Taktilt teckenspråk är en del av det svenska teckenspråket!

Transkript

1 Taktilt teckenspråk är en del av det svenska teckenspråket! En förstudie kring läromedelsbehov avseende taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation och dövblindhet Med stöd av Specialpedagogiska skolmyndigheten Sarah Remgren Teckenbro Media AB

2 Förord Idén till denna förstudie uppstod när efterfrågan hos Teckenbro Media AB ökade avseende föreläsningar, undervisning och fortbildning inom dövblindområdet. Då framkom att material om dövblindhet och om hur man kommunicerar med personer med dövblindhet inte fanns i lika stor utsträckning som om döva och hörselskadade personer och om svenskt teckenspråk. Detta ledde till att vi ansökte om medel för att genomföra denna förstudie och projektledare blev Sarah Remgren, som själv har dövblindhet och är examinerad lärare i svenskt teckenspråk och historia. I denna förundersökning undersöks om det finns ett läromedelsbehov inom områdena taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation, ledsagning och dövblindhet, och hur detta i så fall skulle vara utformat utifrån intervjugruppernas erfarenheter och önskemål. Vi vill rikta ett stort tack till SPSM:s elever och personal som varmt tagit emot oss på sina olika skolor, samt till personer med dövblindhet som delat sig av sina erfarenheter och tankar kring kommunikationsätten taktilt teckenspråk och socialhaptisk kommunikation. Örebro Sarah Remgren Projektledare E-post: sarah@teckenbro.com Hemsida:

3 Sammanfattning Avsikten med denna förstudie är att undersöka om det finns läromedelsbehov för undervisning om taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation, ledsagning och dövblindhet för döva och hörselskadade elever i specialskolan. Förstudien avser även att undersöka vilka kunskaper elever och lärare har om dessa områden samt ge förslag på hur ett läromedel skulle kunna se ut. Inom ramen för studien intervjuades sex personer med dövblindhet kring sina upplevelser och erfarenheter från sin skolgång, samt nuvarande elever och lärare på Specialpedagogiska skolmyndighetens (SPSM) specialskolor; Birgittaskolan i Örebro, Kristinaskolan i Härnösand, Manillaskolan i Stockholm, Vänerskolan i Vänersborg och Östervångsskolan i Lund. Resultatet visar att de flesta elever och lärare bara har grundläggande kunskaper eller inga kunskaper alls om dövblindhet och de olika kommunikationssätten. Det framgår dock att det finns ett stort intresse att få mer kunskap om detta. Eleverna på tre av fem specialskolor har fått vara med på syntemadagar vilka de tyckte varit bra och lärorika. Det framgår dock att dessa syntemadagar kan förbättras genom att eleverna får prova på hur det är att vara dövblind i vardagen t.ex. genom att diska, laga mat, städa eller utföra aktiviteter med särskilda glasögon på sig. Förstudien har resulterat i att en skiss på läromedel har kunnat utarbetas för årskurs 8-10 i specialskolan, som föreslås vara webbaserat och som tar upp bl.a. 1) Om dövblindhet, 2) Kommunikation, 3) Från verkligheten och 4) Roliga fakta. Dessutom föreslås ett moment som heter Arbeta vidare där det bl.a. finns diskussionsfrågor och praktiska övningar.

4 Innehållsförteckning 1. Inledning Definition av centrala begrepp... 1 Dövblindhet... 1 Taktilt teckenspråk... 2 Socialhaptisk kommunikation... 2 Syntemadagar... 2 Läromedel Bakgrund... 3 SPSM:s regionala skolor... 3 Kursplaner i specialskolan... 3 Kommunikation och social interaktion... 4 Befintliga läromedel idag Syfte och frågeställningar Avgränsning Metod... 6 Intervju med personer med dövblindhet... 7 Kontakt med skolorna för intervju... 7 Intervju med elever... 7 Intervjuer med lärare Resultat... 8 Vilka kunskaper har elever på specialskolan om taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation och dövblindhet?... 8 Vilka kunskaper har lärare på specialskolan om taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation och dövblindhet?... 9 Arrangerar skolorna syntemadagar för att ge eleverna kunskap om dövblindhet och hur upplever eleverna dem i så fall? Finns det något läromedel som används i samband med undervisning om taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation och dövblindhet? Finns det behov av nytt läromedel eller komplettering till befintligt? Hur skulle ett läromedel om taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation och dövblindhet vara utformat? Förslag på läromedel Läromedelsmedia Läromedelsinnehåll Lärarhandledning och övrigt material Läromedelsproduktion Användande av läromedel Referenser... 16

