BERÄTTA! en studiehandledning av Bisse Falk i samarbete med Film i Dalarna 2006

Transkript

1 BERÄTTA! en studiehandledning av Bisse Falk i samarbete med Film i Dalarna 2006

2 innehåll: sid inledning 2 dramaturgi 3 muntligt berättande 7 CD-skiva 9 digital historia 10 film 12 teater 13 vad kan man göra under berättaråret? 14

3 BERÄTTA! en studiehandledning Människor har i alla tider berättat historier för varandra. Ja, långt innan vi fick något skriftligt språk har vi njutit av att lyssna på berättelser eller själva framfört dem. Berättelser från hela världen är vår kollektiva historia. Vi lever alla ett ganska begränsat liv här på jorden. Vi kan inte resa överallt, och vi kan inte samtidigt vara på alla platser där något händer. Men genom berättelserna kan vi ändå få ta del av det som sker. Vi kan få en inblick i liv som är helt främmande för oss och vi kan få uppleva andras med- och motgångar. På så sätt kan vi tillägna oss kunskaper som gör våra liv rikare och som spränger gränser. 2 Att lära sig berätta en historia på ett sätt så att andra lyssnar, är en mänsklig rättighet. Om vi inte kan uttrycka oss på ett begripligt och medryckande sätt, så spelar det ingen roll hur stor yttrandefrihet vi har i vårt land. Vi kan ändå inte få gehör för våra åsikter. En av lärarens viktigaste uppgifter är att hjälpa eleverna att finna glädjen och det fantastiska i att skapa sina egna historier. Med den här studiehandledningen vill vi visa på hur man kan arbeta med berättandet på olika sätt. En historia behöver inte alltid framföras muntligt, en del kanske hellre vill göra en digital historia av sin berättelse, eller en film eller teater eller Oavsett vilken typ av media som man använder är grunden alltid densamma. Först och främst behöver man skapa en bra berättelse. När den väl finns är det dags att välja formen för hur man ska visa den för publiken.

4 DRAMATURGI Ska du berätta en muntlig historia, göra en film, digital historia eller teater av din berättelse, så måste du först och främst bearbeta din historia på ett sätt så att den blir intressant. De allra flesta historier har en huvudkonflikt som måste lösas. Kanske är det någon som tar ett beslut som andra inte tycker om. Kanske är huvudpersonen kär i någon som inte alls är kär i huvudpersonen Det är kring huvudkonflikten som historien handlar. Historieberättaren gör publiken nyfiken, och får dem att undra hur det ska gå. En publik som hela tiden vill få veta vad som ska hända, tröttnar inte utan stannar kvar till slutet. Därför gäller det att dra ut på konflikten. Att inte ge alla pusselbitarna på en gång. 3 En historia består av olika delar; början, konfliktupptrappning, konfliktupplösning och avslutning. Början För att fånga en publik, som inte alls vet vad du tänker berätta, behövs att början på historien väcker intresse. Titta gärna i några barn- och ungdomsböcker och läs de första meningarna, så märker du att författarna ofta börjar direkt helt utan en massa förklaringar. Förklaringarna kommer först senare. Redan från första meningarna ska publiken ryckas med och börja undra hur det ska gå. Presentation När publiken gjorts nyfiken, är det dags att börja förklara lite grand. Berätta lite mer om huvudpersonen och varför hon/han tänker som hon/han gör. Men berätta inte allt på en gång. Du kan gärna sprida den informationen genom hela historien. Lite här och lite där. Så att publiken till sist upplever att de känner huvudpersonen in i minsta detalj. Konfliktupptrappning Redan efter de första meningarna fick ju publiken reda på att det fanns en konflikt. För att få dem att hålla kvar intresset måste du bygga ut den här konflikten. Det går inte att lösa den på en gång, då blir det ointressant. Bygg istället upp den lite åt gången. Så att den blir starkare och starkare. Du måste se till att det finns hinder i vägen för huvudpersonen, så att hon/han inte bara kan vinna så där utan vidare. I de gamla folksagorna till exempel fick hjälten utstå flera prov innan han kom fram till prinsessan som var tillfångatagen av draken. En historia kan byggas upp av många hinder. Helst ska de inte vara färre än tre. Konfliktupplösning När hjälten med stor svårighet närmat sig prinsessan, och flera gånger nästan gett upp, är det dags för det slutliga provet. Han måste vinna mot den farliga draken för att kunna befria henne. I den striden kan mycket hända. Ja, hjälten är precis på vippen att dö, när plötsligt något händer som ger honom nya krafter så att han kan sätta in den slutliga stöten och döda draken.

