den nuvarande resultatnivån. Slutsatsen rörande nivån på ersättningen innebär därför att vinstmarginalen för många privata anordnare redan vid en fryst nivå helt skulle utraderas med följden att verksamheten skulle behöva avvecklas. För ett fåtal andra och då i huvudsak företag utan kollektivavtal skulle verksamheten behöva förändras radikalt och kostnader ses över på ett sätt som inte skulle gynna brukarna. Sammantaget skulle detta leda till minskad livskvalitet för enskilda och en kraftig begränsning i valet av utförare. Enligt regeringens direktiv till utredningen skulle förslagen utgå ifrån att det ska finnas förutsättningar för assistansanordnare att bedriva verksamhet med skäliga vinstnivåer och att hänsyn skulle tas till att likvärdiga förutsättningar ska gälla för såväl offentliga som privata aktörer. Vi saknar ett resonemang eller en konsekvensanalys kring detta i betänkandet. Den bristande förståelsen för rådande omständigheter i assistansens utförande är oroväckande. Ett rättvist ersättningssystem måste anpassas efter dagens omständigheter och till vad det faktiskt kostar att utföra assistans med god kvalitet både för enskilda, privata och offentliga utförare. Det har även varit ett av kommittédirektivets kriterier. Utredningens baseras på 87/13 modellen där 87 procent utgör kostnader för löne- och lönebikostnader och 13 procent övrigt. Varken vid reformens tillkomst eller idag tar man hänsyn till hur ekonomin för assistansanordnarna offentliga som privata - ser ut i verkligheten. I betänkandet belyses enkätresultat som visar att kostnaderna inte motsvarar beräkningsmodellen 87/13. Det är en grundläggande brist i utredningen att denna modell inte analyseras närmare, även eftersom det ställs krav på ytterligare i och för sig välkomnade krav på kvalitet och uppföljning vilket fortsätter att driva de administrativa kostnaderna. De allt mer frekventa regeländringar som sker måste hanteras av anordnarna inom ramen för den allt lägre uppräkningen av schablonbeloppet som skett de senaste åren. Kostnadsökningarna, i form av bland annat löneökningar för personal och ökade administrativa insatser för att hantera nya regler, går inte i linje med vad som påstås i utredningen. Att strypa det ekonomiska utrymmet för administrationen av assistansen genom ersättningsbegränsningar riskerar att utesluta privata utförare, tvärtemot de ambitioner som såväl regering och riksdag gett uttryck för. En ersättningsmodell måste baseras på konkurrensneutralitet med lika villkor för alla. Ett av direktivets kriterier var också ett effektivt resursutnyttjande. I betänkandet läggs för liten vikt vid 3

4 att de offentliga utförarna sällan klarar att utföra assistansuppdraget inom ramen för det givna beloppet, vilket borde vara en viktig fråga för regeringen. I samband med det relativt stora antal kommunala upphandlingar som gjorts, har Humana fått inblick i många kommuners ekonomi kring personlig assistans. Det genomgående syftet vid dessa upphandlingar har varit att spara kommunala medel. Vi kan utifrån detta konstatera att flertalet kommuner går med förlust på den assistans de utför, liksom att de ibland har bristande kontroll på de totala kostnaderna för assistansverksamheten. De totala kostnaderna är ofta procent högre än den statliga ersättningen. I flera fall ännu högre. Efter att ha drivit både landets första entreprenad och även en av de största i flera år, konstaterar vi att den sämre lönsamheten bara till en liten del beror på skillnader mellan kollektivavtal eller att kommunen har det yttersta ansvaret (basansvaret) och därmed inte kan säga nej till en kund. Det som vanligen gör kommunalt utförd assistans betydligt dyrare än genomsnittlig privat utförd assistans är i huvudsak skillnader i effektivitet. Här utmärker sig framför allt den så kallade spilltiden, tid då personal är i tjänst utan att utföra assistans som man följaktligen inte får ersättning för. Enligt statistik från SCB som presenteras i betänkandet är snittlönerna för personliga assistenter högre hos de privata utförarna än hos de kommunala. Vidare visar statistiken att det är de privata anordnarna som har störst andel av brukare med över 168 timmar i veckan, brukarna med de största behoven av hjälp. Det indikerar att utredningens förklaring till kommunernas högre kostnader inte är korrekt. Den kommunala verksamheten står fortfarande för cirka 40 procent av all utförd assistans. Det är därför viktigt att ta reda på orsakerna till att kommunala utförare bedriver assistans med underskott. Inte minst med tanke på att förslagen om en ny beräkningsmodell ska ta hänsyn till att privata och offentliga aktörer ska ha likvärdiga förutsättningar att bedriva assistans. Det är givetvis av stor vikt att skattemedel används korrekt och effektivt varför en översyn av systemet är nödvändig. Det påtalas dock i utredningen och det märks också i slutsatserna att underlaget för utredningen inte varit tillräckligt. Känslan är att det saknas ett enhetligt mönster i materialet. Det blir tydligt i kapitlet där kostnaderna kartläggs. Framförallt är kostnadsspridningen väldigt stor vilket riskerar ge stora konsekvenser för branschen om det inte kartläggs närmare. Vi menar att man utifrån den tillgängliga informationen drar för långtgående slutsatser, till exempel kring att färre ansöker om utökat timbelopp och att det finns kommuner som bara betalar 208 kronor per utförd assistanstimme. De flesta anordnare väljer av kvalitetsskäl bort uppdrag på dessa ersättningsnivåer och ansöker inte om den förhöjda schablonen på grund av osäkerhet kring utbetalningen av ersättningen och det administrativa merarbetet det medför. I de fall en anordnare har accepterat den låga schablonen kan orsaken vara att den assistansberättigade kommer att flytta till en annan kommun och anordnaren inte vill avbryta kontinuiteten i insatserna. Det kan också handla om individer som väntat på ett beslut från Försäkringskassan eller där det pågår processer om schablonens storlek. Kommunerna som betalar en lägre ersättning är inte en särskilt bra referens till vilken nivå schablonen skall ligga på då de inte kan eller vill redovisa sina kostnader. På vår förfrågan till 4

