GULLSPÅNGSÄLVEN Gullspångsälvens Vattenvårdsförbund

Transkript

1 Stenvalvsbron över Letälven i Åtorp (foto: Anders Sköld, ALcontrol Karlstad) GULLSPÅNGSÄLVEN Gullspångsälvens Vattenvårdsförbund

2 INNEHÅLL SAMMANFATTNING... 1 BAKGRUND... 9 OMRÅDE OCH FÖRORENINGSKÄLLOR... 1 METODIK Provtagningspunkter Väderförhållanden Vattenföring Vattenkemi Metaller i vattenmossa Transportberäkning Källfördelning Utsläpp från punktkällor Växtplankton Bottenfauna i sjöar Bottenfauna i rinnande vatten RESULTAT Väderförhållanden Vattenföring Vattenkemi och transportberäkning Delområde 1. Timsälven Delområde 2. Svartälven Delområde 3. Letälven och Gullspångsälven... 5 Växtplankton Bottenfauna REFERENSER BLAGOR BILAGA 1. Metodik BILAGA 2. Analysresultat för vattenkemi och klorofyll BILAGA 3. Analysresultat för referensvattendrag BILAGA 4. Resultat från interkalibrering mellan ALcontrol och SLU BILAGA 5. Tidsserier för vattenkemi och klorofyll BILAGA 6. Transporter och punktutsläpp BILAGA 7. Bottenfauna BILAGA 8 Länsstyrelsens undersökningar

3 GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Sammanfattning SAMMANFATTNING På uppdrag av Gullspångsälvens vattenvårdsförbund har ALcontrol AB under år utfört undersökningar av vattenmiljön inom Gullspångsälvens avrinningsområde. 22 års undersökningar omfattade vattenkemi och bottenfauna. Denna rapport är en flerårsutvärdering för perioden , då även metaller i vattenmossa och växtplankton undersökts. Väderförhållanden Årsmedeltemperaturen för år 22 vid klimatstationen i Åtorp, 6,4 C, var 1 C högre än normalvärdet för perioden Endast oktober, november och december var kallare än normalt. Nederbördsmängden var den lägsta på sex år, 624 mm (normalvärdet är 687 mm). Första halvan av året föll mer nederbörd än normalt medan den andra halvan bjöd på relativt små mängder. Vattenföring Perioden har uppvisat relativt höga flöden beroende på den rikliga nederbörd som fallit. År 22 var flödena högst i februari och kom att avta successivt då nederbörden under andra halvan av året var mycket låg. Nolltappning under längre perioder I Timsälven, Svartälven och Letälven har nolltappning skett kortare perioder under sommaren och längre perioder under augusti till november år 22. Vid nolltappning påverkas vattendragen än mer negativt av eventuella utsläpp, eftersom utspädningen blir mycket lägre. Näringsämnen Huvudsakligen låga till måttligt höga halter av kväve och fosfor De flesta undersökta sjöar och vattendrag hade låga eller måttligt höga halter av fosfor respektive måttligt höga halter av kväve under (Figur 4, sidan 5). Mätstationerna i Letälven och nedre delen av Timsälven uppvisar generellt högre halter av fosfor än Svartälven och övre delen av Timsälven. Anledningar till detta kan vara större påverkan från punktutsläpp, enskilda avlopp och jordbruk samt sämre förutsättningar för sedimentation i sjöarna. Hovaån (111) som påverkas av kringliggande jordbruksmark, har de flesta år haft mycket höga halter av kväve och fosfor. Förhöjda fosfor- och kvävehalter i sjöarnas bottenvatten De flesta undersökta sjöar i avrinningsområdet uppvisade högre halter av näringsämnen i bottenvattnet än ytvattnet år 22. I Lonnen (31) var fosforhalten i augusti anmärkningsvärt hög i samband med syrebrist. I norra delen av Daglösen (3415) noterades trolig påverkan från reningsverket i Filipstad då ammoniumhalten var förhöjd i bottenvattnet i februari. Halten klassades som hög och kan innebära viss risk för gifteffekter på fisk. Bottenfaunan påverkad i Storforsälven Nedströms reningsverket i Storfors (381) har bottenfaunan konstaterats vara betydligt påverkad av näringsämnen/organiskt material under hela femårsperioden (Figur 7). I Lesjöälven nedströms Lesjöfors (2543) har bedömningen av påverkan försvårats av att stationen är starkt påverkad av annan förorening, förmodligen metaller. År 21 påvisades betydlig påverkan efter att en försämring skett åren innan. Vid övriga bottenfaunastationer, Hovaån (111b, endast 22), Svartälven vid Hammarn 1

4 GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Sammanfattning Fosfor (µg/l) Figur 1. Medelhalter av fosfor (staplar) samt rullande treårsmedelvärden (tjock linje) i Svartälven vid Hammarn, nedströms Hällefors (241) (241, endast 22) och Åråsforsarna nedströms Gullspång (13), har ingen föroreningspåverkan kunnat påvisas under perioden Trend mot minskande fosforhalter i Gullspångsälvens avrinningsområde I såväl stationer påverkade som opåverkade av punktkällor föreligger trender mot minskande fosforhalter. En förklaring till haltminskningen kan vara försurningsprocessen. Vid försurning frigörs aluminium som reagerar med fosfat. Denna fällning stannar kvar i marken eller sjunker till botten i sjöar. Andra orsaker till minskning kan vara minskade utsläpp från punktkällor, minskad befolkning i glesbygden, nedlagda småjordbruk och ökad användning av fosfatfria tvättmedel. Minskade utsläpp från Björkborn har troligen gett lägre kvävehalter I Gullspångsälvens huvudfåra från Möckeln och nedströms (Letälven, Skagern och Gullspångsälven) verkar trenden under senare år gå mot minskade kvävehalter. En förklaring kan vara minskade utsläpp från Björkborns industriområde (ALcontrol 22). Syre (mg/l) Syre TOC TOC (mg/l) 12 Figur 2. Årslägsta syrehalter samt medelhalter av organiskt material (mätt som TOC) i Bredrevens bottenvatten (253) Kväveöverskott i Möckeln Kvoten mellan halterna av kväve och fosfor beskriver risken för algblomning. I delområdet Timsälven förelåg risk för massförekomster av blågröna alger i alla sjöar utom Lersjön (351) och centrala Daglösen (341). I Bredreven (253) i Svartälvens delområde förelåg också en sådan risk. I Möckeln (13) visade kväve/fosforkvoten på kväveöverskott vilket innebär att ingen risk föreligger. Algförekomst Öjevettern har ofta höga klorofyllhalter Klorofyllhalten ger ett grovt mått på algförekomsten. Under perioden har Öjevettern (37) ofta haft höga klorofyllhalter, så även 22. Halterna var låga till måttligt höga i övriga stationer år 22. Bredreven (253) hade höga halter i början av 199-talet men visar nu en sjunkande trend (Figur 45) precis som Möckeln (13, Figur 59). Trenderna kan förmodligen kopplas till de minskande fosforhalterna. I Lonnen (31) och Möckeln har växtplankton undersöks Lonnen har samtliga år bedömts vara mindre lämplig som dricksvattentäckt bl.a. p.g.a. riklig förekomst av algen Gonyostomum semen ( Gubbslem ). I Lonnen påträffades

