Fallprevention. Ann-Marie Almgren, leg arbetsterapeut Gunilla Danielsson, leg sjukgymnast Susanne Engström, leg sjukgymnast.

Transkript

1 Fallprevention Författare: Ann-Marie Almgren, leg arbetsterapeut Gunilla Danielsson, leg sjukgymnast Susanne Engström, leg sjukgymnast Datum:

2 Sammanfattning Vetenskapliga studier visar att fallprevention är en viktig del i arbetet på särskilda boenden. Detta utifrån flera perspektiv såsom samhällsekonomi och folkhälsa samt inte minst livskvalitet för den enskilde brukaren. Fallförebyggande arbete pågår på flera håll i Sverige och utomlands. Som kuriosa kan nämnas att sökordet Fallprevention ger träffar på Google. Omsorgsnämnden i Linköpings kommun har utarbetat en fallförebyggande rutin som vi valde att använda i vårt arbete att identifiera brukare med hög fallrisk på ett servicehus för att därefter bedöma behovet av ev. åtgärder från arbetsterapeut/sjukgymnast. Vi ville öka personalens och brukarnas kunskap om fallprevention och därmed lyfta fram yrkesgruppernas kompetens. Under projekttiden identifierade vi 19 brukare av 31 med hög fallrisk. Downton Fall Risk Index användes som bedömningsinstrument. Sjukgymnast och arbetsterapeut utförde 11 individuella bedömningar som medförde ett flertal individuella fallförebyggande åtgärder. Vi har även haft fallrapportmöten med sjuksköterska och verksamhetschef, personalträffar och brukarträffar. Resultatet visade på behov av kontinuerliga fallrapportmöten där flera yrkesgrupper ingår i ett multiprofessionellt team och där fallförebyggande rutinen används i sin helhet. Det skulle innebära minskat personligt lidande och minskade kostnader för samhället.

3 Innehållsförteckning Innehåll Sammanfattning... 1 Innehållsförteckning... 3 Inledning... 4 Bakgrund... 4 Syfte/Mål... 5 Tillvägagångssätt... 5 Resultat... 6 Ekonomi... 9 Diskussion... 9 Slutsatser Plan för uppföljning Bilagor... 11

4 Inledning Fallolyckor är och kommer inom snar framtid att bli ett stort folkhälsoproblem. Var tredje person som är över 65 år faller en eller flera gånger varje år. Två av tre personer som bor i särskilt boende faller varje år och hälften faller mer än en gång per år. Äldre, över 65, är en grupp som kommer att växa och bli fler. Framför allt kommer gruppen äldre över 80 år att öka markant redan under 2020 talet. Med tanke på att hög ålder är en av flera riskfaktorer för fall, så kommer det i framtiden att innebära en ökad samhällskostad. Forskning visar att nedsatt ADL-förmåga är en fallrisk vid 85 års ålder. För den enskilde som råkar ut för en fallolycka kan det innebära ökade problem att klara sig i det dagliga livet. Fallet kan bli en nedåtgående spiral med inaktivitet och en rädsla för att falla igen. Forskning visar också att fall kan förhindras på ett effektivt sätt genom förebyggande arbete d v s att man arbetar utifrån den enskildes behov, multiprofessionellt och att insatserna riktas mot fler riskfaktorer. Våren 2010 fick KommunRehab i uppdrag av Omsorgskontoret, Linköpings kommun, att arbeta med fallprevention inom särskilda boenden. Syftet med Fallprojektet var att förebygga fall för personer boende på ett servicehus. Bakgrund I Linköpings kommun finns sedan tidigare en rutin kring förebyggande av fallolyckor inom SÄBO, Rutin för förebyggande av fallolyckor (se bilaga 1). Vi valde att använda den i vårt fallförebyggande arbete. Rutinen består av tre stöddokument; Checklista för att förebygga fall i hemmet, Fallrapport och Sammanställning av åtgärder och utvärdering. Checklista för att förebygga fall i hemmet ska användas när brukaren flyttar in på ett särskilt boende i kommunen. Utifrån Checklistan ska kontaktman/medarbetare bedöma om risken för fall är hög eller låg under det närmsta året. Fallrapport ska skrivas vid fall. Utifrån fallrapporten ska sedan en Sammanställning av åtgärder och utvärdering av kunds fallolyckor göras av berörd yrkesprofession. Utifrån KommunRehabs gällande avtal, vilket avgör hur vi som arbetsterapeuter och sjukgymnaster ska arbeta i särskilda boenden, har vi uppmärksammat att det saknas utrymme för att arbeta fallförebyggande runt den enskilde i ett multiprofessionellt team. Olika yrkesgrupper har olika roller och ansvarsområden som alla är lika viktiga när det gäller fallprevention.