5 bland annat Uddevalla, Mölndal och Örebro kommun (som alla sänkt ersättningen utifrån vad de menar vara sina egna kostnader) om vilka kostnader de själva har för att utföra assistansen, har bara Örebro kommun presenterat siffror, och då enbart för lönekostnader. Ingen av kommunerna har presenterat hur deras övriga kostnader ser ut och därmed deras totala kostnader eller hur de statliga medlen används. Det är tydligt att de har svårt att beräkna och specificera sina kostnader för assistansverksamheten. Utredningens slutsatser och förslag är alltså baserade på osäkra underlag som i vissa avseenden även är motsägelsefulla. Vi tycker det är bra att det i utredningen påtalas att det finns stora brister i underlaget och det är synd att det inte begärts mer tid för att fördjupa undersökningarna. Det hade gett tid att föra en dialog med fler aktörer inklusive de stora privata anordnarna. Humana var ett av de bolag som själva bjöd in till en dialog. Utredningen hade då kunnat ta del av hur det ser ut i vår verksamhet och på så vis fått en informationsmassa som varit 20 gånger större än den som nu varit tillgänglig. Vi anser alltså att det vore ytterst olyckligt om 87/13 modellen skulle ligga till grund för framtida justeringar av assistansersättningen och att frågan om schablonen bör utredas vidare och att mer tid och resurser måste ställas till förfogande innan beslut tas. Det skulle ge möjlighet att säkerställa en korrekt beskrivning av den verklighet som råder de kostnader som måste finnas för att det ska gå att bedriva assistans med kvalitet som ger möjlighet till goda levnadsvillkor. Kostnadsdrivande effekt Utredningen menar att det finns en kostnadsdrivande effekt med schablonbeloppets nuvarande konstruktion men presenterar inga exempel på detta. Tyvärr återupplivas även en gammal myt om att jurister och anordnare försöker driva på antalet timmar. Problemet när det anges är att det aldrig studerats vilka hjälpbehov brukaren har i förhållande till Försäkringskassans bedömning. Att påstå att schablonen är orsaken till att det beviljas fler timmar assistans går inte utan att samtidigt visa vilka hjälpbehov det faktiskt beviljas assistans för, i jämförelse med det faktiska behovet av hjälp. Det anges inte heller vilka behov av hjälp det är som jurister och anordnare felaktigt skulle försöka få assistans beviljat för. Utan att se över detta riskerar brukarnas rätt till goda levnadsvillkor inskränkas baserat på en dogmatisk inställning. Dessutom är det Försäkringskassan som utreder och fattar beslut och som därmed ansvarar för att utredningen är fullständig och att rätt antal timmar beviljas. Samtidigt har antalet beviljade timmar per assistansberättigad stadigt ökat. Humana har inga säkra svar på varför detta har skett, men tror att följande orsaker kan ha haft betydelse: Försäkringskassan gör idag bättre bedömningar av de faktiska hjälpbehoven. Det finns en större medvetenhet om vilka behov som ger rätt till assistans och hur assistansen kan användas för exempelvis eget boende och mer fritidsaktiviteter. 5

6 Föräldrar och anhöriga har blivit bättre på att ta tillvara sina rättigheter och accepterar inte ett lika omfattande ansvar som tidigare. Det gäller exempelvis för tillsyn av personer med autism. Det finns en lägre acceptans för avdrag för föräldraansvar som kan uppfattas godtyckliga. Anhöriga accepterar i mindre utsträckning de kommunala insatser som erbjuds utan att se över alternativen. Ett exempel är daglig verksamhet som ibland uppfattas vara mer som förvaring där föräldrar ofta hellre väljer personlig assistans. Kommunen beviljar kanske inte heller andra insatser som exempelvis korttidsboende i samma omfattning som tidigare. Vi har sett ett antal beslut som innebär att korttidsboendet helt dras in när det beviljas assistans. Det kan också vara färre som vill använda exempelvis korttidsboende som avlastning eftersom assistansen fungerar bättre. En person som bor i eget boende med assistans har dessutom antagligen inte heller rätt till kommunal avlastning i form av korttidsboende. Med en differentierad schablon skulle det dessvärre kunna bli så att andra kommunala insatser på exempelvis helger skulle användas ännu mindre, för att man ska öka antalet timmar med OB, för att nå den högre schablonen. Därmed skulle en differentierad schablon riskera att bli kostnadsdrivande. Det kopplas i sin tur till skillnaden mellan kommun och privata anordnare i fråga om antal timmar per brukare. Det menar vi beror på att kommunen löser vissa problem genom att tillföra extra resurser från annat håll utan att ansöka till Försäkringskassan om fler timmar, medan privata anordnare meddelar sina kunder att man måste följa beslutet. Behövs det mer assistans måste kunden ansöka om en utökning. Det har förekommit i de entreprenader som Humana övertagit. Laholms kommun är ett bra exempel som visar att den kostnadsdrivande effekten som privata anordnare anses stå bakom även förekommer i kommunerna. Kommunen ansåg att kostnaderna var för höga för assistansen och förberedde för att lägga ut all assistans på entreprenad. Man ändrade sig senare då man ansåg sig hittat i alla fall en dellösning på problemen genom att ansöka till Försäkringskassan om fler timmar för ett antal brukare för att därmed se till att den beviljade assistansersättningen motsvarade de faktiska behoven av hjälp. 2 Detta är rimligen det rätta att göra för alla brukare och anordnare. Skillnaden mellan privata anordnare och kommunen är att de privata (i motsats till kommunen) saknar ett ekonomiskt utrymme att utföra mer assistans än den beviljade och att brukaren således är tvungen att ansöka om rätt antal timmar för att få samtliga sina behov tillgodosedda. Assistans är ingen riskfri verksamhet Utredningen anger att det är få risker med att driva assistans. Det anges att brukarens behov vanligen är stadigvarande och att den statliga ersättningen är en tämligen säker inkomstkälla. Det 2 6