5 GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Sammanfattning 21 även relativt stora andelar blågröna alger. Organiskt material Huvudsakligen låga till måttligt höga halter organiskt material I stort sett samtliga undersökta sjöar och vattendrag hade låga eller måttligt höga halter av organiskt material (Figur 5, sidan 6). Generellt var halterna högst i de övre delarna av avrinningsområdet där påverkan från skog- och myrmark är störst och andelen sjöar liten. Genom utspädning och sedimentation i sjöar minskade halterna nedströms. I Hovaån (111) har halten varit hög, på gränsen till mycket hög p.g.a påverkan från jordbruksmark. Trend mot ökande halter har avtagit I hela Gullspångsälven avrinningsområde har en trend mot ökande halter organiskt material kunnat ses som kunnat kopplas samman med de tidigare årens stora nederbördsmängder och milda vintrar. År 22 har nederbörden varit under det normala vilket har inneburit mindre tillskott av humusämnen från omgivande mark. Alkalinitet och ph God motståndskraft mot försurning Generellt var förmågan att motstå försurning (buffertkapaciteten) god i Gullspångsälvens avrinningsområde. Endast Svartälven vid Sågen uppvisade svag buffertkapacitet. Årslägsta värden visar en nord-sydlig gradient i området. Svartälven vid Sågen (2625) har haft mycket svag buffertkapacitet som årslägsta värde. Ner t.o.m. norra delen av Daglösen (3415) har årslägsta värde i medeltal motsvarat svag buffertkapacitet. Fr.o.m. centrala Daglösen (341) och söderut har värdet oftast motsvarat god buffertkapacitet. Hovaån (111) har sällan haft lägre än mycket god buffertkapacitet Minskande alkalinitet Buffertkapaciteten (alkaliniteten) ökade i de flesta vatten i Gullspångsälvens avrinningsområde under 198-talet och under första hälften av 199-talet. Detta till följd av kalkningsinsatser i de övre delarna av avrinningsområdet samt minskat nedfall av försurande ämnen. Under senare delen av 199-talet har denna trend vänt, vilket sannolikt beror på ökade nederbördsmängder. Syretillstånd Humusbelastningen förklaringen till låga syrehalter Försämrad syresituation i flera av sjöarna i Gullspångsälvens avrinningsområde kan sannolikt förklaras med ökad humusbelastning från skogs- och myrmark (Figur 2). De flesta undersökta sjöar uppvisade syrefritt/nästan syrefritt eller syrefattigt tillstånd i bottenvattnet åren Endast Skagern (11) uppvisade ett syrerikt tillstånd (Figur 6). Bedömning av syretillstånd utifrån bottenfaunaundersökningar redovisas i Figur 7. Metaller Mycket låga till låga metallhalter Halterna av metaller i vatten var överlag mycket låga till låga i hela avrinningsområdet Måttligt höga blyhalter har registrerats i Lesjöälven nedströms Lesjöfors (2544, årligen) och även i Kilstabäcken (312, år 22). Vid jämförelse med Lesjöns utlopp uppströms Lesjöfors (2541) har avvikelsen för bly varit tydlig de flesta år under perioden Bly tillförs vattnet troligen genom utlakning av deponerat avfall (Alcontrol 22b). Bottenfaunan i Lesjöälven har 21 och 22 bedömts vara starkt påverkad av förorening, förmodligen tungmetaller. I juni-juli år 2 uppmättes mycket höga tungmetallhalter strax uppströms bot- 3

6 GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Sammanfattning tenfaunalokalen genom en specialutredning (ALcontrol 22a). Beräkning av källor för metallbelastning i Letälven Nedströms Degerforsområdet (Letälven) har en ökning av metaller kunnat ses. För krom, nickel och molybden har avvikelsen varierat mellan obetydlig och tydlig En beräkning av källorna till metallbelastningen visade att läckage från sedimentet står för en stor del av haltökningarna (91-94 %). Andelen från sedimentet av den totala transporten var 64 % för krom, 62 % för nickel och 13 % för zink. Andelen från Degerfors järnverk (Avesta Polarit) var, om man bortser från högflödesåret 2, 8 % för krom, 5 % för nickel, 1 % för zink och 5 % för molybden. Slaggdeponin vid järnverket bidrog med 23 % av molybdenet. Transport, arealspecifik förlust Ämnestransporterna har följt flödet Transporterna av kväve, fosfor och organiskt material har varierat med flödet mellan (Figur 3). Transporten av fosfor respektive kväve år 22 var den lägsta på fem respektive sex år. För organiskt material var transporten nära det normala. Måttligt höga arealförluster av kväve I alla delavrinningsområden var arealförlusten av kväve måttligt hög, medan fosforförlusten var låg till måttligt hög. Avvikelsen från beräknade jämförvärden var obetydlig för Timsälven och Svartälven samt tydlig för Gullspångsälven vid Gullspång, när det gäller kväve. För fosfor var det Timsälven som uppvisade tydlig avvikelse vilket sannolikt beror på fosforläckage från områdets sjöar samt jordbrukspåverkan. SLU:s beräkningar av transporter och källfördelning för åren visar att den Fosfor (ton/år) Fosfor Flöde Flöde (m3/s) 12 1 Figur 3. Årsmedelflöden samt ämnestransporter av fosfor i Gullspångsälven (15) är beräknade av SLU, 22 är beräknade av ALcontrol från SLU:s data. totala retentionen (självreningen) i avrinningsområdet varit 39 % för kväve och 51 % för fosfor. Retentionen är större för källor högre upp i systemet, vilket gör att utsläpp från punktkällor är den största källan för kväve vid utloppet i Vänern även om bruttoläckaget från skog är större än bruttoläckaget från punktkällor. ALcontrol AB Karlstad Anders Sköld (Projektansvarig) Holger Torstensson (Kvalitetsansvarig för rapport)

7 S vartälven GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Sammanfattning #S #S Liälven FREDRIKSBERG Lesjön #S #S#S Bred reven LESJÖFORS Älgälven #S Norrelgen Svartälve n Lersjön FILIPSTAD L ungälv en #S #S#S#S Öjevettern Östersjön Daglösen #S Torrvarpen #S #S #S Saxån Halvarsnoren STORFORS Ullvettern Alkvettern #S #S #S #S #S #S Möckeln #S Timsälv e HÄLLEFORS DEGERFORS Sörelegen Svar t älve n KARLSKOGA Vänern #S GULL- SPÅNG Hovaån #S #S Letäl ven #S Skagern #S #S #S #S #S Fosforhalter Låga Måttligt höga Höga Mycket höga Extremt höga Vattenkvalitet Mycket hög Mycket låg Krokebäcke Figur 4. Tillståndsbedömning utifrån fosforhalter (medelvärden ) vid provpunkter inom Gullspångsälvens avrinningsomårde. 5