5 Avslut Även om din historia inte alls är en historia där våld och strider förekommer, så bör du ändå ha byggt upp konflikten så mycket att det till slut inte går att låta bli att lösa den. Och precis som i sagan kan den konfliktupplösningen ske på ett sätt så att publiken inte vet hur det ska gå, förrän allt är över. Ska din huvudperson vinna eller inte? När publiken fått reda på hur det gått en historia kan sluta både lyckligt och olyckligt så kan du ändå inte sluta direkt där. Kanske har du några lösa trådar som måste knytas ihop. Kanske finns det något som måste förklaras för publiken. Men framför allt måste du ge publiken en liten lugn stund, för att de inte ska känna sig som om de blir lämnade precis när de tvärbromsat framför en djup ravin och står där och väger fram och tillbaka. 4 ÖVNINGAR Formuleringar - Tänk igenom tre meningar som man skulle kunna börja en historia med och som väcker nyfikenhet - Tänk igenom tre olika slags konflikter som man skulle kunna göra en historia av - Tänk igenom tre olika slut på en av konflikterna När du bestämt dig för vad som ska hända i din historia är det dags att börja formulera sig. Då finns det några saker du kan tänka på: Gestaltning En historia känns mer levande ju mer konkret man gör den. Försök att se din historia framför ditt inre öga och berätta vad du ser. Någon har uttryckt det så här: Säg inte att käringen skriker. Låt henne skrika! Ta till exempel meningen: Lisa gråter Den meningen berättar vad Lisa håller på med, men den ger inte några inre bilder. Om du istället tänker igenom hur det ser ut när Lisa gråter: Lisa snyftar Ligger på sängen i sitt rum Tårarna rinner Kinderna blir röda Hon sätter händerna för ansiktet Om du sätter ihop de bilderna kan meningen istället bli så här det kallas att gestalta: Lisa snyftar till där hon ligger på sängen i sitt rum. Tårarna rinner och kinderna är alldeles röda. Hon sätter händerna för ansiktet Miljöbeskrivning För att publiken ska kunna leva sig in i historien är det viktigt att man berättar lite grand om var den utspelar sig, hur det ser ut och hur det är där. När man beskriver miljön kan man tänka på att vi upplever en miljö med

6 de flesta av våra sinnen, inte bara hur det ser ut. Precis som vid gestaltning kan du göra en lista först: Hur ser det ut? Två saker: Hörs det något? Vad luktar det? Hur känns det? Mörkt Saker huller om buller Steg som sakta närmar sig Instängt, dammigt Kusligt Om du sätter ihop listan kan det bli så här: Lisa öppnade försiktigt dörren. Det var alldeles mörkt därinne och saker låg huller om buller. Det luktade instängt och kändes kusligt. Just när hon skulle stänga dörren bakom sig hörde hon steg som sakta närmade sig. 5 Personbeskrivning Ska du beskriva personer i din historia så tänk på att vi upplever människor inte bara med synen, utan även med vårt luktsinne och med hörseln. I stället för att skriva Lisa är söt, kan du precis som tidigare göra en lista: Pigga ögon Mörkt kortsnaggad hår luktar skog och vind Drog ihop munnen och visslade en lång entonig melodi När du sätter ihop listan till en mening kan det bli så här: Lisa drog ihop munnen och visslade en lång entonig melodi. Hennes ögon var pigga och håret mörkt och kortsnaggat. När jag kom närmare kände jag en doft av skog och vind från henne. ÖVNINGAR - Gestalta meningarna: Lisa är arg Lisa jonglerar Lisa bråkar med en kompis - Gå till ett ställe och skriv ned vad du ser, hör, känner och luktar. Gör sedan en berättelse av det - Gör en personbeskrivning på en farmor ett barn en fotbollsspelare Synvinkel Du måste också bestämma dig för vilken synvinkel du ska ha i din berättelse. Är det du själv som berättar historien. I så fall kan du berätta i jagform. Kanske vill du hellre ha en berättarröst som berättar om huvudpersonen och de andra personerna eller kanske du vill rikta din historia till en speciell tänkt figur och berätta i du-form. Om du bestämmer dig för att skriva i jag-form är det några saker du måste tänka på, till exempel att din historia hela tiden måste utgå från dig själv (eller den som du tänker dig är den som berättar historien bara för att en historia berättas i jag-form behöver den inte vara självupplevd). Ska du