7 utredaren inte tar hänsyn till är att Försäkringskassan ska ompröva behoven vartannat år och att ersättningen, i högre grad idag än tidigare, dras in eller sänks 3. Detta är varken säkert för brukaren eller anordnaren. Detta är vidare ofta förenat med stor personlig tragedi för brukaren och stora kostnader för uppsägningslöner för anordnaren. Dessutom sker regelbundet lag- och riktlinjesändringar som påverkar utförandet och administrationen av assistansen. Exempelvis är Försäkringskassans vägledning 2003:6 om assistansersättning inne på sin 12 version sedan Detta medför återkommande förändringar av interna rutiner vilket leder till ökad administration hos anordnarna. De återkommande förslagen till ändringar medför också en ökad risk för anordnarna eftersom framtiden är osäker. Flera av förändringarna ökar det administrativa arbetet, exempelvis genom att anordnaren från juli 2013 ska förse Försäkringskassan med uppgifter om assistenterna innan nyanställning. Det ges inte heller någon ersättning om kunden behöver läggas in på sjukhus eller väljer att flytta till ett kommunalt boende av något slag under en begränsad tid. En annan situation som skapar osäkerhet är att det inte utgår ersättning för uppsägningslöner i samband med att en brukare avlider. Här kan det röra sig om hundratusentals kronor beroende på anställningstid, kollektivavtal och antalet anställda. Det är även lagstiftat att ersättning ska dras in från och med den månad ändringen uppstår (13 51 kap. SFB). Det innebär att ersättningen dras in från dag ett i månaden oavsett när i månaden en eventuell förändring skett och assistansen upphört. Utöver ovanstående råder det stor konkurrens mellan olika aktörer inom branschen till fördel för kunden som kan välja mellan ett mycket stort antal aktörer. Många kunder väljer att byta anordnare om man inte är nöjd. Seriösa anordnare som följer alla regler får ökade kostnader i förhållande till de som inte följer reglerna, vilket snedvrider konkurrensen. En assistans med mycket regler men utan tillräcklig uppföljning, kontroll och tillsyn från Försäkringskassan och IVO kommer i längden medföra en sämre situation för brukarna eftersom seriösa anordnare riskerar att slås ut. Det finns alltså betydande osäkerhetsmoment för individuella anordnare att ta hänsyn till när man bedömer kostnader för administration och nivån på ersättningen. Kommentarer till förslag och slutsatser Differentierad schablon Försäkringskassan beviljar inte OB-tid utan enbart ett visst antal timmar över en sexmånaders period. Ändå anger utredningen att man ska utgå från den beviljade OB-tiden. Förslaget medför att både tidpunkt och hjälpbehov för beviljandet av assistans måste preciseras i besluten vilket inte är fallet idag. Beviljandet av assistans och ersättningens utformning hänger ihop. Det går inte 3 Försäkringskassan betraktar omprövningen som en ny ansökan och anser inte att de behöver visa att det skett förändringar för att de ska kunna neka assistans. Det räcker således med att en handläggare bytt åsikt eller att det kommit en ny handläggare som räknar på ett annat sätt än tidigare handläggare för att hela eller delar av ersättningen ska försvinna. 7

8 att differentiera schablonen utan att se över hur Försäkringskassan fattar beslut om assistansersättning vilket blir särskilt tydligt när det gäller föräldraansvar och make/makaansvar. Försäkringskassan gör ofta godtyckligt schabloniserade avdrag som gör att det blir svårt att fastställa vid vilka tidpunkter det faktiskt beviljats assistans. En specificering av tidpunkt på dygnet för assistansen kommer att medföra ett ökat administrativt arbete hos Försäkringskassan, vilket inte uppmärksammas i utredningens konsekvensbeskrivning. Enligt vår bedömning hamnar ett relativt stort antal personer precis under den föreslagna brytpunkten och får därmed en ersättning som inte täcker alla kostnader. Brytpunkter ger tröskeleffekter som medför orättvisor för brukarna som i sig talar emot ett genomförande av förslaget. Vissa brukare har kostnader som kommer att överstiga grundschablonen men inte tillräckligt många timmar OB för att kvalificera sig för tilläggschablonen. Det innebär i praktiken att de faktiska kostnaderna överstiger den faktiska ersättningen. För dem måste antingen kostnaderna sänkas, till exempel genom lägre löner och sämre förutsättningar att använda assistansomkostnader, eller ersättning tas från någon annan för att täcka luckorna. Inget av alternativen är bra, vilket talar emot en förändring. Det här är tredje gången en differentiering föreslås (LSS-kommittéen, Försäkringskassan i sitt regeringsuppdrag 2009 och den aktuella utredningen). Det har tidigare framgått i många remissvar att en differentiering inte är bra och att den snarare riskerar driva kostnader då det är den enskilde som väljer när assistansen ska förläggas. Brukare skulle exempelvis kunna välja bort kommunala insatser på kvällar och helger för att få fler OB-timmar i beslutet. Med anledning av de tröskeleffekter som kommer att uppstå utifrån den föreslagna grund- och tilläggsschablonen kommer sannolikt antalet juridiska processer att öka. Detta utifrån att personer som normalt sett hade varit nöjda med antalet timmar tar strid för tilläggsschablonen. Vi menar att kostnaderna och den osäkerhet dessa processer innebär borde beaktas i konsekvensbeskrivningen. I utredningen anges att stora och medelstora företag, som har många brukare med olika typer av behov påverkas sannolikt inte i någon större grad av förslaget eftersom utredningen föreslår att differentieringen totalt sett ska vara kostnadsneutral i förhållande till ett system med bara en schablon. Utredningen är alltså tydlig med att förslaget skall vara kostnadsneutralt för utförare. Så är dock inte fallet. Orsaken är att det har gjorts alldeles för höga antaganden om hur många brukare som omfattas av tilläggsschablonen. Sammanfattningsvis menar vi att en differentierad schablon leder till orättvisor för brukarna där vissa inte får ersättning för sina faktiska kostnader och en ökad administration för Försäkringskassan, domstolarna och anordnarna. Vi tror också att det kan ge kostnadsdrivande 8