8 S vartälven GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Sammanfattning #S #S Liälven FREDRIKSBERG Lesjön #S #S#S Bred reven LESJÖFORS Älgälven #S Norrelgen Svartälve n Lersjön FILIPSTAD L ungälv en #S #S#S#S Öjevettern Östersjön Daglösen #S Torrvarpen #S #S #S Saxån Halvarsnoren STORFORS Ullvettern Alkvettern #S #S #S #S #S #S Möckeln #S Timsälv e HÄLLEFORS DEGERFORS Sörelegen t Svar älve n KARLSKOGA Vänern #S GULL- SPÅNG Hovaån #S #S Letäl ven #S Skagern #S #S #S #S #S TOC-halt Mycket låg Låg Måttligt hög Hög Mycket hög Vattenkvalitet Mycket hög Mycket låg Krokebäcke Figur 5. Tillståndsbedömning utifrån halter av organiskt material (TOC) vid provpunkter inom Gullspångsälvens avrinningsområde. Halterna är beräknade som medelvärden för perioden

9 S vart älven GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Sammanfattning Liälven FREDRIKSBERG Lesjön Bred reven LESJÖFORS #S Älgä lven Norrelgen Svartälve n HÄLLEFORS FILIPSTAD L ungälv en #S #S#S Öjevettern Östersjön Daglösen #S Torrvarpen #S #S Saxån Halvarsnoren STORFORS Ullvettern Sörelegen Lersjön Alkvettern #S Tim sälv e #S Möckeln Svar t älve n KARLSKOGA DEGERFORS rn GULL- SPÅNG Hovaån #S Letälven Skagern #S #S #S #S #S Syrehalt Syrerikt tillstånd Måttligt syrerikt tillstånd Svagt syretillstånd Syrefattigt tillstånd Syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd Vattenkvalitet Mycket hög Mycket låg Krokebäcke Figur 6. Tillståndsbedömning utifrån syrehalter (medelvärden av årslägsta halter ) vid provpunkter inom Gullspångsälvens avrinningsområde. 7

10 GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Sammanfattning #S M D Bred reven #S M D M D Daglösen Öjevettern #S M D Möckeln Vänern #S Syretillstånd Syrerikt Måttligt syrerikt Syrefattigt #S #S #S Påverkan av näringsämnen/ organisk belastning Ingen eller obetydlig Betydlig Stark eller mycket stark #S M D Mellannivå Djuphåla Figur 7. Dominerande syretillstånd bedömt utifrån bottenfaunasamhället i sjöarna Bredreven (253/2531), Daglösen (341/3411), Öjevettern (37/371) och Möckeln (13/131). Kartan visar även huruvida någon påverkan av näringsämnen/organiskt material kunnat ses på bottenfaunan i rinnande vatten (Stationerna 111 Hovaån och 241 Svartälven vid Hammarn endast provtagna år 22). 8

11 GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Bakgrund BAKGRUND På uppdrag av Gullspångsälvens vattenvårdsförbund har ALcontrol AB under år 22 utfört undersökningar av vattenmiljön inom Gullspångsälvens avrinningsområde. Denna rapport är en femårsutvärdering och omfattar perioden Undersökningarna år 22 omfattade vattenkemi och bottenfauna. Sediment kunde p.g.a. väderförhållanden ej provtas under 22, men provtagning kommer ske under 23. Perioden har KM Lab/ALcontrol utfört undersökningar omfattande vattenkemi, metaller i vattenmossa, bottenfauna och växtplankton. Gullspångsälvens vattenvårdsförbund bildades 1968 och har sedan dess bedrivit vattenkontroll i området. Värmlandsdelen anslöts till förbundet Förbundets medlemmar är kommuner, landsting, industrier, fiskodlingar, skogsägare och kraftbolag som är verksamma inom avrinningsområdet. Vattenvårdsförbundets roll är att samordna och effektivisera den miljökontroll som lagstiftningen föreskriver. Följande personer har medverkat vid undersökningarna 22: Martin Liungman och Ulf Ericsson, Medins Sjö- och Åbiologi AB (bottenfauna) John Sandin och Andreas Lundgren, ALcontrol Skara (provtagning) Håkan Olofsson, ALcontrol Halmstad (kartritning) Anders Sköld, ALcontrol Karlstad (utvärdering av vattenkemiska analyser och projektansvarig) Holger Torstensson, ALcontrol Karlstad (kvalitetsansvarig rapport) Målsättningen med recipientkontrollen (vattenundersökningarna) framgår av Naturvårdsverkets "Allmänna Råd" (86:3): Åskådliggöra större ämnestransporter och belastningar från enstaka föroreningskällor inom ett vattenområde. Relatera tillståndet och utvecklingen i vattenområdet till belastande utsläpp och förväntad bakgrund. Belysa utsläppens effekter i vattenområdet. Ge underlag för utvärdering respektive belysa behovet av miljöskyddande åtgärder. Under 1999 antog riksdagen 15 nationella miljökvalitetsmål. Målen beskriver de egenskaper som natur- och kulturmiljön måste ha för att samhällsutvecklingen ska vara ekologiskt hållbar. De nationella miljökvalitetsmålen preciseras och förklaras med delmål, som riksdagen fastställer. Utifrån de nationella delmålen kommer sedan sektorsmål, regionala och lokala mål att tas fram. För sektorsmålen ansvarar centrala myndigheter, organisationer eller företag inom en viss samhällssektor, medan länsstyrelserna ansvarar för regionala mål och kommunerna för lokala mål. På nästföljande sida beskrivs de nationella miljökvalitetsmål som berör sjöar och vattendrag. 9

12 GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Område och föroreningskällor Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. Ingen övergödning Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Bara naturlig försurning De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader. Giftfri miljö Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. OMRÅDE OCH FÖRORENINGSKÄLLOR Gullspångsälvens avrinningsområde består i sin övre del av delavrinningsområdena Timsälven och Svartälven (Figur 9, sidan 12). Dessa mynnar i sjön Möckeln vid Karlskoga. Nedströms Möckeln fortsätter vattnet via Letälven till sjön Skagern. Skagern får också tillrinning från Hovaån och Skagersholmsån. Skagerns vatten förs via Gullspångsälven till Vänern. Avrinningsområdet har en befolkning på ca 77 personer. Ytan omfattar 55 km 2. Huvuddelen av arealen består av skogsmark (67 %, Figur 8). Sjöarealen utgör 13 % av området och inslaget av jordbruksmark är mycket litet (4 %). Övrig areal (16 %) består till största delen av myrmark. (Arealfördelning m.m. är inhämtat från SCB 1998.) Jordbruket är koncentrerat till området mellan Filipstad och Karlskoga i delavrinningsområdet Timsälven samt området kring Skagern. Hovaåns vattensystem har en mycket hög andel jordbruksmark. Svartälven-systemet domineras helt av skogsmark. Området berör fyra olika län Dalarnas, Värmlands, Örebro och Västra Götalands län. Markanvändning Skog (67%) Övrigt (15%) Sjö (13%) Åker, bete (4%) Tätort (1%) Figur 8. Markanvändning inom Gullspångsälvens avrinningsområde. 1