5 1. Inledning Taktilt teckenspråk är en del av det svenska teckenspråket! Så uttryckte sig en ung tjej med dövblindhet i en intervju. Hon menade att de flesta döva och hörselskadade anser att taktilt teckenspråk endast är för dövblinda och att det är svårt att lära sig det. Denna förstudie handlar om läromedelsbehov för undervisning om 1) taktilt teckenspråk, 2) socialhaptisk kommunikation, 3) ledsagning och 4) dövblindhet för döva och hörselskadade elever i specialskolan samt hur detta läromedel skulle kunna se ut. Studien ska också förhoppningsvis leda till att elever och lärare på skolorna blir medvetna om behovet av läromedel i dessa områden och fördelarna med att kunna flera kommunikationssätt. Döva och hörselskadade elever på Specialpedagogiska skolmyndighetens (SPSM) skolor får möjlighet att delta i s.k. syntemadagar. Dessa dagar har fokus på hur det är att leva med dövblindhet och innebär bland annat att eleverna får prova på ledsagning, taktilt teckenspråk och får prova fysiska aktiviteter samtidigt som de har speciella glasögon/ögonbindlar på sig. Dock finns det idag mycket begränsat utbud av läromedel som handlar om taktilt teckenspråk och om dövblindhet som kan användas i den vanliga undervisningen eller vid ämnesövergripande arbete och temaarbeten. Det är också viktigt att elever med dövblindhet får utbildning i taktilt teckenspråk tillsammans med sina klasskamrater på lika villkor. I en projektrapport om ungdomar med dövblindhets väg till arbetsmarknaden av Henrik Brink (2011) framgår att ungdomar med dövblindhet rankar att vara tillsammans med vänner högst för att få bättre livskvalitet. Ann-Christine Gullacksen m.fl. (2011) har också genomfört en studie som handlar om livsomställning för personer med dövblindhet. I denna studie framgick det att döva med synnedsättning upplever att den sociala interaktionen försvåras när synen försämras. Det kan bero på att de andra inte vet eller inte har kunskap om vilka anpassningar de ska göra för att personer med dövblindhet ska kunna bli delaktiga i samtalet. 2. Definition av centrala begrepp I detta avsnitt förtydligas begrepp som används i och har betydelse för förstudien för läsare som är obekanta med dessa områden. Dövblindhet Det finns en nordisk definition av begreppet dövblindhet som antogs av Nordiskt Ledarforum i Reykjavik år Med dövblindhet avses en kombination av funktionsnedsättningar i syn och hörsel. Dövblindhet medför begränsningar för personer med dövblindhet att delta i olika aktiviteter och leder därmed till att de inte uppnår full delaktighet i vårt samhälle. Detta innebär att samhället behöver bistå med specifika serviceinsatser, miljömässiga förändringar och/eller tekniska lösningar. 1 Det kan finnas olika orsaker till dövblindhet. De vanligaste orsakerna är ålder, olika syndrom, för tidig födsel, virussjukdomar och olycksfall. Dövblindhet kan vara ärftlig eller medfödd och den kan ha inträffat tidigt under graviditeten, vid födelsen eller senare i livet. 2 1 NKCdb, (hämtad ). 2 FSDB, (hämtad ). 1

6 Enligt Förbundet för Sveriges dövblinda (FSDB) kan personer med dövblindhet kategoriseras i olika språkgrupper som a) teckenspråkiga personer med dövblindhet, b) svenskspråkiga personer med dövblindhet och c) personer med dövblindhet som saknar språk. De teckenspråkiga med dövblindhet är oftast barndomsdöva (det vill säga att de föds döva eller har blivit döva som barn), har teckenspråk som första språk och svenska som andra språk och synen försämras senare i livet. Den andra gruppen, svenskspråkiga personer med dövblindhet är de som fötts blinda och fått hörselnedsättning eller blivit döva senare i livet. Det finns även personer som fått båda funktionsnedsättningarna senare i livet, t.ex. i vuxen ålder eller på grund av ålderdom. Den tredje gruppen, personer med dövblindhet som saknar språk är en liten grupp. Personerna kan ha någon form av demens eller utvecklingsstörning som innebär att de därför inte kan göra sig förstådda med sin omgivning genom användande av språk. 3 Taktilt teckenspråk Istället för det visuella teckenspråket använder personer med dövblindhet, som inte kan se eller har mycket begränsat synfält, taktilt teckenspråk som uppfattas med hjälp av känseln. Det innebär att mottagaren som har dövblindhet lägger sina händer på den tecknandes händer för att kunna följa rörelserna och avläsa teckenspråket taktilt. För den som tecknar innebär det samtidigt stora krav på att också informera om ansiktsuttryck m.m. som inte kan uppfattas av mottagaren när man använder taktilt teckenspråk. Det är också viktigt att teckna tydligt. 4 Taktilt teckenspråk är inte ett eget språk och här i Sverige används svenskt teckenspråk när man kommunicerar på taktilt teckenspråk. Socialhaptisk kommunikation Socialhaptisk kommunikation är ett kommunikationskomplement i olika situationer som kan användas i både talade och tecknade språksituationer. Det innebär att den som ska säga något utför rörelser med handen på mottagarens neutrala zoner på kroppen, vilka kan vara armen, handen, axeln eller övre delen av ryggen. Man använder socialhaptisk kommunikation i syfte att varna, informera eller komplettera kommunikationen. Den kan även användas om man vill tala om något för en person med dövblindhet men dennas händer är upptagna med något annat, så att man inte kan ta händerna för att teckna taktilt, t.ex. för att personen samtidigt kommunicerar med någon annan person eller håller på att utföra något arbete med händerna. 5 Syntemadagar Idag anordnar SPSM temadagar om olika synnedsättningar utöver hörselnedsättningar i specialskolorna för att ge elever större förståelse och kunskaper om hur det är att leva med kombinerad syn- och hörselnedsättning. Under dessa dagar får eleverna t.ex. prova på ledsagning, taktilt teckenspråk, punktskrift och utöva fysiska aktiviteter med speciella glasögon/ögonbindlar som ger inblick i hur det kan vara att ha synnedsättning. Läromedel Enligt Skolverket kan ett läromedel vara utformat i textform eller i andra former som t.ex. radio, TV, filmer, tidningar, teater, serier, spel/digitala spel och datorer. Begreppet multimodalitet kan kopplas till läromedelsbegreppet och det innebär att fler medier används som komponenter i ett läromedel. Det kan vara informationsbärande komponenter som texter, bilder och ljud. Syftet med ett läromedel är att det ska vara ett verktyg för undervisning och 3 FSDB, (hämtad ). 4 FSDB, (hämtad ). 5 FSDB, (hämtad ). 2