9 effekter, i direkt motsats till vad som önskas. Det finns därför inget som tyder på att den föreslagna differentierade schablonen skulle vara bättre än den nuvarande modellen. Ersättning vid ordinarie assistents sjukdom Vi är positiva till förslaget om att ersättning för kostnader för sjuklön ska ingå i schablonen. För att säkerställa likvärdiga förutsättningar mellan privata aktörer och kommunen (som kan tillföra skattemedel) måste de privata anordnarna kompenseras i samband med en systemförändring. Ersättningen måste baseras på de verkliga kostnaderna för sjuklöner för att inte brukarna som väljer ett privat alternativ ska missgynnas. Den nivå som nämns i utredningen bedömer vi vara lägre än nuvarande verkliga kostnader. Vi anser därför att den föreslagna nivån måste utredas närmare. Det är också av stor vikt att ersättningen för sjuklönekostnaden blir en egen post i uppräkningsmodellen så att kostnaden inte förbises i framtida uppräkningar. Timschablonens nivå och årliga uppräkning Påståendet att ersättningen är för hög utgår från en beräkning av uppräkningen av ersättningen utifrån 87/13 modellen. Modellen kommer från RFV men det är något oklart vad deras grund var för just den fördelningen. Hur kom RFV fram till den modellen i Riksförsäkringsverkets allmänna råd 2002:6? I kommittédirektivet anges att ett av kriterierna som eventuella förslag ska utgå från är att det ska finnas förutsättningar för enskilda assistansanordnare att bedriva verksamhet med skäliga vinstnivåer. 87/13 modellen innehåller inget utrymme för vinster och utredningen saknar ett ställningstagande i frågan. Det borde först klarläggas i vilken mån RFV:s modell skall vara gällande överhuvudtaget, om den fungerar i verkligheten och om den verkligen bör behållas, innan schablonens storlek diskuteras vidare. RFV granskade endast ett fåtal anordnares ekonomier för mer än tio år sedan vilket verkar vara den enda faktiska grunden för modellen. Resultaten i undersökningen går i olika riktningar och det var endast några få anordnare som deltog. Undersökningen genomfördes dessutom efter att riktlinjen avseende den utökade schablonen funnits ett tag och fått ett visst genomslag. Vi menar att undersökningen som presenteras i bilagan till RFV 2004:3 är bristfällig. En rad nya regler och riktlinjer har också tillkommit efter 2004 vilket medfört en ökad administration hos assistansanordnarna. Utredningen påstår att det efter 2009 blivit ett gap mellan faktisk lön och 87/13 modellen. Det är då viktigt att ta hänsyn till att det i synnerhet efter 2008 tillkommit regler och riktlinjer som medfört en väsentligt ökad administration. Grunden för 87/13 modellen är alltså inte helt solid och det finns anledning att ifrågasätta den, i synnerhet när det i betänkandet konstateras att verkligenheten inte stämmer överens med modellen. När administrationskostnaderna för assistans jämförs med liknande kostnader inom hemtjänst framkommer det att 13 procent är en något låg nivå. Hemtjänstinsatser ersätts till att börja med i genomsnitt med 353 kronor per timme enligt SKL. I Konkurrensverkets (KKV) rapport Kommunernas valfrihetssystem med fokus på hemtjänst, Slutrapport (Rapport 2013:1) tabell 9