7 berätta något som hänt när du själv inte var närvarande måste du berätta hur du fick reda på det. Och vill du berätta om vad någon annan tänker, måste du också säga hur du vet det. Vill du ha en stark kontakt med publiken så fungerar det ofta bäst att berätta i jag-form. Kanske passar din historia bättre att berättas i tredje person. Med det menas att du berättar om de personer som historien handlar om, i han- och hon-form. Berättar du i den synvinkeln, kan du först berätta vad en person i historien är med om. Och sedan kan du växla över till vad som händer med en annan. Du kan också fritt berätta om vad de olika personerna tänker och hur de upplever saker utan att du behöver tala om för publiken hur du vet det. För i en berättelse i tredje person är berättaren alltid allvetande. Om du ska berätta om många personer, så passar det bäst att berätta i tredje person. 6 Att berätta i du-form är ganska ovanligt. Då riktar du dig till en speciell människa, men publiken behöver inte veta namnet på vem det är. I en berättelse i du-form, är berättaren precis som när du berättar i tredje person, allvetande. Du kan berätta hur olika personer upplever saker. Men du måste hela tiden tänka på att den som du riktar dig till vill eller bör veta vad som händer eller har hänt. En historia i du-form är ofta starkt känsloladdad och passar bäst när du berättar om någon känslomässig konflikt. Oavsett vilken synvinkel du har behöver historien alls inte vara sann. Det viktiga är, oavsett om berättelsen är sann eller inte att publiken uppfattar den som sann. Med din historia kan du skapa en ny verklighet. Olika typer av berättande När du har tänkt igenom din historia och vet vad du vill berätta är det dags för dig att bestämma dig för hur du vill berätta den. Vilket är det bästa sättet att uttrycka den på? Vilka vill du berätta den för? Hur når du dem bäst? Här nedan går vi igenom olika sätt att berätta en historia på.

8 MUNTLIGT BERÄTT TTANDE Muntligt berättande är det allra äldsta sättet att berätta en historia på. Genom att berätta muntligt får publiken själva göra sina inre bilder av vad som händer. Det är viktigt att man väljer en historia som man tycker om när man ska framföra den muntligt. Berättarteknik När man berättar muntligt har man rösten, kroppen och själva orden till sin hjälp. Alla har sitt eget sätt att berätta på, behåll det. En muntlig berättelse bygger på att du har bra kontakt med din publik. Se till att du verkligen talar till dem och låt dem inspirera dig. Tänk på att målet inte är att komma till slutet av historien utan att skapa en ny verklighet i publikens huvuden. 7 Rösten Med rösten kan du skapa olika stämningar. Tonfall, hur du berättar och vilken röst du använder säger lika mycket om historien som själva orden. - När du pratar dovt och nästan viskar tvingas publiken lyssna och bli uppmärksamma. - En ljus röst ger trygghet. - En pipig röst leder tankarna till ynklighet - Plötsliga höjningar av rösten kan skrämma publiken och få dem att hicka till. Men använd det sparsamt. - Tystnad skapar också spänning. Var inte rädd för den. Tänk på - att leva dig in i det du berättar, då förstärker rösten det du har att berättar. Handlar det om något glatt så låt glad. Handlar det om något sorgligt så låt sorgsen. ÖVNINGAR Kroppen - Säg meningen: Då kom han till ett stort hus med dov röst, sedan med ljus röst, sedan med pipig röst. Låt de andra i klassen berätta hur de upplevde de olika sätten att säga meningen på. - Hälsa på en person som du är glad att träffa. Gör sedan om samma hälsning fast nu ska det höras på rösten att du inte tycker om den här personen. Med kroppen kan du illustrera det som händer i historien. Och du kan locka till dig publikens intresse. Försök att få din historia att leva i din kropp. Använd gärna de gester som är naturliga för just dig, slå ut med armarna, räkna på fingrarna, titta i ögonen - Om du talar om en stor fisk, så hjälp till med händerna och armarna att visa hur stor fisken var. - Berättar du om någon som går och funderar för sig själv så gå lite fram och tillbaka på scenen och se ut som du funderar medan du berättar. Men gör inte för stora gester. Det är de små gesterna som märks mest.