13 GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Område och föroreningskällor I Gullspångsälvens avrinningsområde sker punktutsläpp från kommunala reningsverk, metall- och verkstadsindustri, kemisk industri, fiskodlingar och sågverk. Punktkällornas läge fram-går av Figur 1, sidan 13. De kommunala reningsverken släpper ut kväve och fosfor samt syretärande ämnen (organiska ämnen och ammonium). Metall- och verkstadsindustrin belastar området med bl.a. metaller och olja. Den kemiska industrin bidrar, liksom fiskodlingarna, med kväve, fos-for och syretärande organiska ämnen. Belastningen från sågverk består av syretärande organiska ämnen och fenoler. I vissa områden sker också påverkan från jordbruk. Verksamheten bidrar främst med fosfor, kväve, organiska ämnen och suspenderat material (ger grumlighet). Eftersom Gullspångsälvens avrinningsområde domineras av skogsmark är skogsbrukets påverkan av stor betydelse. Skogsbruk bidrar till försurning. Dikningar och körskador ökar läckaget av organiska ämnen (humus), kväve och fosfor. Avrinningsområdet är även påverkat av reglering för produktion av elkraft. Regleringen ger onaturliga vattenståndsvariationer, vilket påverkar djur och växter. Indirekt påverkas även vattnets kemiska kvalitet, t.ex. genom att avloppsvatten koncentreras vid perioder med strypt vattenflöde. Det atmosfäriska nedfallet inverkar också på områdets vattenkvalitet. Sjöarealen är stor, vilket innebär att en betydande del av tillförseln av kväve och metaller kommer via luftnedfall. Gruvdrift och metallbearbetning har gamla anor i området. Därför föreligger också en "historisk" metallpåverkan på många platser. Detta sker bl.a. via sediment och läckage från deponerade slaggrester. 11

14 S vartälven GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Område och föroreningskällor Liälven FREDRIKSBERG Lesjön LESJÖFORS Bred reven Älgäl ven Norrelgen Svartälve n Svartälven HÄLLEFORS Lersjön FILIPSTAD Lu ngälv en Daglösen Saxån Torrvarpen Sörelegen Timsälven Östersjön Öjevettern STORFORS Ullvettern Alkvettern lven ä Svart Tim sälv en KARLSKOGA Möckeln DEGERFORS Vänern Letälven Letälven/Gullspångsälven Skagern Halvarsnoren GULL- SPÅNG Hovaån Krokebäcken Figur 9. Delavrinningsområden inom Gullspångsälvens avrinningsområde. 12

15 S vartälven GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Område och föroreningskällor Liälven 1. FREDRIKSBERG $ 25. #Y 7. $ Lu ngälv en $ Lersjön FILIPSTAD $ Lesjön LESJÖFORS 8. % $ Bred reven 4. $ $ #Y 26. Saxån Svartälve n #Y % $ #S $ Älgäl ven $ 19. Norrelgen #Y 2. HÄLLEFORS #Y Sörelegen Daglösen 5. Östersjön Öjevettern24. $ % STORFORS 6. Torrvarpen 27. Halvarsnoren Ullvettern 29 #Y Tim sälv en Ê % $ % # %a ä Svart lven Alkvettern #Y # 11. KARLSKOGA 33. Vänern 13. Letälven $ $ % Möckeln 34. DEGERFORS 12. $ Kommunalt avloppsreningsverk $ GULL- SPÅNG 18. Skagern $ 14. Ê % %a Kemisk industri Metallindustri Sågverk Hovaån $ % $ 16. Krokebäcken #Y Fiskodling #S Skifferverk Figur 1. Punktkällor i Gullspångsälvens avrinningsområde. För identifiering av punktkällorna se bilaga 6. 13

16 GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Metodik METODIK Provtagningspunkter Provpunkternas läge framgår av Figur 12 och Figur 13 samt tabeller i bilaga 1. Väderförhållanden Uppgifter om medeltemperaturer och nederbördsmängder (månadsvärden) för de meteorologiska stationerna i Åtorp (945) i Degerfors kommun, Daglösen (9439) i Filipstads kommun och Fredriksberg (149) i Ludvika kommun har inhämtats från SMHI. Vattenföring Uppgifter om dygnsvattenföring i Gullspångsälven (Gullspång), Letälven (Degerfors) samt Timsälvens och Svartälvens utlopp i Möckeln (Björkborn respektive Karåsen) har inhämtats från Fortum. (Ett särskilt tack till Lars Skymberg på kontoret i Örebro) Vattenkemi Provtagning och analys Vattenprover har tagits med Ruttnerhämtare (Figur 11) enligt gällande svensk standard. Samtlig provtagningspersonal är utbildad och godkänd enligt Naturvårdsverkets föreskrifter. Figur 11. Ruttnerhämtare för vattenprovtagning. I rinnande vatten har provtagning skett på,5 meters djup antingen 6 ggr/år (jämn månad) eller 12 ggr/år (varje månad). Sjöar har provtagits vid ytan (,5 m) samt en meter över botten. Vinterprovtagning år 22 har utförts i februari/mars där så varit möjligt. Fyra av sjöarna kunde dock ej provtas förrän i april p.g.a. instabila isförhållanden. Sommarprovtagningen har utförts i augusti. Klorofyllprovtagning omfattar endast ytvatten i augusti. I sjöar har dessutom provtagningen kompletterats med temperatur- och syrgasprofiler. Proverna har transporterats och förvarats enligt gällande svensk standard för vattenundersökningar. Analyserna har utförts av ALcontrol AB (KM Lab ), ackrediteringsnummer 16. Syrehalt, temperatur och siktdjup har bestämts i fält. Övriga analyser har utförts på laboratorium. Analysmetoder samt variablernas innebörd redovisas i bilaga 1. Utvärdering Analysresultaten samt tidsserier har utvärderats utgående från Naturvårdsverkets be- 14