5 Sjukgymnastens roll och ansvar i ett multiproffessionellt team är att bedöma muskelstyrka, rörlighet, balans och kondition. Rekommendera insatser som fysisk aktivitet och träning, förskrivning av gångoch träningshjälpmedel. Instruera och undervisa brukare, vårdpersonal och anhöriga i fallprevention. Arbetsterapeuten roll och ansvar är att bedöma ADL-förmåga, aktivitetsträning, förskriva hjälpmedelförebygga, förbättra och kompensera aktivitetsnedsättning, bostadsanpassning, instruera och undervisa brukare, vårdpersonal och anhöriga i fallprevention. Syfte/Mål Syftet med Fallprojektet var att förebygga fall för personer boende på ett servicehus. Målet var att arbeta utifrån den omsorgsgemensamma rutinen för att förebygga fallolyckor. Målet var att identifiera personer med hög fallrisk och därefter bedöma behovet av Arbetsterapeutiska och sjukgymnastiska åtgärder. Målet var att öka brukarens och vårdpersonalens kunskap om fallprevention. Målet var även att synliggöra arbetsterapeuten och sjukgymnastens kompetens vad gäller fallprevention. Tillvägagångssätt Fallprojektet startade i mitten av januari Uppdragsgivare var Omsorgskontoret, Linköpings kommun, med finansiering genom statliga stimulansmedel. En heltidstjänst avsattes för projektet, två sjukgymnaster på 35 % vardera och 30 % arbetsterapeut Då det saknades projektplan från Omsorgskontoret ägnades de första veckorna åt att planera hur fallprojektet skulle genomföras. Omvärldsanalys gjordes för att ta del av andra kommuners/landstings erfarenheter av att arbeta med fallprevention. Vi valde att använda kommunens omsorgsgemensamma rutin, Rutin för förebyggande av fallolyckor. Vi beslutade att fallprojektet skulle riktas mot ett kommunalt servicehus eftersom sjukgymnaster på KommunRehab inte har något uppdrag mot privata utförare. Tiden som avsattes på servicehuset var två förmiddagar i veckan. En förfrågan gick till verksamhetschefen på servicehuset som tackade ja till att delta i fallprojektet. Vi träffade verksamhetschefen och sjuksköterskan för att presentera fallprojektet och den 22/3 startade projektet. Ett informationsbrev delades ut till samtliga boenden på servicehuset. En broschyr framställdes, Goda vanor förebygger fall (se bilaga 2) vilken också delades ut till samtliga brukare på servicehuset vid starten. Under projekttiden har broschyren funnits med som en

6 röd tråd i olika sammanhang. Innehållet i broschyren gjordes till en plansch som vid avslutat projekt överlämnades till verksamhetschefen för att sättas upp väl synligt på servicehuset. Vi beslutade att samtliga brukare på servicehuset skulle erbjudas en fallriskbedömning. En prioritering gjordes. De första som skulle bedömas var nyinflyttade. Därefter prioriterades de boende som redan hade fallit. Sedan var tanken att träffa brukare som utifrån checklistan bedömdes ha hög fallrisk. Det visade sig att det saknades checklistor på flera brukare vilket innebar att det inte gick att prioritera hembesöken utifrån checklistorna, om det fanns en hög eller låg risk för fall. Instrumentet Downton Fall Risk Index (se bilaga 3) är ett vedertaget bedömningsinstrument som används i särskilda boenden och rekommenderas av Socialstyrelsen. Det användes av oss paramedicinare för att bedöma om hög eller låg fallrisk förelåg. I denna avvägning valde vi även att lägga till några extra frågor för att få med den enskilde individens uppfattning om risken att falla. Frågorna för denna subjektiva bedömning togs från Checklista för fallriskbedömning med åtgärdsplan, Nestor FoU-centrer. Visade den samlade bedömningen risk för fall gjordes ytterligare hembesök då arbetsterapeut och sjukgymnast utförde yrkesspecifika bedömningar. Arbetsterapeuten använde sig av bedömningsinstrumentet ADL-Taxonomin för att identifiera riskområden för fall inom aktiviteter som utförs dagligen. Sjukgymnasterna använde instrumenten FBG, Functionel Balance test for Geriatric patient, ett funktionellt styrka - och balanstest för äldre, och utvalda delar från Bergs balansskala, för mer specifik bedömning av balans. Utifrån resultatet planerades olika individuella insatser i syfte att förebygga fall. Vi träffade verksamhetschefen och sjuksköterskan vid fallrapportmöten samt deltog på personalmöten i början och i slutet av projektet. Brukarträffar anordnades med olika innehåll. Bedömningar och åtgärder har journalförts i både HSL- och SoL-journal. Resultat På servicehuset bor 36 brukare. Några av dem tackade nej till hembesök varför vi har träffat 31 brukare, varav 19 med hög fallrisk (Downton Fall Risk Index). Vid starten av projektet var det bara ett par som var nyinflyttade på servicehuset och under året tillkom ytterligare två nyinflyttningar. Totalt var det 5 brukare som hade en eller flera fallrapporter skrivna på sig vid starten av fallprojektet. Under året tillkom ytterligare 4 fall.