9 ÖVNINGAR - Välj en saga som du tycker om och berätta den för klassen. Använd sådana gester som känns bra för dig när du berättar den. - Tänk dig in i att du är en rik man, gå över golvet och försök känna in dig i hur det känns att vara rik och hur man går då. - Tänk dig in i att du är någon som alltid är rädd. Gå över golvet och känn in dig i hur det känns. Berätta till dina inre bilder Istället för att försöka lära dig din historia utantill, ord för ord, så memorera hellre inre bilder från historien och berätta utifrån dem. Kan man se historien framför sig är det mycket lättare att berätta. Rita gärna minst fem bilder från historien; en från början, två från konfliktupptrappningen, en från konfliktlösningen och en från slutet. Sen kan du tänka på dem och beskriva bilderna medan du berättar 8 Första och sista meningen De enda meningar som du bör lära dig utantill är den första meningen och den sista. Början och slutet är de viktigaste i en historia, därför bör du bestämma dig redan från början hur de meningarna ska vara. Om man inte har bestämt den sista meningen är det lätt att man inte slutar där man ska, utan istället börjar förklara en massa för publiken och förstör hela poängen med historien. Även om det blir alldeles tyst när du slutat så försök inte fylla den tystnaden med prat och förklaringar. Låt istället själva berättelsen tala för sig själv. ÖVNINGAR - Tänk ut en historia, rita fem bilder och berätta till dem - Hitta på en bra första mening - Hitta på en bra sista mening

10 CD-SKIVA Om du vill göra en CD-skiva av din historia behöver du en digital videokamera med mikrofon, ett mini- DV band att spela in på, en firewire-kabel och en dator med ett enkelt redigeringsprogram och CD- eller DVD-brännare. De flesta skolor brukar ha den utrustningen. Historien som du spelar in på en CD-skiva kan förstärkas med att du också lägger på olika ljudeffekter. Steg för steg 1. Läs eller berätta din historia i videokamerans mikrofon. Tänk på att använda din röst på samma sätt som när du berättar en muntlig historia Anslut kameran till datorn med en firewire-kabel och sätt den på VCR/uppspelningsläge 3. Starta datorns redigeringsprogram (olika datorer har olika redigeringsprogram, Mac-datorer brukar ha ett redigeringsprogram som heter imovie och i PC/Windows XP brukar det finnas ett som heter Windows Movie Maker, men det finns många fler. De olika programmen fungerar lite olika, men alla har ungefär samma princip) Titta först efter hur mycket utrymme det finns på hårddisken. 60 minuter tar ungefär 11 Gb utrymme på hårddisken. 4. När tekniken fungerar är det dags att spela in ljudet i datorn (ibland kallas det för att fånga ). Om du har ett Windows Movie Maker-program ska du trycka på Starta fångst i redigeringsprogrammet och låta bandet i kameran rulla tills du kommer till ett stycke som du inte vill ha med. Då trycker du på Avbryt fångst. I imovie trycker du istället på importera. De klipp som du spelat in i datorn lägger sig i ett klipparkiv som du kan se på datorskärmen. Glöm inte att spara projektet lite då och då. 5. När du spelat in det material du vill använda i datorn så är det dags för att redigera ljudet. 6. De stycken som du vill använda ska du lägga på tidslinjen. Tidslinjen eller storyboard ser du på nedre halvan av datorskärmen. Om det är storyboard som visas trycker du på visa tidslinje så att tidslinjen kommer upp. Dra sedan ett klipp med musen ner till tidslinjen. Då lägger sig klippet på översta raden. 7. Nu kan du ändra ordningen på klippen, du kan också ändra volymen på varje klipp så som du vill ha det. Och du kan dela ett klipp i två eller fler delar. 8. När du tycker att berättarrösten berättar historien precis som du vill, är det dags att lägga på ljudeffekter. Ljudeffekterna kan du spela in själv med den digitala video-

11 kameran eller ta från speciella CD som finns att köpa med ljudeffekter. Du kan också gå in på multimediabyråns hemsida ( och tanka ner ljudet direkt till datorn. Tänk på att nästan all musik är skyddad av upphovsmannarätt, därför kan du inte använda den hur som helst utan att betala till upphovsmännen, men multimediabyråns ljudeffekter kan du använda gratis i skolarbetet. 9. Lägg ljudeffekterna på den tidslinje som är gjord för ljud. Se till att lägga dem rätt under de avsnitt där de behövs Lyssna på ljudet och känn in om du behöver göra några förändringar. 11. När du är nöjd är det dags att göra en CD av berättelsen. Då går du till Arkiv och klickar på inspelningsbar Cd-skiva och följ anvisningarna där. 12. Du är färdig och kan spela upp den för dina vänner eller annan publik. Det här är inte alls svårt men om du tycker att det verkar krångligt att arbeta med den digitala tekniken så anordnar Film i Dalarna kurser för lärare. Anmäl dig i så fall till en sådan. DIGITAL AL HISTORIA Du behöver samma utrustning som för en CD-skiva. En digital historia är en historia med både ljud och bild som är inspelad med en digital videokamera. Berättelsen ska helst bestå av fem eller flera bilder. Du kan göra dina egna bilder till, antingen foton eller ritade. Du kan också använda olika typer av ljudeffekter och musik, men tänk på upphovsmannarätten. Den digitala historien kan man spela upp från t.ex. en DVD eller DV-band. Vill du visa filmen från VHS (en vanlig video) behöver du först exportera filmen tillbaka till DV-band i videokameran. Koppla sedan den digitala videokameran till en VHS-bandspelare (ansluten till TV) och kopiera från DV-bandet till ett VHS-band. När du har bestämt dig för en historia är det dags att fundera på vilka bilder du vill illustrera den med. Och om du vill ha några ljudeffekter. När bilderna är färdiga är det dags att börja spela in. Steg för steg 1. Läs eller berätta historien i mikrofonen på videokameran. 2. Filma bilderna som du gjort. Tänk på att dels filma hela bilderna, men filma gärna små detaljer från varje bild också fyra, fem stycken detaljer. Varje bild kan du filma i ungefär 10 sekunder.

12 3. Nu för du över det du filmat till datorn se hur man gör under avsnittet CD-skiva punkt De stycken som du vill använda ska du lägga på den så kallade tidslinjen. Tidslinjen eller storyboard ser du på nedre halvan av datorskärmen. Om det är storyboard som visas trycker du på visa tidslinje så att tidslinjen kommer upp. Dra sedan ett klipp med musen ner till tidslinjen. Då lägger sig bilderna på översta raden. 5. Nu kan du ändra ordningen på klippen, du kan dela ett klipp i två eller fler delar och du kan göra övergångar mellan de olika klippen. Tänk på att använda både helbilderna och de små detaljerna som du filmat från varje bild När du tycker att bilderna är där de ska vara och berättarrösten berättar historien precis som du vill, är det dags att lägga på ljudeffekter. Ljudeffekterna kan du spela in själv med den digitala videokameran eller ta från speciella CD som finns att köpa med ljudeffekter. Du kan också gå in på multimediabyråns hemsida ( och tanka ner ljudet direkt till datorn. Tänk på att den mesta musiken är skyddad av upphovsmannarätt, därför kan du inte använda den hur som helst utan att betala till upphovsmännen, men multimediabyråns ljudeffekter kan du använda gratis i skolarbetet. 7. Lägg ljudeffekterna på den tidslinje som är gjord för ljud. Se till att lägga dem rätt under de avsnitt där de behövs. 8. Titta på filmen och lyssna på ljudet och känn in om du behöver göra några förändringar. 9. När du är nöjd är det dags att göra en DVD eller föra tillbaka berättelsen till DV-band. Vill du visa filmen från VHS behöver du först exportera filmen tillbaka till DV-band i videokameran. Koppla sedan den digitala videokameran till en VHS-bandspelare (ansluten till TV) och kopiera från DV-bandet till ett VHS-band. 10. Du är färdig och kan spela upp den för dina vänner eller annan publik. Det här är inte alls svårt men om du tycker att det verkar krångligt att arbeta med den digitala tekniken så anordnar Film i Dalarna kurser för lärare. Anmäl dig i så fall till en sådan.

13 FILM Du behöver samma utrustning som för CD-skivan. Kanske tycker du att din historia passar allra bäst som film, med rörliga bilder. Då kan du spela in den och redigera den på precis samma sätt som när du gör en digital historia. Men det finns ändå vissa skillnader mellan att göra en film och en digital historia. I en film följer kameran hela händelseförloppet. Allt som är med i handlingen måste också finnas i bild. Bildmanus Det kan vara bra att börja med att göra ett bildmanus. Då ritar du in ett papper i t.ex. 15 rutor. I varje ruta ritar du en bild med händelseförloppet. Bilderna kan vara enkla skisser, bara så att alla som är med i filmen ska få en uppfattning om hur filmen kommer att vara. I bildmanuset ser du också vilken typ av bilder som behövs: På vilket avstånd du ska filma; i närbilder, halvbilder, helbilder eller totalbilder. 12 En närbild är en bild där bara ansiktet får plats i rutan. En halvbild är när du filmar en person med både huvud och halva kroppen En helbild är när hela personen visas i bilden. En totalbild är när hela miljön syns på bilden. Innan du börjar filma måste du svara på frågorna: - Vem/vilka handlar filmen om? När du svarat är det dags att bestämma vilka skådespelare som ska vara med. - Var utspelar sig filmen? När du svarat är det dags att leta upp rätt miljö för att spela in den på. - När utspelar sig filmen? När du svarat är det dags att bestämma dig för vilka kläder skådespelarna ska ha och hur miljön möbler, bilar etc - ska se ut. Nu är det dags att börja filma. När du filmar ska du försöka hålla kameran så stilla som möjligt och varken skaka den för mycket eller plötsligt vända den hit eller dit. Rikta den mot det motiv du ska filma och räkna till minst 20 långsamt och tyst innan du byter kameravinkel. Zooma bara in eller ut om det är absolut nödvändigt. Det är jobbigt att titta på en film som fladdrar än hit och än dit. Om du har ett stativ, använd det när det går. Ljudet I filmen är ljudet viktigt. Om två personer pratar på filmduken, vill publiken kunna höra vad de säger. Du kan använda den mikrofon som sitter på kameran, men ännu hellre en extern mikrofon kopplad till kameran. Tänk på - att rikta mikrofonen mot den som pratar. Om du plötsligt vänder kameran/miken mot ett annat håll, hörs ljudet sämre och det går kanske inte att använda. - att hålla mikrofonen så nära som möjligt. Om du använder miken på kameran så zooma ut, då kommer du närmare.

14 Ljuset - att lyssna efter de ljud som finns i själva miljön där du spelar in. Stäng av ev. radioapparater, eller kylskåp som brummar. Om det plötsligt åker förbi en buss ta om scenen, så att bussljudet inte förstör ljudet på dem som pratar. Ljuset är också viktigt. Filma inte en människa precis framför ett fönster på dagen. Då ställer kameran in sig på ljuset utanför fönstret och människan blir alldeles för mörk. Utnyttja istället fönsterljuset som faller på personen, genom att du ställer dig med filmkameran mellan fönstret och det du ska filma. När du har filmat färdigt alla scenerna är det dags att redigera filmen i datorn. Då gör du på samma sätt som när du redigerar en digital historia. 13 TEATER TER Många barn tycker om att spela teater. Och en del historier passar allra bäst som teater. Då behöver du inga tekniska hjälpmedel, men du behöver en scen och rekvisita. Att få barn att agera på scenen brukar inte vara svårt. Är barnen små kan någon, kanske en vuxen, vara berättarröst och berätta historien medan barnen agerar. Precis som i filmen utspelas det som händer på scenen här och nu. Handlingen förs oftast vidare med hjälp av dialogen. Då aktörerna pratar med varandra uppstår konflikter och missförstånd som sedan måste redas upp. Men det finns pjäser där aktörerna inte säger ett ord till varandra, istället förstår publiken vad som händer bara genom att se dem agera. Det finns också pjäser där en berättarröst berättar handlingen och skådespelarna agerar efter det. Vill man kan man också lägga till musik från en bandspelare för att förstärka pjäsens känslor, av spänning, av skönhet, av sorgsenhet. Till scen duger egentligen vad som helst så länge publiken kan se vad som utspelar sig där. När ni gör scenografin kan ni släppa lös er fantasi ordentligt. Ett bord med en filt över kan bli ett hus etc. Vill ni tillverka olika saker på scenen är frigolit ett bra material att använda; den går lätt att skära i, den kan limmas och målas. Men papp eller kartong fungerar också bra och det är billigare. Även tyger går att använda till det mesta, man kan måla på det, drapera det och använda som draperier.

15 VAD KAN MAN GÖRA UNDER BERÄTT TTARÅRET? Till exempel kan - er skolklass hitta på sina egna historier som de sedan kan berätta för en yngre klass, eller varför inte för föräldrar och vänner eller kanske för en pensionärsgrupp eller för kommunfullmäktige eller.. - er skolklass göra en utställning av sina berättelser eller bygga upp ett sagoland. - skolan anlita en professionell berättare som berättar för eleverna och som lyssnar på era elevers berättelser. Prata med biblioteket eller ett studieförbund om de vill samarbeta med det. - ni, istället för roliga timmen på fredagar, ha berättartimmen då eleverna får berätta för varandra. Eller varför inte ha ett berättarkafé? - er skola i slutet av året ha en berättarfestival fråga biblioteket om de vill vara med. 14 Ni kan också kolla Länsbibliotek Dalarnas, Film i Dalarnas och Dalateaterns hemsidor på internet för att se vad som är på gång Hur gör man ett arrangemang? När eleverna har gjort färdigt sina historier är det roligt att kunna visa upp dem. Kanske kan ni göra en föreställning eller berättarfestival på ett föräldramöte i skolan. Men ibland är det roligt att göra något utanför skolan då kanske biblioteket kan ställa upp med sina lokaler. Tänk på att det säkert inte bara är föräldrar som tycker att det är roligt att lyssna på historier. Låt eleverna få visa upp sina alster för varandra. Kanske kan de högre klasserna berätta för de yngre och vice versa. Det går också att bjuda in pensionärs organisationer eller varför inte kommunfullmäktiges representanter så att de får lyssna och ta del av elevernas historier. Själva planeringen av berättarfestivalen behöver inte vara så märkvärdig det viktigaste är ju elevernas historier. De elever som berättar muntligt eller visar sina berättelser som teater behöver naturligtvis en scen. Om det är en stor publik kan det vara bra att ha en mikrofon med högtalare, barns röster är ibland mycket svaga. Låt då någon vuxen ta ansvar för mikrofonen och se till att den är placerad så att ljudet blir så bra som möjligt. Mikrofoner och högtalare kan man ibland få låna hos studieförbunden. Ska ni visa digitala historier eller filmer duger det gott att visa dem på en vanlig teve. CD-skivor kan ni spela upp medan publiken får titta på en stor bild som ni kan hänga upp på scenen. Ni kan använda samma bild till alla CD-historier. Ni kan naturligtvis också placera ut några CD-spelare i lokalen så kan publiken lyssna själva, när det finns tid för det. Är det många elever som ska visa sina historier så kan ni kanske ha olika berättarstationer, så publiken kan gå runt och ta del av berättelserna i mindre grupper.

16 Se till så att någon vuxen tar ansvar för varje berättarstation men en av eleverna kan mycket väl vara konferencier. Låt gärna eleverna även få utforma inbjudan och se till att den kommer ut i god tid så att publiken som ska komma har möjlighet att planera sin tid. En del lokaltidningar kanske också är intresserade, antingen av att komma och skriva om arrangemanget, någon kanske också vill publicera någon av elevernas historier. Men framförallt: Glöm inte att arrangemanget ska präglas av lust. Det är roligt att få berätta och det är roligt att lyssna på en berättelse. Det som lärs in genom lust sitter också kvar hela livet. 15 Kontaktpersoner: Länsbibliotek Dalarna. Lisa de Souza Film i Dalarna Malin Lagergren Dalateatern Lena Kjellander Bisse Falk, projektledare för Berätta!,