17 GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Metodik dömningsgrunder för miljökvalitet, Rapport 4913 Sjöar och vattendrag (Naturvårdverket 1999a). Vissa tillägg och avvikelser från Naturvårdsverkets bedömningsgrunder har dock gjorts (KM Lab AB 2). Klassgränser samt avvikelser och tillägg från dessa redovisas i Bilaga 1. Metaller i vattenmossa Provtagning har utförts enligt Naturvårdsverkets standardiserade metod (BIN VR 21, Naturvårdsverket 1986). Båtmossa (Fontinalis antipyretica) har insamlats från Stora Stakasjön utanför Skara. Vattenmossan har sedan utplacerats i vattendragen i mitten av augusti och återinsamlats i mitten av september. Efter exponering i vattendragen har mossan analyserats med avseende på metaller. Transportberäkning Transportberäkningar i älvarna har gjorts för fosfor, kväve, TOC (organiska ämnen) och metaller på stationer där säkra flödesvärden funnits tillgängliga. Detta gäller Timsälvens och Svartälvens utlopp i Möckeln (Björkborn respektive Karåsen), Letälven (Möckelns utlopp och Åtorp), Gullspångsälven (Gullspång), Hovaån (Nötebron), Skillerälven uppströms Filipstad (Nordmarksälven, Nordmark) och Svartälven vid Sågen. Flödesuppgifter har erhållits i form av dygnsflöden från Fortum och SMHI. För Hovaån och Svartälven vid Sågen har vattenföringen erhållits i form av veckoflöden beräknade med PULS-modell. Beräkningar har utförts genom att analysresultatet (d.v.s. halten av respektive ämne en bestämd månad, t.ex. µg/l) har multiplicerats med aktuell dygns- eller veckovattenföring (m 3 /s), varvid dygns- eller veckotransporter erhållits. För datum då provtagning inte skett (mellan de olika provtagningstillfällena) har dygnsmedelvärden för ämneshalter beräknats genom linjär interpolering. Genom att sedan summera dygns- och veckotransporterna har årstransporten för respektive ämne erhållits. Eftersom Skråmforsen (Karåsen) ligger en bit uppströms Möckeln har värdena för Svartälven räknats upp med faktorn 1,7. På samma sätt har flödet vid Nordmark räknats upp med faktorn 2,63 för att motsvara Skillerälven uppströms Filipstad (där avrinningsområdet är 2,63 ggr större). För stationer där flödesdata saknas har inga transportberäkningar gjorts. Arealkorrigeringar kan ge missvisande värden eftersom huvuddelen av vattenflödena är reglerade. Källfördelning Källfördelning för krom, nickel och zink i Letälven har utförts enligt metod angiven i rapporten Letälven 1998 (KM Lab AB, 1999). Eftersom vattenflödena år 2 var extremt höga har en beräkning även gjorts med detta år undantaget. Källfördelning för kväve och fosfor har hämtats från beräkningar gjorda av SLU för perioden (Sonesten 23, opubl.). Resultaten är preliminära och kan komma att revideras. Utsläpp från punktkällor Uppgifter om utsläppsmängder från punktkällor härrör från miljörapporter som erhållits från respektive kommun eller företag. Utsläppsmängder för år 22 återfinns i Bilaga 6. 15

18 S vartä lven GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Metodik # 2625 # Liälven FREDRIKSBERG # Lesjön LESJÖFORS 2544 # # ## Bred reven 253 Älgäl ven # 2241 Norrelgen Svartälve n Lersjön 351 # # ## # L ungälv en # # STORFORS 382 Ullvettern 321 Alkvettern # Saxån # HÄLLEFORS 241 ä Svart Sörelegen GULL- SPÅNG FILIPSTAD 352 # 3415 Daglösen 341 Östersjön Öjevettern # # # # Torrvarpen Halvarsnoren lven # # # # # Möckeln # 125 DEGERFORS KARLSKOGA 21 Tim sälv e n Vänern Letälven # 121 # 15 # Skagern 11 Hovaån # 111 Krokebäcken Figur 12. Provtagningsplatser för vattenkemi i Gullspångsälvens avrinningsområde enligt gällande kontrollprogram (fr.o.m. 22). Stationerna 11, 35 och 37 provtas vart tredje år med början 24. För identifiering av punkterna se bilaga 1. 16

19 GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Metodik Växtplankton Växtplankton är en sammanfattande benämning på de alger som driver fritt omkring i vattnet utan att själva nämnvärt kunna påverka sin rörelse. Vissa arter kan dock förflytta sig i vertikalled. Provtagning Undersökningarna omfattade kvalitativ och kvantitativ undersökning av växtplankton i Lonnen och Möckeln enligt de standardiserade metoderna BIN PR 6 och BIN PR 16 (Naturvårdsverket 1986). Prover har tagits i augusti över sjöarnas djuphålor. Två olika delprov inhämtades från varje sjö, dels ett kvalitativt håvprov som insamlades med 25 µm planktonhåv, dels ett kvantitativt vattenprov. De kvantitativa proven insamlades från fem punkter centralt i sjön med plexiglasrör från ytan ned till språngskiktet. (Språngskikt är den temperaturgradient som bildas under sommaren i sjöar och ofta ligger på 5-15 meters djup.) Håvprovet konserverades i 4 % formalin medan det kvantitativa provet fixerades med Lugols lösning (jod/jodid-lösning). Analys Planktonproven fick sedimentera i planktonkammare och undersöktes i omvänt mikroskop. Arternas frekvens skattades enligt en tregradig skala: 1 = enstaka fynd 2 = vanligt förekommande 3 = mycket vanlig, ofta dominerande Utvärdering Organismerna indelades i tre ekologiska grupper utifrån deras allmänt sett huvudsakliga förekomst: E = eutrofa organismer, d.v.s. de som framför allt förekommer vid näringsrika förhållanden O = oligotrofa organismer, d.v.s. de som föredrar näringsfattiga förhållanden I = indifferenta organismer, d.v.s. organismer med bred ekologisk tolerans. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) ger möjlighet att bedöma nedanstående variabler. Klassgränser redovisas i bilaga 1. Totalvolym alger Vattenblommande cyanobakterier (blågrönalger) Potentiellt giftiga cyanobakterier Gonyostomum semen ( gubbslem ) Bottenfauna i sjöar Provtagning och analys Provtagningen genomfördes senast i oktober 21. Provpunkternas läge framgår av karta i Figur 13. I varje sjö togs fem prover inom en yta om 1x1 meter enligt den standardiserade metoden BIN BR 1 (Statens Naturvårdsverk rapport 318, 1986). Proverna sållades på plats genom ett såll med masktätheten,5 x,5 mm och konserverades sedan i etanol. På laboratoriet sorterades djuren ut och artbestämdes till en nivå där relevanta tillståndsbedömningar är möjliga. Utvärdering Med utgångspunkt från ett antal kriterier hos profundalfaunan kan man dra slutsatser 17