10 10 sid 51 53, redovisas tre kommuners beräkningar och det är de som legat till grund för våra jämförelser. Utifrån KKV:s undersökning kan det konstateras att administrationskostnaderna per timme är högre inom hemtjänst, både räknat i procent och i kronor. Utöver kostnader för administration ersätts i hemtjänsten också kringtid. I kringtiden är ofta utbildningar inkluderade. Delar av kringtiden bör alltså räknas in i administrationsavgiften i jämförelsen av administrationskostnaderna eftersom utbildningskostnaderna i assistansen ingår i de 13 procenten. Det är även så att viss jämförbar kringtid (i meningen restid) också förekommer inom assistansen. Det handlar bland annat om de fall där assistansen inte utförs i ett långt pass utan där assistenten återkommer till kunden vid flera tillfällen varje dag, korta pass under natten eller dubbelassistans i form av punktinsatser. Något av detta förekommer hos en majoritet av alla kunder och omfattningen har ökat under senare år. Att tillhandahålla assistenter i de situationerna innebär kostnader utöver beviljade timmar och utförd assistans som måste ersättas för att assistansen ska gå att utföra utifrån behov och utifrån besluten. De extra kostnaderna är jämförbara med kringtid inom hemtjänsten. Assistansersättningen ska dessutom täcka de så kallade assistansomkostnaderna. Varken kostnaden eller administrationen av ersättningen för dessa kostnader återfinns inom hemtjänsten. Om man tar hänsyn till det ovanstående i jämförelsen visar det sig att 13 procent i administrationskostnader är klart lågt räknat i jämförelse med hemtjänsten. Utifrån kostnaderna som presenteras i KKV:s utredning verkar motsvarande övriga kostnader i assistansen uppgå till procent (när viss kringtid och assistansomkostnader inkluderas). Med hänsyn till detta finns det ytterligare starka skäl att ifrågasätta 87/13 modellen. Det finns de som påstår att det är mer krävande att administrera hemtjänst än assistans. Det skulle kanske vara fallet om Försäkringskassan alltid beviljade assistans i långa sammanhängande block. Så är dock inte alltid fallet, i synnerhet inte avseende dubbelassistans och hjälp på natten. Hemtjänst och assistans innebär i många delar likartade insatser med skillnaden att assistenter ska genomföra alla arbetsuppgifter tillsammans med brukaren emedan hemtjänsten utför insatserna åt brukaren. Personer som beviljats assistans har också generellt sett större behov av hjälp. Dessutom är det inom assistansen brukaren som väljer assistent och som väljer när en assistents uppdrag ska avslutas. Inom hemtjänsten är det anordnaren som väljer. Det förekommer även vissa moment i det administrativa arbetet vid assistans (exempelvis rapportering till Försäkringskassan enligt SFB kap 51 24) som inte finns inom hemtjänsten. Kostnaderna för administration, inklusive rekrytering, kan alltså antas vara minst likvärdiga och ofta högre inom assistansen än inom hemtjänsten. I utredningens beräkning av ersättningsnivån utgår man från en grundlön på runt 126 kronor per timme för De lönekostnader som anordnarna inte kan få ersättning för hos Försäkringskassan har utredningen helt missat. Det är lönekostnaden vid utbildning, personalmöten, löne- och utvecklingssamtal, dokumentation, introduktion, lön när brukaren hamnar på sjukhus och uppsägningslöner. Sammantaget utgör detta omfattande kostnader. 10

11 Beräknar man dessa kostnader utifrån att en person arbetar som assistent under tre år, vilket är vanligt i vår verksamhet får man en kostnad enligt nedan: Lönekostnader som inte ersätts av Försäkringskassan Timmar per år Utbildning Personalmöten Löne- och utvecklingssamtal 1 3 Introduktion 24h (år1) 24 Dokumentation 6 18 Uppsägningslön 80 Summa: Med utgångsläge i 2013 års lönenivå blir kostanden enligt nedan. Lön: 126 kronor per timme exklusive sociala avgifter Lön inklusive semesterersättning: 141 kronor per timme Lön inklusive sociala avgifter: cirka 194 kronor per timme Total kostnad: 194 kronor per timme x 209 timmar = kronor Timmar under hela anställningen (3år) Den kostnaden ska fördelas på arbetade timmar under de tre åren (172 timmar/mån x 36 månader = timmar). Då blir kostnaden per timme 6,50 kronor. Om någon av timmarna sedan sker på OB-tid ökar kostnaderna ytterligare. I exemplet har vi utelämnat osäkra kostnader som lönekostnader då brukaren med kort varsel hamnar på sjukhus vilket inte är helt ovanligt. Vi har också utgått ifrån att assistenten är heltidsanställd, vilket långt ifrån alla är. Vid deltidsanställningar ökar kostnaden per timma med ytterligare några kronor. Denna väsentliga kostnad som i praktiken uppgår till i storleksordningen 10 kronor per timma har utredningen således bortsett från. Avtal mellan brukare och anordnare Avtal mellan två parter är bra för att reglera ett avtalsförhållande. Inom assistansen är avtal vanligt förekommande bland annat eftersom Försäkringskassan oftast kräver det. Det finns dock några invändningar mot att lagreglera innehållet i avtalet. I utredningen påstås det att brukaren är en betydligt svagare part, vilket vid en första anblick kan te sig rimligt. Det saknas dock stöd för ett sådant påstående när det gäller möjligheten att välja villkoren för verkställandet av assistansen. Eftersom brukaren har stora möjligheter att själv välja anordnare har denne också stora möjligheter att påverka innehållet i avtalen med anordnaren. Brukaren är alltså inte nödvändigtvis en svagare part. De brukare som har svårigheter med att föra sin egen talan har vanligen en god man. De är alltså inte heller en svagare part utifrån sin funktionsnedsättning. 11

