Minnesanteckningar från servicekonferens i Stockholm den 14 mars 2013

Transkript

1 Minnesanteckningar från servicekonferens i Stockholm den 14 mars 2013 Den 14 mars samlades ca 50 deltagare till Servicekonferens i Stockholm. Konferensen utgjorde dag 2 i en 2-dagarskonferens tillsammans med PTS/Länsstyrelsen Dalarna. Dag 1 handlade om betaltjänster och dag 2 om Regionala serviceprogram och det utvecklingsarbete som län/regioner genomför inom hela serviceområdet sedan Inbjudna var berörda personer från länsstyrelser och regioner som arbetar med de regionala serviceprogrammen samt grundläggande betaltjänster. Inledning Catarina Lundström hälsade välkommen till dag två, där Tillväxtverket står för dagens programpunkter. Pär Ove Bergqvist presenterade området kommersiell och offentlig service samt Tillväxtverkets syn på servicefrågorna. Service är en förutsättning för tillväxt i hela landet. Länsstyrelserna och berörda landsting/regionförbund är de organisationer som har de största resurserna inom området. Syftet med länens arbete med regionala serviceprogram är att främja tillgängligheten av kommersiell och offentlig service för företag och medborgare i serviceglesa områden. Tillväxtverkets huvuduppgifter kan delas upp i följande områden: 1 Arbeta med de Regionala serviceprogrammen/ RSP 2 Stöd till kommersiell service (vara bollplank till länen, fördela extramedel) 3 Nationell samordning, Centralt samordningsforum/ CSF 4 Program: Lokala servicelösningar 5 Program: Pilotkommuner för serviceutveckling 6 Betaltjänster (nytt uppdrag 2013) Tillväxtverket har även tidigare jobbat med betaltjänstfunktioner och däribland har man medverkat i ett test med mobila bankomater. Det har visat sig att i de allra flesta fall finns ett stort behov av kommunal förankring för att skapa den långsiktighet som krävs när det gäller serviceutveckling. Uppföljningen av de regionala serviceprogrammen Catarina Lundström presenterade uppföljningen av de regionala serviceprogrammen för 2012 Det man kan se i uppföljningen är ett ökat fokus på samordnad service. Exempel på detta är Träffpunkt Lidhult, med en kombination av livsmedelsbutik och bibliotek, samt den pilotverksamhet som bedrivs i Vansbro med mobil samordning av hemtjänst och RUT-service. Länk till rapport: Regionala serviceprogrammen 2012 Det är även tydligt att alla län arbetar med att öka tillgängligheten till dagligvaror och/eller drivmedel. De flesta län rapporterar oförändrad tillgänglighet men samtidigt uttrycks det en stor oro inför framtiden. Inom några områden kan man se färre insatser: lokal upphandling, samordnade transportlösningar, tillgänglighet respektive kommunala servicestrategier. Se presentation RSP 2012 Foto: Tillväxtverket 1 (6)