20 GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Metodik om näringstillgången i sjön och om syreförhållandena i bottenvattnet. Allmän information om bottenfauna och en mer ingående beskrivning av gränsvärden och bedömningsgrunder finns i bilaga?. I bilagan finns även en beskrivning av provlokalerna samt fullständiga artlistor. Vid bedömningen av näringsämnen/organiskt material och syresituationen med hjälp av bottenfaunan används framförallt följande kriterier: BQI O/C-index Förutom ovanstående index, som anges i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder använder vi ytterligare några parametrar som vi tycker är viktiga för bedömningarna. Dessa är: Förekomst av indikatorarter Totalantal taxa Medelantal taxa/prov Individtäthet Näringstillgången i sjön har bedömts efter tre klasser: Näringsfattigt eller mycket näringsfattigt tillstånd Måttligt näringsrikt tillstånd Näringsrikt eller mycket näringsrikt tillstånd Syreförhållandena i sjöns bottenvatten har bedömts efter tre klasser: Syrerikt eller mycket syrerikt tillstånd Måttligt syrerikt tillstånd Syrefattigt eller mycket syrefattigt tillstånd Bottenfauna i rinnande vatten Provtagning och analys Provtagningen genomfördes på fem lokaler i mars-april 23. Proverna kunde inte tas under 22 p.g.a. den tidiga isläggningen under hösten. Provpunkternas läge framgår av karta i Figur 13. Mer exakta angivelser av lokalernas läge finns i bilaga 1. Vid tre av lokalerna uppmättes en tio meter lång sträcka och inom denna togs fem kvantitativa prov enligt den standardiserade metoden SS-EN Metoden innebär i korthet att proverna togs med en fyrkantig håv (25 x 25 cm, maskstorlek,5 x,5 mm) som hölls mot botten under det att ett område på,25 m 2 framför håven rördes upp med foten. Det uppsamlade materialet konserverades i 7 % etanol. På laboratoriet plockades sedan djuren ut och artbestämdes under lupp. Vid två av lokalerna (381 Storforsälven och 241 Svartälven) är vattendjupet för stort för att metodiken ovan skall kunna användas. Proverna togs därför med en ekmanhuggare med provytan,216 m 2. Utvärdering Med utgångspunkt från ett antal kriterier hos bottenfaunan kan man dra slutsatser om miljöpåverkan. Vi har i denna undersökning gjort en bedömning av påverkansgraden med avseende på näringsämnen/organiskt material och av försurning. Vi har även gjort en bedömning av eventuell annan påverkan samt av faunans naturvärden. Allmän information om bottenfauna och en mer ingående beskrivning av bedömningsgrunderna finns i bilaga 1. I bilaga 7 finns en beskrivning av provlokalerna samt fullständiga artlistor. Vid bedömning av näringsämnen/organiskt material med hjälp av bottenfaunan används framförallt dessa kriterier: 18

21 GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Metodik Danskt faunaindex ASPT-index Shannon index Vid bedömning av försurning används surhetsindex. Förutom ovanstående fyra index, som anges i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder använder vi ytterligare några parametrar som vi tycker är viktiga för bedömningarna. Dessa är: Förekomst av indikatorarter Totalantal taxa Medelantal taxa/prov Individtäthet EPT-index (antal taxa av dag- bäck- och nattsländor) Bottenfaunans påverkan av organisk belastning och försurning samt i förekommande fall annan påverkan har bedömts i tre klasser: Ingen eller obetydlig påverkan Betydlig påverkan Stark eller mycket stark påverkan Vid de senaste två årens analyser har oligochaeta (fåborstmaskar) endast artats vid de lokaler där ekmanhuggare använts vid provtagningen. Följaktligen har artantalen räknats om bakåt i tiden för övriga lokaler där oligochaeta tidigare artats, för att kunna göra korrekta jämförelser med tidigare års undersökningar. 19

22 S vartä lven GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Metodik Liälven FREDRIKSBERG Lesjön LESJÖFORS # # Bred reven 253 Älgäl ven Norrelgen Svartälve n Lersjön FILIPSTAD # # # 3415 # Saxån # HÄLLEFORS # # 2211 Sörelegen 221 L u ngälv en STORFORS 381 Ullvettern Daglösen Östersjön Öjevettern # # # # Torrvarpen Halvarsnoren Alkvettern 31 # Tim sälv e n # # Möckeln ä Svart lven KARLSKOGA DEGERFORS Vänern Letälven # 13 Skagern GULL- SPÅNG Hovaån # 111 Krokebäcken Figur 13. Provtagningsplatser för bottenfauna i Gullspångsälvens avrinningsområde enligt gällande kontrollprogram. Stationerna 13, 111, 241, 2543, 381 provtas årligen, övriga vart tredje år med början 23. För identifiering av punkterna se bilaga 1. 2

23 GULLSPÅNGSÄLVEN 21 ALcontrol Resultat-Väderförhållanden RESULTAT Väderförhållanden 1 C varmare än normalt Medeltemperaturen för 22 var 6.4 C vid SMHI:s klimatstation i Åtorp (945), vilket ska jämföras med medelvärdet för perioden , 5.4 C (Figur 14). Under året var endast oktober, november och december kallare än normalt (Figur 15). En jämförelse av årsmedeltemperaturen i Åtorp med klimatstationerna i Daglösen (Filipstad) och Fredriksberg visar att temperaturen minskar med ökande breddgrad och höjd över havet. Skillnaden är störst under vintern. Medeltemperaturerna för 22 var 5.4 C för Daglösen och 4.4 C för Fredriksberg. Nederbördsfattig höst Vid klimatstationen i Åtorp (945) var årsnederbörden den minsta på sex år (Figur 16). Nederbördsmängden under 22 var 624 mm vilket kan jämföras med normalvärdet på 687 mm för perioden Första halvan av året föll mycket mer nederbörd än normalt (Figur 17). Den andra halvan bjöd på små nederbördsmängder, i t.ex. augusti föll endast 4% av normal mängd. Medeltemperatur ( C) jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec 22 Medel Åtorp Figur 15. Månadsmedeltemperatur år 22 samt normalvärden för perioden vid SMHI:s klimatstation i Åtorp (945). Medeltemperatur ( C) 8 Åtorp Nederbörd (mm) 1 Åtorp Figur 14. Årsmedeltemperatur vid SMHI:s klimatstation i Åtorp Linjen anger normalvärdet för perioden Figur 16. Årsnederbörd vid SMHI:s klimatstation i Åtorp (945) 21. Linjen anger medelvärdet för perioden

24 GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Resultat-Vattenföring Nederbörd (mm) Åtorp Flöde (m3/s) Timsälven jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec jan feb mars april maj juni juli aug sep okt nov dec 22 Medel Figur 17. Månadsnederbörd vid SMHI:s klimatstation i Åtorp (945) år 22 samt normalvärden för perioden Vattenföring Flödestopp i februari Relativt stora nederbördsmängder under januari, februari och mars år 22 i kombination med högre medeltemperatur än normalt medförde höga flöden under främst februari och mars i såväl Timsälven och Svartälven som i Gullspångsälven (Figur 18). I maj och juni var flödena relativt låga men efter stora nederbördsmängder i maj, juni och juli noterades en ökning av flödena i juli och för Gullspångsälven även i augusti. I augusti, september och oktober föll mycket mindre nederbörd än normalt och flödena var låga under resten av året. Nolltappning i avrinningsområdets vattendrag I Timsälven, Svartälven och Letälven har nolltappning skett kortare perioder under sommaren år 22. Från augusti till mitten av november har nolltappning förekommit under längre perioder i Svartälven, Timsälven (Figur 19) och Letälven. För Gullspångsälven finns en vattendom som Flöde (m3/s) Svartälven jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec Flöde (m3/s) Gullspångsälven jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec Figur 18. Månadsmedelflöden i Timsälven (Bofors), Svartälven (Skråmforsen) och Gullspångsälven (Gullspång) år 22. Dessutom finns normalvärden för längre tidsperioder redovisade för respektive vattendrag. förutsätter minst 5 m 3 /s minimitappning. Vid nolltappning påverkas vattendragen än mer negativt av eventuella utsläpp eftersom utspädningseffekten i vattendragen bli mycket lägre. 22

25 GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Resultat-Vattenföring m 3 /s Figur 19. Dygnsmedelvattenföring i Timsälven (31) år 22. Gullspångsälvens vattenvårdförbund jobbar på att få bort nolltappningen och ersätta denna med en minimitappning på 5% av normalflödet. Höga medelflöden under femårsperioden Perioden har uppvisat relativt höga flöden beroende på den rikliga nederbörd som fallit. År 2 var flödet nästan dubbelt så högt som det beräknade normalvärdet. Vid kraftstationen i Timsälven var medelvattenföringen för femårsperioden 25,7 m 3 /s, vilket är högre än normalvärdet 22,8 m 3 /s (Tabell 1). Gullspångsälven och Svartälven uppvisar större skillnader mot normalvärdet, till viss del beroende på att de senaste högflödesåren ej är inräknade i dessa normalvärden. Tabell 1. Årsmedelvattenföring för Timsälven, Svartälven och Gullspångsälven under perioden Årsmedelvattenföring (m 3 /s) Timsälven Svartälven Gullspångsälven Normal * * Tidsperiod för vilken normalvärdet motsvarar: Timsälven , Svartälven och Gullspångsälven års medelvattenföring ligger något under normal nivå. Vattenkemi och transportberäkning Redovisningen av resultat från undersökningarna av vattenkemi och metaller i vattenmossa samt beräkningar av transporter och arealspecifika förluster, sker områdesvis med början högst upp i vattensystemen. Redovisningen sker i följande ordning: Delområde 1. Timsälven Delområde 2. Svartälven Delområde 3. Letälven och Gullspångsälven I efterföljande text avses, då inget annat anges, årsmedelvärden. För ph och alkalinitet avses årsvisa medianvärden och för syre i sjöar anges årslägsta halter. Klassningen av miljötillståndet avser, när inget annat anges, jämförelser med indelningar enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (Naturvårdsverket 1999) samt en skrivelse från KM Lab angående bedömningsgrunderna 23

26 GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Resultat-Timsälven (KM Lab 2). Klassindelningen redovisas i metodikbilagan (bilaga 1). Begreppet avvikelse avser, om inget annat anges, jämförelse av halter vid stationer nedströms en eller flera utsläppskällor med en av punktkällor opåverkad station uppströms. Ibland avser jämförelsen faktiskt uppmätta/beräknade värden och beräknade s.k. jämförvärden (naturgivna bakgrundsvärden). Avvikelsen klassas enligt ovan nämnda bedömningsgrunder samt skrivelse från KM Lab. Klassindelningen finns redovisad i metodikbilagan (bilaga 1). Bedömningar av tillstånd och avvikelse utifrån ovan nämnda skrifter har kursiverats i texten. Delområde 1. Timsälven Områdets omfattning samt ingående provpunkter framgår av Figur 2. Vid Timsälvens mynning i Möckeln är avrinningsområdet 1688 km 2 (SCB 1998). Andelen sjö är 12 %, andelen skog 73 % och andelen övrig mark (främst myr- och jordbruksmark) 15 %. I den övre delen av avrinningsområdet ligger Nordmarksälven som mynnar i Lersjön. Lersjöns vatten förs vidare med Skillerälven till Filipstad där älven mynnar i sjön Daglösen. Från Daglösen förs vattnet vidare till Östersjön via Prästbäcken. I Östersjön sker också inflöde i den nordöstra delen från Kroppaälven som avvattnar sjön Yngen. Östersjöns vatten passerar förbi Storfors via Storforsälven som mynnar i sjön Öjevettern. Från väster kommer Lungälven som avvattnar sjöarna Alstern och Lungen, och rinner ut i Öjevetterns nordvästra del. Vattnet fortsätter via Timsälven till sjöarna Ullvettern, Alkvettern och Lonnen. Lonnen får också tillrinning från Kilstabäcken i söder. Timsälven fortsätter därefter till sjön Möckeln vid Karlskoga. Utsläpp sker främst från Nordmarks reningsverk (Nordmarksälven), Filipstads reningsverk (Daglösen), Persbergs reningsverk (Yngen), Nykroppa reningsverk (Östersjön), Miljöbolaget i Svealand AB och Storfors reningsverk (Storforsälven), Brattfors reningsverk och Brattfors fiskodling (Lungälven) samt Imatra Kilsta AB (Kilstabäcken). 24

27 GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Resultat-Timsälven Lersjön FILIPSTAD # # 351v # 352v # # 3415vb 3411b 341vb # # Östersjön Daglösen Lu ngälven Öjevettern # 39v 37vb 382v 381b # # # # # 371b # 383vb STORFORS 35v Ullvettern 321v Alkvettern # 311b 312v # ## # Tims älven 31vbp # Svartäl v e n 31v KARLSKOGA Möckeln Figur 2. Provtagningsplatser för vattenkemi, bottenfauna och växtplankton i Timsälvens avrinningsområde (delområde 1) enligt gällande kontrollprogram. För identifiering av punkterna se bilaga 1 (v = vattenkemi, b = bottenfauna, p = växtplankton). 25

28 GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Resultat-Timsälven Näringsämnen (fosfor och kväve) Lägre fosforhalter än tidigare år I Timsälvens huvudfåra, från Skillerälven (352) till Storforsälven (382), var fosforhalterna låga (Figur 21). En ökning från 8 till 12 µg/l (5%) skedde dock i den korta sträckan mellan stationerna 383 och 382. Mellan dessa stationer sker utsläpp från Miljöbolaget i Svealand AB. Även utsläpp av t.ex. dagvatten från Storfors samhälle kan tänkas påverka fosforhalten. Vid Timsälven, Lunedet (321) och utloppet i Möckeln (31) var fosforhalten måttligt hög. Mellan dessa stationer sker en tydlig ökning av fosforhalten - under femårsperioden har denna ökning varit i medeltal 48%. Det är inte känt vad som orsakar ökningen men tänkbara förklaringar är påverkan från jordbruk, enskilda avlopp eller dag- och bräddvattenavlopp i Karlskoga. I kontrollprogrammet för Gullspångsälvens avrinningsområde finns en utredning av orskaken som förslag till specialundersökning. I Timsälven var fosforhalterna under perioden lägre än under Således föreligger en trend mot minskande fosforhalter (Figur 22). 22 uppmättes den hittils lägsta halten vid utloppet i Möckeln (31) sedan mätningar startades µg/l. Fosfor (µg/l) Skillerälven 383. Storforsälven 382. Storforsälven 321. Timsälven, Lunedet 31. Timsälven, Möckeln Figur 21. Medelhalter av fosfor i rinnande vatten inom delavrinningsområdet Timsälven år 22. Streckad linje markerar övergången mellan låga och måttligt höga halter. Pilar markerar utsläpp från punktkällor. Fosfor (µg/l) Figur 22. Medelhalter av fosfor (staplar) och rullande treårsmedelvärden (tjock linje) i Timsälven (31) Streckad linje anger gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Över den heldragna tunna linjen är halterna höga. 26

29 GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Resultat-Timsälven Låga till måttligt höga fosforhalter i sjöarnas ytvatten Fosforhalten i ytvattnet ökade från låga i Lersjön (351) och Daglösen (3415, 341) till måttligt höga i Öjevettern (37) och Lonnen (31) (Figur 23). Högre fosforhalter i bottenvattnet I sjöarnas bottenvatten var fosforhalterna i allmänhet högre än i ytvattnet (Figur 23). Markant förhöjda halter förekom i norra delen av Daglösen (3415) och Lonnen (31). Högre fosforhalter i bottenvattnet än vid ytan tyder på fosforläckage från sedimentet vid syrefria förhållanden. Vid syrebrist går järn i lösning och eftersom järnet till stor del binder fosfor i sedimentet frigörs växtnäringsämnet vid syrebrist. I norra delen av Daglösen (3415) är det även troligt att utsläpp från reningsverket i Filipstad kan ge förhöjda halter i bottenvattnet. Försurning minskar vattnets innehåll av fosfor? För fosfor visar de senaste årens resultat på något minskade halter i rinnande vatten i Skillerälven och Timsälven. Det samma gäller sjöarnas ytvatten. För sjöarnas bottenvatten är det däremot svårare att se någon trend. En förklaring till minskande fosforhalter skulle kunna vara försurningsprocessen. Vid lågt ph löses aluminium ut från marken varpå det kan reagera med fosfat och bilda en fällning som stannar kvar i marken eller sjunker till bottnen i sjöar. Fosfor (µg/l) Lersjön, yta 351. Lersjön, botten Daglösen norr, yta Daglösen norr, botten 341. Daglösen centr, yta 341. Daglösen centr, botten 37. Öjevettern, yta 37. Öjevettern, botten 31. Lonnen, yta 31. Lonnen, botten Figur 23. Medelhalter av fosfor i sjöar inom delavrinningsområdet Timsälven år 22 utgående från två prover tagna i februari/april resp. augusti. Streckad linje anger övergången mellan låga och måttligt höga halter. Observera att tillståndsbedömningen endast gäller för medelhalter i ytvattnet. 27

30 GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Resultat-Timsälven Kväve (µg/l) Kväve (µg/l) Skillerälven 383. Storforsälven 382. Storforsälven 321. Timsälven, Lunedet 31. Timsälven, Möckeln Figur 25. Medelhalter av kväve (staplar) och rullande treårsmedelvären (tjock linje) i Timsälven vid Lunedet (321) Streckad linje anger övergången från låga till måttligt höga halter. Figur 24. Medelhalter av kväve i rinnande vatten inom delavrinningsområdet Timsälven år 22. Streckad linje markerar övergången mellan låga och måttligt höga halter. Pilar markerar utsläpp från punktkällor. Måttligt höga kvävehalter Kvävehalterna var låga vid stationerna Skillerälven (352) och Storforsälven (383, Figur 24). Övriga stationer uppvisade måttligt höga halter år 22. Precis som för fosfor sker en haltökning mellan stationerna 383 och 382 liksom mellan Lunedet (321) och Möckelns mynning (31). Mellan Storforsälven (382) och Lunedet (321) sjunker halten p.g.a. retention (självrening) i sjöar. Under 199-talet har ökande kvävehalter kunnat registreras för stationerna vid Lunedet (321, Figur 25) och Skillerälven (352) men de relativt låga halterna 22 markerar ett avbrott i den trenden. Ingen tydlig trend i mynningen i Möckeln Någon trend för kvävehalterna kan ej ses för utloppet i Möckeln (31, Figur 26) var halterna måttligt höga. Höga kvävehalter i bottenvattnet Kvävehalterna i ytvattnet var låga i statio- nerna Lersjön (351) och Daglösen norra (3415). Övriga stationer uppvisade måttligt höga halter. Halterna i bottenvattnet var genomgående högre än i ytvattnet (Figur 27). I norra Daglösen (3415) och Lonnen (31) var skillnaden markant. Påverkan av ammoniumutsläpp från Filipstads reningsverk Vid provtagningen av bottenvattnet i Daglösen norra (3415) i februari förelåg ca. 2/3 av kvävet som ammonium (1248 µg/l). Detta klassas som en hög halt och kan innebära viss risk för gifteffekt på fisk. Till stor del orsakas sannolikt den höga halten av utsläpp från Filipstads avloppsreningsverk. Påverkad bottenfauna i Storforsälven Undersökningar av bottenfauna i Storforsälven nedströms Storfors reningsverk (381) har visat på betydlig påverkan av näringsämnen/organiskt material. I Daglösen (341/3411) har under perioden påvisats ett måttligt näringsrikt tillstånd och i Öjevettern (37/371) ett näringsrikt tillstånd. Bedömningen av tillståndet i Öjevettern har sedan 1996 ändrats från måttlig näringsrikt till näringsrikt. 28

31 GULLSPÅNGSÄLVEN ALcontrol Resultat-Timsälven Kväve (µg/l) Figur 26. Medelhalter av kväve (staplar) och rullande treårsmedelvärden (tjock linje) i Timsälven vid mynningen i Möckeln (31) Streckad linje anger gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Över den heldragna linjen är halterna höga. Kväve (µg/l) Lersjön, yta 351. Lersjön, botten Daglösen norr, yta Daglösen norr, botten 341. Daglösen centr, yta 341. Daglösen centr, botten 37. Öjevettern, yta 37. Öjevettern, botten 31. Lonnen, yta 31. Lonnen, botten Figur 27. Medelhalter av kväve i sjöar inom delavrinningsområdet Timsälven år 22 utgående från två prover tagna i februari/april resp. augusti. Streckad linje anger övergången mellan låga och måttligt höga halter. Observera att tillståndsbedömningen endast gäller för medelhalter i ytvattnet. Kväve/fosfor-kvot Kväveöverskott i Daglösen Kvoten mellan halterna av kväve och fosfor beskriver risken för algblomning. I Lersjön och centrala Daglösen (341) var kväve/fosfor-kvoten minst 3 (Figur 28), vilket indikerar kväveöverskott och därmed låg risk för blomning av blågröna alger (cyanobakterier). Vid kväveöverskott är det fosfortillgången som reglerar produktionen. I övriga sjöar motsvarade kvoten kväve-fosforbalans vilket innebär att det finns en risk för massförekomster av 29