12 Vi stödjer ambitionen att förtydliga brukarens rättigheter men det bör inte göras genom att staten reglerar avtalets innehåll och villkor mellan anordnaren och den enskilde och det bör inte vara Försäkringskassan som ska ansvara för tillsynen över detta. Enligt författningskommentarerna ska varken kommun eller Försäkringskassa granska innehållet utan enbart konstatera att punkterna finns med. Det känns då mindre meningsfullt med ett reglerat avtalsinnehåll och syftet med lagändringen riskerar att förfelas. Om myndigheterna å andra sidan skulle granska innehållen i avtalen skulle detta medföra ökade kostnader för administration och juridiska processer. Hela syftet med en schablon skulle också försvinna om efterlevnaden av hur ersättningen används enligt avtal skulle följas upp av en myndighet. Kunden kan befinna sig i en svag ekonomisk position och med dagens civilrättsliga system är det tveksamt om denne skulle våga ta strid mot en anordnare över hur ersättningen används, oavsett om det finns ett avtal eller inte. Riskerna med att förlora och bli ansvarig för rättegångskostnader är för stor. Det är vidare oklart vad en process skulle leda till. Ett eventuellt skadestånd skulle mycket väl kunna betraktas som en återbetalning av assistansersättningen och brukaren skulle då bli återbetalningsskyldig till Försäkringskassan. 4 I praktiken ligger istället brukarens starka makt i att kunna byta anordnare. De föreslagna avtalspunkterna kan därför möjligen ersättas med en lagreglerad uppsägningstid som även Försäkringskassan måste ta hänsyn till. Arbetsledning av den egna assistansen Ett eventuellt förbud mot att ge ersättning för arbetsledning av den egna assistansen får inte förhindra att brukare anställs av anordnaren i andra roller inom organisationen. Vi är givetvis medvetna om att detta kan leda till att ett eventuellt förbud blir svårt att upprätthålla men det vore inte bra att försvåra brukares möjligheter att arbeta. Avslutande kommentarer Det anges i utredningen att den endast har haft tillgång till begränsad data och att slutsatserna inte är tillförlitliga. Det finns stor osäkerhet kring hur assistansen används, hur timmarna är fördelade och vilka kostnader som föreligger. Det största problemet är dock att utredningen inte tar hänsyn till de faktiska hjälpbehoven hos brukarna och vad det faktiskt kostar att utföra assistans som också ger upphov till goda levnadsvillkor. Om kvaliteten i assistansen ska bibehållas går det inte enbart att se över ena delen av assistansersättningen. Ersättningen till brukaren innehåller två delar (timschablon och antalet beviljade timmar). Den ena delen är lika viktig som 4 Om inte, skulle det finnas en risk för missbruk i form av att brukare och anordnare kan driva i förväg uppgjorda skadeståndsprocesser för att brukaren ska kunna få ut skattefriersättning från anordnaren. 12

13 den andra och de hänger ihop. Vi anser att eventuella förändringar i ersättningssystemen måste utredas noggrannare och med mer tid och resurser till förfogande. Det vore troligen bättre att återkomma och fortsätta utreda frågan när Försäkringskassan har nödvändiga IT system på plats för att ta fram de uppgifter som behövs för en grundlig genomgång av frågan. Det anges återkommande att staten/samhället inte får del av den ökade effektiviseringen. Det stämmer inte. Det är inte ett problem eftersom ökad effektivisering ger en ökad kvalitet som kommer brukaren till godo, det vill säga den person som bäst behöver det. Utan privata företag skulle det bli dyrare för samhället i och med att kostnaderna ökar när kommuner tvingas återta uppdrag från företag som slås ut. Vi saknar en belysning av den stora samhällsnytta som reformen medbringat. Omkring var fjärde assistent är 26 år eller yngre och arbetet som assistent är ofta ett instegsjobb på arbetsmarknaden. Många personer har också fått möjlighet till ett meningsfullt arbete trots avsaknad av förkunskaper. Många personer med funktionsnedsättningar får tack vare assistansen möjlighet att delta i samhällslivet och arbeta och studera. En stor andel av assistansersättningen kommer tillbaka till staten och samhället i form av skatter och avgifter. Den allra viktigaste nyttan med reformen är att personer med funktionsnedsättningar får utöva sitt självbestämmande, valfrihet och leva ett liv som andra. Något överutnyttjande är inte visat och utredningen presenterar inga förslag som kan begränsa ett eventuellt överutnyttjande. Flera av förslagen förefaller, tvärtemot flera av kommittékriterierna, medföra ökad administration och utökat tillsynsbehov av nya förbud vilket leder till ökade kostnader för alla inblandade. Att genom eventuella ersättningsbegränsningar strypa det ekonomiska utrymmet för att leda och administrera assistansverksamhet riskerar att utesluta privata utförare från branschen, tvärtemot de ambitioner som såväl regering och riksdag gett uttryck för. Sammanfattning av våra kommentarer till utredningens förslag och slutsatser Differentierad schablon En differentierad schablon uppfyller inte direktivets kriterier, snarare tvärtom: Möjligheten för brukarna att själva styra över när assistansen skall utföras kommer att begränsas eftersom beslut om när på dygnet assistansen är förlagd kommer behöva bestämmas långt i förväg. Det blir svårare för företag att verka. Allt fler kommuner kommer ofrivilligt att behöva åta sig fler assistansuppdrag vilket inte kommer att leda till ett effektivt resursutnyttjande av assistansersättningen. Valfriheten för brukarna begränsas. 13

14 Dessutom är förslaget långt ifrån kostnadsneutralt och kommer dessutom att innebära ökade administrativa kostnader för såväl Försäkringskassan som för anordnarna. Försäkringskassan kommer att få det svårt med beräkningarna av tider exempelvis i de beslut för barn där man tar hänsyn till ett föräldraansvar. Tröskeleffekter medför orättvisor som innebär att vissa brukare inte får ersättning för hela kostnaden för anordnandet av just deras assistans. Det är olyckligt eftersom ersättningen är personlig och någon annans ersättning inte ska behöva användas för att täcka underskotten för de som hamnar under tröskelnivån. Förslaget riskerar också att bli kostnadsdrivande genom att andra LSS-insatser väljs bort till förmån för assistans förlagd på OB-tid. Ersättning vid ordinarie assistents sjukdom Ett bra förslag. Den extra ersättningen måste utgå från de faktiska kostnaderna för att säkerställa att brukare som väljer privata anordnare inte missgynnas i förhållande till dem som väljer kommunen som kan tillföra skattemedel för att täcka upp eventuella extra kostnader. Timschablonens nivå och årliga uppräkning Något nytt förslag avseende ersättningen presenteras inte, vilket är positivt eftersom utredningen saknar underlag för en meningsfull bedömning av ersättningsnivån. Utredningens slutsats att timschablonen är 22 kronor för hög får anses felaktig, dels utifrån att 87/13 modellen enligt vår mening är felaktig, dels utifrån att vissa lönekostnader förbisetts eller inte tagits hänsyn till på rätt sätt i utredningen. Innan åtgärder vidtas som riskerar att slå ut privata aktörer, som drastiskt minskar brukares möjligheter till goda levnadsvillkor och som riskerar att försämra arbetsvillkoren för personliga assistenter bör det noggrant utredas vad det faktiskt kostar att utföra assistans med god kvalitet. Utredningen saknar en koppling mellan ersättningsnivån och beviljande av assistans. Det senare har uppenbart mycket stor betydelse för brukarens goda levnadsvillkor men även för kostnaden av utförandet av assistansen. Schablonen inkluderar exempelvis, till skillnad från hemtjänstersättningen, ingen ersättning för kringtid, trots att assistans idag faktiskt ofta beviljas på ett sådant sätt att det uppstår kringtid. Det saknas förövrigt en diskussion om vad som är goda levnadsvillkor för brukaren och vad som är goda arbetsvillkor för assistenterna. Underlaget i utredningen, avseende vad det faktiskt kostar att utföra assistans med kvalitet som medför goda villkor, är dessutom mer eller mindre obefintligt. Sammantaget innebär det att det inte går att säga att schablonen är för hög. Avtal mellan brukare och anordnare 14