7 det ska vara anpassat till ett specifikt ämne och kursplan i skolan. 6 SPSM producerar läromedel och kan anpassa läromedel för att uppnå högre grad av tillgänglighet. Dessutom kan t.ex. grafisk form, bildernas utformning och placering, hur innehållet presenteras, språkets svårighetsgrad och vilket medium som används anpassas Bakgrund I detta avsnitt ges en bakgrundsöversikt som har kopplingar till denna förstudie. SPSM:s regionala skolor SPSM erbjuder undervisning för döva och hörselskadade i fem regionala specialskolor. De elever som genomför sin skolgång på en av SPSM:s specialskolor får möjlighet till en delaktig och utvecklande skolgång. Det innebär att alla elever kan få del av det sociala samspelet, uppleva tillhörlighet och få möjlighet att utvecklas som individer. 8 Skolorna har tvåspråkighetsprofil med svenskt teckenspråk och svenska som ger en flexibel miljö där eleverna kan få växla mellan de två språken i olika ämnen efter behov. 9 SPSM erbjuder bl.a. sin personal fortutbildning om funktionsnedsättningen dövblindhet och dess konsekvenser. Eleverna i specialskolorna kan få möjlighet att delta på temadagar om dövblindhet som arrangeras av deras skolor. Brink (2011) menar att det är viktigt, i alla skolformer, att kunna erbjuda utbildning till alla i eleven med dövblindhets omgivning. Kursplaner i specialskolan Kunskaper om taktilt teckenspråk och dövblindhet är viktigt för elever i alla åldrar i skolan. I denna förstudie har dock fokus lagts på årskurs I Skolverkets föreskrifter för vissa ämnen i specialskolan nämns angående Teckenspråk för döva och hörselskadade att ämnet syftar till att eleverna genom undervisning ska ges möjlighet att utveckla språken för att tänka, kommunicera och lära. 10 Det innebär att döva, hörselskadade och elever med dövblindhet ska få möjlighet att lära sig taktilt teckenspråk, som är ett annat kommunikationsätt vid sidan av det visuella teckenspråket. I kursplanen betonas även att undervisningen ska stärka elevernas språkliga och kommunikativa förmåga och ska också bidra till att eleverna utvecklar förståelse för att sättet man kommunicerar på kan få konsekvenser för andra människor. Om eleverna utvecklar förståelse, medvetenhet och tilltro till att kunna kommunicera på taktilt teckenspråk kan det bidra till att de också kan anpassa språket efter dövblinda mottagare. Som centralt innehåll för ämnet anges vidare: 11 6 Skolverket, (hämtat ). 7 SPSM, (hämtat ). 8 SPSM, (hämtat ) 9 SPSM, (hämtat ) 10 Skolverket, SKOLFS 2011:56 om kursplaner för vissa ämnen i specialskolan, Teckenspråk för döva och hörselskadade. 11 ibid. 3

8 Teckna, lyssna och samtala: Samtal med fokus på språkriktighet och med språklig anpassning efter mottagare, situation och genre. Språkbruk: Skillnader i språkanvändning beroende på i vilket sammanhang och med vem man kommunicerar, till exempel skillnader mellan vardagsspråk, språket i digitala medier samt offentligt språk. Kommunikation med dövblinda och vad man behöver ta hänsyn till i form av språkliga anpassningar, belysning och klädsel. Ju fler teckenspråkiga elever i skolan som behärskar taktilt teckenspråk, desto större delaktighet och erkännande kan personer med dövblindhet få. I andra ämnen hittar man också beröringspunkter med dövblindhet. Som exempelvis i NOämnet avseende Biologi för år 7-9 om kropp, hälsa, ärftlighet, sjukdomar, identitet och jämställdhet. Även i ämnet SO finns innehåll som berör dövblindhet, t.ex. i Samhällskunskap för år 7-9. I ämnet ska man ta upp ideniteter, livsstilar, mänskliga rättigheter i enlighet med barnkonventionen, diskrimeringsgrunderna i svensk lag, olika organisationers arbete för mänskliga rättigheter och frågor om makt och inflytande. Kommunikation och social interaktion Gullacksen m.fl. (2011) menar att om syn och hörsel försämras så påverkar det den sociala interaktionen eftersom synen används i samspel med andra personer för att tolka mimik, kroppsspråk och ögonkontakt, vilka också är viktiga komponenter för turtagningen i kommunikation på visuellt teckenspråk. Detta gör det svårare för personer med dövblindhet att ta initiativ till och delta i sociala sammanhang om inga anpassningar efter deras behov görs. Lena Göransson (2007) konstaterar i en studie som handlar om personer med dövblindhet i livsomställning att den språkliga och kulturella identiteten varierar hos ungdomar med dövblindhet i åldern år beroende på vilken hörselnedsättning de har. De döva ungdomarna med synnedsättning tillhör en språklig minoritet i samhället och försöker behålla sin teckenspråkiga omgivning när synen försämras. Det gemensamma språket är en av orsakerna till att de känner en stark identifikation med andra döva. Det visar sig i rapporten av Gullacksen m.fl. (2011) att det finns en stark önskan hos personer med dövblindhet att behålla sin fungerande livssituation så länge som möjligt. Om synen och hörseln försämras så måste nya förändringar i livet ske som bl.a. kommunikationssättet. När kommunikationen inte fungerar som förut kommer det att bli svårare att uppleva värdet av gemenskapen i gruppen på samma sätt som man gjorde innan. Döva med synnedsättning upplever svårigheter att få andra döva, liksom familj och vänner att göra anpassningar i kommunikationssituationer så att de t.ex. använder taktilt teckenspråk istället, eller ser till att rummet har rätt belysning. De glömmer oftast bort det. Det kan förekomma situationer med missförstånd när personer med dövblindhet inte klarar av att hänga i turtagningen i ett samtal eller då de inte får feedback av personen de samtalar med. 4