2 Regionala serviceprogram exemplet Norrbotten Roger Ylinenpää, Länsstyrelsen i Norrbotten, presenterade länets arbete med innovativa servicelösningar. Huvudfokus ligger på att besvara frågan hur vi ska jobba med servicefrågorna i framtiden. När Norrbotten fick sig tilldelade de extra medlen för kommersiell och offentlig service för åren , gick Länsstyrelsen ut med ett pressmeddelande för att informera om att man sökte intressanta projektidéer att satsa på. Det var många sökanden, och flertalet sökte medel till förstudier. Länsstyrelsen har samlat alla beviljade projekt på sin hemsida(länk). Roger Ylinenpää visade på ett unikt projekt som startat i Arjeplog, som kallas Byaservice vilket är ett försöksprojekt under 20 månader med samordnad service. Möjligheten i projektet är att befolkning och företag skall kunna förboka olika aktiviteter. Det kan exempelvis vara post och paketleveranser eller hemsändning av livsmedel. Det kommer även finnas en fixarservice där pensionärer och rörelsehindrade ska kunna få hjälp med enklare sysslor. Deltagarna diskuterade kring formerna för projektet byaservice och Roger informerade om att medverkande aktörer får en uppdragsersättning av projektet, för utförd service. Det måste vara marknadsmässiga kriterier som ska gälla för att det skall kunna bli långsiktigt och hållbart. I Norrbotten har det även diskuterats ett test av obemannade butiker men det har däremot inte genomförts ännu. Bedömningen är att många kommuner lägger mycket resurser på servicefrågorna. Landsbygdsprogrammet har koppling till servicefrågorna och används för att finansiera flera insatser. Brister i tillgång till ett stabilt bredband är ett stort problem i Norrbotten. Det skapar stora problem vid uppkopplingar av olika slag (exempel kassaregister, datorer, telefoner, bankomater etc.). Tillgängligheten till service i gles- och landsbygd utgör en avgörande betydelse för utvecklingen av landsbygden och det behövs extra resurser både till processledare men även som smörjmedel för aktiviteter. Servicefrågan i Kalmar län Globaliseringen är den stora utmaningen i dag och i framtiden. Den yngre befolkningen försvinner och de gamla stannar kvar. Det blir allt färre som ska försörja de äldre. I välfärdens år 2013 bor idag personer i Kalmar län. Det är lika många som nådens år 1870! Det borde vara dubbelt så många invånare om vi jämför med den genomsnittliga befolkningsökningen i landet under samma period. I Misterhults socken bodde det 6700 personer år Idag bor där 2400 personer fastän det egentligen borde vara jämfört med landets ökning av invånare. Med denna utveckling blir svårt att upprätthålla service i dessa bygder. Men det handlar även om större infrastrukturåtgärder som att upprätthålla och bygga nya vägar. Med denna beskrivning visade Eric Ciardi, Regionförbundet Kalmar län, att tillgänglighetsfrågorna är ett problem även för Kalmar län trots att man befinner sig i södra Sverige. Genom att studera prisbilden på bostäder på t.ex. hemnet.se så kan man få en bra indikator på hur ett samhälle mår! 2 (6)

3 Vad kan vi göra? Eric Ciardi menade att det gäller att bryta mentala spärrar och tänka nytt. Det gäller alltifrån kommunal service till betaltjänster. I nästa programperiod för serviceprogram så är mötesplatser, e-tjänster/innovationer och interkommunal samverkan viktiga frågor att mobilisera kring. Serviceprogrammen måste ses i ett större sammanhang. Regionala serviceprogram i framtiden? Hur arbetas det inom serviceprogrammen(rsp) idag? - Arbetar länen brett eller smalt? Med dessa frågor inledde Catarina Lundström, Tillväxtverket, programpunkten om framtiden för RSP. Flera län anser att de jobbar brett med servicefrågan och att inriktningen bör vara att länsstyrelserna/regioner agerar utåtriktat med en verktygslåda i form av olika slags smörjmedel till aktiviteter. Det är också viktigt att RSP har en bred förankring ute i kommunerna, där de regionala nätverken skapar aktivitet och utveckling. Processledarfunktionen är mycket viktig för skapandet av mötesplatser. RSP bör ses som ett levande dokument. Ett strategidokument med syfte och mål för insatser i utvecklingsprocessen. Det är viktigt att regioner och kommuner har en egen servicestrategi. Det kan vara svårt att ha grepp på alla policydokument och frågan väcktes om det är möjligt att samordna arbetet med olika strategidokument. Några menade att det eventuellt skulle vara möjligt att lägga in RSP i Landsbygdsprogrammet. Men avgörande för det är vem som har ansvaret för den regionala utvecklingen respektive landsbygdsprogrammet - Regionförbund/landsting eller Länsstyrelsen. Det ser olika ut i Sverige om hur det är organiserat, men det behövs koordineras och samordnas mellan Länsstyrelse och region. På så vis skulle det kunna bli mer effektivt och rationellt. Deltagarna diskuterade även sättet att jobba med servicefrågorna. Hur jobbar man utåtriktat med serviceprogrammet? Hur synliggör man uppgiften? Det är viktigt att det förs dialoger med kommunerna kring servicefrågorna och att det bygger på ett underifrånperspektiv. Post i gles och landsbygd Harald Andersson och Per Roxne representerade Posten och framförallt dess verksamhet inom Posten Meddelande AB. De berättade om de utmaningar som finns idag inom området post och paket. En kraftig minskning av brevvolymer märks i hela världen. Det väntas en minskning på drygt 40 procent fram till år I Sverige minskade volymen brev med 5 procent under 2012 och i Danmark var minskningen hela 12 procent. Samtidigt ökar e-handeln kraftigt. Paketvolymerna i ombudsnätet ökade med 13 procent 2012 och det väntas en kraftig ökning även de närmast kommande åren. Bara i december 2012 var ökningen 20 procent. Foto: Ulf Lodin Vidare beskrevs postens ombudnät där man idag är inne på tredje generationens nät. Gällande 5 årsavtal sträcker sig till januari 2016 och Posten har som mål och strategi att nuvarande ombudsnät i gles- och landsbygd ej ska förändras. Vid förändringar vid t.ex. nedläggning av en butik så brukar Posten avvakta 6-12 månader för att se om eventuell ny handlare kommer att överleva. Detta eftersom det är relativt dyra investeringar som görs hos ombuden. 3 (6)

4 Hur väljer då Posten ut sina ombud? Posten ställer, för sina kunders skull, höga krav på sina ombud. Inför ett eventuellt samarbete gör Posten en noggrann analys där man bland annat ser till det geografiska läget, vad det är för typ av butik, vilka öppettider butiken har, om butiken är anpassad för funktionshindrade, möjlighet till bra kundmöten, butikens standard och hur dess ekonomiska situation ser ut. När det sker förändringar i det lokala servicenätet är Postens utgångspunkt att man ska finnas på plats där flertalet kunder uträttar sina vardagsärenden. Kunder ska kunna sköta postärenden som att skicka försändelser eller köpa frimärken på samma plats som man t.ex. gör sina matinköp. Utöver detta finns det flera andra kriterier när Posten väljer ombud så som: - Sårbarhet en ensam entreprenörsfamilj får svårt att täcka upp vid sjukdom etc. och skicka iväg medarbetare på utbildning - Arbetsmiljöfrågor med lastkajer etc. - Säkerhet allt mer värdefullt gods hos ombuden - Parkeringsmöjligheter Postutdelning i glesbygd Då allt fler orter får färre och färre invånare får det till följd att Postens samhällsuppdrag, blir allt svårare att upprätthålla. Omvärldsförändringar gör att problemen accentueras ytterligare. I samråd med PTS har Posten beslutat ta fram en arbetsordning för att skapa en enhetlig behandling av kunderna i glesbygd. Detta arbete är begränsat till utdelning av brev, postpaket och värdeförmedling i glesbygd. Med glesbygd menas i detta fall områden, med eller utan brevbäring, som tangerar eller inte uppfyller regeln om minst två hushåll per kilometer enkel väg. För att möta krav på anpassning av verksamheten till volym-poststruktur- och omvärldsförändringar genomför Posten ett projekt under 2013 för att se vilka kriterier som kan styra postutdelning i glesbygder. Kriterier som behandlas är: - Fem dagars utdelning eller färre dagar - Övernattbefordran - 2 hushåll per kilometer enkel väg - Farbar transportled året runt - Särskild hänsyn till äldre eller funktionshindrade mottagare ( 80-årsregeln ) - Kostnadsbesparing - Social Dimension. Förändringen ska genomföras med stor hänsyn till lokala förhållanden och servicenivån efter förändringen bör vara minst lika hög som övrig infrastruktur. - Långsiktighet (5 år) Vad är en rimlig kostnad för att uppfylla den sociala dimensionen? Tre aspekter som måste behandlas i varje enskild fall och som måste vägas mot varandra är: Postens samhällsuppdrag Rimligt avstånd Rimlig kostnad Postens servicenivå ska vara en avvägning mellan rimlig kostnad för utdelning, kundernas förväntan samt samhällets krav på en rikstäckande för alla tillgänglig förmedlingstjänst av fysiska meddelanden Exempel som behandlas i projektet: - Länstrafikbolag (som ägs av kommuner och landsting) genomför förändringar som påverkar postutdelningen, tex indragna bussturer. - Orimligt långa avstickare från brevbärarens färdväg. Se presentation 4 (6)

5 Varu- och servicedistribution i gles- och landsbygd Therese Nyman(Bjerking konsult) och Cecilia Mårtensson(SKL) berättade om en studie som genomförts om varu- och servicedistribution på gles- och landsbygder. Länk till rapport Varutransporter är en förutsättning för att företag ska kunna verka i lands- och glesbygder. Ibland kan transporten stå för upp till 40 % av det totala priset på en vara. Befolkningsminskningen är ett hot mot glesbygden. Färre invånare ger minskad efterfrågan på varor vilket leder till halvfulla bilar. Det leder till tilläggskostnader för butikerna eller slutligen inga varor alls. De senaste sex åren har 600 orter mist sin sista butik. Företagen i glesbygden kan inte räkna med godstransporter dagligen utan får nöja sig med transporter en eller ett par gånger per vecka beroende på leverantör/transportör. Samordning av gods är ibland en förutsättning för att företag i glesbygden överhuvudtaget ska ha möjlighet att motta och skicka gods. Genomförda insatser i landet visar att det går att få lönsamhet på transporter trots olika förutsättningar i landet avseende geografi och invånarantal. Några goda exempel på varudistribution: - Borlänge kommun samordnar sig med grannkommunerna Gagnef, Säter, Smedjebacken, Falun och Ludvika via en gemensam distributionscentral där leverantörer lämnar varor och varifrån varor samlastas och körs ut till de kommunala serviceenheterna inom skola och omsorg. - Norrmejerier levererar varor till butiker i Norrland ner till Sundsvall-Östersund. Sex samlastningscentraler och 110 samarbetande företag deltar i nätverket. Samlastningen innebär upp till 30 % kortare körsträckor. - SLU har testat samleverans av gods till och från lantbruk. Detta har visat på en minskad körsträcka med 5-29%. - I Ore(Rättviks kommun) görs ett samarbete mellan Länsstyrelsen och en butik med utökad trafik till och från en livsmedelsbutik. En buss trafikerar byarna en gång i veckan och hämtar kunder som körs till butik. Resan är gratis men föranmälan krävs. - I Ullatti i Gällivare kommun samordnas gods på busstationen och distribueras gemensamt till byn. I Pajala kördes livsmedel med pendlarbussen. I Umfors har matbussen använts sedan Se presentation 5 (6)

6 Kartläggning av servicepunkter John Frööjd berättade om en enklare kartläggning av s.k. servicepunkter som Tillväxtverket genomfört utifrån länens egna redovisningar. Med servicepunkter i detta fall menas sådana som tillhandahåller ett flertal servicetjänster. I Bodens kommun, Örnsköldsviks kommun och Byxelkrok på Öland finns några av allt fler som använder sig av den logotype och skylt som Örnsköldsviks kommun tagit fram. Deltagarna diskuterade bl.a. vad som bör krävas för att kalla sig Servicepunkt. Skall det vara en viss nivå och omfattning av serviceslag för att använda sig av skylten och den speciella profilen? Synpunkter framfördes att det borde finnas en kvalitetssäkring för att nyttja den. Samtidigt är det svårt att uppifrån diktera regler och kriterier för detta. Idén kring begreppet Servicepunkt med gemensam skyltning kommer ju från den lokala nivån och innehållet kan variera utifrån vilken efterfrågan som finns på orten och vilka möjligheter som finns i form av t.ex. lokaler och driftsform. Fråga om Servicepunkterna kommer säkert att diskuteras mer inom detta forum längre fram. Även Hela Sverige ska leva har engagerat sig i frågan om Servicepunkter genom några större projekt och inom ramen för dess länsbygderåd i länen. Pär Ove Bergquist Tillväxtverket 6 (6)