15 Vi är positiva till avtal men anser att innehållet inte bör lagregleras. Förslaget kan möjligen ersättas med en lagstiftad uppsägningstid. Arbetsledning av den egna assistansen Vi ser vissa svårigheter med tillsynen av ett eventuellt förbud. Det kan heller inte accepteras att genomföra en lagreglering som medför en försämrad arbetsmarknad för personer med funktionshinder. Slutsats Intentionen och arbetet med att förbättra möjligheterna för de assistansberättigade att få goda levnadsvillkor och att effektivisera resursutnyttjandet av assistansersättningen är god men med anledning av det ovan nämnda anser vi att regeringen bör tillsätta en ny utredning med utökade resurser till förfogande. 15

16 Bilaga 1 Till Agneta Rönn Assistansersättningsutredningen Socialdepartementet Regeringskansliet Stockholm Kartläggning av kostnader för att utföra personlig assistans Humana har bjudits in att medverka i rubricerade enkätundersökning. Undersökningen syftar till att öka kunskapen om hur den ekonomiska situationen ser ut för olika kategorier av utförare av personlig assistans och olika brukartyper för att därigenom få ett underlag för analys och förslag på eventuella förändringar av ersättningssystemet. Humana är den största privata assistansanordnaren i Sverige. Ungefär var tionde assistansberättigad har valt Humana som utförare. Humana har alltid välkomnat alla brukare som önskar bli kunder hos oss. Vi har ett brett spektrum av kunder, från små barn till äldre individer som är pensionärer. Vi har kunder med allt ifrån ett lågt antal timmar per vecka till kunder med dubbelassistans dygnet runt. Mot denna bakgrund är det rimligt att anta att Humanas kundpopulation utgör ett representativt tvärsnitt av den totala populationen av funktionsnedsatta individer med beslut om personlig assistans. Därför ser vi det som viktigt och angeläget att ge Assistansersättningsutredningen det kunskapsmässiga stöd som vi kan bidra med. Efter att noggrant ha studerat enkäten är det dock vår slutsats att vi inte kan besvara denna. Skälet är att sättet på vilket frågorna är utformade i kombination med den information enkäten efterfrågar riskerar att leda Assistansutredningen till felaktiga slutsatser. Vi redovisar våra kommentarer i det följande: 1. De fem brukartyper som valts ut exkluderar väsentliga grupper av brukare (t.ex. yngre barn som inte går i skolan eller vissa vuxna). Dessutom finns det brukare som ingår i mer än en typ (t.ex. vuxna som har daglig verksamhet). 2. Enkäten fångar inte upp ett problem som enligt vår bedömning är betydande och som är en av de absolut viktigaste förklaringarna till att många kommuner uppvisar stora ekonomiska underskott i sina assistansverksamheter. Försäkringskassan ersätter (helt korrekt) den tid som motsvarar det antal timmar som brukaren beviljats assistans. Hur assistansen utförs, dvs. hur arbetsscheman skapas och hur gruppen av personliga assistenter sätts samman lämnas till anordnaren att ta ansvar för. I teorin betalar anordnaren lön för samma antal timmar som man får assistansersättning för. I praktiken åtgår dock mer än en timmes betalt arbete för varje ersättningsberättigad utförd timme. Detta beror på att de anställda assistenterna ägnar en del av sin arbetstid åt sådana aktiviteter som inte är ersättningsbara men som ligger inom 16