9 Gullacksen m.fl. (2011) betonar också att döva personer med synnedsättning vars syn försämras kan uppleva svårigheter i ett samtal p.g.a. omgivningens okunskaper. Det påverkar ens möjligheter att vara aktiv och delaktig i samtal på lika villkor, vilket blir särskilt tydligt när man inte uppfattar responsen från den man kommunicerar med 12 Det visar sig att om omgivningen inte har kunskaper och färdigheter i hur man kommunicerar med personer med dövblindhet kan det förorsaka utanförskap för dem som har dövblindhet. Befintliga läromedel idag På marknaden finns idag en del material som kan användas i undervisningssyfte och i det här avsnittet kommer ett urval av detta att presenteras. Att döda en fluga... Ett läromedel för och om ungdomar med dövblindhet Läromedlet är producerad av MediaCuben produktion är ett identitetsstärkande läromedel som handlar om ungdomar med dövblindhet. I filmen finns intervjuer med ungdomar, föräldrar och professionella med följande diskussionsfrågor. Läromedlets målgrupp är ungdomar med dövblindhet men kan också användas för andra i deras närhet. En liten gul bok om ledsagning Boken visar att ledsagning består av mer än bara att ledsaga från plats A till plats B. Den är för de som är ledsagare och även för brukare som behöver få praktiska tips i ledsagningen. En liten gul bok om ledsagning skapades av FSDB och NKCdb efter ett projekt Bättre dövblindtolkning med stöd av Arvsfonden. En liten grön bok om dövblindtolkning Boken handlar om dövblindtolkning och innehåller praktiska tips. Målgruppen för boken är dövblindtolkar och också för de som ibland kommunicerar med personer med dövblindhet. En liten grön bok om dövblindtolkning skapades av FSDB och NKCdb efter ett projekt Bättre dövblindtolkning med stöd av Arvsfonden. Böckerna ovan kan laddas ner gratis på Mo Gård förlags hemsida. De ger ut publikationer som har med dövblindområdet att göra. 13 Det är rimligt att anta att det finns mer material som man kan använda i undervisningen, men det finns inget läromedel för elever i årskurs 8-10 om taktilt teckenspråk och socialhaptisk kommunikation. 12 Gullacksen m.fl. (2011), sida Mo Gård förlag, Ladda ner: eller köpa: 5

10 4. Syfte och frågeställningar Syftet med förstudien är, som nämnts i inledningen, att undersöka om det finns läromedelsbehov för undervisning om taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation, ledsagning och dövblindhet för döva och hörselskadade elever på grundskolan samt hur detta läromedel bör se ut. I undersökningen har följande frågeställningar fokuserats: 1. Vilka kunskaper har elever på specialskolan om taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation och dövblindhet? 2. Vilka kunskaper har lärare på specialskolan om taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation och dövblindhet? 3. Arrangerar skolorna syntemadagar för att ge eleverna kunskap om dövblindhet och hur upplever eleverna dem i så fall? 4. Finns det något läromedel som används i samband med undervisning om taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation och dövblindhet? Finns det behov av nytt läromedel eller komplettering till befintligt? 5. Hur skulle ett läromedel om taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation och dövblindhet vara utformat? 5. Avgränsning Vid förstudiens start var ambitionen att intervjua professionella som arbetar med personer med dövblindhet, personer med dövblindhet, skolledningar, lärare samt elever. Men eftersom tidsperioden för förstudien varit begränsad till tre månader och det visade sig svårt att få till stånd möten med alla tilltänkta grupperna inom denna tid, så behövde en avgränsning göras. Därför har fokus främst lagts på intervjuer med personer som själva har dövblindhet samt elever och lärare. Målgruppen för denna förstudie är döva och hörselskadade elever, samt elever med dövblindhet. Idag finns de utspridda på olika statliga och kommunala skolor i döv/hörselsklasser och som inkluderade i vanliga klasser. Inom ramen för förstudien har endast elever och lärare/skolpersonal på högstadiet på samtliga SPSM:s skolor intervjuats. 6. Metod För att få en inblick i vad förstudiens målgrupp har för kunskaper och åsikter om taktilt teckenspråk och socialhaptisk kommunikation genomfördes intervjuer med personer med dövblindhet, elever och lärare. Mer information om vilken intervjumetod som använts återfinns nedan. Där beskrivs också de olika intervjuerna som genomförts. 6

11 Intervju med personer med dövblindhet Inledningsvis intervjuades sex personer med dövblindhet i åldern år, som kunde dela med sig av sin erfarenhet av att leva med dövblindhet och att använda sig av taktilt teckenspråk och socialhaptisk kommunikation. Dessa personer har accepterat sin dövblindhet och är öppna med sin funktionsnedsättning vilket bidrar med mycket i förstudien och ger den tyngd. En öppen intervjuform har valts, där några utvalda teman fått inrama de samtal som förts med intervjupersonerna. Dessa teman var: taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation, dövblindhet, elever och lärare samt läromedel. Anledningen till att en öppen intervju användes var att intervjupersonerna skulle få möjlighet att ventilera sina erfarenheter och tankar med projektledaren utan att vara begränsade av förutbestämda frågor. Svaren nedtecknades på papper. Efter att samtliga intervjuer genomförts formulerades fyra frågor inför intervjuerna med elever och lärare på specialskolorna. Resultatet från intervjuerna med personer med dövblindhet kommer att redovisas i resultatdelen och kopplas till elevernas och lärarnas svar. Kontakt med skolorna för intervju Förfrågan om att genomföra intervjuer skickades via e-post till lärare och kontaktpersoner på SPSM:s skolor. De skolor som kontaktades var Birgittaskolan i Örebro, Kristinaskolan i Härnösand, Manillaskolan i Stockholm, Vänerskolan i Vänersborg och Östervångsskolan i Lund. Skolorna informerades om att det i redovisningen av resultaten inte skulle framgå vem eller vilka som lämnat uppgifter och information. Intervju med elever Totalt 90 elever som går i årskurs 7-10 har intervjuats av projektledaren. Egentligen var målgruppen årskurs 8-10 men då en möjlighet att träffa elever årskurs 7 på en av skolorna gavs så inkluderades även de. Intervjuerna genomfördes som en kombinerad gruppintervju och workshop där projektledaren ställde öppna intervjufrågor och samtidigt informerade om taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation och dövblindhet. Syftet med denna kombination var att både få svar på förstudiens frågor och samtidigt öka elevernas kunskap och medvetandegöra dem om personer med dövblindhet och deras kommunikationssätt. Det varierade från skola till skola hur intervjuerna genomfördes och hur många som deltog, men de genomfördes klassvis eller gruppvis. Minsta gruppen bestod av tre elever och den största av 13 elever. Intervjuerna tog mellan tio minuter till en timme vardera beroende på hur lång tid grupperna/klasserna hade möjlighet att träffa projektledaren. De frågor som ställdes under intervjuerna var: 1. Vad är taktilt teckenspråk? 2. Vad är socialhaptisk kommunikation? 3. Vad tycker du om de syntemadagar som er skola anordnar? 4. Hur skulle ett läromedel på området kunna se ut tycker du? Under de första intervjuerna fick eleverna anteckna sina svar på fråga 1 och 2 på lappar men efter några träffar framgick det att det tog för mycket tid av workshopen, så istället antecknades elevernas svar på samtliga frågor av projektledaren. Svaren kommer att redovisas i resultatdelen nedan. 7

12 Intervjuer med lärare Sammanlagt har sju lärare som undervisar i ämnet Svenskt teckenspråk på samtliga SPSM:s skolor intervjuats. Intervjuerna genomfördes dels via fysiska träffar och dels via e-post. De fysiska intervjuerna varade från tio minuter upp till en timme vardera beroende på hur mycket tid lärarna kunde avsätta för intervjun. De öppna frågorna handlade om deras kunskaper om: 1. Taktilt teckenspråk 2. Socialhaptisk kommunikation 3. Dövblindhet 4. Läromedel inom dessa områden I fråga 4 ställdes också frågan om lärarna hade idéer kring hur ett läromedel skulle kunna se ut. Deras svar kommer att presenteras i resultatredovisningen nedan. 7. Resultat I detta avsnitt kommer resultatet av intervjuerna att presenteras och diskuteras. Varje stycke inleds med vad personer med dövblindhet själva berättat om i intervjuerna och därefter följer en sammanställning av intervjuerna med elever och/eller lärare. Vilka kunskaper har elever på specialskolan om taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation och dövblindhet? De personer med dövblindhet som intervjuades menade att det är viktigt att döva och hörselskadade vet hur man kommunicerar på taktilt teckenspråk. Det är många som inte vågar använda det och tror att det är svårt att lära sig. En av de intervjuade funderade om det kanske beror på att många upplever det som jobbigt att behöva ta kontakt med händerna och stå närmare mottagaren. En annan av de intervjuade berättade att döva och hörselskadade ibland utbrister Vad duktig du är som kan taktilt teckenspråk!, trots att det är en självklarhet att kunna det för att kommunicera. Egentligen kan alla lära sig taktilt teckenspråk menar hon. De intervjuade ansåg att det är viktigt att döva, hörselskadade och även personer med dövblindhet själva får mer kunskap om hur man tecknar taktilt och hur man kan göra vissa anpassningar. Skolorna bör inspirera och uppmuntra alla elever redan i grundskolan till att kunna kommunicera med personer med dövblindhet säger de. Som tidigare nämnts så intervjuades 90 elever och mer än hälften av dem visste vad taktilt teckenspråk är. Några av dem beskrev det som att det är dövblindas sätt att kommunicera. Men eleverna använde sig av begreppet de blinda i intervjun, men det visade sig att de då menade dövblinda och inte hörande blinda. Eleverna beskrev taktilt teckenspråk som att det innebär att man avläser teckenspråket genom känseln med hjälp av händerna och att man får teckna tydligare än när man använder det visuella teckenspråket. En del av eleverna uppvisade brister i kunskaperna om taktilt teckenspråk och dövblindhet; några av dem berättade att de var osäkra på hur man gör och att det verkar vara svårt att lära sig taktilt teckenspråk. Några trodde att man skulle ha utsträckta och stela händer när man avläser taktilt teckenspråk. Dock var de flesta eleverna nyfikna och intresserade av att lära sig och få mer kunskap om hur man kommunicerar med dövblinda. Då det gäller socialhaptisk kommunikation, så menade personerna med dövblindhet att den kan användas som komplement i kommunikationen. De säger att alla kan använda den oavsett hur mycket man hör och ser och att det är viktigt att döva och hörselskadade känner till hur man ger feedback på socialhaptisk kommunikation genom att klappa två gånger på t.ex. 8

13 armen eftersom det är svårt att få feedback av döva och hörselskadade om man är blind eller har begränsat synfält. Om allt fler känner till socialhaptisk kommunikation skulle det underlätta kommunikationen för alla säger de intervjuade. Ingen av eleverna kände till socialhaptisk kommunikation. När begreppet förklarades kände ett fåtal elever igen det. Men precis som avseende taktilt teckenspråk så blev många intresserade och ville lära sig mer om socialhaptisk kommunikation. Brink (2011) har kommit fram till att människor som omger ungdomar med dövblindhet måste få utbildning. Det kan diskuteras om detta också gäller de ungas skolkamrater eftersom Brink fann att ungdomar med dövblindhet rankade sina vänner högt. Även i rapporterna av Göransson (2007) och Gullacksen m.fl. (2011) framgår att när personer med dövblindhets syn försämras så kan det bli svårt att delta i sociala sammanhang med andra teckenspråkiga, t.ex. döva och hörselskadade, eftersom de saknar kunskaper om hur de ska göra för att kommunicera och vilka anpassningar de kan göra för att deras vänner med dövblindhet ska uppleva delaktighet i gemenskapen. I kursplanen för Teckenspråk för döva och hörselskadade framgår också att eleverna ska vara medvetna om hur de kan anpassa teckenspråket efter dövblinda mottagare samt vilka andra anpassningar de kan göra avseende t.ex. belysning och klädsel. Mot denna bakgrund bör man se till att främja kunskaperna hos alla elever i grundskolan avseende dövblindhet och kommunikationssätt så att: 1) alla elever får kunskap om dem i enlighet med läroplan och kursplaner, 2) alla elever oavsett funktionsnedsättning ska få möjlighet att delta i det sociala samspelet och få vistas i en utvecklande miljö i skolan och 3) utanförskap förebyggs avseende social gemenskap i vuxen ålder. Vilka kunskaper har lärare på specialskolan om taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation och dövblindhet? Personer med dövblindhet menade att det är extra viktigt att lärare åtminstone ska kunna grunderna i taktilt teckenspråk och socialhaptisk kommunikation. Det skulle dock vara önskvärt om de faktiskt behärskade dessa kommunikationssätt. De menar att lärare har ett ansvar att skaffa sig kunskaper om hur man kan anpassa kommunikationen som i taktilt teckenspråk och hur man ska göra för att teckna i mindre område för att följa det synfält som personen med dövblindhet har. De intervjuade uppger att det har hänt dem att lärare rättat dövblindtolken under pågående tolkning för att de använt fel tecken fast vad tolken egentligen gjorde var anpassningar för taktilt teckenspråk. De flesta av intervjupersonerna säger att deras lärare på grundskolan och gymnasiet var osäkra eller saknade kunskaper i hur de skulle kommunicera med dem. Det förekom också attityder hos lärare att de inte skulle behöva kunna taktilt teckenspråk och andra kommunikationssätt. Men intervjupersonerna menar att lärare ska vara förebilder för döva, hörselskadade och elever med dövblindhet och om de behärskar taktilt teckenspråk, så betyder det mycket för personer med dövblindhet. En sak som också framkom var att de flesta av de intervjuade fått lära sig taktilt teckenspråk genom föreningen Dövblind Ungdom (DBU), och inte av sina teckenspråkslärare på skolan. Mot bakgrund av detta intervjuades sju teckenspråkslärare. Några av dem var medvetna om att det står i kursplanen för Teckenspråk för döva och hörselskadade att eleverna ska få kunskap om personer med dövblindhet och deras kommunikationssätt. Deras egna kunskaper om taktilt teckenspråk varierade dock och det var endast en av dem som behärskade taktilt teckenspråk. 9

14 Ingen av lärarna kände till begreppet socialhaptisk kommunikation. Efter att ha varit med på workshopen med eleverna förstod en lärare att hon tidigare hade sett en dövblindtolk utföra socialhaptisk kommunikation med en person med dövblindhet. Hon hade inte förstått vad det var för något. Något som tydligt framgick i intervjuerna var att alla lärare var intresserade och villiga att få fortbildning om taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation och dövblindhet. En lärare menade att det saknades en riktig eldsjäl bland lärarna på dennes skola som brinner för och har mycket kunskaper inom områdena. Om det fanns en sådan person så skulle allt fler lärare bli medvetna om dem och vara mer villiga att utöka sina kunskaper om dövblindhet och kommunikationssätten. Idag har skolan många krav att uppfylla och det är ofta svårt att prioritera. Enligt Brink (2011) erbjuder SPSM sin personal fortbildning om dövblindhet men lärarna ger i intervjuerna ett annat intryck, då de uttrycker önskemål om att få fortbildning. Detta kan vara en indikation på att de inte fått något erbjudande om sådan eller att de inte uppmärksammat att den fortbildningen faktiskt erbjuds inom SPSM. Arrangerar skolorna syntemadagar för att ge eleverna kunskap om dövblindhet och hur upplever eleverna dem i så fall? En av de intervjuade med dövblindhet gick på en av specialskolorna. Hennes skola arrangerade regelbundet syntemadagar som hon tyckte var bra. Några andra av de intervjuade som slutat skolan hade ett vagt minne om vad som togs upp på syntemadagarna under deras grundskoletid. Eleverna i årskurs 7-10 på tre av fem specialskolor har deltagit i syntemadagar. Således var det två skolor som inte arrangerat syntemadagar på länge. Eleverna som deltog i syntemadagar nämnde att de bl.a. hade lyssnat på föreläsningar, provat gå hinderbana med ögonbindel, gått med vit käpp, provat på taktilt teckenspråk och punktskrift och fått smaka olika saker med ögonbindel för att sedan gissa vad det var för något. Eleverna menade att det hade varit intressant och nyttigt att få delta i syntemadagar eftersom de fått uppleva hur det kunde vara att vara dövblind. Eleverna kom med idéer och förslag på hur syntemadagarna kunde utvecklas. De tyckte att det skulle finnas möjlighet att prova att utföra vardagliga aktiviteter som om de hade dövblindhet, som t.ex. att diska, laga mat, äta och städa. Det skulle bli en svårare och mer spännande utmaning om de fick ha speciella glasögon på sig hela dagen. Det skulle ge dem större förståelse för hur det kan vara att leva med dövblindhet trodde de. Några elever föreslog att man kunde få prova att gå med ledarhund, prova taktilt teckenspråk genom att kommunicera med en dövblind person på riktigt istället för på varandra och att de skulle få prova olika idrottsaktiviteter som att spela fotboll med glasögonen på. Några av eleverna önskade att föreläsningarna skulle vara kortare och att fokus skulle ligga mer på praktiska övningar som ger dem mer. Syntemadagen behöver inte heller arrangeras varje år utan istället kan den genomföras vartannat eller vart tredje år tyckte de. Lärarna i sin tur tyckte att det är positivt att ha syntemadagar och påpekade att eleverna får möjlighet att delta i sådana men att de själva inte får fortbildning, något som de önskade att de skulle få (jämför förra avsnittet). Två av skolorna har inte arrangerat syntemadagar, vilket är 10

15 förvånansvärt. Vad det beror på har inte framgått inom ramen för denna förstudie, men det är viktigt och behöver lyftas fram. Finns det något läromedel som används i samband med undervisning om taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation och dövblindhet? Finns det behov av nytt läromedel eller komplettering till befintligt? En av de intervjuade personerna med dövblindhet berättade att hon hade en lärare i grundskolan som kunde taktilt teckenspråk och som visste mycket om dövblindhet. Under lektionerna tog läraren upp bl.a. Helen Keller som hade dövblindhet, vilket var bra tyckte hon. Några av lärarna betonade att de är medvetna om att läroplanen tar upp frågor om mångfald. Det är viktigt att man som lärare ska förebereda sina elever inför framtida möten med dövblinda. De trodde att många är osäkra på hur man bemöter dövblinda på grund av okunskap kring hur man gör när man kommunicerar med dövblinda. Därför är det viktigt att ta upp detta i undervisningen sa de. Några lärare hade bl.a. visat sina elever filmen om Helen Keller och haft diskussioner med dem efteråt. En lärare kompletterade filmvisningen och diskussionerna med att låta sina elever prova på taktilt teckenspråk och ledsagning. Två lärare hade haft endast en lektion där de tog upp dövblindhet. En av dem hade en lektion i tolkkunskap där en teckenspråks- och dövblindtolk träffade eleverna och informerade om sitt yrke. På detta sätt fick eleverna lite kunskap om dövblindhet och dövblindtolkning. Sammantaget visade intervjuerna med lärarna att det idag inte finns något läromedel om taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation och dövblindhet och att de tycker att det är problematiskt, för att det är svårt för dem att själva utforma läromedel att använda i undervisningen. En av lärarna hade t.ex. försökt att använda sig av en avhandling på området och utifrån den skapa ett läromedel, men det hade varit svårt. Hur skulle ett läromedel om taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation och dövblindhet vara utformat? Utifrån det som framkom under intervjuerna diskuterades också frågan om hur ett läromedel skulle kunna utformas. Personerna med dövblindhet, eleverna och lärarna kom med en rad förslag och önskemål, vilka kan delas in i tre områden 1) Innehåll 2) Utförande och 3) Format. Innehåll Informanterna föreslår en rad olika ämnesinnehåll för nyproducerat läromedel: Dövblindas historia o Om Helen Keller o Andra kända och okända dövblinda Om dövblindhet o Fakta om olika synnedsättningar och dövblindhet o Synfältsbilder o Personer med dövblindhet berättar Kommunikationssätt o Taktilt teckenspråk Grundläggande fakta Hur gör man? I vilka situationer används det? Turtagning i samtal 11

16 o Socialhaptisk kommunikation Grundläggande fakta Hur gör man? I vilka situationer används det? Ledsagning o Grundläggande fakta o Hur gör man? o Syntolkning Praktiska övningar o Taktilt teckenspråk o Socialhaptisk kommunikation o Hur det är att vara dövblind o Ledsagning Diskussionsfrågor o Om dövblindhet o Om personer med dövblindhet o Kommunikationssätt o Egna upplevelser Från verkligheten - som visar olika situationer medföljande diskussionsfrågor Roliga fakta o Frågesport o Elevers frågor till personer med dövblindhet Det viktiga är att läromedlet är anpassat efter rätt nivå och målgrupp, dvs. elever i årskurs 1-4, 5-7 respektive Att tidigt få kunskap om dövblindhet och olika kommunikationssätt är bara till fördel menade en lärare. Det bör finnas en medföljande lärarhandledning om hur man kan använda materialet i undervisningen. Angående innehållet i Från verkligheten, så önskade såväl personer med dövblindhet, elever som lärare filmer med olika vardagliga situationer med efterföljande frågor vilka eleverna sedan kan diskutera med sina klasskamrater och lärare. De efterlyser ett verklighetsbaserat material som konkret visar hur man kan göra i olika situationer istället för att en aktör berättar hur man gör. Dessa scener kan t.ex. utspelas i ett klassrum, i korridoren eller hemma dvs. i miljöer som eleverna ofta befinner sig i. Utförande Läromedlet kan vara utformat på olika sätt. Några synpunkter från de intervjuade var: Läromedlet ska ha unga aktörer i olika åldrar som eleverna kan identifiera sig med. Aktörerna bör ha svenskt teckenspråk som modersmål. Läromedlet bör ha modern redigering och layout Materialet bör vara verklighetsbaserat som konkret visar hur man kan använda kommunikationssätten Det var eleverna som betonade att de vill se aktörer som har svenskt teckenspråk som modersmål. Sen förekom önskemål om att läromedlet ska vara modernt med ett innehåll och en redigering som fångar eleverna och inte vara som de flesta gamla teckenspråkiga läromedel som finns idag. Som några uttryckte det: gärna med komiska inslag i själva läromedlet. 12

17 Läromedelsformat Läromedlet skulle kunna vara i olika format och bland förslagen återfinns: Digitalt material, indelat i olika avsnitt och områden. Textmaterial, som komplettering till det digitala materialet. DVD eller webbaserat material. Utbildningspaket, innehållande digitalt material, textmaterial, lärarhandledning och speciella glasögon. Webbaserat material och DVD-material ett sätt att konkret visa hur man tecknar t.ex. taktilt teckenspråk. Några lärare skulle föredra ett webbaserat läromedel eftersom det gör det möjligt att uppdatera materialet vid behov. En lärare menade att det vore optimalt om SPSM kunde ha en gemensam databas med alla tillgängliga läromedel för alla ämnen vilket skulle underlätta för alla lärare. Ett förslag på hur ett läromedel skulle kunna se ut för att passa för undervisning om dövblindhet, taktilt teckenspråk och socialhaptisk kommunikation för elever i årskurs 8-10 presenteras i avsnittet nedan. 8. Förslag på läromedel Här presenteras ett konkret läromedelsförslag om taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation, ledsagning och dövblindhet för elever i årskurs 8-10 utifrån resultatet och de idéer som framkommit. Det rekommenderas att läromedlet produceras för alla åldersgrupper i skolan och anpassas efter olika nivåer. Det här förslaget innebär inte att ett faktiskt nyproducerat läromedel i framtiden måste se ut precis som det som skissas här. Internetbaserat läromedel Om dövblindhet Kommunikation Från verkligheten Roliga fakta Läromedelsmedia Arbeta vidare Internetbaserat läromedel Läromedlet ska vara lockande, få eleverna att behålla fokus, väcka känslor och vara kunskapsgivande. Därför föreslås ett digitalt material som framför allt bör vara webbaserat vilket innebär att läromedlet blir lättare att få tag i och använda. Dessutom kan materialet mer enkelt uppdateras vid behov. Men även om allt fler använder internet i undervisningen så kan DVD vara ett alternativ, t.ex. om täckningen där man befinner sig inte är god eller man inte har tillgång till internet. Lärarhandledningen ska kunna laddas ner och skrivas ut vid behov oavsett om det är webbaserat material eller DVD-material. Lärarhandledningen ska kunna uppdateras. 13

18 Läromedelsinnehåll Här förklaras momenten 1) Dövblindhet, 2) Kommunikation, 3) Från verkligheten, 4) Roliga fakta som föreslagits närmare. Dövblindhet Inom dövblindhetsområdet tas historik om dövblinda upp, det ges fakta om dövblindhet och vad det innebär, syndrom och orsaker till dövblindhet etc. Inom detta avsnitt kan bl.a. bilder på synfältet visas avseende olika former av dövblindhet. Inslag ska finnas med framförallt barn och unga som själva har dövblindhet, där de berättar om hur det är så att eleverna kan identifiera sig åldermässigt med dem. Inslagen kan också avse situationer i deras vardag för att göra det mer verklighetsbaserat och för att fånga elevernas uppmärksamhet och förståelse kring hur det är att leva med dövblindhet som barn och ung. Eftersom området ledsagning utgör ett litet område så kan det också omfattas i denna del med fakta, utförande och eventuellt lite om syntolkning. Kommunikation Innehåll om taktilt teckenspråk och socialhaptisk kommunikation hör till momentet kommunikation. Här informeras om vad dessa kommunikationssätt innebär, vilka anpassningar som görs i taktilt teckenspråk i jämfört med det visuella teckenspråket samt vilka socialhaptiska signaler som finns. Slutligen ska man inte glömma bort att visa konkreta exempel på hur man kan använda dem. Återigen betonas att det ska vara verklighetsbaserade situationer i t.ex. klassrum, korridorer, hemma eller någonstans där ungdomar ofta rör sig. Från verkligheten Från verkligheten är ett sätt att ge eleverna saker att fundera på utifrån vad de sett i momenten Dövblindhet och Kommunikation. Olika scener spelas upp men de spelas inte färdigt. Detta ger eleverna möjlighet till diskussion kring vad de har sett och sedan fortsätter man med att spela upp olika tänkbara scener med deras förslag i klassrummen. Roliga fakta Roliga fakta består av en rad inspelade frågor med tillhörande svar på en rad saker som handlar om dövblindhet och om de olika kommunikationssätten. Frågorna ska vara besvarade med glimten i ögat som roar samtidigt som de lär. Det ska också finnas frågesportsfrågor inspelade, som kan användas för att eleverna ska testa sina nyvunna kunskaper eller för att i olika lag tävla emot varandra och liknande. 14

19 Lärarhandledning och övrigt material Lärare behöver inspiration, handledning och underlag för diskussion med sina elever. Här nedan tas upp hur de kan arbeta vidare. Arbeta vidare Diskussionsfrågor och praktiska övningar finns i Arbeta vidare. Dessa bör framföras på svenskt teckenspråk, med tal och text. Frågorna och övningarna ska också finnas med i lärarhandledningen för att ge lärarna möjlighet att välja mellan att visa filmerna eller att själv ta upp dem. Läromedelsproduktion Aktörerna i läromedlet ska ha svenskt teckenspråk som förstaspråk för att tydligt kunna förmedla information så att eleverna förstår. När röstsättningen görs är det viktigt att personerna som talar har svenska som förstaspråk och talar tydligt och välartikulerat så att hörselskadade ska kunna uppfatta vad som sägs. Läromedlet ska vara avsett och tillgängligt för såväl döva och hörselskadade elever som för elever med dövblindhet, och därför bör läromedlet också vara syntolkat. I läromedelsproduktionen måste personer som har kunskaper om dövblindhet delta. Manusskrivandet bör ske tillsammans med ungdomar som har dövblindhet eftersom det är de som vet bäst hur det är att leva med dövblindhet som ung. Vidare är samarbete med professionella som besitter kunskaper om dövblindhet, kommunikationssätten och pedagogik nödvändigt för att kvalitetssäkra läromedlet. Det gäller även i arbetet med filmning, redigering och utformande av internetbaserat material. Innan ett läromedel publiceras på marknaden bör en referensgrupp bestående av teckenspråkslärare bildas så att de kan testa läromedlet med sina elever och därefter bidra med synpunkter vilket kan göra läromedlet ännu bättre. Användande av läromedel Läromedlet är i första hand avsett att användas i undervisning för döva och hörselskadade elever samt elever med dövblindhet i årskurs Det ska kunna användas i undervisning i t.ex. Svenskt teckenspråk för döva och hörselskadade, samt i NO- och SO-ämnena. Avslutningsvis vill jag återigen betona att kunskap om taktilt teckenspråk, socialhaptisk kommunikation och dövblindhet saknas hos de flesta elever och lärare och att det därför finns ett läromedelsbehov för undervisning, eftersom inget anpassat läromedel finns ute på marknaden idag. Det är viktigt att lyfta fram dövblindhet och kommunikationssätt ur ett nytänkande perspektiv så att allt fler blir medvetna om det. Örebro 22/ Sarah Remgren 15

20 Referenser Brink Henrik (2011): En väg till arbetsmarknaden. Ungdomens styrka och omgivningens stöd, Förbundet Sveriges Dövblinda och Dövblind Ungdom. Förbundet för Sveriges Dövblinda och Nationellt Kunskapscenter för Dövblindfrågor (2008): En liten grön bok om dövblindtolkning.. Förbundet för Sveriges Dövblinda och Nationellt Kunskapscenter för Dövblindfrågor: (2008): En liten gul bok om ledsagning. Förbundet för Sveriges Dövblinda: Gullacksen Ann-Christine, Göransson Lena, Henningsen Rönnblom Gunilla, Koppen Anny & Rud Jørgensen Anette (2011): Livsomställning vid kombinerad syn- och hörselnedsättning/dövblindhet - ett inre arbete över tid, Nordens Välfärdscenter. Göransson Lena (2007): Dövblindhet i ett livsperspektiv. Strategier och metoder för stöd, Elander Berlings. MediaCuben produktion (2009): Att döda en fluga... - Ett läromedel för och om ungdomar med dövblindhet.. Mo Gård förlag, (2011): En liten grön bok om dövblindtolkning. Mo Gård förlag, (2011): En liten gul bok om ledsagning. Ladda ner: Köpa: Nationell kunskapscenter för dövblindfrågor: Skolverket: Kursplan Biologi. Skolverket: Kursplan Samhällskunskap. Specialpedagogiska skolmyndigheten: Statens skolverks författningssamling (SSFSS 2011:56), Skolverkets föreskrifter om kursplaner för vissa ämnen i specialskolan - Teckenspråk för döva och hörselskadade. 16

21