7 Hembesöken gick inte att prioritera som planerat eftersom det saknades checklistor på flertal brukare. Under projekttiden gjorde personalen checklistor hos de brukare som saknade en sådan vid projektets start. Bedömningen av hög eller låg fallrisk utifrån checklistan stämde i flera fall inte överens med bedömningen av fallrisk med instrumentet Downtown Fall Risk Index. Om hög fallrisk berodde på medicinering eller kognitiva problem, gjordes i vissa fall inga individuella bedömningar av arbetsterapeut och sjukgymnast. Under projekttiden hade vi 5 fallrapportmöten. Vi träffade personalen vid 2 tillfällen för att lyfta fram den omsorgsgemensamma rutinen samt öka kunskapen om fallförebyggande teamarbete. Vid tre tillfällen ordnades träffar med brukarna. Vid första tillfället presenterades broschyren Goda vanor förebygger fall, vid andra tillfället hölls en föreläsning om ögats åldrande i kombination med belysning samt information om glödlampor genom kommunens Fixartjänst. Vid den sista och avslutande träffen aktualiserades återigen Goda vanor förebygger fall samt att brukarna fick information om och demonstration av höftskyddsbyxor samt information om rekommenderade halkskydd till skor. Sjukgymnastinsatser Insatserna har bestått av individuella bedömningar och insatser/åtgärder samt gruppträning. 11 individuella bedömningar har gjorts med hjälp av instrumentet FBG och/eller delar av Bergs balansskala. Av de 11 individuella bedömningarna blev det aktuellt för 7 brukare med riktade sjukgymnastiska insatser/åtgärder såsom eget träningsprogram. Exempel på utformat träningsprogram: rörlighet axlar med hjälp av Sussy-slynga, styrketräning ben genom uppresningar, knäböj, tåhävningar och om möjligt utan stöd samt trappträning och bencykelträning. För en brukare blev det relevant med information/utprovning av höftskyddsbyxor. Några brukare tackade nej till individuella insatser och dessa fick enbart tips/råd i samband med hembesöket, exempel på tips/råd vid hembesöket: införskaffning av stadigare inneskor, motivera till att delta i husets aktiviteter så som gruppgympa och promenad, råd att sitta vid aktiviteten att byta soppåse för att undvika ytligare fall, råd att använda sin rollator även inomhus speciellt nattetid. Under våren erbjöds 2 gruppträningstillfällen med inriktning styrka/balans. Under hösten fortsatte träningen med samma tema 1 ggr/veck under 9 veckor. Varje träningstillfälle pågick ca 45 minuter. Närvaro i medeltal = 9. Gruppträningen styrka/balans rekommenderades till några brukare istället för individuell insats och för andra brukare som ett komplement till den individuella träningen. Personal som ansvarar för servicehusets gruppgympa planerar att utöka den befintliga gruppgymnastiken med balansövningar efter inspiration från upplägget för gruppträningen styrka/balans.

8 Arbetsterapeutinsatser 11 individuella bedömningar gjordes med hjälp av instrumentet ADL-taxonomi. Resultatet visade att alla har hjälp mer eller mindre av hemtjänsten eller/och anhöriga när det gäller I-ADL, framför allt veckostädning, veckoinköp, hjälp att tvätta. De flesta intog sin lunch i matsalen på servicehuset eller fick maten levererad av hemtjänsten/anhörig. Alla klarade delvis att duscha och tvätta håret med hjälp av hemtjänst/anhörig. Vad gäller P-ADL så var alla självständiga vad gäller påklädning, äta och dricka, toalettbesök och övre hygien. Flertalet klarade inte pedikyr och att ta sin medicin. En översyn gjordes även av hjälpmedel och hemmiljön utifrån fallrisk. Alla hade ett eller flera hjälpmedel sen tidigare. Åtgärder som utfördes vad gäller ADL och fallrisk; En man som pga. en stroke hade nedsatt funktion i höger sida vilket påverkade balansen. Använde en pall att sitta på när han duschade, bedömde att det var en fallrisk då den saknade armstöd att ta stöd med vid uppresning. Förskrev en duschstol med arm-och ryggstöd. Bedömde även att det fanns en fallrisk när han rakade sig och tvättade övre vid handfatet. Han tyckte att det tog tid då han endast kunde använde vänster arm/hand samt att handfatet var lågt. Placerade duschpallen vid handfatet, han kunde då sitta ner i lugn och ro och raka sig och med stöd av handfatet var det enkelt att resa sig upp. En kvinna som pga. dåliga tänder hade problem att tugga kött och inte kunde få det finfördelat från restaurangen. Fick då inte i sig värdefull näring som behövs för att man ska må bra och som förebygger fall. Påtalade det för sjuksköterskan och personal som ordnade en handmixer till att mixa kött med. Några brukare som hade svårt att själva sköta tånaglarna. Kan öka fallrisken då man inte kan ha inneskor på sig för att det gör för ont. De uppmanades att ta hjälp av fotvården. Gjorde ett hembesök hos en kvinna som fallit i hemmet. Analyserade fallet tillsammans med brukaren. Visade sig att hon inte hade haft inneskor på sig och halkat på golvet. Åtgärden blev att hon fick hjälp att komma ihåg att sätta på sig inneskorna på morgonen med hjälp av en kom ihåg lapp på kylskåpsdörren. Förutom åtgärder vad gäller ADL utfördes även åtgärder gällande hemmiljön som att påtala vikten av halkskydd under mattor som inte låg stadigt på golvet, föreslog i vissa fall att mattor skulle tas bort. Hos en brukare placerades matta så att den förankrades under sängen för att inte vara en fallrisk. En brukare hade problem att ta sig upp från köksstolen och risken fanns att stolen och brukaren kunde falla bakåt. En ommöblering gjordes för att minska fallrisken. Byte av trasig glödlampa i badrummet var en annan fallförebygga åtgärd som gjordes.

9 Ekonomi Diskussion Det fanns en osäkerhet från början hur projektet skulle utformas då beställningen ursprungligen kom från Omsorgskontoret och projektplan saknades. Mycket tid fick ägnas åt att komma igång med projektet. Vår uppfattning är att ett år är en alltför kort tid för att kunna visa på något resultat utifrån vårt syfte. Av de tre stöddokumenten som ingår i den omsorgsgemensamma rutinen för fallprevention var det huvudsakligen stöddokumentet Fallrapport som användes på servicehuset. Fallrapporten är ett viktigt dokument i fallprevention om den ses som en analys för koppling av orsak och insättande av fallförebyggande åtgärder. Därför är det viktigt att inhämta så mycket information som möjligt. Fallrapporten bör sedan tas upp på ett fallrapportmöte tillsammans med teamet (verksamhetschef, sjuksköterska, personal, sjukgymnast, arbetsterapeut) för att tillsammans analysera ev. orsaker till fallet, vilka insatser som skall göras och vem som ansvarar för att insatsen blir utförd och att uppföljning görs. Vi anser att man bör arbeta mycket mer med att analysera fallrapporterna på servicehuset. Eftersom det inte fanns Checklistor på alla boende så kunde vi inte prioritera hembesöken utifrån detta dokument som planerats. Personal tillfrågades istället under projektets gång om vilka de ansåg tillhörde gruppen med hög fallrisk. Vi anser att Checklistan har vissa brister. Den saknar tidsangivelser för uppföljning, det saknas möjlighet att fylla i planerade åtgärder vid hög fallrisk och vem som ska kontaktas vid hög fallrisk. Vårt förslag är att checklistan ska vara en del i en multiproffessionell bedömning om fallrisk och utföras av paramedicinare, detta är även personalens önskemål på servicehuset. Det tredje stöddokumentet, Sammanställning av åtgärder och utvärdering av kunds fallolyckor är ett dokument som inte används och som vi själva inte kom i gång med att använda under projekttiden. Fallrapportmötena under projektet var för få. Det första tillfället gick åt till att informera om projektet. Vi upplevde att det saknades struktur på fallmötena vilket vi insåg efterhand att det är betydelsefullt för att följa den befintliga fallförebyggande rutinen. Personal var med vid ett fallrapportmöte. Det hade varit önskvärt om personal kunna delta vid alla tillfällen för att få ett mer komplett teamarbete runt brukaren och fallprevention. Personalen är viktiga, det är de som träffar brukarna dagligen. Vi upplevde att Downton Fall Risk Index hade ett lågt gränsvärde (>3 poäng) vilket innebar att många hamnade i kategorin hög fallrisk. Vi observerade att poängen för antal olika mediciner ofta var orsaken, i dess fåtal fall valde vi att inte göra ytterligare bedömningar eller åtgärder.

10 En aspekt som kan göra det svårt att arbeta fallförebyggande hos brukaren är brukarens ekonomi. Det kan bli så att brukaren får betala mer för att t.ex. få hjälp av personalen med träningen. Risken är att en del tackar nej pga. ekonomiska skäl. Ett av målen var att öka personalens kunskap om fallprevention. Det har vi inte utvärderat objektivt men vår subjektiva upplevelse är att målet inte har uppfyllts till fullo. Vi inser att tiden på servicehuset varit för kort för att få till ett bra samarbete med vårdpersonalen. Vi har heller inte prioriterat detta i förhållande till att hinna träffa alla brukare på servicehuset. Genom att träffa personalen vid två tillfällen och vid enstaka brukarärenden har vi, enligt vår uppfattning, till viss del uppnått målet att synliggöra arbetsterapeuten och sjukgymnastens kompetens för vårdpersonal. För de boende som deltog i gruppträningen och närvarade vid brukarträffarna, anser vi att de har fått ökad kunskap om fallprevention. Utifrån givna förutsättningar anser vi att de 4 målen uppnåtts i syfte att förebygga fall för personer boende på servicehuset. Slutsatser Den omsorgsgemensamma fallförebyggande rutinen används inte i sin helhet på servicehuset, framför allt inte multiproffessionellt där arbetsterapeut och sjukgymnast är delaktiga. Utifrån vårt dagliga arbete inom särskilda boenden i kommunen är detta inte ovanligt. Fallförebyggande arbete bör vara en naturlig del i det dagliga arbetet runt brukaren. Detta kräver stöd och från verksamhetschef/ledning och engagemang från personal. Att motivera brukare att delta aktivt i fallprevention är ett viktig t och ibland svårt arbete. Där har personalen en viktig roll i att påminna och hjälpa brukarna till att delta i gruppaktiviteter. Fallförebyggande arbete som är evidensbaserat bör vara multifaktoriellt, dvs. flera typer av insatser utförs samtidigt och att insatserna följs upp av ett team bestående av olika yrkesgrupper. Framför allt är regelbunden uppföljning viktigt då brukarens situation ständigt förändras. Om den omsorgsgemensamma fallförebyggande rutinen används i sin helhet i ett multiprofessionellt team där tid och resurser finns avsatta, kan antalet fall minimeras. Detta innebär i förlängningen minskat personligt lidande och minskade kostnaderna för samhället.

11 Bilagor 1. Rutin för förebyggande av fallolyckor Omsorgsgemensamma rutinen för fallolyckor, Linköpings Kommun. 2. Broschyr Goda vanor förebygger fall, KommunRehab 3. Downton Fall Risk Index Referenslista: Estreen M. Fallolyckor bland äldre. En kunskapssammanställning med koppling till hjälpmedel och anpassningar av hemmet. Stockholm: Hjälpmedelsinstitutet; Räddningsverket, IMS (2007). Systematiskt arbete för äldres säkerhet, om fall, trafikolyckor och bränder. Statens Folkhälsoinstitut (2009). Fallolyckor bland äldre. En samhällsekonomisk analys och effektiva preventionsåtgärder.

12

13