17 ramen för arbetsgivaransvaret och därmed ska täckas inom ramen för schablonbeloppet. Det gäller bl.a. introduktion, bredvidgång, utbildning och tid då man går på uppsägningslön (vilka kostnadsposter fångats upp av enkäten). Men det gäller också betald tid som inte används för utförande av assistans pga. ineffektiv schemaläggning och andra störningar i det dagliga arbetet. Flertalet privata företag och kooperativ har ett förhållandevis blygsamt inslag av sådan tid. Många kommuner däremot har låga kapacitetsutnyttjanden (dvs. man betalar lön för många fler timmar än man får ersättning för). Ett flertal kommuner har valt att outsourca den personliga assistansen till privata företag för att på så sätt eliminera sina underskott i assistansverksamheten. Att ett privat företag till skillnad från kommunen kan få verksamheten att gå ihop ekonomiskt förklaras i stor utsträckning med att man lyckas bättre med att skapa en effektiv schemaläggning och att man härigenom kan minska inslaget av arbetstid som man betalar för men inte får ersättning för. Humanas uppfattning är att ovanstående problematik måste utredas grundligt och att det är nödvändigt att skapa en djup förståelse för hur personlig assistans utförs i praktiken för att komma till rätt slutsats om de verkliga kostnaderna för att bedriva personlig assistans. 3. Enkäten utgår från att de administrativa kostnaderna är lika stora per kund. Så är inte fallet. Humana gör ingen detaljerad uppföljning av de administrativa kostnaderna per kund. Det är ändå mycket tydligt hur det administrativa arbetet - och därmed kostnaderna skiljer sig från kund till kund. Ofta finns det ingen direkt korrelation mellan assistansuppdragets storlek (dvs. det antal timmar kunden har fått beslut om) och åtgången av administrativ tid. Små kunder kan vara utomordentligt krävande och ta i anspråk stora administrativa resurser hos assistansanordnaren. Det kan t.ex. handla om att kunden har svårt att trivas med sina assistenter och att anordnaren tvingas byta ut assistenterna med jämna mellanrum. I gengäld kan vissa stora kunder vara mycket följsamma och enkla att ta hand om. Åtgången av administrativa resurser är således i hög grad individberoende. Det finns säkert ändå en viss korrelation mellan assistansuppdragets storlek/komplexitet och den administrativa resursåtgången. Det finns troligen också en korrelation mellan resursåtgången och inslaget av anhörigassistenter. Vi tror dock inte att de administrativa insatserna kan differentieras med utgångspunkt från de fem angivna brukartyperna eller för den delen andra brukartyper. 4. Ett annat område som riskerar skapa tolkningssvårigheter i enkäten är hur överskottet (alternativt underskottet), dvs. vinsten (förlusten) skall redovisas. Instruktionerna på denna punkt är otydliga, vilket riskerar att ge upphov till feltolkningar hos de som fyller i enkäten. Vår uppfattning är att det är viktigt att överskottet eller underskottet i verksamheten redovisas separat och att denna post inte samredovisas med overhead-kostnaderna. 17

18 Humana har mot ovanstående bakgrund valt att avstå från att besvara enkäten. Vi vill ändå delge utredningen information om vår assistansverksamhet som ger en god uppfattning om hur vår ekonomiska verklighet ser ut. Bilaga 1 innehåller information om vår verksamhet för Det vi vill rikta speciell uppmärksamhet på är följande: 1. Cirka 82 procent av de assistansintäkter vi tar emot går till direkta kostnader för våra assistenter, dvs. lön och lönebikostnader. Inkluderas även omkostnader för assistenterna blir siffran cirka 86 procent. Resterande 14 procent används till driften av vår verksamhet. Vi förklarar gärna denna del ytterligare utöver vad som redovisas i bilagan. 2. Vår bedömning är att löneläget för våra assistenter ligger något över marknaden i övrigt. Vi är medlemmar i Vårdföretagarna Almega och följer de villkor som gäller i det kollektivavtal som ingåtts mellan Vårdföretagarna och Kommunal. 3. Merparten av de administrativa kostnaderna utgörs av löner. Även Humanas administrativa personal omfattas av kollektivavtal. Regeringens beslut om 2014 års schablonbelopp innehåller en skrivning innebärande att ersättningen för administrativa kostnader ska frysas. I regeringens budgetproposition uttalas därtill att frysningen av den administrativa ersättningen ska bestå till Vi vill, med anledning av detta, upplysa om det självklara att även vår tjänstemannaorganisation i enlighet med ingångna kollektivavtal har rätt till en årlig löneökning i nivå med vad som gäller för arbetsmarknaden i övrigt. 4. Vinstmarginalen för vår assistansverksamhet uppgår till 5-6 procent. Ökade krav på utbildning, kvalitetshöjande åtgärder mm vilken utveckling vi är positiva till lägger på ytterligare administrativa kostnader och innebär att vinstutrymmet framöver sannolikt kommer att sjunka. Att genom ersättningsbegränsningar strypa det ekonomiska utrymmet för att leda och administrera assistansverksamhet riskerar att påverka kvaliteten i verksamheten negativt; tvärtemot de ambitioner som såväl regering och riksdag liksom t.ex. Vårdföretagarna gett uttryck för. Ni har sedan tidigare tagit del av våra skriftliga synpunkter på ISF-rapporten (daterad 5 juni 2012) och dess slutsatser. Uppfattningen om att privata assistansanordnare generellt skulle vara överkompenserade, som presenteras i denna rapport, saknar förankring i verkligheten. I Bilaga 2 redovisar vi uppgifter för några kunder bland de kundtyper som utredningen valt att studera närmare. Dessa kunduppgifter illustrerar att kostnaden per kund kan vara mycket höga. I vissa fall kan de totala kostnaderna vara så höga att timersättningen överskrids redan före administrativa kostnader. En ersättningsmodell måste baseras på konkurrensneutralitet med lika villkor för alla. Ersättningsnivån kan inte utgå från respektive anordnares kostnadsläge eller från den enskilde kunden. Situationen för den senare varierar ofta över tid och mellan olika utförare, beroende på vilka krav kunden ställer och hur utföraren löser dessa. Om konkurrensneutraliteten inte 18

19 respekteras skapas en situation där incitament saknas för att bedriva en effektiv verksamhet. Detta om något skulle leda till stora kostnadsökningar för samhället. Humana arbetar för att leverera personlig assistans av högsta kvalitet och för att bidra till en positiv utveckling av assistansbranschen. Vi återkommer mer än gärna med ytterligare material och vill återigen invitera till en direktdialog. Med vänlig hälsning, Per Granath Vd och koncernchef, Humana AB Mobilnr: